Allhelgonanatt

Målad av Julie Béatrice oktober 2020

Du huttrar i natten
Försöker bli stark
Du vandrar i mörkret
På frostbiten mark

Du brukade leva
I kärlek och hopp
Nu finns bara tomhet
Den kyler din kropp

Fullmånens skimmer
Öppnar ditt sinne
Frammanar väsen
Som bor i ditt minne

De närmar sig mjukt
I en lekande vind
Och smeker så stilla
Din tårvåta kind

De värmer din själ
Och de lockar till skratt
De dansar i månsken
En allhelgonanatt

Du längtar tillbaka
Till ljusare da’r
När de var i livet
Och lyckan fanns kvar

Men solen går upp
Så de älskade flyr
Och kvar står du ensam
När morgonen gryr

Tappade pärlor

Ritad av Julie Béatrice, oktober 2020

I skimrande bruddräkt
Så vit som av snö
Låg flickan som inte
Valde att dö

Men dörren står öppen
Till lejonets bur
För främlingen skjutit
Det ädlaste djur

De ville ju äga
Sin bleknande mö
Men sanningen är
Att för dem fick hon dö

Hon vill ju bli älskad
Sin heder hon ger
Han tar allt hon äger
Sen vill han ha mer

I morgonens blekhet
När allt är förbi
Jean sträcker ut kniven
Till fröken Julie

Maria går på vägen
Att sälja lite bröd
Den kniv som dödar riddar’n
Blir också hennes död

Hon dansade på lina
Publiken ville fira
Men kärlek skulle döda
Den dyrkade Elvira

Du bär en ask med pärlor
Som spruckit här och där
De läcker ut till svinen
Som inte har dig kär

Håll ditt hjärta säkert
Men var dock inte skygg
Välj din vän med omsorg
Hen som gör dig trygg

Sann kärlek vill dig värna
Och känns det inte så
Finns inget kvar att säga
Så res dig upp och gå

Vid slutet av vägen

Vid slutet av vägen
Finns ingenting kvar
Såren, de blöder
Marken är bar

Du väntar på lindran
Du hoppas på frid
Men ingenting hjälper
För livsverk tar tid

Vid slutet av vägen
Finns bara en natt
En tom, trasig klagan
Och alls ingen skatt

Jag ville ju hjälpa
Men räcker jag till?
För du gav ju upp
Jag ser vad du vill

Vid slutet av vägen
Finns tomhet och död
Men sorgen förtvinar
När jord färgas röd

Midsommartår

generic-fence-daisyDu lindar av olvon en midsommarkrans
Din dotter har kungens män
Fört någonstans
Du stirrar mot mångubbens
Benvita glans
Och undrar om han henne ser

Du minns hur du räknade alla små tår
Hennes porlande skratt
Hennes ulliga hår
I vargtimmen faller
En skälvande tår
Du böjer ditt huvud och ber

Hon trodde på kärlek, hon kände sig trygg
Hon log emot alla
Och var aldrig skygg
Hon skrek när hon gömde sig
Bakom din rygg
Men tystnaden hörs ännu mer

Du bygger av minnen ett vacklande värn
Du somnar till slut
Invid Svartrama tjärn
Ditt hjärta torteras
På glödande järn
Och mångubben ser dig och ler

Ett steg i taget

generic-child-shoeEtt steg i taget
Andas, stå still
En tår faller sakta
Sedan en till

En solstråles värme
En smekande vind
Försöker att torka
Din tårvåta kind

Du tror du är ensam
I främmande land
Du vet inte det, men
En skyddsängels hand

Värmer ditt hjärta
Läker din kropp
Lyser upp vägen
Väcker ditt hopp

I solstrålars ljus
Får änglarna bo
Där sveket plöjt fåror
Kan sann kärlek gro

Ett steg i taget
Andas, stå still
En ljusglimt, den första
Sedan en till

Barfotabarn i Norden

generic-bridgeI den tysta och fjällhöga Nord
Satt ett barfotabarn i misär
Hen sörjde sin saknade lapp med de ord
Som behövts för att leva här

Så ärat flyger runt jorden vårt namn
Men barnet är övergivet
Ingen försöker att ta det i famn
Ingen bryr sig om livet

Vi vet, det är allmänt känt
Det barnet är inte vår sort
Nej, ungen har mycket pigment
Det är därför vi föser det bort

Hen kan inte tillåtas stanna kvar
Utan sitter på Migverkets trapp
Vi tronar på minnen från fornstora dar
Men barnet saknar sin lapp

Men ängderna gröna fanns före dem
Som tar privilegier för givet
Trasklädda kvinnor i dragiga hem
Födde barfotabarn till livet

Vi tronar på minnen från fornstora dar
Men barnet måste vi värna
Omtanke om den som ingenting har
Är svenska värderingars kärna

Vänaste landet på jorden är här
Men barfotabarnet finns kvar
När vi ser det och bryr oss då vet jag du är
Och förbliver vad du en gång var

===

Min mormorfar Anders var snickare. Min mormorsmor Johanna var första husmor på Uddeholm innan de gifte sig. De var strävsamma människor, vars livsgärning var att göra Brattfors kommun till en plats där gamla och barnhusbarn hade det så bra som möjligt och att fostra min mormor till att bli stark, självständig och djupt empatisk.

Glad nationaldag!

#svenskavärderingar
#stoltsvensk

Stockholm 7 april

11099856276_cd84c41dde_oRäck ut en hand till den lilla
Lyft hennes sargade kropp
När främlingar vill henne illa
Blir du den som ger henne hopp

Räck ut en hand till den fader
Som lyckan snart rycks ifrån
När kropparna lägges i rader
Han finner sin döde son

Räck ut en hand till den vän
Du känner men ännu ej mött
Hon behöver din vänskap igen
När hennes dotter förblött

Räck ut din hand till den unga
Som lärt sig att leva med hat
Hans livsödes bördor är tunga
Han saknar just dig som kamrat

Sverigedemokratisk flyktingpolitik

PrästkrageDu blev torterad, säger du
Finns de som lider mer just nu
Dessa kan vi inte nå
Därför måste du förstå
Att du få inte komma in
Du har det bra ju, så försvinn

Ditt hus är bombat av soldater
Och allt du äger är en krater
Att fly till Sverige blev din lott
Men vi har budgetunderskott
Vad vill du vi ska göra, säg?
För vi kan inte hjälpa dig

Din mor blev dödad och din son
Riskerar att bli tagen från
Ditt hem och bli indoktrinerad
Sen skickas att bli massakrerad
Du vill ju fly men gå ej på de’
Stanna i ditt närområde

Hudfärg är en sån chimär
Vi är inte som de där
Nazisterna i SvP
Vi är bättre vi, än de
Men kulturer ska man värna
Och du vet ju, såna därna
Som är konstiga som du
Vill vi inte ha här nu

Vår fattigdom är stor minsann
Kan inte hjälpa minsta grann
Så var nu snäll och stanna där
Vi ger till UNHCR
Finns de som kallar oss rasister
Men vi är blott nationalister

You’ve got to be taught

Unlikely KissYou’ve got to be taught to hate and fear
You’ve got to be taught from year to year
It’s got to be drummed in your dear little ear
You’ve got to be carefully taught

You’ve got to be taught to be afraid
Of people whose eyes are oddly made
And people whose skin is a different shade
You’ve got to be carefully taught

You’ve got to be taught before it’s too late
Before you are six or seven or eight
To hate all the people your relatives hate
You’ve got to be carefully taught

Oscar Hammerstein II, 1949