Rio och Hamas

Köpte en heldagstur genom Rio, som börjar om några timmar. Bussen hämtar utanför hotellet, och jag behöver inte planera en massa, så det blir bra. Kanske kan lära känna lite nytt folk.

Jag har fått ganska många kommentarer sista dagarna, och nu kommer jag ju inte att hinna svara förrän bortemot midnatt svensk tid, så jag får be om ursäkt i förväg.

Någon har i några dagars tid återkommande ”krävt” att jag ska läsa FNs rapport om Hamas’ behandling av palestinier och skriva om den. Annars är jag inte trovärdig menar han.

Det är så tragikomiskt.

Dels har jag aldrig någonsin försvarat Hamas när det gäller den aspekten. Jag har jämfört dem med Putin vad gäller behandlingen av sitt egna folk. Eller, för att ta en USA-allierad part, med Saudi.

Dels är min vägg inte en upplysningscentral. Jag föredrar ämnen där det finns en kontrovers eller en filosofisk vinkel, som kan få igång en diskussion och få folk att tänka i nya banor. Jag har aldrig sett en enda läsare hävda att Hamas’ inte är korrupta diktatorer. Så det är rätt magstarkt att kräva att jag ska lägga timmar här i Copacabana på att läsa och analysera en rapport ni alla kan läsa själva, om ni vill.

Men framförallt är Hamas på väg bort. Jag kan inte nog upprepa detta – de har gått med på att avveckla sin organisation och att lämna över sina vapen till en fredsbevarande styrka. Den som laggar nu är ju Trump som ju, som jag tidigare skrivit, hijackade den fred många andra ledare samt FN försökte få till, bara för att skapa sitt personliga ”board of peace” där såvitt jag vet inget hänt på sex månader. Det är där bollen ligger.

Rapporten handlar för övrigt bara till en del om Hamas. Även IDF och bosättarterroristernas våld och övergrepp finns med. Det är inte så att den saknar läsvärde – jag har skummat den. Det palestinska folket kläms från alla håll.

Men oavsett hur dåliga Hamas än är är Gazas problem just nu att vårdpersonal, hjälporganisationer och journalister vägras inträde och att Israel i över ett halvår trots eld upphör fortsätter mörda familjer. Infrastrukturen är utslagen, mediciner saknas, folk bor i tält och skjul, barn saknar skolgång och absolut ingen har kunnat räkna befolkningen så att vi ens vet hur många som överlevt.

Lägg till detta tortyren av fångar, ofta barn, och lägg till detta bosättarterroristernas mord och fördrivningar på Västbanken. Och låt oss inte flytta fokus från det faktum att vi i Väst stöttar Israel i detta. Jag har skrivit detta många gånger förut: Våra far- och morföräldrar visste inte vad som hände på andra sidan Östersjön.

Vi har inte den ursäkten.

Vi är delansvariga.

Nu frukost, sedan Christ the Redeemer!

Reseblogginlägg: #TourdelAmeriqueduSud2026


Följ diskussionen på Facebook:

Jag lovar sluta säga ”folkmord” …

Du vill att jag ska sluta säga ”folkmord” och ”tortyr”.

Det finns ett kanonbra sätt.

Säg till Israel att släppa in FN och internationella journalister i Gaza! Att sluta stoppa läkare från att åka in för att de tillhör en organisation vars läkare uttryckt sig kritiskt om dem.

Det är det enda jag begär. När de väl räknat alla överlevande och konstaterat att de enda som dog var soldater, förutom några enstaka barn som råkade stå i vägen vid fullt legitima bombningar av sjukhus och skolor eftersom Hamas hade raketbaser på skolgårdarna, och när FNs experter fått utreda krigsbrott i samtal med palestinier och IDF-soldater och konstaterar att nope. Det kanske var ett litet minikrigsbrott här och där, men i stort finns alla 2,2 miljoner Gazabor minus soldaterna kvar i livet – den dagen lovar jag att jag ska be om ursäkt till hela världen för mina folkmordsanklagelser.

Den dag FN eller andra oberoende organisationer får komma in Israels fängelser med läkare och kan prata med och undersöka fångarna, och den dag kropparna till de barn och unga vuxna som bara råkat dö knall och fall av sig själva i fängelserna återbördats till deras familjer och vi kan konstatera att inga spår efter elchocker, slag, hundbett, skador från föremål uppkörda i ändtarmen, brutna revben eller krossande händer finns på vare sig levande eller döda – den dagen kommer jag att be om ursäkt på mina bara knän för tortyr- och våltäktsanklagelserna.

Tänk vad bra det kommer att kännas för dig! Inte bara jag, utan hela Palestinarörelsen kommer att stå där med våra byxor vid knäna och dumstrutar på huvudena! Allt du drömt om i dina evighetslånga poster och tweets kommer att uppfyllas.

Det enda du behöver göra är att rösta på politiker som driver kravet att journalister, FNs utredare och läkare ska släppas in i Gaza och fängelserna och propagera för att det ska ske.

Sedan upphör tortyr- och folkmordsanklagelsera direkt!

Visst. Vi har fortfarande kvar apartheiden på Västbanken, fördrivningen, stölderna, våldtäkterna, skjutna sjumånadersbäbisar och allt den övriga etniska rensningen. Men du slipper åtminstone höra ”folkmord” och ”tortyr” stup i kvarten.

Go for it!


Följ diskussionen på Facebook:

Varför är det inte fred i Gaza?

Den mest korkade, och imo dessvärre vanligaste, förklaringen bland svenska proisraeler är att det beror på någon sorts vägran från Hamas att lämna ifrån sig vapnen. Det stämmer rent sakligt inte, och ingen med verklig insikt hävdar heller detta, utan det är en ren myt.

Hamas är Gazas styre. Busschaufförer, sjukvårdspersonal, polis med mera. Och om de lämnar ifrån sig alla vapnen kan inte Gazas infrastruktur upprätthållas. Det finns en massa rövarband beväpnade av Israel – de som stal mattransporterna – som då skulle vara de enda som är beväpnade. Överenskommelsen från i höstas säger också att detta ska göras under ordnade förhållanden. Det viktiga nu är att de sedan det blev fred inte längre attackerar Israel. Det omvända gäller som bekant dock inte. Israel mördar fortfarande barn och vuxna i Gaza på löpande band.

Så när kommer den riktiga freden? Detta är min personliga förklaring till varför den dröjer. Ifrågasätt gärna om ni tycker jag missat något.

Det började med Alfred Nobels testamente, och fortsatte med att glada norrmän en gång gav fredspriset till Barack Obama, och detta i sin tur triggade en superduperavund hos Trump, som av någon anledning ju är besatt av den mannen.

Förra gången han var president tjatade han bara lite lagom om att han borde få fredspriset, men denna gång har det varit en mani, som vi alla sett. Han har ju som han många gånger berättat räddat miljoner människor undan säker död genom att skapa fred i åtta konflikter mellan länder vars namn han inte kommer ihåg eller i vissa fall inte ens kan uttala. Vi minns alla det blodiga kriget mellan Aberbajdjan och Albanien. Men Gaza och Ukraina skulle bli hans fjäder i hatten. 24 timmar skulle de ta att lösa. Så han har verkligen fokuserat på att skicka de livslånga krigsförhandlingsexperterna Kushner och Witkoff, eller Knoll och Tott, som jag kallar dem (se bild), till världens alla förhandlingshörn.

Och båda två är förstås livslånga Israelvänner. Till Kushners försvar kan sägas att han dock gosar rätt bra även med arabledare – särskilt de som betalar honom två miljarder dollar. Så han sitter inte HELT i knät på Netanyahu. Men han har uppenbarligen inget intresse av att hjälpa palestinierna.

Under de två år kriget i Gaza rasade fanns många som ville skapa fred. FN, arabledarna, flera europeiska ledare som Macron, EU ochh Kanada och det fanns bra initiativ mellan tidigare israeliska premiärministern Ehud Olmert och tidigare palestinska utrikesministern Nasser al Kidwa, som var ett bra ramverk för långvarig fred, där arabländerna skulle ansvara för båda folkens säkerhet.

Men, och det är nu detta övergår från fakta till åsikter från min sida, allt detta stoppades av Trump, och enda rimliga anledningen till att han valde att istället för att samarbeta med existerande krafter och bidra är förstås … fredspriset. Han ville inte dela någon ära. Han skulle ha hela själv.

Sedan har vi en massa sidoskäl också, förstås, han skulle göra en riviera i Gaza – vi minns Knolls powerpoint – och yadayada, men det är ett faktum att det var centralt för honom att hans ”Peace Board”, som han ska fortsätta leda så länge han lever, var det som skapade freden, och därför satte han alla käppar i alla hjul han kunde för övriga krafter som förstås hade haft mycket bättre chans att lyckas.

Och sedan tappade han intresset helt, för nu skulle venezuelanska fiskebåtar bombas och regimen tas över, och dessutom skulle han ha Grönland och Kanada och Panama och så skulle Iran krossas och nästa grej är Kuba. Och Knoll och Tott hade inga problem med detta, förstås.

Så det är därför Israel kan fortsätta mörda civila och stoppa hjälporganisationer och läkare och journalister från att ta sig till Gaza och krossa palestinska bostäder än mer, så att kropparna under garanterat aldrig kan hittas och dessutom som bonus mörda och fördriva palestinier från Västbanken och tortera läkare till döds genom våldtäkter utan att någon gör något.

Det är på grund av fredspriset.


Följ diskussionen på Facebook:

Att inte läsa rapporten

Många reagerade när jag skrev att jag inte tänker läsa Israels rapport och tycker att då kan jag inte uttala mig om den, och jag ser förstås poängen där, så jag tänker förklara en gång till varför. Det blir lite upprepningar, sorry för det.

Min kritik mot rapporten är förstås inte innehållet i sig utan hur den tillkom.

Det är belagt att IDF och regimen kände till attacken. Hamas hade tränat öppet i något år innan. Och vad som kallats världens mest bevakade gräns var tom den dagen. Soldaterna hade order om att inte göra sin dagliga morgonrunda. Jag hör inte till dem som tror att Hamas koordinerade med IDF – men, och jag har aldrig skrivit detta i ett inlägg förut, bara i kommentarer – allt tyder på att personer högt upp ville att attacken skulle ske och att den skulle bli så illa som möjligt, för att ha en ursäkt att invadera Gaza. Detta styrks av hur långsamt de agerade den dagen och hur snabbt de var redo efteråt och av att Netanyahu konsekvent vägrat en utredning av IDFs agerande.

Efter flera timmar skickade IDF helikoptrar till festivalen, som dödade massor av människor, både palestinier och israeler. De skickade styrkor till kibbutzerna som ”klantade sig” rejält och vi vet att de även där dödade IDF israeler. Ingen vet hur många civila israeler som dödades av palestinier och hur många som dödades av IDF. Men när folk säger att Hamas mördade 1200 judar är det inte sant. Dödande av soldater är inte mord och de civila är som sagt omtvistade. Och visst kan man lägga skulden på Hamas även för dem som dödades av friendly fire om man vill, men då måste man också köpa in sig i att IDFs dödande verkligen var av misstag och inte en strategi. Det gör inte jag.

Sedan gick det fort. De som tog hand om kropparna, Netanyahu och IDFs ledning blåljög. Bäbisar i ugnar, ihopbuntade barn som eldades upp levande, avskuret kvinnobröst som det spelades fotboll med. Syftet med lögnerna var förstås att få palestinierna att framstå som odjur, dels för att motivera soldaterna till det som senare skulle bli ett folkmord i Gaza och dels för att tysta omvärldens protester. När det senare visade sig att de ljugit var det försent. Och för mig är det rätt enkelt. När man blivit påkommen med att ljuga förtjänar man inte att bli trodd alls. Så inte ett ord som kommer ur Israels ledning eller från dem som hanterade kropparna tror jag om inte andra bevis finns. Och detta är också grunden till att jag så snabbt avfärdar rapporten utan att läsa den. Den är beställd av lögnare och inte granskad av någon oberoende person. Det räcker för mig.

