Det är en sak att inte acceptera att Israel begår de brott mot palestinier vi bevisligen ser varje dag. En helt annan att kalla alla oss som vill sanktionera Israel ”judehatare”.
Historien kommer att döma dem som stöttade folkmordet, apartheiden och den etniska rensningen lika hårt som dem som stöttade 40-talets folkmord.
Vi behöver lyssna till judar som faktiskt är utsatta idag – dvs den grupp israeler som dagligen kämpar för palestiniernas rätt trots hot om åtal och indraget medborgarskap från det så kallade ”demokratiska” styret. Vi behöver stå upp för dem och för de palestinier som mördas, fördrivs, våldtas, fängslas och torteras varje dag. Som ser sina familjers olivträd huggas ner och sina djur torteras ihjäl. Detta är inte komplicerat för den som har en någorlunda välfungerande moralisk kompass.
Shaiel Ben-Ephraim är en israelisk geopolitisk analytiker, tidigare analytiker inom den israeliska militära underrättelsetjänsten, akademiker och poddvärd, och han har gjort en mycket intressant analys av de dödade barnen 7 oktober. Klippet förtjänar att ses i sin helhet, dvs 30 minuter, men här kommer en sammanfattning:
Det han ville ta reda på var huruvida det finns belägg för att Hamas avsiktligt mördade barn. För även om vi nu kommit långt från bäbisar-i-ugnar-lögnerna är tankefiguren att barn var självklara måltavlor fortfarande i princip omöjlig att ifrågasätta.
Så han bestämde sig för att studera alla barn upp till 14 år som dödats den dagen, eftersom barn över 14 kan tas för vuxna. Och syftet är förstås inte att bevisa att någon avsikt inte fanns, för det kan ingen. Han gick helt enkelt igenom vart och ett av de sexton barnen. Var dog de, under vilka omständigheter, och kan man misstänka avsiktliga mord?
Hamas har varit tydliga med att deras order var att inte döda barn, kvinnor eller gamla. Det behöver man förstås inte tro på om man inte vill. Dessutom var ju inte alla Hamas-soldater, och de som inte var det hade nog inte hört ordern. Men för enkelhets skull kallar jag här alla för Hamas.
Vad gäller de återstående barnen dog de under mystiska omständigheter, förmodligen också dödade av Israel.
Varför spelar det roll?
Därför att det som hände den dagen var tillräckligt illa utan att behöva ta till lögner. Syftet med att ljuga om att Hamas medvetet skulle ha försökt mörda så många barn som möjligt är ju att få inte bara Hamas utan alla palestinier att framstå som bestialiska monster.
Det är hoppingivande att det är en israel som tagit fram klippet. Tyvärr har det trots hans grundliga arbete med detaljerade källor inte fått mer än ett par hundra visningar. Det förtjänar bättre.
Denna bild är från Ha’aretz idag, och ett intressant exempel på hur dessa modiga israeler själva är så mycket mindre kissnödiga än vi andra när de kallar bosättarterroristerna för just ”terrorister”.
Vi övriga har ofta fastnat i en ”bara muslimer får kallas terrorister”-fälla. Det har blivit så viktigt att tona ner alla andra folkgruppers terror för att myten om ”inte alla muslimer är terrorister, men alla terrorister är muslimer”, som är en central del av #islamiseringsmyten, ska kunna leva vidare. För om vi börjar jämföra afghanska ligor med ekvadoriska och bosättarterroristerna med Hamas och inser att terrorister återfinns i alla folkgrupper tappar ju muslimhatarna den snuttefilten.
Vad gäller texten i bilden, som, återigen, kommer från Dahlia Scheindlin hos Ha’aretz, håller jag självklart med. Och jag önskar att vi kan ha samma ansats när det gäller muslimer. Terrorn är inte ”muslimsk”, enligt mig inte ens ”islamistisk” så länge inte syftet är att inrätta ett kalifat, utan det är terrorister som råkar vara muslimer.
”Att palestinierna behövt fly till andra länder eller lever i flykting-/koncentrationsläger är deras eget fel. De startade krig. Det skulle de inte ha gjort – Israel vann landet och nu får de skylla sig själva!”
Förvånansvärt många har denna helt perversa och lagvidriga åsikt.
