Etikettarkiv: Gaza

Antisemitismkortet är överspelat

Publicerat den av

Israels och Israelvänners censur klättrar allt högre, och i motvind. Vi har nått en sorts brytpunkt när alltmer desperata Israelapologeter vidtar åtgärder de tidigare undvikit.

Först var det Francesca Albanese, FNs utredare av brott mot mänskligheten och expert på Israel-Palestina. Hon har absolut varit superkritisk, och man skulle kunna säga ”partisk”, på samma sätt som jag önskar att världen varit ”partiska” under andra brott mot mänskligheten, men hon har inte gjort något annat än sitt jobb, och ändå har Israel övertalat USA (gissar jag, fast det är möjligt att de kom på det själva) att sanktionera henne. Det är en åtgärd som annar bara används mot grova brottslingar som ryska oligarker, inte mot en italienska som i egenskap av sitt jobb säger sådant de inte gillar. Nu har hon inga konkreta tillgångar i USA, men de har ändå ställt till det ordentligt för henne och använder henne för att skrämma andra till tystnad.

Sedan har vi flotilla-folket, som kidnappas på internationellt vatten i strid med all foklkrätt, och även de som annars är böjda att hålla med Israel har svårt att motivera hur detta kan vara ok.

Så har vi Zohran Mamdani, NYs borgmästare, som är väldigt populär långt utanför de egna leden, och som för första gången på 60 år inte vill gå i en parad som hyllar landet Israel. Inte det judiska folket, utan landet. Och varför skulle han det?

Först och främst är det inte normalt att borgmästare årligen hyllar ett helt annat land som inte har med det egna att göra. Så redan där blir det konstigt.

Sedan har vi ju den bagatellen att Israel i mångas ögon inklusive mina just nu begår krigsbrott, terrordåd, apartheid och framförallt folkmord, och att då tåga med Israel skulle vara att ta ställning för allt detta och mot palestinierna. Ungefär som att tåga med Ryssland.

Men vad gör då Israel? De läser situationen helt fel och drar antisemitkortet fullt ut utan att fatta att de redan i en majoritet av New Yorkers’ ögon överspelat det fullständigt, och de är så klantiga att de skickar dit en delegation ledd av Knessets talesman Amir Ohana, som många gånger sagt att palestinier inte har någon rätt till ett eget land, och propagerar för deras utplåning från Västbanken och Gaza. Alldeles bortsett från det vidriga i detta är det ju också kontraproduktivt. Knappt någon som inte är die-hard pro-Israel är längre på landets sida i New York.

Jerusalem Post: ”Mamdanis val att behandla judisk nationell identitet som skamlig är bara ytterligare ett mönster: En borgmästare som inte står tillsammans med sina judiska väljare på deras stoltaste offentliga dag, eftersom det skulle knyta honom till Israels existens att stå där, har tydligt sagt till dem vad han tycker om dem.”

Tror de verkligen de orden går hem i de New Yorkska stugorna, där en tredjedel av de judiska väljarna röstade på Mamdani, väl medvetna om var han stod?

Så slutligen kom en artikel i Haaretz.com, Israels äldsta tidning, idag, som berättar hur deras högsta domstol haft förhandling gällande israeliska myndigheters rätt att bojkotta dem. Inte annonsera, inte låta sig intervjuas, inte prenumerera med mera, på grund av att tidningen kritiserar styret och ”tar fiendens sida”. USA under Vietnamkriget, Tyskland på 30-talet, Ryssland idag – Israel går längs väl bevandrad stig.

De skulle ha bara suttit still i båten. Inte slängt sig med en massa genocida uttalanden, inte ljugit om 7 oktober, inte ha köpt en armé av influencers så hade de inte varit där de är idag, utan kunde ha folkmördat i godan ro nästan helt under radarn. Ju mer de drunknar i sina egna lögner och desinformation, desto mer sprattlar de och desto fortare drunknar de.

Israel har nu bara en väg framåt, och det är att göra som Tyskland post WW2: total avbön, sluta med all självömkan, ta ansvar, sluta yla om att utrota palestinierna från deras hemland och visa att de verkligen vill ha fred. Då först kan omvärlden förlåta och börja en väg mot helande och fred för alla from the river to the sea.

Följ diskussionen på Facebook:

Varför är det inte fred i Gaza?

Publicerat den av

Den mest korkade, och imo dessvärre vanligaste, förklaringen bland svenska proisraeler är att det beror på någon sorts vägran från Hamas att lämna ifrån sig vapnen. Det stämmer rent sakligt inte, och ingen med verklig insikt hävdar heller detta, utan det är en ren myt.

Hamas är Gazas styre. Busschaufförer, sjukvårdspersonal, polis med mera. Och om de lämnar ifrån sig alla vapnen kan inte Gazas infrastruktur upprätthållas. Det finns en massa rövarband beväpnade av Israel – de som stal mattransporterna – som då skulle vara de enda som är beväpnade. Överenskommelsen från i höstas säger också att detta ska göras under ordnade förhållanden. Det viktiga nu är att de sedan det blev fred inte längre attackerar Israel. Det omvända gäller som bekant dock inte. Israel mördar fortfarande barn och vuxna i Gaza på löpande band.

Så när kommer den riktiga freden? Detta är min personliga förklaring till varför den dröjer. Ifrågasätt gärna om ni tycker jag missat något.

Det började med Alfred Nobels testamente, och fortsatte med att glada norrmän en gång gav fredspriset till Barack Obama, och detta i sin tur triggade en superduperavund hos Trump, som av någon anledning ju är besatt av den mannen.

Förra gången han var president tjatade han bara lite lagom om att han borde få fredspriset, men denna gång har det varit en mani, som vi alla sett. Han har ju som han många gånger berättat räddat miljoner människor undan säker död genom att skapa fred i åtta konflikter mellan länder vars namn han inte kommer ihåg eller i vissa fall inte ens kan uttala. Vi minns alla det blodiga kriget mellan Aberbajdjan och Albanien. Men Gaza och Ukraina skulle bli hans fjäder i hatten. 24 timmar skulle de ta att lösa. Så han har verkligen fokuserat på att skicka de livslånga krigsförhandlingsexperterna Kushner och Witkoff, eller Knoll och Tott, som jag kallar dem (se bild), till världens alla förhandlingshörn.

Och båda två är förstås livslånga Israelvänner. Till Kushners försvar kan sägas att han dock gosar rätt bra även med arabledare – särskilt de som betalar honom två miljarder dollar. Så han sitter inte HELT i knät på Netanyahu. Men han har uppenbarligen inget intresse av att hjälpa palestinierna.

Under de två år kriget i Gaza rasade fanns många som ville skapa fred. FN, arabledarna, flera europeiska ledare som Macron, EU ochh Kanada och det fanns bra initiativ mellan tidigare israeliska premiärministern Ehud Olmert och tidigare palestinska utrikesministern Nasser al Kidwa, som var ett bra ramverk för långvarig fred, där arabländerna skulle ansvara för båda folkens säkerhet.

Men, och det är nu detta övergår från fakta till åsikter från min sida, allt detta stoppades av Trump, och enda rimliga anledningen till att han valde att istället för att samarbeta med existerande krafter och bidra är förstås … fredspriset. Han ville inte dela någon ära. Han skulle ha hela själv.

Sedan har vi en massa sidoskäl också, förstås, han skulle göra en riviera i Gaza – vi minns Knolls powerpoint – och yadayada, men det är ett faktum att det var centralt för honom att hans ”Peace Board”, som han ska fortsätta leda så länge han lever, var det som skapade freden, och därför satte han alla käppar i alla hjul han kunde för övriga krafter som förstås hade haft mycket bättre chans att lyckas.

Och sedan tappade han intresset helt, för nu skulle venezuelanska fiskebåtar bombas och regimen tas över, och dessutom skulle han ha Grönland och Kanada och Panama och så skulle Iran krossas och nästa grej är Kuba. Och Knoll och Tott hade inga problem med detta, förstås.

Så det är därför Israel kan fortsätta mörda civila och stoppa hjälporganisationer och läkare och journalister från att ta sig till Gaza och krossa palestinska bostäder än mer, så att kropparna under garanterat aldrig kan hittas och dessutom som bonus mörda och fördriva palestinier från Västbanken och tortera läkare till döds genom våldtäkter utan att någon gör något.

Det är på grund av fredspriset.

Följ diskussionen på Facebook:

Att inte läsa rapporten

Publicerat den av

Många reagerade när jag skrev att jag inte tänker läsa Israels rapport och tycker att då kan jag inte uttala mig om den, och jag ser förstås poängen där, så jag tänker förklara en gång till varför. Det blir lite upprepningar, sorry för det.

Min kritik mot rapporten är förstås inte innehållet i sig utan hur den tillkom.

Det är belagt att IDF och regimen kände till attacken. Hamas hade tränat öppet i något år innan. Och vad som kallats världens mest bevakade gräns var tom den dagen. Soldaterna hade order om att inte göra sin dagliga morgonrunda. Jag hör inte till dem som tror att Hamas koordinerade med IDF – men, och jag har aldrig skrivit detta i ett inlägg förut, bara i kommentarer – allt tyder på att personer högt upp ville att attacken skulle ske och att den skulle bli så illa som möjligt, för att ha en ursäkt att invadera Gaza. Detta styrks av hur långsamt de agerade den dagen och hur snabbt de var redo efteråt och av att Netanyahu konsekvent vägrat en utredning av IDFs agerande.

Efter flera timmar skickade IDF helikoptrar till festivalen, som dödade massor av människor, både palestinier och israeler. De skickade styrkor till kibbutzerna som ”klantade sig” rejält och vi vet att de även där dödade IDF israeler. Ingen vet hur många civila israeler som dödades av palestinier och hur många som dödades av IDF. Men när folk säger att Hamas mördade 1200 judar är det inte sant. Dödande av soldater är inte mord och de civila är som sagt omtvistade. Och visst kan man lägga skulden på Hamas även för dem som dödades av friendly fire om man vill, men då måste man också köpa in sig i att IDFs dödande verkligen var av misstag och inte en strategi. Det gör inte jag.

Sedan gick det fort. De som tog hand om kropparna, Netanyahu och IDFs ledning blåljög. Bäbisar i ugnar, ihopbuntade barn som eldades upp levande, avskuret kvinnobröst som det spelades fotboll med. Syftet med lögnerna var förstås att få palestinierna att framstå som odjur, dels för att motivera soldaterna till det som senare skulle bli ett folkmord i Gaza och dels för att tysta omvärldens protester. När det senare visade sig att de ljugit var det försent. Och för mig är det rätt enkelt. När man blivit påkommen med att ljuga förtjänar man inte att bli trodd alls. Så inte ett ord som kommer ur Israels ledning eller från dem som hanterade kropparna tror jag om inte andra bevis finns. Och detta är också grunden till att jag så snabbt avfärdar rapporten utan att läsa den. Den är beställd av lögnare och inte granskad av någon oberoende person. Det räcker för mig.

I januari åkte FNs expert Pramila Patten dit. Hon ville åka tidigare, men Israel vägrade. Väl där fick hon prata med samma personer som tidigare ljugit, och hon verkar tro dem, för hennes slutsats var, som många påpekat, att det var troligt att våldtäkter ägt rum. Även på årsdagen av 7 oktober skrev hon detta. Men kommissionen som granskade vad hon hade med sig delade inte hennes slutsats, och det är därför de skrev att sexuella övergrepp förekommit – i huvudsak handlar det om hur kvinnorna transporterades eller hölls – men att belägg för våldtäkter, sexuell tortyr och sexuella stympningar saknades. Det fanns ingen kvinna som kunde kopplas till de båda förstahandsvittnenas berättelsere och den ena av dem ljög dessutom bevisligen om annat. Det fanns inga obduktionsprotokoll eller bilder. Och alla vi som sett CSI och Law and Order vet att en obduktion självklart hade visat en våldtäkt om det förekommit.

När jag för första gången skrev att våldtäkterna var obevisade, jag tror det var i somras, var många rasande. Och jag förstår det. Vi vill inte tro att ett land som Israel, som räknas som civiliserat, är kapabelt att medvetet ljuga om något så fruktansvärt.

”Så du tycker att alla kvinnor ska bli trodda utom judar!” skrev folk. Och mitt svar är förstås att ingen kvinna, jude eller ej, säger sig vara våldtagen där den dagen. Av allt mitt skrivande sedan tjugo år tillbaka finns det inget som genererat mer hat än när jag säger att våldtäkterna är obevisade. Även IRL. Och just därför vet jag att de är det. Eftersom så oerhört många människor velat motbevisa mig.

De som försvarar rapporten pekar på hur många de intervjuat. ”Jaha, och varför fick inte FN tillgång till dessa vittnen?” ”De var traumatiserade.” Ok. De män som säger sig ha sett kvinnor våldtas var så traumatiserade av detta att det tog två år för dem att våga berätta?

De pekar på allt film- och bildmaterial. Det är för mig snarare en anledning till ifrågasättande. Massor av filmer och bilder och inte någon enda visar det man vill bevisa. Någon ondgjorde sig häromdan över att jag var pervers som krävde att få se en sådan film, men det gör jag förstås inte. Det hade räckt om FN fått se den.

Jag hör till dem som tycker att detta med att ljuga om våldtäkter är bland det fulaste man kan göra. Det är att förstöra för alla verkliga offer. En stor del av min ilska mot Israel som land handlar just om deras ständiga ljugande. Jag trodde så länge på dem – det har jag alltid gjort. Jag var så naiv. Men denna lögn var en av de värsta och den kan jag inte förlåta.

Och när ett land som satt i system att ljuga i syfte att demonisera ett helt folk plötsligt två år efter att oberoende granskare konstaterat att bevis för våldtäkt saknas kommer ut med en egenhändigt och helt internt författad rapport kan vi inte återigen vara så naiva att vi tar den på allvar.

Jag har egentligen inget principiellt emot att läsa vad de skrivit. Detta är ingen bojkott. Det handlar mest om att jag inte vill slösa tid på den.

7 oktober var en fruktansvärd dag. Många brott mot mänskligheten begicks. Offren, både levande och döda, förtjänar en riktig utredning av vad som hände, varför det hände, och vilka som, utöver Hamas, bär ansvar.

Följ diskussionen på Facebook:

Tucker-rekommendation igen

Publicerat den av

Jag hade aldrig haft på mitt bingokort för 2026 att jag upprepade gånger skulle rekommendera Tucker Carlson, men han har gjort det igen – satt ihop en oerhört bra show om Gaza, där han intervjuar den brittiske läkaren Nick Maynard som jag skrev en del om förra året.

Det mesta Maynard sa har jag ju hört förut, men det är ändå isande obehagligt hur han beskriver hur hans kollega torterats till döds genom upprepade våldtäkter, hur kvinnor mördas mha droner, pojkarna som blev skjutna i testiklarna och hur sjukhus bombas gång på gång på gång. Och han är inte ensam om dessa berättelser. Alla som varit där berättar samma sak. Och omvänt gäller. Ingen som varit där säger emot. Alla västlänningar som jobbat på sjukhus under kriget säger också att de inte var förbjudna att gå någonstans, det fanns inga låsta dörrar och de har aldrig sett vare sig vapen eller någon ledningscentral eller soldater.

