Detta visar primärvalet (alltså när partierna väljer ut sin representant) för senatorsvalet i Michigan, som ju är en så kallad swing state, dvs 50/50.
Grovt förenklat kan vi säga att Abdul El-Sayed kallar Gaza ”ett folkmord”, Mallory McMorrow(som blev världsberömd när hon höll ett ilsket tal i Michigans ”statshus” för några år sedan) går inte så långt, men pratar om ”krigsförbrytelser”, och Haley Stevens är AIPACs kandidat.
Palestinafrågan dominerar alltmer.
2022 var demokrater och partilösa (indies) som lutar åt vänster uppdelade så här vad gäller synen på Israel:
Moderata dems: +3
Liberala: -26
Idag, efter bara fyra år:
Moderata dems: -55
Liberala: -74
Jag står ju fast vid att Harris förlorade för att hon – och på den tiden även jag – kraftigt underskattat denna massiva förflyttning. Lyssna gärna på Harry Enten – han är suveränt rolig i sin entusiasm, oavsett vilka siffror han redovisar.
Alla svenska partier och i princip alla så kallade ”västerländer” har ”en tvåstatslösning” som standardsvar på frågan vad man vill åstadkomma i Palestina och Israel. Det är PK och rätt enkelt.
”Vad vill ni?”
”Tvåstatsösning! Häpp!”
”Och hur ska det gå till?”
”Ja alltså Israel har rätt att förvara sig yadayada terrordåd yadayada måste sluta lära sina barn att hata judar yadayada. Men sen.”
Typ.
Nej.
Det finns nu bara två vägar framåt.
Antingen beslutar FN om Israels gränser, kickar ut bosättarterroristerna och skickar dit fredsbevarande trupper eller också behöver det bli en enstatslösning. I båda fallen måste Israel tvingas.
Inte alla israeler. Det finns många underbara individer – jag läser om dem och jag läser vad de skriver och lyssnar på vad de säger – men de är för få.
Men alltid när jag säger att jag egentligen förespråkar en enstatslösning får jag höra att då har ju inte längre judarna ett eget land. Och jag brukar då svara att ”varför behöver de ha det?”, och då blir svaret att de kan inte vara trygga annars.
Well. Låt oss jämföra med ett annat folk.
De finns i några tiotusental i Sverige sedan några hundra år, och de har behållit sina traditioner och i huvudsak gift sig med varandra fram tills nyss, och de har varit och är fortfarande utsatta. Massor av svenskar har en stereotyp, rasistisk syn på dem, och de förföljdes och mördades av nazisterna.
Romer.
Förklara för mig varför den ena folkgruppen behöver ett eget land för att ”vara trygga”, men inte den andra. Och kom inte dragande med att romer har olika religion sinsemellan. Israel har många ateister och de olika religiösa grupperna har inte särskilt stor samsyn – precis som vad gäller romerna. Det finns inget som säger att man måste ha ett eget land för att kunna utöva sin religion.
Vi kan fortsätta. Druser har inget eget land. De har en egen religion och är ett folk med en kulturell särart och en historia av förföljelse. Samma sak med sikher.
Samtidigt som Israel fortsätter mörda och fördriva palestinier och nu även har börjat med libaneser i sitt Greater Israel-projekt trasas alla möjligheter att skapa två länder sönder.
Det är dags att på allvar börja kräva en enstatslösning.
Vill ni ha hela Palestina? Visst! Och då ska varenda palestinier ha medborgarskap och fullständiga rättigheter.
Mitt nya hemland Frankrike debatterar idag en ny lag som ska förbjuda kritik av Israel. I kid you not. Det är redan där liksom här förbjudet att uttrycka hat mot judar, men de som vill införa lagen tycker det ska vara förbjudet att uttrycka hat mot ”sionister”.
Inte heller ska man få säga att man inte vill att Israel ska finnas. Inte heller får man ”minimera” terrordåd. Mmm. Däremot får man förstås tycka att vilket annat land som helst inklusive Frankrike och Palestina ska upphöra att existera.
I Italien har det blivit en diplomatisk skandal på grund av bilden, som visar en bosättarterrorist som hånflinar åt en förtvivlad palestinsk kvinna på Västbanken, som inte får plocka sina oliver på grund av sagda terrorist, samtidigt som han uppenbarligen filmar henne. Artikeln handlar om det ökande vidriga bosättarvåldet och fördrivningen av palestinier.
Varför?
Bilden är ”antisemitisk”.
Igen: I kid you not. En verklig bild på en verklig terrorist är antisemitisk, eftersom han ser så elak ut.
Israels ambassadör i Italien twittrar att den är ”manipulativ”.
En rabbin jämförde med nazistisk propaganda eftersom den ”dehumaniserar judar”.
När jag vid tolv års ålder läst Anne Franks dagbok grät jag och lovade mig själv att alltid stå upp mot judehat så länge jag lever. Det finns en special place in hell för alla dem som använder hennes och sex miljoner andra judars fruktansvärda öden till att förbjuda kritik mot deras avskyvärda folkmord på sina kusiner palestinierna, som inte hade ett dugg med förintelsen att göra.
Så jag fick en kommentar igår som jag vill lyfta fram, för jag har sett flera andra hävda liknande ting:
”Det kommer aldrig bli ordning i den regionen. Alldeles för många som är typ hjärntvättade till evighetshat. Läste just om att redan 1929 så skedde det en meningslös attack som troligen startade på rykten. Hebronmassakern 1929 med 67 dödade och många fler skadade. Efter ett rykte…. Det är snart 100 år sen och långt innan staten Israel uppstod. Det kommer aldrig ordna sig där.”
Just Hebron är ju något Netanyahu med flera tar upp rätt ofta som exempel på det palestinska folkets påstådda blodtörst och nedärvda judehat och swom motiv till varför sionisterna/israelerna varit tvungna att mörda och fördriva dem från deras hemland i snart åttio år.
Det finns förstås ingen ursäkt för massakern i Hebron – särskilt som det handlade om judar som levat där länge, och inte de sionister som flyttat till Palestina i syfte att ta över landet. Däremot är det inte konstigt att de palestinier som kände till Balfour-deklarationen inte var särskilt förtjusta i sionisterna. Grunden till upproren var förstås att landet var ockuperat, och att britterna hade lovat bort det till de i huvudsak nyinvandrade sionisterna.
Att använda Hebron som någon sorts exempel målar en felaktig bild av Palestina, där judar hade levat tryggt under ottomanskt styre, och där många judiska flyktingar från Europa vittnar om hur väl de togs emot av både muslimska och kristna palestinier. Det var alltid de kristna som mördade och fördrev judar – först romarna, sedan korsriddarna. Under muslimskt styre var de i regel skyddade, och levde som jag många gånger påpekat långt bättre än under kristet styre.
28 palestinska familjer gömde över fyrahundra judar under massakern.
Jag ser ofta personer som pekar på arabernas ”härjningar” i Mellanöstern sedan 600-talet som belägg för muslimers extraordinära våldsbenägenhet, och det är så historielöst.
Visst förekom krig där.
Men liksom – ska VI säga, vi europeer! Snacka om att kasta sten.
Det finns knappt ett sekel på många tusen år då inte Europa hade minst ett rejält krig. Särskilt inte första halvan av förra seklet. Och vi tog med våra krig till alla andra kontinenter, inklusive Mellanöstern – både under världskrigen och tidigare via korstågen.
Inget folkslag är så blodtörstigt och våldsamt som vi, påstår jag.
Så att komma här och peka finger åt Mellanöstern, vars samtliga nuvarande konflikter imo är skapade av oss ”västerlänningar”, är verkligen magstarkt.
Varenda död civil israel den 7 oktober var mördad i ett terrordåd som Hamas är ansvariga för. Hamas är en terrororganisation.
Varenda död civil libanes och palestinier är mördad i terrordåd som Israel är ansvariga för. IDF är en terrororganisation.
Israel är med all rätt upprörda över Polen, som vägrar återbörda judars egendom som de stulit efter att ha mördat eller fördrivit dem från före andra världskriget till deras familjer.
Israel behöver återbörda all egendom de stulit från palestinska familjer efter att ha mördat eller fördrivit dem efter andra världskriget.
Om du inte är beredd att använda samma måttstock för Israel som för Palestina och Libanon behöver du fråga dig varför.
I hela mitt liv har jag läst opinionsundersökningar inför val och blivit glad när Moderaterna gått upp och tvärtom.
Det känns konstigt att för första gången i mitt liv inte vilja se en borgerlig seger. Om siffrorna i bilden stämmer har knappast en procentenhet SD-väljare gått till C, utan till M och en procentenhet M har gått till C, och hade jag svarat på Väljarbarometern hade jag funnits med i den gruppen.
”Jaha, men är du bekväm med en regering med V i då?”
Nej.
Man kan sammanfatta det så här: I nästan alla sakfrågor är jag solklart borgerlig.
Men mitt fosterland ska inte ha högerextrema statsråd, typ Björn Söder, som representerar Sverige och leder departement. Inte med hjälp av min röst. Det handlar mindre om att de var nazister på 1900-talet. De är det uppenbarligen inte idag. Man har rätt att utvecklas. Det handlar idag mer om deras rasistiska muslimhat. Förföljelsen av muslimer. Besattheten vid att håna dem och hitta på lagar som trakasserar dem. (Exemplet i länken är KD, men det är same same.)
Det handlar om hur de pratar om sina medmänniskor.
Deras unkna syn på en hel religiös folkgrupp, som de ju alltmer även delar med KD, ska inte genomsyra svensk politik, och de ska absolut inte föra Sveriges talan, och målet med mitt skrivande fram till valet kommer att vara på att säkerställa det.
Utöver detta vilar förstås Palestinafrågan tungt över detta val. Jag vill se tuffa sanktioner mot Israel, och det kommer aldrig att hända med SD och KD som glatt hejar på folkmordet, apartheiden på Västbanken, terrordåden i Palestina, Libanon och Iran och planerna på The Greater Israel genom utrotning av palestinier och numera även libaneser.
Så jag är motvilligt beredd att, förmodligen via C, rösta fram en rödgrön röra i förhoppningen att svensk partipolitik är sundare om fyra år. Vi har haft sosseledda regeringar större delen av mitt liv. Jag kan leva med det.
Men ändå.
Jag är inte bekväm med en regering med V i. Bara mindre obekväm.
”Bittersweet” är ett bra ord för hur jag känner inför dessa siffror.
Vad det ytterst handlar om är Trumps avundsjuka på Obama. Jag har aldrig riktigt fattat hans hat, men vi minns alla Trumps rasistiska birther-lögner. Så när Obamas team efter arton månaders detaljerade förhandlingar av experter skapade JCPOA ylade Trump hur hemsk dealen var, och 2018 klev han av den och införa sanktioner utan att tala om vad Iran skulle göra för att bli av med dem.
Det är så liksom dumt från början till slut att införa en permanent bestraffning utan vare sig brott eller väg ut.
Biden borde förstås ha gått tillbaka till dealen, och de höll på att förhandla om det när Israel bombade Natanz nuclear facility, och Iran svarade med att anrika till 60 procent. Det finns en lång och välskriven Wikipedia-artikel som heter ”Iran–United States relations during the Biden administration”. Man kan sammanfatta den med ”de försökte komma överens så bonkade Iran USA, de försökte igen komma överens men så bonkade USA Iran, de försökte igen komma överens men så bonkade Israel Iran”, typ.
Innan Trump och Netanyahu började sina illegala terrorbombningar av Iran för andra gången sägs det att Iran hade erbjudit en deal som var ”bättre” än JCPOA. Det betyder att Trump hade kunnat ta den och utropat seger i sin högst ensidiga tävling mot Obama. Men han trodde han kunde upprepa ”the 12-day war” och bara bomba lite och sen säga ”häpp, nu är jag beredd att skriva på”. FAAFO, svarade Iran.
Och jag förstår dem. De behöver visa världen priset av att attackera dem. Jag hade gjort likadant. Hormuz är världen strupe, som de håller i ett hårt grepp.
Många var förvånade när Trump kallade Irans ten point plan för ”workable”, med tanke på att den bl a innehöll kompensation till Iran, att USA drar sig tillbaka från MÖ helt och att Iran kan fortsätta ta ut tullar i Hormuz. Alla de tre är ju var för sig sånt som skriker ”vi har förlorat” om Trump går med på dem. Han måste absolut kunna säga att hans deal är bättre än Obamas.
Så där står vi nu. Trump vill därifrån. Han vill kunna utropa sig som segrare och slippa tänka på det kriget. Han är labil som en vindflöjel. Ena timmen skriker han om död och förintelse, nästa har han vunnit kriget helt och hållet och kan åka hem, och Hormuz är inte hans problem, andra får lösa det.
Men Iran har fortfarande sitt anrikade uranium kvar och strypgreppet om Hormuz. Och folken i Iran, Libanon och Palestina lider mer än någonsin.
Trump: ”Inga kärnvapen. Och jag tycker det redan har varit regimbyte, men vi hade aldrig det som kriterium. Inga kärnvapen. Det är 99 procent.”
Så. När tusentals, kanske tiotusentals, iranier dödades i januari och han lovade att hjälp var på väg – långsamt, för ”hjälpen” höll på att bomba fiskebåtar utanför Venezuela – så menade han det inte egentligen. Och nu är han nöjd med en ”Iran deal” som är identisk med den Obama skapade och som han klev bort ifrån för tio år sedan. Allt lidande för det iranska folket som kommit ur tio års sanktioner och den avskyvärda slakten på demonstranter i januari gav således ingenting.
Här är vad jag tror hände när det gällde eldupphöret:
Kushner och Witkoff lovade fred ”överallt” utan att fråga Netanyahu. Helt säker på att inte Iran missförstått något, utan ”missförståndet” ligger till hundra procent på Trumps sopprötter till förhandlare. När sedan Netanyahu fortsatte sitt illegala krig med Libanon blev Trump putt, för han måste öppna Strait of Hormuz bums, annars förlorar republikanerna i midterms, och så sa han till Netanyahu att sluta or else.
Och här är ironin: Hade Israel bara attackerat Libanon utan Irankriget hade de kommit undan med det. Trump hade aldrig brytt sig ett skvatt om mördade libanesiska familjer.
Varför gjorde de inte det?
Jo, för Israel vill ha en ursäkt, så att de kan leva upp till myten att alla krig har startat med att de är attackerade. Och Hezbollah hade innan Irankriget inte attackerat Israel på ett bra tag innan Israel attackerade Iran.
Israel, som är det enda land i världen som vägrar definiera sina gränser och som hela tiden kommer undan med illegala ockupationer, mördar och fördriver och trakasserar sina grannar tills de slår tillbaka och då, pang, slår de till och utökar sina gränser.
De var aldrig rädda för något iranskt kärnvapen. De vet att Iran aldrig velat ha något. Det bevisas av att Netanyahu hävdat att Iran varit två veckor från kärnvapen i fyrtio år och tjatat på alla presidenter att bomba Iran. De ville få ut tre ting av kriget. Dels inbördeskrig i Iran, dels roffa åt sig en del av Libanon till sitt Greater Israel-projekt och dels vända bort världens blick från deras terrordåd i Gaza och Västbanken.