Varenda palestinier som flytt motsvarar ett brott mot internationella lagar från Israels sida. En stöld av identitet.
”Jaha, men Karelen, Ostpreussen, Sudetlandet …!”
Det är riktigt att en rad folkgrupper – inte minst judar – fördrevs under andra världskriget, och att mängder av gränser ändrades, och det var bland annat därför FN skapades.
Redan i stadgarna i juni 1945 beslutades att forna tiders expansionskrig var förbjudna. Alla ”erövringar” Israel gjort sedan landet grundades har varit illegala. Varje fördriven palestinier är ett brott mot mänskligheten, och ett brott som får fortgå år efter år när de förvägras rätten att flytta hem.
Om vi bortser från det orättvisa i ”delningsförslaget” 1947 hade sionisterna aldrig FN tillåtelse att fördriva de palestinier som bodde på det land de fått sig tilldelat. Det visste de. Det var därför de passade på under det halvår som föregick bildandet, för att hinna mörda och fördriva så många som möjligt innan de var tvungna ge dem medborgarskap. Flera hundratusen ofta enkla bönder som levde med sina familjer i byar sedan urminnes tider fick ta de få ägodelar de hann rafsa ihop och lämna allt bakom sig. I bästa fall. Hade de otur mördades de.
Israel skyller på att det var ”inbördeskrig”, och att alla som flydde gjorde det ”frivilligt”.
Guess what. Även om det hade varit så hade Israel ingen rätt att vägra dem flytta hem igen.
Och det absurda med den här sortens diskussioner är att så många kan tycka att fördrivningen är helt i sin ordning.
”De skulle inte ha startat krig mot Israel!” hör jag hela tiden, kombinerat med den där barnsliga tabellen som påstås visa att alla krig Israel har råkat hamna i har startats av någon annan. Vilket förstås inte är sant på någon fläck. Men det spelar ingen roll.
Människor får inte fördrivas från sina hem.
Länder får inte utöka sina gränser.
Julius Caesar, Alexander den Store, Napoleon och Gustav II Adolf är döda.
Det kanske känns som om länder expanderar hela tiden, men sedan FN grundades är det rätt sällsynt. Visst har länder fallit isär, som Jugoslavien och Sovjetunionen och gränser har ändrats på grund av det, men det är en annan sak.
De största förövarna är förstås Ryssland i Ukraina, Kina annekterade Tibet och Marocko Västsahara. Irak misslyckades med Kuwait, och några andra länder har ”lämnat tillbaka” områden de knyckt.
Så Israel är alltså i sällskap med Kina, Ryssland och Marocko.
Som jag nämnde i början är det mest svårbegripliga för mig inte egentligen att Israel agerar som de gör. De kommer ju undan med det. Det är att så många svenskar lallar med i deras ursäkter.
För det finns ingen. Varenda expansion har varit illegal. Varenda fördriven palestinier har varit ett brott mot konventioner. Och även om det skulle stämma att de inte bokstavligt föstes ur landet utan flydde för att det var krig och de var rädda är det absolut ingen ursäkt för att inte låta dem flytta hem när kriget är över.
Det mest slående varje gång jag möter detta argument är den enorma oförmåga att sätta sig in i andra människors situation så många besitter. Jag ser framför mig den lilla flicka som lekte i Palestinas motsvarighet till Bullerbyn på 40-talet – gick till bagaren och handlaren och hoppade hage och mös med grannbarnen och en dag står män med gevär i entrén och säger till dem att ge sig iväg. Sedan skjuter de pappa och våldtar mamma och den lilla flickan är nu i åttioårsåldern och har levat ut sitt liv i det koncentrationsläger Gaza utgör med bara drömmarna kvar om barndomshemmet, och i Sverige sitter rassehögern och skriker att hennes problem är att hon är antisemit och att palestinier inte finns och att hennes livsöde är rätt åt henne.
Om du frågar Google AI huruvida FN anser det bevisat att kvinnor våldtogs i Israel 7 oktober 2023 kommer svaret att bli ja. För att ändra det svaret kan det krävas synnerligen hårda tag i din prompt, dvs den text du matar AI med.
Varför då?
För att AI hallucinerar.
