Tappade pärlor

Ritad av Julie Béatrice, oktober 2020

I skimrande bruddräkt
Så vit som av snö
Låg flickan som inte
Valde att dö

Men dörren står öppen
Till lejonets bur
För främlingen skjutit
Det ädlaste djur

De ville ju äga
Sin bleknande mö
Men sanningen är
Att för dem fick hon dö

Hon vill ju bli älskad
Sin heder hon ger
Han tar allt hon äger
Sen vill han ha mer

I morgonens blekhet
När allt är förbi
Jean sträcker ut kniven
Till fröken Julie

Maria går på vägen
Att sälja lite bröd
Den kniv som dödar riddar’n
Blir också hennes död

Hon dansade på lina
Publiken ville fira
Men kärlek skulle döda
Den dyrkade Elvira

Du bär en ask med pärlor
Som spruckit här och där
De läcker ut till svinen
Som inte har dig kär

Håll ditt hjärta säkert
Men var dock inte skygg
Välj din vän med omsorg
Hen som gör dig trygg

Sann kärlek vill dig värna
Och känns det inte så
Finns inget kvar att säga
Så res dig upp och gå

Vid slutet av vägen

Vid slutet av vägen
Finns ingenting kvar
Såren, de blöder
Marken är bar

Du väntar på lindran
Du hoppas på frid
Men ingenting hjälper
För livsverk tar tid

Vid slutet av vägen
Finns bara en natt
En tom, trasig klagan
Och alls ingen skatt

Jag ville ju hjälpa
Men räcker jag till?
För du gav ju upp
Jag ser vad du vill

Vid slutet av vägen
Finns tomhet och död
Men sorgen förtvinar
När jord färgas röd

Sann trygghet

– Vi borde ha 30-gräns utanför skolan.

– Dum idé. Om vi säger till folk att köra långsamt kan de invaggas i “falsk trygghet”, och sluta se sig för. Dessutom vill vi ju att folk ska låta bli att åka förbi skolan. Genom att vi inte sätter upp en 30-skylt kommer fler att välja att köra andra vägar. Och tänk om vi kräver 30 och folk istället börjar köra onyktra, för att de inte orkar med alla krav! Det finns en gräns för hur mycket man klarar!

– Men en 30-gräns kan rädda liv. Det har vi sett på andra ställen.

– Jaså? Hur många liv? Tre, fem? Jag har sett undersökningar som säger att det inte alls är säkert. Det kan vara tio. Men också noll. Tills vi vet bör vi inte ändra något. Och tänk på alla liv som går förlorade för att barnen tror att det är ok att springa rakt ut i gatan! För att de litar på att folk kör sakta! Barn ska hållas inlåsta. Då kan alla köra hur fort de vill.

– Men kan vi inte åtminstone rekommendera 30?

– Du får väl köra 30 om du vill. Själv kör jag 100, men jag åker förbi skolan mer sällan i gengäld. Och så avstår jag från att dricka alkohol en vecka innan jag kör förbi skolan.

– Varför en vecka? Det räcker väl med att du är nykter när du kör?

– Nu är det så att den ansvariga myndigheten säger att man ska dricka så lite som möjligt. Så då väljer jag att vara nykter en vecka, så kan jag i gengäld hålla 100 utanför skolan. 

Ungefär så ser argumentationen ut runt ansiktsmasker, som ju rekommenderas eller krävs i nästan alla länder utom Sverige och Vitryssland. De påstås vara “väldigt farliga”, eftersom de kan invagga folket i “falsk trygghet”, så att man slutar hålla avstånd och tvätta händerna, trots att den enda undersökning som gjorts säger att människor håller det avstånd de kan, oavsett mask. 

Vidare sprids myten att använder man mask fel kan den göra mer skada än nytta. Såvida man inte plockar upp någon annans mask och gnuggar den i ansiktet är det svårt att göra så fel att man försämrar situationen. Men det är för många som om masker och enbart masker är närmast radioaktiva. Visst. Om du är smittad och petar på masken får du ditt virus på fingrarna, men det gäller förstås även om du tar i ditt ansikte. Om du slänger en mask i en soptunna eller på backen hamnar viruset där, men det gäller ju även en servett eller ett utspottat tuggummi. Om du lägger masken på bordet på restaurangen hamnar virus kanske där, men det gäller ju även besticken och porslinet. Och när man stoppar ner masken i handväskan måste man enligt många lägga den i en förseglad plastpåse, men det gäller inte mobilen man precis pratat i eller läppstiftet. Jag har aldrig fått klart för mig varför främmande personer nu plötsligt måste kunna rota i min handväska. Låt bli det! 

En del går så långt som till att påstå att om man sätter på en mask man tillfälligt tagit av sig  är det katastrof. De vet inte varför. Men de har läst det, någonstans. 

Omvänt är det livsfarligt om man fått någon annans virus på masken, men själv är frisk. Men hade du inte haft mask hade du ju fått det direkt på mun och näsa, brukar jag svara. 

Värsta maskmotståndarna är ofta vårdpersonal, som fått lära sig att använda mask av helt andra skäl än att bromsa virus, och inte riktigt kan släppa de invanda, rigorösa rutinerna. De är helt säkra på att just svenska folket, till skillnad från miljarder andra världen över, inte klarar av att klura ut de mysterier maskbärande innebär. 

Vi vet att masker hjälper. Vi vet inte exakt hur väl, men spelar det roll? Av miljoner smittade världen över finns inte ett enda känt fall där någon blivit sjuk av att bära mask.

I Sverige har vi ingen nationell skolstrategi. Hundratusentals tonåringar skrotar runt i affärer och lokaltrafik och andas på varandra och alla övriga. Det finns heller ingen kontaktspårning, och få randomiserade tester. Ändå är vi förvånansvärt nöjda över hur få fall vi har, och jämför oss med andra länder, som faktiskt följer upp sina sjuka. 

Jag mötte en kvinna i en kö häromdagen, som först förklarade för mig att hon valt att bära mask för att hon kände sig dålig på morgonen, och två minuter senare deklarerade att hon var emot en allmän maskrekommendation från FHM, för den kan “leda till falsk trygghet”. 

Och då undrar jag: vad är “sann trygghet”? Är det inte att göra precis allt man kan för att säkerställa att omgivningen inte far illa? Hur kan det vara något annat än hänsynslöst att inte bära mask när man rör sig bland dem man inte känner, om man nu inser att de fungerar?

Risker med masker

Image may contain: 1 person, closeup

Riskerna med mask är en myt. Nästan. Det är extremt svårt att hantera en mask så illa att man försämrar läget mot att inte ha någon.

Och världen är överens nu. Masker hjälper. Till och med FHM har till slut erkänt det. Och nu ”arbetar de med frågan”, fortfarande spridande myten om problemen, utan att specificera vilka dessa skulle vara.

Syftet med en mask är förstås att så mycket av det virus du teoretiskt bär på som möjligt ska hamna i den, och inte i luften omkring dig. Detta ger att masken blir full av virus. Så långt är vi ense.

Men i alla de vindlande diskussioner kring masker jag haft på senaste tiden ploppar problembeskrivningar upp som är direkt absurda. Det är som om masker, men bara masker, ingenting annat, är närmast radioaktiva och livsfarliga.

Så låt oss gå igenom argumenten. I scenarierna nedan är du maskbärare och smittar.

”Folk tar av maskerna och lägger dem i handväskan eller på borden på uteserveringar!”

Riktigt. Du lägger också mobilen de precis pratat i i handväskan, och även den kan vara full av virus. Du lämnar bestick du ätit med och glas du druckit ur på uteserveringarna också. De är rimligtvis också fulla av virus. Du lägger mobilen på bordet. Och din utandningsluft innehåller droppar som landar framför dig. Personalen behöver ha handskar och sprita borden mellan gästerna, oavsett mask. Det finns ingen väg runt det.

”Folk går omkring i affärerna och petar på maskerna!”

Tar du på masken fastnar kanske virus på dina fingrar, och tar du på kundvagnen överförs det dit, och kan plockas upp av någon som använder vagnen efter dig. Det är helt riktigt. Men om du inte har mask gäller precis samma sak. Det finns inga belägg för att folk tar mer i sitt ansikte för att de bär mask, och om du inte har mask är risken avsevärt större att droppar från din utandning hamnar på både kundvagn och händer.

Det är alltid viktigt att ha handsprit när man tar i en ny kundvagn eller liknande, eller handskar, om man är skör. Den som inte vill bli smittad måste ändå alltid tänka att alla ytor kan innehålla virus.

”Masker ligger slängda överallt!”

Mja. När jag var i Paris där det var masktvång såg jag kanske tre masker totalt, under fem dagar, ligga och skräpa på marken. Man får väl bara helt enkelt låta bli att ta upp dem och gnugga sig i ansiktet med dem. Det är förstås ingen skillnad på en använd mask och en servett du torkat dig med och tappat på marken. Båda kan innehålla virus. Låt bli att slänga både mask och servett på marken!

”Folk struntar i social distansering när de har mask!”

Jag tror de flesta av oss som varit i länder med masktvång kan konstatera att social distansering funkar lika bra respektive dåligt utan mask som med. En del sköter sig utmärkt. Andra inte alls. Men eftersom maskerna minskar mängden virus framför personen rejält minskar också riskerna. Det är ju alldeles självklart.

”Folk kommer att gå in i affärer eller åka buss mer om de har mask!”

Det där är ett rätt bakvänt argument, som bygger på att maskbärare är mer riskbenägna och rör sig mer bland andra än icke-maskbärare. Det mest troliga är ju motsatsen. Masker är inte särskilt behagliga att bära, så med masktvång i lokaltrafik och butiker är sannolikheten snarare mindre att folk strosar runt eller åker buss i onödan, eller tar med maken när man kan åka ensam.

Själv rör jag mig i alla fall snabbare genom mataffären med mask än jag gjorde utan.

Och betänk lite hur baksidan av detta argument ser ut: ”Det är bättre att utsätta friska för den större mängd virus som finns i bussar, tåg, affärer där smittbärare inte bär mask, för om de vet att ingen bär mask kanske de stannar hemma mer.”

Hur cyniskt låter inte det?

”När masken blir blöt slutar den fungera!”

Jag har faktiskt aldrig varit med om att den blivit det, och då har jag ändå burit mask i fem timmar i sträck ett par gånger. Men visst. Då får man väl ha en i reserv. Sedan är det inte så att den helt slutar fungera bara för att den är blöt. Den fungerar bara sämre.

”Det är farligt för hälsan att bära mask!”

Denna teori finns i lite olika varianter, men samtliga är debunkade. Människor som har svårt att andas ska förstås undantas. Det handlar om att få på tillräckligt många människor mask för att bromsa smittan ute bland folk.

”Det blir ett sopberg av masker!”

Det jag förespråkar är bomullsmask, i tre lager. Samma standard som man har i USA och andra länder. Resten av världen har burit mask ett tag nu, och man har blivit bra på att sy dem rätt. Det räcker med ett par stycken, så man har att byta.

”Det går inte att få fram masker till hela Sveriges befolkning!”

Jodå. Näthandeln är internationell. Många etablerade företag, som Adidas, syr masker. Men det hade förstås varit bra om inte FHM envist sagt att de inte gör någon nytta fram tills nu. Då hade det säkert funnits fler i butikerna.

”Man måste tvätta dem mellan varje användning, och har man tagit av den kan man inte sätta på den igen!”

Dumheter. Jag bär min på armen eller har den i ett särskilt fack i handväskan. Funkar utmärkt. Och ja, då hamnar viruset på min arm eller handväskan. Men det gör det ändå om jag är smittbärare. Via min mobil, mina nycklar eller vad det nu kan vara. Så vi får helt enkelt låta bli att rota i varandras handväskor.

”Masken måste vara av FFP2/3-typ, annars är det ingen idé!”

Det handlar om best effort. Inte perfektion. Bomull i tre lager minskar mängden rejält, men tar inte bort viruset helt, men det är bättre än att ingenting. Till och med en sjal är bättre än ingenting, fast inte lika bra som en mask. Det är helt enkelt en skala. De tuffaste maskerna bör vi låta vårdpersonal och sköra bära, så kan vi andra ha bomullsmask.

Image may contain: text that says 'Average distance traveled by airborne droplets. (in inches) Uncovered Bandana (Elastic T-shirt shirt material) Folded handkerchief (Cotton) Off-the-shelf cone style mask (Unknown) Stitched mask (Quilting cotton) 25 50 75 100'

Ur Wall Street Journal.

”Om du tar på masken och har fått någon annans virus på den kan du få in det i din mun.”

Ja. Riktigt. Men hade jag inte haft mask hade jag ju haft det direkt på munnen. Det är ju för övrigt ingen skillnad om jag tar i mina kläder. De kan också ha fått virus från förbipasserande på sig, men ingen anser att vi ska sanera våra kläder så fort vi varit ute. I det läget, när det handlar om att jag är frisk men har passerat en sjuk, kan en mask aldrig försämra läget.

”Det kan ge skadliga psykologiska effekter att vi inte kan se varandras ansikten!”

Det argumentet är nog det dummaste av alla. Tandläkare och operationspersonal bär masker hela tiden. Och jag förespråkar inte att folk ska gå omkring med mask hemma eller utomhus, utan bara i affärer, lokaltrafik eller andra lokaler där det är trångt. Vem har behov av att folk på bussen eller vid köttdisken ser din nuna?

Man behöver alltid tänka att två-tre meter framför dig sprutar du ut ett moln av virus. Det hänger kvar när du gått, och andra kan gå in i det. Det är därför distansering och handtvätt inte räcker. Du behöver inte ens se människan som smittar dig.

Allt du sätter framför din mun som fångar upp virus hjälper till att skydda andra. Visst bör man följa alla direktiven om handtvätt före påsättning och bara hålla i öglorna och tvätta masken varje kväll, men även om man gör fel är det bättre än inget alls.

Tänk dig att du vill införa hastighetsbegränsning vid en skola, och får höra att ”det kan vi inte göra, för folk kanske struntar i att kolla på vägen om de kör för sakta”, eller ”alla som vill får ju köra trettio” eller ”det är bättre att passera snabbt, för annars hinner fler barn springa ut på vägen”. Det är samma nonsensargument.

Snälla, sluta sprida myten att masker är farliga!

Man får vara extremt klantig för att göra så fel att man sprider smittan på grund av en mask.

Midsommartår

generic-fence-daisyDu lindar av olvon en midsommarkrans
Din dotter har kungens män
Fört någonstans
Du stirrar mot mångubbens
Benvita glans
Och undrar om han henne ser

Du minns hur du räknade alla små tår
Hennes porlande skratt
Hennes ulliga hår
I vargtimmen faller
En skälvande tår
Du böjer ditt huvud och ber

Hon trodde på kärlek, hon kände sig trygg
Hon log emot alla
Och var aldrig skygg
Hon skrek när hon gömde sig
Bakom din rygg
Men tystnaden hörs ännu mer

Du bygger av minnen ett vacklande värn
Du somnar till slut
Invid Svartrama tjärn
Ditt hjärta torteras
På glödande järn
Och mångubben ser dig och ler

Mattias Karlsson och Simon(e) de Beauvoir

IMG_3683Sverigedemokraternas Mattias Karlsson skrev ett toklångt facebookinlägg om vänsterpedofiler. Jag har stört mig på det sedan jag läste, eller snarare skummade, det, men haft svårt att sätta fingret på varför. I stora delar är det ett viktigt och bra ämne, och han är moraliskt på rätt sida, förstås. Men här ska jag nästa lite i varför han hamnar rätt och snett på samma gång, och vari det verkliga problemet med inlägget ligger.

Bakgrunden är en nyutgiven bok av Vanessa Springora, ett offer för prisade författaren och kulturpersonen Gabriel Matzneff. Boken heter ”Le Consentement”, dvs ”Samtycket”, och handlar om hur hon i nedre tonåren hade en helt öppen och välkänd ”relation” med Matzneff, som för övrigt skrivit en hel del om hur han förgrep sig på barn både i Frankrike och Ostasien. Och frågan hela Frankrike ställer sig är förstås hur detta kunde hända. Frankrike ligger långt efter när det gäller lagar mot övergrepp på barn. Medan de flesta västländer sedan länge förbjudit alla sexuella aktiviteter före en viss ålder har det där varit tillåtet så länge barnet kan anses vara med på noterna.

Så långt är jag förstås ense med Karlsson. Det är horribelt, det är bra att det kommer fram, barn behöver skyddas.

Det problematiska i hans text är själva skuldfrågan. I stycke efter stycke återkommer ordet ”vänster” i olika former. ”Vänstern” skyddar pedofiler och de hatade feministerna är medbrottslingar. Övergreppen är en konsekvens av ”vänsterkrafter”, och de hade till och med till någon sorts syfte att krossa borgerligheten:

”Hur kommer det sig att Jean-Paul Satre, Simon de Beavoire, Herbert Marcuse, Michel Focault mfl – Grundarna av dagens förhärskande vänsterliberala, feministiska, queer-teoretiska, post-koloniala och identitetspolitiska överideologi, fortfarande förbehållslöst hyllas som hjältar av det politiska, kulturella och mediala vänster-liberala etablissemanget, trots att samtliga utövade eller understödde pedofili?”

Jag säger inget om att han vimsar till bokstäverna i Simone de Beauvoirs efternamn. Han kan uppenbarligen inte stava till vare sig Sartre eller Gabriel heller. Men när han kallar henne Simon undrar jag om han vet vem han skriver om.

När jag läste franska på universitetet uppehöll vi oss förstås rätt länge vid just de Beauvoir, Sartre, Camus och andra samtida, på grund av det enorma avtryck de gjorde på hela västvärldens filosofiska och politiska utveckling. Jag har aldrig sett dem som ”vänster”. Existentialisternas kamp var mot det förtryck konventioner, framförallt kyrkans, utgjorde och inte mot kapitalet.

Simone de Beauvoirs ”Le deuxième sexe” blev ett av världens mest inflytelserika verk. I den mosar hon myt efter myt om kvinnor och kvinnlighet och tvingar läsaren att se hur kvinnor inte räknades och hur lagar, religion och förväntningar låste in och dödade vårt självförtroende och förvrängde vår självbild. Det var många år sedan jag läste den, men jag minns att jag förundrades över hur ingående hon berättade om sin tidiga sexualitet. Att skriva så självutlämnande redan på 40-talet var förstås fantastiskt modigt.

Och det var väl just där hon gick vilse. För hon skrev mycket riktigt på en petition på 70-talet mot en åldersgräns för samtycke, eftersom hon, liksom många andra på den tiden, verkligen trodde att barn kunde ha en sexuell relation och må bra av det. När konventionslocket lyfts undan under den sexuella frigörelsen och kvinnors sexualitet legitimerats fanns ingen insikt i hur unga flickor kan skadas av tidiga sexuella relationer, även när våld eller tvång inte förekommer. Den kom senare, med buller och bång, på 90-talet, men då hade hon lämnat jordelivet.

Gjorde hon och övriga stor skada genom sitt agiterande? Absolut. Springoras trasiga uppväxt hade kunnat räddats om de Beauvoir och övriga intellektuella inte hade argumenterat för barns ”rätt” att ha sex med vuxna. Hennes ansvar är glasklart.

Borde hon ha vetat bättre? Det är lätt att vara klok när vi sitter med facit i form av stora mängder vittnesmål. Var och en måste göra den bedömningen själv.

Mitt problem med Karlssons inlägg är ju inte att han rasar mot just detta ställningstagande, utan att han buntar ihop hela hennes, och andra nittonhundratalsfeministers, livsgärning med vad han menar var ett stöd för pedofiler, och drar slutsatsen att utan feminister hade världen varit så mycket bättre, lätt travesterat. Hans raseri riktar sig inte  alls mot pedofiler överlag, och de är ju uppenbarligen inte ”vänster” utan finns i alla åsiktsinriktningar, yrken, väljargrupper, samhällsklasser och religioner, utan mot feminismen. Det är dens fel. Och kommunismens. Kort sagt: ”vänstern”. Vänstern gillar pedofili, menar han, ungefär.

Jag är ju inte det minsta vänster, så jag kan säga detta helt utan att tala i egen sak: det finns en paradox i att se hur sverigedemokrater – både på riksdagsnivå och i facebookgrupper – hatar feminismen men älskar att tala om hur invandrare, särskilt muslimer, inte delar ”vår” kvinnosyn. Liksom. Var tror han den kommer ifrån?

Simone de Beauvoir hade fel om barns sexualitet. Det är helt uppenbart. Men hennes sammanlagda livsverk bidrog starkt till att lägga grunden till den kvinnosyn som Karlsson och andra sverigedemokrater berömmer som ”svensk”.

Vi behöver döma människor utifrån deras kontext.

Simone de Beauvoir utgick från att eftersom hon själv hade tidiga sexuella fantasier borde barn få ha sex.

Karlsson gick med i ett parti som nyligen grundats av nazister och som ville utvisa alla invandrare som kommit efter 1970 och förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla den svenska rasen ren. Och han gjorde det ett halvsekel efter andra världskriget.

Låt oss döma båda rättvist.

Hederliga politiker

IMG_3683Jag betraktar mig själv som en ganska mainstream moderat. Den politik jag vill se är nästan exakt den partiet föreslår.

Jag vet dock att många, både till vänster och höger, tycker jag är supermegaradikal, till vänster om Sjöstedt, men det handlar mer om min retorik och de ämnen jag väljer att diskutera än om mina faktiska ställningstaganden vad gäller realpolitik.

Det är i sig tragiskt att om man som moderat tar ställning mot muslimhat och för mångkultur, ser arbetskraftsinvandring som en stor tillgång för landet, och förespråkar en verklighetsbaserad rapportering om samhälleliga hot, som exempelvis dödligt våld, tror många att man är toklångt till vänster.

Jag följer ju amerikanska nyhetsmedia, samtliga, extremt ingående. Och det är ofantligt intressant att jämföra panelernas diskussioner med våra perspektiv.

En mainstream-moderat som jag blir demokrat i USA. Aborträtt, sunda miljöregler, sjukvård för alla, studielån och fria högre studier är inte något som ens ifrågasätts i Sverige, och det är vad Dems kämpar för idag. Jag vet att många översätter moderater till republikaner, men där håller jag inte med alls. Det finns nästan inget på republikanernas agenda som är moderat realpolitik.

Detta sagt finns många republikaner som är hederliga politiker eller debattörer, och som jag gärna lyssnar på och nickar till.

Tyvärr har alla, nästan, lämnat politiken, eller är på väg att göra det, eftersom GOP (partiet) numera är Trumps.

Det finns en matematisk förklaring. Bara en fjärdedel av väljarna (registered voters) är republikaner, men bland dessa har Trump 80-90 procent i sin hand. Det betyder att om man som ledamot går emot Trump finns en överhängande risk för hat-tweets, och sedan kommer en utmanare i hemmadistriktet/-staten som Trump lyfter fram och vips är man ute och kan packa ihop sin Washingtonkarriär. Om man å andra sidan försvarar honom och INTE kommer från ett megarött distrikt (i USA är rött höger och blått vänster) finns risken att man förlorar det faktiska valet till en demokrat, för det mesta Trump gör och säger är oförsvarbart. Detta är republikanernas enorma dilemma.

Det gör att
– republikanska politiker från ”purple” districts/states (”purple” = lila = distrikt som inte är vare sig blå eller röda) gör det enda rätta. De mumlar något svårbegripligt och springer när de får frågor från journalister. Någon gjorde ett skojigt klipp med republikaner som sprang in i hissar för att undvika att behöva försvara Trump.
– republikaner från röda districts/states försvarar honom med absurda argument.

Det är extremt obehagligt att se. De vet uppenbarligen att de är helt fel ute. De pratar forcerat och skriker mellan varven för att överrösta intervjuaren. Hoppar mellan ämnen. Påstår att äpplen är apelsiner och förresten är solen gul och varför pratar ingen om Hillarys emails? Skulle man stänga ljudet och bara betrakta deras kroppsspråk skulle man direkt se på svettpärlorna i pannan att här är någon som blåljuger.

Och jag tänker att jag är glad att mina barn och barnbarn och barnbarnsbarn aldrig kommer att behöva se mig åbäka mig sådär.

De kanske inte gillar vad jag står för idag, när de om femtio eller hundra år hittar något jag skrivit i ett dammigt, historiskt arkiv.

Men jag har aldrig framfört något jag vetat varit lögn eller nonsens, eller som gått på tvärs mot min moral.

Sätt punkt för borgerligt hatgnäll

SwedenSverige har tyvärr tragiskt många medborgare som sprider massor av ren dynga om landet i och utanför Sverige, av olika skäl. Om det är något som är unikt för oss svenskar så är det nog det – den ständiga ivern att baktala vårt fosterland. Jag vet inget annat folks medborgare som bär sig åt så.

Själv slutade jag med det när jag var 17. Jag minns det exakta ögonblicket. Jag tågluffade, och satt på ett tåg i Italien och berättade för några killar i vagnen om hur fel allt var i Sverige. Då sa plötsligt en till mig att det finns massor av fel på Italien också, men när han pratar med människor som inte är italienare berättar han bara hur bra landet är. ”You must always be proud of your country.”

Jag tvärtystnade.

Och så tänkte jag bakåt, och insåg att det fanns ett mönster – jag hade bott utomlands året innan och träffat många andra utflyttade svenskar – i hur vi svenskar ständigt kritiserade vårt land när vi pratade med ickesvenskar – i hatiska, arga och ofta deterministiska ordalag. Jag liksom övriga. Och jag bestämde mig där och då för att sluta.

Detta baktaleriet är, tyvärr, en borgerlig grej. Det är vi på högersidan som har satt i system att ständigt tokhata Sverige av idag – förr vid köksborden och numera även i sociala medier. Jag tror det kommer från alla år av sossestyre med oss i ständig opposition. Många borgerliga blev så vana att alltid kritisera de styrande att det övergick i någon sorts bisarrt förakt mot själva folket och landet och inte bara regeringen.

”I Sverige får man inte …”
”Det är typiskt svenskar.”
”… i detta jävla landet.”

Det här är inte uttryck som började med SD. De började med oss, skam till sägandes. Sossar skäller förstås också, men i regel inte på hela landet och folket, utan bara på oss som är rika kapitalistsvin. Utgångspunkten för dem är istället att Sverige är nästan perfekt, men vi direktörer och skattesmitare står i vägen för Utopia genom att suga ut folket.

Tvåtusentalet har sett nästan lika många år av borgerligt styre som vänsterstyre, och vi borgerliga har varit en väsentlig del av att forma dagens Sverige, the good with the bad. Vi bör både sträcka våra ryggar i stolthet över att vara världens bästa land, och samtidigt lika rakryggat peka på de problem vi har och föreslå lösningar för dem, utan att trassla in oss i hatgnäll som bortskämda tonåringar: ”Allt är åt helvete, och det är föräldrarnas, lärarnas och alla andras fel. Inte mitt. Jag bara sitter här och är perfekt.”

En del av SDs framgångar på sista tiden ligger just där. Moderater och kristdemokrater, såväl politiker som gräsrotsväljare, beskriver ett land i fritt fall. En krigszon, där folk knappt vågar sig ut. Och sedan står alltid en sverigedemokrat där och lägger till ”japp, och det är erat fel – vi har ju sagt detta hela tiden, men ingen lyssnade på oss, utan alla bara kallade oss rasister när vi försökte säga sanningen”, och så vinner de, inte vi, poängen. De blir hjältarna som stått ut med oförskyllt hån och förakt.

Nästan ingen borgerlig politiker pratar om Sverige som ett bra land, annat än i en snabb passage: ”Sverige är fantastiskt, MEN …”. Och ingen från forna Alliansen berättar om allt bra alliansåren åstadkom, trots att det finns en gedigen lista att välja från. Det är som om vi skäms både över de åtta åren och över landet och alla dess medborgare. Det är för mig obegripligt. Och när jag pekar på alla bra reformer Alliansen genomdrev dyker det inte sällan upp någon från högersidan och säger ”jaså, men öppna-era-hjärtan-politiken förstörde Sverige yada yada”. Nej. Sverige är inte förstört. Det finns förbättringspotential, absolut. Men Sverige är fortfarande härligt och extraordinärt med coola, trevliga, kloka och glada medborgare.

Om vi borgerliga ska återta makten i Sverige och bygga ett land baserat på våra värderingar bör vi sluta ständigt prata om systemkalops och istället börja med att vara stolta över det land vi varit med och byggt, och sedan förklara hur vi vill förbättra, inte ”rädda”, landet.

Det behövs inget ”men”. Sverige ÄR fantastiskt. Punkt.

#ståuppförsverige
#stoltsvensk