Kategoriarkiv: Samhällsfrågor

SDs rassepolitik

Publicerat den av

Vad är ”rassepolitik”? Vad är det, rent sakpolitiskt, SD kan knöla in i en M-ledd regerings propositioner? Detta är ingen retorisk fråga, utan den förtjänar verkligen att tas på allvar, för den är central, för mig som ”reinfeldtmoderat”.

Jag har skrivit om, och kritiserat, SDs politiska förslag i många år.

De har utvecklats från att utvisa alla invandrare som flyttat hit efter 1970 och förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla svenska folket vitt till en rätt osammanhängande soppa av migrationspolitiska förslag inför 2018 – som jag kritiserade och debatterade i Dagens samhälle då.

Jag går därför igenom deras politik som den är formulerad idag, och uppmanar alla att göra det som har en åsikt i frågan.

Där finns en hel del traditionell moderat politik och faktiskt en hel del sossepolitik också. Förstatliga a-kassan, nej till marknadshyror, höjda bostadsbidrag, t ex. Det allra mesta har ingen rasse-komponent i sig alls. Nedan är det som går att ifrågasätta, med mina kommentarer.

Ser fram emot era kommentarer.

– Anhöriginvandring bör i större grad beakta individens eget ansvar att försörja sin familj, samtidigt som ökade kontroller och krav skyddar människor och samhälle från missbruk.
– Jag är för krav på egen försörjning vid all anhöriginvandring – särskilt när det gäller kärleksinvandring.

– Arbetskraftsinvandringen ska ge Sverige högkvalificerad arbetskraft efter Sveriges behov och på svenska villkor.
– Håller inte med. Vi ska ha arbetskraftsinvandring av alla kategorier – även lågutbildade – så länge de kan leva av sin lön.

– Arkitektur ska medverka till att skapa hemkänsla, gemenskap och trygghet. Den ska knyta an till svensk byggnadstradition och vara estetiskt tilltalande.
– Smygförbud mot moskéer. Inte ok, förstås, men knappast något de förväntar sig lösa på rikspolitisk nivå.

– Sverigedemokraterna vill främja assimilation, det vill säga den naturliga process där invandrare anpassar sig efter, tar till sig och på sikt blir en fullvärdig del av den svenska gemenskapen.
– Tramsigt. Det viktiga är inte att du äter sill utan att du funkar i Sverige.

– Sverigedemokraterna vill ha ett asylstopp och genom tillämpning av principen första säkra land endast ta emot asylsökanden som flyr situationer i våra grannländer.
– Inte genomförbart. Vi har konventioner och EU-lagar att rätta oss efter.

– Asylsökande ska i större utsträckning bo i större center där deras ärenden snabbt kan utredas, medan tonåringar inte längre skall bo i boenden för barn.
– Jaha.

– Utgångspunkten för god djurskyddspolitik är djurens unika egenvärde och att de ska behandlas med tillbörlig respekt. Därför är smärtsamma slaktmetoder, såsom halal-slakt, destruktivt och ska förbjudas.
– Halalslakt utan bedövning är redan förbjudet och halalslakt med bedövning går till exakt som vanlig slakt (förutom bön och vändande mot Mecka). Så ett tramsförslag.

– Sverigedemokraterna vill reformera den så kallade EBO-lagen för att rädda kommuner i kris, och förbättra integrationen.
– Det vill ju även Moderaterna. Jag har ingen stark uppfattning i frågan.

– Sverige bör bidra mer till hjälp för flyktingar i krishärdarnas närområden, där de mest utsatta drabbade befinner sig.
– Detta känner vi ju igen. Men den här delen är ju inte den problematiska utan den där de vill utvisa asylsökande med asylskäl.

– Fängelser med lägre standard ska upprättas och Sverige ska se över möjligheten att hyra fängelseplatser utomlands.
– Tycker jag inte.

– Förberedelseskola ska anordnas och vara obligatorisk för invandrade elever.
– Detta vill även M. Jag tycker det låter märkligt att göra skillnad på invandrade och icke invandrade. Dessutom finns inget stort problem med invandrade barn som inte går i skola.

– Nationella riktlinjer ska arbetas fram och dessa ska fokusera på förbyggande insatser samt psykologiskt stöd för HBTQ-personer. Vid fysisk könskorrigering och hormonbehandling måste biverkningar och effekter av behandlingen analyseras noga. Den vetenskapliga evidensen måste ligga till grund för all vård och behandling som genomförs. För att genomgå en fysisk könskorrigering ska kravet vara psykisk stabilitet.
– Jag ser inte riktigt att detta skiljer sig från hur det är idag. Någon som vet mer kanske kan rätta mig om jag har fel.

– De som flyr för sitt liv ska kunna räkna med samhällets bistånd, men asylsökande bör i längden betala för sitt eget mottagande, exempelvis genom egna tillgångar eller lån.
– Egna tillgångar gäller redan idag, fast de har nästan aldrig några. Lån ställer jag mig tveksam till, men jag ser det inte som ett stort problem om det införs.

– Kontroller av importerade livsmedel ska vara noggrannare än de är idag, så att konsumenten inte vilseleds beträffande livsmedlens ursprung och kvalitet. Det ska införas importförbud för halal-slaktat kött.
– Man borde inte nämna halal utan att samtidigt nämna koscher. Jag har inget principiellt emot detta om vi pratar slakt av icke-bedövade djur, men jag har för mig att EU-regler säger att man inte får införa importförbud för något som tillverkas i EU. Jag skulle istället verka för förbud mot allt som slaktats utan bedövning, oavsett skäl. Och varför stanna där? Slakten är ändå bara några minuter. Många djur lever i fruktansvärd misär hela sina liv. Det är ju patetiskt hur SDs muslimhat skiner igenom här när man ENBART nämner halal och struntar i precis varenda annan aspekt som finns.

– Ett medborgarskap är något fint och eftersträvansvärt och ska heller inte delas ut på lättvindiga grunder. Under vissa förutsättningar menar Sverigedemokraterna att medborgarskapet ska kunna återkallas, exempelvis om medborgarskapet erhållits genom mutor eller grovt bedrägeri.
– Återkalla medborgarskap som erhållits på brottsliga grunder kan jag gå med på om personen har kvar sitt gamla medborgarskap och det gått max några år. Det fanns en familj i Norge som bott decennier där och fick sitt medborgarskap återkallat. Inte bara föräldrarna utan även de nu vuxna barnen, som alla plötsligt skulle utvisas. Som med alla andra brott behöver det finnas en preskriptionstid.

