När alla argument är slut dras rasistkortet, fick jag alltid höra när jag skrev om migrationspolitik för 10-15 år sedan. Och visst fanns det sanning i det. Även om jag själv är en globalist och för en relativt fri invandring blev även mitt skrivande ofta attackerat av dem som inte accepterade att en enda asylsökande avvisades.
Det gällde särskilt när jag – före de flesta borgerliga politiker – konstaterade att jag inte tyckte vi skulle ge permanent uppehållstillstånd till någon som inte visat att den kan försörja sig själv. Den åsikten var närmast högerradikal när jag först presenterade den.
När jag ser tillbaka på alla år av skrivande känns det som om jag stått i princip still – med samma värderingar – hela tiden, men dåtidens höger startade till vänster om mig, passerade mig för fem-sex år sedan, möttes av välkomnande före detta BSS-medlemmar som är verkliga rasister och har nu samlats i en invandrarföraktande, muslimhatande sörja. Jag ser dagligen människor jag respekterat och trott mig dela värderingar med göra mig besviken.
”Jaså du föredrar kommunister?!”
Framför fullblodsrasister?
Ja.
Detta val är bara ledsamt. Om fyra år önskar jag mig ett borgerligt alternativ som inte förutsätter att jag lägger min röst på en regering med den här sortens avskyvärda åsikter.
Trotz allt 