När alla argument är slut dras rasistkortet, fick jag alltid höra när jag skrev om migrationspolitik för 10-15 år sedan. Och visst fanns det sanning i det. Även om jag själv är en globalist och för en relativt fri invandring blev även mitt skrivande ofta attackerat av dem som inte accepterade att en enda asylsökande avvisades.
Det gällde särskilt när jag – före de flesta borgerliga politiker – konstaterade att jag inte tyckte vi skulle ge permanent uppehållstillstånd till någon som inte visat att den kan försörja sig själv. Den åsikten var närmast högerradikal när jag först presenterade den.
När jag ser tillbaka på alla år av skrivande känns det som om jag stått i princip still – med samma värderingar – hela tiden, men dåtidens höger startade till vänster om mig, passerade mig för fem-sex år sedan, möttes av välkomnande före detta BSS-medlemmar som är verkliga rasister och har nu samlats i en invandrarföraktande, muslimhatande sörja. Jag ser dagligen människor jag respekterat och trott mig dela värderingar med göra mig besviken.
”Jaså du föredrar kommunister?!”
Framför fullblodsrasister?
Ja.
Detta val är bara ledsamt. Om fyra år önskar jag mig ett borgerligt alternativ som inte förutsätter att jag lägger min röst på en regering med den här sortens avskyvärda åsikter.
Jag vet inte hur många gånger – i diskussioner på nätet – jag påpekat det uppenbara: Det är historiskt sett kristna som mördat, tvångskonverterat och fördrivit judar, medan de levat fredade, precis som kristna, under muslimska ledare.
Och ja, det finns idag antisemitism i mångamuslimska länder, absolut, men den är inte religiöst betingad. Muhammed sa till sina följare att respektera Bokens folk.
Min fråga till dem som hävdar att ”det står i koranen att judar ska utrotas” är alltid: Om det varit så, varför har miljoner judar levat fredade i muslimska länder i fjortonhundra år? Hade det inte varit praktiskt att påbörja utrotningen genom att mörda dem som – pja – redan bodde där?
Den fråga jag ställer mig är huruvida synen på USA bland kanadensarna som ett vedervärdigt land kommer att försvinna med Trump, eller om den lever kvar.
Om jag bara går till mig själv skulle jag säga så här: Jag förlät det amerikanska folket 2016. Trump vann pga electoral college och många blev nog lurade, resonerade jag.
Den här gången är det svårare. Jag tycker oändligt synd om den sunda halvan av befolkningen, men det kommer att ta tid innan jag återfår respekten för dem överlag. De må vara trötta på Trump i alla nuvarande opinionsundersökningar, och visst – Harris var inte perfekt, liksom Hillary – men de har ändå valt honom. Igen.
”Inte alla muslimer är terrorister, men alla terrorister är muslimer.”
Detta har förstås motbevisats många gånger, men aldrig så tydligt som för femton år sedan. Vi var i Verdun den dagen. Mitt i det som numera är Centre de la Paix och en gång var en av de blodigaste platserna i Europas historia vaknade vi till det obegripliga.
Och till Björn Söders med flera hetsande mot ”fredens religion”, innan det stod klart vem förövaren var.
Breivik drevs av invandrarhat, rå hudfärgsrasism, muslimhat och ”vänsterhat”, och han hyllade Israel samtidigt som han var konspiratorisk till vissa andra judar. Hans tankegods återfinns förstås till stora delar hos både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna idag.
Betyder det att de är lika genomruttna som han?
Det är en intressant fråga.
”A thing is not necessarily true because a man dies for it”, skrev Oscar Wilde.
Det omvända måste också gälla: Ett ändamål är inte nödvändigtvis korrupt för att någon mördar för det.
Naturligtvis var Breiviks det. Jag tror inte det finns en enda idé han någonsin haft som jag inte avskyr.
Men min övergripande poäng är att rasisterna har inte fel för att Breivik mördade i rasismens namn, utan för att rasism är fel även utan hans dåd.
För om vi alla accepterar att Breiviks dåd inte i sig är argument mot SD och KD måste det omvända också gälla.
Hamas gärningar i det förflutna kan inte vara ett argument mot Palestinarörelsen.
Kom ihåg det nästa gång ni hör att propalestinier är ”hamaskramare” och ”för terror”.
Med #användsammamåttstock-principen blir därmed proisraeler ”Breivikkramare” och ”för terror”.
Antingen kör vi halmgubbeprincipen och alla som har en åsikt är ansvariga för alla stollar som delar den åsikten eller också är ingen det.
Muslimer är inte ansvariga för Akilov, kristna är inte ansvariga för Breivik, rasister ska mötas med motargument.
Låt oss idag tänka på alla offer för hat och terror.
Offren i Utøya och offren 7 oktober är bortom vår hjälp.
Barnen i Gaza och på Västbanken mördas fortfarande nästan varje dag.
Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna försöker nu överträffa varandra i att hetsa mot muslimer i syfte att svartmåla dem och trakassera dem, till nivåer som påminner om hur tyskar hetsade mot judar, romer och funktionshindrade på trettiotalet.
Sameh Egyptson är en av rassehögerns absoluta favoriter att citera, och han kandiderar nu för KD, så låt oss bara gå igenom denna lista över de fem pelarna i Islam med min favoritprincip #användsammamåttstock som redskap och se var vi landar.
Vi börjar med presuppositionen: ”krav på andra är politik”.
Stämmer det? Självklart inte. Påståendet är superlöjligt. Rent generellt skulle jag säga att alla krav som har stöd i befintlig lagstiftning knappast kan kallas politiska – det är först när man vill ändra lagen eller kräver bidrag ur statskassan med mera som det möjligen kan kallas så.
Hör själv:
Jag kräver att …
få byta denna tröja jag köpte på öppet köp
du inte blockerar vägen till mitt hus
få hålla en demonstration i enlighet med yttrandefriheten
Så låt oss anta att Egyptson inte är dum som ett spån och tror att det är politik när man vill att andra följer gängse regler och behandlar en i enlighet med svensk lag eller ingångna avtal, utan att vad han försöker säga är att ”krav på andra som förutsätter att vi förändrar vår befintliga lagstiftning är politik”, och låt oss studera vad han skriver ur det perspektivet:
1. ”Krav på böneutrop är politik.”
– Den här besattheten från muslimhatare vid just böneutrop, som sker vid några ynka få ställen i Sverige och stör i det närmaste noll personer är en tragisk påminnelse om hur ynkliga en del av Sveriges troende kristna är när det gäller hänsyn mot andra. Vi har tusentals kyrkor med kyrkklockor som ljuder över tusentals kvarter, men trots att vi har trehundratusen muslimer i Sverige unnar de inte några få moskéer fem minuter i veckan i avsevärt lägre ljudnivå. Det är ett faktum att de som vill ha böneutrop inte alls är politiska. Tvärtom. De tillämpar befintlig lagstiftning – samma regler som för utomhuspredikningar, idrottsevenemang, auktioner, båten Elida, Frälsis. De förväntar sig ingen särbehandling, bara likabehandling.
De som gör det till ”politik” är SD och KD, som vill särbehandla muslimer genom att inskränka deras och endast deras rättigheter.
2. ”Krav på särskilda regler under fastan är religion.”
Jag har ingen aning om vilka ”särskilda regler” han syftar på. En snabb googling säger att det finns muslimer som ber arbetsgivare om viss flexibilitet, men inget mer än så. Ni som vet vilka lagändringar muslimer krävt för att kunna fasta får gärna upplysa mig.
3. ”Pilgrimsfärd är religion. Krav på särskilda regler under aid al-adha är politik.”
Igen: va?! Vilka lagkrav har muslimer framfört gällande Eid? Jag har sett synnerligen enstaka personer vilja göra Eid till helgdag, men de har uteslutande varit etniska svenskar.
4. ”Allmosor är religion. Krav på offentlig finansiering är politik.”
Igen frågar jag mig vad han syftar på. Är det avdraget för gåvor till välgörenhet? Det är redan lag, och den som var drivande var Alf Svensson, i en annan tid, när KD var ett helt annat parti.
5. ”Bekännelsen är religion. Krav på att religionen ska styra samhället är politik.”
Ehm. Vilket parti var det du ville representera nu igen?
Slutligen:
”När man vill ha en samhällsordning enligt sharia talar vi om politisk islam.”
Jag har skrivit om detta många gånger förut, men det tål att upprepas. Sveriges troende muslimer har inga förväntningar på att Sverige ska styras enligt sharia. Jag har knappt sett någon muslim någonstans i Väst ha det, förutom att en del vill inrätta blasfemilagar – vilket jag är emot, men som sagt. Det är det enda undantaget. De som är djupt troende kräver inte att samhället hugger händerna av tjuvar eller förbjuder homosexualitet. De som istället kräver hårdare straff och hetsar mot pride och transsexuella är, som jag skrev igår, Egyptsons medpolitiker. Så snacka om att kasta sten.
Det de muslimer vill som är djupt troende är att kunna följa Islams (Sharias) fem pelare: Bön, fasta, pilgrimsfärd, allmosor, trosbekännelse.
”Religion blir politik när den ställer krav på andra!” är hans slogan.
Så denna bild delas av någon som kallar sig ”a proud Jew and Zionist” och som dagligen postar lika delar muslimhat och Palestinahat i en rad grupper.
Och jag ställer frågan till honom:
”Hade det varit i sin ordning att uppmana alla judar som vill leva enligt torahn att flytta till Israel?”
”Nej, eftersom vi judar hör mer hemma här än islamisterna samt så har islamisterna som sagt mer utrymme att vara på än vi judar.”
Nu gäller ju iofs citatet nedan USA och inte Sverige, och mer ”utrymme” per capita ställer jag mig tveksam till utan att orka räkna på det, men för denna övnings skull spelar det ingen roll.
För det är verkligen slående när man tillämpar mitt motto #användsammamåttstock hur logiken totalhavererar i den här sortens inlägg. Jag är ju liksom de flesta av er som läser mig av uppfattningen att troende människor ska kunna leva sina liv och utöva sin religion var som helst. Djupt troende muslimer gör inte normalt en fluga förnär, utan är exemplariska invånare. De super inte och deltar därmed aldrig i krogbråk eller kör rattfulla, de stjäl inte, de våldtar inte – tar inte ens kvinnor i hand – och de är populära medarbetare när det är jul och midsommar eftersom de gärna jobbar när svenskar vill vara lediga. De är artiga och vänliga, och i övrigt vill de ofta mest bara bli lämnade ifred.
Inte olikt Jehovas vittnen och ortodoxa judar.
Och ja, de har värderingar som inte är ”svenska” (dvs ”svenska på tvåtusentalet”), där homosexualitet är synd och kvinnan ska vara underordnad mannen, men det gäller även de båda andra grupperna, och de som hetsar mot pride och transpersoner i svensk debatt är som bekant inte troende muslimer utan … pja … ni vet vilka.
Så jag fortsätter med att fråga på vilket sätt judar hör mer hemma i USA än muslimer, och svaret blir ”Islamisternas värderingar och trosuppfattning passar inte in i västvärlden samt så har dom som sagt sina länder dom kan hålla sig till”.
Min sista fråga, som jag hoppas få svar på idag, är:
”Vilken är skillnaden mellan en judiskortodox familj och en troende muslimsk familj som gör att den förra ”passar in” men inte den senare?”
Vi får se om han svarar, men – det finns ingen. Kvinnorna täcker håret. Man tar inte varandra i hand om man är av olika kön.
De abrahamitiska värderingarna – både bra och dåliga – genomsyrar alla tre religionerna, och vi behöver hjälpas åt att peka på hyckleriet här.
”Whataboutism!” skriker många. Nope. Whataboutism är ett argumentationsfel som förutsätter att man försöker förflytta en diskussion från något genom att dra en falsk parallell till något irrelevant.
Tänk dig att en studentkorridor har tre inneboende flickor: Judith, Kristina och Islin, och alla tre bär sig ungefär likadant åt – både bra och dåligt – men hela tiden klagar alla bara på Islin, trots att de andra två också lämnar disken i vasken och luddet i torktumlaren.
Att peka på hyckleriet i detta är att vara rättvis och konsekvent, och att känna igen mobbing och ta ställning för den utsatta.
Nikki Haley, som egentligen är uppvuxen som sikh och konverterade i samband med att hon gifte sig, är bara en i raden av ledande amerikanska republikaner som uttrycker detta.