I januari åkte FNs expert Pramila Patten dit. Hon ville åka tidigare, men Israel vägrade. Väl där fick hon prata med samma personer som tidigare ljugit, och hon verkar tro dem, för hennes slutsats var, som många påpekat, att det var troligt att våldtäkter ägt rum. Även på årsdagen av 7 oktober skrev hon detta. Men kommissionen som granskade vad hon hade med sig delade inte hennes slutsats, och det är därför de skrev att sexuella övergrepp förekommit – i huvudsak handlar det om hur kvinnorna transporterades eller hölls – men att belägg för våldtäkter, sexuell tortyr och sexuella stympningar saknades. Det fanns ingen kvinna som kunde kopplas till de båda förstahandsvittnenas berättelsere och den ena av dem ljög dessutom bevisligen om annat. Det fanns inga obduktionsprotokoll eller bilder. Och alla vi som sett CSI och Law and Order vet att en obduktion självklart hade visat en våldtäkt om det förekommit.

När jag för första gången skrev att våldtäkterna var obevisade, jag tror det var i somras, var många rasande. Och jag förstår det. Vi vill inte tro att ett land som Israel, som räknas som civiliserat, är kapabelt att medvetet ljuga om något så fruktansvärt.

”Så du tycker att alla kvinnor ska bli trodda utom judar!” skrev folk. Och mitt svar är förstås att ingen kvinna, jude eller ej, säger sig vara våldtagen där den dagen. Av allt mitt skrivande sedan tjugo år tillbaka finns det inget som genererat mer hat än när jag säger att våldtäkterna är obevisade. Även IRL. Och just därför vet jag att de är det. Eftersom så oerhört många människor velat motbevisa mig.

De som försvarar rapporten pekar på hur många de intervjuat. ”Jaha, och varför fick inte FN tillgång till dessa vittnen?” ”De var traumatiserade.” Ok. De män som säger sig ha sett kvinnor våldtas var så traumatiserade av detta att det tog två år för dem att våga berätta?

De pekar på allt film- och bildmaterial. Det är för mig snarare en anledning till ifrågasättande. Massor av filmer och bilder och inte någon enda visar det man vill bevisa. Någon ondgjorde sig häromdan över att jag var pervers som krävde att få se en sådan film, men det gör jag förstås inte. Det hade räckt om FN fått se den.

Jag hör till dem som tycker att detta med att ljuga om våldtäkter är bland det fulaste man kan göra. Det är att förstöra för alla verkliga offer. En stor del av min ilska mot Israel som land handlar just om deras ständiga ljugande. Jag trodde så länge på dem – det har jag alltid gjort. Jag var så naiv. Men denna lögn var en av de värsta och den kan jag inte förlåta.

Och när ett land som satt i system att ljuga i syfte att demonisera ett helt folk plötsligt två år efter att oberoende granskare konstaterat att bevis för våldtäkt saknas kommer ut med en egenhändigt och helt internt författad rapport kan vi inte återigen vara så naiva att vi tar den på allvar.

Jag har egentligen inget principiellt emot att läsa vad de skrivit. Detta är ingen bojkott. Det handlar mest om att jag inte vill slösa tid på den.

7 oktober var en fruktansvärd dag. Många brott mot mänskligheten begicks. Offren, både levande och döda, förtjänar en riktig utredning av vad som hände, varför det hände, och vilka som, utöver Hamas, bär ansvar.


Följ diskussionen på Facebook:

Jag sov vid rodret

Mina senaste inlägg om Hamas obevisade våldtäkter 7 oktober har delats av rätt många arga människor, här och på Twitter. Bilden visar kommentarer under en sådan person, nämligen Channa Bankier. Det är bara ett litet axplock av allt hat.

Mitt skrivande, ända sedan jag började blogga på Aftonbladet för 20 år sedan, har normalt inte haft en agenda. Jag skriver om sånt som intresserar mig, för att upplysa och bli upplyst.

Men jag har en agenda när det gäller Palestina, och det är att påverka till att kräva sanktioner mot Israel, för det är det enda sättet att rädda det palestinska folket på.

Ibland kallas jag ”aktivist”, som någon sorts skällsord. Jag har dock inget emot det, för just i fallet Palestina stämmer det. Jag har haft turen att ha en ganska stor och stabil läsekrets – tack till er alla som läser mig! – och jag använder den tillgången – dvs er – till att verka för en konkret förändring genom ringar på vattnet. Jag blir superglad när jag ser andra använda argument jag tidigare framfört, för då känns det som om jag gör skillnad.

Och jag bryr mig faktiskt inte om alla antisemitismanklagelser (ofta från dem som röstar på Björn ”judar är inte svenskar” Söder) för egen del. Jag blir ledsen för alla de judar som helt oförtjänt kletas ihop med Israel.

Det är min bestämda uppfattning idag att Israel håller på att helt förgöra det palestinska folket genom massmord och intensiv fördrivning. Allt jag konsumerat i form av rapporter, uttalanden, bilder, filmer, intervjuer – och det är verkligen enorma mängder information jag sugit i mig senaste året – tyder på det.

Varför ”försvarar” jag Hamas? 7 oktober var illa nog som det var. Alla dåd mot civila den dagen liksom alla andra har jag konsekvent fördömt. Det är dock viktigt att slå fast att FNs rapport, som säger att våldtäkter, stympningar och sexuell tortyr där den dagen är obevisade, fortfarande gäller, eftersom lögnerna syftar till att dehumanisera inte bara Hamas utan palestinier överlag. De motiverar israeliska soldater till att inte se palestinierna som människor, de är grunden till uttryck som ”there are no innocent Palestinians” och de göder omvärldens ovilja att se palestiniernas perspektiv. Det är precis samma principer som nazisterna och alla andra folkmördare använt i alla tider. Ljug om en folkgrupp tills de framstår som bestar, klä av dem deras mänsklighet, sedan säger ingen emot och soldater mördar dem med glädje. När ett land som begår ett folkmord och dessutom bevisligen tidigare ljugit tar fram en egenproducerad rapport utan utomstående granskare kan vi inte bara köpa den rakt av – särskilt inte när flera andra rapporter som säger emot redan finns. Detta är inte rocket science.

Vi behöver lära av historien. Så länge folk höll på att älta huruvida ANC var terrorister kunde apartheiden i Sydafrika fortsätta. Den upphörde när man la ansvaret där det egentligen hörde hemma och införde sanktioner.

När man ser ett folk på väg att bli utplånat och har, som jag, en möjlighet att använda min röst till att förändra, då har jag en förbannad skyldighet att agera. Tänk om vi europeer hade haft den tillgång till information och möjlighet till spridning av information vi har idag på 30-talet – hur många judar, romer med flera hade vi inte då kunnat rädda? Tänk om offren för Nakba 1948 kunnat visa filmer från förgiftade byar? Tänk om armenierna haft iPhones!

Så länge Israels brott mot mänskligheten är accepterat av stora delar av vårt samhälle kommer inget att ändras, och familjer kommer att fortsätta utplånas. Det finns andra folkmord och etniska rensningar, javisst, men Israels är unikt för att vi tillåter det. Vi stöttar det med vapen och bidrag och politiskt stödröstande i Eurovision och what not.

Så till alla er som är arga: Ni kan kalla mig judehatare tills ni blir blå i ansiktet. Jag har aldrig i hela mitt liv tänkt en judehatande tanke och än mindre formulerat något nedlåtande om det judiska folket. Jag var, som jag skrivit tidigare, närmast besatt som 12-13-åring av förintelsen och kunde knappt sova på nätterna när jag läste Anne Frank och andra böcker. Jag delar inte kommentarerna under Channas inlägg för att få sympati alls, utan för att visa att så här ser det ut idag.

Men jag tror det är sista skriet.

För vill man stoppa kritik mot ett annat land genom lagstiftning, vilket för övrigt även KD varit inne på, är det ett bevis för att argumenten tagit slut.

Det kommer en dag när alla varit emot det som händer idag. När omvärlden kommer att ställa samma fråga som efter alla andra folkmord: Hur kunde världen låta detta hända?

Mitt svar kommer att vara att jag länge sov vid rodret, och det är min skam att bära, men när jag väl vaknat gjorde jag allt som stod i min makt för att kämpa emot.

I once was lost, but now am found, was blind, but now I see.


Följ diskussionen på Facebook:

De obevisade våldtäkterna – igen

Det blev väldigt långa diskussioner under inlägget om Lifvendals text, som jag även postade på Twitter. Totalt över 250 000 views, och ett par tusen interaktioner. Och igår var en resdag, så jag hann inte riktigt med att svara alla ilskna människor.

Och kanske skulle jag ha varit tydligare i inlägget – det mesta förklarades i min Syre-krönika, men många kunde inte läsa den bakom betalvägg. Jag står för innehållet, men jag hade lagt mer tid på att formulera mig om jag insett hur viral den skulle bli.

