Legitimerat journalistmord

Israel mördade Ali Shoeib, en libanesisk journalist, i mars. Han var en av fyra som mötte samma öde, och journalisterna var, precis som många journalister i Gaza, målet. Det erkänner Israel. Han råkade alltså inte bara strosa förbi när kulor ven.

För att motivera mordet skapade de bilden som visar honom som kombinerad soldat och journalist.

Foreign Press Association påpekar att bilden är AI-genererad, och efterfrågar verkliga bevis. IDF svarar då via Fox News att det inte finns några.

Senare motiverar de mordet med att han ”samarbetade” med Hizbollah och att hans roll var att filma dem och också att berätta var IDF befann sig (?!).

Det är möjligt att det är sant – de har inte framfört några bevis – men du har ändå inte rätt att mörda journalister. Med samma logik skulle de influencers och journalister som IDF har med sig också vara legitima mål. #användsammamåttstock

IDF mördar journalister på två sätt. Antingen låtsas de att de råkade vara i vägen, oopsie-daisy, eller också hävdar de att journalisterna extraknäckte som soldater, i smyg. Och genom att mörda lokala journalister och, i fallet Gaza, porta internationella, går det att fortsätta mörda, våldta, tortera, fördriva. Bevisen dör med offren.

I augusti 2025 skrev Yuval Abraham, israelisk journalist och regissör, denna tweet:

FILE PHOTO: Al Jazeera journalist Anas Al Sharif, who was killed in an Israeli strike on August 10, 2025, stands at a landfill as he reports the news in Gaza City August 13, 2024. REUTERS/Dawoud Abu Alkas/File Photo

”Efter massakern den 7 oktober etablerades ett team kallat ”legitimeringscellen” inom militära underrättelsetjänsten. Underrättelseofficerare sökte information som skulle bidra till att ”legitimera” militärens agerande i Gaza – misslyckade Hamas-uppskjutningar, användning av mänskliga sköldar, utnyttjande av civilbefolkningen, you name it.

Legitimeringscellens huvuduppgift var att hitta Gazanska journalister som kunde framställas i media som undercover-Hamas-agenter. De jagade aktivt journalister och sökte. Hela dagar ägnades åt saken och de hittade inga. Varför leta efter en undercover-journalist? Som jag förstår det ger det media ”legitimering” till det befintliga dödandet av journalister i allmänhet. Det räcker trots allt att framställa ett sjukhus som Hamas högkvarter och förstörelsen av hela hälsovårdssystemet kan framställas på det sättet. En misslyckad skjutning där Hamas träffar civila och sedan, vem vet, kanske alla civila dödsfall är Hamas? Att så tvivel som en metod för att rättfärdiga grymheter. Att identifiera en journalist som en undercover-agent förskönar dödandet av alla andra journalister. Armén dödade fyra journalister i Gaza över natten. Han erkände att målet var Anas al-Sharif.

Under de senaste två åren har al-Sharif utfört ett systematiskt och modigt journalistiskt arbete och rapporterat till hela världen om utrotningen av sitt folk. Detta medan den israeliska pressen i stort sett har normaliserat massmord, svält och utrotning och svikit sitt yrke. Sveket fortsätter nu med rubriker som rapporterar om al-Sharifs död och helt anammar IDF:s talespersons uttalande. Armén presenterade dokument som hävdar att al-Sharif gick med i Hamas 2013 när han var 17 år. En journalist som inte ifrågasätter IDF:s talespersons uttalanden i detta skede, efter otaliga lögner, befordras helt enkelt i sin position. Men även om vi antar att detta är sant spelar det ingen roll. Enligt denna logik är trots allt den absoluta majoriteten av journalister i Israel, om det finns något dokument som visar att de var i armén eller någonsin tjänstgjorde i reserven, legitima mål för eliminering. Hans plats har varit känd i månader.