Men till skillnad från förra året kan han nu även berätta om den totala oviljan från etablerade medier, i synnerhet BBC, att rapportera om vad han sett. Journalister tar emot hans och andras vittnesmål och övriga bevis, men trots att de verkligen kämpar för att få ut informationen läggs locket på högre upp.

Innan intervjun börjar går Tucker igenom hur stödet för etnisk rensning och till och med folkmord uttrycks av ledande amerikaner – politiker och medier – som Lindsey Graham och Mark Levin.

Så egentligen kan man säga att temat inte bara är ”detta händer, här är vidden av Israels terror och sadism mot palestinier” utan även ”så här stoppas alla bevis från att nå allmänheten”.

Israel vägrar låta honom och övrig sjukvårdspersonal som uttalat sig kritiskt komma tillbaka till Gaza. De har nu också bestämt att alla organisationer som har haft någon anställd som kritiserat dem också är förbjudna från att åka in där. Så det lär inte bli många kvar.

På frågan hur många som dött i Gaza svarar Maynard så här:

76 000 vet vi om. Förmodligen finns ytterligare femtio procent under rubblet. Så drygt 100 000 har dött från trauma. Men till det kommer förstås de som dör för att de inte får vård för cancer och andra dödliga sjukdomar, och så de som dog av svält och de är förmodligen ytterligare 180 000. Så de verkliga siffrorna av ”excess deaths” är minst en kvarts miljon och kanske mer än en halv. Av 2,2 miljoner före kriget.

En reflektion här är att inte någon enda gång nämns muslimer eller kristna. De pratar bara om palestinier. Det är en utveckling – Tucker har ju tidigare haft enormt fokus på kristna palestinier och bara nämnt muslimer i förbifarten. Jag vet inte om det är en tillfällighet på grund av ämnet eller om det skett ett faktiskt skifte.

För 1½ år sedan, invaderade IDF Nasser Hospital och slängde ut alla läkare. Sex förtidigt födda bäbisar låg i kuvöser, vilket läkarna påpekade för IDF. När de drog därifrån 2-3 veckor senare låg bäbisarna kvar i kuvöserna och ruttnade.

Det är plågsamt, men se ändå klippet:

Följ diskussionen på Facebook:

”Silenced no more” är hasbara

Publicerat den av

Jag vill bara igen påpeka att ingenting i rapporten ”Silenced no more” är bevisat.

Och nej, jag har inte läst den.

Tove Lifvendal, som jag förr var Facebookvän med – hon har nu tagit bort mig – är en av många välmenande svenskar som bara helt enkelt inte kan tänka sig att Israel ljuger. Allt de framför ska vi tro på, precis som vi tror på Norge och Kanada. Och då blir det förstås obegripligt för henne att inte världen tar denna rapport på allvar. Jag var pinsamt länge likadan. Jag ändrade mig, som ni vet som följt mig ett tag, när jag insåg vidden av de många lögner Israels regim producerar. När jag begrep att Hasbara inte är ett skällsord utan en strategi.

Det jag vet är att om inga belägg fanns i början av 2024, när FN gjorde en omfattande utredning och inte fick tillgång till vare sig bildbevis eller obduktionsprotokoll eller förstahandsvittnen lär de inte plötsligt bara ha dykt upp nu. Och jag påminner om att det inte finns någon kvinna som säger sig ha blivit våldtagen, och ingen kropp uppvisade bevis för våldtäkter.

Det jag vet är att Hamas tagit ansvar för allt annat som hände den dagen, men mycket bestämt nekar till att ha beordrat våldtäkter. Vad skulle de ha för motiv till att beordra dem och sedan blåneka? Så funkar inte terror.

Det jag också vet är också som sagt att för Israels hasbara-apparat som bevisligen ljög då och har ljugit sedan många år är just anklagelserna om stympningar och våldtäkter centrala – de bidrar till dehumaniseringen av palestinier. Rapporten förväntar sig att vi ska tro en ljugande nation på dess ord utan andra bevis.

Det som också är värt att påpeka är att Israel i dagarna fått sen men välförtjänt och omfattande kritik för deras många synnerligen bevisade systematiska våldtäkter mot palestinska kvinnor i Gaza och på Västbanken och palestinska män i fängelser, och att rapporten kom ut samtidigt som den kritiken.

Här är igen min krönika i Syre, där jag går igenom ”bevisen”:

Följ diskussionen på Facebook:

Inte längre terrorister

Publicerat den av

Kvinnan heter Hiyam Ayyash. För trettio år sedan dödades hennes man Yahya Ayyash, som var palestinsk soldat, närmare bestämt befäl, av IDF. (Han var faktiskt född dagen efter mig, den 6 mars 1966.)

Och jag har nu bestämt mig för att så måste vi kalla palestinier som strider. Ett folk som är illegalt ockuperat har enligt internationella lagar rätt att slåss för sin frihet, och det är åt helskotta att vi kallar ockupanterna för ”soldater” och de ockuperade för ”terrorister” när de kämpar mot varandra. Om palestinier dödar civila är det rent juridiskt ett krigsbrott och inte ett terrordåd. Och omvänt: när civila dödas av IDF är det ett terrordåd, för de har inte rätt att mörda ett försvarslöst folk.

Terroretiketten har väldigt länge givit IDF ett carte blanche att göra vad de vill. Det är dags att ta bort det kortet.

Ur detta följer att Hamas enligt mig inte är en terrororganisation. Jag vet att EU med flera klassat dem så. Jag har tidigare konsekvent kallat dem så. Till och med ”vidrig terrororganisation” har jag sagt, många gånger.

Härmed slutar jag med det. Det är ingen kärleksförklaring. Jag är fortfarande djupt kritisk både till morden på civila israeler och till korruption och förtryck med mera mot sina egna. Men om man drar slutsatsen att de har juridisk rätt att slåss för att befria sitt land måste man också komma fram till att när de bryter mot konventioner ska det kallas krigsbrott och inget annat.

Hiyams illdåd är att hon postade en bild av sin man till hans minne på hans dödsdag.

Brottet är att hon därmed ”hyllar terrorism och uppmanar till våld”. Det fanns ingen sådan uppmaning, förstås, bara en hyllning av en fallen soldat.

Hennes man var en militär ledare som dödade runt hundra illegala bosättare som svar på en massaker på palestinier. Det var ett krigsbrott om de var barn och han dödade dem med flit eller oaktsamhet, precis som IDF begått mängder av krigsbrott i Gaza. Om alla var vuxna var det ett helt legitimt försvar av hans hemland, som de invaderat i strid mot folkrätten.

Samma måttstock.

Männen på bilden är förstås också terrorister. De har rest in i ett land som inte är deras, i syfte att stötta bosättarterroristerna, och nu är de superstolta över att de lyckats övermanna och förnedra en sextioårig änka i hennes hem.

Följ diskussionen på Facebook:

IDF krossar Jesus

Publicerat den av

Jag blev lite paff när jag såg IDF för en gångs skull twittra att de tar avstånd från sitt allmängrisiga beteende, men det handlar förstås om ett angrepp på kristendomen och inget annat, när en soldat krossar Jesus’ huvudi Libanon.

Bakgrunden är att så många – med all rätt – bryr sig om hur de behandlar kristna minoriteter. De håller ju på att utrota de sista kristna byarna på Västbanken, genom mord och fördrivning.

De första kristna. De som följde Jesus.

Påven börjat agera på allvar mot bosättarterrorismen på Västbanken, han har tidigare uttalat sig med emfas om både Gaza, Iran och Libanon och många kristna reagerade när IDF inte gav kristna tillträde till kyrkor under påsken.

Till detta hör Tucker Carlson med flera, som nått miljoner med sina reportage om attacker på kristna.

Och som jag skrivit tidigare: Bra att IDF och bosättarterroristerna äntligen får motstånd, men ytterst deprimerande att det bara är kristna som ska vara fredade.

Nedan IDFs post, översatt. Tänk er att byta ut ordet ”kristen” mot ”muslimsk”.

===

”Efter att en inledande undersökning av ett fotografi som publicerades tidigare idag på en IDF-soldat som skadar en kristen symbol, fastställdes det att fotografiet avbildar en IDF-soldat som opererar i södra Libanon.

IDF ser allvarligt på händelsen och betonar att soldatens uppförande helt strider mot de värderingar som förväntas av dess trupper.

Händelsen utreds av Norra kommandot och hanteras för närvarande genom befälsordningen. Lämpliga åtgärder kommer att vidtas mot de inblandade i enlighet med resultaten.

Dessutom arbetar IDF för att hjälpa samhället att återställa statyn på sin plats.

IDF arbetar för att avveckla den terroristinfrastruktur som Hizbollah etablerat i södra Libanon och har ingen avsikt att skada civil infrastruktur, inklusive religiösa byggnader eller religiösa symboler.”

Följ diskussionen på Facebook:

Skifte bort från Netanyahu

Publicerat den av

Detta visar primärvalet (alltså när partierna väljer ut sin representant) för senatorsvalet i Michigan, som ju är en så kallad swing state, dvs 50/50.

Grovt förenklat kan vi säga att Abdul El-Sayed kallar Gaza ”ett folkmord”, Mallory McMorrow(som blev världsberömd när hon höll ett ilsket tal i Michigans ”statshus” för några år sedan) går inte så långt, men pratar om ”krigsförbrytelser”, och Haley Stevens är AIPACs kandidat.

Palestinafrågan dominerar alltmer.

2022 var demokrater och partilösa (indies) som lutar åt vänster uppdelade så här vad gäller synen på Israel:

Moderata dems: +3

Liberala: -26

Idag, efter bara fyra år:

Moderata dems: -55

Liberala: -74

Jag står ju fast vid att Harris förlorade för att hon – och på den tiden även jag – kraftigt underskattat denna massiva förflyttning. Lyssna gärna på Harry Enten – han är suveränt rolig i sin entusiasm, oavsett vilka siffror han redovisar.

Följ diskussionen på Facebook:

Legitimerat journalistmord

Publicerat den av

Israel mördade Ali Shoeib, en libanesisk journalist, i mars. Han var en av fyra som mötte samma öde, och journalisterna var, precis som många journalister i Gaza, målet. Det erkänner Israel. Han råkade alltså inte bara strosa förbi när kulor ven.

För att motivera mordet skapade de bilden som visar honom som kombinerad soldat och journalist.

Foreign Press Association påpekar att bilden är AI-genererad, och efterfrågar verkliga bevis. IDF svarar då via Fox News att det inte finns några.

Senare motiverar de mordet med att han ”samarbetade” med Hizbollah och att hans roll var att filma dem och också att berätta var IDF befann sig (?!).

Det är möjligt att det är sant – de har inte framfört några bevis – men du har ändå inte rätt att mörda journalister. Med samma logik skulle de influencers och journalister som IDF har med sig också vara legitima mål. #användsammamåttstock

IDF mördar journalister på två sätt. Antingen låtsas de att de råkade vara i vägen, oopsie-daisy, eller också hävdar de att journalisterna extraknäckte som soldater, i smyg. Och genom att mörda lokala journalister och, i fallet Gaza, porta internationella, går det att fortsätta mörda, våldta, tortera, fördriva. Bevisen dör med offren.

I augusti 2025 skrev Yuval Abraham, israelisk journalist och regissör, denna tweet:

FILE PHOTO: Al Jazeera journalist Anas Al Sharif, who was killed in an Israeli strike on August 10, 2025, stands at a landfill as he reports the news in Gaza City August 13, 2024. REUTERS/Dawoud Abu Alkas/File Photo

”Efter massakern den 7 oktober etablerades ett team kallat ”legitimeringscellen” inom militära underrättelsetjänsten. Underrättelseofficerare sökte information som skulle bidra till att ”legitimera” militärens agerande i Gaza – misslyckade Hamas-uppskjutningar, användning av mänskliga sköldar, utnyttjande av civilbefolkningen, you name it.

Legitimeringscellens huvuduppgift var att hitta Gazanska journalister som kunde framställas i media som undercover-Hamas-agenter. De jagade aktivt journalister och sökte. Hela dagar ägnades åt saken och de hittade inga. Varför leta efter en undercover-journalist? Som jag förstår det ger det media ”legitimering” till det befintliga dödandet av journalister i allmänhet. Det räcker trots allt att framställa ett sjukhus som Hamas högkvarter och förstörelsen av hela hälsovårdssystemet kan framställas på det sättet. En misslyckad skjutning där Hamas träffar civila och sedan, vem vet, kanske alla civila dödsfall är Hamas? Att så tvivel som en metod för att rättfärdiga grymheter. Att identifiera en journalist som en undercover-agent förskönar dödandet av alla andra journalister. Armén dödade fyra journalister i Gaza över natten. Han erkände att målet var Anas al-Sharif.

Under de senaste två åren har al-Sharif utfört ett systematiskt och modigt journalistiskt arbete och rapporterat till hela världen om utrotningen av sitt folk. Detta medan den israeliska pressen i stort sett har normaliserat massmord, svält och utrotning och svikit sitt yrke. Sveket fortsätter nu med rubriker som rapporterar om al-Sharifs död och helt anammar IDF:s talespersons uttalande. Armén presenterade dokument som hävdar att al-Sharif gick med i Hamas 2013 när han var 17 år. En journalist som inte ifrågasätter IDF:s talespersons uttalanden i detta skede, efter otaliga lögner, befordras helt enkelt i sin position. Men även om vi antar att detta är sant spelar det ingen roll. Enligt denna logik är trots allt den absoluta majoriteten av journalister i Israel, om det finns något dokument som visar att de var i armén eller någonsin tjänstgjorde i reserven, legitima mål för eliminering. Hans plats har varit känd i månader.

Varför döda honom nu? På tröskeln till planerna på att inta Gaza stad? Svaret är tydligt. Jag tror att Israel dödade Anas al-Sharif helt enkelt för att han är journalist. Dokumenten var medlet. Av samma anledning som de aktivt sökte upp journalister som kunde framställas som Hamasnik, för att ”legitimera” dödandet av journalister i allmänhet, ungefär 230 journalister har vi dödat i Gaza sedan den 7 oktober. Och av samma anledning som de hindrar internationella medier från att komma in i Gaza: så att de ser mindre av brotten.”

Följ diskussionen på Facebook:

Israels senaste terrordåd

Publicerat den av

Bilden visar Hassan Badawi, libanesisk sjukvårdare för Röda korset, mördad av Israel när de bombade hans ambulans.

Igår mördade Israel även 11 palestinier, varav två barn, i Gaza.

För några dagar sedan mördade IDF en palestinsk man på Västbanken. Han är årets trettiotredje palestinska offer bara på Västbanken. Åtminstone åtta av dem har mördats av bosättarterrorister.

Alla dessa civila, samt alla Israel mördar i Iran, är offer för terrordåd. Israels attacker är olagliga, och när ett land eller en organisation mördar civila är det terror.

Vi måste sluta prata om offer för krig. Dessa människor är offer för en etnisk rensning som ytterst handlar om att Israel på ett eller annat sätt vill komma åt deras land.

Jag har ju sagt att jag förmodligen kommer att rösta på C.

Well. Mig veterligt vill inte C införa sanktioner mot denna terrorstat. Rätta mig om jag missat något i min googling. Så nu när jag ändå har bestämt mig för att spela för andra laget kan jag lika gärna gå all in och rösta på MP.

Såvitt jag förstått har de större mod i denna fråga.

Följ diskussionen på Facebook: