Bokmässan – en studie i gifs

Ehm. Precis så.

Bokbabbel

Vad går den där berömda bokmässan riktigt ut på, undrar ni kanske. Låt mig förklara det för er, punkt för punkt, med pedagogiska små gifs som hjälpmedel. Så här är det:

Torsdag kväll kl.17 då minglen börjar och man inser att man inte ätit något sedan sju samma morgon:
ekorre
När man på fem minuter ska köpa kaffe, gå på toaletten och förflytta sig mellan två seminariesalar:folkmassa2När man hamnar bredvid en Stor Författare på Park:becoolNär fredag morgon gryr och man borde infinna dig på mässan en halvtimme senare:krabbisNär man för första gången ska köpa den där räkmackan alla talar om och får höra vad den kostar:huhNär man köat i en halvtimme. Till fel seminariesal:whaaatNär man kanske har lite för späckat program under mässdagarna:sleepNär man är på mingel med s.k. kulturtanter:tantNär förlagen börjar sälja bort böcker billigare på söndagen men man redan har bagaget fullt. Och handbagaget. Och har postat…

View original post 98 fler ord

Bokmässan i Örebro

Bokmässan i ÖrebroSå var det bokmässa i Örebro i helgen. För mig var det den sista mässan före sommaren.

Vi hade en bra placering och det var bra tryck. Det är något särskilt med mellanstora städer och bokmässor. Det är tillräckligt stort för att vara mycket folk, men inte så stort att man försvinner i mängden, som i storstäderna.

Under året som gått har jag testat många mässor, och jag har hittat en rutin.

Jag delar inte längre bord med andra författare. Det är lite synd, för det är trevligt att stå tillsammans med någon, och dessutom ger det en viss frihet att kunna gå ifrån, men priset är hänsyn. Det är ingen som avkrävt mig det, men jag blir ändå hämmad av att känna att jag inte får ta det utrymme jag vill.

Jag har också hittat en sales-pitch som funkar. Jag följer besökarna med blicken, och ser vilken bok de tittar längst på, och så anpassar jag vad jag säger efter det. Ser de stressade ut går jag rakt på the bottom line. Har de all tid i världen småpratar jag om vad böckerna handlar om.

När de börjar dra sig bortåt ger jag dem en broschyr. Många gånger kommer de tillbaka lite senare och säger ”nu har jag bestämt mig”, och har pengarna eller betalkortet framme.

Jag får ofta frågan om det lönar sig. Svaret är rätt enkelt. Mycket grovt räknat kan man med lite rutin sälja böcker för motsvarande en mässkostnad. Ibland mer, ibland något mindre, men ungefär där.

Men det är inte bara bokförsäljningen som är poängen.

Ur affärssynpunkt är det också marknadsföringen. Att möta folk, få ut sitt namn, visa upp böckerna, och att få nya läsare som kanske köper nästa bok, och nästnästa har också ett ekonomiskt värde.

Men sedan har vi den tredje fördelen. Den som inte har med vare sig inkomster eller marknadsföring att göra.

Och det är känslan i att lämna över en bok till någon man inte har någon tidigare relation till, och veta att den kommer att läsas och sedan stå i personens bokhylla i kanske många år. Och kanske skickas vidare och läsas igen och igen.

Under fredagen kom en kvinna fram till mig, och ville köpa Ferrum. Hon hade precis överhört två andra kvinnor i kafeterian, som hade köpt den och satt och läste högt ur den, och nu var hon nyfiken.

Under lördagen kom inte mindre än två fristående personer fram och berättade att de börjat läsa Ferrum. Den ena hade läst halva, och gav mig en glad tumme upp. Den andra hade läst lite mindre, men ville veta mer om huruvida det jag skrev hade hänt på riktigt.

Jag kan liksom inte mäta värdet av dessa möten och många liknande i pengar.

Det behöver upplevas.

Min författarkollega Stefan Åberg bjöd in mig att delta i en bloggstafett i detta trevliga och intressanta inlägg om medeltidens spår i Sverige. För oss som brinner för folklivshistoria och släktforskning är kyrkor och slott extra spännande. De var en så central del av våra förfäders tillvaro. Så jag tackar Stefan för både läsning och stafettpinne, och lämnar vidare till flitiga Maria Bielke von Sydow, som kommer att skriva om hur hon precis lämnat sitt tredje manus till redaktören.

Scifi-mässan i Älvsjö 2013

ScifimässanEn riktigt kul helg hade vi vid bokbordet på Scifi-mässan. Totalt var vi sex författare och en fotograf som ställde ut tillsammans.

Och det gick en del böcker – även om de flesta ville ha fantasy eller scifi. För även om Ferrum utspelar sig i en nära framtid, med teknik som ännu inte använts, är det ju inte direkt rymdresor i den. Mest sålde Janus fjärde ansikte.

Några barn blev glada över Truls och Trilla i Skattkistelandet.

Min tioåring är ett stort Star Wars-fan, och tyckte vi skulle köpa en R2D2 för 50 000. Det gjorde vi inte, men väl en autograf av ursprungliga Darth Vader aka Dave Prowse.

Den ska ramas in.

Julmarknad i Sägnernas hus

Sägnernas husJulmarknaderna och mässorna duggar tätt så här års. I lördags var vi med ett gäng glada författarkamrater i Sägnernas hus, på gränsen mellan Småland och Västergötland.

Och inte bara arrangörerna, utan även vädrets makter hade gjort allt för julstämningen.

Snön lyste vit på taken.

Och träden.

En månad till jul!

Värmländsk bokmässa och Bergvik

Med böckerna på Värmländsk bokmässa. Jag är egentligen ännu gladare än jag ser ut.

Med böckerna på Värmländsk bokmässa.

Jag hade hoppats på en bra start för Janus fjärde ansikte , men hade aldrig vågat tro att jag under två helger, nästan utan marknadsföring och innan releasefesten, skulle få ett sådant varmt mottagande i Karlstad – först i Bergvik, och sedan på Värmländsk bokmässa.

Men vi värmlänningar är lokalpatrioter, och när jag berättade för bokbordsbesökare att den utspelar sig i Karlstad och Paris blev beskedet: ”Jag tar den!”

Ibland: ”Förresten jag tar två!”

Även Ferrum och Truls och Trilla i Skattkistelandet åkte med i inköpen.

Det var riktigt kul att träffa så många inspirerande människor, och det på hemmaplan!

Bokmässan och Värmland

Det har varit fyra ganska stressiga dagar på bokmässan i Göteborg.

En höjdpunkt var scenen i Värmlandsmontern.

Både Ferrum och Janus fjärde ansikte, och även Truls och Trilla i Skattkistelandet, har ett Värmlandsperspektiv, och mycket inspiration kommer från min mormor, Brita Bylock, som lämnade vår värld förra året. Hon brukade berätta om uppväxten i Brattfors, och det har fått den bygden att kännas som hemma, trots att jag inte varit där särskilt mycket.

helena_henrik

Extra kul är att Henrik Thorson, som presenterade mig, på bilden, tittade på Ferrums omslag och gissade att det var Brattfors. Det är egentligen Edsbro utanför Norrtälje, men det är förstås Brattfors och Nykroppa jag hade i bakhuvudet när jag skrev boken.

Jag ser nu fram emot mycket Karlstad. Först tioårsjubileet av Bergviks köpcentrum sista helgen i oktober, och sedan Värmländsk bokmässa helgen därpå.

VärmlandspresentTill höger den vackra present jag fick efter föredraget.