När alla argument är slut dras rasistkortet, fick jag alltid höra när jag skrev om migrationspolitik för 10-15 år sedan. Och visst fanns det sanning i det. Även om jag själv är en globalist och för en relativt fri invandring blev även mitt skrivande ofta attackerat av dem som inte accepterade att en enda asylsökande avvisades.
Det gällde särskilt när jag – före de flesta borgerliga politiker – konstaterade att jag inte tyckte vi skulle ge permanent uppehållstillstånd till någon som inte visat att den kan försörja sig själv. Den åsikten var närmast högerradikal när jag först presenterade den.
När jag ser tillbaka på alla år av skrivande känns det som om jag stått i princip still – med samma värderingar – hela tiden, men dåtidens höger startade till vänster om mig, passerade mig för fem-sex år sedan, möttes av välkomnande före detta BSS-medlemmar som är verkliga rasister och har nu samlats i en invandrarföraktande, muslimhatande sörja. Jag ser dagligen människor jag respekterat och trott mig dela värderingar med göra mig besviken.
”Jaså du föredrar kommunister?!”
Framför fullblodsrasister?
Ja.
Detta val är bara ledsamt. Om fyra år önskar jag mig ett borgerligt alternativ som inte förutsätter att jag lägger min röst på en regering med den här sortens avskyvärda åsikter.
”Inte alla muslimer är terrorister, men alla terrorister är muslimer.”
Detta har förstås motbevisats många gånger, men aldrig så tydligt som för femton år sedan. Vi var i Verdun den dagen. Mitt i det som numera är Centre de la Paix och en gång var en av de blodigaste platserna i Europas historia vaknade vi till det obegripliga.
Och till Björn Söders med flera hetsande mot ”fredens religion”, innan det stod klart vem förövaren var.
Breivik drevs av invandrarhat, rå hudfärgsrasism, muslimhat och ”vänsterhat”, och han hyllade Israel samtidigt som han var konspiratorisk till vissa andra judar. Hans tankegods återfinns förstås till stora delar hos både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna idag.
Betyder det att de är lika genomruttna som han?
Det är en intressant fråga.
”A thing is not necessarily true because a man dies for it”, skrev Oscar Wilde.
Det omvända måste också gälla: Ett ändamål är inte nödvändigtvis korrupt för att någon mördar för det.
Naturligtvis var Breiviks det. Jag tror inte det finns en enda idé han någonsin haft som jag inte avskyr.
Men min övergripande poäng är att rasisterna har inte fel för att Breivik mördade i rasismens namn, utan för att rasism är fel även utan hans dåd.
För om vi alla accepterar att Breiviks dåd inte i sig är argument mot SD och KD måste det omvända också gälla.
Hamas gärningar i det förflutna kan inte vara ett argument mot Palestinarörelsen.
Kom ihåg det nästa gång ni hör att propalestinier är ”hamaskramare” och ”för terror”.
Med #användsammamåttstock-principen blir därmed proisraeler ”Breivikkramare” och ”för terror”.
Antingen kör vi halmgubbeprincipen och alla som har en åsikt är ansvariga för alla stollar som delar den åsikten eller också är ingen det.
Muslimer är inte ansvariga för Akilov, kristna är inte ansvariga för Breivik, rasister ska mötas med motargument.
Låt oss idag tänka på alla offer för hat och terror.
Offren i Utøya och offren 7 oktober är bortom vår hjälp.
Barnen i Gaza och på Västbanken mördas fortfarande nästan varje dag.
Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna försöker nu överträffa varandra i att hetsa mot muslimer i syfte att svartmåla dem och trakassera dem, till nivåer som påminner om hur tyskar hetsade mot judar, romer och funktionshindrade på trettiotalet.
Sameh Egyptson är en av rassehögerns absoluta favoriter att citera, och han kandiderar nu för KD, så låt oss bara gå igenom denna lista över de fem pelarna i Islam med min favoritprincip #användsammamåttstock som redskap och se var vi landar.
Vi börjar med presuppositionen: ”krav på andra är politik”.
Stämmer det? Självklart inte. Påståendet är superlöjligt. Rent generellt skulle jag säga att alla krav som har stöd i befintlig lagstiftning knappast kan kallas politiska – det är först när man vill ändra lagen eller kräver bidrag ur statskassan med mera som det möjligen kan kallas så.
Hör själv:
Jag kräver att …
få byta denna tröja jag köpte på öppet köp
du inte blockerar vägen till mitt hus
få hålla en demonstration i enlighet med yttrandefriheten
Så låt oss anta att Egyptson inte är dum som ett spån och tror att det är politik när man vill att andra följer gängse regler och behandlar en i enlighet med svensk lag eller ingångna avtal, utan att vad han försöker säga är att ”krav på andra som förutsätter att vi förändrar vår befintliga lagstiftning är politik”, och låt oss studera vad han skriver ur det perspektivet:
1. ”Krav på böneutrop är politik.”
– Den här besattheten från muslimhatare vid just böneutrop, som sker vid några ynka få ställen i Sverige och stör i det närmaste noll personer är en tragisk påminnelse om hur ynkliga en del av Sveriges troende kristna är när det gäller hänsyn mot andra. Vi har tusentals kyrkor med kyrkklockor som ljuder över tusentals kvarter, men trots att vi har trehundratusen muslimer i Sverige unnar de inte några få moskéer fem minuter i veckan i avsevärt lägre ljudnivå. Det är ett faktum att de som vill ha böneutrop inte alls är politiska. Tvärtom. De tillämpar befintlig lagstiftning – samma regler som för utomhuspredikningar, idrottsevenemang, auktioner, båten Elida, Frälsis. De förväntar sig ingen särbehandling, bara likabehandling.
De som gör det till ”politik” är SD och KD, som vill särbehandla muslimer genom att inskränka deras och endast deras rättigheter.
2. ”Krav på särskilda regler under fastan är religion.”
Jag har ingen aning om vilka ”särskilda regler” han syftar på. En snabb googling säger att det finns muslimer som ber arbetsgivare om viss flexibilitet, men inget mer än så. Ni som vet vilka lagändringar muslimer krävt för att kunna fasta får gärna upplysa mig.
3. ”Pilgrimsfärd är religion. Krav på särskilda regler under aid al-adha är politik.”
Igen: va?! Vilka lagkrav har muslimer framfört gällande Eid? Jag har sett synnerligen enstaka personer vilja göra Eid till helgdag, men de har uteslutande varit etniska svenskar.
4. ”Allmosor är religion. Krav på offentlig finansiering är politik.”
Igen frågar jag mig vad han syftar på. Är det avdraget för gåvor till välgörenhet? Det är redan lag, och den som var drivande var Alf Svensson, i en annan tid, när KD var ett helt annat parti.
5. ”Bekännelsen är religion. Krav på att religionen ska styra samhället är politik.”
Ehm. Vilket parti var det du ville representera nu igen?
Slutligen:
”När man vill ha en samhällsordning enligt sharia talar vi om politisk islam.”
Jag har skrivit om detta många gånger förut, men det tål att upprepas. Sveriges troende muslimer har inga förväntningar på att Sverige ska styras enligt sharia. Jag har knappt sett någon muslim någonstans i Väst ha det, förutom att en del vill inrätta blasfemilagar – vilket jag är emot, men som sagt. Det är det enda undantaget. De som är djupt troende kräver inte att samhället hugger händerna av tjuvar eller förbjuder homosexualitet. De som istället kräver hårdare straff och hetsar mot pride och transsexuella är, som jag skrev igår, Egyptsons medpolitiker. Så snacka om att kasta sten.
Det de muslimer vill som är djupt troende är att kunna följa Islams (Sharias) fem pelare: Bön, fasta, pilgrimsfärd, allmosor, trosbekännelse.
”Religion blir politik när den ställer krav på andra!” är hans slogan.
Israels säkerhetsminister Itamar Ben Gvir skriver detta efter att två soldater dödats i Libanon, där Israel mördar tusentals civila och fördriver hundratusentals för att fortsätta sin etniska rensning och expansion.
Detta är Israels ledning. En av de personer de har utsett till sina företrädare. Kan vi inte bara sluta upp med tramsandet om att de bara försvarar sig själva?
Att de 90 procenten plattade hem i Gaza och tiotusentals mördade barnen, de bombade skolorna och sjukhusen, är en konsekvens av att Hamas gömde sig i precis vartenda hus?
Ben Gvir är Israels representant och hans uttalanden står landet bakom. De är i Libanon för att mörda och fördriva libaneser. De mördar barn som hämnd.
KD-väljare – läs vad han skriver och minns hur KDs åsikt är att ”Israel gör hela världen en tjänst”.
Fundera sedan på hur du får ihop spottandet på kristna och längtan efter att libanesiska mödrar får sina barn mördade med din kristna tro.
Så det var en massa ilska under mitt inlägg om Hillelskolans polisbevakning i förrgår, och som vanligt var det många som inte läste innantill utan tolkade in både sånt som inte stod och sånt som direkt motsades av vad jag skrev. Så låt oss gå igenom detta sakligt:
Jag har aldrig uttalat mig om hur mycket eller lite bevakning skolan har, eller huruvida de hade bevakning under avslutningen. Vad jag däremot skrev var att Måwes påstående om ”massivt polispådrag” var lögn, och att bilden utanför Wedholms Fisk inte i sig visar något ”massivt polispådrag” kring avslutningen, eftersom polisen själva uppger att det samtidigt pågick omfattande förberedelser inför den kungliga kortegen
Självklart är det inte den absurda överdriften i att kalla ”en avdelad resurs” för ”massivt polispådrag” som var den egentliga poängen med min text, utan den implicita anklagelsen att Palestinarörelsen skadar judiska barn. För vad det kokar ner till är vem som bär ansvaret för det Måwe kallar ”den växande ofriheten bakom murar och beväpnade poliser”.
För jag håller naturligtvis med om att det är hemskt att poliser ska behöva bevaka skolor, och det är inte unikt för just denna skola. Det är placeringen av ansvar jag ifrågasätter.
Och som alltid när jag precis börjat skriva om ett ämne finns en risk att jag missat något, så jag ändrar mig gärna om fakta framkommer, men här är grejen: jag har inte hittat något konkret hot i närtid mot dessa barn. Istället hänvisar polisen till det allmänna läget i världen.
Inga bombhot, inget uttalande, inget som pekar på att barnen skulle vara måltavlor. Inte heller har jag hittat att något skulle ha inträffat på någon av Sveriges båda judiska skolor som har koppling till dem.
Någon i kommentarerna hänvisade till Säpos rapport där det står ”Den iranska regimen och dess säkerhetstjänster har även riktat sin säkerhetshotande aktivitet mot representanter för andra stater som uppfattas som regimens fiender, däribland Israel och judiska intressen. Det kan handla om att skada israeliska och judiska intressen, mål och verksamheter i Sverige.”
Ok, men det är väldigt långt från ”skada judiska intressen” till att attackera barn bara på grund av deras religion. Jag vill påminna om att Iran har en judisk minoritet som är skyddade av regimen. De terrordåd utanför Israel som Iran och proxies gjort sig skyldiga till de senaste 20 åren är en handfull, och de har varit riktade mot politiska mål – iaf vad jag lyckats hitta.
Kan det vara så att det finns hot vi inte vet om? Ja, kanske. Men det är den som hävdar att de existerar som har bevisbördan.
Så låt oss hålla dessa två tankar i huvudet samtidigt:
1. På grund av världsläget och för att skapa trygghet vaktar polisen Hillelskolan såvitt jag förstått nästan dagligen. Och det är bra. Ingen borde ha några synpunkter på det, förstås.
2. Alla försök att skuldbelägga Palestinarörelsen för detta är oacceptabla, så länge man inte kan visa vad exakt människor ur denna rörelse har gjort som utgör eller bidragit till hot mot skolan.
För som jag skrev igår: När jag försökt googla konkreta hot är det enda som kommer upp den demonstration som organisationen Judisk Antisionistisk Allians genomförde, och som föranledde ministrar att kalla dem ”odjur”. Vi tar det igen. Judar manifesterade utanför på grund av att en IDF-soldat bjöds in till lokalen efter skoltid, och det är det största ”hot” mot barnen i närtid Google kan hitta.
Israel är ett land som begår kontinuerliga brott mot mänskligheten, och att försöka stävja den fullt legitima kritiken genom att låtsas att den utsätter barn för fara är oacceptabelt. Målet nu måste vara att stoppa Israels aggressivitet i Palestina och Libanon.
Politiker som inte kan skilja på Israel och judar gör ingen någon tjänst. Både barnen i Sverige och barnen i Palestina och Libanon blir lidande av det.
Anledningen till att jag inte kommer att rösta på Moderaterna i år, för första gången någonsin, är ju att jag inte vill se sverigedemokratiska ministrar i regeringen.
Ytterligare en anledning är att jag vill se sanktioner mot Israel. För mig är det den i särsklass viktigaste frågan – vi måste sluta stötta folkmordet.
En tredje anledning som blommat upp är att representanter för både KD och SD, som lär vara i majoritet i en ny regering, nu rakt ut kräver stopp för moskéer i Sverige. Det är för mig lika avskyvärt som att kräva att synagogor försvinner med hänvisning till att judar inte kan integreras om de tillåts utöva sin religion. Vi ska alltså vara lika vedervärdiga som Afghanistan, som inte tillåter kyrkor.
Jag trodde länge att vi svenskar lämnat kvar rasismen i nittonhundratalet, och jag saknar Alf Svenssons KD och Fredrik Reinfeldts M. Jag saknar en tid när det var enkelt och självklart att vara borgerlig. När de enda politiska debatter jag tog var med ”Vänstern”.
Till skillnad från många av er vänstervänner här tycker jag inte illa om Ulf Kristersson. Jag tror han har en rättvisande moralkompass – och jag baserar det på att han avvek från partilinjen när det gällde partnerskap och samkönade äktenskap. Det krävde mod och moral. Jag gillar de flesta i Ms ledning. Samma sak med Sollentunamoderaterna, som är underbara människor.
Men en röst på M och L öppnar dörren för muslimhatande KD och SD, och det i en tid när muslimer redan är enormt utsatta. Jag skäms som svensk över hur dessa rasister formulerar sig. De som vill avskaffa religionsfriheten och trakassera en folkgrupp ska inte representera mitt land.
Jag har inte ändrat mina värderingar. Jag står kvar på samma punkt.
Jag är inte vänster. Jag kan inte längre vara höger.
Jag är en partilös, svävande blobb i den nya rasismens Sverige.
Mina senaste inlägg om Hamas obevisade våldtäkter 7 oktober har delats av rätt många arga människor, här och på Twitter. Bilden visar kommentarer under en sådan person, nämligen Channa Bankier. Det är bara ett litet axplock av allt hat.
Mitt skrivande, ända sedan jag började blogga på Aftonbladet för 20 år sedan, har normalt inte haft en agenda. Jag skriver om sånt som intresserar mig, för att upplysa och bli upplyst.
Men jag har en agenda när det gäller Palestina, och det är att påverka till att kräva sanktioner mot Israel, för det är det enda sättet att rädda det palestinska folket på.
Ibland kallas jag ”aktivist”, som någon sorts skällsord. Jag har dock inget emot det, för just i fallet Palestina stämmer det. Jag har haft turen att ha en ganska stor och stabil läsekrets – tack till er alla som läser mig! – och jag använder den tillgången – dvs er – till att verka för en konkret förändring genom ringar på vattnet. Jag blir superglad när jag ser andra använda argument jag tidigare framfört, för då känns det som om jag gör skillnad.
Och jag bryr mig faktiskt inte om alla antisemitismanklagelser (ofta från dem som röstar på Björn ”judar är inte svenskar” Söder) för egen del. Jag blir ledsen för alla de judar som helt oförtjänt kletas ihop med Israel.
Det är min bestämda uppfattning idag att Israel håller på att helt förgöra det palestinska folket genom massmord och intensiv fördrivning. Allt jag konsumerat i form av rapporter, uttalanden, bilder, filmer, intervjuer – och det är verkligen enorma mängder information jag sugit i mig senaste året – tyder på det.
Varför ”försvarar” jag Hamas? 7 oktober var illa nog som det var. Alla dåd mot civila den dagen liksom alla andra har jag konsekvent fördömt. Det är dock viktigt att slå fast att FNs rapport, som säger att våldtäkter, stympningar och sexuell tortyr där den dagen är obevisade, fortfarande gäller, eftersom lögnerna syftar till att dehumanisera inte bara Hamas utan palestinier överlag. De motiverar israeliska soldater till att inte se palestinierna som människor, de är grunden till uttryck som ”there are no innocent Palestinians” och de göder omvärldens ovilja att se palestiniernas perspektiv. Det är precis samma principer som nazisterna och alla andra folkmördare använt i alla tider. Ljug om en folkgrupp tills de framstår som bestar, klä av dem deras mänsklighet, sedan säger ingen emot och soldater mördar dem med glädje. När ett land som begår ett folkmord och dessutom bevisligen tidigare ljugit tar fram en egenproducerad rapport utan utomstående granskare kan vi inte bara köpa den rakt av – särskilt inte när flera andra rapporter som säger emot redan finns. Detta är inte rocket science.
Vi behöver lära av historien. Så länge folk höll på att älta huruvida ANC var terrorister kunde apartheiden i Sydafrika fortsätta. Den upphörde när man la ansvaret där det egentligen hörde hemma och införde sanktioner.
När man ser ett folk på väg att bli utplånat och har, som jag, en möjlighet att använda min röst till att förändra, då har jag en förbannad skyldighet att agera. Tänk om vi europeer hade haft den tillgång till information och möjlighet till spridning av information vi har idag på 30-talet – hur många judar, romer med flera hade vi inte då kunnat rädda? Tänk om offren för Nakba 1948 kunnat visa filmer från förgiftade byar? Tänk om armenierna haft iPhones!
Så länge Israels brott mot mänskligheten är accepterat av stora delar av vårt samhälle kommer inget att ändras, och familjer kommer att fortsätta utplånas. Det finns andra folkmord och etniska rensningar, javisst, men Israels är unikt för att vi tillåter det. Vi stöttar det med vapen och bidrag och politiskt stödröstande i Eurovision och what not.
Så till alla er som är arga: Ni kan kalla mig judehatare tills ni blir blå i ansiktet. Jag har aldrig i hela mitt liv tänkt en judehatande tanke och än mindre formulerat något nedlåtande om det judiska folket. Jag var, som jag skrivit tidigare, närmast besatt som 12-13-åring av förintelsen och kunde knappt sova på nätterna när jag läste Anne Frank och andra böcker. Jag delar inte kommentarerna under Channas inlägg för att få sympati alls, utan för att visa att så här ser det ut idag.
Men jag tror det är sista skriet.
För vill man stoppa kritik mot ett annat land genom lagstiftning, vilket för övrigt även KD varit inne på, är det ett bevis för att argumenten tagit slut.
Det kommer en dag när alla varit emot det som händer idag. När omvärlden kommer att ställa samma fråga som efter alla andra folkmord: Hur kunde världen låta detta hända?
Mitt svar kommer att vara att jag länge sov vid rodret, och det är min skam att bära, men när jag väl vaknat gjorde jag allt som stod i min makt för att kämpa emot.
I once was lost, but now am found, was blind, but now I see.
Som jag skrev för ett tag sedan är inte problemet med SD idag deras nazistiska rötter. Det var länge sedan. Istället är det muslimhatet. Den massiva rasismen mot muslimer, som går ut på att misstänkliggöra, hetsa mot, fundera ut nya lagar i syfte att trakassera, alltid lyfta fram som ett problem. Numera har KD blivit nästan värre.
SD- och KD-politiker undviker oftast att prata om ”muslimer”, eftersom de vet att det är hets mot folkgrupp.
Nyckelordet är istället ”islamisering” – detta gigantiska problem Sverige påstås lida av och som håller på att förstöra landet.
Jag brukar svara med att fråga på vilket sätt islamiseringen av Sverige förstört något för vederbörande på sista tiden. Sista året? Sista tio åren? När?
Efter att ha skrivit om muslimhat i runt femton år vet jag ju vilka svaren blir – några enstaka badhus har kvinnotider (vilket inte bara är för muslimer) och tänk om en man måste bada just då, man vill inte se kvinnor i hijab för det är av någon anledning läskigt, det finns några moskéer i Sverige med böneutrop och om man råkar strosa förbi där under fem minuter på en fredag inom en radie av hundra meter kan man råka höra arabiska, man vill inte se moskéer i Sverige, för de passar inte in i arkitekturen och muslimer är överlag som grupp ute efter att ta över hela Sverige medelst barnafödande.
Nu har det kommit fram att var tredje elev i Malmö var ledig under Eid. Det står inget om huruvida de skolkade eller var sjuka eller hade beviljad ledighet, men för muslimhatarna spelar det ingen roll. Jag gjorde, se bild, ett litet montage av en del av kommentarerna under ett inlägg om detta:
Ledigheten är ett bevis för ”islamifieringen” som någon skrev.
Att ta ledigt för att resa bort eller fira mormor är inga problem, men för eid ska det tydligen leda till utvisning. Och jag är rätt säker på att samma människor hade varit väldigt upprörda om utlandssvenska barn i muslimska länder inte hade beviljats ledigt på julafton på grund av hat mot kristna. Jag är rätt säker på att de inte hade ylat om att svenskar i UAE måste integrera sig i den muslimska kulturen och sluta dela ut julklappar.
Och en sak till: Jag har alltid varit kritisk mot det där med indragna medborgarskap av principiella skäl. För mig är det en pervers diskussion. Lagt kort måste ligga.
Och här ser vi resultatet av att politiker hållit på och tjafsat i fyra år om vilka som ska ha rätt att fortfarande få vara svenskar. Det börjar med att man vill, i strid mot internationell rätt, dra in medborgarskapet för terrorister, och så halkar vi längs ett sluttande plan ner till ”Skolkar man för att fira muslimska högtider så ska hela familjen ut. Rakt av. Riv medborgarskapen och bye bye.”.
Tänk er att det suttit en massa svenskar och velat dra in judisk-svenska familjers medborgarskap för att barnen är lediga på Jom kippur. Eller velat utvisa hinduer som är lediga under Diwali …
I hela mitt liv har jag läst opinionsundersökningar inför val och blivit glad när Moderaterna gått upp och tvärtom.
Det känns konstigt att för första gången i mitt liv inte vilja se en borgerlig seger. Om siffrorna i bilden stämmer har knappast en procentenhet SD-väljare gått till C, utan till M och en procentenhet M har gått till C, och hade jag svarat på Väljarbarometern hade jag funnits med i den gruppen.
”Jaha, men är du bekväm med en regering med V i då?”
Nej.
Man kan sammanfatta det så här: I nästan alla sakfrågor är jag solklart borgerlig.
Men mitt fosterland ska inte ha högerextrema statsråd, typ Björn Söder, som representerar Sverige och leder departement. Inte med hjälp av min röst. Det handlar mindre om att de var nazister på 1900-talet. De är det uppenbarligen inte idag. Man har rätt att utvecklas. Det handlar idag mer om deras rasistiska muslimhat. Förföljelsen av muslimer. Besattheten vid att håna dem och hitta på lagar som trakasserar dem. (Exemplet i länken är KD, men det är same same.)
Det handlar om hur de pratar om sina medmänniskor.
Deras unkna syn på en hel religiös folkgrupp, som de ju alltmer även delar med KD, ska inte genomsyra svensk politik, och de ska absolut inte föra Sveriges talan, och målet med mitt skrivande fram till valet kommer att vara på att säkerställa det.
Utöver detta vilar förstås Palestinafrågan tungt över detta val. Jag vill se tuffa sanktioner mot Israel, och det kommer aldrig att hända med SD och KD som glatt hejar på folkmordet, apartheiden på Västbanken, terrordåden i Palestina, Libanon och Iran och planerna på The Greater Israel genom utrotning av palestinier och numera även libaneser.
Så jag är motvilligt beredd att, förmodligen via C, rösta fram en rödgrön röra i förhoppningen att svensk partipolitik är sundare om fyra år. Vi har haft sosseledda regeringar större delen av mitt liv. Jag kan leva med det.
Men ändå.
Jag är inte bekväm med en regering med V i. Bara mindre obekväm.
”Bittersweet” är ett bra ord för hur jag känner inför dessa siffror.
I mitt nätverk, både IRL och här, finns många Reinfeldtväljare som absolut inte kan tänka sig att rösta på en regering med SD i. Många av dem slutade rösta på M 2022. Själv stod jag och vägde, men jag tänkte att så länge de inte sitter i själva regeringen kan jag ge dem en chans. Men det har varit plågsamt att se dem jag röstade på stå bredvid det parti jag avskyr in i märgen dessa fyra år. Det är därför jag nästan stängt av svensk partipolitik. Jag liksom vill inte.
Dessutom har KD, som jag alltid gillat, spårat ur totalt. Deras avskyvärda hållning till det palestinska folkets fruktansvärda lidande är så extremt långt från mina egna i grunden kristna värderingar att jag saknar ord. Hur kan dessa människor stå där och heja på folkmord, apartheid och fördrivning av de första kristnas ättlingar?
Jag är inte vänster. Jag är ekonomiskpolitisk höger utan tvekan. Det är bara det att jag inte skrivit mycket svensk politik på sistone, så det märks inte så väl. Jag stod bakom i princip allt Reinfeldtregeringarna genomförde. Men jag ser hellre en sosseregering än en befolkad av sverigedemokrater.
Ja, jag har röstat på M i varje val sedan mitt första 1985, och nej, jag är inte en sån som bara röstar av slentrian, utan jag har verkligen gillat Ms politik hela vägen, och jag gör det faktiskt fortfarande, om än inte lika mycket som förr. Lägg Ms partiprogram och S’ bredvid varandra, och det finns ingen tvekan om var jag hör hemma.
Så vad göra?
Acceptera att det blir en sosseregering och få den att driva så högrig politik som möjligt.
Jag hade tänkt rösta på L. Igår uppfattade jag det som att de bestämt sig för SD-regering, men nu låter det som om det fortfarande finns möjlighet att riva upp beslutet, så jag avvaktar. Annars blir det förstås en extremt motvillig röst på C.
Att mansplaina för mig att jag är barnslig som inte inser att SD nu har 25 procent och därmed någon sorts märklig rätt att regera är bara fjantigt. Hitler hade större andel än så när han blev vald, och det var uppenbarligen ett dåligt beslut.
Och med tanke på hur många SD-vänliga moderater som under över tio år sagt till mig att sluta rösta på partiet (?!) är det en rätt komisk twist att andra nu beordrar mig att typ hålla för näsan när jag röstar.
Jag har vänner som är sverigedemokrater, vänsterpartister, what not. Jag dömer ingen enbart baserat på hur den röstar. Vi har alla olika livserfarenheter, som får oss att prioritera därefter. Detta inlägg handlar inte om att shame:a er som drar andra slutsatser än jag.
Och nej, SD är inte nazister, men de är nyssnazister. Och det i sig är inte det största problemet, för partier har liksom människor rätt att ändras, så länge man gör upp med sitt förflutna. Jag går inte idag in på varför det är så viktigt för mig att inte SD regerar, för det är ett enormt ämne. Jag har skrivit tiotusentals inlägg, debattartiklar, krönikor med mera om dem sedan 2009.
Kommer att adressera det i småportioner fram till valet istället.
Trotz allt 