Antisemitism

  • Besvikna läsare

    Tabell som jämför Poll of polls den 25 oktober 2026 med valresultatet den 13 september 2026, med partiernas andelar och blockskillnaden.
    Källa: Wikipedia – opinionsundersökningar inför riksdagsvalet 2030.

    Min text igår retade upp många av er som brukar hålla med mig. Det är ok.

    👉 Read in English

    Men jag känner när jag läser era runt hundra kommentarer att jag behöver förklara några delar.

    Inlägget är mer profetiskt än tyckande. Min övergripande poäng är att den väg som Centerpartiet nu valt löper stor risk att resultera i en regering med Sverigedemokraterna i. Det är enkelt:

    När Ulf Kristersson nu oundvikligen faller finns bara en omröstning kvar, och den ska rimligtvis gå till Magdalena Andersson, och när hon sedan fallit blir det extra val och där vinner högersidan. För vad ska vänstersidan gå till val på? "Rösta på oss så vi kan få fyra nya omröstningar?"

    Om vi är ense om att det vi absolut inte vill se är en regering med sverigedemokratiska ministrar måste det vara bättre med en där man regerar med hoppande majoriteter – dvs ömsom Socialdemokraterna, ömsom Sverigedemokraterna.

    Många retade sig på påståendet att 80-90 procent av deras politik inte är rasistisk. Men det är ett faktum. Skatter, vård, skola, omsorg med mera är frågor där Sverigedemokraterna ligger mitt på höger-vänsterskalan.

    Och vad gäller migrationspolitiken är den inte längre den knäckfråga den var för tio år sedan – och det har mer med EU:s förändringar att göra än svensk inrikespolitik.

    Jag använde ordet "beröringsskräck", och det retade också många. Det är helt riktigt att det går emot hur jag har formulerat mig tidigare – sedan de kom in i Riksdagen 2010 och jag började skriva om dem. Mina värderingar har inte ändrats, men verkligheten har det. Att vägra "ta i dem med tång", som Fredrik Reinfeldt en gång sa och jag då stod bakom, resulterade i att de växte. Vi kan inte gå tillbaka till den strategin.

    Någon påpekade att jag inte "förstått" vad som hänt i USA, för där väljer man minsann ledare som vägrar ha med Donald Trump att göra. Inget kan vara felare. De mest populära progressiva ledarna är Zohran Mamdani och Abdul El-Sayed, och de vill som jag skrev igår båda samarbeta med Trump "where we agree".

    Det viktiga för mig är att Sverigedemokraterna inte regerar. Deras grovt rasistiska retorik ska inte representera Sverige, och de ska inte leda departement.

    Till alla er som står till vänster: Ni har sett mig försvara Vänsterpartiet mot anklagelser om antisemitism. Men det finns idag – särskilt till höger – en bild av att partiet är antisemitiskt, vilket i sin tur resulterar i ett kålsuparargument: "Visserligen är Sverigedemokraterna rasister, men det är Vänsterpartiet också", ungefär. Smutskastningen av Vänsterpartiet ger liksom tillåtelse till högerväljare som tagit illa vid sig av Sverigedemokraternas muslimhatkampanj att ändå inte rösta vänsterut.

    Vi kan tycka att det är orättvist, och trots att jag står långt från Vänsterpartiet rent politiskt har jag gjort vad jag kunnat för att ändra den bilden, men den finns där. Jag tror att den inställningen kombinerat med hur förvirrad regeringsbildningen har framstått gör att ett extra val kommer att leda till en superseger för högersidan.

    En regering med Vänsterpartiet i är en enhörning. Det kommer inte att hända. En socialdemokratisk regering utan Vänsterpartiet kommer heller inte att hända.

    Ni som absolut inte vill se en regering med Sverigedemokraterna i – hur ser ni vägen framåt? Lägg åsikterna åt sidan och berätta: Var i mitt resonemang har jag fel, rent logiskt?

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Regeringsbildningen 2026


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Judehatande holländare?

    Skärmdumpsgrafik av Widar Anderssons Facebookinlägg om Nederländernas bojkott av Eurovision och Anne Franks minne.

    Det här är en sådan inskränkt, slö och hånfull analys att jag blir matt.

    👉 Read in English

    Det är en sak att inte acceptera att Israel begår de brott mot palestinier vi bevisligen ser varje dag. En helt annan att kalla alla oss som vill sanktionera Israel ”judehatare”.

    Och vedervärdigt att jämföra bojkotten med Anne Franks fruktansvärda öde.

    Historien kommer att döma dem som stöttade folkmordet, apartheiden och den etniska rensningen lika hårt som dem som stöttade 40-talets folkmord.

    Vi behöver lyssna till judar som faktiskt är utsatta idag – dvs den grupp israeler som dagligen kämpar för palestiniernas rätt trots hot om åtal och indraget medborgarskap från det så kallade ”demokratiska” styret. Vi behöver stå upp för dem och för de palestinier som mördas, fördrivs, våldtas, fängslas och torteras varje dag. Som ser sina familjers olivträd huggas ner och sina djur torteras ihjäl. Detta är inte komplicerat för den som har en någorlunda välfungerande moralisk kompass.

    Jag hoppas Sverige visar samma mod.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Samhällsdebatt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Judar är inte problemet

    Illustration av en kostymklädd man framför en grafisk blå, gul och röd bakgrund.

    “Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem.”

    Björn Söder, 2014

    Har Sverigedemokraterna som parti rätt att slippa kallas nyssnazister? Är det orättvist att dra upp deras förflutna nu när Jimmie Åkesson gosar med Benjamin Netanyahu? Har han inte därmed bevisat att han inte är det minsta antisemit?

    Det var diskussioner som bubblade under mitt inlägg igår.

    Så jag vill försöka göra en rättvis analys, som baserar sig på vad jag lärt mig av att ha följt partiet i många år.

    Har man rätt att ändra sig? Ta avstånd från tidigare ståndpunkter? Absolut. Men för att bli trodd behöver det finnas en resa. Man måste kunna förklara varför man inte längre har de åsikter man hade.

    Sverigedemokraternas ledare, och nu syftar jag i huvudsak på Åkesson, Richard Jomshof, Söder och Mattias Karlsson, har rätt att inte kallas nazister idag, även om de en gång gick med i ett parti som startats av nynazister. Men det som saknas är resan. Hur tog de sig från förmodat judehat till klagomuren?

    Det som följer nu är min analys, som till stor del baserar sig på hur de formulerat sig under åren. Det står alla fritt att inte hålla med.

    Drivkraften bakom Sverigedemokraterna har alltid varit att bevara Sverige svenskt. Om man läser deras historiska partiprogram och lyssnar på deras uttalanden går det som en röd tråd. Ganska tidigt insåg de att en fixering vid etniskt svenska gener inte skulle funka, så de släppte etnonationalismen och bestämde att oavsett gener kan man vara svensk, men ska man bo i Sverige får man inte vara något annat alls.

    De drevs aldrig egentligen av något veritablet hat mot judar, men de ville inte ha människor i Sverige som inte var ”svenskar” – inte ens de som levat här i 250 år. Ingen har formulerat detta bättre än Jomshof, när han deklarerade att judar inte är något problem, eftersom de är så få. Ta in det.

    Jag tror att hade situationen varit den omvända, dvs vi hade haft 300 000 relativt nyinvandrade judar i Sverige, varav 10-30 procent ortodoxa (med täckt hår som inte handhälsar) hade Jomshofs bok handlat om judeniseringen av Sverige.

    För mig är det rätt solklart. Allt som inte är Bullerby-lintott-svenskt ska egentligen väck, men prion ligger på det största hotet. Och Sveriges muslimer är 10-20 gånger fler än Sveriges judar.

    Jag tror inte egentligen att Jomshof och Söder någonsin hatat judar, och jag tror inte heller att de idag älskar Israel. De hatar däremot muslimer för att de har fräckheten att bo i Sverige, och Netanyahu-regimen hatar muslimer, och därför gullar Åkesson med folkmordsentusiasterna.

    I botten finns ju ingen karaktärsdanande resa. De har inte genomgått någon metamorfos och kommit fram till att judar är superbra.

    De har enligt mig exakt samma syn nu som då: den som har traditioner som inte är pursvenska måste egentligen väck från vårt fosterland, men judarna är för få för att vara ”ett problem”.

    Fler artiklar:

    Rasism · Samhällsdebatt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Judehat mot muslimhat

    Björn Söder tillsammans med Franz Schönhuber framför en Sverigedemokraterna-banderoll.

    Sverigedemokraternas ”toppar” har egentligen inte ändrat sig ett uns. Det är bara det att de hatar muslimer mer än judar.

    Det är principen om fiendens fiende som står bakom den nyfunna Israelvurmen. Hur vet jag det? Det är inte så komplicerat: Inget annat har hänt sedan gosandet med Franz Schönhuber, tidigare medlem i Waffen-SS.

    Det är inte världens judiska befolkning som Sverigedemokraterna stöttar, utan Israels vidriga regim, eftersom den mördar, fördriver, torterar och våldtar muslimer. Visserligen gör Benjamin Netanyahu med flera exakt samma sak med kristna, men jag antar att filosofin är att lite svinn får man räkna med.

    Jimmie Åkesson i kostym och kippa framför Västra muren.

    När jag plöjer igenom alla hundratals hatkommentarer och Twitter-svar på den senaste veckans inlägg om Palestina är det här den tydligaste paradoxen: skamlösheten hos Sveriges alla nyssnazister när de utropar sig till världens judars försvarare.

    Jag har följt er i snart tjugo år.

    Jag vet vilka ni egentligen är.

    Fler artiklar:

    Rasism · Samhällsdebatt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Hatet från 7 oktober

    Anslagstavla med tio kritiska citat ur kommentarer på Helena Trotzenfeldts inlägg om 7 oktober.

    Många hundra kommentarer och tweets under mitt inlägg om 7 oktober, som jag själv kände var okontroversiellt. Luften gick lite ur mig, och jag tog ett par dagars nästan-paus från sociala medier.

    Så mycket hat och ilska.

    Så jag vill reflektera över reflektionerna. Här är en sammanfattning:

    1. Ingen får säga något ont om Israel denna dag.

    Det är fair nuff om man är konsekvent nog att säga att under Nakba day, dvs 15 maj, får ingen ifrågasätta något vad gäller Palestina, utan enbart fördöma Israels snart åttioåriga mord, fördrivning, tortyr, våldtäkter, stölder med mera på palestinier. Själv tycker jag dock det är absurt att tänka sig att vi inte ska kunna fördöma samtliga mord på civila, oavsett förövare.

    2. Ingen som värnar Palestina kan sörja israeler. Försök inte luras, typ!

    Det finns en enorm obalans mellan pro-palestinier och pro-israeler. Mycket få svenska pro-palestinier saknar enligt min erfarenhet förmåga att sörja offren den 7 oktober, precis som få skyller Israels gärningar på världens judar, men det omvända gäller inte. Jag vill inte påstå att precis alla så kallade ”proisraeler”, dvs svenskar som än idag fortfarande anser att Israel ”bara försvarar sig” och ”har inget val”, är rasister, men bara genom att se hur de formulerar sig om palestinier vill jag hävda att en övervägande del är en kombination av muslim- och arabhatare.

    De är de sämsta av oss.

