”USA har den bästa chansen på tvåtusen år att neutralisera Iran.”

Publicerat den av

Jomenvisst.

Lindsey Graham, sluddrig som vanligt, har koll på historien.

Om vi alldeles bortser från vilka som utgjorde USA för tvåtusen år sedan är detta med att det varit krig i Mellanöstern i tusentals år något även Trump kör med.

Och föralldel. Det har varit krig av och till – inte minst när korsriddarna härjade där – men absolut inte oavbrutet. Muslimerna skapade nästan undantagslöst fred. Kristna, däremot, mördade, fördrev och tvångskonverterade judarna. Först romarna, sedan korsriddarna. Englands härjningar trasade sönder regionen. USA stoppade den demokratiska processen i Iran och återinförde diktaturen.

Det finns så mycket rasism i de där orden. Vi i Europa har krigat långt mer med varandra under dessa tvåtusen år än muslimska länder någonsin gjort. Ändå sitter det gubbgrisar – och gumgrisar – och pekar finger och låtsas att det bara är muslimer som bråkar. Räkna hur du vill – konflikterna mellan muslimska länder i Mellanöstern är långt långt färre än konflikterna mellan kristna länder här. Och USA har under sitt korta liv lyckats med konststycket att kriga med sig självt.

Jag vet att Iran är en bråkstake idag. Men det finns inget de gör som inte andra också kan beskyllas för.

Tvingar kvinnor att bära hijab? Det gjorde även Saudi fram till helt nyss, och de är The Good Guys.

Mördar, fängslar och torterar oliktänkande och opposition? Saudi också. Minns Jamal Khashoggi.

Finansierar terrorism? USA med flera sponsrar Israels vidriga bosättarterrorism.

Visst kommer folket att kunna resa sig en dag, säger han, men nu ska Saudi och Israel först erkänna varandra, och avsluta ”the Arab-Israeli conflict”.

Inte ett ord om Palestina. Förstås.

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

Iran ringer Trump!

Publicerat den av

Det är svårt att veta om Trumpestumpen ljuger medvetet eller bara har skapat sig en alternativ verklighet där hans fru är kär i honom, han har en superdeffad kropp och han alltid vinner i golf helt utan att fuska.

Häromdagen pratade han med en superverklig före detta president, vars namn han inte kan uppge, som berömde honom för att han startat ett krig och önskade att han vågat göra detsamma.

Och nu, efter att han givit Iran en 48-timmarsfrist innan han bombar sönder deras oljefält och därmed sänker hela världsekonomin, ringer de, han vill inte avslöja vem, men någon från Iran i alla fall, och säger ”snälla farbror presidenten, låt oss göra en deal!”.

Och nu har han ”very strong talks”.

”We’re dealing with a man who I believe is the most respected and their leader.”

Vad vill han ha?

  • no nuclear bomb
  • low key on the missils
  • peace in the Middle East

Så typ The Iran Deal som Obama skapade och som han stängde ner förra mandatperioden.

Och om detta händer blir det bra för Iran och alla länder i Mellanöstern, fortsätter han.

Mhm.

Och alla iranier i Iran och resten av världen som var så överlyckliga över att Iran nu skulle befrias från mullorna att de tyckte hundratals döda barn var acceptabla bondeoffer? Hur känner de när han deklarerar att han vill att hans nya ledarkompis ska överleva och fortsätta styra landet?

Var får de plats i ekvationen?

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

Tillbaka till FN

Publicerat den av

Netanyahu 2012. Ivrigt insisterande i Wile E. Coyote-stil på att Iran har en bomb som detonerar närsomhelst.

Jag vill förstås inget hellre för det iranska folket än att de ska bli av med sitt korrupta styre, som fängslar, torterar och avrättar oliktänkande och bli en demokrati och kvinnor ska få klä sig som de vill. Och jag väntar fortfarande på att någon ska förklara hur det ska ske genom att bomba småflickor.

För det handlar ju inte om det. Med samma argument minus kvinnors klädsel kan vi bomba Saudi, Qatar, Ryssland, Kina, diverse u-länder.

Jag blir förvånad över mig själv när jag ser Trumpen och Netanyahu håna Iran, deklarera att de är svaga och krossade, basunera ut att nu har de vunnit, men de ska ändå kriga lite till och min go-to-känsla är att Iran är offret och USA och Israel förövarna.

Det är som att se två hänsynslösa mobbare sparka på en försvarslös nisse och du måste nypa dig själv för att minnas att den försvarslösa nissen också är en elaking som brukar klå upp fru och barn. Ingen är god i scenariet.

