Jag blev lite paff när jag såg IDF för en gångs skull twittra att de tar avstånd från sitt allmängrisiga beteende, men det handlar förstås om ett angrepp på kristendomen och inget annat, när en soldat krossar Jesus’ huvudi Libanon.
Bakgrunden är att så många – med all rätt – bryr sig om hur de behandlar kristna minoriteter. De håller ju på att utrota de sista kristna byarna på Västbanken, genom mord och fördrivning.
De första kristna. De som följde Jesus.
Påven börjat agera på allvar mot bosättarterrorismen på Västbanken, han har tidigare uttalat sig med emfas om både Gaza, Iran och Libanon och många kristna reagerade när IDF inte gav kristna tillträde till kyrkor under påsken.
Till detta hör Tucker Carlson med flera, som nått miljoner med sina reportage om attacker på kristna.
Och som jag skrivit tidigare: Bra att IDF och bosättarterroristerna äntligen får motstånd, men ytterst deprimerande att det bara är kristna som ska vara fredade.
Nedan IDFs post, översatt. Tänk er att byta ut ordet ”kristen” mot ”muslimsk”.
===
”Efter att en inledande undersökning av ett fotografi som publicerades tidigare idag på en IDF-soldat som skadar en kristen symbol, fastställdes det att fotografiet avbildar en IDF-soldat som opererar i södra Libanon.
IDF ser allvarligt på händelsen och betonar att soldatens uppförande helt strider mot de värderingar som förväntas av dess trupper.
Händelsen utreds av Norra kommandot och hanteras för närvarande genom befälsordningen. Lämpliga åtgärder kommer att vidtas mot de inblandade i enlighet med resultaten.
Dessutom arbetar IDF för att hjälpa samhället att återställa statyn på sin plats.
IDF arbetar för att avveckla den terroristinfrastruktur som Hizbollah etablerat i södra Libanon och har ingen avsikt att skada civil infrastruktur, inklusive religiösa byggnader eller religiösa symboler.”
Israel mördade Ali Shoeib, en libanesisk journalist, i mars. Han var en av fyra som mötte samma öde, och journalisterna var, precis som många journalister i Gaza, målet. Det erkänner Israel. Han råkade alltså inte bara strosa förbi när kulor ven.
För att motivera mordet skapade de bilden som visar honom som kombinerad soldat och journalist.
Foreign Press Association påpekar att bilden är AI-genererad, och efterfrågar verkliga bevis. IDF svarar då via Fox News att det inte finns några.
Senare motiverar de mordet med att han ”samarbetade” med Hizbollah och att hans roll var att filma dem och också att berätta var IDF befann sig (?!).
Det är möjligt att det är sant – de har inte framfört några bevis – men du har ändå inte rätt att mörda journalister. Med samma logik skulle de influencers och journalister som IDF har med sig också vara legitima mål. #användsammamåttstock
IDF mördar journalister på två sätt. Antingen låtsas de att de råkade vara i vägen, oopsie-daisy, eller också hävdar de att journalisterna extraknäckte som soldater, i smyg. Och genom att mörda lokala journalister och, i fallet Gaza, porta internationella, går det att fortsätta mörda, våldta, tortera, fördriva. Bevisen dör med offren.
FILE PHOTO: Al Jazeera journalist Anas Al Sharif, who was killed in an Israeli strike on August 10, 2025, stands at a landfill as he reports the news in Gaza City August 13, 2024. REUTERS/Dawoud Abu Alkas/File Photo
”Efter massakern den 7 oktober etablerades ett team kallat ”legitimeringscellen” inom militära underrättelsetjänsten. Underrättelseofficerare sökte information som skulle bidra till att ”legitimera” militärens agerande i Gaza – misslyckade Hamas-uppskjutningar, användning av mänskliga sköldar, utnyttjande av civilbefolkningen, you name it.
Legitimeringscellens huvuduppgift var att hitta Gazanska journalister som kunde framställas i media som undercover-Hamas-agenter. De jagade aktivt journalister och sökte. Hela dagar ägnades åt saken och de hittade inga. Varför leta efter en undercover-journalist? Som jag förstår det ger det media ”legitimering” till det befintliga dödandet av journalister i allmänhet. Det räcker trots allt att framställa ett sjukhus som Hamas högkvarter och förstörelsen av hela hälsovårdssystemet kan framställas på det sättet. En misslyckad skjutning där Hamas träffar civila och sedan, vem vet, kanske alla civila dödsfall är Hamas? Att så tvivel som en metod för att rättfärdiga grymheter. Att identifiera en journalist som en undercover-agent förskönar dödandet av alla andra journalister. Armén dödade fyra journalister i Gaza över natten. Han erkände att målet var Anas al-Sharif.
Under de senaste två åren har al-Sharif utfört ett systematiskt och modigt journalistiskt arbete och rapporterat till hela världen om utrotningen av sitt folk. Detta medan den israeliska pressen i stort sett har normaliserat massmord, svält och utrotning och svikit sitt yrke. Sveket fortsätter nu med rubriker som rapporterar om al-Sharifs död och helt anammar IDF:s talespersons uttalande. Armén presenterade dokument som hävdar att al-Sharif gick med i Hamas 2013 när han var 17 år. En journalist som inte ifrågasätter IDF:s talespersons uttalanden i detta skede, efter otaliga lögner, befordras helt enkelt i sin position. Men även om vi antar att detta är sant spelar det ingen roll. Enligt denna logik är trots allt den absoluta majoriteten av journalister i Israel, om det finns något dokument som visar att de var i armén eller någonsin tjänstgjorde i reserven, legitima mål för eliminering. Hans plats har varit känd i månader.
Varför döda honom nu? På tröskeln till planerna på att inta Gaza stad? Svaret är tydligt. Jag tror att Israel dödade Anas al-Sharif helt enkelt för att han är journalist. Dokumenten var medlet. Av samma anledning som de aktivt sökte upp journalister som kunde framställas som Hamasnik, för att ”legitimera” dödandet av journalister i allmänhet, ungefär 230 journalister har vi dödat i Gaza sedan den 7 oktober. Och av samma anledning som de hindrar internationella medier från att komma in i Gaza: så att de ser mindre av brotten.”
Bilden visar Hassan Badawi, libanesisk sjukvårdare för Röda korset, mördad av Israel när de bombade hans ambulans.
Igår mördade Israel även 11 palestinier, varav två barn, i Gaza.
För några dagar sedan mördade IDF en palestinsk man på Västbanken. Han är årets trettiotredje palestinska offer bara på Västbanken. Åtminstone åtta av dem har mördats av bosättarterrorister.
Alla dessa civila, samt alla Israel mördar i Iran, är offer för terrordåd. Israels attacker är olagliga, och när ett land eller en organisation mördar civila är det terror.
Vi måste sluta prata om offer för krig. Dessa människor är offer för en etnisk rensning som ytterst handlar om att Israel på ett eller annat sätt vill komma åt deras land.
Jag har ju sagt att jag förmodligen kommer att rösta på C.
Well. Mig veterligt vill inte C införa sanktioner mot denna terrorstat. Rätta mig om jag missat något i min googling. Så nu när jag ändå har bestämt mig för att spela för andra laget kan jag lika gärna gå all in och rösta på MP.
Såvitt jag förstått har de större mod i denna fråga.
Varenda död civil israel den 7 oktober var mördad i ett terrordåd som Hamas är ansvariga för. Hamas är en terrororganisation.
Varenda död civil libanes och palestinier är mördad i terrordåd som Israel är ansvariga för. IDF är en terrororganisation.
Israel är med all rätt upprörda över Polen, som vägrar återbörda judars egendom som de stulit efter att ha mördat eller fördrivit dem från före andra världskriget till deras familjer.