    3. Antisemitismanklagelserna.

    Fortfarande lika tragikomiskt, eftersom de så ofta kommer från dem som har ylat om hur orättvist det är att ”dra rasistkortet” i många år. De som förr ofta var antisemiter, men nu har kommit på att de hatar muslimer mer.

    4. Rått hat:

    ”Fy fan!”, ”Bortom räddning.”, ”Sjuka människa!”

    5. Påståenden att jag ”förnekar” vad som hände.

    I posten gick jag medvetet inte in på alla lögner som omgärdar den dagen.

    Men de är många. Och det är viktigt att vi kommer ihåg att hålla isär vad som är sant, dvs belagt, vad som är obevisat och vad som är lögn.

    Mehdi Hasan har precis publicerat ett klipp om Hannibaldirektivet, se nedan, som är en påminnelse om att ingen vet hur många av de drygt åttahundra civila som mördades av palestinier och hur många som offrades av IDF. Och anledningen till att vi inte vet det är Israels totala ovilja att utreda.

    Samma sak vad gäller filmen Naza. En ”normal” regim hade, efter att en sådan film släppts, också inlett utredningar och lovat att gå till botten med påståendena. Israels totala fokus är på att straffa journalisterna och visselblåsarna.

    Vi kan inte göra mer för offren den 7 oktober 2023 än att kräva riktiga utredningar och att lagföra de som begick krigsbrott.

    Men Nakba pågår. Folkmordet pågår. Utplåningen av Palestina pågår.

    Vi hedrar inte offren från 7 oktober genom att tiga om Israels ansvar för den dagen, eller genom att hålla tyst om alla Israels palestinska offer. Så nej, jag tänker inte sluta skriva förrän varje mördad, våldtagen, torterad, fördriven palestinier räknas.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Samhällsdebatt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Värna muslimskt liv

    Muslimsk familj firar midsommar i Sverige

    ”Från vänster till höger – alla säger sig värna om judiskt liv och judar. Så passande då att lägga skulden för antisemitismen på svenska muslimer. Den högerradikala rörelsens omformulering av sig själv, från antidemokratisk till demokratins fanbärare, möjliggör ironiskt nog att positionera sig mot antisemitism och spela ut en stereotyp bild av judar mot en lika konstruerad grupp muslimer.

    Vad är det för slags judiskt liv som man i så fall vill främja och lyfta fram? Och vilkas? Omfattas även våra liv? Trots att nya forskningsrapporter från både Forum för levande historia och Segerstedtinstitutet tydligt visar att antisemitism och negativa attityder mot judar är mest utbredda hos moderata och sverigedemokratiska väljare – och minst förekommande hos miljöpartistiska och vänsterpartistiska dito – fortsätter det dominerande narrativet vara att antisemitism är något som enbart ”vänstern” ägnar sig åt. Därför kan också våra liv och symboler användas som partipolitiska slagträn av liberaler och dess högerradikala vänner.”

    — Channa Riedel: ”Varför skulle jag och mina vänner vara lojala med Israel?”

    Varje gång jag ser orden ”främja judiskt liv” tänker jag att absolut, det är precis vad alla partier är helt överens om, och även nästan alla svenskar i världens minst antisemitiska land. Alla judar ska kunna gå trygga i sina religiösa symboler överallt i Sverige. Ingen av rang säger emot. Antisemiterna stryks och puttas bort när de visar sitt fula tryne.

    Men vi har två partier vars enda målsättning är att sabotera, hetsa mot, läbbigförklara, hata muslimskt liv, och ytterligare två som accepterar detta utan protester.

    Inte nog med att de inte vill att muslimer ska kunna vara trygga när de bär sin religiösa symbol – de vill straffa dem när de gör det.

    Svenskar kan överlag delas in i två grupper:

    Vi som anser att båda de abrahamitiska folkgrupperna förtjänar exakt samma stöd och respekt. Ingen ska bli ifrågasatt för sitt religiösa val och alla ska vara trygga i att visa sin tro och tillhörighet offentligt.

    De som har samma syn på den ena folkgruppen som nazisterna hade på den andra. Inkräktare, snyltare, ohederliga, farliga, organiserade mot fosterlandet, strävar efter att ta över, måste bort.

    Jag ser fram emot den dag det blir lika självklart att vilja värna muslimskt liv i Sverige som övrigas.

    Fler artiklar:

    Rasism · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Terrorromantiken inom KD – del 3

    Efter att ha diskuterat terrorromantiken i Kristdemokraterna i ett par dagar vill jag bara förklara varifrån jag kommer. Det började med att jag störde mig på att alla muslimhatare i KD och Sverigedemokraterna skrek ”kolla på antisemitismen i Vänsterpartiet” och därmed gav en kålsuparursäkt till alla högermänniskor som höll för näsan inför sverigedemokraterna i regeringen. ”Visserligen är SD muslimhatare, men V är antisemiter, så same same!”

    För självklart tycker jag att V borde ha städat bättre – det är bara det att eftersom det är det enda parti någon gått igenom i denna valrörelse kan ingen säga huruvida 0,75 procent är mer eller mindre än någon annan. Det kanske är helt ”normalt”. Antisemitism finns i alla grupperingar, även om den ser olika ut. Jag kan fördöma den, men jag har inte på fötterna för att säga att V är värre än exvis Sverigedemokraterna, vars sympatisörer ju som sagt uppvisar högst grad av antisemitiska attityder.

    Det cirkulerar nu en lista över V-kandidater som inte är bortstädade, och jag har tänkt att förutsättningslöst gå igenom den, men inte idag. Hittar jag terrorvurm eller judehat hos dem som är kvar kommer jag inte att hymla med det. Det finns inget självändamål för mig att försvara något parti alls. Längre.

    Men här är problemet med KD-kandidaterna, och följ med ända ut i hörnen.

    Jag har, vilket kanske förvånar er, mer förståelse för folkmordsförnekarna än för bosättarterrorvurmarna.

    Folkmordet i Gaza är förstås värre, men där går det – tills FN och journalister fått fullt tillträde – any decade now – att skylla på att man inte tror på någon annan än IDF. FN ljuger, läkare ljuger, sjukhusen ljuger, de lokala journalisterna ljuger, The New York Times ljuger, bara Israel talar sanning och därför ”vet” vi alla att de gör precis allt som står i deras makt att säkerställa att så få civila som möjligt dör, och alla i Gaza hade supermycket mat hela tiden och alla sjukhus och skolor var raketbaser. Ungefär.

    Vi kan tycka att de är mer än lovligt korkade, naiva, enögda, whatnot. Men så länge de inte uttrycker rakt ut att de önskar att alla i Gaza ska dö – vilket det finns de som gör, men då är de inte folkmordsförnekare utan -förespråkare – är det inte säkert att de är psykopater. Förnekelsebubblan är tjock.

    Detsamma går inte att säga om dem som är bosättarterroristvurmare, som representanterna för KD. Det finns absolut ingen möjlighet att förneka vad som händer där. All information är dokumenterad av etablerade internationella medier och organisationer. Det går kanske att med lite vilja motivera den illegala ockupationen, men bosättningarna har bara ett enda mål:

    Att ersätta ett urfolk med invandrare, eftersom urfolket har fel ”ras”. Kristna och muslimska palestinier, med rötter i området sedan tusentals år, fördrivs dagligen från sina hem.

    Ebba Busch har talat vid en manifestation organiserad av Sionistiska federationen, som är ansluten till bosättarstödjande WZO. Hon har senare sagt att bosättarpolitiken saknar stöd och att KD stöttar sanktioner mot extremistiska bosättare, men jag har inte hittat att hon tagit avstånd från sin medverkan vid manifestationen.

    Lars Adaktussons rasism mot palestinierna och terrorvurmande går längre. Han har rest till bosättningarna och skrev där under ett löfte att motarbeta EU:s krav på särskild märkning av varor från de illegala bosättningarna – för övrigt i motsatt riktning mot den linje Sverige nu driver.

    2019 organiserade han personligen ett möte i Riksdagen med bosättaraktivister, varav en aktivt uttryckt att han ville utvisa samtliga palestinier från Västbanken. Han ordnade också andra möten där dessa terrorister fick tala.

    I hans svar till mig igår skrev han ”Bosättarvåldet är oacceptabelt och ska fördömas. Vilket den israeliska oppositionen varit mkt tydlig med.” Detta är enda gången jag sett ett sådant uttalande från honom, och då var det reaktivt, och den etniska rensningen stöttar han ju som sagt aktivt.

    Sedan har vi Mikael Oscarsson och Magnus Berntsson, som träffat politiker och aktivister, bland annat Ohad Tal. Det kan säkert finnas fler – jag har bara skrapat på ytan.

    Vi är alla överens om att fördrivningen av bosniaker och kosovoalbaner var brott mot mänskligheten, och att den antisemitiska fördrivningen av judar i efterkrigstidens Östeuropa var barbarisk. Att dessa representanter för ett kristet parti så sent som på 2020-talet ändå kan ha så barbariska värderingar är för mig obegripligt.

    Det är därifrån jag kommer.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Svensk partipolitik · Terrorromantiken inom KD


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Regerande ytterparti

    Skärmavbild av Twitter-konversation med kommentarer om svensk politik, inklusive åsikter om regeringspartier och samarbeten.

    Ganska många har frågat mig varför det är så viktigt att hålla Vänsterpartiet borta ur regeringen. Det är en intressant fråga, eftersom jag ser hur stackars Centerpartiet kläms från alla håll – antingen är de odemokratiska för att de inte accepterar Sverigedemokraterna eller också för att de inte accepterar V i en regering. När man lyfter blicken en smula är det intressant hur lika argumenten ser ut. Det är mycket lättare att tycka att något är odemokratiskt när motståndarsidan gör det.

    Vem man budgetsamarbetar med och vem man regerar med är förstås olika frågor. Och eftersom jag är borgerlig vill jag ju hellre se ett budgetsamarbete i mitten än till vänster. Det är det främsta skälet till att jag inte vill ha en regering med V i. Jag vill helt enkelt att en socialdemokratisk regering ska kunna komma överens med högersidan. Om inte om budgeten, så åtminstone i andra frågor där man tycker lika. Och jag tror faktiskt även Vänsterpartiet tjänar på att inte behöva stå för allt en socialdemokratisk regering kan tänkas hitta på.

    När det gäller Sverigedemokraterna i en regering är det en helt annan fråga. Det handlar för mig mindre om deras inflytande, även om det förstås spelar roll, och betydligt mer om deras retorik. Inflytande har de haft hela mandatperioden, så den delen skulle inte ha ändrats.

    Men ministrar representerar Sverige. De uttalar sig i Sveriges namn, företräder Sverige i EU och internationellt, förhandlar med andra länder, ansvarar för sina politikområden och är med och fattar regeringens gemensamma beslut. Jag vill inte att Björn Söder, Richard Jomshof och Jimmie Åkesson med flera, med deras vedervärdiga retorik när det gäller muslimer, palestinier och andra så kallade ”utomeuropeiska invandrare”, ska ha de rollerna. Och egentligen anser jag att även Kristdemokraterna, med sina terrorvurmande ledamöter, numera också borde vara diskvalificerade.

    Och de hårda linjerna från både Sverigedemokraterna och V – med krav på att få regera för att ge stöd – har säkert gagnat dem som partier, men det har också förstört för deras respektive block.

    Det gav motståndarsidan makt att säga ”röstar du på ett parti i det blocket får du ministrar från SD/V med på köpet”. För Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna innebar det garanterat valförlust – jag tror faktiskt de hade klarat sig kvar med Sverigedemokraterna som stödparti – och för vänstersidan innebar det att gapet nästan helt försvann – för högersidan kunde, rättvist eller ej, säga att ”visserligen får du muslimhatare i regeringen med oss, men du får antisemiter i regeringen om du röstar på vänstersidan”. Naturligtvis inte ordagrant, men det var budskapet mellan raderna.

    Det jag tycker alla behöver sluta med nu är att säga att partier, oavsett vilka, är odemokratiska om de inte går emot sina respektive vallöften. Någon kommer att behöva ge sig till slut, men tills dess behöver vi alla lugna oss en smula.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Valet 2026


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Antisemitismanklagelser som strategi

    Det står alltmer klart att detta var poängen hela tiden. Vrid ”ni tänker regera med rasister”-vapnet ur händerna på vänstersidan genom att hålla fokus på den påstådda antisemitismen i Vänsterpartiet.

    Jag tror också det funkade. Det gav moderater och liberaler som inte ville rösta på en regering med sverigedemokrater en ”jamen de andra är lika dåliga”-väg ut.

    Det är därför det är så viktigt att bottna detta – för de är inte likadana. Muslimhatet och rasismen mot palestinier hos Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – och även terrorvurmandet (!) hos Kristdemokraterna – finns i toppen. Det handlar inte om företrädare långt ner på listorna, på i stor utsträckning icke valbara platser, som sopas bort när de hittas.

    Och det är det det handlar om. Står partiet V för antisemitism?

    Som jag visade igår, och tänker gräva vidare i: nej, absolut inte! De står för annan politik jag som bekant absolut inte håller med dem om, men det är fegt och ohederligt att säga att partiet är antisemitiskt.

    Så varför dyker då dessa individer upp? Jo, för att till vänster, i Sverige, finns de som hyser antisemitiska konspirationsteorier, och dessa ska självklart aldrig få representera partiet. Samma sak med ”terrorvurmare” i form av dem som förespråkar våld mot civila. Partiet är inte ansvarigt för sina väljares åsikter, men de är ansvariga för att hålla dem borta från listor och talarstolar.

    Jämför med valstugeskandalen 2002. Flera lokala politiker från Moderaterna avslöjades med rasistiska uttalanden, och partiet tog avstånd, pressade dem att lämna och uteslöt i något fall en företrädare. M var inte ett rasistiskt parti, men ett parti som gillades av rasister. Den gången var det, såvitt jag minns, vänstersidan som utnyttjade situationen till att anklaga partiet Moderaterna för att göda rasismen.

    När det gäller KD och Sverigedemokraterna, däremot, finns, som redan konstaterats, muslimhatet och rasismen som en del av partiernas faktiska politik och av retoriken från toppen.

    Och som två SOM-undersökningar visar är Sverigedemokraternas väljare de mest antisemitiska i Sverige, vilket gör att jag är rätt säker på att om någon orkade gräva sig igenom det partiets listor torde minst lika många judehatare dyka upp.

    Vad gäller anklagelserna om terrorvurmande vill jag påstå – motbevisa mig gärna – att KD är Sveriges i särklass värsta parti. Ja, formellt tar man avstånd från bosättarterrorismen på Västbanken, men här är några exempel på hur ledamöter av betydelse ”vurmar” för vad FN-experter kallar ”settler terrorism”, utan att partiledningen tagit avstånd:

    Jag vill inte härmed frita V från ansvar – de behöver förstås hålla precis samma fokus på ”sina” antisemiter som M behövde på sina rasister och antisemiter tills Sverigedemokraterna dök upp och enligt mig absorberade dem.

    Men vi behöver minnas att till och med det uttalat pro-israeliska Judiska centralrådet har konstaterat att V-ledningens ställningstagande mot antisemitism är ”tydligt och genuint”. Det gör det svårt att försvara hur exempelvis Alice Teodorescu Måwe nu uttrycker sig om dem. Jag har inte hittat något engagemang mot antisemitism från henne förrän hon började hetsa mot Palestinarörelsen.

    Jag har nu som sagt kommit fram till att det jag från början upplevde som allmänt hyckleri från högersidan snarare är en look-over-there-strategi. Jag kan inte bevisa det, men det känns som om åtminstone delar av högersidan kommit överens om att använda svenska judars trygghet som vapen mot ett parti som faktiskt kämpat för den i många år, och för att slippa ta ansvar för de verkliga rasisterna och terrorvurmarna som man nu omfamnar.

    Och att döma av hur snabbt gapet mellan blocken försvann under de sista veckorna har man enligt mig lyckats.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Rasism · Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Judehat: V vs L

    Simona Mohamsson intervjuas iklädd ljusrosa kavaj och ett halsband med davidsstjärna.

    Göran Rosenberg postade nyss ett stycke ur Gulan Avcis intervju i Dagens Arena:

    ”Det finns inget annat parti som så rakryggat tagit strid mot extremism, mot judehatet, som Liberalerna har gjort. Skulle de rödgröna komma till makten, då tror jag att vi kommer se en farlig utveckling där fler judiska familjer kommer att tvingas packa sina väskor och flytta från det land som varit deras hemland i generationer. Det vore förödande för vår demokrati.”

    Så eftersom jag tänkt skriva en artikel om Simona Mohamssons tvära kast mellan olika positioner blev jag nyfiken och gjorde en sökning på hur mycket hon stått upp mot judehatet före valrörelsen 2026. Har hon besökt synagogor, deltagit i organisationer, skrivit debattartiklar, hållit tal, argumenterat från podiet? Gjort något för svenska judar som inte varit reaktivt?

    Jag hittade inget sådant initiativ alls.

    Så då frågade jag om Liberalerna som parti. Jag undantar regionala och lokala initiativ, reaktiva svar på frågor och fall där L röstat för propositioner. ”Tagit strid” innebär aktiva initiativ på riksnivå.

    Och jag hittade två exempel: Liberalerna krävde och fick en riksdagsdebatt om antisemitism och judars säkerhet i november 2023. I maj 2025 krävde partiet ytterligare en sådan debatt. Inget av detta ledde dock till några initiativ som inte redan var påbörjade.

    Så då ställde jag exakt samma fråga gällande Vänsterpartiet, och detta trillade ut:

    • 2022: V föreslog en nationell strategi för den judiska minoriteten, med argumentet att judiskt liv var alltför osynligt i minoritetspolitiken och behövde stärkas mer systematiskt. Förslaget omfattade också ett långsiktigt stärkande av jiddisch och den judiska minoritetens rättigheter.
    • 2023–2024: V fortsatte driva frågor om antisemitism, hatbrott och skyddet för judiskt liv i motioner och riksdagsdebatter.
    • 2024: V hänvisade till sitt tidigare krav på en nationell strategi och välkomnade att regeringen gått vidare med arbete på området.
    • 2025: V föreslog 60 miljoner kronor mer än regeringen till genomförandet av den nationella strategin för att stärka judiskt liv.
    • Sammanfattning: Före 2026 hade V en dokumenterad nationell meritlista av egna initiativ särskilt inriktade på judiskt liv i Sverige, inte bara allmän antirasism eller stöd till gemensamma regeringsåtgärder.

    Så jag vill nu betona att denna jämförelse mellan V och L är precis i sin linda, och jag kan ha missat massor. Jag uppmanar er alla att korrigera mig om jag är orättvis.

    Men om det stämmer påminner detta närmast om när Donald Trump skriker ”No one has done more for black people / Israel / the military / veterans / Christians / evangelicals / religion / Puerto Rico / farmers …” Inte nog med att det är lika bombastiskt – det är också lika falskt.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Rasism


    Följ diskussionen på Facebook: