Israels säkerhetsminister Itamar Ben Gvir skriver detta efter att två soldater dödats i Libanon, där Israel mördar tusentals civila och fördriver hundratusentals för att fortsätta sin etniska rensning och expansion.
Detta är Israels ledning. En av de personer de har utsett till sina företrädare. Kan vi inte bara sluta upp med tramsandet om att de bara försvarar sig själva?
Att de 90 procenten plattade hem i Gaza och tiotusentals mördade barnen, de bombade skolorna och sjukhusen, är en konsekvens av att Hamas gömde sig i precis vartenda hus?
Ben Gvir är Israels representant och hans uttalanden står landet bakom. De är i Libanon för att mörda och fördriva libaneser. De mördar barn som hämnd.
KD-väljare – läs vad han skriver och minns hur KDs åsikt är att ”Israel gör hela världen en tjänst”.
Fundera sedan på hur du får ihop spottandet på kristna och längtan efter att libanesiska mödrar får sina barn mördade med din kristna tro.
Köpte en heldagstur genom Rio, som börjar om några timmar. Bussen hämtar utanför hotellet, och jag behöver inte planera en massa, så det blir bra. Kanske kan lära känna lite nytt folk.
Jag har fått ganska många kommentarer sista dagarna, och nu kommer jag ju inte att hinna svara förrän bortemot midnatt svensk tid, så jag får be om ursäkt i förväg.
Någon har i några dagars tid återkommande ”krävt” att jag ska läsa FNs rapport om Hamas’ behandling av palestinier och skriva om den. Annars är jag inte trovärdig menar han.
Det är så tragikomiskt.
Dels har jag aldrig någonsin försvarat Hamas när det gäller den aspekten. Jag har jämfört dem med Putin vad gäller behandlingen av sitt egna folk. Eller, för att ta en USA-allierad part, med Saudi.
Dels är min vägg inte en upplysningscentral. Jag föredrar ämnen där det finns en kontrovers eller en filosofisk vinkel, som kan få igång en diskussion och få folk att tänka i nya banor. Jag har aldrig sett en enda läsare hävda att Hamas’ inte är korrupta diktatorer. Så det är rätt magstarkt att kräva att jag ska lägga timmar här i Copacabana på att läsa och analysera en rapport ni alla kan läsa själva, om ni vill.
Men framförallt är Hamas på väg bort. Jag kan inte nog upprepa detta – de har gått med på att avveckla sin organisation och att lämna över sina vapen till en fredsbevarande styrka. Den som laggar nu är ju Trump som ju, som jag tidigare skrivit, hijackade den fred många andra ledare samt FN försökte få till, bara för att skapa sitt personliga ”board of peace” där såvitt jag vet inget hänt på sex månader. Det är där bollen ligger.
Rapporten handlar för övrigt bara till en del om Hamas. Även IDF och bosättarterroristernas våld och övergrepp finns med. Det är inte så att den saknar läsvärde – jag har skummat den. Det palestinska folket kläms från alla håll.
Men oavsett hur dåliga Hamas än är är Gazas problem just nu att vårdpersonal, hjälporganisationer och journalister vägras inträde och att Israel i över ett halvår trots eld upphör fortsätter mörda familjer. Infrastrukturen är utslagen, mediciner saknas, folk bor i tält och skjul, barn saknar skolgång och absolut ingen har kunnat räkna befolkningen så att vi ens vet hur många som överlevt.
Lägg till detta tortyren av fångar, ofta barn, och lägg till detta bosättarterroristernas mord och fördrivningar på Västbanken. Och låt oss inte flytta fokus från det faktum att vi i Väst stöttar Israel i detta. Jag har skrivit detta många gånger förut: Våra far- och morföräldrar visste inte vad som hände på andra sidan Östersjön.
Nästan dagligen möts jag av påståendet att palestinierna vill utrota samtliga judar. Många hänvisar till Hamas’ gamla charter från 1988 som beskrev judar som onda och sin kamp mot dem som religiöst betingad. Det var överlag inte en särskilt trevlig text. Så de bytte ut den 2017 mot en som är betydligt mer PK och inte nämner judar annat än i denna mening: ”Hamas affirms that its conflict is with the Zionist project not with the Jews because of their religion.”
