SDs rassepolitik

Vad är ”rassepolitik”? Vad är det, rent sakpolitiskt, SD kan knöla in i en M-ledd regerings propositioner? Detta är ingen retorisk fråga, utan den förtjänar verkligen att tas på allvar, för den är central, för mig som ”reinfeldtmoderat”.

Jag har skrivit om, och kritiserat, SDs politiska förslag i många år.

De har utvecklats från att utvisa alla invandrare som flyttat hit efter 1970 och förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla svenska folket vitt till en rätt osammanhängande soppa av migrationspolitiska förslag inför 2018 – som jag kritiserade och debatterade i Dagens samhälle då.

Jag går därför igenom deras politik som den är formulerad idag, och uppmanar alla att göra det som har en åsikt i frågan.

Där finns en hel del traditionell moderat politik och faktiskt en hel del sossepolitik också. Förstatliga a-kassan, nej till marknadshyror, höjda bostadsbidrag, t ex. Det allra mesta har ingen rasse-komponent i sig alls. Nedan är det som går att ifrågasätta, med mina kommentarer.

Ser fram emot era kommentarer.

– Anhöriginvandring bör i större grad beakta individens eget ansvar att försörja sin familj, samtidigt som ökade kontroller och krav skyddar människor och samhälle från missbruk.
– Jag är för krav på egen försörjning vid all anhöriginvandring – särskilt när det gäller kärleksinvandring.

– Arbetskraftsinvandringen ska ge Sverige högkvalificerad arbetskraft efter Sveriges behov och på svenska villkor.
– Håller inte med. Vi ska ha arbetskraftsinvandring av alla kategorier – även lågutbildade – så länge de kan leva av sin lön.

– Arkitektur ska medverka till att skapa hemkänsla, gemenskap och trygghet. Den ska knyta an till svensk byggnadstradition och vara estetiskt tilltalande.
– Smygförbud mot moskéer. Inte ok, förstås, men knappast något de förväntar sig lösa på rikspolitisk nivå.

– Sverigedemokraterna vill främja assimilation, det vill säga den naturliga process där invandrare anpassar sig efter, tar till sig och på sikt blir en fullvärdig del av den svenska gemenskapen.
– Tramsigt. Det viktiga är inte att du äter sill utan att du funkar i Sverige.

– Sverigedemokraterna vill ha ett asylstopp och genom tillämpning av principen första säkra land endast ta emot asylsökanden som flyr situationer i våra grannländer.
– Inte genomförbart. Vi har konventioner och EU-lagar att rätta oss efter.

– Asylsökande ska i större utsträckning bo i större center där deras ärenden snabbt kan utredas, medan tonåringar inte längre skall bo i boenden för barn.
– Jaha.

– Utgångspunkten för god djurskyddspolitik är djurens unika egenvärde och att de ska behandlas med tillbörlig respekt. Därför är smärtsamma slaktmetoder, såsom halal-slakt, destruktivt och ska förbjudas.
– Halalslakt utan bedövning är redan förbjudet och halalslakt med bedövning går till exakt som vanlig slakt (förutom bön och vändande mot Mecka). Så ett tramsförslag.

– Sverigedemokraterna vill reformera den så kallade EBO-lagen för att rädda kommuner i kris, och förbättra integrationen.
– Det vill ju även Moderaterna. Jag har ingen stark uppfattning i frågan.

– Sverige bör bidra mer till hjälp för flyktingar i krishärdarnas närområden, där de mest utsatta drabbade befinner sig.
– Detta känner vi ju igen. Men den här delen är ju inte den problematiska utan den där de vill utvisa asylsökande med asylskäl.

– Fängelser med lägre standard ska upprättas och Sverige ska se över möjligheten att hyra fängelseplatser utomlands.
– Tycker jag inte.

– Förberedelseskola ska anordnas och vara obligatorisk för invandrade elever.
– Detta vill även M. Jag tycker det låter märkligt att göra skillnad på invandrade och icke invandrade. Dessutom finns inget stort problem med invandrade barn som inte går i skola.

– Nationella riktlinjer ska arbetas fram och dessa ska fokusera på förbyggande insatser samt psykologiskt stöd för HBTQ-personer. Vid fysisk könskorrigering och hormonbehandling måste biverkningar och effekter av behandlingen analyseras noga. Den vetenskapliga evidensen måste ligga till grund för all vård och behandling som genomförs. För att genomgå en fysisk könskorrigering ska kravet vara psykisk stabilitet.
– Jag ser inte riktigt att detta skiljer sig från hur det är idag. Någon som vet mer kanske kan rätta mig om jag har fel.

– De som flyr för sitt liv ska kunna räkna med samhällets bistånd, men asylsökande bör i längden betala för sitt eget mottagande, exempelvis genom egna tillgångar eller lån.
– Egna tillgångar gäller redan idag, fast de har nästan aldrig några. Lån ställer jag mig tveksam till, men jag ser det inte som ett stort problem om det införs.

– Kontroller av importerade livsmedel ska vara noggrannare än de är idag, så att konsumenten inte vilseleds beträffande livsmedlens ursprung och kvalitet. Det ska införas importförbud för halal-slaktat kött.
– Man borde inte nämna halal utan att samtidigt nämna koscher. Jag har inget principiellt emot detta om vi pratar slakt av icke-bedövade djur, men jag har för mig att EU-regler säger att man inte får införa importförbud för något som tillverkas i EU. Jag skulle istället verka för förbud mot allt som slaktats utan bedövning, oavsett skäl. Och varför stanna där? Slakten är ändå bara några minuter. Många djur lever i fruktansvärd misär hela sina liv. Det är ju patetiskt hur SDs muslimhat skiner igenom här när man ENBART nämner halal och struntar i precis varenda annan aspekt som finns.

– Ett medborgarskap är något fint och eftersträvansvärt och ska heller inte delas ut på lättvindiga grunder. Under vissa förutsättningar menar Sverigedemokraterna att medborgarskapet ska kunna återkallas, exempelvis om medborgarskapet erhållits genom mutor eller grovt bedrägeri.
– Återkalla medborgarskap som erhållits på brottsliga grunder kan jag gå med på om personen har kvar sitt gamla medborgarskap och det gått max några år. Det fanns en familj i Norge som bott decennier där och fick sitt medborgarskap återkallat. Inte bara föräldrarna utan även de nu vuxna barnen, som alla plötsligt skulle utvisas. Som med alla andra brott behöver det finnas en preskriptionstid.

– Månggifte ska inte vara möjligt i Sverige.
– Lite luddigt, men jag antar att de menar att den som är gift med två personer behöver skilja sig från den ena. Jag bryr mig inte särskilt om denna fråga.

– Sverigedemokraterna vill att nyanlända elever går i förberedelseskola tills de är redo för vanliga klasser. I förberedelseklasserna ska bland annat modersmålslärare arbeta.
– Pja.

– Nystarsjobben [sic] ska avvecklas.
– Detta tycker jag inte.

– Rituell slakt där djur avlivas utan bedövning och andra smärtsamma slaktmetoder är inte förenliga med en svensk syn på hur djur ska behandlas. Importstopp för kött från obedövad och rituell slakt ska införas.
– Tredje gången de tar upp detta. Snacka om att vara besatta.

– Hela Sverige måste arbeta för att bekämpa skuggsamhället, så att svensk lag efterlevs, och illegal migration blir omöjlig.
– Fluffig formulering. Svårt att säga bu eller bä.

– Sverigedemokraterna vill förbjuda slöja på för- och grundskola. Vi vill också förbjuda heltäckande beslöjning i offentlig miljö.
– Nu är vi ute i rassetassemarker. Jag har skrivit massor om vad jag anser om slöjförbud i skolor, så jag upprepar inte det här. Men ”heltäckande beslöjning” är ju lite komiskt eftersom de också är för ansiktsmask. Hur ska de ha det? Här kommer populismen in, för det är tydligt att syftet är att trakassera muslimer, och det här sånt här vi behöver sätta ner en tydlig fot mot.

– Svenska ska grundlagsfäst vara det officiella huvudspråket i Sverige.
– Jaha.

– De som stridit för terroristorganisationer likt IS ska förlora sitt medborgarskap och utvisas på livstid från vårt land.
– Tramspopulism. Du kan inte frånta någon medborgarskap som inte har något annat medborgarskap.

– Sverigedemokraterna vill snarast möjligt införa ett nationellt tiggeriförbud.
– Detta är komplicerat. Många ”tigger” utan att vara tiggare. Organisationer, till exempel. Och var går gränsen för tiggeri? Jag tror problemet med tiggarna försvinner av sig självt med tiden. Ingen har ju några kontanter längre, pga swish.

– Den tillfälliga lagen ska bli kärnan i en ny migrationsordning, men de skadliga ändringarna som gjorts måste rivas upp.
– Jag är faktiskt för detta. Det har jag varit sedan den infördes. Jag vet inte vilka ”de skadliga ändringarna” är och orkar inte kolla upp det. Återigen låter SDs formella dokument som en åttondeklassares inlämningsuppgift.

– Trossamfund som inte lever upp till gällande krav ska fråntas vigselrätten.
– Jag vet inte vad ”gällande krav” betyder, men detta skulle kunna vara ett sätt att smyga in antimuslimlagar. Någon som vet?

– Med tydliga regelverk kring utlänningars rätt till skattefinansierad sjukvård minskar belastningen på sjukvården vilket leder till högre tillgänglighet.
– Jag vet inte hur man tänker här. Vem är utlänning? Turister?

– Åldersbedömningar av olika slag är positiva för barnens rätt och rättssäkerheten. Vi välkomnar vidare utredningar och forskning i området.
– Sure.

– Migrationsverket bör få i uppdrag att hjälpa fler människor återvända hem till sina hemländer.
– Här är också rassevarning, för detta är en gammal knutpunkt i deras idéprogram. Tankefiguren att vi ska jobba för att etablerade invandrare flyttar härifrån är absurd. Vi vill ha dem här. Däremot är det fullt rimligt att den som inte etablerat sig i Sverige och har möjlighet att flytta hem kan få stöd från Sverige i en övergångsperiod – i synnerhet om den förlorat allt.

Lunch, kan innehålla spår av invandrarhat

generic-child-food-julieEn intressant diskussion, som jag tror missats av svenska medier, har pågått i USA senaste månaden.

Joe Biden ville göra en poäng av hur viktigt det är med samarbete, och beskrev hur han jobbat ihop med ”segregationists”, alltså personer som ville hålla svarta borta från vita, för att få igenom sin politik.

En ilsken diskussion blossade upp runt hur han uttryckt sig. Den är inte över än. Kamala Harris vann poäng på att mosa till honom i den första demokratiska presidentkandidatdebatten härom veckan.

Men ingen har egentligen haft synpunkter på samarbetet i sig.

Harris började till och med med att säga “I agree with you when you commit yourself to the importance of finding common ground”.

Det som kallas ”bipartisanship”, och i Sverige ungefär motsvaras av ”blocköverskridande politik”, är eftersträvansvärt och sällan negativt.

I Sverige har vi i snart ett decennium haft en diskussion om hur man ska förhålla sig till SD, och den blommar som bäst nu när Jimmie och Ebba lunchat.

Och jag tycker den är förvirrad.

Min syn på SD är ungefär densamma som den var när jag började skriva om partiet för tio år sedan. Det är ett parti som säger till människor:

”Sverige tillhör svenskarna. De andra sju partierna har tagit det ifrån er och givit det till invandrare, som inte är som vi, utan farliga och obehagliga. Vi tänker ge er det tillbaka. Är du arbetslös? Låg pension? Lång vårdkö? För liten lägenhet?”

Varje problem har en invandrare som rot. Varje lösning handlar därför om att eliminera invandraren. Vård, skola, omsorg, allt fixas genom att ta bort invandrare.

De åsikterna finns i samhället. Därför finns partiet. Och åsikterna kan bara motverkas genom långsiktigt opinionsarbete och genom att ta verkliga problem på allvar men samtidigt kontinuerligt peta hål på myter.

Så vad har då Ebbas lunch med Bidens vurpa att göra?

Jo, de har båda rätt i en sak: Människor förtjänar att få den politik de röstat på. Om jag går till val på att alla bäbisar ska få gratis blöjor, och det finns en majoritet i Riksdagen för det, då ska det förslaget gå igenom. Även om det betyder att politiker med sunkiga värderingar röstar på det.

De första som insåg det var sossarna, som 2013 bröt ut borttagandet av höjningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt ur sin budget, för att SD då lovade att rösta på motionen. Var det fel?

Jag anser verkligen att det är viktigt att Riksdagen, liksom kommuner och landsting, fungerar som tänkt, och det gör den bara om politikerna driver den politik de tror på, och inte sitter på händerna och är oroliga för att tycka likadant som nyssnazisterna.

Men.

Det betyder inte att Ebbas lunch var OK.

Att kunna driva igenom en enskild fråga utan att oroa sig för vem man gör upp med är inte alls samma sak som att politikutveckla ihop. Att budgetförhandla, brainstorma, workshoppa och till slut jämka ihop sina ståndpunkter på ett övergripande plan, med ett parti vars enda målsättning är att skuldbelägga invandrare för allt ont i samhället, är fruktansvärt fel. Raktigenom. Hitler kom till makten med bara en tredjedel av rösterna, därför att övriga politiker tillät det.

Jämför jag Åkesson med Hitler? Delvis. Nej, jag tycker inte sverigedemokrater är nazister. Längre. Men deras muslimhat har enormt mycket gemensamt med nassarnas judehat. Avhumanisera. Ondskeförklara. Utpeka som det ultimata problemet. Få mobbens acceptans. Eliminera.

Så vart hamnar vi då? Var går gränsen?

Man gör upp, helst i utskotten, i enstaka sakfrågor. Därför att man är vald att föra Sverige framåt. Och då räknas allas röster.

Jag vill ingalunda förbjuda ätande med andra partier. Själv äter jag lunch med alla möjliga ”åsiktsmotståndare”, inklusive sverigedemokrater. Det är viktigt att vi pratar med varandra. Men någonstans känns just Ebbas och Jimmies lunch mindre som matintag och mer som början till gemensam politikutveckling.

Jag är innerligt trött på att prata om vem som pratar med vem.

Och jag inser att gränsen mellan ”göra upp i enstaka frågor som inte har med migration att göra” och ”politikutveckla” är extremt fluffig och svårdefinierad. Men KD är såvitt jag kan bedöma inte längre PÅ den gränsen, utan har passerat den, och vandrar i rask takt, glatt leende, rakt mot bruna träskmarker.

Och jag känner många härliga kristdemokrater med sunda värderingar. Jag undrar hur länge de känner sig bekväma med den marschen.

Våldtäktsmyten

generic-bssEftersom jag diskuterat migrationspolitik i något decennium, och eftersom myten om den svartmuskige muslimske våldtäktsmannen som angriper blonda svenskor i sommarklänningar för att de tycker att man får göra så när kvinnor inte bär niqab har enormt fäste har jag grävt en del i både domar och statistik. Jag tänker inte dra siffror, men ungefär så här ser det ut:

I de fall en gärningsman överfaller en helt okänd kvinna är utrikesfödda lite överrepresenterade. Det är också de fall som har lägst mörkertal, eftersom det inte finns något incitament för kvinnan att inte gå till polisen. Och om gärningsmannen väl hittas finns en god chans att få honom dömd. Detta gör att ser man till det totala antalet dömda våldtäktsmän finns det en överrepresentation när det gäller utrikes födda män.

I fallet gruppvåldtäkter är utrikesfödda och andra generationens invandrare enormt överrepresenterade. Det är mycket sällan etniska svenskar som är gärningsmän. MEN. Dessa våldtäkter är en handfull per år. Det är alltså ett mycket, mycket litet antal, med tanke på att det bor 2,5-3 miljoner människor i Sverige som har den bakgrunden.

Så om man läser domar finns en kärna av sanning i påståendet att ”nyanlända våldtar för de förstår inte svensk kultur”, men jag skulle säga att det oftast handlar om att gärningsmännen inte känner till eller respekterar svenska lagar. Det är inte tillåtet att sätta på kvinnor som är berusade eller sover i Sverige, eller kvinnor som valt att vara ensamma med flera män i en lägenhet, och det är nästan alltid vad som hänt i de här fallen. Den här sortens våldtäkter förekom oftare i Sverige förr också, innan vi ändrade våra lagar och slutade fråga kvinnor vad de hade på sig. Hade man transporterat tiotusen unga, svenska män från femtiotalet till nutid hade några av dem också våldtagit däckade kvinnor. Det är inte kulturen, utan kunskapen om lagarna som skiljer, påstår jag.

Men i den kategori som begår flest överfallsvåldtäkter, dvs män 18-27 år, har 39 procent av de folkbokförda invånarna utländsk härkomst, dvs minst en utrikesfödd förälder. Till dessa ska läggas alla som inte är folkbokförda här, men vistas i Sverige. Gästarbetare, som Lisas mördare. Asylsökande. Papperslösa. Turister. Om man tar ett tvärsnitt av alla unga män som VISTAS i Sverige under ett givet ögonblick lär bortemot hälften ha utländsk härkomst. När man räknar på överrepresentation bör man ha detta i åtanke.

Detta är nu inget försök att ursäkta dem, utan bara en förklaring. En utländsk våldtäktsman har inget här att göra, oavsett bakgrund. Utvisning direkt om han inte är svensk medborgare, och går det inte pga flyktingkonventionen får han hållas i förvar tills det går. Jag känner inget medlidande. Alls. Off you go.

Men igen. Dessa män är extremt få. Och det är där diskussionen går vilse. Man tror att överrepresentationen när det gäller överfallsvåldtäkterna går att överföra på samtliga våldtäkter, även mörkertalen.

Men när det gäller våldtäkt av barn i familjer, dvs incest eller styvföräldrar eller motsvarande, är män med utomvästerländsk bakgrund faktiskt enormt underrepresenterade. Män från Afrika och MÖ våldtar sällan sina döttrar eller nära, minderåriga släktingar. Jag har läst mängder av domar, men inte hittat ett enda fall. Inte något alls! Men det gör vi svenskar och övriga västlänningar. Tänker du protestera? Varför då? Om samtliga mellanöstare ska äga SIN överrepresentation när det gäller överfallsvåldtäkter måste vi svenskar ta ansvar för att vårt manfolk våldtar sina döttrar, i konsekvensens namn. Vi måste acceptera att våldtäkt på barn är en del av den svenska kulturen. #svenskavärderingar

Eller också konstaterar vi att våldtäkter inte är en del av någon kultur. Vare sig svensk eller annan.

För det stora mörkertal vi tror finns när det gäller våldtäkter handlar sällan eller aldrig om okända gärningsmän. Det handlar om partners, expartners och familjemedlemmar i första hand, och i andra hand om vänner och bekanta. Där har kvinnor en anledning att hålla tyst. Rädsla, skuld eller skam eller en ovilja att utsätta sig för polisförhör och läkarundersökningar.

Och där finns ingen anledning att tro att män från MÖ eller Afrika skulle vara överrepresenterade. Så när SD och KD (jag saknar dig enormt, Göran!) nu driver myten att hundratusen svenska kvinnor årligen våldtas av mörkhyade flyktingar är det lögn, medveten förvrängning eller bara inkompetens.

Orden förefaller ju vara vetenskapliga med förankring i fakta, men den bild man försöker skapa av svarta och bruna män som testosteronstinna, hänsynslösa och farliga är grovt, grovt rasistisk och syftar till att skapa en rädsla för invandrare.

Den sortens rädsla som all nationalism bygger på.

Regeringskrisens inneboende dumhet

Så jag hör inte till dem som säger att C och L svikit alliansväljarna överlag. Partier har enbart ett ansvar mot sina egna väljare, och ingen annan. Det är ett nonsensargument.

Men det som hänt sedan valet har på allvar skadat Sverige, för det har resulterat i att alla partier utom V och SD framstått som vimsiga och inkompetenta.

Detta borde C och L ha gjort:

1. Gått fram med en alliansregering, och om SD röstade ner den
2. Gått fram med en alliansbudget, och om SD röstade ner den
3. Försökt hitta en annan lösning, typ den de har nu.

Då hade ansvaret för en S-regering varit SDs i allmänborgerliga väljares ögon, och chansen är stor att den som nosat på SD tänkt sig för nästa gång.

Cs argument har hela tiden varit att man skulle bli ”beroende av SD”, men det är förstås dumheter. Riksdagen ser ut som den gör oavsett vem som regerar, och samma majoriteter måste hittas oberoende av statsminister. Samma lösningar är därmed möjliga oberoende av statsminister. Ett annat argument har varit att det då blir väldigt osäkert vid varje budgetomröstning, men den risken var alltid minimal, och risken att budgetsamtal mellan rödgröna och C och L havererar är knappast noll den heller.

Nu har vi istället en situation där L i nästa val garanterat kommer att förpassas till historieböckerna, vilket jag tycker är enormt tragiskt, C inte kommer att kunna ingå i ett seriöst borgerligt alternativ och Sjöstedt och Åkesson kommer att framstå som de enda vuxna i rummet eftersom de aldrig behöver ta ansvar för något, och därmed växa med kanske fem procentenheter var.

Ingen som följt mig behöver misstro min antipati mot SD och mitt starka engagemang mot ett samarbete med partiet. Just därför behöver sådana som jag vara de som står främst på barrikaderna och kallar detta för vad det är: en absurd, kontraproduktiv, luftfäktande feghet.

Sverige kommer att ha en semistark vänster och en semistark nationaliströrelse och en förlamad borgerlig putteminoritet.

Däri ligger den verkliga tragiken.

Vad vill vi bortom vänstervågen?

IMG_4281När jag växte upp var normbrytande norm. Som studentbarn i ett kaotiskt och revolutionärt Lund med liberalkonservativa föräldrar skapades en märklig identitetskris. Det gamla och det nya kraschade in i varandra hela tiden, och eftersom jag var ett tämligen introvert, avigt och reflekterande barn ägnade jag stora delar av min självvalda ensamhet åt att grubbla över vad som var rätt och vad som var fel i ett ständigt pusslande där bitarna inte passade i varandra.
”Morfar är direktör, men säg inte det till dina kompisar, för det tycker alla är fult.”

Min första fröken var gift med en präst. Vi började varje dag med en psalm. Samtidigt som vi sjöng om fädernas kyrka och pratade om Jesus brändes studentmössor och BH:ar, könsnormer hånades, ”rika” kallades utsugare och barn skulle danas och formas till kollektivister.

Sprätten satt på toaletten, Ville, Valle och Viktor ifrågasatte orättvisor och så småningom gick hela Sverige vilse i Pannkakan.

Kontrasten mellan samhället och familjen blev än större när reaktionerna på det reaktionära blev mer traditioner och konservatism.

Ingen slapp undan politiken. Den trängde sig på, pyste ut ur radion och TVn. I kvartershörnet hade Lunds lokala FNL sitt högkvarter, demonstrationståg och fritidspersonal hetsade mot USA och Nixon medan en hånleende Palme förklarade död åt kapitalismen.

Alla hade en agenda, upplevde jag.

Säkert var det inte så, men det var min känsla.

Idag kan jag se på den tiden som enormt karaktärsdanande. Jag har insett i efterhand hur viktigt det är att höra olika budskap, reflektera och sedan bilda en egen uppfattning.

Mina barn, som är mellan tretton och tjugonio, har aldrig utsatts för den sortens påträngande politiska budskap. Även om många älskar att påpeka hur vänstervridet SVT är kommer inga program idag ens i närheten av sjuttiotalsfostrandet.

Istället för att diskutera verkliga politiska reformer som gör skillnad har vi fastnat i ett gnäll om skolor som kanske inte firar lucia, huruvida ett jämställdhetscentrum med några tiotal anställdas nedläggande kommer att förstöra Sverige för gott, vilka enorma skador eller fördelar en flygskatt ger, och om det inte är så att motioner och propositioner som SD röstar på kontamineras av rasism och hur man undviker detta genom att skapa konstlade konstellationer av partier som inte alls vill samma sak utan att riktigt veta vari den fara man blåser upp egentligen ligger.

70-talet var absurt och förvirrande. Men det ville något. Människor ville framåt, även om det fanns olika syn på åt vilket håll ”framåt” låg.

Idag har vi glömt det som är viktigt.

Här är vad jag hoppas vi ska börja jobba med istället för dagens ickefrågor:

1. Hur bidrar Sverige till att världen blir en fredligare plats?

2. Hur säkerställer vi på bästa sätt att människor kan migrera säkert och rättvist, och så att de som flytt sina hem omhändertas och ges en möjlighet till en ny tillvaro?

3. Hur skapar vi ett system för att undsätta dem som saknar inkomst som ser till hela människan? Vi behöver bygga om Arbetsförmedlingen, akassesystemet och Försäkringskassan. Hur?

4. Hur står vi upp mot det växande muslimhatet i Sverige?

5. Hur tar vi som älskar mångkultur och invandrare ansvar för de problem som uppstått i invandringens kölvatten, som hedersproblematik och gängkriminalitet?

6. Hur lär vi svärjevännerna att älska Sverige igen?

7. Hur börjar vi prata med varandra istället för att twitterkriga, skrika in i youtube-klipp eller skriva ettriga facebookkommentarer?

Muslimsk, samordnad attack på Lucia?

wp_20161223_20_10_15_proI USA finns en utdragen gnälldebatt från Fox News, som även plockats upp av Trump, som heter ”War on Christmas”. Kampanjen riktar sig mot sekulära, som ju ofta säger ”Happy Holidays” istället för ”Merry Christmas” till okända, eftersom det är hyfs att inte anta att alla firar just jul. I åratal har detta malt på varje år i december, och utgångspunkten är att om vi inte ser upp kommer de, dvs ateister, judar, muslimer och andra, att förändra samhället bort från hur just de själva vill ha det.

I Sverige anses julen stå under attack från invandrare och batikhäxor. För några år sedan var det disneydockan, sedan den påstått förbjudna pepparkaksgubben i lussetåget, förra året var det en svart lucia, och nu ska, via närmast terrorliknande metoder, de skolor och förskolor som ens kan misstänkas inte fira lucia med föräldrar närvarande hatas, hotas, hånas och hetsas mot. Jag kan tänka mig att många rektorer är livrädda när de ser hur deras kollegor runtom i landet behandlas.

Men det är ju inte egentligen så att lamotte-svansen och andra hatare egentligen bryr sig om hur en viss skola deras egna barn inte går på firar jul.

Det underliggande budskapet är att muslimer kommer hit och kräver stopp för lucior och tomtar, och vi är mesiga och lägger oss platt. De antas hata Sverige och svenska traditioner, och de vill helst svepa in oss alla i burkor istället för lusselinnen.

Nej, Lamotte skrev inte att det var muslimers fel rakt ut, men han slängde in teorin som ett hatköttben i texten, och svansen högg på det.

Under alla år mina sju barn gått i skolan har det mig veterligt bara funnits ett barn i deras klass/förskolegrupp som inte varit med i luciafirandet, och det var, som jag tidigare skrivit, en pursvensk jehovasvittneflicka. Alla mina barns muslimska kompisar har deltagit. Fråga vilken muslim du vill i Sverige – det är mycket få som inte ger sina barn julklappar eller har gran. Det finns ingen muslimsk, samordnad attack på vårt julfirande. Den myten måste stoppas, för den är inte bara osann utan även rasistisk.

Tänk dig om budskapet istället varit ”judar försöker stoppa lucia”, så hör du hur nära 30-talsretoriken Lamotte med flera ligger.

”Hur kunde det hända?” var frågan vi alla ställde oss efter andra världskriget. Jo, för att anständigt folk tittade bort när judehatet spreds.

Nu måste anständigt folk sätta ner en tydlig fot mot attackerna på Sveriges muslimer och myten att de försöker stjäla vår jul.

Julen tillhör oss alla. Den är vår egendom att fira som vi själva väljer. Vår upplevelse förstörs inte av att andra runtomkring oss firar på andra sätt.

Dagens fråga:
Finns det någon i min läsekrets som varit med om någon muslim som krävt någon sorts stopp för luciafirande någonstans?

GAL-TAN förvirrar

generic-mirrorJag är inte så jätteförtjust i GAL-TAN-skalan. Den har sina poänger, men som någon sa: Det blir lite OND-GOD över det, där alla coola, öppna människor hamnar i GAL.

Grön borde inte vara en egen inriktning. Din åsikt om huruvida vi behöver göra mer för miljön borde inte vara avhängig av hur du i övrigt vill inrätta samhället, utan av huruvida de åtgärder som genomförs är försvarbara vis-à-vis deras kostnad.

Det man möjligen kan ställa mot varandra är Alternativ och Traditionell. Hur snabba vi är att hoppa på det som är nytt och förkasta det som varit. Och jag skojade till det igår genom att skriva ”jag är konservativ av hävd”, men det är för mig uppenbart att vi behöver vara rotade i våra traditioner och vår gemensamma historia för att kunna öppna våra hjärtan och släppa in andra människor och lära nytt, men det betyder inte att vi ska stå still och trampa när förändring är befogad.

Sedan buntar man ihop Liberal med Libertarian. Men Libertarian innebär i princip inget socialt kontrakt alls, och står i stora delar i stark motsats till Liberal. Ingen ska tas om hand. Total frihet för den starke. Få i Sverige vill dit.

Image may contain: 1 person, textI TAN får man dras med Auktoritär och Nationalist. Dvs Hitlers och Stalins värderingar. Ein Volk, ein Reich, ein Führer. Själv tycker jag det finns få om någon fördel med nationalismen. Den stänger in, hindrar, skrämmer, gör oss trångsynta och misstänksamma och till slut hatiska, och får oss att tro att ett rådhustorn är en ”fet ottomansk minaret”. Men det betyder inte att man inte kan gilla nationalsången och folkdräkter.

Vår politiska inställning är ju beroende av var landet ifråga befinner sig. I Sverige är jag tryggt ekonomiskpolitiskt till höger, men vi har en av världens högsta skatter. Jag står självklart bakom vård och skola för alla och för att människor inte ska falla igenom och fara illa. De politiker som beskrivs som ultrasocialister i amerikansk politik vill det Moderaterna vill i Sverige. Sanders, Ocasio-Cortez, Warren kämpar för sjukvård för alla, fria universitet, studielån, fungerande infrastruktur och äldrevård. Hur man man inte stå upp för det? Så i USA skulle jag hamnar rätt långt till vänster och rätt högt upp på GAL-TAN-skalan. Jag tycker deras konservativa är i bästa fall fel ute och i värsta fall synnerligen obehagliga i sin ultrareligiositet och sin dubbelmoral.

Jag vet inte om vi behöver fler beteckningar eller andra beteckningar. Vi behöver nog bara fler ord när vi beskriver oss själva.

Vi behöver prata med SD

generic-likavärdeSå jag pratar med Sverigedemokrater. Jag känner flera stycken. Några som jag är säker på, andra som jag starkt misstänker.

Och de är faktiskt trevliga. Jag vill säga det, för en gång skrev jag i en artikel att så sällan är fallet, och orden lyftes till ingressen av tidningen ifråga, och det kändes lite trist påhoppigt. Naturligtvis är inte alla inskränkta deplorables. Men de som hör av sig till mig är i regel rätt aggressiva. De som skriver i grupper är det också.

Partiets främsta företrädare, partiets politik och partiets motioner står för nyfascism, främlingsfientlighet, och då främst muslimhat och hat mot folk från Mellanöstern och Afrika, och för slutenhet. Man sprider förvrängd statistik för att sätta skräck i människor och man har en absurd fixering vid vem som får räkna sig som svensk. Dessutom hatar man feminister och vill inte sällan peta tillbaka kvinnor till en underordnad position, och ungefär hälften tycker illa om HBTQ-personer eller står åtminstone inte upp för gruppens rättigheter.

Det är detta som är anledningen till att de vi valt att företräda oss absolut inte ska förhandla med Sverigedemokraterna. Om vi haft direktdemokrati och röstat om varje förslag hade man kunnat göra det, men vi som röstat fram representanter till Riksdagen ska kunna känna oss säkra på att de inte ger efter i frågor som kan dra ner vårt land i en brun sörja.

Vi som tagit ställning mot SD uttrycker oss oftast tyvärr alltför flummigt.

”Vi ska inte prata med SD” låter som om man är rädd för oliktänkande. Ordet som bör användas är ”förhandla”, inte ”prata”. Vi ”pratar” med alla. Vi ”regeringsförhandlar” eller ”budgetförhandlar” inte med SD. Eftersom detta är en tid för regeringsförhandling avstår våra högsta företrädare från att även prata med dem, så att det är klart att inga förhandlingar pågår.

Men vi andra kan förstås prata med sverigedemokrater. Vi BÖR prata med sverigedemokrater. Prat är bra.

”SD är odemokratiska och rasistiska.” Ja, det kan man säga, och ja, det kan man leda i bevis om man börjar med en definition och sedan driver den tesen med olika exempel i en akademisk övning. Jag har själv gjort det på min blogg av och till. Men orden är svepande och möts snabbt med lika svepande påståenden som ”ja men vi vill bara ta emot färre invandrare”, och så blir det rundgång där man pratar förbi varandra.

Jag vill att vi pratar mer och framförallt lyssnar mer. På Facebook, i fikarum, i klubben och i mataffären.

Det är knepigt. Ofta går diskussionerna så här:

”Jag röstar SD på grund av kriminaliteten.”
”Vilken kriminalitet syftar du på?”
”Invandrarna.”
”OK, men kan du precisera vilken kriminalitet som oroar dig?”
”Dödsskjutningarna.”
”Jaha, det är förstås illa. Men du vet att det inte dör fler idag totalt sett än det gjort under tidigare år? Risken att du eller någon du känner blir dödad är alltså inte större än för tio eller tjugo år sedan.”
”Ha! Lev du i din bubbla! Läser du inte tidningarna?!”

Ungefär.

Men jag brukar tänka att för varje människa jag misslyckas med att nå lär jag mig något inför nästa samtal.

Så jag vill slå ett slag för detta med samtal med SD. Vi behöver fler. Många fler. Hela tiden.

Låt detta bli mandatperioden när vi alla pratar med SD.

Utom våra partiledare.

Arpi, Elmi och det etniska kriget

escherJag skrev ett Facebookinlägg där jag bland annat anklagade Ivar Arpi för att ”klan-shame:a” Leila Ali Elmi, miljöpartisten som knep en rad personvalsröster och oväntat kom in i Riksdagen från plats 21. Och jag vill verkligen uppmana alla att lyssna på detta inslag från Sveriges radio och att läsa hans artikel Hur påverkar etniska röster demokratin och göra en egen bedömning.

Arpis argument för varför frågan är viktig är: ”Länder där man röstar i enlighet med sin etnicitet eller klan får försvagade demokratier.” Det finns förstås en legitim oro  här. I länder som Israel, Libanon och Serbien lever religiösa grupper väl separerade från varandra i stor ömsesidig misstänksamhet, och röstar taktiskt på egna kandidater för att förstärka sin folkgrupps makt och försvaga övriga grupper, istället för efter ideologi. En sådan utveckling vill ingen se i Sverige, och Arpi har tidigare framfört enstaka exempel på hur detta kan gå till. Vi är överens om att detta i längden skulle kunna utgöra ett problem. Vad vi inte är överens om är att Ali Elmis personval skulle vara en sorts första steg mot en sådan utveckling.

Det finns i Sverige två partier som har etnisk respektive religiös tillhörighet som grund för sin politik. KD säger själva att de riktar sig till dem som delar judisk-kristna värderingar, och de driver sedan många decennier frågor som är viktiga för framförallt troende kristna. SD riktar sig till den som är ”svensk” och anstränger sig grundligt för att definiera detta begrepp som något man inte själv avgör, utan som ligger i andras perception.

En ”klan” är en grupp människor som är släkt och som känner en samhörighet med varandra som är större än den de känner med resten av folket i nationen, och de är villiga att låta egna regler gälla över landets lagar. Därmed kan stora delar av SDs anhängare kallas ”klan”. Alla som läst de revolutionsmanande inläggen i grupper som ”Stå upp för Sverige” dagarna efter valet inser att skulle Åkesson säga ”nu tar vi makten” skulle stora horder av etniska svenskar (och en del svenskfinnar) gripa efter högafflarna och marschera mot Rosenbad. Och uppenbarligen finns i Sverige åtskilliga kristna grupper som hellre följer egna regler än landets. Jehovas vittnen förbjuder exempelvis sina medlemmar att rösta. Och, som Helmersson påpekade i SR-inslaget, många svenskfinnar röstade förr om åren på finska politiker som valtalade på finska.

Ändå är det en nyinvald ensam tjej från Götet som Arpi menar har initierat en utveckling som ”kan leda till krig”.

Jag har inte anklagat henne för att ha tagit hjälp av klaner.”, skrev Arpi under mitt inlägg. Men det har jag heller inte påstått. Jag använde termen ”klan-shame:a”, eftersom ordet ”klan” liksom namedroppas för att dehumanisera Elmi och delegitimisera hennes rätt till sin plats i riksdagen. Läs detta stycke från hans artikel och döm själv huruvida detta kan anses vara ”klan-shame:ande”:

”Hur självständig kan Leila Ali Elmi vara från den grupp som burit fram henne? Kommer hon driva frågor som främst gynnar den somaliska, eller muslimska, gruppen? Det är så det fungerar i länder där klanen, eller den etniska gruppen, är det politiska subjektet snarare än individen.”

Hur självständig är en kristdemokrat från sin frikyrka? Hur självständig är Åkesson från etniska svenskar? Reinfeldt fick ofantligt mycket skäll när han hävdade att organisationen ”Svenskt Näringsliv” var ett särintresse eftersom organisationen burit Alliansen, och sossepolitiker förväntas stödja LO, or else. Att grupper bär ledare och sedan förväntar sig något i gengäld är inte ett afrikanskt påhitt. Så varför hyperfokusera på en svensksomalisk riksdagsledamot när stora samhällssjok bevisligen sedan länge röstar åtminstone till viss del efter sina intressen och inte sin ideologi? När stora grupper styr medel som går till att lyfta politiker som i sin tur lyfter deras särintressen?

Jo, för att hennes somaliska identitet upplevs stå i strid med hennes identitet som svensk, trots att hon var två år när hon flyttade hit. Och vi är nu ute i Björn Söderska tassemarker:

Man kan inte enligt Söder och SD vara hundra procent jude, kurd eller somalier och samtidigt hundra procent svensk. Man kan vara 50/50 eller 20/80. Men man kan vara kristen och svensk, LO-medlem och svensk och företagare och svensk. Den somaliska gruppens särintressen förväntas stå i strid mot den svenska gruppens på ett sätt som upplevs som hotfullt. Det gör däremot inte kvinnors, pensionärers, funktionshindrades, glesbygdsbors, högutbildades, företagares med fleras särintressen. Så fort en grupps intressen lyfts fram får ju i regel övriga invånare stå tillbaka, och man argumenterar därför ofta emot med liv och lust. Men ingen ifrågasätter deras demokratiska rätt att propagera för sina intressen. Det händer bara om du är svensksomalier.

Varför?

De svensksomalier som röstar i riksdagsvalet är förstås medborgare, och hela tankefiguren att vi måste studera hur de röstar för att det kan leda till krig om de börjar samordna sina kryss känns djupt obehaglig.

Arpi är inte ensamt ansvarig, om alls ansvarig, för det grova rasistiska hat Leila Ali Elmi utsätts för. Men det är viktigt att vi alla ser det och inser vidden av det hon och andra politiker som uppfattas som ickesvenska utsätts för.

Jag anser att kommentarerna nedan utgör ett långt större hot mot demokratin och även vanlig medmänsklighet än ett drygt tusental potentiellt ”etniska röster”.

Om du fortfarande tycker det är rätt att oroa sig – pröva att byta ut ”somalier” mot ”judar” i texten ovan, och fundera över om det inte ringer historiska klockor.

Eller läs hur dina medmänniskor anser att hon ska behandlas i gruppen ”Stå upp för Sverige”:

Att hata MÖK

generic-fence-daisyDet finns inget som exmoderater som gått till SD klagar så mycket på som MÖK, dvs migrationsöverenskommelsen med MP från 2011.

Och jag har skrivit om detta förut, men det behöver ändå upprepas:

MÖK var en tummetott. Man möttes och pratade och pratade och pratade och ut kom nästan ingenting. Sagan om Mäster Skräddare har sällan passat så bra som här.

Ja, det beslutades att barn till papperslösa skulle få gå i skola och få full vård och att vuxna ska få vård som inte kan anstå. Men det man måste ha klart för sig är två ting:

1. Detta var redan praxis. Det fanns bara inget riksdagsbeslut. Alltså var det ingen ny kostnad som inte funnits tidigare utan bara ett etablerande av status quo.

2. Detta är praxis i övriga västvärlden också. Inga rika länder säger till en utfattig papperslös med stukad arm att ”sorry, vi hjälper inte dig”. Jag vet inget västland som låter barn till gömda familjer gå utan skolgång. Har ni något exempel på motsatsen så framför gärna det.

Varför spelar 2011 roll idag? Jo, för att SDs stora paradgren är att hävda att M svek alla väljare genom MÖK. Till hjälp har de en skrivbordsarmé av exmoderater som hatar Reinfeldt. Och de dyker upp högt och lågt och de hörs överallt och MÖK har blivit en symbol för att man inte kan ”lita på M” och termer som ”katastrofala kostnader” slängs runt. Det handlar förstås en hel del om gnäll – man kände sig undanskuffad då och vill ha empati och ge igen, men det finns också en tydlig valtaktik bakom. Det är ett faktum att många moderater var sura på MÖK – inte minst på grund av retoriken runt (där kunde Reinfeldt föralldel ha varit mer fokuserad på ”vi gör detta för att det behövs” och inte ”vi gör detta för att stänga ute SD”), och det gäller för SD att hålla kvar den känslan så länge det överhuvudtaget går.

Dessutom framförs ivrigt att de som var emot MÖK var mobbade, och detta förmedlas av ungefär samma människor som idag näthatar moderater som inte håller med dem.

Nu är jag iofs av uppfattningen att om man hatar invandrare ska man vara i SD och inte M, men vi behöver hjälpas åt att korrigera narrativet. För dessvärre har många av dessa exmoderater till synes oändligt med tid och de har ett enda mål och det är att trasha vårt parti och få SD att framstå som de som haft alla lösningar. Det har de inte. Lösningen på dagens asylproblem behöver vara global, och vi behöver EU för att skapa ett system som är säkert, rättvist och ekonomiskt hållbart och vilka är SDs polare i EU? Vad vill SD med EU?

Europa har redan provat den nationalistiska vägen. Vi vet vart den leder.