Puttes mästerliga superplan

animal-turtleSå jag lyssnar ju och läser dagligen amerikanska nyheter – främst ”The Mueller Investigation”. För mig är det som en komplicerad deckare och den förhoppningsvis spännande upplösningen närmar sig.

Det är väldigt rörigt nu. Många karaktärer. Många sidoförvecklingar.

Och idag (igår kväll) öppnades en helt ny möjlighet. Den är både komplex och enkel och elegant på samma gång. Av Rachel Maddow.

Detta har hänt:

KGB-agenten Putte, tillika ledare för Nya Sovjet, försökte redan från början värva Mr. Orange, reality show-ledare, som agent, vilket var rätt enkelt. Deras gemensamma intressen var många. Mr. Orange ville bygga ett gyllene torn i Moskva, Putte ville få bort en massa sanktioner som kostade honom och hans miljardärskompisar multum, alla var överens om att det var bättre att USA lämnade alla sina krig och lät Putte ta över, och så var det förstås NATO som skulle stoppas.

Mr. Orange trodde inte egentligen på planen, men han gillade stora delar av den. Det var kul att få trycka till Bitchen, det var kul att få showa på stora rallies, det var kul att kunna dänga till folk på Twitter.

Så han och hans närmaste tog tacksamt emot all hjälp de kunde. Samtidigt sa han sånt som Putte ville höra. Han berättade att NATO var onödigt, han hånade USAs allierade, han attackerade Bitchen, som också Putte hatade, och allt var frid och fröjd. Hans minions och Puttes team jobbade ihop för att han skulle vinna – de hackade motståndarlaget, de hittade en avdankad hacker, som efter en påstådd våldtäkt gömde sig i London på en liten ambassad och som publicerade allt de hittade, och Mr. Orange såg framför sig hur hans affärer skulle blomstra i åratal framöver.

De hade gjort upp en plan för vad som skulle hända om han förlorade. Han skulle hävda att det var motståndarsidan och inte han som hade fuskat, och så skulle Putte få sin hämnd, när kaos utbröt i USA.

Men så vann han.

Och det var inte riktigt med i beräkningen. I alla fall inte i hans, men kanske i Puttes. Och nu inleddes Operation White House. Kontakter etablerades, möten hölls, gemensamma strategier las upp.

Mycket lite av detta var känt då. Det har rullats upp efter hand.

Men idag befinner sig Mr. Orange djupt i klistret. FBI har en specialenhet som är honom på spåren, den ene efter den andre av hans tidigare vänner åker dit, och snart är det bara han kvar.

Något måste göras, snabbt.

Tänk om man skulle skada hela FBI. OK, det är inte just nu möjligt att slå mot specialenheten som utreder honom, men alla andra. Man ser helt enkelt till att tvinga dem att jobba utan lön. Då hamnar de rätt snabbt i finansiell knipa, och många av dem blir targets för ryska agenter som försöker rekrytera. Andra säger upp sig. Dessutom kommer det att bli megasvårt för FBI att rekrytera nya medarbetare i framtiden.

Detta skulle vara det absolut största hotet mot USAs säkerhet i mannaminne, och det fiffigaste av allt är att Mr. Orange påstår sig göra det just av säkerhetsskäl – för att skydda landet mot bruna människor som invaderar söderifrån. De är inte bara mexikaner. De har även bönemattor med sig, deklarerar Mr. Orange myndigt, och folket tror honom.

Så inför hotet om de muslimska mexikanerna glömmer folket allt om fienden från Nya Sovjet och de finner sig snällt i att alla de anställt för att skydda dem går dag ut och dag in till jobbet utan lön, medan deras barn inte får sitt insulin, familjerna lever på snabbmakaroner och lånen förfaller till betalning.

”Det skulle aldrig fungera”, säger du nu, ”för kongressen skulle sätta stopp.”

Men då känner du inte till Senatens ledare Skalman.

Han har ett enda mål i sitt liv, och det är att skydda sina 52 gubbar från att slippa rösta om sånt som folk kan blir sura för. Så han kryper snabbt in i sitt skal, och visar sig inte på veckor trots att den unga, vackra demokraten Alexandria springer runt med Insta i högsta hugg och letar efter honom.

Jo, jag vet vad du tänker nu. Plotten är inte trovärdig.

There’s that.

Ett halvsekel åt fel håll?

Dr. Christine Blasie-Ford är lika gammal som jag, född 1966. Det spelar viss roll, för det betyder att vi på något sätt levt parallella liv. Vietnamkriget, Nixons fall, ungefär samma frisyr med utsvängd lugg formad av locktång, 70-talets skarpa färger och mönster övergavs för mesig pastell, kalla krigets slut, Clinton och Monica Lewinsky, vår första mobiltelefon när vi var närmare 30, Internets erövring av världen, och slutligen #metoo – allt har färgat oss i samma åldrar.

Vi har sett synen på kvinnor och övergrepp förändras under våra liv. Ett halvsekel av världshändelser har format oss.

Jag hade samma känsla när jag läste om Elisabeth Fritzl.

De är mina medsystrar i tiden.

Igår lyssnade jag live på Blasie Fords berättelse om vad hon varit med om sommaren 1982 via youtube. Det finns inte skuggan av tvivel hos mig att hon upplevt det hon berättade om. Jag kände hennes förtvivlan och skräck när hon återupplevde sitt livs värsta stund som en kall knut i magen och jag beundrade hennes mod.

Samtidigt forsade kommentarerna vid sidan av clippet i en rasande takt. De var surrealistiska, och de flesta präglades av ett absurt ursinne och en vilja att kränka, skada, krossa kvinnan som redan var så plågad. Krokodil-emojis för att håna hennes tårar. Pistoler, massor av pistoler.

För när alla i hela världen kan skriva precis vad de vill blir det så. Att se hennes torterade ansikte och samtidigt läsa främmande människors nakna hat gjorde mig uppriktigt rädd.

Jag vill så gärna tro att mina döttrar och min sondotter lever i en bättre värld än vi gjorde. Att nu är en tid där offer för sexuellt våld kan vara trygga, kan berätta och bli hörda och att vi går framåt för varje år.

Men idag undrar jag om det inte är tvärtom.

Har vi i själva verket gått bakåt sedan 80-talet?

Potentiella våldtäktsmäns rätt att besluta över kvinnors kroppar

Jag vaknar tidigt varje morgon och lyssnar igenom amerikanska nyheter medan jag spelar Brick pop. För det mesta handlar det antingen om the Mueller Probe eller om något moget och genomtänkt som presidenten twittrat.

Men de senaste veckorna har fokus varit Brett Kavanaugh, domaren som skulle lyftas till Supreme courten, där en kvinna, professor i psykologi, nu mycket motvilligt dykt upp och berättat om ett våldtäktsförsök när hon var femton och han var sjutton.

Det finns många perspektiv runt detta.

– Politiska konsekvenser, där republikanerna har 52 senatorer plus vice-presidenten och bara två av dem därför kan rösta emot, och det faktum att man verkligen vill få en konservativ person konfirmerad innan valen om några veckor.

– Vem ska man tro? Hur sannolik måste hennes berättelse vara för att senatorerna ska säga nej? I en domstol måste hennes berättelse bevisas ”beyond reasonable doubt”, men här räcker det kanske med 50/50.

– Vad händer med kvinnor som berättar? Media återberättar oavbrutet om Anita Hill – kvinnan som på nästan exakt samma sätt berättade om sexuella trakasserier 1991 – och hur extremt illa hon blev behandlad av dåtidens senatorer, vilket resulterade i att massor av kvinnor valdes till både senaten och kongressen året efter. Clarence Thomas blev dock konfirmerad.

– Hur många både där och här tror att det är svartmuskiga män som kommer utifrån som kvinnor behöver försvaras mot, medan övergrepp, särskilt de orapporterade, sker från alla kategorier. Det har jag själv berättat om i flera år, och det har #metoo visat, men i många fall hjälper det inte. I USA vill vissa tro att bara latinamerikaner är våldtäktsmän, här vill man tro att bara afghaner och afrikaner är det.

– Det absurda systemet i USA, där justices väljs for life. Och har därmed möjlighet att styra vilka lagar som ska få gälla i kanske trettio år. De är bara nio, och Kavanaugh skulle kunna bli den utslagsröst som river upp Roe v. Wade, beslutet som gör det olagligt för en stat att förbjuda abort. I alla andra demokratier är rätten till abort något som bestäms av de folkvalda, men i USA avgörs den så här: ”En person ville göra abort, fick inte det, stämde staten, supreme courten beslutade att ge henne rätt 5 mot 4 på grund av hur de tolkar 250-åriga dokument som inte kan ändras, därmed får alla andra kvinnor rätt att göra abort, men om en president väljer en domare som inte tycker den rätten ska vara kvar och senaten godkänner den domaren och den domaren därmed skiftar balansen får kvinnor inte längre göra abort”. Detta i sig är så bisarrt att det förtjänar att diskuteras på längden och tvären.

Men det som gör mig allra mest ledsen i denna soppa är hur vissa människor, både män och kvinnor, beter sig. Vad de säger. Hur de tänker. Allt från ”boys will be boys” och varför ska ett fjuttigt våldtäktsförsök i det förflytna förstöra en mans chanser att få styra över kvinnors rätt till abort och mycket annat i trettio år? Sedan alla de som svärtar henne med konspirationsteorier. Dessutom går en vän till honom ut i Twitter och media, där Fox News snabbt hakar på, och sprider det uppenbart falska påståendet att en helt annan man, en lärare, skulle vara skyldig. Med namn och bild.

Jag pratar nu inte om dem som inte vill döma honom ohörd, utan om dem som hånar och trakasserar henne och om dem som säger att det inte spelar någon roll vad hon säger, för lite våldtäktsförsök får man väl tåla.

Republikanen och kongressledamoten Ralph Norman tyckte det var läge att skämta. ”Did you hear about this? Ruth Bader Ginsburg came out saying she was groped by Abraham Lincoln.”

Och så har vi denna tweet från President Pussygrabber, som ju skryter med att han brukar gå in och kolla på femtonåriga modeller när de byter om:

”as bad as she says”, skriver han.

”as bad as she says”.

Och håren i nacken krullar sig på mig.

Detta handlar inte om män vs. kvinnor.

De finns gott om män som klarar att empatisera med kvinnor, det finns män som själva varit utsatta för sexuella övergrepp och våldtäkter, och det finns kvinnor som ivrigt hetsar mot andra kvinnor som träder fram.

Det handlar om offer för sexuella övergrepp och människor med empati och rättspatos som kan sätta sig in i hur det är att leva ett liv med en fruktansvärd upplevelse i bagaget vs. förövare och deras försvarare.

Det handlar om rätt vs. fel.

En dag kommer våra barnbarnsbarn att läsa om den här tiden i historieböckerna.

På vilken sida av historien vill du vara?

”What is the server saying?”

So Trump made so many horrifying comments in Helsinki that some stuff passed without anyone having the time to notice. I did. Because I’ve now worked for over two years as head of cloud sales at an IT company, providing more or less that particular service. And as a funny side twist, the company is in fact based in Helsinki, even though I’m not.

When asked about the Russian attack on the U.S., his response was as almost always to ramble about Hillary Clinton, and the DNC server.

”You have groups that are wondering why the FBI never took the server—haven’t they taken the server. Why was the FBI told to leave the office of the Democratic National Committee?

I’ve been wondering that, I’ve been asking that for months and months and I’ve been tweeting it out and calling it out on social media.

Where is the server?

I want to know where is the server and what is the server saying?”

Journalists are so tired of this extreme whataboutism that even Anderson Cooper just called it ”Hillary Clinton’s server” without even bothering to unpack any of it, and it’s understandable that they don’t want to go down that rabbit hole but instead keep the focus on what actually matters.

But it was never about ”Hillary’s server”. It was about the DNC’s server.

The way that not only Trump but also his minions like Trey Gowdy speak of it, it brings an image to mind of a dark corner far away in an attic or a tower, where there would be a dusty server tucked away much like Aurora’s parents tried to hide away all the kingdom’s spinning wheels. It’s sitting there, waiting to be found, filled with intriguing secrets.

”What is the server saying?”

Indeed.

The tale of the DNC server merits being discussed, even though it’s not the most important topic of today, because there are several interesting angles to it. Not to the server per se. But to the tale.

First, the facts:

There was no single physical server. There was a private-hosted cloud-based system with a third party provider. We don’t know which, but it seems to be very similar to that we provide where I work and in companies like the one where I work.

So you obviously don’t rent a physical computer, but infrastructure in the shape of virtual machines (VMs). And they can be located anywhere, in theory. A VM is what it sounds like. A program that imitates a physical server. And the fact is that unless someone had actually broken or snuck into the server hall and left marks or finger prints, the computer in itself is completely irrelevant. What does matter is the entire network, the digital content and the context surrounding it.

What happened after the DNC was hacked by the Russian government in order to support the election of Donald Trump on the very day that Trump asked them to through the infamous ”Russia, if you’re listening …” plea, was that the DNC contacted the FBI to make sure the crime was investigated, and they also, simultaneously, contacted a security company called CrowdStrike to get help to ensure this would never happen again. CrowdStrike created ”a complete image including a memory dump of everything that was in the memory of the server at the time, including traffic and connections at the time”, says Professor Thomas Rid at John Hopkins. Do read the whole article in the link, because the analysis is interesting even though not very surprising to anyone who knows anything about IT. Also, check out Politifact’s debunking for more info!

But Trump is somehow insinuating that the DNC were not cooperating with the FBI, thereby trying to move the blame from himself to the actual victims. Pretty much like when a alleged rapist blames the victim for not cooperating with the police, insinuating that she had something to hide.

But the FBI got the image, for all we know, and that helped them to, if not catch, at least name the intruders in their indictment. Therefore, there is no criticism from anyone actually involved towards neither the DNC nor the security company nor FBI.

Gizmodo:

It’s true that Comey, as well as other senior law enforcement officials, had previously said that the DNC rebuffed requests for direct access to the servers. But those familiar with FBI procedures insist that it is far from unusual for the agency to forego physically obtaining servers targeted by an attack. The former special agent in charge of the FBI’s New York field office cyber division, Leo Taddeo, told the Hill last year that “In nine out of 10 cases, we don’t need access, we don’t ask for access, we don’t get access. That’s the normal [procedure]. It’s extraordinarily rare for the FBI to get access to the victim’s infrastructure because we could mess it up.”

Taddeo added that direct access would be unnecessary “unless there was a reason to think the victim was going to alter the evidence in some way,” while another intelligence official told the Hill that CrowdStrike was “pretty good.”

Concluding: ”The president unsurprisingly either has no idea how digital forensics work or is playing stupid.”

Mmm.

And finally there’s the fun/sad/bizarre part where the leader of the free world, with access to the most advanced intelligence ever known says: ”for months and months and I’ve been tweeting it out and calling it out on social media”.

Yeah.

Social Media is where all the answers to all the intelligence mysteries in the world are to be found.

If you shout out your questions on Twitter, some day, someone will tweet the answer:

”The server is in the highest tower in a hidden castle near a river close to a willow tree with the face of Barack Obama, guarded by six golden dragons that will let you enter if you say Hillary Clinton three times backwards.”

Juanita Broaddrick och The Clintons

”Clintons borde inte prata om #metoo så länge de inte hanterar sina egna lik i garderoben.” Ungefär så säger Mika Brzezinski och många fler.

Den värsta anklagelsen mot Bill C är Juanita Broaddricks påstådda våldtäkt.

Kort finns tre led i hennes historia:

1. Hon hjälpte till i hans kampanj och han bad att få komma till hennes hotellrum, för att undvika media. Väl där våldtog han henne. Det var över så snabbt att hon inte hann skrika. Båda var gifta då, men Juanita var i ett förhållande med en annan gift man, och senare skilde sig båda och gifte sig med varandra.

2. Hon träffade Clinton åratal senare, han bad om ursäkt och förklarade att han var ”a different man”.

3. Hon träffade senare Hillary, som tackade henne för allt hon gjort för hennes man. Hon insåg då att Hillary visste och skyddade honom.

juanitaHär är min analys:

Jag tror det gick till ungefär som hon beskrev, men jag tror inte Bill fattade att hon inte ville. De finns fångade på en bild, som togs strax innan, och Juanita och Bill är nästan jämnlånga. Han är förmodligen bara marginellt starkare än hon. De var båda påklädda när den påstådda våldtäkten började, och kläder behövde därför tas av. Och hon ”hann inte” skrika? Hot förekom inte, och hon säger inget om att han höll handen för hennes mun. Hon säger att hon inte ”hann”. Jag försöker se mig själv i den situationen, att en karl i min storlek försöker brotta ner mig på en säng, och jag kan inte se framför mig hur jag inte slåss och skriker.

Jag tror hon talar sanning. Jag tror hon blev överrumplad och inte visste riktigt hur hon skulle agera. Men jag tror också att han uppfattade att hon var med på noterna eftersom hon inte kämpade emot. Jag tror han tänkte att ”här står vi båda i ett sovrum, hon har bjudit in mig, hon säger inte nej, alltså vill hon”.

Hans ursäkt (2) åratal senare kan vara för att han aldrig ringde eller what not. Det är inte nödvändigtvis ett medgivande av skuld. Och det är för mig fullständigt uteslutet att han skulle ha sagt till Hillary ”du, jag våldtog en kvinna medan vi var gifta”, oavsett om det var sant eller ej. Så varför tackade hon henne (3)? Kanske pga att hon jobbat med hans kampanj, kanske för att han sagt att de haft en one-night-stand och hon var glad att Juanita inte gått till pressen med det. Men det finns inte på kartan att Hillary tackade henne för att hon tigit om en våldtäkt.

Så om jag är Hillary och en kvinna samtidigt som Monica Lewinsky-affären briserar går ut och säger ”din man våldtog mig för 20 år sedan och du tackade mig för att jag höll tyst om det”, och jag knappt vet vem hon är finner jag henne nog inte särskilt trovärdig. Jag drar nog slutsatsen att om hon ljuger om mig ljuger hon nog också om min man. Hillary har fått mycket kritik för att hon säger att kvinnor som utsatts för våldtäkt ska bli trodda, eftersom hon inte tror på Juanita. Men det Hillary säger är ”until the evidence says otherwise”, och ”evidence” är nog i detta fall att Hillary anser att hon ljuger om henne.

Detta är inte ett försök att ursäkta Bill. Jag tycker han är en gubbgris som gjorde fruktansvärt fel när han sprang efter diverse kvinnor i många år.

Men en man begår inte en (1) våldtäkt någonsin under ett långt liv på en främmande kvinna. Antingen finns ett mönster, och då borde fler kvinnor ha trätt fram åtminstone anonymt, eller också är våldtäkten personlig, dvs han vill våldta just henne på grund av att hon är hon, men de hade ingen relation. Ingenting tyder på att han är den sortens man som går igång på våld. Hans övriga utomäktenskapliga relationer har präglats av samtycke. Visst stämde Paula Jones honom för sexuella trakasserier, men ingen annan har hävdat våldtäkt.

Därför är min bedömning helt enkelt att hon talar sanning när hon säger att hon inte ville, men eftersom hon inte sa nej eller kämpade emot [tillräckligt] begrep han inte det.

Det som förvånar mig är att ingen annan hittat denna tredje möjlighet vad jag sett. Alla fastnar i ”antingen ljuger hon eller också var det våldtäkt”.

Jag anser alltså att han är eller iaf var en okänslig bock som borde vetat bättre, men jag tror inte han är en våldtäktsman. I alla fall inte i ett land och en tid där samtyckeslag saknas.

Following U.S. politics from Sweden

rachel_maddow_in_seattle_cropped

I follow American politics very closely, since a few years ago. Before that, I normally only knew what was reported in international media. It started with the discovery of The Daily Show, actually, and me falling in love with Jon Stewart’s tone of voice. I watched not only the shows as they came out, but also his old shows backwards using Comedy Central’s archive. I have therefore watched every show since around 2006, and some even older than that.

Today, I start every morning – I wake up very early – with a routine that keeps me up to date with both late night comedy and the news.

  1. The very first step is always to type in news.google.com. I have set my browser to list U.S. news. If you don’t, they’ll use your location. So Google will list the highest read topics in the news. From there, I select articles that seem interesting. I usually read 2-3 every morning.
  2. I then often go to New York Times, Washington Post, USA Today and The Hill. I used to subscribe to Wall Street Journal, but since I stopped, I don’t go there much, because most of their articles are locked.
  3. After this, I go to msnbc.com, and then to Rachel Maddow and Morning Joe. I love Rachel, who almost always starts her shows with a history lesson, and then often digs into stories others have missed, tying today’s events back to the history lesson. I don’t love Joe Scarborough, who is a Republican, but I watch him to balance all the otherwise ”liberal media”, and because he has a good variety of guests which leads to interesting discussions. Other favourites that I don’t always have time for are Lawrence O’Donnel amd Chuck Todd.
  4. Then it’s time for CNN. I take a look at the top stories, and then I check out Anderson Cooper and Jake Tapper.
  5. ADDED after I published this:
    1. Don Lemon, CNN
    2. Brianna Keilar, CNN

I have one email subscription: Borowitz at The New Yorker. I read his satirical articles right away.

Now it’s time for late night comedy, which is not always updated in the Swedish morning, so often I need to go back and check when I get home from work.

I only watch political satire.

Three comedians have one show per week: John Oliver on Sunday nights, Sam Bee on Wednesdays and Bill Maher on Fridays. I subscribe to HBO Nordic to be able to watch Oliver and Maher, but they don’t always come out there fast enough, so I often have to use Youtube instead. So Mondays, Thursdays and Saturdays I busy myself with their shows.

John is my favourite, pretty much like Rachel is in the news sphere, because I learn from them and they talk about issues that others don’t. But Sam is so amazingly funny and to the point, and I love her feminist perspective. Then there’s Bill that sometimes crosses my line, but I don’t have to agree to appreciate.

Then there is of course SNL, which gets watched on Sundays. To watch it from Europe, you need a proxy to simulate being in the U.S.. We use VyprVPN.

Also, there are three daily shows that I watch. First, there’s literally The Daily Show, which is not as good as it used to be, but still pretty amazing. I love Trevor Noah. You need the proxy for this as well.

I also watch Stephen Colbert and Seth Myer. Stephen is a comedian with a touch of seriousness, and Seth is the opposite.

What about Fallon, Conan and Corden? Well, they’re not political, so I get bored with them quite quickly. But I watch them sometimes.

Hope this can be used to inspire someone.

Want a taste? Here is a rising star:

Amy Hoggart from Full Frontal:

Photo of Rachel Maddow: Paul Schultz.

I’m fine with you electing a sexist pig

Next TeeDonald Trump embodies male entitlement. He is a sexist pig. That is as much a fact as any subjective epithet can be. He belittles women, he thinks he’s entitled to kissing them, to touching them, and worse. Even though he denies doing this, it’s caught on tape on numerous occasions. There’s a beautiful, young woman on stage with him, and he leans over and kisses her on the cheek. This happens over and over with different women. She most probably doesn’t want to be kissed by a fat, ugly, sleazy old man. He obviously doesn’t care. The way he talks about women and to women makes all of us recall also having been treated that way. We’ve met him before.

If you, American voters, elect Donald Trump, that will obviously continue. As will his Twitter wars with Rosie O’Donnell and Miss Universes.

And you know what? That is in a way OK by me.

I don’t fear that young Americans will be affected by this in a way that will ruin that generation. I think they will be appalled, disgusted, outraged and that they will alienate themselves from the older generation that put the misogynist freak in the White House. They will compare him to Obama, and he will be the most hated president ever.

For four years, media will be filled with women coming forward, with tweets being quoted, with young people telling how they really never ever will vote Republican. Republican senators and representatives will have to answer to his deeds over and over, either distancing themselves and thus make themselves targets for his anger, or else defending him, and then being viewed as accomplices – having to answer for this, and making it difficult for them to be reelected for decades to come.

It’s not just Donald Trump’s actions that will be challenged.

It’s the whole idea with punishing women for abortions, defunding Planned Parenthood and with it access to contraceptives, not having a plan for free college education that is something that young people really want, and the fight against LGBTQ rights and marriage and gender equality. Donald Trump doesn’t care about these issues as long as he can tweet to people he hates, but Pence and the other religious fundamentalists do, and they will go in a direction that will make young people ashamed of their parents and their country.

Young people, who will be tomorrow’s decision makers, are not religious nuts and they don’t put up with slut-shaming and fat-shaming and they don’t call bragging about sexual assault ”locker room talk”. I believe in them and in the many wise Americans I know, who are as appalled as I am. People talk about what will happen to the Republican party if he loses. Well, what will happen if he wins, and the party will have no time to remake itself, will be much, much worse from a GOP perspective.

Young people will not accept his racism or nationalism either. They will call him out and he will complain about having to be ”politically correct”, and it will be the same narrative in the press for four more years as we’ve seen for the past two years.

Thus far, as a Swedish citizen, I could almost be at peace with a four years Trump presidency, feeling sorry for American friends who would be constantly as embarrassed as Italians are over Berlusconi. It would be like America’s root canal procedure. It hurts, but then life will be much better.

I could, had it not been for the other part. The one where this narcissist, short attention spanned, vindictive and frankly quite stupid or at least below average talented chauvinist, with no moral – just look at how he stiffed small businesses, refused African-Americans from his apartments, claimed charity donations he never made, and told so many lies he deserves a huge Pinocchio statue – will be Commander in Chief. America had stupid presidents before, but they were smart enough to surround themselves with smarter staff. He will not. He doesn’t listen to anyone – ask Kellyanne Conway. He is unhinged, and acts on bad instincts.

The Daily Show’s Trevor Noah joked that Trump would nuke Iceland confusing it for ISIS-land. Well. It sounds like a joke. But …

Then there’s the alienation of NATO allies, and the weird signals he sends out to the rest of the world, given his simplified view where countries just as people are either good or bad, and where Russia is good because Putin says nice things about him.

I don’t think Donald Trump is a Russian spy, or a Manchurian candidate. He’s just not smart enough to have a hidden agenda. Everything he thinks, he eventually says, like a babbling twelve-year-old.

However, he is immoral enough to be a target for Russian or other interests. He could easily be bribed. Or he could hire people like Manafort.

He also surrounds himself with Giuliani, Bannon, Christie, Ailes and Gingrich. They may not have ties to Russia, that we know of, but they certainly don’t come out as guardians of high moral and integrity.

Then there’s his anti-Islam rhetoric, that will alienate moderate Muslims around the world, making America and Americans targets for as long as he reigns, potentially worsening the situation in Syria and other countries at war.

He will ”bomb the hell out of ISIS”, he says. But there will be no American soldiers in Iraq or Syria. Instead, he will discuss with Putin, and ask him to do it. And then there’s his secret plan that no one can hear of …

Then there’s the promotion of war crimes, including torture, killing wives and children of terrorists, and banning Muslims from entering the U.S..

The world needs a unifier. Not a divider.

Americans, I’m fine with you electing a sexist pig as head of state.

Italy and many other countries did. The world can survive that.

I would have said to you: Go ahead, elect Donald Trump, I dare you, had it not been for the fact that there’s a risk we will all die if you do.

So please don’t.

Lessons from Civ V

civ5I play Civilization V.

A lot.

Earlier in life, I’ve gotten hooked on other computer games, but usually there is one that I play at the time, for a few years, and then I switch.

The thing with Civ V is that it really simulates civilizations in a very real way. And without going into too many details, here are some lessons that I actually learned from playing.

  1. You want your country to be located in a corner. Civilizations that start surrounded by others will have a hard time defending themselves, because one or several others are bound to start a war on you. Being in a corner of your continent is so crucial that even if your resources are scarce, because there is snow or mountains, you will win just by not being attacked by others and having to spend time and efforts on defense and military.
  2. You want to get along with other countries, but you need to choose your friends, because if they are too aggressive or if others don’t like them for other reasons, you will end up losing. Go for the ones that are nice. Cultivate a neutral relationship with the aggressive ones.
  3. Trade with others!

About that first bullet: Here’s why we Swedes are rich. Here’s why we have all these problems in the Middle East. If you play using a world map, which is one option, at least one of the civilizations that start out there will be erased quite fast.

Now, going back to that last last bullet, here’s a true story from a fake world.

After playing Civ V more times than I want to admit, something weird happened. Here’s a bit of background:

At first, you can only go where there is land. After that, you can also go where there are coastal tiles, and finally, after about half the game, you can travel across ocean tiles.

So usually, you will share your continent with one or several other civilizations. If not, at least you will be able to reach them through coastal tiles.

But what happened was I found myself alone on a continent completely surrounded by ocean tiles. I could not meet anyone. I was all by myself.

So I considered this to be a huge advantage. I needed no soldiers, not military, I could build cities wherever I wanted without having to speed up in order to get the best spots.

However, gradually, I realized that not having anyone to interwork with was a huge disadvantage. Why? Because there was no one that I could do trade with. I ended up with big financial problems and a population that was dissatisfied because of the lack of some resources, while I had others in abundance.

The lesson learnt is that trade is good. Interaction with other civilizations is good. It’s not good always and under all circumstances, and you don’t want too much interaction with the wrong people, but in the long run, cooperation does you far more good than bad.

Pact with the Devil

whyQ: If you want the same things as a horrible person or group of people, are you then a bad person?
A: No. At least not necessarily.
Q: If you support the horrible person or group of people because you happen to be on the same side, then are you a bad person?

A: It depends on what your support looks like.

If you are a Republican, disgusted by Donald Trump, but vote for him or even endorse him because you dislike the other candidate’s policies or because of your concern about supreme court appointments, does that make you a bad person?

If you are a Syrian or Iraqi Sunni, who relies on rebels for your protection against Assad, then are you a bad person? Are you responsible for their horrible deeds because you accept their help? We tend to view people as either ”ISIS” or ”against ISIS”, while in reality, it’s not that simple.

If you are a Swedish senior citizen, worried about rising crime, burning cars, and the economy, and therefore ignoring the racist and anti-Muslim rhetoric of representatives for Sverigedemokraterna and root for them, does that make your responsible for said rhetoric?

We have (had) separatist movements in Europe. IRA in Northern Ireland, Corsican freedom fighters, ETA in Spain, not to mention the war in former Yugoslavia, and a lot of people support(ed) their cause but felt horrified by their deeds. So at what point did their support for the cause become support for their actions?

There are no easy answers.

I can say one thing about these questions: We all tend to be much more forgiving with people we agree with. We have all at some point been ashamed of what people who represent our views or values are capable of. And we all had to make that choice: what is really important to me? My values? The group I identify myself with? Or not supporting people who do evil?

I am myself in a situation where I chose to distance myself from people who claim to represent my values. I know that is hard.

.

The different versions of Hillary

spegelbildSo Donald Trump has been ripping off his charity for years, pretending other people’s donations were his own and using this money for settlements.

Nobody will care. Not about this. Not about anything Donald Trump does. Because being a narcissistic bully is what people like about him. Except, of course, for all of us who are already disgusted and astonished at the thought that nearly half of the U.S. voters support this person.

Don’t bother telling me about the thousands, you mean hundreds, you mean dozens … or at least ”several” ways that Hillary Clinton has been ”dishonest”. Well, maybe not dishonest, but at least not truthful. Maybe truthful, but not quite, perfectly truthful, like the time when she had pneumonia and didn’t tell anyone, that must count as a lie, right?

I’ve heard all the arguments. And they are ridiculous. A man, any man, deciding to ”power through” pneumonia would be considered at worst in his own right and at best a hero. And Donald Trump even gets away with claiming his health is ”extraordinarily excellent”.

After literally reading hundreds of articles about both Hillary Clinton and Donald Trump during the past months, I’ve come to the conclusion that the double standards at play here form the ultimate example of what happens when women seek power:

They are disliked.

If they show emotion, they are weak, if they show determination, they are bossy. Or, as Jon Stewart once put it: “In politics it’s ok to be a pussy, as long as you’ve got a dick”.

In one well-documented experiment […] Harvard MBA students evaluated the same case study of a successful entrepreneur. Half the class read a version in which the entrepreneur was male; the other half read a version in which the entrepreneur was female. The students who read about the male entrepreneur identified him as having positive traits, such as leadership and direction, while students who read about the female entrepreneur characterized her as being bossy and overly direct. The responses reflected the students’ hidden biases about how male and female leaders should act.”

And Hillary is right. Half of Trump’s supporters do belong in a basket of deplorables:

  • 40 percent of Trump supporters said they ”definitely” believed Obama was hiding something about his background and early life.
  • 42 percent believe immigrants in the U.S. illegally are more likely to commit violent crime. Just 13 percent of Clinton supporters believe that.
  • 69 percent of Trump supporters believe immigrants are a burden on the U.S., and 64 percent believe Muslims should be subject to more scrutiny.
  • The U.S. is becoming too soft and feminine (68 percent).
  • The government has paid too much attention to the problems of blacks and other minorities (55 percent).
  • Men and women should stick to more traditional gender roles and tasks (50 percent).
  • Discrimination against women is no longer a problem (46 percent).

This is the reason why we look att Hillary and Donald and see very different persons. It’s in our core values. In our personalities. In our ways of perceiving men and women differently. We apply very different filters, depending on whether we’re used to and embrace women seeking power or not. Donald Trump’s deplorables can’t handle a female president. Period. Anything she does, says, or even refrains from doing will just prove their view of her incompetence and unpleasant persona.

We look at Hillary and Donald, and some of us see one strong leader who may not be perfect, but far more brilliant, goodhearted and qualified than most, and one disgraceful, self-absorbed and dishonest fraud.

The others do that as well.