Och jag kan höra gapflabben.
”Höhöhö, du får inte de svar du vill ha, och då passar det inte längre med AI!”
Så låt oss grotta ner oss lite i vad en hallucination är, och varför det inträffar just i detta fall.
I juni 2024 kom sedan den oberoende internationella undersökningskommissionens rapport. Den slog fast att kommissionen inte själv hade kunnat verifiera våldtäktsanklagelserna, bland annat på grund av bristande tillgång till offer, vittnen och brottsplatser, och att vissa specifika påståenden dessutom visat sig vara falska, felaktiga eller motsägelsefulla.
Men under tre månaders tid var alltså Pattens bedömning det närmaste som fanns en FN-slutsats i frågan, och en rad artiklar skrevs om ”FN:s slutsats”. När kommissionens rapport sedan kom i juni var det naturligt att betrakta den som den tyngre FN-bedömningen av vad som faktiskt hade kunnat verifieras. Men när en AI-bot idag ska svara på frågan om FN:s slutsats går inte boten och läser dokument, utan plockar upp det från andra källor.
Men, tänker du då, om jag är väldigt specifik och skriver att jag vill veta vad kommissionen sa, och explicit undantar Patten?
Det hjälper ofta inte. AI kan nu komma att blåljuga för dig och säga att Pattens slutsats var kommissionens. Och det är det som kallas ”hallucination”: ett svar som verkar korrekt, men är helt taget ur rumpan.
Det kan krävas en extraordinärt hårt uppstyrd prompt, som beordrar boten att gå direkt till dokumentet, hitta citaten, läsa dem, inte blanda ihop sexual violence med våldtäkt, så kanske du till slut lyckas få den att säga ”I apologize”.
Egentligen är detta inget nytt under solen. Jag är dataingenjör. Min utbildning är programmering på åttiotalet, när AI var ungefär lika med Terminator och väldigt långt från verkligheten.
Fel uppstår. Det är ingen anledning att inte använda den teknik som finns. Men det finns heller ingen ursäkt för att lita blint på den.
Jag använder AI hela dagarna till allt från ekonomisystem till research till bloggande till inköpslistor till att generera bilden här, men aldrig någonsin istället för att gå till en källa, när det gäller något som är viktigt.
”Faktum är att det judiska folket under årtusenden utsattes för förtryck, diskriminering och dödande. Europa bar ansvaret för en stor del av detta. Det är förståeligt att de sökte en tillflyktsort på en plats där de hade historiska band. Det är obestridligt.
Vad som också är obestridligt är att de tog mark som tillhörde andra människor, vilka i sin tur fördrevs. Och dessa människor sade, helt förståeligt: ”Detta är en orättvisa, och jag vill ha tillbaka min mark.””
Barack Obama var skarpare än någon annan president redan 2009, men nu har han gått flera steg längre.
Och det är egentligen precis så enkelt. Israel är byggt på andra människors land.
”Vem kastade första stenen”, frågade någon för några dagar sedan.
Det är enkelt. Det gjorde sionisterna, de blivande israelerna, under de första 4½ månaderna av 1948, när de gick från by till by, från gård till gård och mördade och fördrev enkla och helt oskyldiga människor från hem som ofta funnits i familjen i generationer, och från deras hemland sedan tusentals år. Ingenting som skett innan dess ursäktade detta. Det var vidrigt och psykopatiskt och djupt orättvist.
”Det judiska folket är inte utländska ockupanter i våra förfäders land. Vår historia är inte ett kolonialt projekt. Vårt land är inte stulen mark. Detta är vårt hemland.”
Ingen människa har rätt att fördriva en annan människa från dess hem för att dens förfäder måhända bodde där för tusentals år sedan. Inte ens om de bodde där för hundra eller femtio år sedan funkar äganderätten på det sättet. Med samma argumentation skulle jag som etnisk svensk kunna fördriva svenska judar från vilken plätt som helst i Sverige.
”Men”, säger du, ”tänk om de svenska judarna har svenskt blod också!”
Obama är slipad. Han var helt säkert för samkönade äktenskap lång innan han kom ut som positiv, men han väntade tills landet var redo.