Israel behöver återbörda all egendom de stulit från palestinska familjer efter att ha mördat eller fördrivit dem efter andra världskriget.
Om du inte är beredd att använda samma måttstock för Israel som för Palestina och Libanon behöver du fråga dig varför.
Världen är på väg in i en ny fas, där Israel en dag kommer att hållas ansvariga för sin terror.
Det finns ingen annan väg framåt.
Palestiniernas rätt till sina hem och sin mark behöver återupprättas, palestinska flyktingar behöver välkomnas hem och israeliska ledare och IDF behöver dömas i internationella domstolar. Världen behöver erkänna att det palestinska folket har exakt samma rättigheter till sitt land och sin historia som alla andra fördrivna urfolk.
En dag hoppas jag att Israel och Palestina kan bli ett land, from the river to the sea, där både dagens israeler och världen alla palestinier kan leva i harmoni, men för att komma dit krävs sanktioner mot Israel. Och för att komma till sanktioner krävs en förändrad världsopinion, där vi väljare röstar fram ledare som vågar ta det steget.
Familjer mördas i Gaza nästan varje dag. Fortfarande. Inga journalister släpps in. Israel mördar och fördriver familjer från Västbanken. Israel mördar iranier och libaneser. Och världen tittar på.
Vi i Väst behöver rösta på politiker som stoppar detta.
Nu och då pekas det på The Global Terrorism Index (GTI) – för att belägga att, som någon uttryckte det, 98 procent av världens terrorister är ”islamister”. Detta index produceras av Institute for Economics and Peace, och presenterar en årlig rapport.
Jag har inte följt denna organisations arbete tidigare, men vid en snabbkoll står detta klart:
Terror är brott som har internationell karaktär.
Inga terrordåd utförda av IDF räknas dock, och i regel räknas inte heller bosättarterrorismen, eftersom Israel är en stat, och staters terrordåd är inte terrordåd. Men alla former av palestinskt motstånd räknas.
Om man ser på de länder som toppar deras lista är 13 bland topp 20 muslimska.
Men. Om vi istället tittar på ”List of countries by intentional Homicide”, dvs mordfrekvensen i världens länder, är de första 27 länderna kristna. De flesta finns i Latinamerika, några i Afrika. Och ja – vissa av länderna är väldigt små, men åtminstone 20 av dessa 27 är det inte.
Således: Långt fler mord begås i kristna länder än i muslimska, men de muslimska morden räknas som terror i långt högre grad än kristna gör det.
Därför kan så många fortsätta leva i tron att just muslimer är sjusärdeles mordiska, och framföra trams som att nästan alla terrorister är muslimer.
Under rubriken ”Fritt fram för nazistreklam i T-banan” beskriver Susana Popova i en ledare i SvD hur hon chockades när hon i godan ro klev in i tunnelbanan och där fanns reklam för organisationen Islamic Relief.
Hon konstaterar, vilket är korrekt, att ”I januari stoppade Sida nya bidrag till organisationen.”. Hon fortsätter sedan, vilket är inkorrekt, med ”Vissa personer i Islamic Relief Sverige anses ha kopplingar till våldsbejakande extremism genom Muslimska brödraskapet.”.
”Anses”, ”kopplingar till” och ”våldsbejakande” är nyckelord här. Sida kom aldrig så långt som till ”anser”. De bara ”misstänker”. Och ”kopplingarna” ifråga handlar om anhöriga. Det är det enda vi vet. Islamic Relief, som har högt anseende världen över och hyllades av King Charles nyligen, har inte ens fått reda på vilka personer det skulle vara. Som jag skrivit många gånger är ”kopplingar till” ett flumbegrepp som kan betyda ”pappas mosters kusin” och ”våldsbejakande” ord som i princip enbart används för att kleta terrorism på muslimer. Du kan hylla vilket krig som helst och vara hur mycket stridstupp du vill så länge du inte står på muslimers sida, för då är du ”våldsbejakande”.
Israels bosättarterrorister och IDF mördar, fördriver och terroriserar oskyldiga kristna och muslimska familjer på Västbanken varje dag, och dessa terrordåd finansieras direkt och indirekt av kristna grupper i Västvärlden, men av någon anledning skulle Sida aldrig komma på tanken att undersöka om en kristen hjälporganisation har ”kopplingar till” – läs ”en moster till en medarbetare” – som stöttar israelisk terrorism – läs ”skänker pengar till Israels terrordåd på Västbanken”.
Eftersom Sida vägrar berätta vad de grundat sin slutsats på kan ingen avgöra huruvida den är saklig. Vad vi dock vet är att de hänvisar till ”försiktighetsprincipen”, vilket förstås betyder att de saknar bevis, men tar det säkra för det osäkra.
Det är alltså på denna grund Susana Popova anser att Islamic Relief ska förbjudas annonsering.
Så hur motiverar hon att hon drar upp nazister? Jo, för att Trafikförvaltningen deklarerar att de inte gör egna bedömningar av enskilda organisationer, och Popova menar att därför kan nazister annonsera. Pja, om de håller sig inom lagen för Hets mot folkgrupp kan de förstås det. Hur är detta nytt? Myndigheter i Sverige ska självklart inte sortera bort sådant som inte är olagligt. Företag kan göra det, men inte enheter som drivs av skattemedel. Den principen är själva urdefinitionen av yttrandefrihet.
Hon delar inlägget i sociala medier med kommentaren ”islamistflirt”, utan att öht precisera var ”islamismen” kommer in. Mmm.
Vad jag läser är en solkar dog whistle till Sveriges muslimhatare:
”Jag gick in i tunnelbanan och såg ordet ‘islam’ och tyckte det var läskigt, så i sann Karen-stil ringde jag ‘the manager’ och krävde en förklaring och när han sa att han inte tänker ta bort skylten skrev jag en arg ledare, och i sann Godwins-lag-anda såg jag till att ta med nazister i den.”
Vad jag begär, återigen, varken mer eller mindre, är att vi använder samma måttstock. Muslimer och muslimska organisationer ska granskas lika kritiskt som kristna eller religiöst obundna. Allt annat är rasism.
Man kan inte googla ”which are the issues with ___” om någon hjälporganisation utan att AI plockar fram en lång lista. Men för att kräva censur av en svensk myndighet måste självklart någon form av belägg för olaglighet finnas.
Zakat är en av de fem pelarna i islam – kravet att skänka en del av sin förmögenhet till de fattiga. Islamic Relief grundades för att hjälpa muslimer välja rätt ändamål för zakat, men har sedan utvecklats. De är numera helt neutrala i sitt val av mottagare, som kan ha vilken religion som helst. Eftersom de flesta av deras givare är muslimer betyder det i praktiken att de fördelar muslimska pengar till ickemuslimer.
Hur kan man som svensk ickemuslim störa sig på det?
Ett vanligt argument för rasism mot palestinier är att ”de” har haft massor av tillfällen att bli en tvåstatslösning, men väljer terrorism istället.
Även om det hade varit sant innebär det förstås inte att Israels illegala ockupation och återkommande terrordåd mot palestinier varit berättigade, men påståendet i sig är en myt. Det har aldrig funnits något tillfälle där palestinierna hade kunnat bli en stat utan antingen mord och fördrivning av delar av dem eller ockupation eller båda.
1947 förstod ledande palestinier att Israel skulle fördriva den befolkning som levde i État juif, och vägrade gå med på delningen, vilket fick sionisterna att tycka att fint, då kan vi ta mycket mer än den dryga halva vi fick oss tilldelade. Men även OM de hade tackat ja stod det helt klart att de åtminstone hade mördat och fördrivit människor i État juif.
Det ”bästa” fredsavtalet gavs palestinierna 2000-2001, och med facit i hand kanske Arafat borde ha sagt ja till det, men de uppfattade det som fortsatt ockupation, som nu skulle bli etablerad, eftersom de hade godkänt den. Inte heller skulle palestinier som fördrivits få rätt att återvända, och det rasistiska argumentet för detta var att då skulle palestinierna bli för många.
För mig är dock allt detta ett ickeargument. Jag anser att samtliga palestinier har rätt att återfå den mark som var deras 1947, och om deras hem blivit förstörda ska de kompenseras. Helst bör Israel och Palestina bli ett land – men jag förstår att det inte går i närtid, så då är någon sorts tvåstatslösning nödvändig, och freden övervakas av en neutral part.
Och bosättarterroristerna och IDF-soldaterna behöver åtalas för sina terrordåd och krigsbrott och omedelbart lämna Palestina.
Jag känner att den ultimata rasismen är den totala oförmågan bland så många svenskar att se palestinier som människor.
Det går att förstå att många av er som fortfarande står helt på Israels sida gör det för att ni verkligen tror att allt det landet hävdar är helt sant. Från att alla döda i Gaza var helt nödvändiga eftersom Hamas höll upp bäbisar framför sig varje gång IDF skulle skjuta dem till att trots att ledande israeler rakt ut sagt att de vill att alla palestinier ska svälta ihjäl gjorde de verkligen allt för att ge dem mat i höstas till att absolut alla som sitter i israeliska fängelser, inklusive många barn, utan åtal är fruktansvärda terrorister som måste vara där och att de trots alla rapporter som bevisar motsatsen inte våldtas och torteras alls.
De går att tro detta. Man är visserligen dum som ett spån om man gör så och fullständigt verklighetsfrånvänd, men sure.
Hans argument är inte att palestinierna inte etniskt rensats från sitt hemland i snart 70 år, utan att om du bryr dig om dem och vill rädda dem undan den utrotning från deras hemland som idag är tangentens riktning om inget annat görs finns bara en enda anledning, nämligen att du hatar hela det judiska folket.
För att komma till den slutsatsen måste du se palestinier på samma sätt som KKK såg på svarta och nassarna såg på judar.
Låt oss granska det påståendet. På Västbanken har absolut inga palestinier vapen, utan det har bara bosättarterrorister och IDF. Det finns inget motstånd alls. Det är en perfekt miniatyr av vad som skulle hända med resten av Mellanöstern om de aldrig lyfte ett finger mot Israel. Israel har där total makt och alla vapen, så vi kan utgå från att som de beter sig där kommer de att bete sig mot övriga folk runtomkring om de var lika försvarslösa som palestinierna.
Sionisterna hade köpt 7 procent av Mandatory Palestine 1947. All annan mark som inte var allmänningar har de stulit från i huvudsak palestinier.
Så vi behöver inte gissa. Om länder alla runt Israel la ner sina vapen och slutade kriga skulle Israel tacka dem på samma sätt som 1948, när de palestinier som tagit hand om judiska flyktingar och behandlat dem som familj blev utslängda ur sina hem och tvingades fly till grannländer eller Gaza. Israels planer är inget mysterium. Det är bara att lyssna till deras ledare. Det fanns inget väpnat motstånd att tala om 1947-1948. Visst skedde lite upplopp här och där när unga palestinier insåg vad som var på väg att hända, men de var inte organiserade. Det var inget inbördeskrig, även om många kallar det så. Det var en armé som planenligt mördade och fördrev landets urbefolkning.
Det finns inget motstånd på Västbanken idag.
Om alla länder runt Israel la ner sina vapen skulle dessa inte bara upphöra att existera, utan deras befolkningar skulle möta samma öde som palestinierna. Fördrivning eller död.
Trotz allt 