– Månggifte ska inte vara möjligt i Sverige.
– Lite luddigt, men jag antar att de menar att den som är gift med två personer behöver skilja sig från den ena. Jag bryr mig inte särskilt om denna fråga.

– Sverigedemokraterna vill att nyanlända elever går i förberedelseskola tills de är redo för vanliga klasser. I förberedelseklasserna ska bland annat modersmålslärare arbeta.
– Pja.

– Nystarsjobben [sic] ska avvecklas.
– Detta tycker jag inte.

– Rituell slakt där djur avlivas utan bedövning och andra smärtsamma slaktmetoder är inte förenliga med en svensk syn på hur djur ska behandlas. Importstopp för kött från obedövad och rituell slakt ska införas.
– Tredje gången de tar upp detta. Snacka om att vara besatta.

– Hela Sverige måste arbeta för att bekämpa skuggsamhället, så att svensk lag efterlevs, och illegal migration blir omöjlig.
– Fluffig formulering. Svårt att säga bu eller bä.

– Sverigedemokraterna vill förbjuda slöja på för- och grundskola. Vi vill också förbjuda heltäckande beslöjning i offentlig miljö.
– Nu är vi ute i rassetassemarker. Jag har skrivit massor om vad jag anser om slöjförbud i skolor, så jag upprepar inte det här. Men ”heltäckande beslöjning” är ju lite komiskt eftersom de också är för ansiktsmask. Hur ska de ha det? Här kommer populismen in, för det är tydligt att syftet är att trakassera muslimer, och det här sånt här vi behöver sätta ner en tydlig fot mot.

– Svenska ska grundlagsfäst vara det officiella huvudspråket i Sverige.
– Jaha.

– De som stridit för terroristorganisationer likt IS ska förlora sitt medborgarskap och utvisas på livstid från vårt land.
– Tramspopulism. Du kan inte frånta någon medborgarskap som inte har något annat medborgarskap.

– Sverigedemokraterna vill snarast möjligt införa ett nationellt tiggeriförbud.
– Detta är komplicerat. Många ”tigger” utan att vara tiggare. Organisationer, till exempel. Och var går gränsen för tiggeri? Jag tror problemet med tiggarna försvinner av sig självt med tiden. Ingen har ju några kontanter längre, pga swish.

– Den tillfälliga lagen ska bli kärnan i en ny migrationsordning, men de skadliga ändringarna som gjorts måste rivas upp.
– Jag är faktiskt för detta. Det har jag varit sedan den infördes. Jag vet inte vilka ”de skadliga ändringarna” är och orkar inte kolla upp det. Återigen låter SDs formella dokument som en åttondeklassares inlämningsuppgift.

– Trossamfund som inte lever upp till gällande krav ska fråntas vigselrätten.
– Jag vet inte vad ”gällande krav” betyder, men detta skulle kunna vara ett sätt att smyga in antimuslimlagar. Någon som vet?

– Med tydliga regelverk kring utlänningars rätt till skattefinansierad sjukvård minskar belastningen på sjukvården vilket leder till högre tillgänglighet.
– Jag vet inte hur man tänker här. Vem är utlänning? Turister?

– Åldersbedömningar av olika slag är positiva för barnens rätt och rättssäkerheten. Vi välkomnar vidare utredningar och forskning i området.
– Sure.

– Migrationsverket bör få i uppdrag att hjälpa fler människor återvända hem till sina hemländer.
– Här är också rassevarning, för detta är en gammal knutpunkt i deras idéprogram. Tankefiguren att vi ska jobba för att etablerade invandrare flyttar härifrån är absurd. Vi vill ha dem här. Däremot är det fullt rimligt att den som inte etablerat sig i Sverige och har möjlighet att flytta hem kan få stöd från Sverige i en övergångsperiod – i synnerhet om den förlorat allt.

Covid-riskväveri

Publicerat den av
På pendeltåget i glittermask från Italien.

Covid-fallen exploderar i Stockholm. Jag tänkte därför berätta hur jag tänker i min vardag.

När vi åker på bil- eller båtsemester, dyker, rider, hoppar bungy jump, väver vi in små risker. Det går inte att leva utan att riskera att dö eller skadas. Men det är just den där avvägningen: hur stor är risken att jag krockar och hur gärna vill jag bilsemestra i Kroatien, som är kärnan i detta inlägg.

Jag tillhör inte någon riskgrupp och träffar inte normalt någon som gör det, och även om jag inte VILL smittas kan jag för egen del riskera att göra det. Bara genom att skicka min niondeklassare till skolan löper jag den risken.

Men. Det ska vara bang for the buck.

Enligt min överslagsberäkning* smittar ungefär en procent av (halv-)vuxna nollåttor som rör sig ute just nu. När jag går till optikern eller frisören är risken alltså en procent att jag sitter och andas covidluft. Hur stor är risken att jag smittas? Kanske 7-8 promille. Men jag tar den risken, ty jag behöver linser och jag vill inte se ut som ett troll i håret. Samma sak när jag träffar mina vänner. Det är helt enkelt värt det, ty de är så roliga. Och jag låter min unge ta hem kompisar, för hon är bara ung en gång och har rätt att leva.

Men om jag åker lokaltrafik eller handlar och andas in utandningsluften från tjogtals okända är förstås risken att någon av dem är smittad tjogtals gånger större. Och även om exponeringen är kortare än hos optikern blir risken, på grund av det höga antalet medmänniskor som skrotar runt på ICA eller omger mig på pendeltåget, många många gånger större.

Samma sak om jag är den som smittar. Alldeles i onödan utsätter jag mina medmänniskor för en virusmängd som skulle kunna reduceras till en liten bråkdel.

Masker skyddar också dig som bär dem mer än man tidigare trott, enligt CDC. Läs mer här för massor av länkar till relevant forskning.

Du åker på bilsemester för att det är värt det. Men du tar på dig ett bälte, för att det är ett minimum av krångel som ger en massiv riskreduktion. Och ingen säger till dig att det är bättre att skippa bältet, för annars kanske du åker i onödan. Du sitter ju redan i bilen!

Sitter du i en buss i Storstockholm med tjugo medpassagerare är risken 20 procent att en av dem smittar. Risken är en procent att du gör det. Varför inte skydda dig själv och din omgivning på alla sätt du kan? Alltfler i Storstockholm bär numera mask, men det är fortfarande en klar majoritet som inte gör det.