Och dels är det förstås, oavsett hur religiös man än är, helknäppt att utgå från att bibelns Israel, som ju syftar på personen Jakob och hans tolv söners stammar, skulle ha något alls med den nation som bildades 1948 att göra. Ungefär som om de som idag är döpta till Jesus skulle göra anspråk på bibelcitat som gäller Messias.
Men framförallt är det den här sortens politiserad religiositet samma personer som stöttar Haley med flera kallar fundamentalism/extremism/islamism/jihadism när den uppträder hos muslimer.
Jag säger ofta att allt det man kan kritisera i islam, som t ex att kvinnan ska vara underordnad mannen, också finns i övriga abrahamitiska religioner – och omvänt: allt det som är vackert, som gåvor till fattiga med mera, också finns i alla tre.
Men det hindrar inte stora mängder svenskar, som nu har stöd hos tunga politiker i SD och KD, är besatta av att stoppa den mytiska ”islamiseringen”, där muslimer påstås vilja inrätta ett Sverige där deras religion styr över svensk lag.
Det finns säkert sådana individer någonstans. Som vi säger i Värmland: ”det finns fôlk te allt”.
Men det finns inga tokreligiösa muslimer i vare sig USA eller Sverige som har ett så oerhört skadligt och obehagligt inflytande över realpolitik som de tokreligiösa kristna.
Demonstrationen utanför Karolinska sjukhuset (KS) för Dr Hussam Abu Safiya är en sorts vattendelare. Hur vi reagerar på den visar vilka vi är.
Anti-Palestinasidan har ett argument som jag kan köpa – de borde inte ha kläder med logga på, om arbetsgivaren är KS eller annan offentlig arbetsgivare. Däremot får de förstås ha vit rock eller scrubs på sig bäst de vill.
I övrigt är det mesta bara trams.
KS hade inte upplåtit plats, utan det var polisen som givit tillstånd enligt precis samma regler som de koranbränningar som jag uppfattar att merparten av Palestina-hatarna var så förtjusta i – på den tiden var det minsann viktigt med yttrandefrihet!
”Hur ska en judisk vårdtagare känna sig när läkaren håller ett sånt tal?!”
Jag var ju inte där, men det är egentligen väldigt enkelt. Israel begår fruktansvärda brott mot mänskligheten på fler plan än de flesta av oss hinner beskriva, och terrorn mot vårdpersonal är bara en liten del. Just därför är det så viktigt att lyfta fram Abu Safiyas situation. Han är bara en person, men precis som Hind Rajab blev en symbol för de många tiotusentals barn Israel mördade i Gaza är han på väg att bli en symbol för all den vårdpersonal Israel torterar.
Människor som vigt sina liv till att hjälpa sjuka och skadade och som dör en fruktansvärd död därför. Lyssna på internationell vårdpersonal, som Nick Maynard, som varit i Gaza. Lyssna på FN. Lyssna på hjälporganisationer som israeliska B’Tselem. Det saknas inte bevis.
Naturligtvis har han det. Hamas är, som jag och andra försökt förklara så många gånger, de styrande i Gaza. De är områdets största arbetsgivare och all vårdpersonal är anställd av Hamas. Tänk er att Gaza var hela Stockholms läns befolkning inklämd på 3½ kvadratmil så blir Hamas regeringen, riksdagen, Region Stockholm och kommunfullmäktige i Stockholms stad – ingen chefsläkare kan naturligtvis sakna ”kopplingar” till alla dessa enheter. Det som spelar roll är huruvida de varit med och planerat 7 oktober. Inget annat. Och det saknar Israel helt belägg för – annars hade de förstås åtalat honom istället för att tortera ihjäl honom.
Och här kommer de dubbla måttstockarna in igen. Israel har begått långt värre och fler terrordåd/krigsbrott än Hamas, men ingen skulle komma på tanken att hålla en chefsläkare ansvarig för dem bara för att hen har ”kopplingar” till Knesset.
Kan för övrigt tillägga att ordet ”kopplingar” rent generellt är ett av de värsta jag vet – använder det aldrig någonsin själv. Varje gång jag ser det tänker jag att här har vi en skribent som helt saknar belägg men gärna insinuerar istället. Det borde plockas bort ur svenska språket. Samma sak med den engelska motsvarigheten ”ties to”.
Jag dömer inte er som inte tar ställning. Vi kan inte engagera oss i allt, och det tog mig 59 av mina 60 år att komma till klarhet i vad som försiggår i Palestina.
Men jag dömer er som obekymrat sprider lögnen att manifestationen var ”antisemitisk” att de ”skrek ut judehat” och att de ”hyllade Hamas”.
Om man ska uttala sig om manifestationen ska man åtminstone orka googla ”Hussam Abu Safiya” och läsa om vad det är som driver så många svenskar till att stå upp för honom. Man behöver förstå hur Israel under en längre tid medvetet haft vårdpersonal och vårdanrättningar som måltavla. Och man behöver inse hur avskyvärd tortyren i israeliska fängelser är.
Först därefter kan man reta sig på dem som står upp mot detta.
Och ja. Det är en not till många av er i den regering jag var med och röstade fram för snart fyra år sedan.
Facebook ger ingen möjlighet att anmäla genererade bilder. Men man kan anmäla dem som ”falsk information” om man orkar. Jag gjorde det gällande inlägget i bilden. För nej, ingen stod förstås utanför Karolinska i full Hamas-mundering och krävde att människor skulle mördas på grund av sin folkgrupp.
Jag har lite svårt att få grepp om den legitima kritiken mot demonstrationen. Om jag förstår det rätt gäller upprördheten dels placeringen, dvs utanför KS, och dels att vissa av demonstranterna hade arbetskläder på sig.
Karolinska sjukhuset har varit supertydliga: De äger inte trottoaren där manifestationen ägde rum, och hade därför inget inflytande över polisens beslut att ge tillstånd. När det gällde rätten att bära arbetskläder verkar det murkigare, och de säger sig beredda att föra ”dialog” …
Det trista med allt raseri är att det tagit oss bort från den verkliga sakfrågan:
Israels vidriga fängslande och tortyr av Abu Safiya och mängder av andra palestinska läkare och vårdpersonal. När jag ser alla tokförbannade högermänniskor som är bekymrade över att någon Israel-entusiast kanske känner obehag när den går in genom huvudentrén tänker jag bara att dafack.
Obehaget är poängen!
Vi ska känna obehag över Israels terror mot journalister och vårdpersonal. Vi ska bli förbannade när de våldtar läkare till döds. När de bombar en kirurgs tält så att nio av hennes tio barn dör. Vi ska vara rasande över att Abu Safiya är på väg att mördas.
Det är inte meningen att en massa hycklande kristdemokrater ska sitta och vara låtsaskränkta över huruvida det hängde ett stetoskop runt en talares nacke – det är meningen att det ska göra ont i hjärtat över de avskyvärda gärningar vi i Väst accepterar.
Vi kan inte hindra dem, förstås.
Men vi kan konstatera att deras ”kristendom” inte längre har i princip något alls gemensamt med den Jesus från Nasaret stod för. Partiet har utvecklats till vår tids fariséer.
Och vi kan anmäla dem till fejjan när de bryter mot åttonde budordet om falsk vittnesbörd.
SD vill straffa vuxna kvinnor som har sjal på sig på allmän plats.
Det är inte mer komplicerat än så. Det är hela kärnan.
Och hur mycket förespråkarna än försöker peka på ayatollor och hedersmord och skrika ”skäms som försvarar förtryck” till oss är dessa förstås inget försvar för den som tillämpar ett uns logik. Det är de som hävdar att det fåtal vuxna kvinnor som är tvingade att bära sjal på något sätt blir fria och lyckliga av det straff SD vill introducera som har bevisbördan.
Själv hoppas jag att vi får till en undersökning i Sverige bland hijabbärande kvinnor likt dem de regelbundet genomför i USA, för jag tror en sådan skulle visa ungefär samma sak: En procent bär den på grund av tvång. Och värnar vi dessa vuxna kvinnor som lever i destruktiva relationer kan vi, som jag skrev igår, inte gå en bisarr genväg genom att skapa ytterligare en bestraffning, utan det är uppsökande insatser, kvinnojourer, samarbeten vård/polis/soc som gäller.
Trotz allt 