De som försvarar Israels agerande i Gaza och på Västbanken menar ofta att Israel inte har något val, med hänvisning till att palestiniernas mål är just denna utrotning. Jag skrev ett svar till en sådan person nyss, som jag delar med mig av här:
Svagheten hos dig och många andra Israelförsvarare är er totala oförmåga att förstå var palestinierna kommer ifrån. Även jag befann mig där för inte länge sedan, eftersom jag aldrig tagit mig tid att gå i deras skor. Sätt åt sidan alla dina åsikter och placera dig i huvudet på en människa som växt upp i Gaza.
Hens föräldrar eller grandparents ägde med 70 procents sannolikhet en gård eller ett hus och mark där Israel idag ligger, där de levde utan större kontakt med omvärlden sedan generationer.
En dag kommer utländska soldater dit med gevär, våldtar din mormor, mördar din morfar och säger till dina familjemedlemmar att ta det lilla de kan bära med sig och gå till Gaza. De som inte går fort nog skjuts.
Där lever de i flyktingläger, du föds, du växer upp med berättelser om den gård de en gång ägde och som dina förfäder byggt, om olivlundar och apelsinträd, du kan inte ta dig någonstans utanför de fyra kvadratmil Gaza utgör, och med jämna mellanrum gör IDF räder där och skjuter gamla och barn. Du tågar mot muren, obeväpnad med plakat, och IDF skjuter barn och gamla runt dig. De skjuter dig i benen, så de måste amputeras. Med jämna mellanrum bombar Israel hus runt dig. Hela familjer dör. Du har ingen aning om varför.
Familjemedlemmar från andra länder vill hälsa på, men Israel vägrar ge dem tillstånd, bara för att jävlas. Du försöker starta ett företag, men Israel förbjuder import och export, bara för att jävlas. Från muren ser du landet dina mor- och farföräldrar ägde. Där bor nu invandrare. De odlar din familjs mark och skördar oliver från det träd din morfars far planterade.
Palestinierna drivs inte av ett hat mot ”judar”. Det finns massor med judar som besökt Gaza och blivit väldigt väl behandlade. Inte någon har råkat illa ut. Det gäller även de som ser judiska ut, med kippa och lockar, som Neturei Karta.
De hatar dem som mördat, våldtagit och fördrivit dem, som fängslar deras vänner och familjemedlemmar och torterar dem till döds, och naturligtvis avskyr de de människor som lever på deras familjs stulna mark och vill att de försvinner därifrån.
Det går att förstå det hat mot israeler som fick dem att mörda de människor som lever på stulen mark utan att fördenskull säga att morden på kibbutzerna och festivalen var acceptabla, på samma sätt som vi förstår andra urbefolkningars hat mot kolonisatörer – i Nord- och Sydamerika, Afrika med mera. Vi kan ta avstånd från vissa av deras metoder – typ ta skalper av amerikanska bosättare – och samtidigt inse att deras kamp var/är rättmätig.
Palestiniernas hat mot sina förtryckare är fullständigt begripligt. Mördande av civila är det självklart inte.
Du vill att jag ska sluta säga ”folkmord” och ”tortyr”.
Det finns ett kanonbra sätt.
Säg till Israel att släppa in FN och internationella journalister i Gaza! Att sluta stoppa läkare från att åka in för att de tillhör en organisation vars läkare uttryckt sig kritiskt om dem.
Det är det enda jag begär. När de väl räknat alla överlevande och konstaterat att de enda som dog var soldater, förutom några enstaka barn som råkade stå i vägen vid fullt legitima bombningar av sjukhus och skolor eftersom Hamas hade raketbaser på skolgårdarna, och när FNs experter fått utreda krigsbrott i samtal med palestinier och IDF-soldater och konstaterar att nope. Det kanske var ett litet minikrigsbrott här och där, men i stort finns alla 2,2 miljoner Gazabor minus soldaterna kvar i livet – den dagen lovar jag att jag ska be om ursäkt till hela världen för mina folkmordsanklagelser.
Den dag FN eller andra oberoende organisationer får komma in Israels fängelser med läkare och kan prata med och undersöka fångarna, och den dag kropparna till de barn och unga vuxna som bara råkat dö knall och fall av sig själva i fängelserna återbördats till deras familjer och vi kan konstatera att inga spår efter elchocker, slag, hundbett, skador från föremål uppkörda i ändtarmen, brutna revben eller krossande händer finns på vare sig levande eller döda – den dagen kommer jag att be om ursäkt på mina bara knän för tortyr- och våltäktsanklagelserna.
Tänk vad bra det kommer att kännas för dig! Inte bara jag, utan hela Palestinarörelsen kommer att stå där med våra byxor vid knäna och dumstrutar på huvudena! Allt du drömt om i dina evighetslånga poster och tweets kommer att uppfyllas.
Det enda du behöver göra är att rösta på politiker som driver kravet att journalister, FNs utredare och läkare ska släppas in i Gaza och fängelserna och propagera för att det ska ske.
Sedan upphör tortyr- och folkmordsanklagelsera direkt!
Visst. Vi har fortfarande kvar apartheiden på Västbanken, fördrivningen, stölderna, våldtäkterna, skjutna sjumånadersbäbisar och allt den övriga etniska rensningen. Men du slipper åtminstone höra ”folkmord” och ”tortyr” stup i kvarten.
Så jag har av många personer, med viss rätt, ombetts belägga mina påståenden att Israel ljög om sjunde oktober veckorna efter.
Det finns förstås många källor till detta, men det enklaste för mig är att gå till det klipp som först öppnade mina ögon och fick mig att sluta tro på ett enda ord Israels regim och talespersoner säger om påståendena inte kan beläggas på annat sätt, och det klippet kommer från Al Jazeera.
Och jag hör protesterna: ”De är betalda av Qatar” (sant), ”de är islamister” (neh), ”de ljög om socialtjänsten” (det är inte så enkelt, fast jag möter inte det nu), men jag vill påstå att mig veterligt har de aldrig ljugit om något som har med Israel och Palestina att göra, och den som påstår något annat har bevisbördan. Jag kan leda er till vattnet, men inte tvinga någon att dricka. Den sekvens jag hänvisar till här bygger dock helt på uttalanden från israeliska talespersoner. Ni behöver inte tro ett ord av vad AJ säger.
Egentligen förtjänar klippet att ses i sin helhet, men om man vill gå rakt på lögnerna börjar de vid 34:00.
Många menar också att de inte menade att ljuga, utan de råkade bara säga fel när det var kaos. Men det var inte kaos längre när de mötte journalister veckorna efter, när de ringde Bidens administration och ljög, eller när de stod på presskonferenser och återgav hittepå-historier.
Här är listan, och ja, inget av nedanstående är det minsta sant:
1. ”Bäsisar med avhuggna huvuden.”
2. ”40 bästisar mördades.”
3. ‘I detta hus brändes femton människor till döds, varav åtta bäbisar.”
4. ”10 barn bands ihop och brändes till döds.”
5. Netanyahu till Biden: ”e tog dussintals barn, buntade ihop dem och brände dem till döds.”
6. ”En kvinna ligger på golvet i en blodpöl. Hon var gravid, och de hade skurit upp hennes mage och huggit barnet med en kniv.”
7. ”Dessa bastards placerade bäbisar i ugnar och satte på ugnen.
Vi hittade barnet några timmar senare.”
8. Secretary Blinken (återger vad Israel berättat): ”En familj på fyra personer, en ung pojke och en flicka, sex och åtta år gamla, och deras föräldrar, runt frukostbordet. Fadern, med ögat utstucket framför sina barn. Moderns bröst avskuret. Flickans fot, amputerad. Pojkens fingrar avskurna, innan de avrättades. Och sedan satte sig deras bödlar ner och åt. Det är vad det här samhället har att göra med, och ingen nation skulle kunna tolerera det.”
Totalt dödades två spädbarn den dagen. Den ena blev skjuten genom en dörr, oklart av vem, den andra var dödfödd efter att mamman dödats.
Någon påstod nyss att bäbisen i ugnen var en myt som uppstått pga en journalist som slarvat med källor, och jag vill uppmana vederbörande att lyssna på det IDF-befäl som påstod sig varar ögonvittne till detta. Det fanns inget organiskt i det ryktet. Det var ett direkt vittnesmål från en företrädare för Israel som blåljög.
Jag vet att skräcken för att anklagas för att vara ”antisemit” och ”Hamaskramare” och annat gör det jobbigt att erkänna vad som borde vara så uppenbart, men det är viktigt att vi inte tittar bort. Jag trodde själv länge på en del av lögnerna ovan, och jag trodde att de som debunkats uppstått organiskt. Det var för mig en chock när jag förra året såg det klipp jag så varmt rekommenderar och inser hur, förutom extremt perversa, genomtänkta och strategiska lögnerna var.
Båda dessa tankar går att ha i huvudet samtidigt:
7 oktober var en fruktansvärd dag, och de faktiska krigsbrott som begicks den dagen ska aldrig sopas under mattan. Civila mördades, och män, kvinnor och barn fraktades till Gaza för att paraderas under grymma former.
OCH
Israels lögner, som syftar till att dehumanisera det palestinska folket för att motivera sina soldater att se inte bara män utan även palestinska kvinnor och barn som monster och för att få omvärlden att titta bort när de genomförde ett imo välplanerat folkmord är också något vi måste klara att fördöma med all kraft.
Bilderna visar byggnader som Israel påstår att Hamas, som var beväpnade med lättare handeldvapen, demolerat den dagen. Lägg till dem bilderna på alla bombade bilar vid festivalen.
Ytterligare ett klipp som är väl värt att se är nedanstående, som berättar hur ovanstående kom till.
Den mest korkade, och imo dessvärre vanligaste, förklaringen bland svenska proisraeler är att det beror på någon sorts vägran från Hamas att lämna ifrån sig vapnen. Det stämmer rent sakligt inte, och ingen med verklig insikt hävdar heller detta, utan det är en ren myt.
Hamas är Gazas styre. Busschaufförer, sjukvårdspersonal, polis med mera. Och om de lämnar ifrån sig alla vapnen kan inte Gazas infrastruktur upprätthållas. Det finns en massa rövarband beväpnade av Israel – de som stal mattransporterna – som då skulle vara de enda som är beväpnade. Överenskommelsen från i höstas säger också att detta ska göras under ordnade förhållanden. Det viktiga nu är att de sedan det blev fred inte längre attackerar Israel. Det omvända gäller som bekant dock inte. Israel mördar fortfarande barn och vuxna i Gaza på löpande band.
Så när kommer den riktiga freden? Detta är min personliga förklaring till varför den dröjer. Ifrågasätt gärna om ni tycker jag missat något.
Det började med Alfred Nobels testamente, och fortsatte med att glada norrmän en gång gav fredspriset till Barack Obama, och detta i sin tur triggade en superduperavund hos Trump, som av någon anledning ju är besatt av den mannen.
Förra gången han var president tjatade han bara lite lagom om att han borde få fredspriset, men denna gång har det varit en mani, som vi alla sett. Han har ju som han många gånger berättat räddat miljoner människor undan säker död genom att skapa fred i åtta konflikter mellan länder vars namn han inte kommer ihåg eller i vissa fall inte ens kan uttala. Vi minns alla det blodiga kriget mellan Aberbajdjan och Albanien. Men Gaza och Ukraina skulle bli hans fjäder i hatten. 24 timmar skulle de ta att lösa. Så han har verkligen fokuserat på att skicka de livslånga krigsförhandlingsexperterna Kushner och Witkoff, eller Knoll och Tott, som jag kallar dem (se bild), till världens alla förhandlingshörn.
Och båda två är förstås livslånga Israelvänner. Till Kushners försvar kan sägas att han dock gosar rätt bra även med arabledare – särskilt de som betalar honom två miljarder dollar. Så han sitter inte HELT i knät på Netanyahu. Men han har uppenbarligen inget intresse av att hjälpa palestinierna.
Under de två år kriget i Gaza rasade fanns många som ville skapa fred. FN, arabledarna, flera europeiska ledare som Macron, EU ochh Kanada och det fanns bra initiativ mellan tidigare israeliska premiärministern Ehud Olmert och tidigare palestinska utrikesministern Nasser al Kidwa, som var ett bra ramverk för långvarig fred, där arabländerna skulle ansvara för båda folkens säkerhet.
Men, och det är nu detta övergår från fakta till åsikter från min sida, allt detta stoppades av Trump, och enda rimliga anledningen till att han valde att istället för att samarbeta med existerande krafter och bidra är förstås … fredspriset. Han ville inte dela någon ära. Han skulle ha hela själv.
Sedan har vi en massa sidoskäl också, förstås, han skulle göra en riviera i Gaza – vi minns Knolls powerpoint – och yadayada, men det är ett faktum att det var centralt för honom att hans ”Peace Board”, som han ska fortsätta leda så länge han lever, var det som skapade freden, och därför satte han alla käppar i alla hjul han kunde för övriga krafter som förstås hade haft mycket bättre chans att lyckas.
Och sedan tappade han intresset helt, för nu skulle venezuelanska fiskebåtar bombas och regimen tas över, och dessutom skulle han ha Grönland och Kanada och Panama och så skulle Iran krossas och nästa grej är Kuba. Och Knoll och Tott hade inga problem med detta, förstås.
Så det är därför Israel kan fortsätta mörda civila och stoppa hjälporganisationer och läkare och journalister från att ta sig till Gaza och krossa palestinska bostäder än mer, så att kropparna under garanterat aldrig kan hittas och dessutom som bonus mörda och fördriva palestinier från Västbanken och tortera läkare till döds genom våldtäkter utan att någon gör något.
Många reagerade när jag skrev att jag inte tänker läsa Israels rapport och tycker att då kan jag inte uttala mig om den, och jag ser förstås poängen där, så jag tänker förklara en gång till varför. Det blir lite upprepningar, sorry för det.
Min kritik mot rapporten är förstås inte innehållet i sig utan hur den tillkom.
Det är belagt att IDF och regimen kände till attacken. Hamas hade tränat öppet i något år innan. Och vad som kallats världens mest bevakade gräns var tom den dagen. Soldaterna hade order om att inte göra sin dagliga morgonrunda. Jag hör inte till dem som tror att Hamas koordinerade med IDF – men, och jag har aldrig skrivit detta i ett inlägg förut, bara i kommentarer – allt tyder på att personer högt upp ville att attacken skulle ske och att den skulle bli så illa som möjligt, för att ha en ursäkt att invadera Gaza. Detta styrks av hur långsamt de agerade den dagen och hur snabbt de var redo efteråt och av att Netanyahu konsekvent vägrat en utredning av IDFs agerande.
Efter flera timmar skickade IDF helikoptrar till festivalen, som dödade massor av människor, både palestinier och israeler. De skickade styrkor till kibbutzerna som ”klantade sig” rejält och vi vet att de även där dödade IDF israeler. Ingen vet hur många civila israeler som dödades av palestinier och hur många som dödades av IDF. Men när folk säger att Hamas mördade 1200 judar är det inte sant. Dödande av soldater är inte mord och de civila är som sagt omtvistade. Och visst kan man lägga skulden på Hamas även för dem som dödades av friendly fire om man vill, men då måste man också köpa in sig i att IDFs dödande verkligen var av misstag och inte en strategi. Det gör inte jag.
Sedan gick det fort. De som tog hand om kropparna, Netanyahu och IDFs ledning blåljög. Bäbisar i ugnar, ihopbuntade barn som eldades upp levande, avskuret kvinnobröst som det spelades fotboll med. Syftet med lögnerna var förstås att få palestinierna att framstå som odjur, dels för att motivera soldaterna till det som senare skulle bli ett folkmord i Gaza och dels för att tysta omvärldens protester. När det senare visade sig att de ljugit var det försent. Och för mig är det rätt enkelt. När man blivit påkommen med att ljuga förtjänar man inte att bli trodd alls. Så inte ett ord som kommer ur Israels ledning eller från dem som hanterade kropparna tror jag om inte andra bevis finns. Och detta är också grunden till att jag så snabbt avfärdar rapporten utan att läsa den. Den är beställd av lögnare och inte granskad av någon oberoende person. Det räcker för mig.
I januari åkte FNs expert Pramila Patten dit. Hon ville åka tidigare, men Israel vägrade. Väl där fick hon prata med samma personer som tidigare ljugit, och hon verkar tro dem, för hennes slutsats var, som många påpekat, att det var troligt att våldtäkter ägt rum. Även på årsdagen av 7 oktober skrev hon detta. Men kommissionen som granskade vad hon hade med sig delade inte hennes slutsats, och det är därför de skrev att sexuella övergrepp förekommit – i huvudsak handlar det om hur kvinnorna transporterades eller hölls – men att belägg för våldtäkter, sexuell tortyr och sexuella stympningar saknades. Det fanns ingen kvinna som kunde kopplas till de båda förstahandsvittnenas berättelsere och den ena av dem ljög dessutom bevisligen om annat. Det fanns inga obduktionsprotokoll eller bilder. Och alla vi som sett CSI och Law and Order vet att en obduktion självklart hade visat en våldtäkt om det förekommit.