Det fanns ingen egentlig ursäkt för kriget. Iran var inte nära någon atombomb, och USA och Israel hade förstås ingen plan för ”regime change” annat än ”om folket reser sig är det bra, annars är det deras fel och vi kan skylla på dem”.

”When we are finished, take over your government. It will be yours to take. This will be probably your only chance for generations!” skrek Trump som om han generöst presenterade det lidande iranska folket med en gåva. Nej. De kan inte bara ”ta det”. Oppositionen är inte organiserade, utan tvärtom splittrade i grupper som är i luven på varandra. Det finns ingen plan, ingen ledare.

Vad jag vill i denna situation är att övriga västländer står fast vid sin linje att inte hjälpa Trump. Han behöver få känna konsekvenserna av sitt idiotiska påfund fullt ut, så att han inte gör om det i Kuba eller liknande, för han har två år kvar. Vi är här idag delvis för att han blev kaxig efter Venezuela. Sedan måste vi tillbaka till en världsordning där FN stärks, Israel hålls ansvariga och USA förhoppningsvis aldrig mer väljer en president som startar krig utan formellt godkännande. FN må ha sina brister, men det är det bästa vi har.

Och den största bristen är för övrigt USAs vetorätt.

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

Det lätta kriget

Publicerat den av

Så det framstår alltmer tydligt att Netanyahu, de tokkristna apokalypssionisterna och övriga stridstuppar slog en lov runt Trump, och säkerställde att han inte lyssnade på alla mesiga fredsduvor. Jag kan tänka mig hur det lät. Det skulle gå fort och lätt och sedan skulle han bli ihågkommen förevigt som den starke ledaren som bytte regim i Iran och dessutom räddade världen undan en garanterad atombomb.

Och Trump är gammal. Och gaggig. Jag säger inte det för att jag inte gillar honom. Lyssna på nittonhundratalsklipp av honom. Han är fortfarande en a-hole, men han pratar i hela meningar, håller tråden, börjar inte weave:a runt om guldgardiner och ballrooms.

Och nu har han inte bara insett att det blev tossigt – många hånar honom dessutom för att Netanyahu försökt blåsa precis varenda president sedan Clinton och Trump var den första att gå på den lätta. Typ.

Så vad göra? Hans geggiga hjärna berättar för honom att han har pratat med en före detta president. En han faktiskt gillar. Och han sa ”jag önskar att jag gjort det du gjorde!”.

Men liksom. Det finns bara fyra. Och Clinton, Bush, Obama och Biden har garanterat att det inte var de. Alla hatar honom. Inte en chans att de bara ringer upp och säger ”jag önskar jag hade gjort det!”.

Så egentligen är väl inte en liten lögn bland alla andra hundratusentals en big deal, men det visar var hans fokus är. Han får absolut inte framstå som svag och lättlurad.

Och hans ego är det största hindret för fred på den sidan Atlanten.

På andra sidan finns en decimerad grupp fjärdehandsval som försöker organisera sig med en förmodligen skadad ledare och som också klamrar sig fast vid prestige. De behöver visa sitt splittrade folk att de fortfarande styr, och några eftergifter finns inte på kartan.

Detta känns som Vietnam. Överlägsen militär som borde vinna i en tillfällig punktinsats, men vad betyder ”vinna”? Många år av gerillakrigsföring i ett land som är bortaplan för den överlägsna styrkan och vinsten blir till sand.

Så vi har en Gaggig Trump, ständigt berusade krigshökarna Hegseth och Graham, Mike ”They can take it all” Huckabee och en Netanyahu som ser sin dröm uppfyllas.

Vinnaren är … Putin. Han får sälja sin olja igen. Ingen orkar vända blicken mot Ukraina.

Och förlorarna är flickorna i Iran, tusentals döda, lemlästade och bostadslösa libaneser, och det palestinska folket som mördas och fördrivs dagligen sedan snart 70 år.

#IsraelUSIranKrig2026

Följ diskussionen på Facebook:

Varför blev mitt Facebookkonto permanent avstängt – och vad kan jag göra åt det?

Publicerat den av

Jag ska förklara vad jag vet och vad jag tror.

Vad jag vet är att jag aldrig blivit varnad. Jag hör inte till dem som ideligen får sina konton delvis frysta på olika innovativa sätt. Under alla mina sexton år har jag fått enklare ”straff” några ynka få gånger och det var länge sedan.

