Detta med avslängandet av tågresande barn har nog varit en tickande bomb, och det är ren tur att det inte blev värre än det blev.

Mina barn från mitt första äktenskap är nu alla tillräckligt stora för att klara sig själva, men det var inte länge sedan de pendlade bortemot varannan helg mellan mig och min exman – oftast med SMS-biljett. Jag kände mig då säker på systemet, men nu efteråt inser jag hur illa det kunnat gå, om t ex telefonen slutat fungera, eller om de tappat den, blivit bestulna eller vad som helst.

När vi föräldrar avgör huruvida vårt barn är stort nog att åka tåg tänker vi oss nämligen inte att det ska finnas en situation där ens unge blir avslängd sent på kvällen på en stängd station. Vi tror på något sätt att hursomhelst kommer barnet fram till den andre föräldern och skulle biljetten inte ha funkat får man lösa det då. Vi tänker oss inte att andra vuxna ska passa våra barn, men vi tänker att de nog i alla fall inte medvetet utsätter dem för fara.

Samtidigt måste förstås SJ kunna agera när någon reser biljettlöst, och det enklaste sättet att göra detta på är helt enkelt att kolla biljetterna vid påstigning – åtminstone för barn. Så gör man vid alla andra kollektiva färdsätt – buss, pendeltåg, tunnelbana, flyg, båt – så varför skulle det inte gå med tåg?

För allas skull.

SvD, SvD, AB, DN