När jag för första gången skrev att våldtäkterna var obevisade, jag tror det var i somras, var många rasande. Och jag förstår det. Vi vill inte tro att ett land som Israel, som räknas som civiliserat, är kapabelt att medvetet ljuga om något så fruktansvärt.
”Så du tycker att alla kvinnor ska bli trodda utom judar!” skrev folk. Och mitt svar är förstås att ingen kvinna, jude eller ej, säger sig vara våldtagen där den dagen. Av allt mitt skrivande sedan tjugo år tillbaka finns det inget som genererat mer hat än när jag säger att våldtäkterna är obevisade. Även IRL. Och just därför vet jag att de är det. Eftersom så oerhört många människor velat motbevisa mig.
De som försvarar rapporten pekar på hur många de intervjuat. ”Jaha, och varför fick inte FN tillgång till dessa vittnen?” ”De var traumatiserade.” Ok. De män som säger sig ha sett kvinnor våldtas var så traumatiserade av detta att det tog två år för dem att våga berätta?
De pekar på allt film- och bildmaterial. Det är för mig snarare en anledning till ifrågasättande. Massor av filmer och bilder och inte någon enda visar det man vill bevisa. Någon ondgjorde sig häromdan över att jag var pervers som krävde att få se en sådan film, men det gör jag förstås inte. Det hade räckt om FN fått se den.
Jag hör till dem som tycker att detta med att ljuga om våldtäkter är bland det fulaste man kan göra. Det är att förstöra för alla verkliga offer. En stor del av min ilska mot Israel som land handlar just om deras ständiga ljugande. Jag trodde så länge på dem – det har jag alltid gjort. Jag var så naiv. Men denna lögn var en av de värsta och den kan jag inte förlåta.
Och när ett land som satt i system att ljuga i syfte att demonisera ett helt folk plötsligt två år efter att oberoende granskare konstaterat att bevis för våldtäkt saknas kommer ut med en egenhändigt och helt internt författad rapport kan vi inte återigen vara så naiva att vi tar den på allvar.
Jag har egentligen inget principiellt emot att läsa vad de skrivit. Detta är ingen bojkott. Det handlar mest om att jag inte vill slösa tid på den.
7 oktober var en fruktansvärd dag. Många brott mot mänskligheten begicks. Offren, både levande och döda, förtjänar en riktig utredning av vad som hände, varför det hände, och vilka som, utöver Hamas, bär ansvar.
The chair of Israel's investigative committee into rape on 10/7 by Hamas, @CochavElkayam, presents an old image of dead female Kurdish fighters as women sexually assaulted at the Nova music fest
During a 11/12 talk for Harvard's Maimonides Society, Elkayam referred to "an image… pic.twitter.com/DjGT1L45LI
This is the proven fraudster behind the new "Civil Commission" report on Oct 7 sexual violence which the entire US mainstream media is reporting without any critical detachment.
During a Harvard presentation, Cochav Elkayam-Levy falsely presented an old photo of female Kurdish… https://t.co/jfu1bP08ZP
Mina senaste inlägg om Hamas obevisade våldtäkter 7 oktober har delats av rätt många arga människor, här och på Twitter. Bilden visar kommentarer under en sådan person, nämligen Channa Bankier. Det är bara ett litet axplock av allt hat.
Mitt skrivande, ända sedan jag började blogga på Aftonbladet för 20 år sedan, har normalt inte haft en agenda. Jag skriver om sånt som intresserar mig, för att upplysa och bli upplyst.
Men jag har en agenda när det gäller Palestina, och det är att påverka till att kräva sanktioner mot Israel, för det är det enda sättet att rädda det palestinska folket på.
Ibland kallas jag ”aktivist”, som någon sorts skällsord. Jag har dock inget emot det, för just i fallet Palestina stämmer det. Jag har haft turen att ha en ganska stor och stabil läsekrets – tack till er alla som läser mig! – och jag använder den tillgången – dvs er – till att verka för en konkret förändring genom ringar på vattnet. Jag blir superglad när jag ser andra använda argument jag tidigare framfört, för då känns det som om jag gör skillnad.
Och jag bryr mig faktiskt inte om alla antisemitismanklagelser (ofta från dem som röstar på Björn ”judar är inte svenskar” Söder) för egen del. Jag blir ledsen för alla de judar som helt oförtjänt kletas ihop med Israel.
Det är min bestämda uppfattning idag att Israel håller på att helt förgöra det palestinska folket genom massmord och intensiv fördrivning. Allt jag konsumerat i form av rapporter, uttalanden, bilder, filmer, intervjuer – och det är verkligen enorma mängder information jag sugit i mig senaste året – tyder på det.
Varför ”försvarar” jag Hamas? 7 oktober var illa nog som det var. Alla dåd mot civila den dagen liksom alla andra har jag konsekvent fördömt. Det är dock viktigt att slå fast att FNs rapport, som säger att våldtäkter, stympningar och sexuell tortyr där den dagen är obevisade, fortfarande gäller, eftersom lögnerna syftar till att dehumanisera inte bara Hamas utan palestinier överlag. De motiverar israeliska soldater till att inte se palestinierna som människor, de är grunden till uttryck som ”there are no innocent Palestinians” och de göder omvärldens ovilja att se palestiniernas perspektiv. Det är precis samma principer som nazisterna och alla andra folkmördare använt i alla tider. Ljug om en folkgrupp tills de framstår som bestar, klä av dem deras mänsklighet, sedan säger ingen emot och soldater mördar dem med glädje. När ett land som begår ett folkmord och dessutom bevisligen tidigare ljugit tar fram en egenproducerad rapport utan utomstående granskare kan vi inte bara köpa den rakt av – särskilt inte när flera andra rapporter som säger emot redan finns. Detta är inte rocket science.
Vi behöver lära av historien. Så länge folk höll på att älta huruvida ANC var terrorister kunde apartheiden i Sydafrika fortsätta. Den upphörde när man la ansvaret där det egentligen hörde hemma och införde sanktioner.
När man ser ett folk på väg att bli utplånat och har, som jag, en möjlighet att använda min röst till att förändra, då har jag en förbannad skyldighet att agera. Tänk om vi europeer hade haft den tillgång till information och möjlighet till spridning av information vi har idag på 30-talet – hur många judar, romer med flera hade vi inte då kunnat rädda? Tänk om offren för Nakba 1948 kunnat visa filmer från förgiftade byar? Tänk om armenierna haft iPhones!
Så länge Israels brott mot mänskligheten är accepterat av stora delar av vårt samhälle kommer inget att ändras, och familjer kommer att fortsätta utplånas. Det finns andra folkmord och etniska rensningar, javisst, men Israels är unikt för att vi tillåter det. Vi stöttar det med vapen och bidrag och politiskt stödröstande i Eurovision och what not.
Så till alla er som är arga: Ni kan kalla mig judehatare tills ni blir blå i ansiktet. Jag har aldrig i hela mitt liv tänkt en judehatande tanke och än mindre formulerat något nedlåtande om det judiska folket. Jag var, som jag skrivit tidigare, närmast besatt som 12-13-åring av förintelsen och kunde knappt sova på nätterna när jag läste Anne Frank och andra böcker. Jag delar inte kommentarerna under Channas inlägg för att få sympati alls, utan för att visa att så här ser det ut idag.
Men jag tror det är sista skriet.
För vill man stoppa kritik mot ett annat land genom lagstiftning, vilket för övrigt även KD varit inne på, är det ett bevis för att argumenten tagit slut.
Det kommer en dag när alla varit emot det som händer idag. När omvärlden kommer att ställa samma fråga som efter alla andra folkmord: Hur kunde världen låta detta hända?
Mitt svar kommer att vara att jag länge sov vid rodret, och det är min skam att bära, men när jag väl vaknat gjorde jag allt som stod i min makt för att kämpa emot.
I once was lost, but now am found, was blind, but now I see.
Det blev väldigt långa diskussioner under inlägget om Lifvendals text, som jag även postade på Twitter. Totalt över 250 000 views, och ett par tusen interaktioner. Och igår var en resdag, så jag hann inte riktigt med att svara alla ilskna människor.
Och kanske skulle jag ha varit tydligare i inlägget – det mesta förklarades i min Syre-krönika, men många kunde inte läsa den bakom betalvägg. Jag står för innehållet, men jag hade lagt mer tid på att formulera mig om jag insett hur viral den skulle bli.
Det är så här:
I början av 2024 skickade FN en delegation ledd av experten Pramila Patten till Israel för att utreda 7 oktober. Och hon ville verkligen hitta sådana belägg. Många menar att ”man kan inte lita på FN för de hatar Israel”, typ, men oavsett om det stämmer gäller det absolut inte henne. Hon gick så långt att hon skrev att hon hittat rimliga grunder (reasonable grounds) för ”sexual violence” inklusive våldtäkter i sin första rapport. Men den rapporten var inte FNs formella rapport, utan i juni 2024 kom sedan den sammanfattande texten ut, och som ni ser nedan konstaterade de att belägg för våldtäkter och stympningar inte fanns:
”26. Kommissionen har granskat vittnesmål som inhämtats av journalister och israelisk polis angående våldtäkt men har inte kunnat verifiera sådana anklagelser på egen hand, på grund av bristande tillgång till offer, vittnen och brottsplatser samt på grund av att israeliska myndigheter hindrar dess utredningar. Kommissionen kunde inte granska en oredigerad version av dessa vittnesmål. Av samma skäl kunde kommissionen inte heller verifiera rapporter om sexualiserad tortyr och könsstympning. Dessutom fann kommissionen att vissa specifika anklagelser var falska, felaktiga eller motsägelsefulla med andra bevis eller uttalanden och uteslöt dessa från sin bedömning.”
Israel tillhandahöll alltså inga trovärdiga förstahandsvittnen, inga bilder, filmer, obduktionsprotokoll med mera som hade kunnat belägga deras påståenden om våldtäkter och stympningar. Dessutom ljög de.
Nu två år senare finns plötsligt helt nya förstahandsvittnen till våldtäkter som en partisk person för ett land som ljuger konsekvent intervjuat och kräver att vi ska tro på.
Var och en får göra sin bedömning.
FN kom däremot fram till att så kallad ”sexual violence” förekommit, och det översätts slarvigt till ”sexuellt våld”, men om man läser FNs definition ser man att ”sexuellt övergrepp/ofredande” kommer närmare. Och kommissionen kom fram till att Hamas-soldaterna inte visat respekt för den integritet kvinnor ska visas enligt internationella regler.
En del kvinnliga kroppar hade hittats helt eller delvis avklädda. Men det verkar inte finnas några belägg för att det var Hamas-soldater som klädde av dem. Vem annars? Yossi Landau, ledare för organisationen som tog hand om kropparna och som blåljög om ihopbuntade barn som eldats upp levande kanske inte drog sig för att stage:a kropparna också. Jag säger inte att det var så. Men jag håller det inte för omöjligt.
Jag vill bara igen påpeka att ingenting i rapporten ”Silenced no more” är bevisat.
Och nej, jag har inte läst den.
Tove Lifvendal, som jag förr var Facebookvän med – hon har nu tagit bort mig – är en av många välmenande svenskar som bara helt enkelt inte kan tänka sig att Israel ljuger. Allt de framför ska vi tro på, precis som vi tror på Norge och Kanada. Och då blir det förstås obegripligt för henne att inte världen tar denna rapport på allvar. Jag var pinsamt länge likadan. Jag ändrade mig, som ni vet som följt mig ett tag, när jag insåg vidden av de många lögner Israels regim producerar. När jag begrep att Hasbara inte är ett skällsord utan en strategi.
Det jag vet är att om inga belägg fanns i början av 2024, när FN gjorde en omfattande utredning och inte fick tillgång till vare sig bildbevis eller obduktionsprotokoll eller förstahandsvittnen lär de inte plötsligt bara ha dykt upp nu. Och jag påminner om att det inte finns någon kvinna som säger sig ha blivit våldtagen, och ingen kropp uppvisade bevis för våldtäkter.
Det jag vet är att Hamas tagit ansvar för allt annat som hände den dagen, men mycket bestämt nekar till att ha beordrat våldtäkter. Vad skulle de ha för motiv till att beordra dem och sedan blåneka? Så funkar inte terror.
Det jag också vet är också som sagt att för Israels hasbara-apparat som bevisligen ljög då och har ljugit sedan många år är just anklagelserna om stympningar och våldtäkter centrala – de bidrar till dehumaniseringen av palestinier. Rapporten förväntar sig att vi ska tro en ljugande nation på dess ord utan andra bevis.
Det som också är värt att påpeka är att Israel i dagarna fått sen men välförtjänt och omfattande kritik för deras många synnerligen bevisade systematiska våldtäkter mot palestinska kvinnor i Gaza och på Västbanken och palestinska män i fängelser, och att rapporten kom ut samtidigt som den kritiken.
Trotz allt 