Våldtäktsmyten

generic-bssEftersom jag diskuterat migrationspolitik i något decennium, och eftersom myten om den svartmuskige muslimske våldtäktsmannen som angriper blonda svenskor i sommarklänningar för att de tycker att man får göra så när kvinnor inte bär niqab har enormt fäste har jag grävt en del i både domar och statistik. Jag tänker inte dra siffror, men ungefär så här ser det ut:

I de fall en gärningsman överfaller en helt okänd kvinna är utrikesfödda lite överrepresenterade. Det är också de fall som har lägst mörkertal, eftersom det inte finns något incitament för kvinnan att inte gå till polisen. Och om gärningsmannen väl hittas finns en god chans att få honom dömd. Detta gör att ser man till det totala antalet dömda våldtäktsmän finns det en överrepresentation när det gäller utrikes födda män.

I fallet gruppvåldtäkter är utrikesfödda och andra generationens invandrare enormt överrepresenterade. Det är mycket sällan etniska svenskar som är gärningsmän. MEN. Dessa våldtäkter är en handfull per år. Det är alltså ett mycket, mycket litet antal, med tanke på att det bor 2,5-3 miljoner människor i Sverige som har den bakgrunden.

Så om man läser domar finns en kärna av sanning i påståendet att ”nyanlända våldtar för de förstår inte svensk kultur”, men jag skulle säga att det oftast handlar om att gärningsmännen inte känner till eller respekterar svenska lagar. Det är inte tillåtet att sätta på kvinnor som är berusade eller sover i Sverige, eller kvinnor som valt att vara ensamma med flera män i en lägenhet, och det är nästan alltid vad som hänt i de här fallen. Den här sortens våldtäkter förekom oftare i Sverige förr också, innan vi ändrade våra lagar och slutade fråga kvinnor vad de hade på sig. Hade man transporterat tiotusen unga, svenska män från femtiotalet till nutid hade några av dem också våldtagit däckade kvinnor. Det är inte kulturen, utan kunskapen om lagarna som skiljer, påstår jag.

Men i den kategori som begår flest överfallsvåldtäkter, dvs män 18-27 år, har 39 procent av de folkbokförda invånarna utländsk härkomst, dvs minst en utrikesfödd förälder. Till dessa ska läggas alla som inte är folkbokförda här, men vistas i Sverige. Gästarbetare, som Lisas mördare. Asylsökande. Papperslösa. Turister. Om man tar ett tvärsnitt av alla unga män som VISTAS i Sverige under ett givet ögonblick lär bortemot hälften ha utländsk härkomst. När man räknar på överrepresentation bör man ha detta i åtanke.

Detta är nu inget försök att ursäkta dem, utan bara en förklaring. En utländsk våldtäktsman har inget här att göra, oavsett bakgrund. Utvisning direkt om han inte är svensk medborgare, och går det inte pga flyktingkonventionen får han hållas i förvar tills det går. Jag känner inget medlidande. Alls. Off you go.

Men igen. Dessa män är extremt få. Och det är där diskussionen går vilse. Man tror att överrepresentationen när det gäller överfallsvåldtäkterna går att överföra på samtliga våldtäkter, även mörkertalen.

Men när det gäller våldtäkt av barn i familjer, dvs incest eller styvföräldrar eller motsvarande, är män med utomvästerländsk bakgrund faktiskt enormt underrepresenterade. Män från Afrika och MÖ våldtar sällan sina döttrar eller nära, minderåriga släktingar. Jag har läst mängder av domar, men inte hittat ett enda fall. Inte något alls! Men det gör vi svenskar och övriga västlänningar. Tänker du protestera? Varför då? Om samtliga mellanöstare ska äga SIN överrepresentation när det gäller överfallsvåldtäkter måste vi svenskar ta ansvar för att vårt manfolk våldtar sina döttrar, i konsekvensens namn. Vi måste acceptera att våldtäkt på barn är en del av den svenska kulturen. #svenskavärderingar

Eller också konstaterar vi att våldtäkter inte är en del av någon kultur. Vare sig svensk eller annan.

För det stora mörkertal vi tror finns när det gäller våldtäkter handlar sällan eller aldrig om okända gärningsmän. Det handlar om partners, expartners och familjemedlemmar i första hand, och i andra hand om vänner och bekanta. Där har kvinnor en anledning att hålla tyst. Rädsla, skuld eller skam eller en ovilja att utsätta sig för polisförhör och läkarundersökningar.

Och där finns ingen anledning att tro att män från MÖ eller Afrika skulle vara överrepresenterade. Så när SD och KD (jag saknar dig enormt, Göran!) nu driver myten att hundratusen svenska kvinnor årligen våldtas av mörkhyade flyktingar är det lögn, medveten förvrängning eller bara inkompetens.

Orden förefaller ju vara vetenskapliga med förankring i fakta, men den bild man försöker skapa av svarta och bruna män som testosteronstinna, hänsynslösa och farliga är grovt, grovt rasistisk och syftar till att skapa en rädsla för invandrare.

Den sortens rädsla som all nationalism bygger på.

Centerns road to hell

IMG_3683Jag tycker hjärtligt illa om SD och den politik och retorik de står för. I den händelse någon missat mitt nu tioåriga skrivande om partiet, om främlingsfientlighet, om det eskalerande muslimhatet och om en migrationspolitik som bygger på utestängande och rädsla vill jag göra det klart. Jag vill inget hellre, politiskt, än att se partiet förlora sina väljare och gå upp i rök. Men med demokratiska metoder. Så jag känner några få sverigedemokrater jag faktiskt gillar. De ställer inte upp på skräcken för människor som kommer utifrån, utan har andra, dock enligt min uppfattning ologiska, skäl till att välja partiet. Alla sverigedemokrater är inte rasister. Partiet är dock rasistiskt, enligt min mening.

Jag skriver betydligt mer sällan om V, för ingen förväntar sig att moderater ska fördra det partiet. Men jag tycker två ting. Dels finns det väldigt många vänsterpartister jag tycker mycket om, lustigt nog. Men när det gäller de åtgärder partiet förespråkar står de mycket långt från min uppfattning om hur ett samhälle ska byggas. Jag kan inte med den tankefigur som innebär att man ska samla ihop nästan allt vanligt folk jobbar ihop och sedan kravlöst pytsa ut människors löner till helt andra än dem som faktiskt slitit ihop dem.

Min antipati mot partierna ifråga har alltså olika karaktär, men människor röstar på dem, och vi måste därför förhålla oss till dem.

Så jag bestämde mig för två år sedan för en formel när det gäller SD. Inte förhandla om regeringsbildning, budget eller migrationspolitik. Andra förhandlingar i enstaka frågor är ok. Jag bestämde mig för att om M ställde upp för detta skulle jag ställa upp för M, och så blev det. Jag tycker partiet hållit en bra linje och skött sig föredömligt.

”Måste man inte kunna prata med alla?” Jodå, men de jag valt att företräda mig ska inte ingå i förhandlingar där man riskerar välja sådant som går helt på tvärs med mina värderingar, och, vilket faktiskt också är viktigt, mina företrädare ska inte ge en plattform till den propaganda mot främst muslimer men även övriga invånare med rötter i Afrika och Mellanöstern som SD hela tiden hänger sig åt. Jag vill inte se SD på ett podium tillsammans med dem jag skickat till riksdagen.

Att jag inte ställde motsvarande krav när det gäller V är förstås för att det inte behövs. Ingen tror att M kommer att börja förhandla bort friskolor och RUT-avdrag med Sjöstedt. Jag anser dock att Vs politik är djupt skadlig för Sverige om den genomförs.

Men den fråga som varit intressant ur ett filosofiskt perspektiv, nämligen ”hur förhåller vi oss till partier och väljare som röstar helt i strid med våra värderingar” har plötsligt blivit realpolitisk.

Tidigare var SD ett problem för högersidan och V för vänstersidan. Men när C och L bestämde sig för att hoppa över staketet blev plötsligt V deras problem.

Och nu plötsligt blir det viktigt att inte heller V förhandlas med. Både V och SD ska hållas helt borta från all politik, tycker C och L.

Så det är svårsmält.

Om man säger som jag: inte regeringsförhandla, inte budgetförhandla, inte göra upp i specifika frågor (som migpolitiken i fallet SD), ja då kan man ju ha samma inställning till V. Dvs man kan gå med på uppgörelser i frågor som inte är antingen övergripande eller går in i ett område där man anser deras inställning extra skadlig.

Men för C och L räcker inte det. Var fjärde väljare ska i princip se sin röst helt ogiltigförklarad när både V och SD sveps in i en invisibility cloak.

Jag sympatiserar ju som sagt med synen på partierna, men hållningen är synnerligen omogen och faktiskt direkt farlig. Den bästa grund man kan tänka sig för att säkerställa att partier växer är att nonchalera dem på ett sätt väljare som annars står utanför uppfattar som orättvist. Vi människor har en inre röst som säger till oss att sympatisera med outsidern, med den som inte får vara med, den som alla är elaka mot.

Betyder det att vi ska ta in dem i värmen? Inte alls. Bara att allt avståndstagande måste förklaras på ett sakligt sätt, och fylla ett syfte som kan uppfattas som legitimt. Så fort man går till excess sker en motreaktion. Svepande formuleringar är därför livsfarliga. Det finns en linje vi måste hålla oss innanför, vi som håller oss för goda för att förhandla med sverigedemokrater och vänsterpartister.

Jag anklagas ofta för att gå över den linjen. ”Jaså du spelar rasistkortet!”, säger den som precis framfört grovt rasistiska argument, följt av gråtskrattemojin 😂😂😂😂. Jag anklagas av helt andra för att ”möjliggöra rasism” när jag säger att man kan prata med sverigedemokrater. Det är inte lätt att vara intolerant mot de intoleranta. Vi behöver fundera över vad som är acceptabelt och sedan stå för våra beslut, men också vara beredda att ompröva dem.

Och jag anser ju som bekant att C och L våldsamt överdrivit risken med att bilda en alliansregering när ett mandat saknas. Jag tycker att man borde ha försökt för att sätta press på SD.

Och jag anser slutligen att man genom att överdriva risken med att lägga fram sin egen politik och låta riksdagen rösta på den faktiskt gödslar marken åt både SD och V. C och L har med sin bisarra sturskhet och överpräktighet genererat empati för både Sjöstedt och Åkesson långt utanför deras väljarkretsar.

The road to hell is paved with good intentions.

Det är det snällaste jag har att säga.

Muslimsk, samordnad attack på Lucia?

wp_20161223_20_10_15_proI USA finns en utdragen gnälldebatt från Fox News, som även plockats upp av Trump, som heter ”War on Christmas”. Kampanjen riktar sig mot sekulära, som ju ofta säger ”Happy Holidays” istället för ”Merry Christmas” till okända, eftersom det är hyfs att inte anta att alla firar just jul. I åratal har detta malt på varje år i december, och utgångspunkten är att om vi inte ser upp kommer de, dvs ateister, judar, muslimer och andra, att förändra samhället bort från hur just de själva vill ha det.

I Sverige anses julen stå under attack från invandrare och batikhäxor. För några år sedan var det disneydockan, sedan den påstått förbjudna pepparkaksgubben i lussetåget, förra året var det en svart lucia, och nu ska, via närmast terrorliknande metoder, de skolor och förskolor som ens kan misstänkas inte fira lucia med föräldrar närvarande hatas, hotas, hånas och hetsas mot. Jag kan tänka mig att många rektorer är livrädda när de ser hur deras kollegor runtom i landet behandlas.

Men det är ju inte egentligen så att lamotte-svansen och andra hatare egentligen bryr sig om hur en viss skola deras egna barn inte går på firar jul.

Det underliggande budskapet är att muslimer kommer hit och kräver stopp för lucior och tomtar, och vi är mesiga och lägger oss platt. De antas hata Sverige och svenska traditioner, och de vill helst svepa in oss alla i burkor istället för lusselinnen.

Nej, Lamotte skrev inte att det var muslimers fel rakt ut, men han slängde in teorin som ett hatköttben i texten, och svansen högg på det.

Under alla år mina sju barn gått i skolan har det mig veterligt bara funnits ett barn i deras klass/förskolegrupp som inte varit med i luciafirandet, och det var, som jag tidigare skrivit, en pursvensk jehovasvittneflicka. Alla mina barns muslimska kompisar har deltagit. Fråga vilken muslim du vill i Sverige – det är mycket få som inte ger sina barn julklappar eller har gran. Det finns ingen muslimsk, samordnad attack på vårt julfirande. Den myten måste stoppas, för den är inte bara osann utan även rasistisk.

Tänk dig om budskapet istället varit ”judar försöker stoppa lucia”, så hör du hur nära 30-talsretoriken Lamotte med flera ligger.

”Hur kunde det hända?” var frågan vi alla ställde oss efter andra världskriget. Jo, för att anständigt folk tittade bort när judehatet spreds.

Nu måste anständigt folk sätta ner en tydlig fot mot attackerna på Sveriges muslimer och myten att de försöker stjäla vår jul.

Julen tillhör oss alla. Den är vår egendom att fira som vi själva väljer. Vår upplevelse förstörs inte av att andra runtomkring oss firar på andra sätt.

Dagens fråga:
Finns det någon i min läsekrets som varit med om någon muslim som krävt någon sorts stopp för luciafirande någonstans?

Klocktorn och minareter #2

generic-stopI en väldigt lång diskussion, se kommentarerna under inlägget, har vi nu benat i varför böneutrop behöver förbjudas på riksnivå.

Och min utgångspunkt är fortfarande given: Vi ska inte ha en lag som riktar sig mot utövare av en specifik religion.

Det är de flesta ense om, även om någon ser faran i att en salafist plötsligt börjar använda högtalaranläggningen till att, oupptäckt, sprida budskapet att otrogna ska dödas. Eftersom salafister som bekant inte har tillgång till Internet.

Så istället behövs inte alls krystade argument för varför just böneutrop är fel, men inte andra religiösa uttryck i offentliga rummet.

Så här går de:

Böneutrop vs. kyrkklockor:
”Det är inte samma sak, för kyrkklockor säger inget. Den som förstår arabiska hör att gud är stor.”

Böneutrop vs. hare krishna-parader:
”De har ingen högtalaranläggning, så därför är det ok.”

Böneutrop vs. Frälsis och båten Elida och gudstjänster utomhus:
”De hörs inte över hustak och nejder.”

För tydligen fortplantas inte ljud över hustak om man inte är tio meter upp i luften.

Så sammanfattningsvis: Du får inte stå i ett torn med en högtalare och sprida ett religiöst budskap. Det är då och endast då det finns ett problem.

Strunt samma att Elida och Frälsis låter högre och under avsevärt längre tid, att hare krishna-parader syns mer, att kyrkklockor ljuder både högre och under längre tid och är avsevärt fler (3600 i Sverige mot 1 moské).

Om du sprider klockringning från ett torn, går runt bland folk och sjunger religiösa böner eller har en högtalaranläggning på marken är det ok. Motståndet har alltså inget alls med att försöka sätta krokben för muslimer att göra. Det är en ren tillfällighet att bara muslimer skulle bli drabbade av denna lag. Serru.

Jag skulle vilja se hur den lagtexten formuleras. ”Religiösa budskap får endast spridas från upp till 2,5 meter över marknivå. Detta gäller dock inte om de uttrycks med klockor.”

Och jag undrar också: Tror ni inte moské-skötarna kan ställa högtalaranläggningen nedanför minareten och höja ljudstyrkan en smula och nå lika många?

Vill jag ha böneutrop? Inte alls. Inte heller ville jag att diverse idrottsarrangemang höll till vid Sundstatjärn, någon halv kilometer från mitt förra hus, och skrek ut målgångar och annat från högtalaranläggningar i timmar så vi knappt kunde vara i trädgården. Vi kan alla vara för andras rätt att göra sådant vi själva störs av, för vi inser att ibland behöver våra rättigheter underordnas andras.

Religionsfrihet betyder att alla religiösa behandlas lika. Inskränkningar ska inte bara drabba en grupp. När vi specialdesignar lagar som har till syfte att stoppa en religion från att nå ut, men inte övriga, ägnar vi oss åt religionsförföljelse. Det finns inget annat ord. It’s simple stupid.

Så antingen förbjuder vi all spridning av religiösa budskap i offentliga rummet eller också ingen spridning, utan låter även fortsättningsvis kommuner och polis ge tillstånd efter störningsgrad och allmänintresse.

Allt annat är ovärdigt en demokrati.

Klocktorn och minareter

generic-person-dance

Ritad av Julie Béatrice 2017

”Böneutrop går inte att jämställa med klockringning”, påstår en person som vill vara företrädare för mitt parti, och jag håller inte med på någon fläck.

Sakfrågan gäller huruvida ett religiöst samfund har rätt att störa övriga invånare, och antingen är man för BÅDE klockringning och böneutrop, åtminstone i en utsträckning som motsvarar antalet utövare, eller också är man mot BÅDA.

Att bygga ett argument kring att det är fel för att böneutroparen uttrycker att gud är god medan en klocka bara säger ”kling klang” är absurt.

Och det blir extra bisarrt när samma personer som klagat högljutt över att skolavslutningar i kyrkan är på väg bort nu plötsligt står upp för allas rätt att inte behöva höra någon ropa att gud är stor.

Skulle det alltså varit ok om man ropat ut ”Ole dole doff”?

Religionsfrihet innebär att religiösa ska ha samma rättigheter oavsett religion. Och det innebär också att ickereligiösa ska respekteras.

Det är därmed helt ok att vara emot BÅDE böneutrop och kyrkklockor, men det finns inget hållbart argument för att vara emot det ena men för det andra.

Svenska kyrkan har drygt sex miljoner medlemmar. Muslimska samfund har dryg hundratusen. Det betyder att det är acceptabelt att kyrkklockor ringer sextio gånger mer än böneutrop. Jag propagerar inte för att vi ska ha lika många böneutrop som klockringningar, utan bara för någon sorts proportion.

Sverige har 3700 kyrkor, och rimligtvis ringer de flesta av dem varje söndag.

Det finns en (1) moské, Fittja, med böneutrop en gång i veckan. Ingen kan anklaga oss ickemuslimer i Sverige för att vara överdrivet generösa i vår vilja att åstadkomma balans mellan religionerna.

Och jag vill tillägga att även OM vi skulle gå med på att kyrkklockor inte alls är religiösa utan bara ett pittoreskt minne av en svunnen tid kvarstår fortfarande både frälsis och hare krishna-tåg, som högljutt ber och sjunger i det offentliga rummet.

Jag är inte för böneutrop. Men jag är för konsekvens. Sverige ska inte vara ett land där en religion särbehandlas för att den uppfattas som ”ond”, utan samma regler ska gälla för alla.

Jag vill verkligen uppmana alla som nu hävdar att böneutrop måste förbjudas, men inte kristna, judiska, buddhistiska eller hinduistiska böner och sånger i det offentliga rummet, att sluta rationalisera er islamofobi. Stå för er egentliga åsikt: ”Böneutrop är jobbiga, för de påminner om att det finns muslimer i Sverige, och det är i sig otäckt och läskigt, och dessutom är det viktigt att göra det så svårt som möjligt att vara muslim i Sverige, för att de religiösa ska vantrivas och lämna landet. Och kanske framförallt mår jag dåligt när jag vet att en muslim får någon enda puttefördel någonstans. Därför tänker jag hitta på tramsargument så länge jag kan, trots att jag aldrig normalt vistas någonstans där jag riskerar att höra ett utrop.”

Att kräva förståelse för sina egna val men förvägra andra samma rätt är bara hyckleri och dubbelmoral.