Alla avstängningar som restriktioner som drabbat mig har de backat från. De gick alltså direkt från noll varningar till nedsläckning.

Den här gången var den nittonde sedan början av februari som jag var tvungen skriva en captcha och visa mitt ansikte ur olika vinklar. Övriga arton gånger har det gått bra. Efter någon timme har jag fått ett email där det står ”You’re back on Facebook”. Jag undrar om jag slarvade när jag vred på huvudet den där sista gången, för att jag var så trött på situationen. Det är möjligt. Kaxig av att ha lyckats alla andra gånger kändes det inte så viktigt att det blev rätt.

Brottet är ”Account Integrity”. Och någonstans såg jag ordet ”SPAM”. Det är alltså när facebook misstänker kapning eller att jag är en bot eller så. För mig obegripligt, med tanke på att kontot är sexton år. Men tydligen har något givit dem anledning att tro att jag missbrukar kontot.

Så vad har hänt sedan början av februari? Två ting. Jag bytte dator och segade mig med att installera Bitdefender. Och jag började, i mitten av januari, få enormt många läsare. Och avstängningarna kom ofta när det var mycket trafik. Två gånger – en gång februari samt i torsdags – hade jag över en halv miljon visningar på en dag, och då står de timmeslånga avstängningarna som spön i backen.

Till saken hör också att jag inte har wifi installerat i huset i Sverige, utan använder mobilen, så mina ip-adresser byts ideligen.

Så jag har flera teorier.

1. Mycket trafik, och folk kanske stör sig på att inlägget kommer upp och anmäler det som ointressant.

2. Hoppande IP-adresser. Lustigt nog hade jag precis installerat VPN innan jag blev avstängd ”för gott”.

3. Jag skriver fort på tangentbordet och ibland när jag går in och svarar på en massa kommentarer efter varandra kan det kanske uppfattas som maskinliknande beteende.

Utöver detta finns förstås möjligheten att folk anmäler mig för antisemitism eller för att jag är allmänt otrevlig eller typ, men jag tycker att då borde jag liksom få skäll. Inte omedelbar avstängning med hänvisning till konto-integritet.

Det riktigt skruttiga är ju att det inte enkelt går att få tag i någon att fråga.

Jag har gjort en massa research, och det verkar finnas fyra sätt att få tillbaka ett permanent avstängt konto.

1. Skaffa Meta Verified till ditt instakonto – skapa ett om du inte har något – betala för support och skapa en ticket. Beskriv att du behöver kontot för ditt jobb. Då får du en mänsklig review. Min pågår nu. Vid 22-tiden igår skrev de att de hoppas komma tillbaka inom 24 timmar.

Här är en väldigt hjälpsam guide:

Variant på detta:

2. Anmäl till Appeal Centre EU – en gratistjänst för EU-medborgare. De är rätt nystartade, men säger sig lyckas i över hälften av fallen. Där kan man även anmäla det omvända, dvs konton som bryter mot EU-lagstiftning.

3. Ett knep flera personer påstår hjälper, men som jag ställer mig tveksam till, är att gå in på denna sida: https://www.facebook.com/help/103873106370583/ – scrolla ner till ”was this helpful”, svara nej och berätta vad du behöver hjälp med, samt ange emailadress. Men det skadar inte att prova.

4. Det fjärde sättet är att helt enkelt gå till medierna. Då ändrar de sig kanske.

Följ diskussionen på Facebook:

Nittonde gången gillt

Publicerat den av

Arton gånger stängdes mitt konto en timme, bara för att sedan öppnas igen. Nittonde gången fick jag detta meddelande.

Surrealistiskt och djupt obehagligt.

Så en lång sidotråd i kommentarsfältet under ett inlägg på min nya profil om min avstängning var så assholy att jag bara vill ta upp den här, eftersom jag inte kunde där. Sidotråden hade över 70 svar. Här är en del.

Nisse 1:
”Hur länge ska du älta detta?
Går hela livet ut på Facebook?
Se till att följ regelverket och sluta hata så blir du aldrig avstängd.
Välj kärleken 🥳👌😄.”

”😄 Tror du man blir avstängd och får sin sida rensad om man har följt regelverket?
Låter det rimligt?”

”Då har man nog inte publicerat något enkelt i sitt flöde…..
Jag har blivit avstängd kortare perioder och det räcker med ett ord som kränker Facebook policy.
Jag har kunnat överklaga varje gång.
Och nu har hon ju en aktiv sida så jag förstår inte ältandet.”

”Ja det gäller att inte låta Facebook äga ditt liv.”

Nisse 2:
”allt står när du går med i FB. De har ingen plikt att redogöra. Deras plats, deras regler.”

”är det inte dumt att inte kunna reglerna? Men du får väl starta ett nytt konto helt enkelt. 👍 Och sen hålla dig till reglerna.”

”att du är borttagen är frågan. Du har inte följt reglerna. Man får skylla sig själv om man inte läst på. Kör du samma vid alla överträdelser som du själv inte vet om?”

…

Det fanns fler av samma kaliber, som alla går ut på att det är otänkbart att FB stänger av någon utan anledning och att vi som bryr oss har fel fokus i livet.

Så.

Först och främst: Att håna någon för att den ”ältar” sin avstängning efter bara ett dygn är überbarnsligt mansplainande.

I mitt fall handlar det om tre delar.

1. Jag blev av med minnen från mina barns uppväxt och tillgång till chattar och minnessidor från avlidna vänner.

2. Jag blev av med mina ord. Jag är skribent. Jag hade sparat en del, men inte allt.

3. Jag blev av med en trogen läsarskara jag lagt mycket tid på att bygga upp. Som jag skrev: Dagen innan avstängningen hade jag 530 000 läsare, vilket jag tror var anledningen till att AI fick tokspel.

Vad gäller att följa reglerna: Under sexton år med kontot har jag blivit ”restricted” några få gånger totalt och sista gången var många år sedan. Som jag skrev igår handlar detta inte alls om VAD jag skrivit utan om att Facebook har någon sorts amatör-AI som taggar vad de kallar ”suspicious behavior”, och kallar det ”account integrity”.

Därför stängde de ner mitt konto nitton gånger, nästan alltid i samband med att jag hade ovanligt många visningar och kommentarer. De första arton slog de på det efter någon timme, nittonde sa de stopp. Ingen av de första arton gångerna hade jag enligt dem gjort något fel. Det verkar handla om hur ofta man kommenterar – jag skriver fort och ibland när jag fått många kommentarer kan jag skriva något tjogtal på några minuter – det handlar kanske om att jag använder datorn kopplad till mobilnätet och byter IP-adress ofta – och det kan vara något helt annat, typ anmälningar från folk som skriver att de inte vill se innehållet.

Det bisarra är att trots att jag skapade den nya profilen i förrgår har jag redan haft närmare 200 000 visningar, så på något sätt hittar folk mig.

Vad jag vill säga med detta inlägg är:

Var inte assholy. Om någon är frustrerad, ledsen, besviken över något du tycker är fjantigt, scrolla vidare!

Och att skriva ”välj kärleken” till en okänd kvinna är på något sätt både fjortigt och gubbgrisigt på samma gång.

Att kalla SD för nyssnazister

Publicerat den av

Jag kom inte på ordet ”nyssnazister”, men det är fyndigt, och jag använder det ibland. Rent generellt är jag dock inte så mycket för att använda glåpord om någon, och jag känner människor som sympatiserar med SD och som jag inte vill såra i onödan. Det är partiet, inte väljarna, jag tycker illa om. Så jag väljer mina tillfällen.

Och jag får två sorters reaktioner när jag använder det. En del tycker det är onödigt och elakt, medan andra tycker det är fegt. ”Varför kan du inte säga att de är nazister idag?”

För mig är en viktig princip att vi är vad vi definierar oss som och omvänt tills annat bevisats. Dvs om jag säger att jag är kommunist är jag det såvida jag inte förespråkar företagande, och om jag säger att jag INTE är det gäller det såvida jag inte förespråkar att staten ska äga produktionsmedlen.

SD var nazister på nittonhundratalet eftersom de sa att de var det.

”Men tycker du inte att deras politik är nazistisk?”

Nej. Nazismen är en väldigt specifik lära kopplad till hat mot judar. Vi ska inte utöka den definitionen genom att slentrianmässigt kalla all rasism för nazism.

Det är precis som med ”antisemitism”, som nu kletas på kritik mot Israel, och ”terrorism”, som nu används för exvis knarkhandel. Laddade termer missbrukas.

SD har inte hatat judar på rätt länge. De står dessutom bakom Israels folkmord och apartheid i Palestina, och Åkesson var nyligen där, inbjuden som talare av Netanyahu.

Jag kan inte idag heller säga att SD är hudfärgsrasister enligt den traditionella definitionen. Många av deras supportrar är det absolut, men partiprogram och retorik från företrädare speglar inte den synen. Däremot är de absolut rasister enligt den utökade definitionen där även hat mot religiösa och kulturella folkgrupper räknas, på grund av deras massiva muslimhat.

Men sa jag inte att jag var emot utökning av definitioner?

Den utökningen gjordes för länge sedan, och är rätt vedertagen idag. Men jag hade egentligen föredragit om det funnits ett annat ord för fördomar mot utövare av religioner.

Så sammanfattningsvis: Mitt problem med SD är inte egentligen att de var nazister på 1900-talet, utan att de är muslimhatare idag. Men det faktum att dagens ledning gick med i ett parti som var nazistiskt eller åtminstone nyss hade varit det, och som ville förbjuda blandäktenskap och utomeuropeiska adoptioner, visar att det enda man gjort idag är att förflytta hatet mot judar och svarta till världens muslimer.

Läs mina gamla blogginlägg om Sverigedemokraterna och nazism!

Följ diskussionen på Facebook:

Newsom säger ”apartheid”

Publicerat den av

”Israel är en apartheidstat”, sa Kaliforniens guvernör – och helt säkert blivande presidentkandidat – Newsom i en intervju nyligen (se nedan).

Så sent som i januari sa han sig vara “crystal clear in my love for Israel, and my condemnation of Bibi, and there’s a distinction”, så detta var ett jättekliv bort från det uttalandet.

Det är mindre intressant huruvida det stämmer och mer ATT han sa det, eftersom han är taktisk och vet vart vindarna blåser. Hittills har dem-toppar av den centriska stammen avstått så långt de kunnat att kritisera Israel, och detta avsteg visar ett enormt politiskt skifte.

Inte ens Sanders, som ju är av judiskt ursprung och någorlunda säker mot antisemitismanklagelser, går så långt, utan stannar vid att det är Netanyahu och inte landet Israel som är problemet.

Så vad har fått honom att våga sig på något så extremt?

Jag tror två delar.

Dels kan han läsa opinionsundersökningarna. Palestina har nyss gått om Israel vad gäller sympatier, och när det gäller demokratiska väljare, som han ju måste förbi för att knipa nomineringen om två år, känner bara sjutton procent sympatier för Israel.

Den andra delen är att han sett att det kan gå bra för politiker som törs prata ur skägget – inte minst Mamdani visar det. Trots stark kritik mot Israel röstade en tredjedel av New Yorks judiska väljare på honom.

Jag står ju fast vid vad jag tidigare skrivit – det var Kamalas velande i frågan, kombinerat med Bidens svek mot palestinierna, som kostade henne valet och orsakade del 2 av trumpkatastrofregimen.

Och AIPAC-pengar har redan blivit ett lackmustest. I den populära podden ”I’ve had it” (nedan) svarade en annan trolig presidentkandidat, Cory Booker, för fem månader sedan med en word salad som sen blev viral på frågan om varför han tog bidrag från dem.

Så räkna med att kandidater på båda sidor staketet kommer att grillas inför midterms om ett drygt halvår, vad gäller såväl Palestina som Iran (om kriget pågår då).

#IsraelGazaKrig2023

Följ diskussionen på Facebook:

Varför min SD-gräns går här

Publicerat den av

Så jag röstade på M i alla val fram till det förra. Den gången gjorde jag det extremt motvilligt, eftersom jag visste att de skulle samarbeta med SD, och det var något jag absolut inte ville.

Så varför drar jag gränsen just här?

Det handlar egentligen inte så mycket om att jag är rädd för rasistisk politik. Det är trots allt riksdagen som beslutar om lagar, och SD kommer ju inte att få majoritet oavsett hur jag röstar.

Av de lagar som röstats igenom under de senaste 3½ åren som handlar om invandring har jag varit emot somligt, för annat och neutral till ytterligare annat.

Exempel:

1. Jag har inget emot att man höjer inkomstnivån för arbetskraftsinvandring, men jag tycker man höjde för mycket på ett bräde.

2. Jag har inget emot höjda krav för medborgarskap och PUT. Det har jag aldrig haft. Redan för över tio år sedan tyckte jag att vi ska sluta ge PUT till dem som invandrat som vuxna och aldrig jobbat.

3. Jag har inget emot att fler utvisas efter att ha begått brott.

4. Jag tycker inte om tramsandet om indragna medborgarskap.

5. Att betala invandrare stora belopp för att återvandra tycker jag är om inte rasistiskt så i alla fall apdumt. Det är en sak med en asylinvandrare som aldrig kommit in i samhället – där kan man t ex ge dem fortsatt försörjningsstöd några månader så att de kommer på plats – en helt annan att muta produktiva människor med stora belopp.

6. Jag gillade spårbytet och är sur för att de krånglat till det.

7. Att antalet asylinvandrare sjunkit beror ju på EU snarare än vem som regerar i Sverige, men jag är egentligen för att vi tar emot fler kvotflyktingar nu när inte så många flyr direkt till Europa. Tiotals miljoner bor i läger utan hopp, och vi har råd.

Så eftersom jag inte är vänster vill jag ju inte ha en sosseregering, och det är bara att konstatera att inget alternativ är perfekt. Jag kan leva med ovanstående, och jag hade förmodligen kunnat leva med en sosseregering också – dem har vi trots allt haft långt mer än borgerliga i mitt liv.

Så varför drar jag en gräns vid SD i en regering?

För att då blir de ministrar.

Det har varit plågsamt att se representanter för detta parti vars värderingar jag avskyr stå bredvid dem jag röstade på denna mandatperiod och uttala sig, men de har åtminstone inte varit ansvariga för departement.

En regering med nyssnazistiska ministrar, och i synnerhet om Jimmie Åkesson som jag verkligen avskyr blir statsminister, skulle vara en skam för Sverige.

Deras rasistiska, i synnerhet muslimhatande, retorik har ingen plats i ett civiliserat samhälle. De ska inte representera Sverige på en internationell arena.

Lägg till detta Åkessons flörtande med Netanyahu och hans hat mot det palestinska folket och valet – bildligt och bokstavligt – blir lätt.

Jag kommer inte att rösta på ett parti som släpper fram en regering med sverigedemokrater i. Sakpolitiken styrs inte av regeringen utan av Riksdagen, och jag kommer därför att lägga min röst på det högraste partiet som uppfyller det kravet.

Amen.

#Valet2026

Följ diskussionen på Facebook:

Inget mer Israel?

Publicerat den av

Jag ser Netanyahus citat rätt ofta.

Låt oss granska det påståendet. På Västbanken har absolut inga palestinier vapen, utan det har bara bosättarterrorister och IDF. Det finns inget motstånd alls. Det är en perfekt miniatyr av vad som skulle hända med resten av Mellanöstern om de aldrig lyfte ett finger mot Israel. Israel har där total makt och alla vapen, så vi kan utgå från att som de beter sig där kommer de att bete sig mot övriga folk runtomkring om de var lika försvarslösa som palestinierna.

Sedan 7 oktober 2023 har 1 071 palestinier, många barn, mördats på Västbanken. Av dem var ingen bevisat beväpnad. Samma siffra för israeler är 42, varav 23 IDF. Oklart hur många av de nitton bosättarterroristerna som var beväpnade. Dessa stjäl, mördar, trakasserar, fördriver, våldtar, och de gör det i ett land som inte är deras. IDF stöttar dem i detta. Nu senast mördade de två föräldrar och deras små barn, och efter det klädde de av de överlevande pojkarna och förhörde dem under tortyr. För ett tag sedan sköt de helt utan anledning en 14-årig pojke, och sex IDF-soldater stod bredvid honom och tittade på medan han förblödde. Det tog honom 45 minuter. Man ser på film hur han vädjar till dem.

Sionisterna hade köpt 7 procent av Mandatory Palestine 1947. All annan mark som inte var allmänningar har de stulit från i huvudsak palestinier.

Så vi behöver inte gissa. Om länder alla runt Israel la ner sina vapen och slutade kriga skulle Israel tacka dem på samma sätt som 1948, när de palestinier som tagit hand om judiska flyktingar och behandlat dem som familj blev utslängda ur sina hem och tvingades fly till grannländer eller Gaza. Israels planer är inget mysterium. Det är bara att lyssna till deras ledare. Det fanns inget väpnat motstånd att tala om 1947-1948. Visst skedde lite upplopp här och där när unga palestinier insåg vad som var på väg att hända, men de var inte organiserade. Det var inget inbördeskrig, även om många kallar det så. Det var en armé som planenligt mördade och fördrev landets urbefolkning.

Det finns inget motstånd på Västbanken idag.

Om alla länder runt Israel la ner sina vapen skulle dessa inte bara upphöra att existera, utan deras befolkningar skulle möta samma öde som palestinierna. Fördrivning eller död.

”I’m fine if they take it all!”

– Mike Huckabee

Följ diskussionen på Facebook: