Palestina 1948

  • Varje palestinsk flykting är ett brott mot mänskligheten

    Svartvitt foto av en palestinsk flicka som håller ett litet barn vid Allenby Bridge, 1967.
    Palestinska flyktingar vid Allenby Bridge, 1967. © UNRWA Archive.

    ”Att palestinierna behövt fly till andra länder eller lever i flykting-/koncentrationsläger är deras eget fel. De startade krig. Det skulle de inte ha gjort – Israel vann landet och nu får de skylla sig själva!”

    Förvånansvärt många har denna helt perversa och lagvidriga åsikt.

    Varenda palestinier som flytt motsvarar ett brott mot internationella lagar från Israels sida. En stöld av identitet.

    ”Jaha, men Karelen, Ostpreussen, Sudetlandet …!”

    Det är riktigt att en rad folkgrupper – inte minst judar – fördrevs under andra världskriget, och att mängder av gränser ändrades, och det var bland annat därför FN skapades.

    Redan i stadgarna i juni 1945 beslutades att forna tiders expansionskrig var förbjudna. Alla ”erövringar” Israel gjort sedan landet grundades har varit illegala. Varje fördriven palestinier är ett brott mot mänskligheten, och ett brott som får fortgå år efter år när de förvägras rätten att flytta hem.

    Om vi bortser från det orättvisa i ”delningsförslaget” 1947 hade sionisterna aldrig FN tillåtelse att fördriva de palestinier som bodde på det land de fått sig tilldelat. Det visste de. Det var därför de passade på under det halvår som föregick bildandet, för att hinna mörda och fördriva så många som möjligt innan de var tvungna ge dem medborgarskap. Flera hundratusen ofta enkla bönder som levde med sina familjer i byar sedan urminnes tider fick ta de få ägodelar de hann rafsa ihop och lämna allt bakom sig. I bästa fall. Hade de otur mördades de.

    Israel skyller på att det var ”inbördeskrig”, och att alla som flydde gjorde det ”frivilligt”.

    Guess what. Även om det hade varit så hade Israel ingen rätt att vägra dem flytta hem igen.

    Och det absurda med den här sortens diskussioner är att så många kan tycka att fördrivningen är helt i sin ordning.

    ”De skulle inte ha startat krig mot Israel!” hör jag hela tiden, kombinerat med den där barnsliga tabellen som påstås visa att alla krig Israel har råkat hamna i har startats av någon annan. Vilket förstås inte är sant på någon fläck. Men det spelar ingen roll.

    Människor får inte fördrivas från sina hem.

    Länder får inte utöka sina gränser.

    Julius Caesar, Alexander den Store, Napoleon och Gustav II Adolf är döda.

    Det kanske känns som om länder expanderar hela tiden, men sedan FN grundades är det rätt sällsynt. Visst har länder fallit isär, som Jugoslavien och Sovjetunionen och gränser har ändrats på grund av det, men det är en annan sak.

    De största förövarna är förstås Ryssland i Ukraina, Kina annekterade Tibet och Marocko Västsahara. Irak misslyckades med Kuwait, och några andra länder har ”lämnat tillbaka” områden de knyckt.

    Så Israel är alltså i sällskap med Kina, Ryssland och Marocko.

    Som jag nämnde i början är det mest svårbegripliga för mig inte egentligen att Israel agerar som de gör. De kommer ju undan med det. Det är att så många svenskar lallar med i deras ursäkter.

    För det finns ingen. Varenda expansion har varit illegal. Varenda fördriven palestinier har varit ett brott mot konventioner. Och även om det skulle stämma att de inte bokstavligt föstes ur landet utan flydde för att det var krig och de var rädda är det absolut ingen ursäkt för att inte låta dem flytta hem när kriget är över.

    Det mest slående varje gång jag möter detta argument är den enorma oförmåga att sätta sig in i andra människors situation så många besitter. Jag ser framför mig den lilla flicka som lekte i Palestinas motsvarighet till Bullerbyn på 40-talet – gick till bagaren och handlaren och hoppade hage och mös med grannbarnen och en dag står män med gevär i entrén och säger till dem att ge sig iväg. Sedan skjuter de pappa och våldtar mamma och den lilla flickan är nu i åttioårsåldern och har levat ut sitt liv i det koncentrationsläger Gaza utgör med bara drömmarna kvar om barndomshemmet, och i Sverige sitter rassehögern och skriker att hennes problem är att hon är antisemit och att palestinier inte finns och att hennes livsöde är rätt åt henne.

    Hur blev så många svenskar sådana?

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Samhällsdebatt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Obamas hårda ord om Israel

    Illustration av en tidigare amerikansk president framför en stiliserad karta över Israel och Palestina.

    ”Faktum är att det judiska folket under årtusenden utsattes för förtryck, diskriminering och dödande. Europa bar ansvaret för en stor del av detta. Det är förståeligt att de sökte en tillflyktsort på en plats där de hade historiska band. Det är obestridligt.

    Vad som också är obestridligt är att de tog mark som tillhörde andra människor, vilka i sin tur fördrevs. Och dessa människor sade, helt förståeligt: ​​”Detta är en orättvisa, och jag vill ha tillbaka min mark.””

    Barack Obama var skarpare än någon annan president redan 2009, men nu har han gått flera steg längre.

    Och det är egentligen precis så enkelt. Israel är byggt på andra människors land.

    ”Vem kastade första stenen”, frågade någon för några dagar sedan.

    Det är enkelt. Det gjorde sionisterna, de blivande israelerna, under de första 4½ månaderna av 1948, när de gick från by till by, från gård till gård och mördade och fördrev enkla och helt oskyldiga människor från hem som ofta funnits i familjen i generationer, och från deras hemland sedan tusentals år. Ingenting som skett innan dess ursäktade detta. Det var vidrigt och psykopatiskt och djupt orättvist.

    Netanyahu är super-pissed på Obama:

    ”Det judiska folket är inte utländska ockupanter i våra förfäders land. Vår historia är inte ett kolonialt projekt. Vårt land är inte stulen mark. Detta är vårt hemland.”

    Ingen människa har rätt att fördriva en annan människa från dess hem för att dens förfäder måhända bodde där för tusentals år sedan. Inte ens om de bodde där för hundra eller femtio år sedan funkar äganderätten på det sättet. Med samma argumentation skulle jag som etnisk svensk kunna fördriva svenska judar från vilken plätt som helst i Sverige.

    ”Men”, säger du, ”tänk om de svenska judarna har svenskt blod också!”

    Mmm. Precis som palestinierna har judiskt blod också.

    Obama är slipad. Han var helt säkert för samkönade äktenskap lång innan han kom ut som positiv, men han väntade tills landet var redo.

    Och när han nu gör bedömningen att USA och världen är redo att höra att Israels hela existens uppkom genom stöld av andras mark och hem känns det som en signal att vi nått krönet. Det där den gamla lögnen om ett land utan folk inte längre kan leva vidare i den breda massan normala tänkande människor med normal etik och moral.

    Det hade inte behövt vara så. De hade kunnat gapa över ett lagom stycke land – nöjt sig med mark de köpt hederligt och respekterat muslimskt och kristet ägande. Köpt ut dem eller givit dem medborgarskap. 1947 hade sionisterna ett val att göra, och priset för det valet har de oskyldiga palestinierna betalat varje dag sedan dess.

    ”Om Israels inställning är att ’nu när vi är starkast och tekniskt sett mest avancerade i regionen, så beror vår säkerhet på att vi helt enkelt gör vad som krävs och tar vad vi vill ha, utan att göra några eftergifter gentemot någon’ – då kan det kanske fungera på kort sikt… men man har givit upp sin moraliska terräng (”ceded moral ground”) om det är den hållning man intar.”

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Amerikansk politik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • MIFF halmgubbar sig

    MIFF (Med Israel för fred) är i farten och halmgubbar sig, och eftersom jag sett detta påstående ett antal gånger senaste veckorna är det dags med en rätt simpel debunk.

    ”Israel kan inte begå ett folkmord i Gaza eftersom folkmängden ökat sedan 1948.”

    De hashtaggar detta med både #sanningen och #fakta, för säkerhets skull.

    Halmgubben är enkel: Det är väldigt få som hävdar folkmord sedan 1948. De allra flesta av oss menar att det började någon gång efter invasionen 27 oktober. MIFF har inte ens med de senaste åren, men även om de hade haft det är det uppenbart att för Gaza finns inga verkliga siffror. Vi vet vilka palestinier sjukhus och i enstaka fall domare utfärdat dödscertifikat för, på grund av att de dödats av IDF, men vi vet inget om alla som dött av svält eller sjukdomar eller som ligger under rasmassorna.

    Vad de flesta däremot hävdar är att Israel ägnat sig åt etnisk rensning av palestinier sedan januari 1948, dvs 4½ månad innan landet skapades. Inte hela tiden – det har funnits kortare perioder av mer restriktiva ledare, men sett över tid.

    Etnisk rensning innebär i huvudsak fördrivning, men med mord som sekundär metod för att bli av med folkgruppen ifråga, till skillnad från folkmord, där avsikten är att utplåna den ”helt eller delvis”.