* Uträkning (grovt överslag):
Av dem som testar positivt en given dag finns kanske 50 procent ytterligare sjuka som inte testar sig, och eftersom man smittar i två dagar innan man är sjuk kan man därför multiplicera dagssiffran med tre. Till dem kommer de som är sjuka men går ut ändå. Så då är vi inne på kanske 15 000 smittade nollåttor som rör sig fritt i samhället en given dag. Det finns 2,3 miljoner invånare i Storstockholm, men där ingår även mindre barn och sköra, som inte smittar i det första fallet eller rör sig ute i det andra fallet. Så, fortfarande i runda siffror, kan vi säga 1,5 miljoner unga eller vuxna men inte sköra. Det betyder att en procent av alla vi möter är smittade.

Det betyder förstås inte att vi löper en procents risk att smittas vid varje kontakt. Risken beror på vårt immunförsvar, längden på kontakten, huruvida personen pratar, och, om jag förstått det rätt, smittar olika personer olika illa. Och om personen bär mask reduceras risken med 50-80 procent. Om vi gör det reduceras den ytterligare.

Men Spanien …

Publicerat den av

”Jag tror inte på masker because Spanien”, hör jag ganska ofta. Det faktum att Spanien har dubbelt så många fall per capita som vi tas som bevis för att masker inte fungerar. Det är lite som att säga att flytvästar hjälper inte, eftersom fler använder flytväst i Kungshamn än i Wilhelmina och ändå har de fler drunknade.

Själv tror jag på maskanvändning because nästan varenda expert säger ”they work”, och inte på grund av anekdoter, för jo, att bara cherrypicka ett hårt drabbat land som bevis räcker inte. Masker är bara en enda faktor. Testande och contact tracing är andra, men det är också viktigt att titta på hur folk lever. Hur många finns i varje hushåll? Hur umgås man? Har man en fattig population? Hänger gubbarna på barer med masken neddragen under hakan på kvällarna och röker cigarr och dricker cerveza?

Men låt oss ändå titta på det exempel Spanien utgör, för Spaniens kurva är intressant. Masker infördes i lokaltrafiken i samband med deras lockdown i våras, och det hjälpte, även om det är svårt att avgöra hur mycket respektive åtgärd bidrog. Sedan infördes ett totalt masktvång på publika platser i början av augusti, och då plattades faktiskt kurvan ut, någotsånär. Att bara säga ”kolla på antalet fall” räcker ju inte.

Nya fall per dag i Spanien

Titta sedan på vår motsvarande kurva. Vi hade en naturlig lock-down i juli på grund av hur vi lever i Sverige, vitt åtskilda och alla tar semester samtidigt och skolor och dagis stänger ner. Men se hur kurvan stigit sedan skolorna öppnade.

Image may contain: text that says '2000 1500 1000 500 28 25 07 16 29 24 07 Feb Feb Mar Mar Apr Apr May May May Jun Jun Jul Jul Aug Aug Aug Sep Sep Oct 06 Oct Oct19 Jul20 20 02 15 28 0 23'
Nya fall per dag i Sverige

Mer seriösa jämförelser har gjorts i Kansas. Guvernören där införde ”mask mandate”, men bara 20 counties implementerade ordern. Övriga inte. Därför kan man direkt jämföra deras kurvor, och se effekten.

Ytterligare ett sätt att studera frågan är förstås att se på ostasiatiska länder med mycket stor och tidig maskanvändning, där man är väldigt trångbodda, men ändå klarat sig ofattbart bra.

Det är bara Sveriges styrande samt Belarus’ Lukashenko som numera vägrar masker. Samtliga andra länder, samt WHO, har någon form av maskrekommendation eller -krav. Alla utom FHM, Trump och Lukashenko är överens.

Borde inte det säga något?

Sann trygghet

Publicerat den av

– Vi borde ha 30-gräns utanför skolan.

– Dum idé. Om vi säger till folk att köra långsamt kan de invaggas i “falsk trygghet”, och sluta se sig för. Dessutom vill vi ju att folk ska låta bli att åka förbi skolan. Genom att vi inte sätter upp en 30-skylt kommer fler att välja att köra andra vägar. Och tänk om vi kräver 30 och folk istället börjar köra onyktra, för att de inte orkar med alla krav! Det finns en gräns för hur mycket man klarar!

– Men en 30-gräns kan rädda liv. Det har vi sett på andra ställen.

– Jaså? Hur många liv? Tre, fem? Jag har sett undersökningar som säger att det inte alls är säkert. Det kan vara tio. Men också noll. Tills vi vet bör vi inte ändra något. Och tänk på alla liv som går förlorade för att barnen tror att det är ok att springa rakt ut i gatan! För att de litar på att folk kör sakta! Barn ska hållas inlåsta. Då kan alla köra hur fort de vill.

– Men kan vi inte åtminstone rekommendera 30?

– Du får väl köra 30 om du vill. Själv kör jag 100, men jag åker förbi skolan mer sällan i gengäld. Och så avstår jag från att dricka alkohol en vecka innan jag kör förbi skolan.

– Varför en vecka? Det räcker väl med att du är nykter när du kör?

– Nu är det så att den ansvariga myndigheten säger att man ska dricka så lite som möjligt. Så då väljer jag att vara nykter en vecka, så kan jag i gengäld hålla 100 utanför skolan. 

Ungefär så ser argumentationen ut runt ansiktsmasker, som ju rekommenderas eller krävs i nästan alla länder utom Sverige och Vitryssland. De påstås vara “väldigt farliga”, eftersom de kan invagga folket i “falsk trygghet”, så att man slutar hålla avstånd och tvätta händerna, trots att den enda undersökning som gjorts säger att människor håller det avstånd de kan, oavsett mask. 

Vidare sprids myten att använder man mask fel kan den göra mer skada än nytta. Såvida man inte plockar upp någon annans mask och gnuggar den i ansiktet är det svårt att göra så fel att man försämrar situationen. Men det är för många som om masker och enbart masker är närmast radioaktiva. Visst. Om du är smittad och petar på masken får du ditt virus på fingrarna, men det gäller förstås även om du tar i ditt ansikte. Om du slänger en mask i en soptunna eller på backen hamnar viruset där, men det gäller ju även en servett eller ett utspottat tuggummi. Om du lägger masken på bordet på restaurangen hamnar virus kanske där, men det gäller ju även besticken och porslinet. Och när man stoppar ner masken i handväskan måste man enligt många lägga den i en förseglad plastpåse, men det gäller inte mobilen man precis pratat i eller läppstiftet. Jag har aldrig fått klart för mig varför främmande personer nu plötsligt måste kunna rota i min handväska. Låt bli det! 

En del går så långt som till att påstå att om man sätter på en mask man tillfälligt tagit av sig  är det katastrof. De vet inte varför. Men de har läst det, någonstans. 

Omvänt är det livsfarligt om man fått någon annans virus på masken, men själv är frisk. Men hade du inte haft mask hade du ju fått det direkt på mun och näsa, brukar jag svara. 

Värsta maskmotståndarna är ofta vårdpersonal, som fått lära sig att använda mask av helt andra skäl än att bromsa virus, och inte riktigt kan släppa de invanda, rigorösa rutinerna. De är helt säkra på att just svenska folket, till skillnad från miljarder andra världen över, inte klarar av att klura ut de mysterier maskbärande innebär. 

Vi vet att masker hjälper. Vi vet inte exakt hur väl, men spelar det roll? Av miljoner smittade världen över finns inte ett enda känt fall där någon blivit sjuk av att bära mask.

I Sverige har vi ingen nationell skolstrategi. Hundratusentals tonåringar skrotar runt i affärer och lokaltrafik och andas på varandra och alla övriga. Det finns heller ingen kontaktspårning, och få randomiserade tester. Ändå är vi förvånansvärt nöjda över hur få fall vi har, och jämför oss med andra länder, som faktiskt följer upp sina sjuka. 

Jag mötte en kvinna i en kö häromdagen, som först förklarade för mig att hon valt att bära mask för att hon kände sig dålig på morgonen, och två minuter senare deklarerade att hon var emot en allmän maskrekommendation från FHM, för den kan “leda till falsk trygghet”. 

Och då undrar jag: vad är “sann trygghet”? Är det inte att göra precis allt man kan för att säkerställa att omgivningen inte far illa? Hur kan det vara något annat än hänsynslöst att inte bära mask när man rör sig bland dem man inte känner, om man nu inser att de fungerar?

Risker med masker

Publicerat den av

Image may contain: 1 person, closeup

Riskerna med mask är en myt. Nästan. Det är extremt svårt att hantera en mask så illa att man försämrar läget mot att inte ha någon.

Och världen är överens nu. Masker hjälper. Till och med FHM har till slut erkänt det. Och nu ”arbetar de med frågan”, fortfarande spridande myten om problemen, utan att specificera vilka dessa skulle vara.

Syftet med en mask är förstås att så mycket av det virus du teoretiskt bär på som möjligt ska hamna i den, och inte i luften omkring dig. Detta ger att masken blir full av virus. Så långt är vi ense.

Men i alla de vindlande diskussioner kring masker jag haft på senaste tiden ploppar problembeskrivningar upp som är direkt absurda. Det är som om masker, men bara masker, ingenting annat, är närmast radioaktiva och livsfarliga.

Så låt oss gå igenom argumenten. I scenarierna nedan är du maskbärare och smittar.

”Folk tar av maskerna och lägger dem i handväskan eller på borden på uteserveringar!”

Riktigt. Du lägger också mobilen de precis pratat i i handväskan, och även den kan vara full av virus. Du lämnar bestick du ätit med och glas du druckit ur på uteserveringarna också. De är rimligtvis också fulla av virus. Du lägger mobilen på bordet. Och din utandningsluft innehåller droppar som landar framför dig. Personalen behöver ha handskar och sprita borden mellan gästerna, oavsett mask. Det finns ingen väg runt det.

”Folk går omkring i affärerna och petar på maskerna!”

Tar du på masken fastnar kanske virus på dina fingrar, och tar du på kundvagnen överförs det dit, och kan plockas upp av någon som använder vagnen efter dig. Det är helt riktigt. Men om du inte har mask gäller precis samma sak. Det finns inga belägg för att folk tar mer i sitt ansikte för att de bär mask, och om du inte har mask är risken avsevärt större att droppar från din utandning hamnar på både kundvagn och händer.

Det är alltid viktigt att ha handsprit när man tar i en ny kundvagn eller liknande, eller handskar, om man är skör. Den som inte vill bli smittad måste ändå alltid tänka att alla ytor kan innehålla virus.

”Masker ligger slängda överallt!”

Mja. När jag var i Paris där det var masktvång såg jag kanske tre masker totalt, under fem dagar, ligga och skräpa på marken. Man får väl bara helt enkelt låta bli att ta upp dem och gnugga sig i ansiktet med dem. Det är förstås ingen skillnad på en använd mask och en servett du torkat dig med och tappat på marken. Båda kan innehålla virus. Låt bli att slänga både mask och servett på marken!

”Folk struntar i social distansering när de har mask!”

Jag tror de flesta av oss som varit i länder med masktvång kan konstatera att social distansering funkar lika bra respektive dåligt utan mask som med. En del sköter sig utmärkt. Andra inte alls. Men eftersom maskerna minskar mängden virus framför personen rejält minskar också riskerna. Det är ju alldeles självklart.

”Folk kommer att gå in i affärer eller åka buss mer om de har mask!”

Det där är ett rätt bakvänt argument, som bygger på att maskbärare är mer riskbenägna och rör sig mer bland andra än icke-maskbärare. Det mest troliga är ju motsatsen. Masker är inte särskilt behagliga att bära, så med masktvång i lokaltrafik och butiker är sannolikheten snarare mindre att folk strosar runt eller åker buss i onödan, eller tar med maken när man kan åka ensam.

Själv rör jag mig i alla fall snabbare genom mataffären med mask än jag gjorde utan.

Och betänk lite hur baksidan av detta argument ser ut: ”Det är bättre att utsätta friska för den större mängd virus som finns i bussar, tåg, affärer där smittbärare inte bär mask, för om de vet att ingen bär mask kanske de stannar hemma mer.”

Hur cyniskt låter inte det?

”När masken blir blöt slutar den fungera!”

Jag har faktiskt aldrig varit med om att den blivit det, och då har jag ändå burit mask i fem timmar i sträck ett par gånger. Men visst. Då får man väl ha en i reserv. Sedan är det inte så att den helt slutar fungera bara för att den är blöt. Den fungerar bara sämre.

”Det är farligt för hälsan att bära mask!”

Denna teori finns i lite olika varianter, men samtliga är debunkade. Människor som har svårt att andas ska förstås undantas. Det handlar om att få på tillräckligt många människor mask för att bromsa smittan ute bland folk.

”Det blir ett sopberg av masker!”

Det jag förespråkar är bomullsmask, i tre lager. Samma standard som man har i USA och andra länder. Resten av världen har burit mask ett tag nu, och man har blivit bra på att sy dem rätt. Det räcker med ett par stycken, så man har att byta.

”Det går inte att få fram masker till hela Sveriges befolkning!”

Jodå. Näthandeln är internationell. Många etablerade företag, som Adidas, syr masker. Men det hade förstås varit bra om inte FHM envist sagt att de inte gör någon nytta fram tills nu. Då hade det säkert funnits fler i butikerna.

”Man måste tvätta dem mellan varje användning, och har man tagit av den kan man inte sätta på den igen!”

Dumheter. Jag bär min på armen eller har den i ett särskilt fack i handväskan. Funkar utmärkt. Och ja, då hamnar viruset på min arm eller handväskan. Men det gör det ändå om jag är smittbärare. Via min mobil, mina nycklar eller vad det nu kan vara. Så vi får helt enkelt låta bli att rota i varandras handväskor.

”Masken måste vara av FFP2/3-typ, annars är det ingen idé!”

Det handlar om best effort. Inte perfektion. Bomull i tre lager minskar mängden rejält, men tar inte bort viruset helt, men det är bättre än att ingenting. Till och med en sjal är bättre än ingenting, fast inte lika bra som en mask. Det är helt enkelt en skala. De tuffaste maskerna bör vi låta vårdpersonal och sköra bära, så kan vi andra ha bomullsmask.

Image may contain: text that says 'Average distance traveled by airborne droplets. (in inches) Uncovered Bandana (Elastic T-shirt shirt material) Folded handkerchief (Cotton) Off-the-shelf cone style mask (Unknown) Stitched mask (Quilting cotton) 25 50 75 100'

Ur Wall Street Journal.

”Om du tar på masken och har fått någon annans virus på den kan du få in det i din mun.”

Ja. Riktigt. Men hade jag inte haft mask hade jag ju haft det direkt på munnen. Det är ju för övrigt ingen skillnad om jag tar i mina kläder. De kan också ha fått virus från förbipasserande på sig, men ingen anser att vi ska sanera våra kläder så fort vi varit ute. I det läget, när det handlar om att jag är frisk men har passerat en sjuk, kan en mask aldrig försämra läget.

”Det kan ge skadliga psykologiska effekter att vi inte kan se varandras ansikten!”

Det argumentet är nog det dummaste av alla. Tandläkare och operationspersonal bär masker hela tiden. Och jag förespråkar inte att folk ska gå omkring med mask hemma eller utomhus, utan bara i affärer, lokaltrafik eller andra lokaler där det är trångt. Vem har behov av att folk på bussen eller vid köttdisken ser din nuna?

Man behöver alltid tänka att två-tre meter framför dig sprutar du ut ett moln av virus. Det hänger kvar när du gått, och andra kan gå in i det. Det är därför distansering och handtvätt inte räcker. Du behöver inte ens se människan som smittar dig.

Allt du sätter framför din mun som fångar upp virus hjälper till att skydda andra. Visst bör man följa alla direktiven om handtvätt före påsättning och bara hålla i öglorna och tvätta masken varje kväll, men även om man gör fel är det bättre än inget alls.

Tänk dig att du vill införa hastighetsbegränsning vid en skola, och får höra att ”det kan vi inte göra, för folk kanske struntar i att kolla på vägen om de kör för sakta”, eller ”alla som vill får ju köra trettio” eller ”det är bättre att passera snabbt, för annars hinner fler barn springa ut på vägen”. Det är samma nonsensargument.

Snälla, sluta sprida myten att masker är farliga!

Man får vara extremt klantig för att göra så fel att man sprider smittan på grund av en mask.

Mattias Karlsson och Simon(e) de Beauvoir

Publicerat den av

IMG_3683Sverigedemokraternas Mattias Karlsson skrev ett toklångt facebookinlägg om vänsterpedofiler. Jag har stört mig på det sedan jag läste, eller snarare skummade, det, men haft svårt att sätta fingret på varför. I stora delar är det ett viktigt och bra ämne, och han är moraliskt på rätt sida, förstås. Men här ska jag nästa lite i varför han hamnar rätt och snett på samma gång, och vari det verkliga problemet med inlägget ligger.

Bakgrunden är en nyutgiven bok av Vanessa Springora, ett offer för prisade författaren och kulturpersonen Gabriel Matzneff. Boken heter ”Le Consentement”, dvs ”Samtycket”, och handlar om hur hon i nedre tonåren hade en helt öppen och välkänd ”relation” med Matzneff, som för övrigt skrivit en hel del om hur han förgrep sig på barn både i Frankrike och Ostasien. Och frågan hela Frankrike ställer sig är förstås hur detta kunde hända. Frankrike ligger långt efter när det gäller lagar mot övergrepp på barn. Medan de flesta västländer sedan länge förbjudit alla sexuella aktiviteter före en viss ålder har det där varit tillåtet så länge barnet kan anses vara med på noterna.

Så långt är jag förstås ense med Karlsson. Det är horribelt, det är bra att det kommer fram, barn behöver skyddas.

Det problematiska i hans text är själva skuldfrågan. I stycke efter stycke återkommer ordet ”vänster” i olika former. ”Vänstern” skyddar pedofiler och de hatade feministerna är medbrottslingar. Övergreppen är en konsekvens av ”vänsterkrafter”, och de hade till och med till någon sorts syfte att krossa borgerligheten:

”Hur kommer det sig att Jean-Paul Satre, Simon de Beavoire, Herbert Marcuse, Michel Focault mfl – Grundarna av dagens förhärskande vänsterliberala, feministiska, queer-teoretiska, post-koloniala och identitetspolitiska överideologi, fortfarande förbehållslöst hyllas som hjältar av det politiska, kulturella och mediala vänster-liberala etablissemanget, trots att samtliga utövade eller understödde pedofili?”

Jag säger inget om att han vimsar till bokstäverna i Simone de Beauvoirs efternamn. Han kan uppenbarligen inte stava till vare sig Sartre eller Gabriel heller. Men när han kallar henne Simon undrar jag om han vet vem han skriver om.

När jag läste franska på universitetet uppehöll vi oss förstås rätt länge vid just de Beauvoir, Sartre, Camus och andra samtida, på grund av det enorma avtryck de gjorde på hela västvärldens filosofiska och politiska utveckling. Jag har aldrig sett dem som ”vänster”. Existentialisternas kamp var mot det förtryck konventioner, framförallt kyrkans, utgjorde och inte mot kapitalet.

Simone de Beauvoirs ”Le deuxième sexe” blev ett av världens mest inflytelserika verk. I den mosar hon myt efter myt om kvinnor och kvinnlighet och tvingar läsaren att se hur kvinnor inte räknades och hur lagar, religion och förväntningar låste in och dödade vårt självförtroende och förvrängde vår självbild. Det var många år sedan jag läste den, men jag minns att jag förundrades över hur ingående hon berättade om sin tidiga sexualitet. Att skriva så självutlämnande redan på 40-talet var förstås fantastiskt modigt.

Och det var väl just där hon gick vilse. För hon skrev mycket riktigt på en petition på 70-talet mot en åldersgräns för samtycke, eftersom hon, liksom många andra på den tiden, verkligen trodde att barn kunde ha en sexuell relation och må bra av det. När konventionslocket lyfts undan under den sexuella frigörelsen och kvinnors sexualitet legitimerats fanns ingen insikt i hur unga flickor kan skadas av tidiga sexuella relationer, även när våld eller tvång inte förekommer. Den kom senare, med buller och bång, på 90-talet, men då hade hon lämnat jordelivet.

Gjorde hon och övriga stor skada genom sitt agiterande? Absolut. Springoras trasiga uppväxt hade kunnat räddats om de Beauvoir och övriga intellektuella inte hade argumenterat för barns ”rätt” att ha sex med vuxna. Hennes ansvar är glasklart.

Borde hon ha vetat bättre? Det är lätt att vara klok när vi sitter med facit i form av stora mängder vittnesmål. Var och en måste göra den bedömningen själv.

Mitt problem med Karlssons inlägg är ju inte att han rasar mot just detta ställningstagande, utan att han buntar ihop hela hennes, och andra nittonhundratalsfeministers, livsgärning med vad han menar var ett stöd för pedofiler, och drar slutsatsen att utan feminister hade världen varit så mycket bättre, lätt travesterat. Hans raseri riktar sig inte  alls mot pedofiler överlag, och de är ju uppenbarligen inte ”vänster” utan finns i alla åsiktsinriktningar, yrken, väljargrupper, samhällsklasser och religioner, utan mot feminismen. Det är dens fel. Och kommunismens. Kort sagt: ”vänstern”. Vänstern gillar pedofili, menar han, ungefär.

Jag är ju inte det minsta vänster, så jag kan säga detta helt utan att tala i egen sak: det finns en paradox i att se hur sverigedemokrater – både på riksdagsnivå och i facebookgrupper – hatar feminismen men älskar att tala om hur invandrare, särskilt muslimer, inte delar ”vår” kvinnosyn. Liksom. Var tror han den kommer ifrån?

Simone de Beauvoir hade fel om barns sexualitet. Det är helt uppenbart. Men hennes sammanlagda livsverk bidrog starkt till att lägga grunden till den kvinnosyn som Karlsson och andra sverigedemokrater berömmer som ”svensk”.

Vi behöver döma människor utifrån deras kontext.

Simone de Beauvoir utgick från att eftersom hon själv hade tidiga sexuella fantasier borde barn få ha sex.

Karlsson gick med i ett parti som nyligen grundats av nazister och som ville utvisa alla invandrare som kommit efter 1970 och förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla den svenska rasen ren. Och han gjorde det ett halvsekel efter andra världskriget.

Låt oss döma båda rättvist.

Hederliga politiker

Publicerat den av

IMG_3683Jag betraktar mig själv som en ganska mainstream moderat. Den politik jag vill se är nästan exakt den partiet föreslår.

Jag vet dock att många, både till vänster och höger, tycker jag är supermegaradikal, till vänster om Sjöstedt, men det handlar mer om min retorik och de ämnen jag väljer att diskutera än om mina faktiska ställningstaganden vad gäller realpolitik.

Det är i sig tragiskt att om man som moderat tar ställning mot muslimhat och för mångkultur, ser arbetskraftsinvandring som en stor tillgång för landet, och förespråkar en verklighetsbaserad rapportering om samhälleliga hot, som exempelvis dödligt våld, tror många att man är toklångt till vänster.

Jag följer ju amerikanska nyhetsmedia, samtliga, extremt ingående. Och det är ofantligt intressant att jämföra panelernas diskussioner med våra perspektiv.

En mainstream-moderat som jag blir demokrat i USA. Aborträtt, sunda miljöregler, sjukvård för alla, studielån och fria högre studier är inte något som ens ifrågasätts i Sverige, och det är vad Dems kämpar för idag. Jag vet att många översätter moderater till republikaner, men där håller jag inte med alls. Det finns nästan inget på republikanernas agenda som är moderat realpolitik.

Detta sagt finns många republikaner som är hederliga politiker eller debattörer, och som jag gärna lyssnar på och nickar till.

Tyvärr har alla, nästan, lämnat politiken, eller är på väg att göra det, eftersom GOP (partiet) numera är Trumps.

Det finns en matematisk förklaring. Bara en fjärdedel av väljarna (registered voters) är republikaner, men bland dessa har Trump 80-90 procent i sin hand. Det betyder att om man som ledamot går emot Trump finns en överhängande risk för hat-tweets, och sedan kommer en utmanare i hemmadistriktet/-staten som Trump lyfter fram och vips är man ute och kan packa ihop sin Washingtonkarriär. Om man å andra sidan försvarar honom och INTE kommer från ett megarött distrikt (i USA är rött höger och blått vänster) finns risken att man förlorar det faktiska valet till en demokrat, för det mesta Trump gör och säger är oförsvarbart. Detta är republikanernas enorma dilemma.

Det gör att
– republikanska politiker från ”purple” districts/states (”purple” = lila = distrikt som inte är vare sig blå eller röda) gör det enda rätta. De mumlar något svårbegripligt och springer när de får frågor från journalister. Någon gjorde ett skojigt klipp med republikaner som sprang in i hissar för att undvika att behöva försvara Trump.
– republikaner från röda districts/states försvarar honom med absurda argument.

Det är extremt obehagligt att se. De vet uppenbarligen att de är helt fel ute. De pratar forcerat och skriker mellan varven för att överrösta intervjuaren. Hoppar mellan ämnen. Påstår att äpplen är apelsiner och förresten är solen gul och varför pratar ingen om Hillarys emails? Skulle man stänga ljudet och bara betrakta deras kroppsspråk skulle man direkt se på svettpärlorna i pannan att här är någon som blåljuger.

Och jag tänker att jag är glad att mina barn och barnbarn och barnbarnsbarn aldrig kommer att behöva se mig åbäka mig sådär.

De kanske inte gillar vad jag står för idag, när de om femtio eller hundra år hittar något jag skrivit i ett dammigt, historiskt arkiv.

Men jag har aldrig framfört något jag vetat varit lögn eller nonsens, eller som gått på tvärs mot min moral.

Sätt punkt för borgerligt hatgnäll

Publicerat den av

SwedenSverige har tyvärr tragiskt många medborgare som sprider massor av ren dynga om landet i och utanför Sverige, av olika skäl. Om det är något som är unikt för oss svenskar så är det nog det – den ständiga ivern att baktala vårt fosterland. Jag vet inget annat folks medborgare som bär sig åt så.

Själv slutade jag med det när jag var 17. Jag minns det exakta ögonblicket. Jag tågluffade, och satt på ett tåg i Italien och berättade för några killar i vagnen om hur fel allt var i Sverige. Då sa plötsligt en till mig att det finns massor av fel på Italien också, men när han pratar med människor som inte är italienare berättar han bara hur bra landet är. ”You must always be proud of your country.”

Jag tvärtystnade.

Och så tänkte jag bakåt, och insåg att det fanns ett mönster – jag hade bott utomlands året innan och träffat många andra utflyttade svenskar – i hur vi svenskar ständigt kritiserade vårt land när vi pratade med ickesvenskar – i hatiska, arga och ofta deterministiska ordalag. Jag liksom övriga. Och jag bestämde mig där och då för att sluta.

Detta baktaleriet är, tyvärr, en borgerlig grej. Det är vi på högersidan som har satt i system att ständigt tokhata Sverige av idag – förr vid köksborden och numera även i sociala medier. Jag tror det kommer från alla år av sossestyre med oss i ständig opposition. Många borgerliga blev så vana att alltid kritisera de styrande att det övergick i någon sorts bisarrt förakt mot själva folket och landet och inte bara regeringen.

”I Sverige får man inte …”
”Det är typiskt svenskar.”
”… i detta jävla landet.”

Det här är inte uttryck som började med SD. De började med oss, skam till sägandes. Sossar skäller förstås också, men i regel inte på hela landet och folket, utan bara på oss som är rika kapitalistsvin. Utgångspunkten för dem är istället att Sverige är nästan perfekt, men vi direktörer och skattesmitare står i vägen för Utopia genom att suga ut folket.

Tvåtusentalet har sett nästan lika många år av borgerligt styre som vänsterstyre, och vi borgerliga har varit en väsentlig del av att forma dagens Sverige, the good with the bad. Vi bör både sträcka våra ryggar i stolthet över att vara världens bästa land, och samtidigt lika rakryggat peka på de problem vi har och föreslå lösningar för dem, utan att trassla in oss i hatgnäll som bortskämda tonåringar: ”Allt är åt helvete, och det är föräldrarnas, lärarnas och alla andras fel. Inte mitt. Jag bara sitter här och är perfekt.”

En del av SDs framgångar på sista tiden ligger just där. Moderater och kristdemokrater, såväl politiker som gräsrotsväljare, beskriver ett land i fritt fall. En krigszon, där folk knappt vågar sig ut. Och sedan står alltid en sverigedemokrat där och lägger till ”japp, och det är erat fel – vi har ju sagt detta hela tiden, men ingen lyssnade på oss, utan alla bara kallade oss rasister när vi försökte säga sanningen”, och så vinner de, inte vi, poängen. De blir hjältarna som stått ut med oförskyllt hån och förakt.

Nästan ingen borgerlig politiker pratar om Sverige som ett bra land, annat än i en snabb passage: ”Sverige är fantastiskt, MEN …”. Och ingen från forna Alliansen berättar om allt bra alliansåren åstadkom, trots att det finns en gedigen lista att välja från. Det är som om vi skäms både över de åtta åren och över landet och alla dess medborgare. Det är för mig obegripligt. Och när jag pekar på alla bra reformer Alliansen genomdrev dyker det inte sällan upp någon från högersidan och säger ”jaså, men öppna-era-hjärtan-politiken förstörde Sverige yada yada”. Nej. Sverige är inte förstört. Det finns förbättringspotential, absolut. Men Sverige är fortfarande härligt och extraordinärt med coola, trevliga, kloka och glada medborgare.

Om vi borgerliga ska återta makten i Sverige och bygga ett land baserat på våra värderingar bör vi sluta ständigt prata om systemkalops och istället börja med att vara stolta över det land vi varit med och byggt, och sedan förklara hur vi vill förbättra, inte ”rädda”, landet.

Det behövs inget ”men”. Sverige ÄR fantastiskt. Punkt.

#ståuppförsverige
#stoltsvensk

Lunch, kan innehålla spår av invandrarhat

Publicerat den av

generic-child-food-julieEn intressant diskussion, som jag tror missats av svenska medier, har pågått i USA senaste månaden.

Joe Biden ville göra en poäng av hur viktigt det är med samarbete, och beskrev hur han jobbat ihop med ”segregationists”, alltså personer som ville hålla svarta borta från vita, för att få igenom sin politik.

En ilsken diskussion blossade upp runt hur han uttryckt sig. Den är inte över än. Kamala Harris vann poäng på att mosa till honom i den första demokratiska presidentkandidatdebatten härom veckan.

Men ingen har egentligen haft synpunkter på samarbetet i sig.

Harris började till och med med att säga “I agree with you when you commit yourself to the importance of finding common ground”.

Det som kallas ”bipartisanship”, och i Sverige ungefär motsvaras av ”blocköverskridande politik”, är eftersträvansvärt och sällan negativt.

I Sverige har vi i snart ett decennium haft en diskussion om hur man ska förhålla sig till SD, och den blommar som bäst nu när Jimmie och Ebba lunchat.

Och jag tycker den är förvirrad.

Min syn på SD är ungefär densamma som den var när jag började skriva om partiet för tio år sedan. Det är ett parti som säger till människor:

”Sverige tillhör svenskarna. De andra sju partierna har tagit det ifrån er och givit det till invandrare, som inte är som vi, utan farliga och obehagliga. Vi tänker ge er det tillbaka. Är du arbetslös? Låg pension? Lång vårdkö? För liten lägenhet?”

Varje problem har en invandrare som rot. Varje lösning handlar därför om att eliminera invandraren. Vård, skola, omsorg, allt fixas genom att ta bort invandrare.

De åsikterna finns i samhället. Därför finns partiet. Och åsikterna kan bara motverkas genom långsiktigt opinionsarbete och genom att ta verkliga problem på allvar men samtidigt kontinuerligt peta hål på myter.

Så vad har då Ebbas lunch med Bidens vurpa att göra?

Jo, de har båda rätt i en sak: Människor förtjänar att få den politik de röstat på. Om jag går till val på att alla bäbisar ska få gratis blöjor, och det finns en majoritet i Riksdagen för det, då ska det förslaget gå igenom. Även om det betyder att politiker med sunkiga värderingar röstar på det.

De första som insåg det var sossarna, som 2013 bröt ut borttagandet av höjningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt ur sin budget, för att SD då lovade att rösta på motionen. Var det fel?

Jag anser verkligen att det är viktigt att Riksdagen, liksom kommuner och landsting, fungerar som tänkt, och det gör den bara om politikerna driver den politik de tror på, och inte sitter på händerna och är oroliga för att tycka likadant som nyssnazisterna.

Men.

Det betyder inte att Ebbas lunch var OK.

Att kunna driva igenom en enskild fråga utan att oroa sig för vem man gör upp med är inte alls samma sak som att politikutveckla ihop. Att budgetförhandla, brainstorma, workshoppa och till slut jämka ihop sina ståndpunkter på ett övergripande plan, med ett parti vars enda målsättning är att skuldbelägga invandrare för allt ont i samhället, är fruktansvärt fel. Raktigenom. Hitler kom till makten med bara en tredjedel av rösterna, därför att övriga politiker tillät det.

Jämför jag Åkesson med Hitler? Delvis. Nej, jag tycker inte sverigedemokrater är nazister. Längre. Men deras muslimhat har enormt mycket gemensamt med nassarnas judehat. Avhumanisera. Ondskeförklara. Utpeka som det ultimata problemet. Få mobbens acceptans. Eliminera.

Så vart hamnar vi då? Var går gränsen?

Man gör upp, helst i utskotten, i enstaka sakfrågor. Därför att man är vald att föra Sverige framåt. Och då räknas allas röster.

Jag vill ingalunda förbjuda ätande med andra partier. Själv äter jag lunch med alla möjliga ”åsiktsmotståndare”, inklusive sverigedemokrater. Det är viktigt att vi pratar med varandra. Men någonstans känns just Ebbas och Jimmies lunch mindre som matintag och mer som början till gemensam politikutveckling.

Jag är innerligt trött på att prata om vem som pratar med vem.

Och jag inser att gränsen mellan ”göra upp i enstaka frågor som inte har med migration att göra” och ”politikutveckla” är extremt fluffig och svårdefinierad. Men KD är såvitt jag kan bedöma inte längre PÅ den gränsen, utan har passerat den, och vandrar i rask takt, glatt leende, rakt mot bruna träskmarker.

Och jag känner många härliga kristdemokrater med sunda värderingar. Jag undrar hur länge de känner sig bekväma med den marschen.

Myten om SDs ”på plats”-hjälp

Publicerat den av

generic-fence-treeSD-ledningen använde internationella flyktingdagen till att via Aftonbladet berätta varför flyktingar inte har i Sverige att göra, med det vanliga ”vi vill hjälpa många på plats istället”.

Och det låter ju supersmart. Vi har alla hört det i många år. Det är en av deras mest inarbetade skrönor.

Så vari ligger felet?

Jo. Först måste vi förstå att en skyddsbehövande inte har samma behov som den som drabbats av en svältkatastrof.

Därför är lösningen inte mat.

Problemet för skyddsbehövande är att de inte har någonstans där de kan leva produktiva liv. Stanna upp där och fundera lite på det. Vi tar det igen.

Problemet är att de inte har någonstans att leva ett värdigt liv. Inte att de inte har något att äta.

Antingen är de statslösa, eller också är det farligt för dem att leva i de länder där de är medborgare.

De samlas ofta i stora läger, och lever ibland i årtionden som fångar, utan några av de rättigheter resten av jordens befolkning, inklusive fattiga, har. De blir totalt passiva och kan inte försörja sig själva, vilket är en grundbult för att bygga en vuxen människas självkänsla. Deras tillvaro är förvaring, och deras liv saknar mening. De går miste om allt det vi kallar livskvalitet.

Den bästa lösningen på det problemet är förstås att säkerställa att de kan återvända hem till trygghet, men det kan i vissa fall ta många år. Barn föds och växer upp som aldrig sett något annat än de tält som omger dem.

Därför behöver de få komma till ett annat land där de kan leva ett liv i frihet, där de kan uppfylla sina drömmar, studera, jobba, leva i hus med väggar och tak och se sin barn och barnbarn lyckliga. De behöver få bo i ett samhälle där de kan bidra och känna sig nöjda med sig själva.

SD försöker vilseleda oss till att tro att deras problem är steg 1 i Maslovs behovstrappa. Därför behöver vi skicka pengar så de slipper svälta och frysa, menar de. Men UNHCR är finansierade. Jo, jag vet att FN titt som tätt går ut och säger att barn är på väg att dö om inget görs, och det är säkert sant när det skrivs, men hittills svälter ingen i läger för att pengar saknas (däremot kan det hända för att exvis transporter stoppas, men det är en annan fråga).

Naturligtvis ska vi inte sluta hjälpa med medel till flyktinglägren, men det är en kortsiktig lösning, på samma sätt som man ger en törstig person vatten, men gräver en brunn för att hjälpa långsiktigt.

Den långsiktiga lösningen för världens alla skyddsbehövande måste vara att ge dem en chans till nystart och ett värdigt liv någon annanstans.

Betyder det att jag tycker dagens asylinvandring fungerar bra och ska behållas? Inte alls. Det är en katastrof för alla inblandade att människor ska behöva skuldsätta sig eller sälja allt de har för att betala smugglare och riskera sina liv för att ta sig till länder där de kan leva. Vi måste göra vad vi kan för att stoppa detta. Asylprövningen ska ske på ambassader och i flyktingläger, och vi behöver ha ett fungerande kösystem, så att de som kommer hit snabbt kan matchas ut i arbete och inte sättas i ny förvaring här.

Vad världens i-länder alltså borde göra är att kraftigt öka andelen kvotflyktingar som distribueras ut till trygga länder, men utan att som hittills ge dem PUT när de kommer. De får istället leva fullvärdiga liv i sina nya länder tills de antingen kan återvandra tryggt till sina hemländer eller också kan försörja sig själva. PUT och rätten att leva ut sitt liv i Sverige måste vara reserverat till dem som kommer i arbete och inte ligger samhället till last. Då får vi råd att hjälpa många, för då kan faktiskt asylinvandringen bli om inte ett plus så i alla fall inte ett stort minus.

Ni kan hålla med eller låta bli – jag vet att vissa blir upprörda när jag vill koppla PUT till försörjning, och andra blir upprörda när jag vill ta hit många kvotflyktingar.

Men jag vill verkligen vädja till alla mina vänner och läsare:

Gå inte på myten om att människor dör av svält för att vi har asylinvandring i Sverige.

Det är helt enkelt inte sant. Och innerst inne vet du att det aldrig varit omsorg om skyddsbehövande SDs inställning handlat om.