Varför döda honom nu? På tröskeln till planerna på att inta Gaza stad? Svaret är tydligt. Jag tror att Israel dödade Anas al-Sharif helt enkelt för att han är journalist. Dokumenten var medlet. Av samma anledning som de aktivt sökte upp journalister som kunde framställas som Hamasnik, för att ”legitimera” dödandet av journalister i allmänhet, ungefär 230 journalister har vi dödat i Gaza sedan den 7 oktober. Och av samma anledning som de hindrar internationella medier från att komma in i Gaza: så att de ser mindre av brotten.”


Följ diskussionen på Facebook:

Samma måttstock

Varenda död civil israel den 7 oktober var mördad i ett terrordåd som Hamas är ansvariga för. Hamas är en terrororganisation.

Varenda död civil libanes och palestinier är mördad i terrordåd som Israel är ansvariga för. IDF är en terrororganisation.

Israel är med all rätt upprörda över Polen, som vägrar återbörda judars egendom som de stulit efter att ha mördat eller fördrivit dem från före andra världskriget till deras familjer.

Israel behöver återbörda all egendom de stulit från palestinska familjer efter att ha mördat eller fördrivit dem efter andra världskriget.

Om du inte är beredd att använda samma måttstock för Israel som för Palestina och Libanon behöver du fråga dig varför.


Följ diskussionen på Facebook:

”Sämre än djur”

De allra flesta av oss inser att varken Hamas eller Iran behandlar sina befolkningar särskilt väl. De är korrupta och fängslar oliktänkande, med mera.

Det är dock en myt att kvinnor behandlas ”sämre än djur”, som många insisterar på. Hamas har aldrig ens haft slöjtvång, och både palestinska och iranska kvinnor är mer högutbildade än i många andra länder, inklusive västländer. Inget land utom möjligen Afghanistan anser att kvinnor ”saknar värde”.

Och där finns återigen så mycket dubbelmoral, när krigen framställs som västerländska sekulära värden mot unket religiöst förtryck.

För ja. Det går att ha hur många synpunkter som helst på deras hantering av befolkningen. Men vilka är Västvärldens partners i Mellanöstern? Saudi, Bahrain, Oman med flera. Om vi bortser från att de tagit bort hijabtvånget (Saudi så sent som i år) är de knappast bättre än Iran vad gäller kvinnosyn och korruption.

Detta ogenomtänkta, olagliga krig har hittills bara mördat kvinnor och i någon mån enat nationen Iran inför ett yttre hot. Inte någon har fått det bättre. Och det har ökat hatet mot Israel och USA och indirekt resten av Västvärlden för kanske generationer.

Orsaken till kriget är imo att psykopaten Netanhyahu vill se ett inbördeskrig och undvika åtal, och fjanten Trump hatar Obama, så han var tvungen riva upp det välfungerande internationella avtalet med Iran för att kunna skapa ett nytt som det stod hans namn på, och någonstans lyckades Netanyahu och några krigshökar övertala honom att han skulle framstå som en hjälte om han bombade landet. Och nu vet han inte hur han ska komma ur detta, och Netanyahu tänker absolut inte sluta kriga.

Så – och jag säger detta med all empati med mina iranska vänner som hoppas på förändring – jag tror absolut att förändring kommer, men inte via bomber. Det faktum att Trump inte lagt två strån i kors för att förbättra för kvinnor i andra länder av förtryck, trots att han faktiskt har en relation med de ländernas ledare, måste väl visa att Grab them by the P-mannen inte drivs av något annat än rå egoism.

Bilden är en screenshot från en film. Jag la först upp den för över tre år sedan, och har av och till använt den som cover-bild. Den visar Astiyazh Haghighi och Amir Mohammad Ahmadi, båda dryga 20 – ett förlovat influencer-par som dansade en kväll och sedan dömdes till tio års fängelse var.

Deras situation är uppenbarligen inte ett smack bättre av detta krig. Men den hade kunnat vara det genom avtal och välriktade sanktioner.