Israel och Palestina har aldrig varit en ”konflikt” där fred varit möjlig, för Israels och tidigare sionisternas ledares mål har alltid, sedan Balfourdeklarationen, varit att ta över hela Greater Israel. Och vi i Väst har hjälpt dem genom att snällt terrorstämpla de folk de mördar och fördriver och upprepa ”Israel har rätt att försvara sig”.
Som jag skrev igår hade jag inte formulerat mig som jag gjorde morgonen den åttonde oktober 2023 idag, se bilden.
Dels har jag insett att Israel-Palestina inte är en ”konflikt”, utan högst medveten fördrivning som bara kan lösas på ett sätt, och det är att Väst inser att Israel är en terrorstat som inte vill ha fred, och sätter stopp genom sanktioner.
Och dels hade jag fel om att de unga vill ha fred. Ingen vet vad unga palestinier vill, mig veterligt, men unga israeler är enligt opinionsundersökningar som grupp värre folkmordsentusiaster och rasister än sina föräldrar.
Världen är på väg in i en ny fas, där Israel en dag kommer att hållas ansvariga för sin terror.
Det finns ingen annan väg framåt.
Palestiniernas rätt till sina hem och sin mark behöver återupprättas, palestinska flyktingar behöver välkomnas hem och israeliska ledare och IDF behöver dömas i internationella domstolar. Världen behöver erkänna att det palestinska folket har exakt samma rättigheter till sitt land och sin historia som alla andra fördrivna urfolk.
En dag hoppas jag att Israel och Palestina kan bli ett land, from the river to the sea, där både dagens israeler och världen alla palestinier kan leva i harmoni, men för att komma dit krävs sanktioner mot Israel. Och för att komma till sanktioner krävs en förändrad världsopinion, där vi väljare röstar fram ledare som vågar ta det steget.
Familjer mördas i Gaza nästan varje dag. Fortfarande. Inga journalister släpps in. Israel mördar och fördriver familjer från Västbanken. Israel mördar iranier och libaneser. Och världen tittar på.
Vi i Väst behöver rösta på politiker som stoppar detta.
Marie Åkesdotter har förstås inte kallat Aron Flam ”barnamördare”, utan Aron Flam ljuger när han säger ”Jag har inte anmält henne för förtal för att hon kallar mig folkmördare och barnamördare i tre års tid”.
Vad hon skrev var, vilket är sakligt korrekt, att Daniella Weiss tycker det är i sin ordning att mörda barn. Jag länkar till klippet i inlägget nedan – se det gärna. Denna bosättarterrorist har givit mängder av intervjuer där hon propagerar för total etnisk rensning av alla palestinier från Palestina.
Hon kontaktade dem, men de vägrade ändra. Först nu, efter hot om anmälan till mediaombudsmannen, gick de med på att korrigera.
Flams ursprungliga hittepå om att hon kallat honom ”barnamördare i tre års tid” står visserligen kvar, men nu finns åtminstone hennes dementi med, och marjasindumpen är borta.
Detta är egentligen inte konstigt. De som fortfarande är folkmordsförnekare idag är helt nöjda med obevisade påståenden så länge de kommer från någon de gillar. Det är en förutsättning för att kunna bortse från den överväldigande bevisning som finns från Gaza.
Vi övriga inser att hade en åtalad man haft belägg för personangrepp och trakasserier hade han förstås lagt fram dem.
Diskussionen i bilden börjar för övrigt med att Flam i sin vanliga eleganta still kallar henne ”nazistkärring”. Jag har inte hittat några personangrepp alls från henne. Hans däremot kallar kvinnor nazistf*tta, kommunistf*tta och en massa annat.
Jag antar att sexism sitter ihop med rasismen mot palestinier. Den som inte tycker de har rätt att existera som folk har nog nära att tycka detsamma om obekväma kvinnor.
Trotz allt 