    Och vill man ha siffror* som visar detta är det enkelt:

    8,1 miljoner palestinier lever utanför Palestina.
    5,56 miljoner palestinier lever på Västbanken och i Gaza.

    Så sammanfattningsvis: Påståendet ”det kan inte vara folkmord eftersom befolkningen ökat sedan 1948” är en halmgubbe, eftersom mycket få hävdar att folkmordet skulle ha pågått i snart åttio år. Frågan är om MIFF inte begriper detta eller om det är en medveten strategi att vilseleda.

    *Jag räknar inte s.k. Arab Israelis som palestinier här.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Gazas dödstal


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Rasistiskt att kalla ”From the river to the sea” rasistisk

    Israels och Palestinas flaggor målade på en sprucken vägg.

    Detta är en text som bubblat i mitt bakhuvud ett tag.

    Jag har kommit fram till att det är rasistiskt att säga att det är rasistiskt att säga ”From the river to the sea, Palestine will be free”. Likaså att klaga på Palestinahalsband. Detta gäller trots att ADL hör till dem som gör det.

    Min utgångspunkt är att alla människor som lever i Israel och Palestina har rätt att leva där, så länge de inte bosatt sig på någons stulna egendom eller, än värre, stulit egendom själva. Alla som någon gång fördrivits från sitt hem på grund av att hen har fel ursprung eller religion ska få det hemmet tillbaka. Det gäller förstås i huvudsak palestinier, men det finns säkert judiska familjer som kan ha sådana anspråk också. Sedan är det förstås som jag skrivit tidigare: Det kan finnas många undantag där någon köpt stulen egendom i god tro, och det behöver hanteras med respekt. Men i stort är det så det måste fungera.

    Och när man kommer fram till den insikten inser man att då har miljoner palestinier rätt att flytta hem, även när det hemmet ligger i dagens Israel. Därför att mördandet och fördrivningen av deras familjer var fel. De har exakt samma rätt som familjer till mördade och fördrivna judar att få tillbaka vad de ägde.

    Och då blir nästa steg att konstatera att Israel och Palestina borde bli ett land. Tvåstatslösningen är möjlig, men blir klumpig. Jag är inte emot den, jag bara föredrar en enstatslösning.

    Och då blir ”From the river to the sea, Palestine will be free” och halsbandet ett uttryck för att alla i det som en gång var Palestina, kalla det vad du vill, ska ha exakt samma fri- och rättigheter. Medborgarskap. Återställt ägande. Rösträtt och representation.

    Och när man dragit den slutsatsen kommer nästa. Den jag inledde med. Att kalla det antisemitiskt eller rasistiskt att använda ramsan är i sig rasistiskt, för gör du det förvägrar du palestinier samma rättigheter som israeler har idag.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Mamman till skolgårdsmobbaren

    Brev från Albert Einstein daterat den 10 april 1948
    Albert Einsteins brev den 10 april 1948.

    Att diskutera med antipalestinier är som att prata med en mamma till en bortskämd unge som bara har hört hans sida av varför alla bråkar med honom och sedan ska förklara varför hennes älskade telning är den mobbade och inte mobbaren.

    Jag läste precis en lång tråd av sådana på Twitter.

    ”Palestina fanns inte. Det var bara en massa araber som bosatt sig där. De hade mördat en massa judar och stulit deras land. Namnet Palestina kom till på 60-talet. Britterna ägde marken och FN bestämde att man skulle dela upp den mellan judar och araber och judarna bosatte sig på sin del, men araberna började mörda judar, så det blev krig. Då sa araberna till palestinierna att flytta tillfälligt medan de attackerade det stackars nybildade och helt oskyldiga landet, och sedan dess har palestinierna varit sura för att de inte fick flytta tillbaka trots att de drog helt frivilligt.”

    Palestina har hetat Palestina sedan 100–200-talet, alltså långt längre än nästan alla europeiska länder inklusive Sverige. Inte för det har med något att göra – det är bara ett sånt där überbarnsligt argument de kör med hela tiden. Och det var [blivande] kristna, först romarna och sedan korsriddarna, som mördade och fördrev de judar som inte konverterade.

    Och britterna ÄGDE inte marken – de ockuperade den, och sionisterna ägde bara sex procent som de köpt hederligt. (Och inte ens den marken var fullt ut schysst, för många gånger hade de köpt mark där det levat palestinska familjer i århundraden, som de körde bort.)

    Och palestinierna må kallas och även kalla sig araber, men som jag skrivit många gånger under #PalestiniernasUrsprung är de egentligen ättlingar till judar och samariter. Inte heller detta borde spela roll, men för de rasister som är besatta med att kräva att dagens judar ska få leva där deras förfäder levde blir det ju relevant att palestinsk DNA visar att de är de ”renrasigaste” ättlingarna till de bibliska judarna. Det är bara det att de konverterat.

    Slutligen väljer antipalestinierna att bortse från precis all forskning gällande tiden 1947–1948 som finns. De icke-judiska palestinierna ”tackade inte nej” till förslaget per se. De ville självklart bara fortsätta leva där de levde. Och en del av dem var naiva och trodde FN skulle respektera deras rätt till sina hem som de gjorde med alla andra folk britterna ockuperat. Få hade insett att sionisterna, som egentligen krävt HELA dagens Palestina och Israel, hade förberett sig länge för att mörda och fördriva så många palestinier de hann med innan de utropade sitt land. De hade förstås inte den rätten. Men de kallade det för ”inbördeskrig” och britterna var på väg bort och därför lyckades de mörda och fördriva flera hundratusen palestinier INNAN de utropade Israel som ett land 14 maj 1948. ”Fog of war” – man kan begå många brott mot mänskligheten om man påstår att det råder krigstillstånd. Israelerna är inte ensamma om att ha insett det, men som vi alla sett i Gaza har de tagit den insikten till extrema nivåer. I själva verket var det förstås inget ”krig” innan maj 1948 även om till och med Wikipedia hävdar det. Palestinierna hade ingen armé, de var inte centralt organiserade, och även om de dödade sionister och ibland civila judar här och där var det resultat av upplopp och lokala angrepp.

    Arabstaternas anfall i maj 1948, som förstås var en dålig idé, var inte en konsekvens av plötslig och orättvis antisemitism som blossat upp, utan av sympati med sionisternas brott mot mänskligheten de första 4½ månaderna av 1948. De ville ge tillbaka Palestina till palestinierna och hade underskattat sionisternas militära styrka, och konsekvensen blev att bortemot en miljon civila palestinier mördades och fördrevs från sina hem.

    Det var när jag förstod detta som hela min bild av Israel-Palestina-konflikten rasade.

    Jag hade trott på mamman till skolgårdsmobbaren. Och plötsligt insåg jag att de barn som omringat honom och försökt få bort honom hade sett sina helt oskyldiga systrar och bröder beskjutna, mördade, bestulna, fördrivna, förnedrade. De anföll för att hjälpa dem få tillbaka sina hem och inte för att de var ”muslimer som hatar judar”.

    När väl den insikten slagit oss blir vi aldrig desamma. För mig hände detta för ett år sedan när jag först hittade Ilan Pappé.

    Albert Einstein skickade detta brev 10 april 1948, dagen efter sionisternas fruktansvärda massaker i Deir Yassin.

    Visste han? Förmodligen inte – i alla fall inte vidden. Hur skulle han kunna göra det?

    Men vi behöver inte vara Einstein för att förstå att Israel grundades på lögnen om ett land utan folk för ett folk utan land, och att palestinierna har precis samma rätt som alla andra urfolk till sitt hemland och sina hem.

    Det finns inte längre någon ursäkt för att fortsätta låtsas att ”hade bara araberna tackat ja” hade det funnits en tvåstatslösning. Det har aldrig någonsin, vad än Clintons, som jag tycker alltmer illa om efter att ha gillat i många år, och andra påstår, funnits en tvåstatslösning på bordet som INTE inneburit antingen fortsatt ockupation eller fortsatt fördrivning eller båda.

    Nope.

    Etnisk rensning, bit för bit, var alltid planen.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Gå i deras skor

    Nästan dagligen möts jag av påståendet att palestinierna vill utrota samtliga judar. Många hänvisar till Hamas’ gamla charter från 1988 som beskrev judar som onda och sin kamp mot dem som religiöst betingad. Det var överlag inte en särskilt trevlig text. Så de bytte ut den 2017 mot en som är betydligt mer PK och inte nämner judar annat än i denna mening: ”Hamas affirms that its conflict is with the Zionist project not with the Jews because of their religion.”

    De som försvarar Israels agerande i Gaza och på Västbanken menar ofta att Israel inte har något val, med hänvisning till att palestiniernas mål är just denna utrotning. Jag skrev ett svar till en sådan person nyss, som jag delar med mig av här:

    Svagheten hos dig och många andra Israelförsvarare är er totala oförmåga att förstå var palestinierna kommer ifrån. Även jag befann mig där för inte länge sedan, eftersom jag aldrig tagit mig tid att gå i deras skor. Sätt åt sidan alla dina åsikter och placera dig i huvudet på en människa som växt upp i Gaza.

    Hens föräldrar eller grandparents ägde med 70 procents sannolikhet en gård eller ett hus och mark där Israel idag ligger, där de levde utan större kontakt med omvärlden sedan generationer.

    En dag kommer utländska soldater dit med gevär, våldtar din mormor, mördar din morfar och säger till dina familjemedlemmar att ta det lilla de kan bära med sig och gå till Gaza. De som inte går fort nog skjuts.

    Där lever de i flyktingläger, du föds, du växer upp med berättelser om den gård de en gång ägde och som dina förfäder byggt, om olivlundar och apelsinträd, du kan inte ta dig någonstans utanför de fyra kvadratmil Gaza utgör, och med jämna mellanrum gör IDF räder där och skjuter gamla och barn. Du tågar mot muren, obeväpnad med plakat, och IDF skjuter barn och gamla runt dig. De skjuter dig i benen, så de måste amputeras. Med jämna mellanrum bombar Israel hus runt dig. Hela familjer dör. Du har ingen aning om varför.

    Familjemedlemmar från andra länder vill hälsa på, men Israel vägrar ge dem tillstånd, bara för att jävlas. Du försöker starta ett företag, men Israel förbjuder import och export, bara för att jävlas. Från muren ser du landet dina mor- och farföräldrar ägde. Där bor nu invandrare. De odlar din familjs mark och skördar oliver från det träd din morfars far planterade.

    Palestinierna drivs inte av ett hat mot ”judar”. Det finns massor med judar som besökt Gaza och blivit väldigt väl behandlade. Inte någon har råkat illa ut. Det gäller även de som ser judiska ut, med kippa och lockar, som Neturei Karta.

    De hatar dem som mördat, våldtagit och fördrivit dem, som fängslar deras vänner och familjemedlemmar och torterar dem till döds, och naturligtvis avskyr de de människor som lever på deras familjs stulna mark och vill att de försvinner därifrån.

    Det går att förstå det hat mot israeler som fick dem att mörda de människor som lever på stulen mark utan att fördenskull säga att morden på kibbutzerna och festivalen var acceptabla, på samma sätt som vi förstår andra urbefolkningars hat mot kolonisatörer – i Nord- och Sydamerika, Afrika med mera. Vi kan ta avstånd från vissa av deras metoder – typ ta skalper av amerikanska bosättare – och samtidigt inse att deras kamp var/är rättmätig.

    Palestiniernas hat mot sina förtryckare är fullständigt begripligt. Mördande av civila är det självklart inte.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Jag sov vid rodret

    Mina senaste inlägg om Hamas obevisade våldtäkter 7 oktober har delats av rätt många arga människor, här och på Twitter. Bilden visar kommentarer under en sådan person, nämligen Channa Bankier. Det är bara ett litet axplock av allt hat.

    Mitt skrivande, ända sedan jag började blogga på Aftonbladet för 20 år sedan, har normalt inte haft en agenda. Jag skriver om sånt som intresserar mig, för att upplysa och bli upplyst.

    Men jag har en agenda när det gäller Palestina, och det är att påverka till att kräva sanktioner mot Israel, för det är det enda sättet att rädda det palestinska folket på.

    Ibland kallas jag ”aktivist”, som någon sorts skällsord. Jag har dock inget emot det, för just i fallet Palestina stämmer det. Jag har haft turen att ha en ganska stor och stabil läsekrets – tack till er alla som läser mig! – och jag använder den tillgången – dvs er – till att verka för en konkret förändring genom ringar på vattnet. Jag blir superglad när jag ser andra använda argument jag tidigare framfört, för då känns det som om jag gör skillnad.

    Och jag bryr mig faktiskt inte om alla antisemitismanklagelser (ofta från dem som röstar på Björn ”judar är inte svenskar” Söder) för egen del. Jag blir ledsen för alla de judar som helt oförtjänt kletas ihop med Israel.

    Det är min bestämda uppfattning idag att Israel håller på att helt förgöra det palestinska folket genom massmord och intensiv fördrivning. Allt jag konsumerat i form av rapporter, uttalanden, bilder, filmer, intervjuer – och det är verkligen enorma mängder information jag sugit i mig senaste året – tyder på det.