Och när han nu gör bedömningen att USA och världen är redo att höra att Israels hela existens uppkom genom stöld av andras mark och hem känns det som en signal att vi nått krönet. Det där den gamla lögnen om ett land utan folk inte längre kan leva vidare i den breda massan normala tänkande människor med normal etik och moral.
Det hade inte behövt vara så. De hade kunnat gapa över ett lagom stycke land – nöjt sig med mark de köpt hederligt och respekterat muslimskt och kristet ägande. Köpt ut dem eller givit dem medborgarskap. 1947 hade sionisterna ett val att göra, och priset för det valet har de oskyldiga palestinierna betalat varje dag sedan dess.
”Om Israels inställning är att ’nu när vi är starkast och tekniskt sett mest avancerade i regionen, så beror vår säkerhet på att vi helt enkelt gör vad som krävs och tar vad vi vill ha, utan att göra några eftergifter gentemot någon’ – då kan det kanske fungera på kort sikt… men man har givit upp sin moraliska terräng (”ceded moral ground”) om det är den hållning man intar.”
Kommissionen har granskat vittnesmål som inhämtats av journalister och israelisk polis angående våldtäkt, men har inte kunnat verifiera sådana anklagelser på egen hand på grund av bristande tillgång till offer, vittnen och brottsplatser samt på grund av att israeliska myndigheter hindrar dess utredningar. Kommissionen kunde inte granska den oredigerade versionen av dessa vittnesmål.
Av samma skäl kunde kommissionen inte heller verifiera rapporter om sexualiserad tortyr och könsstympning. Dessutom fann kommissionen att vissa specifika anklagelser var falska, felaktiga eller motsägelsefulla med andra bevis eller uttalanden och uteslöt dessa från sin bedömning.
Med andra ord: Det finns inga belägg för att palestinier våldtog israeler den 7 oktober 2023. FN kunde inte vara tydligare. Och jag har framfört detta så många gånger, men dessa påstådda våldtäkter är en av Israels mest seglivade myter.
”Du menar att man ska tro kvinnor, bara inte judar!”
Ingen kvinna säger sig ha blivit våldtagen den 7 oktober.
För Israel är dehumaniseringen av palestinier central för den etniska rensning som nu mynnat ut i folkmord de ägnar sig åt. Ju mer bestialiska det palestinska folket ter sig desto mindre ifrågasätts svält, tortyr och massmord. För västerländsk muslimhatande rassehöger är de svartmuskiga muslimska våldtäktsmännen en del av islamiseringsmyten. Så de gifter sig så fint – Israels våldtäktsanklagelser med rassehögerns vilja att tro på dem. Och då spelar fakta ingen roll.
Invändningar mot FN:s rapport:
Pramila Patten var FN:s representant på plats i Israel, och hon ansåg att det fanns ”skälig anledning” att anta att våldtäkter och gruppvåldtäkter hade förekommit, trots att hon medgav att inga forensiska bevis fanns, utan hon lutade sig enbart mot vittnen. Eftersom ingen kvinna säger sig ha blivit våldtagen den dagen handlade det om vittnen till påstådda våldtäkter av kvinnor som inte överlevt, och som hon inte kunnat namnge.
Men kommissionen fick inte tillgång till vittnena, och de godtar förstås inte polisrapporter eller intervjuer av journalister, och dessutom hade flera vittnen beslagits med att ljuga eller dragit tillbaka sina vittnesmål. Det är anledningen till diskrepansen.
Och det är kommissionen och inte Pattens personliga åsikt som representerar FN:s slutsats. Därför är det ett faktum att enligt FN är våldtäkterna obevisade.
FN sa dock att det fanns belägg för ”sexual violence”, vilket många översatt med ”sexuellt våld”, men rubriceringen omfattar de flesta sexuella övergrepp, från sexuellt ofredande till våldtäkt, dvs en fysisk gärning av sexuell karaktär som var ovälkommen eller påtvingad. Allt från nyp i rumpan i krogkön till våldtäkt. Våld måste inte ha ingått, vilket är anledningen till att uttrycket ”sexuellt våld”, som många svenska medier använder, leder fel.
FN är tydliga med vad som avses: Döda kroppar hittades avklädda, kvinnor hade bundits bakom ryggen, och de hade bilder på kvinnor som låg framåtböjda eller med särade ben. Inget av detta är försvarbart. Inget av detta är heller bevis för våldtäkter.
Så där har vi det. Det är inte mer komplicerat än så.
Så nu tänker jag filosofera lite. En andel män, och jag kan inte säga om de är en eller fem eller åtta procent, är kapabla att våldta under vissa omständigheter, som t ex att de inte kan straffas, eller att de föraktar sina offer. Så när en tillvaro skapas där många män känner att de har den möjligheten kommer våldtäkter att äga rum. Därför hade jag inte egentligen hållit det för omöjligt att männen från Gaza – Hamas eller privatpersoner – våldtog den dagen. Men de hade bråttom, och de hade order, och de var rädda. Jag säger alltså inte att jag inte tror på våldtäkter för att just palestinska män skulle vara bättre än alla andra män, utan enbart för att, som sagt, belägg saknas.
Så har vi IDF och bosättarterroristerna på Västbanken och även IDF i Gaza under kriget. De har/hade/har alltid också haft möjlighet att våldta utan att straffas, eftersom IDF och israeliska rättssystemet på grund av deras vedervärdiga rasism nästan alltid struntar i att lagföra israeler som begår brott mot palestinier. De har därför närmast helt fri lejd. De kan stjäla, mörda och … våldta. Och det gör de. Det finns mängder av väldokumenterade fall av våldtäkter. I Gaza, på Västbanken, i fängelser. Inte bara av kvinnor och män, utan även av barn.
Och detta sker hela tiden, överallt, och ingen av alla de som ylar om att det är så viktigt att tro de fiktiva kvinnor som påstås ha sagt sig vara våldtagna sjunde oktober bryr sig ett vitten.
Googla hur israeliska förhör av kvinnor och barn går till, och du kommer inte att sova inatt.
Män våldtar. Inte alla, inte ens de flesta, men ge hundra män friheten att göra vad de vill utan konsekvens, och några kommer att ta sig den. Det gäller oavsett folkgrupp och religion.
Israeliska män har den friheten när det gäller palestinier. De kan våldta, mörda, stjäla hur de vill i princip helt utan konsekvenser.
Många hundra kommentarer och tweets under mitt inlägg om 7 oktober, som jag själv kände var okontroversiellt. Luften gick lite ur mig, och jag tog ett par dagars nästan-paus från sociala medier.
Så mycket hat och ilska.
Så jag vill reflektera över reflektionerna. Här är en sammanfattning:
1. Ingen får säga något ont om Israel denna dag.
Det är fair nuff om man är konsekvent nog att säga att under Nakba day, dvs 15 maj, får ingen ifrågasätta något vad gäller Palestina, utan enbart fördöma Israels snart åttioåriga mord, fördrivning, tortyr, våldtäkter, stölder med mera på palestinier. Själv tycker jag dock det är absurt att tänka sig att vi inte ska kunna fördöma samtliga mord på civila, oavsett förövare.
2. Ingen som värnar Palestina kan sörja israeler. Försök inte luras, typ!
Det finns en enorm obalans mellan pro-palestinier och pro-israeler. Mycket få svenska pro-palestinier saknar enligt min erfarenhet förmåga att sörja offren den 7 oktober, precis som få skyller Israels gärningar på världens judar, men det omvända gäller inte. Jag vill inte påstå att precis alla så kallade ”proisraeler”, dvs svenskar som än idag fortfarande anser att Israel ”bara försvarar sig” och ”har inget val”, är rasister, men bara genom att se hur de formulerar sig om palestinier vill jag hävda att en övervägande del är en kombination av muslim- och arabhatare.
De är de sämsta av oss.
3. Antisemitismanklagelserna.
Fortfarande lika tragikomiskt, eftersom de så ofta kommer från dem som har ylat om hur orättvist det är att ”dra rasistkortet” i många år. De som förr ofta var antisemiter, men nu har kommit på att de hatar muslimer mer.
4. Rått hat:
”Fy fan!”, ”Bortom räddning.”, ”Sjuka människa!”
5. Påståenden att jag ”förnekar” vad som hände.
I posten gick jag medvetet inte in på alla lögner som omgärdar den dagen.
Men de är många. Och det är viktigt att vi kommer ihåg att hålla isär vad som är sant, dvs belagt, vad som är obevisat och vad som är lögn.
Mehdi Hasan har precis publicerat ett klipp om Hannibaldirektivet, se nedan, som är en påminnelse om att ingen vet hur många av de drygt åttahundra civila som mördades av palestinier och hur många som offrades av IDF. Och anledningen till att vi inte vet det är Israels totala ovilja att utreda.
Samma sak vad gäller filmen Naza. En ”normal” regim hade, efter att en sådan film släppts, också inlett utredningar och lovat att gå till botten med påståendena. Israels totala fokus är på att straffa journalisterna och visselblåsarna.
Vi kan inte göra mer för offren den 7 oktober 2023 än att kräva riktiga utredningar och att lagföra de som begick krigsbrott.
Men Nakba pågår. Folkmordet pågår. Utplåningen av Palestina pågår.
Vi hedrar inte offren från 7 oktober genom att tiga om Israels ansvar för den dagen, eller genom att hålla tyst om alla Israels palestinska offer. Så nej, jag tänker inte sluta skriva förrän varje mördad, våldtagen, torterad, fördriven palestinier räknas.
7 oktober 2023 reste jag från Arlanda till Bastia för att några dagar senare tillträda mitt hus. Det var en rätt lycklig dag. Jag handlade saker jag visste att jag skulle behöva och checkade in på ett billigt men strandnära hotell i närheten. Jag tror jag badade i månskenet på kvällen, relativt ovetande om det ofattbara trauma som inträffade vid en annan del av Medelhavet. Zen-bilden är tagen den dagen.
Jag inte bara gick på lögnerna. Jag var också nästan helt på Israels sida. När de sa ”vi måste gå in i Gaza nu” trodde jag på dem. Motvilligt, men ändå. Jag hade inget kontext för vad som hänt. Blixt från klar himmel. Nu har jag förstås en helt annan insikt. Det betyder inte att jag ursäktar det som hände – bara att jag förstår varför.
Och det är en av många viktiga lärdomar den väg jag och många andra vandrat de senaste åren givit oss – från flankerna och in i Palestinarörelsen – att vi måste inte försvara allt. Det går alldeles utmärkt att bara konstatera att 7 oktober var en fruktansvärd dag, och de som mördade civila begick krigsbrott och om någon som mördade civila fortfarande lever bör han lagföras i en internationell domstol.
Vi kan sörja de döda och fördöma grymheten i det som skedde utan om eller men.
Den här dagen tillhör minnet av de oskyldiga som brutalt mördades, av dem inte dog men aldrig blev desamma igen, och av dem som fördes bort för att aldrig återvända.
”Låter som ett märkligt folkmord där man försöker minimera antalet civila dödade.”
”Om Israel verkligen hade velat begå folkmord hade de ju inte varnat folk! Och de hade kunnat släppt en atombomb över Gaza!”
Så det borde inte behövas, för svaret är så självklart, men eftersom detta ideligen återkommer är det lika bra att beta av frågan en gång för alla:
Om Nisse vill mörda sin fru men ändå avstår, beror det förstås på att han inte vill ta konsekvenserna av mordet. Han måste göra det på ett sätt som får omvärlden att tro att döden var en olycka eller åtminstone inte hans fel. Det är därför Agatha Christie skrev romaner och inte one-pagers.
Att IDF navigerar inom ramen för vad de uppfattar att omgivningen kan acceptera betyder inte att de inte vill mörda alla palestinier, och inte heller att de inte mördar så mycket de kan när de tror att ingen får reda på det.
Det som gör Israel så unikt är att alla som vill försvara dem bara behöver ett uns av undanflykt att spinna runt. Inget fotbollslag har någonsin haft så hängivna supportar.
Israel är som sagt väl medvetna om att även om de aldrig mister sina verkliga supportrar behöver de ge dem tillräckligt mycket ”vi är världens mest humana armé”-ammunition för att influencers och Twittermobben ska kunna manövrera förbi folkmordsanklagelserna. Och det går inte att övertyga den som tar IDF:s ord som otvistbar sanning.
Men det går åtminstone att peta hål på påståendet ”varför varna om de tänker begå folkmord?!”.