Det är så här:

I början av 2024 skickade FN en delegation ledd av experten Pramila Patten till Israel för att utreda 7 oktober. Och hon ville verkligen hitta sådana belägg. Många menar att ”man kan inte lita på FN för de hatar Israel”, typ, men oavsett om det stämmer gäller det absolut inte henne. Hon gick så långt att hon skrev att hon hittat rimliga grunder (reasonable grounds) för ”sexual violence” inklusive våldtäkter i sin första rapport. Men den rapporten var inte FNs formella rapport, utan i juni 2024 kom sedan den sammanfattande texten ut, och som ni ser nedan konstaterade de att belägg för våldtäkter och stympningar inte fanns:

”26. Kommissionen har granskat vittnesmål som inhämtats av journalister och israelisk polis angående våldtäkt men har inte kunnat verifiera sådana anklagelser på egen hand, på grund av bristande tillgång till offer, vittnen och brottsplatser samt på grund av att israeliska myndigheter hindrar dess utredningar. Kommissionen kunde inte granska en oredigerad version av dessa vittnesmål. Av samma skäl kunde kommissionen inte heller verifiera rapporter om sexualiserad tortyr och könsstympning. Dessutom fann kommissionen att vissa specifika anklagelser var falska, felaktiga eller motsägelsefulla med andra bevis eller uttalanden och uteslöt dessa från sin bedömning.”

Israel tillhandahöll alltså inga trovärdiga förstahandsvittnen, inga bilder, filmer, obduktionsprotokoll med mera som hade kunnat belägga deras påståenden om våldtäkter och stympningar. Dessutom ljög de.

Nu två år senare finns plötsligt helt nya förstahandsvittnen till våldtäkter som en partisk person för ett land som ljuger konsekvent intervjuat och kräver att vi ska tro på.

Var och en får göra sin bedömning.

FN kom däremot fram till att så kallad ”sexual violence” förekommit, och det översätts slarvigt till ”sexuellt våld”, men om man läser FNs definition ser man att ”sexuellt övergrepp/ofredande” kommer närmare. Och kommissionen kom fram till att Hamas-soldaterna inte visat respekt för den integritet kvinnor ska visas enligt internationella regler.

En del kvinnliga kroppar hade hittats helt eller delvis avklädda. Men det verkar inte finnas några belägg för att det var Hamas-soldater som klädde av dem. Vem annars? Yossi Landau, ledare för organisationen som tog hand om kropparna och som blåljög om ihopbuntade barn som eldats upp levande kanske inte drog sig för att stage:a kropparna också. Jag säger inte att det var så. Men jag håller det inte för omöjligt.

Detta klipp rekommenderas varmt:


Följ diskussionen på Facebook:

”Silenced no more” är hasbara

Jag vill bara igen påpeka att ingenting i rapporten ”Silenced no more” är bevisat.

Och nej, jag har inte läst den.

Tove Lifvendal, som jag förr var Facebookvän med – hon har nu tagit bort mig – är en av många välmenande svenskar som bara helt enkelt inte kan tänka sig att Israel ljuger. Allt de framför ska vi tro på, precis som vi tror på Norge och Kanada. Och då blir det förstås obegripligt för henne att inte världen tar denna rapport på allvar. Jag var pinsamt länge likadan. Jag ändrade mig, som ni vet som följt mig ett tag, när jag insåg vidden av de många lögner Israels regim producerar. När jag begrep att Hasbara inte är ett skällsord utan en strategi.

Det jag vet är att om inga belägg fanns i början av 2024, när FN gjorde en omfattande utredning och inte fick tillgång till vare sig bildbevis eller obduktionsprotokoll eller förstahandsvittnen lär de inte plötsligt bara ha dykt upp nu. Och jag påminner om att det inte finns någon kvinna som säger sig ha blivit våldtagen, och ingen kropp uppvisade bevis för våldtäkter.

Det jag vet är att Hamas tagit ansvar för allt annat som hände den dagen, men mycket bestämt nekar till att ha beordrat våldtäkter. Vad skulle de ha för motiv till att beordra dem och sedan blåneka? Så funkar inte terror.

Det jag också vet är också som sagt att för Israels hasbara-apparat som bevisligen ljög då och har ljugit sedan många år är just anklagelserna om stympningar och våldtäkter centrala – de bidrar till dehumaniseringen av palestinier. Rapporten förväntar sig att vi ska tro en ljugande nation på dess ord utan andra bevis.

Det som också är värt att påpeka är att Israel i dagarna fått sen men välförtjänt och omfattande kritik för deras många synnerligen bevisade systematiska våldtäkter mot palestinska kvinnor i Gaza och på Västbanken och palestinska män i fängelser, och att rapporten kom ut samtidigt som den kritiken.

Här är igen min krönika i Syre, där jag går igenom ”bevisen”:


Följ diskussionen på Facebook:

Dag 16 – nästan i kanten av den blåa Atlanten

Samborombón, se stjärnan i kartan, är fortfarande en liten by förutan gata, några mil sydväst om Buenos Aires, enligt Google Maps. Bara fält och några enstaka slitna hus, enligt deras bilder. Jag tog mig aldrig dit, trots att jag är en livslång Taube-fan, för det kändes inte mödan värt. Tror bara det hade krossat den bild av Carmencita och Fritiof dansande tango jag bär i mitt hjärta sedan jag var liten. Det var den visa min far oftast sjöng och spelade på gitarr.

”Inte långt från Rio de la Plata, nästan i kanten av den blåa Atlanten” 🎶

Rio de la Plata, har jag precis insett, är egentligen en flodmynning och mer av en vik än en flod, och har därför kallats ”världens bredaste flod”. Vår båtresa från Buenos Aires till Colonia del Sacramento som ligger på andra sidan ”floden” tog så mycket som en knapp timme, och vi hade då bokstavligt Pampas bakom oss. Huruvida det fortfarande, som på tiotalet när Evert bodde i Argentina, finns ”flera hundra gröna mil” där är jag osäker på. Kanten av den blåa Atlanten finns där flodmynningen slutar, och där vattnet upphör att vara brunt.

Avis på Taube som fick se världen innan vi homo sapiens fick makt att förstöra den med plast och avgaser. Efter en knapp vecka i ett smutsigt Buenos Aires känner jag mig alltmer deprimerad över tingens ordning.

Igår morse kom också sista avsnittet av Outlander – jag hade väntat med samma bävan som inför Game of Thrones. Vi fick inte svar på alla gåtor, men tillräckligt många, så det var ok.

Frågan jag ställer mig är om jag hade föredragit att leva i den gamla världen.

Hade jag varit frisk och haft hela tänder och inte svultit hade jag nog det. Men det var ju få förunnat. Så. Ett kort, plågsamt liv med ren luft och vacker natur? Där folk mördar varandra med svärd och musköter istället för bomber?

Min förhoppning är att kommande generationer får leva i en värld med forna tiders miljö och framtidens hälsa och frihet, och där den världsordning vi etablerade i samband med FN där stormakter inte kan attackera länder bara för att de stör sig på dem, där apartheid och illegala ockupationer fördöms av alla och där civilas liv inte är försumbara gör en comeback och blir vad den var avsedd att vara men aldrig nådde upp till.

Jag tror Gen Z kommer att lyckas.

De måste.


Följ diskussionen på Facebook:

Om vänstern vinner

Många till höger målar upp skräckinjagande scenarier för hur en vänsterregering, vilket det med all sannolikhet lär bli efter valet, kommer att totalt förstöra Sverige. Och även om jag som sagt uppenbarligen föredrar traditionell borgerlig politik är det förstås våldsamt överdrivet. Vi har haft högre skatter och mer bidrag förr och överlevt.

Men en sak som sticker ut är hur envist man hävdar att asylinvandringen kommer att öka. Och eftersom jag skrev massor om asylinvandring under IS-tiden (pun intended) när vi faktiskt hade en asylinvandring som till viss del förlamade Sverige brukar jag då fråga – utan att få svar – hur i hela friden de tänker sig att det ska ske.

Visst kan man tänka sig att en vänsterregering ökar antalet kvotflyktingar, dvs de personer som valts ut av FN och Sverige och som kommer under ordnade former. Men vad gäller övrig asylinvandring finns ju ingen rimlig anledning att anta att den kommer att förändras åt något håll.

Anledningarna till att den var så hög runt 2015 var tre:

– Ett krig i vårt närområde som orsakade enorma mängder flyktingar.

– Sverige var kända för att ta väl hand om flyktingar, och dessutom hade vi många invandrare från de länder varifrån människor asylinvandrade – det blev en Minnesota-effekt. Du flyr dit där du har familj och vänner.

– EUs asylinvandringssystem havererade, eftersom länder söder om oss inte plockade in dem och registrerade dem som de borde ha gjort, utan lät dem vandra vidare till Sverige, och Dublinförordningen, som säger att man ska söka asyl i första land havererade därför.

Vad många tror, men som inte alls stämmer, är att vi fick så stor andel av flyktingarna för att vi hade generösare regler än övriga. I stort följde vi flyktingkonventioner och de EU-regler vi skrivit under och som byggde på den, och de övriga skyddsbehövande vi beviljade asyl utöver den var marginella i antal.

En ytterligare vanlig missuppfattning är att det är våra högerregeringar som ”stamat åt asylinvandringen”. Nope. Arbetskraftsinvandringen, ja. Den har man kvävt. Men asylinvandringen har minskat på grund av att EU skapat ett rättvisare system för fördelning av flyktingar.

Så som sagt: Jag har frågat många som drar ”ökad asylinvandringskortet” hur de tänker sig att en S-regering ska åstadkomma detta och aldrig fått något svar.

Någon som har lust att försvara den punkten?


Följ diskussionen på Facebook:

Myten om vikten av det egna landet

Alla svenska partier och i princip alla så kallade ”västerländer” har ”en tvåstatslösning” som standardsvar på frågan vad man vill åstadkomma i Palestina och Israel. Det är PK och rätt enkelt.

”Vad vill ni?”

”Tvåstatsösning! Häpp!”

”Och hur ska det gå till?”

”Ja alltså Israel har rätt att förvara sig yadayada terrordåd yadayada måste sluta lära sina barn att hata judar yadayada. Men sen.”

Typ.

Nej.

Det finns nu bara två vägar framåt.

Antingen beslutar FN om Israels gränser, kickar ut bosättarterroristerna och skickar dit fredsbevarande trupper eller också behöver det bli en enstatslösning. I båda fallen måste Israel tvingas.

Inte alla israeler. Det finns många underbara individer – jag läser om dem och jag läser vad de skriver och lyssnar på vad de säger – men de är för få.

Men alltid när jag säger att jag egentligen förespråkar en enstatslösning får jag höra att då har ju inte längre judarna ett eget land. Och jag brukar då svara att ”varför behöver de ha det?”, och då blir svaret att de kan inte vara trygga annars.

Well. Låt oss jämföra med ett annat folk.

De finns i några tiotusental i Sverige sedan några hundra år, och de har behållit sina traditioner och i huvudsak gift sig med varandra fram tills nyss, och de har varit och är fortfarande utsatta. Massor av svenskar har en stereotyp, rasistisk syn på dem, och de förföljdes och mördades av nazisterna.

Romer.

Förklara för mig varför den ena folkgruppen behöver ett eget land för att ”vara trygga”, men inte den andra. Och kom inte dragande med att romer har olika religion sinsemellan. Israel har många ateister och de olika religiösa grupperna har inte särskilt stor samsyn – precis som vad gäller romerna. Det finns inget som säger att man måste ha ett eget land för att kunna utöva sin religion.

Vi kan fortsätta. Druser har inget eget land. De har en egen religion och är ett folk med en kulturell särart och en historia av förföljelse. Samma sak med sikher.

Samtidigt som Israel fortsätter mörda och fördriva palestinier och nu även har börjat med libaneser i sitt Greater Israel-projekt trasas alla möjligheter att skapa två länder sönder.

Det är dags att på allvar börja kräva en enstatslösning.

Vill ni ha hela Palestina? Visst! Och då ska varenda palestinier ha medborgarskap och fullständiga rättigheter.

Det finns israeli-palestinska samarbetsorganisationer som förespråkar detta. Vi behöver peta hål på myten ”måste ha ett eget land utan palestinier i” och börja stötta dem.

Tvåstatslöstningen är om inte död så åtminstone döende.

Leve enstatslösningen!


Följ diskussionen på Facebook: