Jag hade ett långt ”gräl” med Grok, Twitters AI-bot, häromdan. Själv skulle jag aldrig använda Grok, förstås, men någon annan drog in … öh … ”hen” (?) i diskussionen. För er som inte vet kan man alltså i ett svar till någon lägga till @grok, som om det var en människa, och be ”hen” besvara något. Man gör det förstås på egen risk, för svaret kanske inte blir vad man vill. Vill man vara säker på svaret kan man dock chatta med Grok i förväg.
Och Grok presenterade det ena efter det andra proisraeliska argumentet, och till slut skrev jag ”show me your source”. Källan var en israelisk organisation. Det började nu kännas som om jag diskuterade med en mansplainande kristen sionist, för när jag svarade att källan var ”biased” fick jag till svar att det inte gjorde något, eftersom källans källor, som FN med flera, inte var det.
Jag förklarade då förstås att en ”biased” källa kan cherrypicka argument från ickepartiska källor, men Grok bedyrade att så inte var fallet.
Man får ju aldrig sista ordet mot en bot, så där någonstans slutade jag.
Så idag snubblade jag över detta poddavsnitt hos Ha’aretz:
Rekommenderas varmt i sin helhet till er som är intresserade av IT och webbstrategier.
För er som inte vet är ”hasbara” hebreiska för ”förklaring”, och syftar på israelisk diplomati och propaganda – ett nätverk av organisationer vars uppgift är att försvara och förklara allt Israel hittar på till omvärlden så att agerandet ska framstå som legitimt. Det är alltså inget skällsord som typ ”taqiyya”, vilket många helt felaktigt tror betyder att muslimer kan ljuga hur de vill för en ickemuslim, utan en reell israelisk funktion.
Och hasbara har nu fokus på att säkerställa att när AI får frågor om Israel och Palestina svarar de i enlighet med Israels version.
Jag trodde ju att Elon tweekat Grok, och så kan det förstås vara, men mer troligt är att Israels hasbara-gänget lurar Grok.
Kvinnan heter Hiyam Ayyash. För trettio år sedan dödades hennes man Yahya Ayyash, som var palestinsk soldat, närmare bestämt befäl, av IDF. (Han var faktiskt född dagen efter mig, den 6 mars 1966.)
Och jag har nu bestämt mig för att så måste vi kalla palestinier som strider. Ett folk som är illegalt ockuperat har enligt internationella lagar rätt att slåss för sin frihet, och det är åt helskotta att vi kallar ockupanterna för ”soldater” och de ockuperade för ”terrorister” när de kämpar mot varandra. Om palestinier dödar civila är det rent juridiskt ett krigsbrott och inte ett terrordåd. Och omvänt: när civila dödas av IDF är det ett terrordåd, för de har inte rätt att mörda ett försvarslöst folk.
Terroretiketten har väldigt länge givit IDF ett carte blanche att göra vad de vill. Det är dags att ta bort det kortet.
Ur detta följer att Hamas enligt mig inte är en terrororganisation. Jag vet att EU med flera klassat dem så. Jag har tidigare konsekvent kallat dem så. Till och med ”vidrig terrororganisation” har jag sagt, många gånger.
Härmed slutar jag med det. Det är ingen kärleksförklaring. Jag är fortfarande djupt kritisk både till morden på civila israeler och till korruption och förtryck med mera mot sina egna. Men om man drar slutsatsen att de har juridisk rätt att slåss för att befria sitt land måste man också komma fram till att när de bryter mot konventioner ska det kallas krigsbrott och inget annat.
Hiyams illdåd är att hon postade en bild av sin man till hans minne på hans dödsdag.
Brottet är att hon därmed ”hyllar terrorism och uppmanar till våld”. Det fanns ingen sådan uppmaning, förstås, bara en hyllning av en fallen soldat.
Hennes man var en militär ledare som dödade runt hundra illegala bosättare som svar på en massaker på palestinier. Det var ett krigsbrott om de var barn och han dödade dem med flit eller oaktsamhet, precis som IDF begått mängder av krigsbrott i Gaza. Om alla var vuxna var det ett helt legitimt försvar av hans hemland, som de invaderat i strid mot folkrätten.
Samma måttstock.
Männen på bilden är förstås också terrorister. De har rest in i ett land som inte är deras, i syfte att stötta bosättarterroristerna, och nu är de superstolta över att de lyckats övermanna och förnedra en sextioårig änka i hennes hem.
Så igår la jag upp en bild på några judar från Neturei Karta, och flera personer gick bananas på Facebook, trots att jag inte ens nämnde dem. Så jag tänkte passa på att möta några av de påståenden som framfördes. Jag har skrivit om gruppen tidigare, men mest i bisatser.
De är uppskattningsvis 5000 personer, och namnet betyder ”Stadens väktare”, och ”staden” är Jerusalem. De finns i huvudsak i och runt Jerusalem, och i London och New York. Jag har strölyssnat på intervjuer med några av dem av och till. Framförallt rabbinen Elhanan Beck deltar ofta och gärna. Han bor numera i London, men hans familj hör till en gammal palestinsk släkt – han nämner sju generationer. Han pratar ofta och gärna om hur det var när hans mor bodde i Palestina, och hur judar, kristna och muslimer levde i vänskap och respekt.
Neturei Karta är bokstavstroende, och deras tolkning av torahn är att judar som grupp är förbjudna att bilda ett land i Israel/Palestina. De får bo där, men det ska inte vara deras land förrän Messias kommer.
Ur detta följer att de anser att sionisterna begick ett brott mot Gud när Israel grundades.
En grundläggande tankefigur i judendom är ju att de är Guds utvalda folk, och att Gud alltid straffar – och belönar – dem direkt, vilket inte sker med oss ickejudar. Därför har de kommit fram till att förintelsen var ett straff från Gud, och att brottet, eller åtminstone ett av brotten, ifråga var sionismen, som ju då höll på att sprida sig. De grundades faktiskt före kriget – 1938.
Om detta kan man ju tycka vad man vill. Varje religiös människa eller grupp har ju rätt att göra sina egna tolkningar av sina religiösa skrifter så länge de inte skadar andra.
På 60- och 70-talet började de utveckla relationer med palestinska och andra ledare i Mellanöstern. Arafat gav till och med en av dem, Rabbi Moshe Hirsch, en position i hans kabinett.
Jag försvarar inte allt de hittar på, förstås. Alla bokstavstroende oavsett religion trampar fel här och var. Påven också.
Men eftersom deras existens är superfarlig för alla som stöttar den etniska rensningen av palestinier utsätts de till skillnad från andra ultrareligiösa för rätt extremt förtal, och det är de delarna jag vill rådda i här.
Från gårdagens kommentarsfält:
* ”Neturei Kerta är extrema judiska fundamentalister …”
Japp.
* ”… homofober …”
De tolkar torahn som att homosexualitet är synd. Precis som katoliker tolkar bibeln. Däremot har jag inte hittat några exempel på att de inte tycker om homosexuella eller vägrar befatta sig med dem. Så nej.
* ”… och kvinnohatare …”
Naturligtvis hatar de inte kvinnor. Alla religioner som bygger på gamla testamentet lär ut att kvinnor ska lyda sina män. Men det är våldsamt fel att därmed påstå att alla troende kristna, judar och muslimer HATAR kvinnor. Den här sortens tramsigt förtal ser jag normalt bara när det gäller muslimer.
* ”… samt stinker av hederskultur och barnförtryck.”
Jag googlade detta, och det har förekommit ett fall i Jerusalem för snart tjugo år sedan, där en kvinna påstods inte ge sitt barn tillräckligt med mat, och när hon skulle arresteras protesterade övriga. Det är allt. Och detta kletas alltså på hela gruppen.
Neturei Karta lever ungefär som Amish, och det kan man ha synpunkter på om man vill. Men om man är helt ok med Amish och ensidigt attackerar den grupp som vill se ett fritt Palestina har man fallit för hasbara.
* ”… Dessutom stöder de Irans regim och hamas …”
Ledarna har utvecklat vänskapsband med Irans regim och Hamas, det är riktigt, eftersom de har samma mål – en palestinsk enstatslösning, och de anser dessutom att allt bråk i regionen stammar från Israel, och att Hamas och Iran bara försvarar sig.
Det betyder självklart inte att de stödjer allt Hamas och Iran hittar på. Och igen. Låt oss använda samma måttstock. USA är polare med Saudi. De begår precis samma brott mot sin befolkning som Hamas och Iran. Att bara ensidigt fördöma Iran och Hamas, men inte andra diktaturer av samma kaliber, är hyckleri.
* ” …plus de är förintelseförnekare.”
Den här delen är absolut inte sann. Ja, några individer deltog FÖR TJUGO ÅR SEDAN i en konferens, som de borde låtit bli, eftersom där fanns både förintelseförnekare och David Duke. De är väl helt enkelt inte särskilt bra på att välja sina sammanhang – jag kan tänka mig att det blir så när man lever delvis avskärmade. Men jag har lyssnat på talet som hölls, och det handlade inte alls om att FÖRNEKA förintelsen, utan i huvudsak om hur förintelsen missbrukas för att försvara Israels etniska rensning och numera även folkmord på palestinierna.
Att kalla någon för ”förintelseförnekare” för att hen vistas i samma rum som förintelseförnekare är förstås inte bara direkt ohederligt, utan faktiskt förtal, eftersom förintelseförnekelse är ett brott i Sverige.
* De är ”KKKs allierade”
Också detta är förstås förtal. Det finns mig veterligt inga belägg för att någon från gruppen hälsade på David Duke, eller ens visste vem han var, men även om så vore blir inte alla femtusen medlemmar ”allierade” med Ku Klux Klan på grund av ett handslag. Igen. De borde vetat bättre, men vi måste minnas att de lever avskilt från världen, normalt utan TV och annan kommunikation med yttervärlden.
Ingen skulle komma på tanken att hetsa mot amish eller katoliker på det sätt som skedde i mitt kommentarsfält igår, och det visar hur lätt det är att lyfta fram det allra sämsta hos en grupp och sedan överdriva, förvränga och till och med fabricera en allians med Ku Klux Klan.
Neturei Karta liksom alla andra judar världen över som stöttar palestinierna är ett reellt hot, och därför utsatta för ständiga påhopp.
Det finns all anledning att vara kritisk mot kritiken mot dem.
Hon är turkiska och muslim, fast inte särskilt troende, och har levat större delen av livet i Sverige, och pratar gärna politik. Hon är mot Israel, kurder och och Erdogan och för Palestina.
Jag frågar vad hon tänker rösta på i höst.
”Vet du! Jag har ändrat mig helt!”
Jag förstår vad som ska komma redan där.
Hon har kommit fram till att hon hade helt fel om Jimmie Åkesson. Han är inte alls rasist, och även om hon inte gillar allt har han väldigt bra idéer. Och han är inte antisemit, han är bara emot Israel.
Jag lyssnar en stund. Sedan upplyser jag henne om att Åkesson var inbjuden av Israel att hålla ett tal och att han är helt på deras sida. Hon blev förvånad. Jag glömde säga att han även sagt att man inte kan vara både muslim och svensk.
Men frågan är intressant, särskilt som Simona Mohamsson sagt att han inte är ”rasist”, för vad det kokar ner till är vilken definition man tillämpar. Hat mot religiösa grupper räknas normalt som rasism – sedan slutet av nittonhundratalet.
Vi har ingen anledning att tro att han är hudfärgsrasist. Däremot är han helt uppenbart muslimhatare, och både han, partiet och många väljare är besatta av att muslimer ska omskolas eller bort.
Jag kan absolut förstå varför den som lämnat islam och blivit ”islamkritiker” röstar på SD, enligt principen ”we hate the same people”.
Men det är rätt obegripligt att den som fortfarande är tillräckligt troende för att kalla sig muslim kan tänka sig det partiet. När Åkesson år 2009 för första gången fick skriva en debattartikel i etablerade svenska medier var fokuset på hur muslimer förstör Sverige.
På den tiden tog vanligt folk avstånd från den sortens rasism.
För tio-femton år sedan fanns en hel del personer, i huvudsak till vänster, som felaktigt anklagade dem som ville ”minska invandringen” för att vara rasister.
Visst fanns absolut många rasister bland dem, men ”rasistkortet” är ett så slött argument. Istället för att förstå nyanser och vad personen egentligen är ute efter stänger man bara hela diskussionen med ett ad hominem.
Jag är ju själv väldigt mycket för invandring, men menar att den som kommer hit ska kunna försörja sig själv, och kan man inte det får man flytta hem. Går inte det på grund av krig eller förföljelse ska man få tillfälligt uppehållstillstånd tills man antingen kan försörja sig själv eller det går att flytta hem. Redan den inte särskilt extrema åsikten räckte för att vissa skulle kalla mig rasist.
Det är därför så ytterst ironiskt – och jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas – att samma människor som ibland med rätta, ibland inte, rasade över att ”vänstern” drog ”rasistkortet” nu är precis lika svepande i sina antisemitism-anklagelser. Ingen kan på fullaste allvar tro att Sveriges alla Palestina-supportrar hatar judar. Men det är så hemskans lätt att bara stänga diskussionen med det ordet.
Alla svarta och bruna människor kan intyga att hudfärgsrasismen i Sverige är högst levande. Och förakt för andra kulturer, i synnerhet muslimska sådana, blomstrar också – fråga kvinnor i hijab hur de blir behandlade. Det finns verklig rasism i Sverige, och det finns ingen anledning att ducka för att kalla en spade för en spade.
Men bara när det verkligen stämmer.
Man är inte automatiskt rasist för att man är sverigedemokrat.
Man är inte automatiskt antisemit för att man är förbannad över Israels agerande.
Man är däremot rasist om man är fixerad vid att svenskar ska vara blonda och blåögda. Man är rasist – enligt den vedertagna utökade definitionen där hat mot kulturer ingår – om man anser att man inte kan vara både muslim och svensk.
Och man är självklart antisemit om man menar att ”judar” har vissa negativa egenskaper, eller om man håller det judiska folket ansvariga för vad Israel gör.
Så Trump och Netanyahu förstör civil infrastruktur och hotar med fortsatt än värre förstörelse av broar och energianläggningar i Iran, och de dödar/mördar därmed också massor av civila.
Och visst. Iran ger igen med missiler över Israel och USAs allierade eftersom de inte når USA.
Men vad de inte gör, som de skulle kunna göra, är att spränga broar och kärnkraftverk i USA. De hotar inte ens med den sortens terrordåd – i alla fall inte öppet.
Så vilket land är terrorister?
Det här kriget har verkligen fått åtminstone mig att börja ifrågasätta det mesta vad gäller Iran. De beter sig avsevärt bättre vad gäller hanteringen av det krig som inleddes helt illegalt av USA och Israel än deras båda fiender.
Och ja, jag vet att Trump använder madman-strategin, dvs ”låt så galen som möjligt i en förhandling” – men det är ett rätt tramsigt kort att spela när ens nick är TACO.
Någon ondgjorde sig över att opinionsundersökningar visar att många litar mer på Iran och Kina än på USA och Israel, men helt ärligt! Vi vet absolut hur deras propaganda och censur fungerar, men när det gäller internationella konflikter finns en sida som står för vad de säger och en som är helt kokobäng och ljuger som en travhäst.
Jag blev lite paff när jag såg IDF för en gångs skull twittra att de tar avstånd från sitt allmängrisiga beteende, men det handlar förstås om ett angrepp på kristendomen och inget annat, när en soldat krossar Jesus’ huvudi Libanon.
Bakgrunden är att så många – med all rätt – bryr sig om hur de behandlar kristna minoriteter. De håller ju på att utrota de sista kristna byarna på Västbanken, genom mord och fördrivning.
De första kristna. De som följde Jesus.
Påven börjat agera på allvar mot bosättarterrorismen på Västbanken, han har tidigare uttalat sig med emfas om både Gaza, Iran och Libanon och många kristna reagerade när IDF inte gav kristna tillträde till kyrkor under påsken.
Till detta hör Tucker Carlson med flera, som nått miljoner med sina reportage om attacker på kristna.
Och som jag skrivit tidigare: Bra att IDF och bosättarterroristerna äntligen får motstånd, men ytterst deprimerande att det bara är kristna som ska vara fredade.
Nedan IDFs post, översatt. Tänk er att byta ut ordet ”kristen” mot ”muslimsk”.
===
”Efter att en inledande undersökning av ett fotografi som publicerades tidigare idag på en IDF-soldat som skadar en kristen symbol, fastställdes det att fotografiet avbildar en IDF-soldat som opererar i södra Libanon.
IDF ser allvarligt på händelsen och betonar att soldatens uppförande helt strider mot de värderingar som förväntas av dess trupper.
Händelsen utreds av Norra kommandot och hanteras för närvarande genom befälsordningen. Lämpliga åtgärder kommer att vidtas mot de inblandade i enlighet med resultaten.
Dessutom arbetar IDF för att hjälpa samhället att återställa statyn på sin plats.
IDF arbetar för att avveckla den terroristinfrastruktur som Hizbollah etablerat i södra Libanon och har ingen avsikt att skada civil infrastruktur, inklusive religiösa byggnader eller religiösa symboler.”
Detta visar primärvalet (alltså när partierna väljer ut sin representant) för senatorsvalet i Michigan, som ju är en så kallad swing state, dvs 50/50.
Grovt förenklat kan vi säga att Abdul El-Sayed kallar Gaza ”ett folkmord”, Mallory McMorrow(som blev världsberömd när hon höll ett ilsket tal i Michigans ”statshus” för några år sedan) går inte så långt, men pratar om ”krigsförbrytelser”, och Haley Stevens är AIPACs kandidat.
Palestinafrågan dominerar alltmer.
2022 var demokrater och partilösa (indies) som lutar åt vänster uppdelade så här vad gäller synen på Israel:
Moderata dems: +3
Liberala: -26
Idag, efter bara fyra år:
Moderata dems: -55
Liberala: -74
Jag står ju fast vid att Harris förlorade för att hon – och på den tiden även jag – kraftigt underskattat denna massiva förflyttning. Lyssna gärna på Harry Enten – han är suveränt rolig i sin entusiasm, oavsett vilka siffror han redovisar.
Alla svenska partier och i princip alla så kallade ”västerländer” har ”en tvåstatslösning” som standardsvar på frågan vad man vill åstadkomma i Palestina och Israel. Det är PK och rätt enkelt.
”Vad vill ni?”
”Tvåstatsösning! Häpp!”
”Och hur ska det gå till?”
”Ja alltså Israel har rätt att förvara sig yadayada terrordåd yadayada måste sluta lära sina barn att hata judar yadayada. Men sen.”
Typ.
Nej.
Det finns nu bara två vägar framåt.
Antingen beslutar FN om Israels gränser, kickar ut bosättarterroristerna och skickar dit fredsbevarande trupper eller också behöver det bli en enstatslösning. I båda fallen måste Israel tvingas.
Inte alla israeler. Det finns många underbara individer – jag läser om dem och jag läser vad de skriver och lyssnar på vad de säger – men de är för få.
Men alltid när jag säger att jag egentligen förespråkar en enstatslösning får jag höra att då har ju inte längre judarna ett eget land. Och jag brukar då svara att ”varför behöver de ha det?”, och då blir svaret att de kan inte vara trygga annars.
Well. Låt oss jämföra med ett annat folk.
De finns i några tiotusental i Sverige sedan några hundra år, och de har behållit sina traditioner och i huvudsak gift sig med varandra fram tills nyss, och de har varit och är fortfarande utsatta. Massor av svenskar har en stereotyp, rasistisk syn på dem, och de förföljdes och mördades av nazisterna.
Romer.
Förklara för mig varför den ena folkgruppen behöver ett eget land för att ”vara trygga”, men inte den andra. Och kom inte dragande med att romer har olika religion sinsemellan. Israel har många ateister och de olika religiösa grupperna har inte särskilt stor samsyn – precis som vad gäller romerna. Det finns inget som säger att man måste ha ett eget land för att kunna utöva sin religion.
Vi kan fortsätta. Druser har inget eget land. De har en egen religion och är ett folk med en kulturell särart och en historia av förföljelse. Samma sak med sikher.
Samtidigt som Israel fortsätter mörda och fördriva palestinier och nu även har börjat med libaneser i sitt Greater Israel-projekt trasas alla möjligheter att skapa två länder sönder.
Det är dags att på allvar börja kräva en enstatslösning.
Vill ni ha hela Palestina? Visst! Och då ska varenda palestinier ha medborgarskap och fullständiga rättigheter.
Israel mördade Ali Shoeib, en libanesisk journalist, i mars. Han var en av fyra som mötte samma öde, och journalisterna var, precis som många journalister i Gaza, målet. Det erkänner Israel. Han råkade alltså inte bara strosa förbi när kulor ven.
För att motivera mordet skapade de bilden som visar honom som kombinerad soldat och journalist.
Foreign Press Association påpekar att bilden är AI-genererad, och efterfrågar verkliga bevis. IDF svarar då via Fox News att det inte finns några.
Senare motiverar de mordet med att han ”samarbetade” med Hizbollah och att hans roll var att filma dem och också att berätta var IDF befann sig (?!).
Det är möjligt att det är sant – de har inte framfört några bevis – men du har ändå inte rätt att mörda journalister. Med samma logik skulle de influencers och journalister som IDF har med sig också vara legitima mål. #användsammamåttstock
IDF mördar journalister på två sätt. Antingen låtsas de att de råkade vara i vägen, oopsie-daisy, eller också hävdar de att journalisterna extraknäckte som soldater, i smyg. Och genom att mörda lokala journalister och, i fallet Gaza, porta internationella, går det att fortsätta mörda, våldta, tortera, fördriva. Bevisen dör med offren.
FILE PHOTO: Al Jazeera journalist Anas Al Sharif, who was killed in an Israeli strike on August 10, 2025, stands at a landfill as he reports the news in Gaza City August 13, 2024. REUTERS/Dawoud Abu Alkas/File Photo
”Efter massakern den 7 oktober etablerades ett team kallat ”legitimeringscellen” inom militära underrättelsetjänsten. Underrättelseofficerare sökte information som skulle bidra till att ”legitimera” militärens agerande i Gaza – misslyckade Hamas-uppskjutningar, användning av mänskliga sköldar, utnyttjande av civilbefolkningen, you name it.
Legitimeringscellens huvuduppgift var att hitta Gazanska journalister som kunde framställas i media som undercover-Hamas-agenter. De jagade aktivt journalister och sökte. Hela dagar ägnades åt saken och de hittade inga. Varför leta efter en undercover-journalist? Som jag förstår det ger det media ”legitimering” till det befintliga dödandet av journalister i allmänhet. Det räcker trots allt att framställa ett sjukhus som Hamas högkvarter och förstörelsen av hela hälsovårdssystemet kan framställas på det sättet. En misslyckad skjutning där Hamas träffar civila och sedan, vem vet, kanske alla civila dödsfall är Hamas? Att så tvivel som en metod för att rättfärdiga grymheter. Att identifiera en journalist som en undercover-agent förskönar dödandet av alla andra journalister. Armén dödade fyra journalister i Gaza över natten. Han erkände att målet var Anas al-Sharif.
Under de senaste två åren har al-Sharif utfört ett systematiskt och modigt journalistiskt arbete och rapporterat till hela världen om utrotningen av sitt folk. Detta medan den israeliska pressen i stort sett har normaliserat massmord, svält och utrotning och svikit sitt yrke. Sveket fortsätter nu med rubriker som rapporterar om al-Sharifs död och helt anammar IDF:s talespersons uttalande. Armén presenterade dokument som hävdar att al-Sharif gick med i Hamas 2013 när han var 17 år. En journalist som inte ifrågasätter IDF:s talespersons uttalanden i detta skede, efter otaliga lögner, befordras helt enkelt i sin position. Men även om vi antar att detta är sant spelar det ingen roll. Enligt denna logik är trots allt den absoluta majoriteten av journalister i Israel, om det finns något dokument som visar att de var i armén eller någonsin tjänstgjorde i reserven, legitima mål för eliminering. Hans plats har varit känd i månader.
Varför döda honom nu? På tröskeln till planerna på att inta Gaza stad? Svaret är tydligt. Jag tror att Israel dödade Anas al-Sharif helt enkelt för att han är journalist. Dokumenten var medlet. Av samma anledning som de aktivt sökte upp journalister som kunde framställas som Hamasnik, för att ”legitimera” dödandet av journalister i allmänhet, ungefär 230 journalister har vi dödat i Gaza sedan den 7 oktober. Och av samma anledning som de hindrar internationella medier från att komma in i Gaza: så att de ser mindre av brotten.”
Trotz allt 