Följ diskussionen på Facebook:

Översättning av MEDs politik

Daniel Sonesson, partiledare Medborgerlig Samling, har postat ett tweet, inom citationstecken nedan, och jag översätter det åt er:

”Antingen står du på det iranska folkets sida eller så står du på den brutala, mordiska och terrorstödjande sharia-diktaturens sida. Folket har lidit av förtryck och diktatur sedan den islamiska revolutionen 1979. Den andra sidan avfyrar skarp ammunition in i sitt eget folk. De avrättar sitt eget folk framför sina egna barn och familjer.”

=> Alla som inte tycker kriget var en smart idé hatar det iranska folket och älskar mullorna.

Vi måste lära av Iran. Vi får aldrig låta de radikala islamisterna få grepp om vår demokrati och skapa sitt förtryckarsamhälle mitt i Sverige och i Europa. Dessa terroristvänner, supporters och finansiärer av Hezbollah [sic], Hamas och av rörelser mitt i våra länder, är vårt främsta demokratihot.

=> Risken att vår treprocentiga muslimska befolkning tar över Sverige och inrättar mullor som ledare och avskaffar demokratin är lika stor som den var när mullorna tog över i Iran. Där de definitivt avskaffade en demokrati. Mmm.

”Kommer jag in i riksdagen så kommer jag göra allt jag kan för att Sverige en gång för alla ska förbjuda alla dessa rörelser och deras förgreningar att få sprida sin propaganda, rekrytera och radikalisera människor mitt i våra länder och vända dem emot oss alla – finansierat av våra naiva och förlegade bidrags- och skattesystem.

Det kräver mod. Det kräver Medborgerlig Samling i riksdagen.”

=> Snälla, rösta på mig så att jag kan avskaffa yttrandefriheten och religionsfriheten.


Följ diskussionen på Facebook:

”Palestinier är inte människor”

Jag känner att den ultimata rasismen är den totala oförmågan bland så många svenskar att se palestinier som människor.

Det går att förstå att många av er som fortfarande står helt på Israels sida gör det för att ni verkligen tror att allt det landet hävdar är helt sant. Från att alla döda i Gaza var helt nödvändiga eftersom Hamas höll upp bäbisar framför sig varje gång IDF skulle skjuta dem till att trots att ledande israeler rakt ut sagt att de vill att alla palestinier ska svälta ihjäl gjorde de verkligen allt för att ge dem mat i höstas till att absolut alla som sitter i israeliska fängelser, inklusive många barn, utan åtal är fruktansvärda terrorister som måste vara där och att de trots alla rapporter som bevisar motsatsen inte våldtas och torteras alls.

De går att tro detta. Man är visserligen dum som ett spån om man gör så och fullständigt verklighetsfrånvänd, men sure.

Men så har vi människor som Aron Flam.

Hans argument är inte att palestinierna inte etniskt rensats från sitt hemland i snart 70 år, utan att om du bryr dig om dem och vill rädda dem undan den utrotning från deras hemland som idag är tangentens riktning om inget annat görs finns bara en enda anledning, nämligen att du hatar hela det judiska folket.

För att komma till den slutsatsen måste du se palestinier på samma sätt som KKK såg på svarta och nassarna såg på judar.


Följ diskussionen på Facebook:

Gå i palestinska skor

Av och till får vi se opinionsundersökningar gällande hur många som ”stödjer” sin regim – i Hamas, på Västbanken, i Iran osv.

Och jag känner att många av oss västlänningar, som haft rösträtt hela våra liv, inte riktigt fattar hur folk tänker i en diktatur.

Rent generellt: Man går inte omkring och tänker så mycket på vilka som styr. Dels spelar det ingen roll vad du tycker eftersom du ändå inte får rösta, dels känner du inte till rätt mycket av sånt som du hade kunnat störa dig på om det funnits fri press och dels är du van att inte dela med dig av dina åsikter, för du vet inte vem som skvallrar för regimen.

Det finns förstås i de flesta diktaturer grupper av människor som är super-emot regimerna. Kina, Ryssland, Iran har mängder av dissidenter i sina fängelser. Hamas har av och till under åren avrättat regimkritiker. Och den yngre generationen har tillgång till information den äldre saknar och är mer förändringsbenägen.