    Varför ”försvarar” jag Hamas? 7 oktober var illa nog som det var. Alla dåd mot civila den dagen liksom alla andra har jag konsekvent fördömt. Det är dock viktigt att slå fast att FNs rapport, som säger att våldtäkter, stympningar och sexuell tortyr där den dagen är obevisade, fortfarande gäller, eftersom lögnerna syftar till att dehumanisera inte bara Hamas utan palestinier överlag. De motiverar israeliska soldater till att inte se palestinierna som människor, de är grunden till uttryck som ”there are no innocent Palestinians” och de göder omvärldens ovilja att se palestiniernas perspektiv. Det är precis samma principer som nazisterna och alla andra folkmördare använt i alla tider. Ljug om en folkgrupp tills de framstår som bestar, klä av dem deras mänsklighet, sedan säger ingen emot och soldater mördar dem med glädje. När ett land som begår ett folkmord och dessutom bevisligen tidigare ljugit tar fram en egenproducerad rapport utan utomstående granskare kan vi inte bara köpa den rakt av – särskilt inte när flera andra rapporter som säger emot redan finns. Detta är inte rocket science.

    Vi behöver lära av historien. Så länge folk höll på att älta huruvida ANC var terrorister kunde apartheiden i Sydafrika fortsätta. Den upphörde när man la ansvaret där det egentligen hörde hemma och införde sanktioner.

    När man ser ett folk på väg att bli utplånat och har, som jag, en möjlighet att använda min röst till att förändra, då har jag en förbannad skyldighet att agera. Tänk om vi europeer hade haft den tillgång till information och möjlighet till spridning av information vi har idag på 30-talet – hur många judar, romer med flera hade vi inte då kunnat rädda? Tänk om offren för Nakba 1948 kunnat visa filmer från förgiftade byar? Tänk om armenierna haft iPhones!

    Så länge Israels brott mot mänskligheten är accepterat av stora delar av vårt samhälle kommer inget att ändras, och familjer kommer att fortsätta utplånas. Det finns andra folkmord och etniska rensningar, javisst, men Israels är unikt för att vi tillåter det. Vi stöttar det med vapen och bidrag och politiskt stödröstande i Eurovision och what not.

    Så till alla er som är arga: Ni kan kalla mig judehatare tills ni blir blå i ansiktet. Jag har aldrig i hela mitt liv tänkt en judehatande tanke och än mindre formulerat något nedlåtande om det judiska folket. Jag var, som jag skrivit tidigare, närmast besatt som 12-13-åring av förintelsen och kunde knappt sova på nätterna när jag läste Anne Frank och andra böcker. Jag delar inte kommentarerna under Channas inlägg för att få sympati alls, utan för att visa att så här ser det ut idag.

    Men jag tror det är sista skriet.

    För vill man stoppa kritik mot ett annat land genom lagstiftning, vilket för övrigt även KD varit inne på, är det ett bevis för att argumenten tagit slut.

    Det kommer en dag när alla varit emot det som händer idag. När omvärlden kommer att ställa samma fråga som efter alla andra folkmord: Hur kunde världen låta detta hända?

    Mitt svar kommer att vara att jag länge sov vid rodret, och det är min skam att bära, men när jag väl vaknat gjorde jag allt som stod i min makt för att kämpa emot.

    I once was lost, but now am found, was blind, but now I see.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Våldtäktsanklagelserna den 7 oktober


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Den rättfärdigade etniska rensningen

    Så under mitt inlägg om Ilan Pappé igår dök de vanliga anklagelserna upp:

    1. Han är ”vänster”.

    2. Han är en ”aktivist”.

    3. Han ”sågas av den akademiska världen”.

    Det är en av AIs många baksidor – alla kan fråga ”vad finns det för kritik mot” och sedan låtsas vara pålästa i frågan.

    Så eftersom jag behövt besvara dessa anklagelser av och till under det senaste året kommer här min egen icke AI-genererade analys av vad som stämmer och inte. Spara gärna mitt blogginlägg nedan till nästa gång någon hävdar att Pappé är ”motbevisad”.

    1. Han är absolut ”vänster”. Men det har inte med hans böcker och forskning att göra. Ingenstans har jag sett honom propagera för att staten ska äga produktionsmedlen. Och, fun fact, det var även de tidiga sionisterna. Vad är en kibbutz om inte ett kollektiv?

    2. Det är klart att han är en aktivist – vad han helst vill är, precis som jag, att se en stat med alla israeler och palestinier i, med lika rättigheter för alla. Men det faktum att du har en politisk vilja förtar inte resultaten av hans forskning.

    Det går förstås att anklaga honom för att drivas av en agenda, om man vill. Men det är ett faktum att den agendan är en konsekvens av hans forskning och inte ett motiv för den. Återkommer till det.

    3. Sågas han av ”den akademiska världen”? Nope. Bara av enstaka israeliska akademiker som absolut också har en agenda.

    Anklagelserna kokar ner till bevisbörda. Den som påstår att han förvränger och slarvar med källor behöver visa detta, och det har ingen lyckats med. Hans källor är vedertagna och nästan alltid israeliska – formella dokument och välkända uttalanden.

    Samma sak med detta att han är ”sågad”. Jag har inte sett någon oberoende historiker ”såga” honom.

    Bara Benny Morris. Och här är deras gemensamma historia:

    Enligt gammal brittisk lag, som även gällde i Israel, avklassificeras hemligstämplade dokument efter 30 år, så 1978 släpptes allt som gällde 1948. Pappé, Morris och en handfull ytterligare unga historiker, som senare blivit kallade ”the new historians”, gick igenom dem – Pappé som ett led av hans doktorsavhandling – och det var då det gick upp för dem precis hur utstuderad och grym israelernas plan för att fördriva palestinierna så fort britterna drog sig tillbaka var. Det är det jag menar med att Pappés forskning var upphov till hans aktivism och inte tvärtom. Fram tills dess beskriver han sig själv som relativt patriotisk. Han hade gjort militärtjänst och stridit vid The Golan Heights.

    ”The new historians” var bland annat Ilan Pappé, Benny Morris och Avi Shlaim, och de var länge faktiskt rätt överens om Israels många övergrepp och brott mot mänskligheten i samband med statens skapande.

    Men runt 2002 ändrade sig Morris delvis, och backade från tidigare åsikter, och det var då schismen mellan honom och övriga startade.

    Så vi behöver hålla isär fakta och slutsatser. Ingen har mig veterligt ifrågasatt några av de fakta The new historians grävt fram. Det går ju liksom inte. Vad Morris däremot ifrågasätter är de slutsatser de, inklusive han själv, dragit. Och grovt förenklat kan man säga så här:

    Den tidigare slutsatsen, som även varit hans, var att Israels mål var etnisk rensning av så mång palestinier som möjligt, men 20 år senare ändrade han sig till att de 750 000 mördade och fördrivna palestinierna in själva verket i huvudsak hade valt att fly själva, som en konsekvens av det så kallade ”inbördeskriget”.

    Men sedan ändrade han sig igen. Två år senare hävdade han i en intervju, se längre ner, att det visst var etnisk resning, men att den var motiverad eftersom ”araberna” hade så mycket land och judarna liksom förtjänade att få ta över Palestina.

    Det ska sägas att är den ende som fortfarande lever i Israel. Övriga har mer eller mindre frivilligt lämnat landet eftersom det inte går att verka där som kritiker av Israels historia.

    Morris nekar alltså inte till israeliska massakrar och våldtäkter med mera. Hans slutsats är visserligen till viss del att en del av fördrivningarna i själva verket var ”frivillig” flykt, men den punkt han verkligen ändrat sig på är huruvida den etniska rensningen var motiverad.

    Ni läste rätt.

    Han håller med om att israelerna etniskt rensade palestinierna, men anser numera att det var rätt gjort.

    Den tydligaste och mest kända intervjun med honom gällande detta gjordes av Haaretz.com 2004:


    När etnisk rensning är rättfärdigad

    Benny Morris, i årtionden har du forskat om sionismens mörka sida. Du är expert på grymheterna 1948. Rättfärdigar du i slutändan allt detta? Är du en förespråkare för överföringen 1948?

    ”Det finns inget rättfärdigande för våldtäktshandlingar. Det finns inget rättfärdigande för massakrer. Det är krigsförbrytelser. Men under vissa omständigheter är utvisning inte ett krigsförbrytelse. Jag tror inte att utvisningarna 1948 var krigsförbrytelser. Man kan inte göra en omelett utan att krossa ägg. Man måste smutsa ner händerna.”

    Vi talar om dödandet av tusentals människor, förstörelsen av ett helt samhälle.

    ”Ett samhälle som syftar till att döda dig tvingar dig att förstöra det. När valet står mellan att förstöra eller att bli förstörd är det bättre att förstöra.”

    Det är något kyligt med det tysta sättet du säger det på.

    ”Om du förväntade dig att jag skulle brista ut i gråt, beklagar jag att göra dig besviken. Det kommer jag inte att göra.”

    Så när befälhavarna för Operation Dani står där och observerar den långa och fruktansvärda kolonnen av de 50 000 människor som förvisats från Lod och vandrar österut, står du där med dem? Rättfärdigar du dem?

    ”Jag förstår dem definitivt. Jag förstår deras motiv. Jag tror inte att de kände några samvetskval, och i deras ställe skulle jag inte ha känt några samvetskval. Utan den handlingen skulle de inte ha vunnit kriget och staten skulle inte ha uppstått.”

    Du fördömer dem inte moraliskt?

    ”Nej.”

    De utförde etnisk rensning.

    ”Det finns omständigheter i historien som rättfärdigar etnisk rensning. Jag vet att denna term är helt negativ i 2000-talets diskurs, men när valet står mellan etnisk rensning och folkmord – förintelsen av ditt folk – föredrar jag etnisk rensning.”

    Och det var situationen 1948?

    ”Det var situationen. Det var vad sionismen stod inför. En judisk stat skulle inte ha uppstått utan att 700 000 palestinier hade fördrivits med rötterna. Därför var det nödvändigt att rycka upp dem med rötterna. Det fanns inget annat val än att fördriva den befolkningen. Det var nödvändigt att rena inlandet, gränsområdena och huvudvägarna. Det var nödvändigt att rena byarna från vilka våra konvojer och bosättningar besköts.”

    Uttrycket ”att rena” är hemskt.

    ”Jag vet att det inte låter trevligt, men det är den termen de använde då. Jag anammade den från alla dokument från 1948 som jag är fördjupad i.”

    Det du säger är svårt att lyssna på och svårt att smälta. Du låter hårdhjärtad.

    ”Jag känner sympati för det palestinska folket, som verkligen genomgick en svår tragedi. Jag känner sympati för flyktingarna själva. Men om önskan att etablera en judisk stat här är legitim, fanns det inget annat val. Det var omöjligt att lämna en stor femtekolonn kvar i landet. Från det ögonblick då Yishuv [den judiska gemenskapen i Palestina före 1948] attackerades av palestinierna och därefter av arabstaterna, fanns det inget annat val än att utvisa den palestinska befolkningen. Att rycka upp den med rötterna under krigets gång.

    Kom ihåg en annan sak: det arabiska folket fick en stor del av planeten. Inte tack vare sina färdigheter eller sina stora dygder, utan för att det erövrade och mördade och tvingade dem det erövrade att konvertera under många generationer. Men i slutändan har araberna 22 stater. Det judiska folket hade inte ens en stat. Det fanns ingen anledning i världen till varför det inte skulle ha en stat.” Därför, ur min synvinkel, övervann behovet av att etablera denna stat på denna plats den orättvisa som utsattes palestinierna för genom att rycka upp dem med rötterna.”

    Och moraliskt sett, har du inga problem med den gärningen?

    ”Det stämmer. Inte ens den stora amerikanska demokratin kunde ha skapats utan förintelsen av indianerna. Det finns fall där det övergripande, slutgiltiga goda rättfärdigar hårda och grymma handlingar som begås under historiens gång.”

    Och i vårt fall rättfärdigar det effektivt en befolkningsförflyttning.

    ”Det är vad som framträder.”

    Och du tar det med ro? Krigsförbrytelser? Massakrer? De brinnande fälten och de ödelagda byarna i Nakba?

    ”Man måste sätta saker i proportion. Det här är små krigsförbrytelser. Sammantaget, om vi tar alla massakrer och alla avrättningar 1948, kommer vi till cirka 800 som dödades. I jämförelse med massakrerna som utfördes i Bosnien är det bara nonsens. I jämförelse med massakrerna som ryssarna utförde mot tyskarna vid Stalingrad är det hönsfoder. När man tar hänsyn till att det var ett blodigt inbördeskrig här och att vi förlorade hela 1 procent av befolkningen, märker man att vi uppförde oss mycket bra.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Vem får tillbaka sitt stulna hem?

    Palestinska flyktingar under Nakba 1948.
    Källa: Fred Csasznik/Wikimedia Commons (public domain).

    Jag har en fråga till Israelsupportrar. Jag har ställt den i kommentarsfältet, men aldrig fått svar, så jag skriver här i stället – det kanske dyker upp någon som kan förklara för oss.

    Judisk egendom som konfiskerades före och under andra världskriget har i vissa länder, som Tyskland, återbördats till de ursprungliga ägarna eller deras arvingar. Andra länder, som Polen, har kraftigt begränsat möjligheterna till restitution. Det har Israel med rätta protesterat mot.

    Hur motiverar ni att efterlevande till judar som mördades eller fördrevs ska ha rätt att återfå den egendom som tillhörde deras familjer, men att efterlevande till palestinier som mördades eller fördrevs senare inte ska ha samma rätt?

    Hur motiverar ni stölden av palestinsk mark och palestinska bostäder i dag?

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Juridik och domstolar


    Följ diskussionen på Facebook: