Sveriges alltmer rasistiska höger

Anledningen till att jag inte kommer att rösta på Moderaterna i år, för första gången någonsin, är ju att jag inte vill se sverigedemokratiska ministrar i regeringen.

Ytterligare en anledning är att jag vill se sanktioner mot Israel. För mig är det den i särsklass viktigaste frågan – vi måste sluta stötta folkmordet.

En tredje anledning som blommat upp är att representanter för både KD och SD, som lär vara i majoritet i en ny regering, nu rakt ut kräver stopp för moskéer i Sverige. Det är för mig lika avskyvärt som att kräva att synagogor försvinner med hänvisning till att judar inte kan integreras om de tillåts utöva sin religion. Vi ska alltså vara lika vedervärdiga som Afghanistan, som inte tillåter kyrkor.

Jag trodde länge att vi svenskar lämnat kvar rasismen i nittonhundratalet, och jag saknar Alf Svenssons KD och Fredrik Reinfeldts M. Jag saknar en tid när det var enkelt och självklart att vara borgerlig. När de enda politiska debatter jag tog var med ”Vänstern”.

Till skillnad från många av er vänstervänner här tycker jag inte illa om Ulf Kristersson. Jag tror han har en rättvisande moralkompass – och jag baserar det på att han avvek från partilinjen när det gällde partnerskap och samkönade äktenskap. Det krävde mod och moral. Jag gillar de flesta i Ms ledning. Samma sak med Sollentunamoderaterna, som är underbara människor.

Men en röst på M och L öppnar dörren för muslimhatande KD och SD, och det i en tid när muslimer redan är enormt utsatta. Jag skäms som svensk över hur dessa rasister formulerar sig. De som vill avskaffa religionsfriheten och trakassera en folkgrupp ska inte representera mitt land.

Jag har inte ändrat mina värderingar. Jag står kvar på samma punkt.

Jag är inte vänster. Jag kan inte längre vara höger.

Jag är en partilös, svävande blobb i den nya rasismens Sverige.


Följ diskussionen på Facebook:

Om vänstern vinner

Många till höger målar upp skräckinjagande scenarier för hur en vänsterregering, vilket det med all sannolikhet lär bli efter valet, kommer att totalt förstöra Sverige. Och även om jag som sagt uppenbarligen föredrar traditionell borgerlig politik är det förstås våldsamt överdrivet. Vi har haft högre skatter och mer bidrag förr och överlevt.

Men en sak som sticker ut är hur envist man hävdar att asylinvandringen kommer att öka. Och eftersom jag skrev massor om asylinvandring under IS-tiden (pun intended) när vi faktiskt hade en asylinvandring som till viss del förlamade Sverige brukar jag då fråga – utan att få svar – hur i hela friden de tänker sig att det ska ske.

Visst kan man tänka sig att en vänsterregering ökar antalet kvotflyktingar, dvs de personer som valts ut av FN och Sverige och som kommer under ordnade former. Men vad gäller övrig asylinvandring finns ju ingen rimlig anledning att anta att den kommer att förändras åt något håll.

Anledningarna till att den var så hög runt 2015 var tre:

– Ett krig i vårt närområde som orsakade enorma mängder flyktingar.

– Sverige var kända för att ta väl hand om flyktingar, och dessutom hade vi många invandrare från de länder varifrån människor asylinvandrade – det blev en Minnesota-effekt. Du flyr dit där du har familj och vänner.

– EUs asylinvandringssystem havererade, eftersom länder söder om oss inte plockade in dem och registrerade dem som de borde ha gjort, utan lät dem vandra vidare till Sverige, och Dublinförordningen, som säger att man ska söka asyl i första land havererade därför.

Vad många tror, men som inte alls stämmer, är att vi fick så stor andel av flyktingarna för att vi hade generösare regler än övriga. I stort följde vi flyktingkonventioner och de EU-regler vi skrivit under och som byggde på den, och de övriga skyddsbehövande vi beviljade asyl utöver den var marginella i antal.

En ytterligare vanlig missuppfattning är att det är våra högerregeringar som ”stamat åt asylinvandringen”. Nope. Arbetskraftsinvandringen, ja. Den har man kvävt. Men asylinvandringen har minskat på grund av att EU skapat ett rättvisare system för fördelning av flyktingar.

Så som sagt: Jag har frågat många som drar ”ökad asylinvandringskortet” hur de tänker sig att en S-regering ska åstadkomma detta och aldrig fått något svar.

Någon som har lust att försvara den punkten?


Följ diskussionen på Facebook:

Eid-ledighet

Som jag skrev för ett tag sedan är inte problemet med SD idag deras nazistiska rötter. Det var länge sedan. Istället är det muslimhatet. Den massiva rasismen mot muslimer, som går ut på att misstänkliggöra, hetsa mot, fundera ut nya lagar i syfte att trakassera, alltid lyfta fram som ett problem. Numera har KD blivit nästan värre.

SD- och KD-politiker undviker oftast att prata om ”muslimer”, eftersom de vet att det är hets mot folkgrupp.

Nyckelordet är istället ”islamisering” – detta gigantiska problem Sverige påstås lida av och som håller på att förstöra landet.

Jag brukar svara med att fråga på vilket sätt islamiseringen av Sverige förstört något för vederbörande på sista tiden. Sista året? Sista tio åren? När?

Efter att ha skrivit om muslimhat i runt femton år vet jag ju vilka svaren blir – några enstaka badhus har kvinnotider (vilket inte bara är för muslimer) och tänk om en man måste bada just då, man vill inte se kvinnor i hijab för det är av någon anledning läskigt, det finns några moskéer i Sverige med böneutrop och om man råkar strosa förbi där under fem minuter på en fredag inom en radie av hundra meter kan man råka höra arabiska, man vill inte se moskéer i Sverige, för de passar inte in i arkitekturen och muslimer är överlag som grupp ute efter att ta över hela Sverige medelst barnafödande.

Nu har det kommit fram att var tredje elev i Malmö var ledig under Eid. Det står inget om huruvida de skolkade eller var sjuka eller hade beviljad ledighet, men för muslimhatarna spelar det ingen roll. Jag gjorde, se bild, ett litet montage av en del av kommentarerna under ett inlägg om detta:

Ledigheten är ett bevis för ”islamifieringen” som någon skrev.

Att ta ledigt för att resa bort eller fira mormor är inga problem, men för eid ska det tydligen leda till utvisning. Och jag är rätt säker på att samma människor hade varit väldigt upprörda om utlandssvenska barn i muslimska länder inte hade beviljats ledigt på julafton på grund av hat mot kristna. Jag är rätt säker på att de inte hade ylat om att svenskar i UAE måste integrera sig i den muslimska kulturen och sluta dela ut julklappar.

Och en sak till: Jag har alltid varit kritisk mot det där med indragna medborgarskap av principiella skäl. För mig är det en pervers diskussion. Lagt kort måste ligga.

Och här ser vi resultatet av att politiker hållit på och tjafsat i fyra år om vilka som ska ha rätt att fortfarande få vara svenskar. Det börjar med att man vill, i strid mot internationell rätt, dra in medborgarskapet för terrorister, och så halkar vi längs ett sluttande plan ner till ”Skolkar man för att fira muslimska högtider så ska hela familjen ut. Rakt av. Riv medborgarskapen och bye bye.”.

Tänk er att det suttit en massa svenskar och velat dra in judisk-svenska familjers medborgarskap för att barnen är lediga på Jom kippur. Eller velat utvisa hinduer som är lediga under Diwali …

SDs och KDs muslimhat är, för att parafrasera Åkessons första debattartikel i Aftonbladet 2009, vårt största ”inländska” hot sedan andra världskriget.


Följ diskussionen på Facebook:

Fel om Åkesson

Hon är turkiska och muslim, fast inte särskilt troende, och har levat större delen av livet i Sverige, och pratar gärna politik. Hon är mot Israel, kurder och och Erdogan och för Palestina.

Jag frågar vad hon tänker rösta på i höst.

”Vet du! Jag har ändrat mig helt!”

Jag förstår vad som ska komma redan där.

Hon har kommit fram till att hon hade helt fel om Jimmie Åkesson. Han är inte alls rasist, och även om hon inte gillar allt har han väldigt bra idéer. Och han är inte antisemit, han är bara emot Israel.

Jag lyssnar en stund. Sedan upplyser jag henne om att Åkesson var inbjuden av Israel att hålla ett tal och att han är helt på deras sida. Hon blev förvånad. Jag glömde säga att han även sagt att man inte kan vara både muslim och svensk.

Men frågan är intressant, särskilt som Simona Mohamsson sagt att han inte är ”rasist”, för vad det kokar ner till är vilken definition man tillämpar. Hat mot religiösa grupper räknas normalt som rasism – sedan slutet av nittonhundratalet.

Vi har ingen anledning att tro att han är hudfärgsrasist. Däremot är han helt uppenbart muslimhatare, och både han, partiet och många väljare är besatta av att muslimer ska omskolas eller bort.

Jag kan absolut förstå varför den som lämnat islam och blivit ”islamkritiker” röstar på SD, enligt principen ”we hate the same people”.

Men det är rätt obegripligt att den som fortfarande är tillräckligt troende för att kalla sig muslim kan tänka sig det partiet. När Åkesson år 2009 för första gången fick skriva en debattartikel i etablerade svenska medier var fokuset på hur muslimer förstör Sverige.

På den tiden tog vanligt folk avstånd från den sortens rasism.


Följ diskussionen på Facebook:

Indragna gängbidrag

regeringen vill utreda om gängkriminella ska kunna få indragna bidrag. Och jag förstår verkligen inte hur man tänker här.

De bidrag som nämns är barnbidrag, studiebidrag och bostadsbidrag.

Så om du är gängkriminell och dömd för det sitter du antingen i fängelse eller har sonat ditt brott, uppenbarligen. Och då är alltså tanken att den förälder som inte är brottslig och har hand om barnen bara ska få sin halva av barnbidraget? Jag kan tänka mig att man ger den föräldern rätt att få hela barnbidraget, sure. Men det är inte vad de säger.

Vidare: inte rätt till studiebidrag? Ok, om du sitter i fängelse och är försörjd – jag vet inte hur det funkar idag – men då ska det ju gälla alla som studerar från finkan, och inte bara de som begått särskilt grova brott.

Än dummare är att dra in studiebidrag för den som sonat sitt brott. Det du vill är ju att ge den en väg till laglig försörjning.

”Nu knäcker vi gängen!”, säger de.

Ja men då så. Naturligtvis är det så att den som är på väg att skjuta någon tänker sig för en extra gång när den inser att den inte kommer att få studiebidrag framöver.

Det känns som om vad man vill åt är fusk. Men det åtgärdas ju via utredningar av det förmodade brottet. Och visst kan man flagga dem som dömts så att försäkringskassan kan titta extra noga på dem, men det är inte vad regeringen pratar om, utan en ”bidragsspärr” för den som begått ”grov våldtäkt”.

Jag har inga principiella problem med ”hårdare tag”, men det här känns bara kontraproduktivt när det gäller att få kriminella att bli laglydiga samhällsmedborgare, och elakt mot barnen och deras andra förälder.


Följ diskussionen på Facebook:

Valet 2030

Ibland när jag säger att jag alltid röstat på Moderaterna får jag höra att jag är en sån som inte tänker själv. Jag förstår att det kan låta så, men självklart har jag inför de flesta valen satt mig in i de frågor som spelar roll.

Sanningen är att mina värderingar är allmänborgerliga. Jag brukar säga att jag är för RUT, friskolor och monarkin. Att jag alltid valt M även om det funnits år då de andra tre partierna haft bra idéer är för att jag vill ha ett starkt statsbärande parti. Det är inte konstigare än så. För stora småpartier skapar viss ryckighet.

Och som jag ofta påpekar är vänster och höger riktningar och inte platser, och i Sverige med en av världens högsta skatter vill jag till höger och i USA utan allmänfinansierad(e) sjukvård och universitet hade jag absolut röstat vänsterut.

Därför har det blivit Moderaterna. Höger plus statsbärande.

Sverige är dock inte ett av världens lyckligaste och bästa länder enbart på grund av ett parti och trots övriga, utan vi är det på grund av dragkampen mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i huvudsak och övriga i andra hand. Om ett av dessa partier genom att liera sig med ett av Europas extremhögerpartier gör sig ovalbart för en klar majoritet av svenska folket kommer den andra sidan att bli allt sämre med tiden. Det är mänskligt att bli lat. Det kan bli som på åttiotalet, minns Kjell-Olof Feldts Alla dessa dagar, där först Palme, sedan Carlsson ansåg sig kunna komma undan med löntagarfonder och allt möjligt annat impopulärt bara för att en så stor del av väljarbasen aldrig röstade annat än på dem.

Om L åker ur, vilket lär ske, skiljer idag mer än tio procentenheter mellan ”blocken”. Mig veterligt har ingen lyckats ta sig ur ett sådant underläge mindre än ett halvår före val. Moderaterna har nu kravlat under 17 procent, och i princip halverats sedan 2010.

Jag känner mig inte ”sviken” av M. Så ska man inte hålla på. Partier lovar vad som gäller inför kommande mandatperiod, och inför nästa val gäller nya löften. De har rätt att ändra sig.

Men jag undrar hur partiledningen tänker. Tror de verkligen att 51 procent av svenska folket vill se ett av Europas extremhögraste partier representera Sverige?

Ledningen i det partiet, och de som är de troligaste ministrarna, gick med när partiet ville förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla den svenska rasen ren. De är besatta av den helt påhittade ”islamiseringen”, vilket de för övrigt delar med många i KD, och de vill att fullt produktiva invandrare ska flytta härifrån genom att använda våra skattepengar som mutor.


Följ diskussionen på Facebook:

Att inte vara moderat

I hela mitt liv har jag läst opinionsundersökningar inför val och blivit glad när Moderaterna gått upp och tvärtom.

Det känns konstigt att för första gången i mitt liv inte vilja se en borgerlig seger. Om siffrorna i bilden stämmer har knappast en procentenhet SD-väljare gått till C, utan till M och en procentenhet M har gått till C, och hade jag svarat på Väljarbarometern hade jag funnits med i den gruppen.

”Jaha, men är du bekväm med en regering med V i då?”

Nej.

Man kan sammanfatta det så här: I nästan alla sakfrågor är jag solklart borgerlig.

Men mitt fosterland ska inte ha högerextrema statsråd, typ Björn Söder, som representerar Sverige och leder departement. Inte med hjälp av min röst. Det handlar mindre om att de var nazister på 1900-talet. De är det uppenbarligen inte idag. Man har rätt att utvecklas. Det handlar idag mer om deras rasistiska muslimhat. Förföljelsen av muslimer. Besattheten vid att håna dem och hitta på lagar som trakasserar dem. (Exemplet i länken är KD, men det är same same.)

Det handlar om hur de pratar om sina medmänniskor.

Deras unkna syn på en hel religiös folkgrupp, som de ju alltmer även delar med KD, ska inte genomsyra svensk politik, och de ska absolut inte föra Sveriges talan, och målet med mitt skrivande fram till valet kommer att vara på att säkerställa det.

Utöver detta vilar förstås Palestinafrågan tungt över detta val. Jag vill se tuffa sanktioner mot Israel, och det kommer aldrig att hända med SD och KD som glatt hejar på folkmordet, apartheiden på Västbanken, terrordåden i Palestina, Libanon och Iran och planerna på The Greater Israel genom utrotning av palestinier och numera även libaneser.

Så jag är motvilligt beredd att, förmodligen via C, rösta fram en rödgrön röra i förhoppningen att svensk partipolitik är sundare om fyra år. Vi har haft sosseledda regeringar större delen av mitt liv. Jag kan leva med det.

Men ändå.

Jag är inte bekväm med en regering med V i. Bara mindre obekväm.

”Bittersweet” är ett bra ord för hur jag känner inför dessa siffror.


Följ diskussionen på Facebook:

Aldrig och inte

Sedan häromdagen är jag inte längre moderat, utan ”före detta moderat” eller ”nästan livslång moderat”, vad ni nu vill kalla det. För jag tänker inte rösta för en regering där sverigedemokrater är ministrar som leder departement och representerar Sverige.

Detta är första valet i mitt liv där jag inte mer eller mindre aktivt verkar för en borgerlig valseger.

Jag nämner detta för att klargöra att jag har inga partitaktiska skäl att påpeka att Ulf Kristersson mig veterligt aldrig sa ”aldrig” när det gäller att regera med SD.

I Sverige, som ju är en parlamentarisk demokrati, till skillnad från exvis USA, som är en republik, väljer vi inte politiker utan partier, och det är en enorm skillnad.

I USA är varje politiker för evigt ansvariga för sina besked till sina väljare. I Sverige talar politiker för partiet. Visst kan de bli personliga, och säga att ”om detta händer” och sedan rösta emot partiet eller avgå, men det är allt.

Av den anledningen är det för mig helt självklart att Ulf Kristersson aldrig lovat någon att, som påstods om Hédi Fried, ”aldrig aldrig aldrig” samarbeta med SD. Hon hävdade det en gång, men backade sedan. Han hade sagt ”inte” och hänvisat till regeringsbildningen 2018. Inte ”aldrig”.

Och jag vet att många hävdar att han sagt ”aldrig” i andra intervjuer, men jag är rätt säker på att så inte var fallet.

”Men då skulle han ha varit ärlig och sagt att det bara gällde valet 2018”.

Men varför då? Ska inte vi svenskar kunna förväntas begripa att en partiledare inte kan lova något utöver det som gäller inför den kommande mandatperioden? Borde vi inte inse att ingen partiledare någonsin haft makten att avgöra vilka beslut partiet ska fatta i framtiden?

Så länge våra politiker håller vad de lovar under den tiden måste det räcka. Ingen partiledare kan avge ett evighetslöfte som ska infrias av kommande partistyrelser och stämmor.

Så.

Jag önskar att forna Alliansen hade levat vidare, och att jag hade ett borgerligt alternativ utan nyssnazister att rösta på, men så är det inte. Moderaterna valde en väg jag inte kan vandra.

Men ”aldrig aldrig aldrig” att jag därmed anklagar dem för att ha ljugit i tidigare val.


Följ diskussionen på Facebook:

Översättning av MEDs politik

Daniel Sonesson, partiledare Medborgerlig Samling, har postat ett tweet, inom citationstecken nedan, och jag översätter det åt er:

”Antingen står du på det iranska folkets sida eller så står du på den brutala, mordiska och terrorstödjande sharia-diktaturens sida. Folket har lidit av förtryck och diktatur sedan den islamiska revolutionen 1979. Den andra sidan avfyrar skarp ammunition in i sitt eget folk. De avrättar sitt eget folk framför sina egna barn och familjer.”

=> Alla som inte tycker kriget var en smart idé hatar det iranska folket och älskar mullorna.

Vi måste lära av Iran. Vi får aldrig låta de radikala islamisterna få grepp om vår demokrati och skapa sitt förtryckarsamhälle mitt i Sverige och i Europa. Dessa terroristvänner, supporters och finansiärer av Hezbollah [sic], Hamas och av rörelser mitt i våra länder, är vårt främsta demokratihot.

=> Risken att vår treprocentiga muslimska befolkning tar över Sverige och inrättar mullor som ledare och avskaffar demokratin är lika stor som den var när mullorna tog över i Iran. Där de definitivt avskaffade en demokrati. Mmm.

”Kommer jag in i riksdagen så kommer jag göra allt jag kan för att Sverige en gång för alla ska förbjuda alla dessa rörelser och deras förgreningar att få sprida sin propaganda, rekrytera och radikalisera människor mitt i våra länder och vända dem emot oss alla – finansierat av våra naiva och förlegade bidrags- och skattesystem.

Det kräver mod. Det kräver Medborgerlig Samling i riksdagen.”

=> Snälla, rösta på mig så att jag kan avskaffa yttrandefriheten och religionsfriheten.


Följ diskussionen på Facebook:

Kopplingar till våldsbejakande vandel

Om vandel som etikettering tycker jag inte. Först och främst är det ett utdaterat ord. För tankarna till en tid när människor delades in i klasser, arbetare skulle vara ödmjuka, kvinnor lydiga, barn tysta.

Jag tänker på Sofia i boken Vävarnas barn. Hon hade inte begått något brott alls. Men hon umgicks med en ”idiot” som slog ihjäl en karl, och hon var uppstudsig mot kvinnan hennes urfattiga familj delade rum med. Så hon dömdes till tukthus, med flera år av svält och lidande.

Igen. Inget brott. Bristande vandel.

Jag har egentligen inget emot att vi utvisar fler som dömts till fängelse. Jag har länge tyckt ribban var för generös. Och jag har faktiskt även länge förespråkat att vi ska sluta ge PUT till den som invandrat som vuxen och aldrig jobbat. Asylskäl brukar ticka ut efter en tid, och det går att flytta hem igen.

Obehaget när det gäller ”vandel” ligger inte i att jag anser att den som en gång bosatt sig här aldrig ska kunna få ett stopp.

I listan över vad som ska ligga till grund för utvisningar i framtiden finns vissa delar som är enkla. Bidragsfusk är ju ett brott, arbeta svart är ett brott och ljuga för att få uppehållstillstånd är helt ok skäl för utvisning, om omständigheterna är allvarliga. Detta kallar jag inte ”vandel” utan ”laglydighet”.

Sedan kommer ”inte följa myndighetsbeslut” och jag vet inte vad de menar med det. Inte klippa häcken utan låta den växa över trottoaren?

Vidare får man inte ha skulder. Men är det inte korkat att utvisa den som har skulder? Hur får gäldenärerna då pengarna tillbaka? I mitt huvud kan människor – särskilt de som inte kommit in ordentligt i samhället – lätt hamna i en skuldfälla, och det gör dem inte till dåliga människor.

Slutligen kommer det där med ”kopplingar till våldsbejakande eller extremistiska organisationer”, och jag är allergisk till tre av orden i det uttrycket.

Först har vi ”kopplingar till”. Det kan betyda vad som helst. Och i dagens muslimhatklimat går det att kleta till i princip vem som helst från Mellanöstern, om man bara vill. Det finns alltid någon morbror som jobbar för IRGC eller what not.

Nästa ord är ”våldsbejakande”. Det är ett ord som ENBART används om muslimer. Alla andra folkgrupper får heja på både folkmordet i Gaza, fördrivningen och morden på Västbanken och Trumps idiotiska krig mot Iran utan att vara det minsta våldsbejakande. Men är du muslim och anser att palestinier och iranier har rätt att försvara sig … well.

Slutligen ”extremistiska”. Jag är gammal nog att minnas när partiet Sverigedemokraterna konsekvent benämndes ”högerextrema och främlingsfientliga Sverigedemokraterna”. Mmm. Den enes extremism är den andres samvete. Eller brist på.

Att åsikter eller ”kopplingar” ska ligga till grund för utvisning går helt i strid med alla de värderingar vi byggt vårt samhälle på de senaste femtio åren.

Och är är mina cent. Att vara en person som inte har vett att värna yttrandefriheten är att ha en väldigt taskig vandel.

#Valet2026


Följ diskussionen på Facebook: