Arpi, Elmi och det etniska kriget

escherJag skrev ett Facebookinlägg där jag bland annat anklagade Ivar Arpi för att ”klan-shame:a” Leila Ali Elmi, miljöpartisten som knep en rad personvalsröster och oväntat kom in i Riksdagen från plats 21. Och jag vill verkligen uppmana alla att lyssna på detta inslag från Sveriges radio och att läsa hans artikel Hur påverkar etniska röster demokratin och göra en egen bedömning.

Arpis argument för varför frågan är viktig är: ”Länder där man röstar i enlighet med sin etnicitet eller klan får försvagade demokratier.” Det finns förstås en legitim oro  här. I länder som Israel, Libanon och Serbien lever religiösa grupper väl separerade från varandra i stor ömsesidig misstänksamhet, och röstar taktiskt på egna kandidater för att förstärka sin folkgrupps makt och försvaga övriga grupper, istället för efter ideologi. En sådan utveckling vill ingen se i Sverige, och Arpi har tidigare framfört enstaka exempel på hur detta kan gå till. Vi är överens om att detta i längden skulle kunna utgöra ett problem. Vad vi inte är överens om är att Ali Elmis personval skulle vara en sorts första steg mot en sådan utveckling.

Det finns i Sverige två partier som har etnisk respektive religiös tillhörighet som grund för sin politik. KD säger själva att de riktar sig till dem som delar judisk-kristna värderingar, och de driver sedan många decennier frågor som är viktiga för framförallt troende kristna. SD riktar sig till den som är ”svensk” och anstränger sig grundligt för att definiera detta begrepp som något man inte själv avgör, utan som ligger i andras perception.

En ”klan” är en grupp människor som är släkt och som känner en samhörighet med varandra som är större än den de känner med resten av folket i nationen, och de är villiga att låta egna regler gälla över landets lagar. Därmed kan stora delar av SDs anhängare kallas ”klan”. Alla som läst de revolutionsmanande inläggen i grupper som ”Stå upp för Sverige” dagarna efter valet inser att skulle Åkesson säga ”nu tar vi makten” skulle stora horder av etniska svenskar (och en del svenskfinnar) gripa efter högafflarna och marschera mot Rosenbad. Och uppenbarligen finns i Sverige åtskilliga kristna grupper som hellre följer egna regler än landets. Jehovas vittnen förbjuder exempelvis sina medlemmar att rösta. Och, som Helmersson påpekade i SR-inslaget, många svenskfinnar röstade förr om åren på finska politiker som valtalade på finska.

Ändå är det en nyinvald ensam tjej från Götet som Arpi menar har initierat en utveckling som ”kan leda till krig”.

Jag har inte anklagat henne för att ha tagit hjälp av klaner.”, skrev Arpi under mitt inlägg. Men det har jag heller inte påstått. Jag använde termen ”klan-shame:a”, eftersom ordet ”klan” liksom namedroppas för att dehumanisera Elmi och delegitimisera hennes rätt till sin plats i riksdagen. Läs detta stycke från hans artikel och döm själv huruvida detta kan anses vara ”klan-shame:ande”:

”Hur självständig kan Leila Ali Elmi vara från den grupp som burit fram henne? Kommer hon driva frågor som främst gynnar den somaliska, eller muslimska, gruppen? Det är så det fungerar i länder där klanen, eller den etniska gruppen, är det politiska subjektet snarare än individen.”

Hur självständig är en kristdemokrat från sin frikyrka? Hur självständig är Åkesson från etniska svenskar? Reinfeldt fick ofantligt mycket skäll när han hävdade att organisationen ”Svenskt Näringsliv” var ett särintresse eftersom organisationen burit Alliansen, och sossepolitiker förväntas stödja LO, or else. Att grupper bär ledare och sedan förväntar sig något i gengäld är inte ett afrikanskt påhitt. Så varför hyperfokusera på en svensksomalisk riksdagsledamot när stora samhällssjok bevisligen sedan länge röstar åtminstone till viss del efter sina intressen och inte sin ideologi? När stora grupper styr medel som går till att lyfta politiker som i sin tur lyfter deras särintressen?

Jo, för att hennes somaliska identitet upplevs stå i strid med hennes identitet som svensk, trots att hon var två år när hon flyttade hit. Och vi är nu ute i Björn Söderska tassemarker:

Man kan inte enligt Söder och SD vara hundra procent jude, kurd eller somalier och samtidigt hundra procent svensk. Man kan vara 50/50 eller 20/80. Men man kan vara kristen och svensk, LO-medlem och svensk och företagare och svensk. Den somaliska gruppens särintressen förväntas stå i strid mot den svenska gruppens på ett sätt som upplevs som hotfullt. Det gör däremot inte kvinnors, pensionärers, funktionshindrades, glesbygdsbors, högutbildades, företagares med fleras särintressen. Så fort en grupps intressen lyfts fram får ju i regel övriga invånare stå tillbaka, och man argumenterar därför ofta emot med liv och lust. Men ingen ifrågasätter deras demokratiska rätt att propagera för sina intressen. Det händer bara om du är svensksomalier.

Varför?

De svensksomalier som röstar i riksdagsvalet är förstås medborgare, och hela tankefiguren att vi måste studera hur de röstar för att det kan leda till krig om de börjar samordna sina kryss känns djupt obehaglig.

Arpi är inte ensamt ansvarig, om alls ansvarig, för det grova rasistiska hat Leila Ali Elmi utsätts för. Men det är viktigt att vi alla ser det och inser vidden av det hon och andra politiker som uppfattas som ickesvenska utsätts för.

Jag anser att kommentarerna nedan utgör ett långt större hot mot demokratin och även vanlig medmänsklighet än ett drygt tusental potentiellt ”etniska röster”.

Om du fortfarande tycker det är rätt att oroa sig – pröva att byta ut ”somalier” mot ”judar” i texten ovan, och fundera över om det inte ringer historiska klockor.

Eller läs hur dina medmänniskor anser att hon ska behandlas i gruppen ”Stå upp för Sverige”:

SD-ledarnas förflutna förlåtet?

63260Kan man belasta dagens SD-ledare för deras förflutna i ett nazistiskt parti?

Så människor, i synnerhet unga, måste få ändra åsikter och värderingar. Men har man varit starkt engagerad för en ståndpunkt och sedan vänder 180 grader bör man kunna förklara hur förflyttningen gått till.

Jag känner själv de som t ex varit övertygade kommunister eller libertarianer i tonåren och sedan fått familj och jobb och vardagen har fått dem att se att komplexiteten i en blandad ekonomi är nödvändig för att skapa ett samhälle som fungerar för alla. Att dra sig från extremerna av ståndpunkter och in mot mitten är en naturlig väg att gå.

En del tar längre kliv. Cenk Uygur är en amerikansk ultraliberal som en gång var konservativ och skrev horribla texter om bl a kvinnor, men som gjort avbön och redogjort för hur han ändrade sig.

Så Åkesson et al, och jag tänker då särskilt på Söder, har viss rätt att säga ”vi var tonåringar, vi begrep inte”, men de har inte motiverat sin resa mot anständighet och från nazism med annat än populistiska förklaringar, dvs ”folk vill inte prata om raser så vi pratar om kulturer istället”. Jag har läst om och skrivit om SD i ett decennium, och jag har aldrig sett någon av ledarna redogöra för vad som fått vederbörande personligen att sluta se svenskar som en ”ras” och istället dra slutsatsen att en exvis somalier kan bli svensk om den bara anstränger sig tillräckligt mycket, vilket är vad de pliktskyldigt framför idag.

Ingen har sagt ”en dag stod jag där och heilade, och plötsligt insåg jag…”. Istället försöker de hävda att de inte riktigt begrep vad partiet stod för. Då.

Därför känns deras resa ur neonazismen inte värst trolig.

Naturligtvis har de utvecklat sina åsikter sedan de var 20. Det gör de flesta.

Men ändrat grundläggande värderingar?

Knappast.

Är detta relevant? Absolut. För vi väljer politiker, inte politik. Sedan hoppas vi politikerna genomför den politik de lovat. Och då är det ju bra att ha koll på vad de står för innerst inne.

SDs valaffischer visar svenskar. Inte någon enda av dem ser ut att vara något annat än i rakt nedstigande led avkommor från blonda fäbostintor. Åkesson själv är nog den mörkaste av alla. Om nu svenskheten är en kultur enbart – kunde de inte hostat fram någon enda åtminstone smått solbränd person?

Hur har S tänkt sig regera?

Det är lite förvirrat nu. Olika varianter på denna bild cirkulerar, och det har upprört mina vänstervänner.

No automatic alt text available.

Så jag vill börja med att ge dem rätt. Naturligtvis är relationen mellan V och dagens regering av ett helt annat slag än den Alliansen har med SD, eftersom Alliansen lovat inte regeringsförhandla eller budgetförhandla med SD eller ens samtala med dem under regeringsbildningen.

Löfvén kan tryggt luta sig mot V.

Det kan inte Alliansen mot ”segra-eller-dö”-sekten, som de numera kan kallas.

Men …

En S-ledd regering har, alldeles oavsett var det sista mandatet hamnar, vilket lär stå klart om några timmar, en unikt svår möjlighet att få igenom sin politik, om de tänkt sig fortsätta regera.

Dels är det rimligt att anta att SD kommer att fälla deras budgetar.

Dels kan de inte längre luta sig mot V plus ett småparti för att få majoritet för övriga propositioner.

Dessutom har, såvitt jag förstått, relationen med MP surnat rejält.

Om S bildar en egen regering kan de få igenom sina propositioner på följande sätt (och jag har rödmålat ”svåra” kombinationer, dvs partier som i princip aldrig hamnar på samma sida i frågor):

KD SD
L SD
C SD
M SD
M KD
M L
M C
V SD
V C KD
V C L
V M
MP SD
MP C L KD
MP M
MP V L KD
MP V C KD
MP V C L

Jag har nu inte alls tagit hänsyn till vilka S själva gillar – jag har enbart avstått från att rödmarkera de varianter där det finns ett åsiktsöverlapp inom något område överhuvudtaget – skatter, försvar, miljö, polis osv, mellan de tänkta samarbetspartierna.

Gör vi samma övning för Alliansen ser det istället ut så här:

SD
MP V
S

Av detta kan man dra slutsatsen att en ren S-regering har massor av alternativ, på grund av din uppenbara litenhet. Men inget av dem är långsiktigt realistiskt. Varje fråga skulle kräva ett evigt tråcklande, och det är nästan omöjligt att få igenom sin politik utan antingen M eller SD.  Och det är själva kärnan här. Alliansen kan ta stöd av enbart SD eller enbart S. En S-ledd regering behöver minst ett parti till.

Många argumenterar nu i konstiga riktningar:

”De rödgröna är större än Alliansen!”
– Förmodligen, men vad spelar det för roll, när skillnaden är så mikroskopisk? SD lägger ändå aldrig ner sina röster. Ett mandat hit eller dit påverkar inte alls.

”S är större än M!”
– Eh. Och?

”Alliansen sa att de inte skulle luta sig mot SD!” 
– Ingen konstellation fungerar utan att antingen få SDs röster eller också det andra största partiet. Skillnaden mellan S och Alliansen är att i fallet Alliansen räcker det med ett parti.

Jag förstår att det känns trist att lämna ifrån sig regeringsmakten, men det är bara kontraproduktivt att försöka regera med andra partiers politik.

S har förmodligen större möjligheter att göra skillnad i opposition än genom att klamra sig fast vid en regering som har lägre stöd än någon någonsin haft tidigare i svensk historia.

Dags för Alliansregering

generic-fence-treeSå jag tänkte bena lite i vad som händer nu. Har skrivit om detta tidigare, men nu är det allvar.

När Anna Kinberg Batra gick ut och sa att hon ville ”samtala med SD” krävde jag som medlem i Moderaterna besked i en debattartikel i Aftonbladet. Fler personer agerade likadant. Innan dess plockade jag isär, på min blogg och i diskussioner, vad jag själv kan gå med på och vad jag inte kan gå med på. Och jag kom fram till följande:
1. Ingen regeringsbildningsförhandling
2. Ingen budgetförhandling
3. Ingen förhandling om migrationspolitik

I övrigt kan jag acceptera att man gör upp. Samtliga partier gör det redan idag i utskotten, så varför säga ”nej, vi kan inte sätta oss i ett separat mötesrum, men vi kan förhandla där alla andra är med”. Det viktiga för mig är att SDs unkna syn på invandrare inte präglar politiken. Får vi igenom moderat miljöpolitik eller vad det nu kan vara med SD gör det mig mindre. Helst inte alls, förstås, men samtidigt måste man vara praktisk.

1. Regeringsbildningsförhandling betyder att Alliansen inte diskuterar med SD innan man försöker ta makten. SD har rätt att välja vilket block som ska regera. Det kan man bara ta ifrån dem genom en ny DÖ, men nu är det inte aktuellt. Många fokuserar på vem som blir störst. Men ett mandat hit eller dit är inte viktigt, utan det är förmågan att få igenom sin politik som spelar roll när man regerar. Och jag håller med mitt parti om att Alliansen som alternativ, oavsett det där sista mandatet, är avsevärt starkare än en regering med S och MP. Det hade för oss varit bättre, ironiskt nog, om MP varit starkare, för då hade det funnits ytterligare ett parti vi kunnat använda för att få majoritet i olika frågor. Jag tycker debatten har fel fokus. Detta är en rent matematisk övning. Alliansen kan bilda den starkaste regeringen, och då ska man också regera.

2. ”Så hur ska man få igenom en budget utan att förhandla med SD?” Enkelt. Man lägger en budget. Den kommer sedan att ställas mot sossarnas budget i riksdagen. Och där har SD makt att fälla den, men då gäller istället sossarnas budget, och Alliansregeringen kommer att avgå, och S ta makten, med eller utan MP. Förmodligen utan. Och sedan kommer förmodligen rätt många sverigedemokrater att byta parti. Det handlar om is i magen. Inget annat. Många verkar tro att SD kan fälla en budget och skapa kaos genom att få hela samhället att stanna upp, men så är det inte. De kan bara *välja* budget.

3. Migrationsfrågan är mer komplex. Jag har ju sagt att man inte bör göra upp med SD där. Nu har Alliansen sagt att man tänkt sig bjuda in alla åtta partier till diskussioner. Inte helt säker på huruvida C gått med på detta, dock, men det viktiga är för mig att man gör upp inom Alliansen först, och sedan söker stöd utanför. Man har sagt att man vill komma överens med S, och jag tror faktiskt detta är det bästa för Sverige. S står inte särskilt långt från Alliansen i denna fråga. Jag vet att många inte håller med. Men för oss som verkligen satt oss in i lagar och regler, nationella och internationella, är det väldigt lite som skiljer mellan de olika partierna. Det handlar om TUT istället för PUT och om familjeåterföreningar för alternativt skyddsbehövande, och det kan låta som jätteåtgärder, men med dagens stängda gränser är det väldigt få som omfattas. Den långt viktigare frågan är hur Europa ska bygga sin framtida asylhantering, och den löses inte av Sveriges riksdag.

Så jag vill mana till lite lugn. Och jag vill verkligen påminna mina vänstervänner om att era partier har ett rekordlågt stöd i Riksdagen. Det är inte läge att regera då.

Det är inte så en demokrati är tänkt att fungera.

Det faktum att jag anser att SDs företrädare har värderingar jag finner avskyvärda, och att deras migrationspolitik är både grym och ogenomförbar, betyder inte att jag tycker att vi ska låtsas som om Sveriges befolkning vill se en fortsatt S+MP-regering.

Regeringen saknar idag stöd i Riksdagen.

Därför behöver den avgå.

Att hata MÖK

generic-fence-daisyDet finns inget som exmoderater som gått till SD klagar så mycket på som MÖK, dvs migrationsöverenskommelsen med MP från 2011.

Och jag har skrivit om detta förut, men det behöver ändå upprepas:

MÖK var en tummetott. Man möttes och pratade och pratade och pratade och ut kom nästan ingenting. Sagan om Mäster Skräddare har sällan passat så bra som här.

Ja, det beslutades att barn till papperslösa skulle få gå i skola och få full vård och att vuxna ska få vård som inte kan anstå. Men det man måste ha klart för sig är två ting:

1. Detta var redan praxis. Det fanns bara inget riksdagsbeslut. Alltså var det ingen ny kostnad som inte funnits tidigare utan bara ett etablerande av status quo.

2. Detta är praxis i övriga västvärlden också. Inga rika länder säger till en utfattig papperslös med stukad arm att ”sorry, vi hjälper inte dig”. Jag vet inget västland som låter barn till gömda familjer gå utan skolgång. Har ni något exempel på motsatsen så framför gärna det.

Varför spelar 2011 roll idag? Jo, för att SDs stora paradgren är att hävda att M svek alla väljare genom MÖK. Till hjälp har de en skrivbordsarmé av exmoderater som hatar Reinfeldt. Och de dyker upp högt och lågt och de hörs överallt och MÖK har blivit en symbol för att man inte kan ”lita på M” och termer som ”katastrofala kostnader” slängs runt. Det handlar förstås en hel del om gnäll – man kände sig undanskuffad då och vill ha empati och ge igen, men det finns också en tydlig valtaktik bakom. Det är ett faktum att många moderater var sura på MÖK – inte minst på grund av retoriken runt (där kunde Reinfeldt föralldel ha varit mer fokuserad på ”vi gör detta för att det behövs” och inte ”vi gör detta för att stänga ute SD”), och det gäller för SD att hålla kvar den känslan så länge det överhuvudtaget går.

Dessutom framförs ivrigt att de som var emot MÖK var mobbade, och detta förmedlas av ungefär samma människor som idag näthatar moderater som inte håller med dem.

Nu är jag iofs av uppfattningen att om man hatar invandrare ska man vara i SD och inte M, men vi behöver hjälpas åt att korrigera narrativet. För dessvärre har många av dessa exmoderater till synes oändligt med tid och de har ett enda mål och det är att trasha vårt parti och få SD att framstå som de som haft alla lösningar. Det har de inte. Lösningen på dagens asylproblem behöver vara global, och vi behöver EU för att skapa ett system som är säkert, rättvist och ekonomiskt hållbart och vilka är SDs polare i EU? Vad vill SD med EU?

Europa har redan provat den nationalistiska vägen. Vi vet vart den leder.

KDs förbud mot synagogsböner

generic-jew-davidSå Kristdemokraterna har gått ut och sagt att judar måste förbjudas använda högtalare när de ber. En kommunpolitiker har gått så långt att hon i en debattartikel sagt nej till att judar tillåts be offentligt trots att ingen judisk förening begärt att få använda högtalare. För när judar ber måste det ske där ingen hör.

Nej, så är det förstås inte. Judar är inte längre en målgrupp för hat i offentliga Sverige. Deras hatare är många, men marginaliserade, och återfinns inte bland politiker.

Längre.

I Sundsvall går de ut i en artikel och säger nej till böneutrop. Det är bara det att ingen begärt något böneutrop där. Det finns ingen förfrågan, ingen önskan. Enda anledningen till tramsandet är uppenbarligen att trakassera den lokala muslimska befolkningen genom att få dem att framstå som krävande. För säkerhets skull nämns såväl könsstympning som hedersvåld och månggifte och vikten av att hålla dessa stången, så att alla ordentligt påminns om muslimers allmänna läskighet.

Det hintas också om att de utrop som ingen egentligen begärt kommer att ljuda tre gånger om dagen, och höras över hela staden.

I sista stycket får vi dessutom veta att kristna värderingar format ”det västerländska samhället i 2000 år”, och därför ska kristna ha en särställning i Sverige. Undrar lite var KD anser att ”det västerländska samhället” ligger någonstans.

I Karlskrona, där det förekommer böneutrop sedan några månader tillbaka med noll klagomål från allmänheten – utropen sker på så svag volym att de knappt hörs om man inte står precis nedanför, och det handlar om två minuter i veckan – vill KDs kommunpolitiker i en rätt förvirrad motion nu förbjuda detta med hänvisning till att bön inte ska höras i offentliga rummet. True story.

kd-billy-akerstrom-motion

Det betyder alltså även förbud mot Frälsningsarmén, psalmer i högtalarsystem och präster på skolavslutningar, såsom förslaget är formulerat. De verkar inte ha tänkt på det.

Jag känner många kristdemokrater som är synnerligen omtänksamma och kloka människor som vill väl. Jag gillar partiet. Jag brukar försvara det. Att de skulle anse att en religions utövare ska leva efter andra lagar än övriga invånare känns därför svårbegripligt och ger en besk eftersmak.

KD-ledningen har vänt ut och in på sig själva för att hitta något som förbjuder böneutrop men tillåter kristen bön, och har till slut lyckats:

”Det är regelbundenheten. Det faktum att det sker på samma tid varje vecka.”

Seriously. Man har tänkt sig att med kirurgisk precision lyckas förbjuda enbart böneutrop men inga andra religioners böner i offentliga rummet genom att hänvisa till ”regelbundenheten”. Det är alltså den som är problematisk, anser religionsutövarna vars kyrkklockor ringer varje söndag klockan elva.

Jag är inte vare sig för eller emot böneutrop per se. Vi ska självklart tillämpa de lagar vi har idag – jag vill inte se någon ändring – människor ska inte störas i sin vardag, och förfrågningar om utrop ska behandlas på samma sätt som om lokala scoutföreningen, fotbollsklubben eller syjuntan vill använda högtalare varje vecka till att ropa ut att det är dags att träffas. Den som vill be i offentliga rummet – eller sjunga en psalm – har rätt till det, för vi har yttrandefrihet, och den gäller även religionsutövare.

Det Adaktusson och Bush-Thor och diverse kommunpolitiker nu ägnar sig åt är inget annat än populistisk islamofobi med syfte att trakassera en grupp religionsutövare som redan är extremt utsatt.

Hitlers förföljelse av judar kunde ske för att det redan fanns ett etablerat judehat. Han skapade det inte – han bara red på den allmänt vedertagna bilden av judar som snåla och ohederliga. På samma sätt rider nu KDs representanter på den i vissa kretsar vedertagna bilden av muslimer som könsstympande, hedersvålds- och terrorismbenägna kalifatanhängare. I den andan är det man förespråkar särlagstiftning.

Och om några decennier kommer dagens muslimhatare att dömas lika hårt som vi idag dömer förra seklets judehatare.

Fact checking partiledardebatten 8 oktober

SkoEn lång rad faktafel utgjöts under partiledardebatten, inte bara från debattörerna utan även från Agenda själva. Jag har försökt samla dem jag hittade. Hittar du fler? Håller du inte med? Kommentera gärna här.

Spelar det roll att människor ljuger, tar fel oavsiktligt eller bara slirar en smula?

Jag känner människor från alla partier och åsiktsinriktningar som tycker det är ok så länge ”den egna sidan gynnas”.

Jag håller inte med. Den som röstar ska ha en så korrekt bild som möjligt inte bara av var partierna står utan också av vad som är sakligt korrekt.

En och annan subjektiv bedömning slinker emellan nedan, men jag har försökt vara rättvis. Jag avstår denna gång helt från att kommentera sådant som är åsikter, som huruvida det är rätt att prioritera skattesänkningar, bidrag, utbildning med mera. Det återkommer jag till i andra inlägg.

Länk till partiledardebatten.

Agenda: ”Socialbidragstagarna blir allt färre”.

Det heter ”försörjningsstöd”.

Agenda: ”Arbetslösheten och antalet socialbidragstagare fortsätter upp” [bland utrikes födda].

Det är till hälften sant. Andelen arbetslösa i hela gruppen utrikes födda går upp.

Men det ger intrycket av att situationen försvårats för utrikes födda på individnivå. Så är det inte. De som varit här länge har en bättre situation idag vad gäller jobb än före Alliansregeringen. Men gruppen som helhet har utökats med nyanlända.

Spelar det roll?

Ja, dels för de som tillhör gruppen och liksom blir utpekade som improduktiva, men framförallt för att vi behöver veta vad vi pratar om. Tänk dig en klass med tio elever som har dåligt studieresultat. Du sätter in åtgärder, de ger effekt, eleverna blir mycket bättre men så kommer två nya elever in som har noll rätt på proven, vilket betyder att resultatet totalt dras ner. Om du då drar slutsatsen att ingen av åtgärderna fungerat hamnar du fel.

Löfvén: ”Vi vände ett stort budgetunderskott till ett stort budgetöverskott.”

Jag känner igen den frasen – Mona Sahlin sa den om och om igen, fast tvärtom, ”budgetöverskott har vänts till budgetunderskott”. Stämmer det att Alliansregeringarna haft underskott i alla sina budgetar och tvärtom? Nej, inte alls. Och dessutom ska vi minnas att Alliansen och Socialdemokraterna haft nästan identiska budgetmål varje höst sedan Alliansen bildades. Jag kan inte minnas något tillfälle när man lagt sig på annat än marginellt olika nivåer.

Det är rätt ohederligt att använda den där meningen, för ingen hinner säga emot mitt i en debatt, och det gör att den antas vara sann av den som inte vet eller orkar kolla.

Löfvéns och Anderssons budgetar har vidare gällt sedan 1 januari 2016, dvs inte ens i två år, och han kan knappast ta cred för den högkonjunktur som nu råder, och som genererar överskotten, trots att han gav sig själv massor av beröm för sin ”ansvarsfulla ekonomiska politik” som lagt grunden för dagens goda ekonomi. Enligt honom.

Löfvén: ”Ni vill sänka människors löner.”

Det är inte alls sant. Det är så osant att det inte ens kvalificerar som ”överdrift”, utan kan bara kallas ”direkt lögn”.

Det finns inom Alliansen förslag på att sänka ingångslönerna. Det är inte samma sak som att ”sänka människors löner”, efter den som har en lön inte får en ingångslön, och den som inte har en lön aldrig får någon lönesänkning.

Kristersson: ”Människor som kommit till Sverige i fullvuxen ålder har en lång resa till hög utbildning.”

Jag förstår vad han menar. Men han gör flera sådana språkliga vurpor, förmodligen för att han är fokuserad på sakfrågan på bekostnad av saklig korrekthet. Människor som kommit till Sverige i fullvuxen ålder är bara ibland lågutbildade skyddsbehövande eller deras anhöriga. De allra flesta tillhör någon av kategorierna arbetskraftsinvandrare, kärleksinvandrare eller medel- till högutbildad invandrare.

Löfvén till Busch Thor: ”När ni var i regering … ni skapade ett stort budgetunderskott. Det tror jag det, när alla ska hålla på och lova skattesänkningar, nu är ni uppe i över etthundra miljarder. Man kan inte skattesänka sig till bättre välfärd.”

Det är så många fel här.

Först och främst verkar han inte veta vad ordet ”budgetunderskott” betyder. Ett budgetunderskott är kopplat till en budget och inte ett ord på en stigande statsskuld.

Sedan stämmer det inte att Alliansen skulle ha ökat på statsskulden heller.

I januari 2007, när Alliansens första budget började gälla, var den 1 248,8 BSEK

I januari 2015 var den 1 214,8 BSEK.

Och då har både finanskris och flyktingmottagningskris ägt rum under dessa år.

Sedan lägger han ihop allas budgetar, men så kan man ju inte göra när de lagt varsitt förslag. Om jag samlar ihop alla mina sju barns respektive förslag till semesterresor och sedan säger: ”jaså, ni tänker åka till sju ställen – det förstår ni väl att det inte går” är jag ungefär lika hederlig retoriskt som Löfvén. Vidare undrar jag vad han menar med ”lovar”. Det som diskuteras är höstbudgeten och inte något valmanifest.

Löfvén till Busch-Thor: ”När ni satt i regeringsmakten då för tredje gången i modern politisk historia så drog ni på landet ett stort budgetunderskott. Det är fakta och det kommer ni inte ifrån. Nu är ni på samma politik igen och ska sänka skatterna med tillsammans etthundra miljarder kronor. Och ursäkta mig. Jultomteteorem. Det får man inte hålla på med i politiken.”

Jag har ju redan kommenterat både användningen av ordet ”budgetunderskott”, påståendet att statsskulden skulle ha stigit och den bisarra ihopbuntningen av allas respektive budgetar. Men även om det är en subjektiv analys kan jag inte låta bli att reagera på hur farbroderligt nedlåtande och lillavännande han är mot Ebba Busch-Thor och Annie Lööf. Han har en helt annan ton till karlarna i rummet.

Björklund: ”Sverige är det enda land i västvärlden där arbetslösheten ökar bland lågutbildade invandrare.”

Jag vet inte var han hittat detta, men det finns rapporter om att åtminstone Tyskland har precis samma situation som vi. Rimligtvis har alla länder med stort asylmottagande samma situation som vi.

Fridolin: Jag tror han sa att 40 procent av svenska inkomsttagare får det sämre för att man tar bort glasögonbidragen.

Men eftersom barn till föräldrar med försörjningsstöd redan innan reformen fick glasögon undrar jag hur han kom fram till den siffran.

Sjöstedt: ”Jag har aldrig hört [Kristersson] säga att man ska ge sig på rika. Där får man ta ut hur mycket ränteavdrag och rut- och rotavdrag man vill.”

Men vad säger han? Tror han avdragen är obegränsade?

Pants on fire för de lögnerna.

Åkesson: ”Jag saknar en diskussion om riktiga jobb.”

Detta kommer efter att han i princip tigit sig igenom en god tredjedel av debatten och efter att alla diskuterat just hur riktiga jobb ska startas, utbildning, lärlingsjobb, bidrag till företag med mera, sedan starten. Viss förvirring rådde. Det kändes som om han suttit och dagdrömt och plötsligt får frågan och inte riktigt vet vad klassen pratat om. Istället höll han en liten monolog helt bredvid den övriga debatten. Déjà-vu till debatterna i förra valrörelsen, när han senare visade sig vara utbränd. Eller också var detta en jättesmart undanmanöver. Vem vet?

Agenda tar sedan upp en diskussion om att gradera tillgången till välfärd för nyanlända.

Det låter som om inget sådant förekommit tidigare, men våra system har ju en automatisk gradering som gör att du inte får tillgång till något mer än försörjningsstöd, bostadsbidrag och ersättningar som ligger i den nivån, som äldreförsörjningsstöd och etableringsstöd om du aldrig jobbat.

Sjöstedt: ”Ni vill lagstifta om att sänka människors löner.”

Det är helt enkelt så fel att det bara kan klassas som pants on fire.

Åkesson: ”Man vill fortfarande låta illegala invandrare ha full tillgång till den svenska vården.”

Med tanke på hur lite han yttrade är det märkligt hur mycket han hann ljuga. Vuxna papperslösa har rätt till vård som inte kan anstå samt mödravård, precis som i de flesta EU-länder och övriga västländer. Att kalla detta för ”full tillgång” är att blåljuga.

Lustigt nog säger han senare att han tycker att alla ska få vård som inte kan anstå. Har han verkligen tänkt igenom detta?

Åkesson: ”Vi kan inte bevilja välfärd till alla människor som befinner sig på svensk mark.”

Snacka om halmgubbe. Han går full Trump nu. Men detta går säkert hem hos hans ”base”, på samma sätt som Trunps base sväljer hans verklighetsbeskrivning med hull och hår.

Sjöstedt: ”De före detta allianspartierna är beredda att sänka vanliga människors löner för att försöka låtsas få in nyanlända på arbetsmarknaden.”

Att Åkesson ljuger som en sjuttonåring på Systemet är väl en sak. Han verkar som sagt obalanserad och oförberedd.

Men när både Fridolin och Löfvén upprepar samma lögn med ungefär samma ord känns det väldigt utstuderat.

Sjöstedt: ”Det är de som släpper ut mest som måste ändra sin livsstil mest, och det är de rikaste i samhället. Det är de som flyger mycket, de som äter jättemycket kött, det är de som har flera bilar. De måste ändra sin livsstil mest.”

Jag har inga belägg för att hävda att han har fel, men låt oss göra en sanity check.

Högst löner har man i Stockholm. Här är nästan hälften vegetarianer i någon form. När han säger att rika äter mer kött än fattiga känns det som om han pratar om barnhusbarn under kriget. Jag ställer mig mycket skeptisk till ett samband mellan köttkonsumtion och inkomst.

Sedan är det ju knappast så att höginkomsttagares privata flygresor är fler än låginkomsttagares. De som flyger mest privat är förmodligen pensionärer, som har tid.

Och det där med att rika har bilar som släpper ut mycket känns som ren lappri. Kolla gärna en bakgård i Säffle eller Kopparberg, där det står miljöbovar från förra århundradet. Fundera sedan på var du hittar gräsklippare från 80-talet – i Nacka eller Årjäng?

Jag brukar använda en återvinningsstation i Danderyd, för den ligger på väg till jobbet, och där står medelålders herrar i slips och dyr kostym och väljer noggrant mellan containrarna, så att det ska bli rätt.

Jag får lite ”Sprätten på Toaletten”-känsla när Sjöstedt helt utan belägg spyr galla över ”de rika”, som ondförklaras helt utan saklig grund.

Agenda: ”Det grova våldet har fått eskalera.”

Det stämmer inte. Det grova våldet har ändrat karaktär. Fylledåd har bytts mot gängkriminalitet med skjutvapen. Men det är inte mer våld än det varit under tidigare årtionden. Snarare mindre.

Att människor är oroliga handlar till stor del om hur media, framförallt sociala medier, sprider skrämselpropaganda, för utanför de otrygga områdena är Sverige inte ett dugg mindre tryggt än andra länder. Vi har färre våldsbrott och färre dödade än de flesta liknande länder i Väst. Men myten om ”det eskalerande våldet” har fått fäste och är nästan omöjlig att peta hål på.

Detta betyder förstås inte att vi inte behöver åtgärder mot gängkriminalitet. Bara att bilden ska vara korrekt.

Jimmy Åkesson: Invandrare har en kraftig överrepresentation när det gäller våldtäktsstatistiken

Det finns det absolut inga belägg för.

Löfvén som svar på vad han vill göra åt våldet: ”Vi fick ärva ett stort budgetunderskott från er. Jo. Detta är fakta nu. Ett stort budgetunderskott som först ska tas om hand.”

Helsnurrigt. För det första är det inte sant, för det andra är det nu högkonjunktur, och det som diskuteras är höstens budgetproposition/-motioner. Han tar sedan cred för högkonjunkturen, och förklarar att nu kan de ta tag i situationen. Varför gör de då inte det?

Han känns lite som en farfar när barnbarnen säger ”varför sopsorterar du inte”, och som svarar ”jag har haft fullt sjå med att städa efter dig och förresten har jag ställt flera glasflaskor i källaren och sen ska du se att jag kommer att fixa detta också så småningom, men nu har jag inte tid och det beror på dig”.

Åkesson: ”Det som gynnat nazismen är det lock som ni lagt på debatten om invandring och integration.” Han påstår vidare att Danmark inte har något problem med nassar.

Jag är ingen expert på neo-nazis i Danmark, men en snabb googling visar att de är många och att det visst finns ett problem där. Slutsatsen han drar, att nazismen växer där man ”inte får prata om invandring” är rätt absurd. Ingen har någonsin hindrat någon från att prata om invandring hur mycket man velat. Yttrandefriheten sätter inte stopp förrän vid hets mot folkgrupp. Och de länder där neonassarna är som störst och starkast är de som har en tolerans mot främlingsfientlighet.

Åkesson: ”Den person [Fatemeh Khavari] du nämner företräder illegala invandrare i det här landet.”

Hon företräder afghaner som vill få stanna i Sverige. Att säga att hon företräder illegala invandrare är som att säga att den som demonstrerar för dödshjälp företräder mördare.

Åkesson: ”Hon kämpar för att illegala invandrare ska få stanna i det här landet.”

Hon kämpar för att asylreglerna ska ändras. För att de som har fått ett utvisningsbeslut ska få stanna. För att de som väntar på besked ska ha bättre förutsättningar. Men Åkesson spottar ur sig beskrivningen av en minderårig tjej som om han talade om en pedofil.

Åkesson: ”Vi har idag tiotusentals människor som befinner sig i Sverige illegalt.”

Det vet vi inte. Ingen vet hur många de är. Det är ett rimligt antagande, men det är ohederligt att framställa det som fakta.

===

Man kan tycka att jag är partisk som inte hittade något lurande alls hon Allianspartierna, men jag har verkligen ansträngt mig för att syna alla påståenden. Jag tror det är en kvarleva från regeringstiden. Man satte en ära i att vara gammeldags hederlig och inte skarva, överdriva eller förvränga.

Jag hoppas det fortfarande lönar sig.

Och jag kan konstatera att det är trist när Agenda själva sprider flera myter.

Tre myter och en sanning om Ms ”ras”

Det finns tre myter och en sanning om direkta orsaker till Moderaternas tapp sedan rekordvalet 2010. Att dessa myter är så starka är en konsekvens av en kraftfull propagandamaskin, och av att vi till mans varit nyttiga idioter.

Myt #1: Uppgörelsen med Miljöpartiet om migpolitiken, MÖK, var orsak till ett jätteras.
Myt #2: ”Öppna era hjärtan”-talet var orsaken till ett jättetapp
Myt #3: ”DÖ gjorde att många lämnade direkt!”

Sanning: Förvirringen runt utspelet om ”samtal med SD” fick fem procentenheter att omedelbart lämna partiet.
electionmonthlyaveragegraphsweden2014

Från Wikipediaartikeln ”Opinionsmätningar inför riksdagsvalet i Sverige 2014”. MÖK i mars 2011 påverkade inte kurvan, och öppnahjärtantalet i augusti påverkade inte valresultatet.

Myt #1: Uppgörelsen med Miljöpartiet om migpolitiken, MÖK, var orsak till ett jätteras

I början av mars 2011 meddelades att regeringen skulle göra upp med Miljöpartiet om migrationspolitiken, och vad som skulle ingå i den. Parallellt pågick Cirkus Juholt, 25 mars 2011 till 21 januari 2012, vilket påverkade Moderaternas siffror – i början negativt, sedan positivt – men det går inte alls att utläsa något ras för M under det året som någon konsekvens av uppgörelsen. I mars 2011 hade man 32,4 procent, och i april 36,2 procent.

Myt #2: ”Öppna era hjärtan”-talet var orsaken till ett jättetapp

Talet, som egentligen i huvudsak handlade om helt andra frågor, hölls 16 augusti 2014, en månad före valet där M fick 23,33 procent. I opinionsundersökningar för augusti 2014, alltså före/under talet, hade M följande siffror: 23,4 20,8 23,9 21,3 19,8 23,4, vilket ger ett snitt på 22,9 procent. M var då i en uppåtgående trend, och hade haft lägre siffror under sommaren och tidigare år. Efter valet steg M ytterligare, och hade 28-32 procent de sista månaderna 2014. Så under de fyra månader som följde efter talet steg M med ungefär sju procentenheter.

Myt #3: ”DÖ gjorde att många lämnade direkt!”

DÖ var faktiskt rätt populärt, även bland moderater, i början. Många kände en lättnad över att det skulle bli ordning och reda. Det var först efter att en rad ledarskribenter och tidigare M-politiker uttryckt sig enormt kritiskt som opinionen började vända. Många glömde då att DÖ bara avsåg möjliggöra regeringsbildning och undvika att det blir extraval vart och vartannat år genom att säkerställa att budgetpropositionen alltid går igenom, medan DÖ inte alls omfattade övrig oppositionspolitik, och snart började många väljare tro att ingen opposition bedrevs överhuvudtaget, och att detta var ett stort svek. Parallellt med detta pågick en sorts tyckasyndomkampanj för SD, som påstods vara ”mobbade”.

Ser vi till opinionssiffrorna låg M dock i stort sett still under de första månaderna av 2015. Tappet från 28-32 och ner mot valresultatet började först framåt sommaren. Ett undantag är självrekryterande paneler, som ju är påverkbara av dem som har en stark åsikt, mycket tid och är beredda att registrera sig och ljuga (typ ”jag röstade M, men nu röstar jag SD”). Där föll M mycket tidigare och mycket djupare till förmån för SD. Det går ur det att dra slutsatsen att SDs starka propagandamaskin faktiskt lyckats i sitt uppsåt att få det att framstå som om DÖ var avsevärt mer impopulärt än det faktiskt var, tills DÖ faktiskt verkligen blev impopulärt.

Notera dock att många som var djupt kritiska mot DÖ står långt från SD. Tove Lifvendahl, t ex. Myten är inte att det fanns kritik mot DÖ redan från början, för det gjorde det även om det blev mer massivt efterhand, utan att DÖ skulle ha fått många att lämna M.

Sanning: Förvirringen runt utspelet om ”samtal med SD” fick fem procentenheter att omedelbart lämna partiet.

Moderaternas siffror i januari 2017 såg ut så här: 24,3 21,9 22,4 23 21,3 21,4 18,4. (Den sista är SD-anknutna Sentio.) Det ger ett medel på 21,8. Undantar vi Sentio blir det 22,4.

I mars ser siffrorna istället ut så här: 16,6 18,4 18,0 17,0 17,6 15,4 15,2 (Sentio). Medel: 16,9. 17,2 utan Sentio.

Fem procentenheter försvann på två månader.

SDs propagandamaskin: självrekryterande paneler

Diskrepansen mellan självrekryterande paneler och de opinionsinstitut som själva gör sitt urval har sedan förra valet legat på ibland uppemot tio procentenheter för SD. Varje försök att påpeka att dessa paneler är manipulerbara brukar ge till svar att ”Sentio hade mest rätt!”. Där finns ytterligare en myt som fått stor spridning. För det är faktiskt inte ens sant. Sentio hade SD högre än övriga institut, och lyckades därför hamna närmast valresultatet när det gäller just det partiet, men ser man till samtliga partier hade de bara medelbra precision i sin sista mätning, eftersom de ganska gravt felbedömde andra partier. Och ”felet” mellan sista mätningen och valresultatet för övriga institut var bara en eller ett par procentenheter, inte tio. Det är dessutom fullt möjligt att ”felet” var ännu mindre, och att många valde SD på valdagen, dvs mätningarna i augusti stämde, men opinionen hann ändra sig. Men myten om att ”Sentio hade mest rätt och det visar att övriga mätinstitut inte går att lita på” har fått fäste långt utanför SD.

Sentio, som beställs av SD-anknutna Nyheter Idag, hade i augusti SD på 27,4 procent. Institut som gör sitt urval själva, alltså icke-självrekryterande, har SD på 18-19 procent.

Den största myten av alla

Den största myten är enligt mig den om SD som ”bara växer”.

SD har inte växt på två år.

Ändå har många missat detta, ivrigt påhejade av media som fortfarande framställer SD som någon sorts vinnare. Självklart kommer de att göra ett bättre val än 2014 – kanske femton procent av svenska folket tycker faktiskt som SD, och de kommer inte att ändra sig, och kanske får de till och med uppemot 20 procentenheter. Men att de skulle lyckas växa långt mer än de redan gjort känns inte troligt. De har sin bas, den rör sig inte, men de har inget meningsfullt att erbjuda övriga väljare.

Så varför fortsätta sprida myten om deras storhet, när den inte stämmer? Sverigedemokrater gör det för att det lockar människor att satsa på en vinnare, så de tjänar på den, men övriga gör det nog mest för att de inte känner till att SD stagnerat. Det har blivit en sorts sanning som inte går att ifrågasätta. ”SD växer på grund av …”, läser jag titt som tätt, av människor som inte alls sympatiserar med partiet.

Konklusion

Många påstår sig ha bestämt sig för att lämna M på grund av just MÖK, öppnahjärtantalet och DÖ. Ljuger de? Kanske. Det kan förstås också vara så att de gjorde det av de skälen, men inte i samband med händelserna utan långt senare. För opinionssiffrorna berättar otvetydigt att det verkligen inte var så att stora mängder moderater omgående kastade in handduken vid någon av dessa händelser.

Min uppfattning är att en liten klick ledarskribenter på framförallt SvD och GP, några rogue:a allianspolitiker och SDs skrivbordsarmé i en ohelig allians och av helt olika skäl – de förstnämnda för att påverka partiet att ändra inriktning och de sistnämnda för att få moderater att gå till SD – fått moderater att gradvis ändra uppfattning om dessa tre fenomen. De hade inga direkta synpunkter när händelserna ägde rum, men under månaderna som följde nöttes budskap om svek och bristande ansvar och abdikering av migrationspolitiken in, och blev till en sorts axiom som varit mycket svårt att ifrågasätta. Det vet vi alla som försökt – hatet och hånet är omedelbart och massivt, och många drar sig därför för att säga något alls i dessa ämnen, och mumlar istället ”jaja, vi gjorde fel, vi skulle inte ha …”.

Om du inte tror mig – pröva att skriva på din facebookvägg, publikt, att DÖ faktiskt fyllde en funktion och att det nästa mandatperiod kommer att bli avsevärt svårare för en eventuell alliansregering att regera som en konsekvens av DÖs fall. Pröva att skriva att påståendet att oppositionspolitik inte bedrivits på grund av DÖ är fel, eftersom det enbart var regeringsomstörtande politik som inte skulle ske. Se hur hätskt tonfallet blir, snabbt. Se hur personangreppen haglar.

Men det är ett faktum att opinionen mot DÖ svängde först efter något halvår och att den inte påverkade Ms siffror alls (för varför skulle någon byta till SD pga DÖ, om hen inte ändå tycker som dem?), och att migrationsuppgörelsen med MP blev impopulär först efter ett par år, trots att den såldes in på ett rätt dåligt sätt: ”detta gör vi för att stoppa SD”, inte ”detta gör vi för att vi tror på innehållet”.

Det enda som tydligt framgår av moderaternas opinionssiffror är att samtal-med-sd-utspelet påverkat många att lämna partiet, och det direkt när det skedde. Det stämmer också med vad jag såg i mina nätverk av likasinnade, där avhoppen skedde i parti och minut och förtvivlan och avskyn var stor. Människor har i detta fall, till skillnad från de andra tre, tänkt själva, och inte låtit sig påverkas av andras åsikter.

Min uppfattning är att rätt få moderater VILL samarbeta med SD. Däremot finns en rätt stor grupp det inte stör nämnvärt. De tycker sakpolitiken är det viktiga, och litar på att partiet inte går med på dumheter. Sedan finns ytterligare en grupp, nu kraftigt decimerad, som vill vara helt säkra på att inte SD får något inflytande över svensk migrationspolitik, och som hellre röstar på ett annat alliansparti, eller till och med S, än på Moderaterna, så länge M inte känns trygga. Därför är det bra att Moderaterna nu blivit tydliga med att lova väljarna att så inte kommer att ske. Det är dåligt att detta inte kommit ut ordentligt, så att väljare törs komma tillbaka.

Många sverigedemokrater vill gärna hävda att moderater VILL samarbeta med dem, genom att visa den här sortens siffror: ”63 procent av M-väljarna är nu för ett samarbete med SD i frågor där partierna tycker lika”. Men det betyder inte att man accepterar migrationsuppgörelser med SD, eller ens att man VILL se ett samarbete, utan bara att man kan tolerera ett sådant under vissa omständigheter. Sedan är det ju uppenbarligen så att AKB vid tiden för just den undersökningen redan jagat iväg de som var mest negativa till samarbete. Lite som om jag frågar hur många i en klass som är allergiska mot katt. Jag får ju en lägre andel allergiker om jag först tar in en katt i klassrummet, väntar tills allergikerna sprungit ut och därefter ställer frågan.

Så varför spelar allt detta roll idag? Borde vi inte blicka framåt?

Det är väldigt viktigt att förstå hur myter uppkommer och sprids, och jag menar också att vi alla ”sjuklöverväljare” verkligen varit naiva på en punkt. Vi har inte förstått hur kraftfull SDs propagandamaskin är, och därför har vi misslyckats med att hantera den.

Partiet har en armé skrivbordskrigare. Jag har sett den. Jag följde SD grupper nära under ett par år, läste i dem varje dag, och såg hur mycket av det som spreds där gradvis fick fotfäste även bland ”vanligt folk”. De är besatta, de är rasande, de är rädda och upplever att Sverige håller på att gå under, och de är beredda att lägga massor av tid på att manipulera opinionsundersökningar och sprida fake news.

Detta val kommer enligt min uppfattning inte att i första hand handla om höger mot vänster, utan om hederlighet och fakta mot propaganda och populism. Och för att vi ska vinna måste vi inse att vi är mottagliga för propaganda, att vi faktiskt utsätts dagligen, främst via sociala medier men också IRL, och att vi därför aldrig får sluta gå till källan, ifrågasätta, tänka själva.

Ryssland påverkade USAs val. Utan dem hade Hillary vunnit. För mig som lägger ett par timmar om dagen på att följa amerikanska nyheter finns ingen tvekan om att de kommer att göra samma sak i Europa, och stötta nationalistpartier. De vill se ett försvagat EU, de vill att västvärlden har fokus på att mota muslimer istället för dem, och de försöker helt säkert knyta ledare till sig som kan hjälpa dem senare. Vi har redan sett Egor Putilov agera på svensk mark. Och det är väl ingen överraskning att han nu är skribent på nya Avpixlat och att han därifrån sprider hemligstämplat material.

Vi behöver förstå, vi behöver vara vakna, vi behöver vara på tå och vi behöver vara modiga sanningssägare för att det inte ska hända igen.

 

Hitta mer statistik på Poll of Polls.