Många i Gen Z, som ju växt upp med de datorspel vi Gen X:ers först upplevde som vuxna, älskar Trumps krig. De lägger upp klipp från bomber som faller i Iran blandade med klipp från deras spel.
Och Vita husets officiella Twitterkonto gör likadant.
I kid you not.
Vita huset postar klipp från Iran blandade med Call of Duty.
Många har ju varnat länge för att spelande skulle skapa en generation psykopater som går ut och mördar folk willy-nilly. Så har det inte blivit. Krigsromantisering har funnits genom hela mänsklighetens historia, och de flesta av våra barn klarade att spela krigsspel och ändå växa upp som empatiska människor.
Det problematiska med vad som händer nu är dehumaniseringen av muslimer – främst iranier och araber. De är inte människor utan onda och ska besegras, och Trump är en sorts alpha-male nutids-Mussolini som obarmhärtigt och beslutsfast krossar dem.
Detta krig startades utan anledning, eller, om man så vill, av ett halvdussin spretiga och motsägelsefulla skäl, och nu har det eskalerat till en ohanterlig fed-after-midnight gremlin.
Och då blir lösningen att istället för att ha ett övergripande skäl kopplat till målsättning och en tydlig strategi för hur målet ska nås och ”definition of done” har man ett smörgåsbord med olika skäl, så alla kan välja själva.
Har du familj i Iran? Vi krigar för att befria dem!
Är du pro-Israel? Vi slåss för att rädda er!
Är du kristen fundamentalist och övertygad om att detta är de yttersta dagarna? Detta är ett heligt krig!
Är du orolig över forever-wars? Vi krigar för att slippa ett i framtiden!
Orolig för nukes? De var bara en vecka bort från att ha dem och vi krigar för att rädda världen!
Hatar du muslimer? Vi mördar dem åt dig! Kolla hur coolt det ser ut när de dör!
Helena Trotzenfeldt 