Men breda lager har ingen stark åsikt. Så när vi får se opinionsundersökningar gällande hur många som ”stödjer regimen” i en diktatur är det siffror som inte säger så mycket.

Många i Väst ser väldigt svartvitt på både palestinier och iranier. De delas in i två kategorier – de som stöttar landets regim och därmed är raktigenom onda och de som kämpar med näbbar och klor och fara för sitt liv för att störta den och som är raktigenom goda. Det finns inget utrymme för nyanser däremellan.

Jag minns när journalisten Anas Al Sharif blev brutalt mördad. Strax efter cirkulerade bland annat dessa bilder, som sägs visar honom som ung, starstruck journalist som träffar Hamas’ ledare. Nu ser han rätt inklippt ut, med skarpa linjer runt kroppen och i jacka inomhus och dessutom är bilderna spegelvända. Gubben till vänster är till höger på andra bilden.

Men syftet var att förklara honom som en av de onda, som därmed förtjänade att bli mördad. Och jag minns att jag diskuterade med någon som tvärsäkert deklarerade att eftersom EU (!) säger att Hamas är en terrororganisation borde han absolut inte träffa ledningen för Gaza, utan ta avstånd. Och jag tänkte att hur kan det vara så svårt att bara försöka gå några steg i hans skor.

Uppväxt i Gaza, som är ett koncentrationsläger, illegalt blockerat av ett land som stulit mark från 60 procent av Gazas befolkning och som regelbundet mördar hans landsmän – särskilt barn. Fri press finns inte, utan all information han fått under sina på bilden dryga tjugo år i livet har varit censurerad av Hamas. Och då ska han på någon fläck själv konstatera att ”jamen eftersom EU säger att de är terrorister tänker jag inte träffa dem”. Enligt hans vänner blev han dock mer kritisk mot Hamas mot slutet av sitt 29-åriga liv. Och det är ju inte konstigt, eftersom han som journalist fick mer insikt i vad som hände under ytan i Gaza.

Samma sak när det gäller 7 oktober. Det är ett fasligt tjafsande om att palestinierna i Gaza jublade den dagen. Men vi måste förstå att de nyheter som visades där var helt annorlunda mot de vi såg. Och ingen av oss fick en korrekt bild.

I Gaza och många arabisktalande medier från regionen betonades attackerna på baserna och det faktum att Hamas nu tagit fångar som kunde växlas mot de många palestinier som Israel torterar i fängelser, utan att de dömts för brott, och varav många är barn. De döda civila nämndes knappt. Det är inte konstigt att det sågs som en seger bland dem som hade närstående som drabbats av Israels grymma behandling av fångar.

Vi å andra sidan fick en lång rad lögner serverade av Israel de första veckorna, som kraftigt överdrev de dåd palestinierna – varav en del var Hamas, andra privatpersoner – hade begått. Så vår bild var imo mer skev än den palestinierna hade, för den var bara ofullständig och inte en direkt lögn.

Och när vi förflyttar oss till Iran gäller samma sak. ”Frihet för det iranska folket” betyder olika saker för olika personer. Såvitt jag förstått vill väldigt få ha kvar hijabkravet för kvinnor, och de flesta vill se en väg från diktatur till demokrati, men det betyder inte nödvändigtvis att man gillar att USA och Israel dödar alla deras ledare – och än mindre att bomber dödar civila och förstör landets infrastruktur högt och lågt. Deras mest akuta problem är att deras ekonomi är helt sönderslagen av sanktioner, och det löses inte genom döda mullor.

På samma sätt vill många se Reza Pahlavi komma tillbaka och rädda landet, medan andra ser honom som sonen till en grym diktator, och de vill absolut inte kännas vid honom.

Så många menar att det i alla lägen är fel att ”försvara” dem de uppfattar som ”onda”, men faktum är att det finns rätt få onda människor i världen. Vi är produkter av vår livserfarenhet. Och vill vi föra en meningsfull diskussion om vad som är bäst för folken i Mellanöstern måste vi klara att ta på oss palestinska och iranska skor.

#IsraelGazaKrig2023

#IsraelUSIranKrig2026


Följ diskussionen på Facebook:

Krigsbrott mot Israel enligt Israel

Är det krigsbrott att attackera centrala Tel Aviv?

Låt oss applicera Israels egna logik:

Det är inte krigsbrott om det finns en soldat i huset. Och eftersom alla vuxna i Israel förutom någon procent vapenvägrare gjort värnplikten innebär det att alla hus med vuxna i är legitima mål. Det är helt ok att bomba en skola full med barn, om man har anledning att tro att en vuxen som är soldat finns inne i skolan.

Det är enbart krigsbrott att bomba hus där det bara finns minderåriga.

Så.

By the [Israeli] book.

#IsraelUSIranKrig2026

Hellre döda än i burka

87 procent av israelerna är positiva till kriget med Iran.

Det ska till en special kind of stupid för att tro att Israel drivs av en vilja att befria iranska kvinnor.

Matt Schlapp, ansvarig för konservativa CPAC och känd för att ha tafsat på en manlig medarbetare, deklarerade att det var lika bra att de 170 flickorna i Minab dog, för nu slipper de bära burka:

”Det är hyckleri att säga att dessa attacker skadade kvinnor och barn när dessa kvinnor och barn, de unga flickorna du refererar till, skulle … leva ett liv i ett barbariskt, ojämlikt samhälle bakom en burka, utan möjlighet att göra karriärval.”

Det är förstås fel i sak. Iranskor bär inte burkor, och kvinnor har är mer välutbildade än män.

Det ska till en special kind of stupid för att tro att Trumpnissarna drivs av en vilja att befria iranska kvinnor.

Jag var bara nästan säker för två veckor sedan när kriget började, men nu är jag helt säker: Det finns ingen väg till regimbyte i Iran. Detta krig, samt blodbadet i Libanon, är bara en distraktion så att Israel kan fortsätta mörda palestinier och roffa åt sig deras mark.

#IsraelUSIranKrig2026

”Det är klart att det inte är ‘mord’ när civila dör i Libanon”

”Det är klart att det inte är ‘mord’ när civila dör i Libanon.”, menade någon igår.

Tankefiguren är förstås att Israel som land inte vill att civila libaneser ska dö, utan att allt är självklara olyckshändelser.

Och här finns förstås en skala.

Mord kräver avsikt. För dråp eller vållande till annans död räcker likgiltighet. Och i krig finns förstås civila offer som varit olyckshändelser eller helt oundvikliga.

Skillnaden i människors syn på Israels agerande Gaza handlar imo nästan helt om var vi hamnar längs den skalan. ”Pro-israeler” tror verkligen, precis som jag i början av kriget, att Israel gör allt för att undvika civila offer. Vi andra har lyssnat på läkare med flera, IDF-visselblåsare och inte minst vad Netanyahu och övriga i Israels ledning säger, vi har sett filmer och bilder från psykopatiska IDF-soldaters sociala medier, vi har sett bilderna och filmerna från journalisterna i Gaza, och vi lägger ihop detta med siffrorna över antalet döda och drar en helt annan slutsats, som hamnar någonstans emellan avsiktligt mördande, eftersom det uttalade målet är att bli av med det palestinska folket på ett eller annat sätt, och total likgiltighet.

Så är det då ”mord” när Israel dödar civila libaneser?

Argument mot:

Israel har, till skillnad från i fallet Palestina där palestinierna är i vägen för deras landgrab. ingen anledning att mörda neutrala civila libaneser, eftersom de inte är ute efter deras land.

Argument för:

1. Är vi verkligen säkra på att inte Israel vill stjäla det land varifrån de fördrivit 750 000 libaneser idag?

2. Vi kallar 7 oktober för ”mord”, och enligt principen #AnvändSammaMåttstock behöver den som gör så även kalla dödandet av civila libaneser för mord.

”Men det är skillnad, för Hamas hade dödandet som avsikt, det har inte Israel.”

I båda fallen:

Hur vet du det?


Följ diskussionen på Facebook:

”Hade bara arabstaterna tackat ja till delningen …”

”Hade bara arabstaterna tackat ja till delningen …”

När jag framför att Israel är en bosättar-kolonialstat som stulit palestiniernas land blir oftast svaret att ”det var judarnas först” eller att ”FN bestämde så” eller att ”det har alltid bott judar i området”.

Och egentligen är det här två diskussioner. Den ena gäller ”folk” och den andra gäller individer, och det är viktigt att hålla isär dem.

Det mest avskyvärda sett ur ett mänskligt perspektiv är vad de tidiga sionisterna, dvs blivande israelerna, gjorde mot de ickejudiska palestinierna som individer, och för att se detta behöver vi sluta tänka på palestinierna som judar eller icke judar och börja se dem som människor, varken mer eller mindre.

I Palestina år 1947 bodde 1,8 miljoner människor, som i regel ägde mark och hus i landet.

Av dessa människor hade en tredjedel en religiös tillhörighet och övriga två tredjedelar var fördelade på andra religioner.

Den första tredjedelen ägde 7 procent av landets privatägda mark, och resten ägdes av övriga.

Det problematiska med FNs beslut var inte delningen i sig, utan att den innebar en faktisk konfiskering av människors egendom.

FNs beslut sa att människors religiösa och kulturella tillhörighet skulle avgöra huruvida de fick fortsätta äga sina hem, eller var tvungna lämna ifrån sig dem till dem med ”rätt” religion. Och ja, det fanns förstås judar i den del som tillföll icke-judiska palestinier, men de var väldigt få, kanske tiotusen totalt, eftersom sionisterna hade styrt upp det så att ”deras” del innehöll nästan alla judar.

Det fanns de inom FN som förutsåg Nakba, även om få trodde det skulle bli så illa som det blev, men de blev inte lyssnade på. Så FN försökte reparera skadan i efterhand genom en lång rad resolutioner, som Israel blankt skiter i.

Pro-israeler brukar peka på de många FN-resolutionerna mot Israel som bevis för FNs ”antisemitism”, eftersom andra länder faktiskt också är dumma, men de får minsann inte skäll. De har inte helt fel i sak, men de missar varför FN är så fokuserade på just Israel-Palestina. Jag menar att det handlar om dåligt samvete. FN är föräldern som trasade sönder livet för sitt ena barn för att det med all rätt tyckte synd om det andra barnet på grund av sådant det första barnet inte alls rådde för, och nu försöker hen ställa allt tillrätta, men saknar makt.

Många menar att ”hade bara arabstaterna accepterat delningen yadayada”, men det är ett sätt att förflytta både skulden och diskussionen. De blivande israelerna hade ändå mördat och fördrivit dem som bodde i det område de fått sig tilldelat. Det faktum att arabstaterna inte gillade delningen (”tacka nej” är fel uttryck) gjorde bara att de tyckte de kunde mörda och fördriva palestinier även utanför de gränser de ”fått” av FN, med hänvisning till att hela Palestina var up for grabs.

Den ursprungliga synden var att hundratusentals människor mördades eller fördrevs genom att deras egendom beslagtogs och de inte fick stanna kvar, och detta skedde för att de hade fel ”ras”. Detta är efterkrigstidens mest rasistiska gärning av dem som haft stöd från FN.

Hade sionisterna respekterat palestiniernas ägande, låtit dem bo kvar och bli medborgare och istället för att konfiskera deras mark köpa den av dem i den mån de behövde den hade vi nästan garanterat haft fred i området idag. Ja, det hade blivit dyrare på kort sikt. Och de hade haft en större muslimsk och kristen befolkning och därmed en väldigt knapp och sårbar majoritet.

Men de hade haft fred och omvärldens respekt, och miljoner människors lidande och död hade undvikits.


Följ diskussionen på Facebook: