Kategoriarkiv: Svensk partipolitik

Indragna gängbidrag

Publicerat den av

Så regeringen vill utreda om gängkriminella ska kunna få indragna bidrag. Och jag förstår verkligen inte hur man tänker här.

De bidrag som nämns är barnbidrag, studiebidrag och bostadsbidrag.

Så om du är gängkriminell och dömd för det sitter du antingen i fängelse eller har sonat ditt brott, uppenbarligen. Och då är alltså tanken att den förälder som inte är brottslig och har hand om barnen bara ska få sin halva av barnbidraget? Jag kan tänka mig att man ger den föräldern rätt att få hela barnbidraget, sure. Men det är inte vad de säger.

Vidare: inte rätt till studiebidrag? Ok, om du sitter i fängelse och är försörjd – jag vet inte hur det funkar idag – men då ska det ju gälla alla som studerar från finkan, och inte bara de som begått särskilt grova brott.

Än dummare är att dra in studiebidrag för den som sonat sitt brott. Det du vill är ju att ge den en väg till laglig försörjning.

”Nu knäcker vi gängen!”, säger de.

Ja men då så. Naturligtvis är det så att den som är på väg att skjuta någon tänker sig för en extra gång när den inser att den inte kommer att få studiebidrag framöver.

Det känns som om vad man vill åt är fusk. Men det åtgärdas ju via utredningar av det förmodade brottet. Och visst kan man flagga dem som dömts så att försäkringskassan kan titta extra noga på dem, men det är inte vad regeringen pratar om, utan en ”bidragsspärr” för den som begått ”grov våldtäkt”.

Jag har inga principiella problem med ”hårdare tag”, men det här känns bara kontraproduktivt när det gäller att få kriminella att bli laglydiga samhällsmedborgare, och elakt mot barnen och deras andra förälder.

Följ diskussionen på Facebook:

Valet 2030

Publicerat den av

Ibland när jag säger att jag alltid röstat på Moderaterna får jag höra att jag är en sån som inte tänker själv. Jag förstår att det kan låta så, men självklart har jag inför de flesta valen satt mig in i de frågor som spelar roll.

Sanningen är att mina värderingar är allmänborgerliga. Jag brukar säga att jag är för RUT, friskolor och monarkin. Att jag alltid valt M även om det funnits år då de andra tre partierna haft bra idéer är för att jag vill ha ett starkt statsbärande parti. Det är inte konstigare än så. För stora småpartier skapar viss ryckighet.

Och som jag ofta påpekar är vänster och höger riktningar och inte platser, och i Sverige med en av världens högsta skatter vill jag till höger och i USA utan allmänfinansierad(e) sjukvård och universitet hade jag absolut röstat vänsterut.

Därför har det blivit Moderaterna. Höger plus statsbärande.

Sverige är dock inte ett av världens lyckligaste och bästa länder enbart på grund av ett parti och trots övriga, utan vi är det på grund av dragkampen mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i huvudsak och övriga i andra hand. Om ett av dessa partier genom att liera sig med ett av Europas extremhögerpartier gör sig ovalbart för en klar majoritet av svenska folket kommer den andra sidan att bli allt sämre med tiden. Det är mänskligt att bli lat. Det kan bli som på åttiotalet, minns Kjell-Olof Feldts Alla dessa dagar, där först Palme, sedan Carlsson ansåg sig kunna komma undan med löntagarfonder och allt möjligt annat impopulärt bara för att en så stor del av väljarbasen aldrig röstade annat än på dem.

Om L åker ur, vilket lär ske, skiljer idag mer än tio procentenheter mellan ”blocken”. Mig veterligt har ingen lyckats ta sig ur ett sådant underläge mindre än ett halvår före val. Moderaterna har nu kravlat under 17 procent, och i princip halverats sedan 2010.

Jag känner mig inte ”sviken” av M. Så ska man inte hålla på. Partier lovar vad som gäller inför kommande mandatperiod, och inför nästa val gäller nya löften. De har rätt att ändra sig.

Men jag undrar hur partiledningen tänker. Tror de verkligen att 51 procent av svenska folket vill se ett av Europas extremhögraste partier representera Sverige?

Ledningen i det partiet, och de som är de troligaste ministrarna, gick med när partiet ville förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla den svenska rasen ren. De är besatta av den helt påhittade ”islamiseringen”, vilket de för övrigt delar med många i KD, och de vill att fullt produktiva invandrare ska flytta härifrån genom att använda våra skattepengar som mutor.

Följ diskussionen på Facebook:

Att inte vara moderat

Publicerat den av

I hela mitt liv har jag läst opinionsundersökningar inför val och blivit glad när Moderaterna gått upp och tvärtom.

Det känns konstigt att för första gången i mitt liv inte vilja se en borgerlig seger. Om siffrorna i bilden stämmer har knappast en procentenhet SD-väljare gått till C, utan till M och en procentenhet M har gått till C, och hade jag svarat på Väljarbarometern hade jag funnits med i den gruppen.

”Jaha, men är du bekväm med en regering med V i då?”

Nej.

Man kan sammanfatta det så här: I nästan alla sakfrågor är jag solklart borgerlig.

Men mitt fosterland ska inte ha högerextrema statsråd, typ Björn Söder, som representerar Sverige och leder departement. Inte med hjälp av min röst. Det handlar mindre om att de var nazister på 1900-talet. De är det uppenbarligen inte idag. Man har rätt att utvecklas. Det handlar idag mer om deras rasistiska muslimhat. Förföljelsen av muslimer. Besattheten vid att håna dem och hitta på lagar som trakasserar dem. (Exemplet i länken är KD, men det är same same.)

Det handlar om hur de pratar om sina medmänniskor.

Deras unkna syn på en hel religiös folkgrupp, som de ju alltmer även delar med KD, ska inte genomsyra svensk politik, och de ska absolut inte föra Sveriges talan, och målet med mitt skrivande fram till valet kommer att vara på att säkerställa det.

Utöver detta vilar förstås Palestinafrågan tungt över detta val. Jag vill se tuffa sanktioner mot Israel, och det kommer aldrig att hända med SD och KD som glatt hejar på folkmordet, apartheiden på Västbanken, terrordåden i Palestina, Libanon och Iran och planerna på The Greater Israel genom utrotning av palestinier och numera även libaneser.

Så jag är motvilligt beredd att, förmodligen via C, rösta fram en rödgrön röra i förhoppningen att svensk partipolitik är sundare om fyra år. Vi har haft sosseledda regeringar större delen av mitt liv. Jag kan leva med det.

Men ändå.

Jag är inte bekväm med en regering med V i. Bara mindre obekväm.

”Bittersweet” är ett bra ord för hur jag känner inför dessa siffror.

Följ diskussionen på Facebook:

Aldrig och inte

Publicerat den av

Sedan häromdagen är jag inte längre moderat, utan ”före detta moderat” eller ”nästan livslång moderat”, vad ni nu vill kalla det. För jag tänker inte rösta för en regering där sverigedemokrater är ministrar som leder departement och representerar Sverige.

Detta är första valet i mitt liv där jag inte mer eller mindre aktivt verkar för en borgerlig valseger.

Jag nämner detta för att klargöra att jag har inga partitaktiska skäl att påpeka att Ulf Kristersson mig veterligt aldrig sa ”aldrig” när det gäller att regera med SD.

I Sverige, som ju är en parlamentarisk demokrati, till skillnad från exvis USA, som är en republik, väljer vi inte politiker utan partier, och det är en enorm skillnad.

I USA är varje politiker för evigt ansvariga för sina besked till sina väljare. I Sverige talar politiker för partiet. Visst kan de bli personliga, och säga att ”om detta händer” och sedan rösta emot partiet eller avgå, men det är allt.

Av den anledningen är det för mig helt självklart att Ulf Kristersson aldrig lovat någon att, som påstods om Hédi Fried, ”aldrig aldrig aldrig” samarbeta med SD. Hon hävdade det en gång, men backade sedan. Han hade sagt ”inte” och hänvisat till regeringsbildningen 2018. Inte ”aldrig”.

Och jag vet att många hävdar att han sagt ”aldrig” i andra intervjuer, men jag är rätt säker på att så inte var fallet.

”Men då skulle han ha varit ärlig och sagt att det bara gällde valet 2018”.

Men varför då? Ska inte vi svenskar kunna förväntas begripa att en partiledare inte kan lova något utöver det som gäller inför den kommande mandatperioden? Borde vi inte inse att ingen partiledare någonsin haft makten att avgöra vilka beslut partiet ska fatta i framtiden?

Så länge våra politiker håller vad de lovar under den tiden måste det räcka. Ingen partiledare kan avge ett evighetslöfte som ska infrias av kommande partistyrelser och stämmor.

Så.

Jag önskar att forna Alliansen hade levat vidare, och att jag hade ett borgerligt alternativ utan nyssnazister att rösta på, men så är det inte. Moderaterna valde en väg jag inte kan vandra.

Men ”aldrig aldrig aldrig” att jag därmed anklagar dem för att ha ljugit i tidigare val.

Följ diskussionen på Facebook:

Översättning av MEDs politik

Publicerat den av

Daniel Sonesson, partiledare Medborgerlig Samling, har postat ett tweet, inom citationstecken nedan, och jag översätter det åt er:

”Antingen står du på det iranska folkets sida eller så står du på den brutala, mordiska och terrorstödjande sharia-diktaturens sida. Folket har lidit av förtryck och diktatur sedan den islamiska revolutionen 1979. Den andra sidan avfyrar skarp ammunition in i sitt eget folk. De avrättar sitt eget folk framför sina egna barn och familjer.”

=> Alla som inte tycker kriget var en smart idé hatar det iranska folket och älskar mullorna.

Vi måste lära av Iran. Vi får aldrig låta de radikala islamisterna få grepp om vår demokrati och skapa sitt förtryckarsamhälle mitt i Sverige och i Europa. Dessa terroristvänner, supporters och finansiärer av Hezbollah [sic], Hamas och av rörelser mitt i våra länder, är vårt främsta demokratihot.

=> Risken att vår treprocentiga muslimska befolkning tar över Sverige och inrättar mullor som ledare och avskaffar demokratin är lika stor som den var när mullorna tog över i Iran. Där de definitivt avskaffade en demokrati. Mmm.

”Kommer jag in i riksdagen så kommer jag göra allt jag kan för att Sverige en gång för alla ska förbjuda alla dessa rörelser och deras förgreningar att få sprida sin propaganda, rekrytera och radikalisera människor mitt i våra länder och vända dem emot oss alla – finansierat av våra naiva och förlegade bidrags- och skattesystem.

Det kräver mod. Det kräver Medborgerlig Samling i riksdagen.”

=> Snälla, rösta på mig så att jag kan avskaffa yttrandefriheten och religionsfriheten.

Följ diskussionen på Facebook:

Kopplingar till våldsbejakande vandel

Publicerat den av

Om vandel som etikettering tycker jag inte. Först och främst är det ett utdaterat ord. För tankarna till en tid när människor delades in i klasser, arbetare skulle vara ödmjuka, kvinnor lydiga, barn tysta.

Jag tänker på Sofia i boken Vävarnas barn. Hon hade inte begått något brott alls. Men hon umgicks med en ”idiot” som slog ihjäl en karl, och hon var uppstudsig mot kvinnan hennes urfattiga familj delade rum med. Så hon dömdes till tukthus, med flera år av svält och lidande.

Igen. Inget brott. Bristande vandel.

Jag har egentligen inget emot att vi utvisar fler som dömts till fängelse. Jag har länge tyckt ribban var för generös. Och jag har faktiskt även länge förespråkat att vi ska sluta ge PUT till den som invandrat som vuxen och aldrig jobbat. Asylskäl brukar ticka ut efter en tid, och det går att flytta hem igen.

Obehaget när det gäller ”vandel” ligger inte i att jag anser att den som en gång bosatt sig här aldrig ska kunna få ett stopp.

I listan över vad som ska ligga till grund för utvisningar i framtiden finns vissa delar som är enkla. Bidragsfusk är ju ett brott, arbeta svart är ett brott och ljuga för att få uppehållstillstånd är helt ok skäl för utvisning, om omständigheterna är allvarliga. Detta kallar jag inte ”vandel” utan ”laglydighet”.

Sedan kommer ”inte följa myndighetsbeslut” och jag vet inte vad de menar med det. Inte klippa häcken utan låta den växa över trottoaren?

Vidare får man inte ha skulder. Men är det inte korkat att utvisa den som har skulder? Hur får gäldenärerna då pengarna tillbaka? I mitt huvud kan människor – särskilt de som inte kommit in ordentligt i samhället – lätt hamna i en skuldfälla, och det gör dem inte till dåliga människor.

Slutligen kommer det där med ”kopplingar till våldsbejakande eller extremistiska organisationer”, och jag är allergisk till tre av orden i det uttrycket.

Först har vi ”kopplingar till”. Det kan betyda vad som helst. Och i dagens muslimhatklimat går det att kleta till i princip vem som helst från Mellanöstern, om man bara vill. Det finns alltid någon morbror som jobbar för IRGC eller what not.

Nästa ord är ”våldsbejakande”. Det är ett ord som ENBART används om muslimer. Alla andra folkgrupper får heja på både folkmordet i Gaza, fördrivningen och morden på Västbanken och Trumps idiotiska krig mot Iran utan att vara det minsta våldsbejakande. Men är du muslim och anser att palestinier och iranier har rätt att försvara sig … well.

Slutligen ”extremistiska”. Jag är gammal nog att minnas när partiet Sverigedemokraterna konsekvent benämndes ”högerextrema och främlingsfientliga Sverigedemokraterna”. Mmm. Den enes extremism är den andres samvete. Eller brist på.

Att åsikter eller ”kopplingar” ska ligga till grund för utvisning går helt i strid med alla de värderingar vi byggt vårt samhälle på de senaste femtio åren.

Och är är mina cent. Att vara en person som inte har vett att värna yttrandefriheten är att ha en väldigt taskig vandel.

#Valet2026

Följ diskussionen på Facebook:

Att kalla SD för nyssnazister

Publicerat den av

Jag kom inte på ordet ”nyssnazister”, men det är fyndigt, och jag använder det ibland. Rent generellt är jag dock inte så mycket för att använda glåpord om någon, och jag känner människor som sympatiserar med SD och som jag inte vill såra i onödan. Det är partiet, inte väljarna, jag tycker illa om. Så jag väljer mina tillfällen.

Och jag får två sorters reaktioner när jag använder det. En del tycker det är onödigt och elakt, medan andra tycker det är fegt. ”Varför kan du inte säga att de är nazister idag?”

För mig är en viktig princip att vi är vad vi definierar oss som och omvänt tills annat bevisats. Dvs om jag säger att jag är kommunist är jag det såvida jag inte förespråkar företagande, och om jag säger att jag INTE är det gäller det såvida jag inte förespråkar att staten ska äga produktionsmedlen.

SD var nazister på nittonhundratalet eftersom de sa att de var det.

”Men tycker du inte att deras politik är nazistisk?”

Nej. Nazismen är en väldigt specifik lära kopplad till hat mot judar. Vi ska inte utöka den definitionen genom att slentrianmässigt kalla all rasism för nazism.

Det är precis som med ”antisemitism”, som nu kletas på kritik mot Israel, och ”terrorism”, som nu används för exvis knarkhandel. Laddade termer missbrukas.

SD har inte hatat judar på rätt länge. De står dessutom bakom Israels folkmord och apartheid i Palestina, och Åkesson var nyligen där, inbjuden som talare av Netanyahu.

Jag kan inte idag heller säga att SD är hudfärgsrasister enligt den traditionella definitionen. Många av deras supportrar är det absolut, men partiprogram och retorik från företrädare speglar inte den synen. Däremot är de absolut rasister enligt den utökade definitionen där även hat mot religiösa och kulturella folkgrupper räknas, på grund av deras massiva muslimhat.

Men sa jag inte att jag var emot utökning av definitioner?

Den utökningen gjordes för länge sedan, och är rätt vedertagen idag. Men jag hade egentligen föredragit om det funnits ett annat ord för fördomar mot utövare av religioner.

Så sammanfattningsvis: Mitt problem med SD är inte egentligen att de var nazister på 1900-talet, utan att de är muslimhatare idag. Men det faktum att dagens ledning gick med i ett parti som var nazistiskt eller åtminstone nyss hade varit det, och som ville förbjuda blandäktenskap och utomeuropeiska adoptioner, visar att det enda man gjort idag är att förflytta hatet mot judar och svarta till världens muslimer.

Läs mina gamla blogginlägg om Sverigedemokraterna och nazism!

Följ diskussionen på Facebook:

Varför min SD-gräns går här

Publicerat den av

Så jag röstade på M i alla val fram till det förra. Den gången gjorde jag det extremt motvilligt, eftersom jag visste att de skulle samarbeta med SD, och det var något jag absolut inte ville.

Så varför drar jag gränsen just här?

Det handlar egentligen inte så mycket om att jag är rädd för rasistisk politik. Det är trots allt riksdagen som beslutar om lagar, och SD kommer ju inte att få majoritet oavsett hur jag röstar.

Av de lagar som röstats igenom under de senaste 3½ åren som handlar om invandring har jag varit emot somligt, för annat och neutral till ytterligare annat.

Exempel:

1. Jag har inget emot att man höjer inkomstnivån för arbetskraftsinvandring, men jag tycker man höjde för mycket på ett bräde.

2. Jag har inget emot höjda krav för medborgarskap och PUT. Det har jag aldrig haft. Redan för över tio år sedan tyckte jag att vi ska sluta ge PUT till dem som invandrat som vuxna och aldrig jobbat.

3. Jag har inget emot att fler utvisas efter att ha begått brott.

4. Jag tycker inte om tramsandet om indragna medborgarskap.

5. Att betala invandrare stora belopp för att återvandra tycker jag är om inte rasistiskt så i alla fall apdumt. Det är en sak med en asylinvandrare som aldrig kommit in i samhället – där kan man t ex ge dem fortsatt försörjningsstöd några månader så att de kommer på plats – en helt annan att muta produktiva människor med stora belopp.

6. Jag gillade spårbytet och är sur för att de krånglat till det.

7. Att antalet asylinvandrare sjunkit beror ju på EU snarare än vem som regerar i Sverige, men jag är egentligen för att vi tar emot fler kvotflyktingar nu när inte så många flyr direkt till Europa. Tiotals miljoner bor i läger utan hopp, och vi har råd.

Så eftersom jag inte är vänster vill jag ju inte ha en sosseregering, och det är bara att konstatera att inget alternativ är perfekt. Jag kan leva med ovanstående, och jag hade förmodligen kunnat leva med en sosseregering också – dem har vi trots allt haft långt mer än borgerliga i mitt liv.

Så varför drar jag en gräns vid SD i en regering?

För att då blir de ministrar.

Det har varit plågsamt att se representanter för detta parti vars värderingar jag avskyr stå bredvid dem jag röstade på denna mandatperiod och uttala sig, men de har åtminstone inte varit ansvariga för departement.

En regering med nyssnazistiska ministrar, och i synnerhet om Jimmie Åkesson som jag verkligen avskyr blir statsminister, skulle vara en skam för Sverige.

Deras rasistiska, i synnerhet muslimhatande, retorik har ingen plats i ett civiliserat samhälle. De ska inte representera Sverige på en internationell arena.

Lägg till detta Åkessons flörtande med Netanyahu och hans hat mot det palestinska folket och valet – bildligt och bokstavligt – blir lätt.

Jag kommer inte att rösta på ett parti som släpper fram en regering med sverigedemokrater i. Sakpolitiken styrs inte av regeringen utan av Riksdagen, och jag kommer därför att lägga min röst på det högraste partiet som uppfyller det kravet.

Amen.

#Valet2026

Följ diskussionen på Facebook:

Hur röstar en nymoderat?

Publicerat den av

I mitt nätverk, både IRL och här, finns många Reinfeldtväljare som absolut inte kan tänka sig att rösta på en regering med SD i. Många av dem slutade rösta på M 2022. Själv stod jag och vägde, men jag tänkte att så länge de inte sitter i själva regeringen kan jag ge dem en chans. Men det har varit plågsamt att se dem jag röstade på stå bredvid det parti jag avskyr in i märgen dessa fyra år. Det är därför jag nästan stängt av svensk partipolitik. Jag liksom vill inte.

Dessutom har KD, som jag alltid gillat, spårat ur totalt. Deras avskyvärda hållning till det palestinska folkets fruktansvärda lidande är så extremt långt från mina egna i grunden kristna värderingar att jag saknar ord. Hur kan dessa människor stå där och heja på folkmord, apartheid och fördrivning av de första kristnas ättlingar?

Jag är inte vänster. Jag är ekonomiskpolitisk höger utan tvekan. Det är bara det att jag inte skrivit mycket svensk politik på sistone, så det märks inte så väl. Jag stod bakom i princip allt Reinfeldtregeringarna genomförde. Men jag ser hellre en sosseregering än en befolkad av sverigedemokrater.

Ja, jag har röstat på M i varje val sedan mitt första 1985, och nej, jag är inte en sån som bara röstar av slentrian, utan jag har verkligen gillat Ms politik hela vägen, och jag gör det faktiskt fortfarande, om än inte lika mycket som förr. Lägg Ms partiprogram och S’ bredvid varandra, och det finns ingen tvekan om var jag hör hemma.

Så vad göra?

Acceptera att det blir en sosseregering och få den att driva så högrig politik som möjligt.

Jag hade tänkt rösta på L. Igår uppfattade jag det som att de bestämt sig för SD-regering, men nu låter det som om det fortfarande finns möjlighet att riva upp beslutet, så jag avvaktar. Annars blir det förstås en extremt motvillig röst på C.

Att mansplaina för mig att jag är barnslig som inte inser att SD nu har 25 procent och därmed någon sorts märklig rätt att regera är bara fjantigt. Hitler hade större andel än så när han blev vald, och det var uppenbarligen ett dåligt beslut.

Och med tanke på hur många SD-vänliga moderater som under över tio år sagt till mig att sluta rösta på partiet (?!) är det en rätt komisk twist att andra nu beordrar mig att typ hålla för näsan när jag röstar.

Jag har vänner som är sverigedemokrater, vänsterpartister, what not. Jag dömer ingen enbart baserat på hur den röstar. Vi har alla olika livserfarenheter, som får oss att prioritera därefter. Detta inlägg handlar inte om att shame:a er som drar andra slutsatser än jag.

Och nej, SD är inte nazister, men de är nyssnazister. Och det i sig är inte det största problemet, för partier har liksom människor rätt att ändras, så länge man gör upp med sitt förflutna. Jag går inte idag in på varför det är så viktigt för mig att inte SD regerar, för det är ett enormt ämne. Jag har skrivit tiotusentals inlägg, debattartiklar, krönikor med mera om dem sedan 2009.

Kommer att adressera det i småportioner fram till valet istället.

#Valet2026

Fortfarande moderat?

Publicerat den av

Så Ebba Busch vill ”hålla packet borta” enligt Expressen. Jag hittar inget kontext, men det är svårt att se något som försvarar ett sånt uttalande.

Jag har alltid gillat KD. Minns alla år hur synd jag tyckte om Alf, som kämpade för fyra procent medan han kravlade på dryga två. Och jag känner många supertrevliga kristdemokrater.

Det har varit väldigt jobbigt att se det partiet traska långt förbi anständighetens all gränser. Muslimhatet flödar. I debattartikel på debattartikel försöker de hitta nya sätt att jävlas med Sveriges muslimska befolkning. De till och med överträffar nyssnazisterna i SD.

Någon skrev igår i kommentarerna att ”Helena är moderat”, och en annan person kontrade omedelbart med att han inte trodde ens jag trodde på det längre.

Well.

Jag har från mitt första val 1985 tills idag alltid röstat på M i alla val. Varför? I de flesta val har jag gjort en analys av mina åsikter och kommit fram till att M bäst företräder dem.

Och jag är fortfarande inte vänster alls. Jag är ekonomiskpolitisk mittfåremoderat. Jag är för friskolor och skattesänkningar och en massa annat borgerligt.

Även när det gäller migpolitik är jag för en del. TUT istället för PUT som regel, höjd minimigräns för lön för arbetskraftsinvandrare, dock inte så höjd som resultatet blev. Ökade krav för medborgarskap, visst, men jag är skeptisk till vandeltramset.

Utvisning av kriminella, absolut. Vi hade mesiga lagar innan.

Men trettonåringar i fängelse – nej!

Och jag tycker joxandet med indragna medborgarskap är ett spel för gallerierna, och jag tycker Sverige ska ta emot fler, inte färre, kvotflyktingar. För att ta några exempel.

Så mina värderingar överensstämmer till kanske 80 procent med Moderaternas.

Men.

Jag kommer inte att rösta på ett parti som tänker bilda regering med Nyssnazisterna.

Jag kommer inte heller att rösta på ett parti som stöttar folkmordet i Gaza.

Så ja. Kallar jag mig fortfarande moderat?

Lite till. Sen får vi se.

#Valet2026

Följ diskussionen på Facebook: