Judar

  • Värna muslimskt liv

    Muslimsk familj firar midsommar i Sverige

    ”Från vänster till höger – alla säger sig värna om judiskt liv och judar. Så passande då att lägga skulden för antisemitismen på svenska muslimer. Den högerradikala rörelsens omformulering av sig själv, från antidemokratisk till demokratins fanbärare, möjliggör ironiskt nog att positionera sig mot antisemitism och spela ut en stereotyp bild av judar mot en lika konstruerad grupp muslimer.

    Vad är det för slags judiskt liv som man i så fall vill främja och lyfta fram? Och vilkas? Omfattas även våra liv? Trots att nya forskningsrapporter från både Forum för levande historia och Segerstedtinstitutet tydligt visar att antisemitism och negativa attityder mot judar är mest utbredda hos moderata och sverigedemokratiska väljare – och minst förekommande hos miljöpartistiska och vänsterpartistiska dito – fortsätter det dominerande narrativet vara att antisemitism är något som enbart ”vänstern” ägnar sig åt. Därför kan också våra liv och symboler användas som partipolitiska slagträn av liberaler och dess högerradikala vänner.”

    — Channa Riedel: ”Varför skulle jag och mina vänner vara lojala med Israel?”

    Varje gång jag ser orden ”främja judiskt liv” tänker jag att absolut, det är precis vad alla partier är helt överens om, och även nästan alla svenskar i världens minst antisemitiska land. Alla judar ska kunna gå trygga i sina religiösa symboler överallt i Sverige. Ingen av rang säger emot. Antisemiterna stryks och puttas bort när de visar sitt fula tryne.

    Men vi har två partier vars enda målsättning är att sabotera, hetsa mot, läbbigförklara, hata muslimskt liv, och ytterligare två som accepterar detta utan protester.

    Inte nog med att de inte vill att muslimer ska kunna vara trygga när de bär sin religiösa symbol – de vill straffa dem när de gör det.

    Svenskar kan överlag delas in i två grupper:

    Vi som anser att båda de abrahamitiska folkgrupperna förtjänar exakt samma stöd och respekt. Ingen ska bli ifrågasatt för sitt religiösa val och alla ska vara trygga i att visa sin tro och tillhörighet offentligt.

    De som har samma syn på den ena folkgruppen som nazisterna hade på den andra. Inkräktare, snyltare, ohederliga, farliga, organiserade mot fosterlandet, strävar efter att ta över, måste bort.

    Jag ser fram emot den dag det blir lika självklart att vilja värna muslimskt liv i Sverige som övrigas.

    Fler artiklar:

    Rasism · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Antisemitismanklagelser som strategi

    Det står alltmer klart att detta var poängen hela tiden. Vrid ”ni tänker regera med rasister”-vapnet ur händerna på vänstersidan genom att hålla fokus på den påstådda antisemitismen i Vänsterpartiet.

    Jag tror också det funkade. Det gav moderater och liberaler som inte ville rösta på en regering med sverigedemokrater en ”jamen de andra är lika dåliga”-väg ut.

    Det är därför det är så viktigt att bottna detta – för de är inte likadana. Muslimhatet och rasismen mot palestinier hos Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – och även terrorvurmandet (!) hos Kristdemokraterna – finns i toppen. Det handlar inte om företrädare långt ner på listorna, på i stor utsträckning icke valbara platser, som sopas bort när de hittas.

    Och det är det det handlar om. Står partiet V för antisemitism?

    Som jag visade igår, och tänker gräva vidare i: nej, absolut inte! De står för annan politik jag som bekant absolut inte håller med dem om, men det är fegt och ohederligt att säga att partiet är antisemitiskt.

    Så varför dyker då dessa individer upp? Jo, för att till vänster, i Sverige, finns de som hyser antisemitiska konspirationsteorier, och dessa ska självklart aldrig få representera partiet. Samma sak med ”terrorvurmare” i form av dem som förespråkar våld mot civila. Partiet är inte ansvarigt för sina väljares åsikter, men de är ansvariga för att hålla dem borta från listor och talarstolar.

    Jämför med valstugeskandalen 2002. Flera lokala politiker från Moderaterna avslöjades med rasistiska uttalanden, och partiet tog avstånd, pressade dem att lämna och uteslöt i något fall en företrädare. M var inte ett rasistiskt parti, men ett parti som gillades av rasister. Den gången var det, såvitt jag minns, vänstersidan som utnyttjade situationen till att anklaga partiet Moderaterna för att göda rasismen.

    När det gäller KD och Sverigedemokraterna, däremot, finns, som redan konstaterats, muslimhatet och rasismen som en del av partiernas faktiska politik och av retoriken från toppen.

    Och som två SOM-undersökningar visar är Sverigedemokraternas väljare de mest antisemitiska i Sverige, vilket gör att jag är rätt säker på att om någon orkade gräva sig igenom det partiets listor torde minst lika många judehatare dyka upp.

    Vad gäller anklagelserna om terrorvurmande vill jag påstå – motbevisa mig gärna – att KD är Sveriges i särklass värsta parti. Ja, formellt tar man avstånd från bosättarterrorismen på Västbanken, men här är några exempel på hur ledamöter av betydelse ”vurmar” för vad FN-experter kallar ”settler terrorism”, utan att partiledningen tagit avstånd:

    Jag vill inte härmed frita V från ansvar – de behöver förstås hålla precis samma fokus på ”sina” antisemiter som M behövde på sina rasister och antisemiter tills Sverigedemokraterna dök upp och enligt mig absorberade dem.

    Men vi behöver minnas att till och med det uttalat pro-israeliska Judiska centralrådet har konstaterat att V-ledningens ställningstagande mot antisemitism är ”tydligt och genuint”. Det gör det svårt att försvara hur exempelvis Alice Teodorescu Måwe nu uttrycker sig om dem. Jag har inte hittat något engagemang mot antisemitism från henne förrän hon började hetsa mot Palestinarörelsen.

    Jag har nu som sagt kommit fram till att det jag från början upplevde som allmänt hyckleri från högersidan snarare är en look-over-there-strategi. Jag kan inte bevisa det, men det känns som om åtminstone delar av högersidan kommit överens om att använda svenska judars trygghet som vapen mot ett parti som faktiskt kämpat för den i många år, och för att slippa ta ansvar för de verkliga rasisterna och terrorvurmarna som man nu omfamnar.

    Och att döma av hur snabbt gapet mellan blocken försvann under de sista veckorna har man enligt mig lyckats.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Rasism · Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Judehat: V vs L

    Simona Mohamsson intervjuas iklädd ljusrosa kavaj och ett halsband med davidsstjärna.

    Göran Rosenberg postade nyss ett stycke ur Gulan Avcis intervju i Dagens Arena:

    ”Det finns inget annat parti som så rakryggat tagit strid mot extremism, mot judehatet, som Liberalerna har gjort. Skulle de rödgröna komma till makten, då tror jag att vi kommer se en farlig utveckling där fler judiska familjer kommer att tvingas packa sina väskor och flytta från det land som varit deras hemland i generationer. Det vore förödande för vår demokrati.”

    Så eftersom jag tänkt skriva en artikel om Simona Mohamssons tvära kast mellan olika positioner blev jag nyfiken och gjorde en sökning på hur mycket hon stått upp mot judehatet före valrörelsen 2026. Har hon besökt synagogor, deltagit i organisationer, skrivit debattartiklar, hållit tal, argumenterat från podiet? Gjort något för svenska judar som inte varit reaktivt?

    Jag hittade inget sådant initiativ alls.

    Så då frågade jag om Liberalerna som parti. Jag undantar regionala och lokala initiativ, reaktiva svar på frågor och fall där L röstat för propositioner. ”Tagit strid” innebär aktiva initiativ på riksnivå.

    Och jag hittade två exempel: Liberalerna krävde och fick en riksdagsdebatt om antisemitism och judars säkerhet i november 2023. I maj 2025 krävde partiet ytterligare en sådan debatt. Inget av detta ledde dock till några initiativ som inte redan var påbörjade.

    Så då ställde jag exakt samma fråga gällande Vänsterpartiet, och detta trillade ut:

    • 2022: V föreslog en nationell strategi för den judiska minoriteten, med argumentet att judiskt liv var alltför osynligt i minoritetspolitiken och behövde stärkas mer systematiskt. Förslaget omfattade också ett långsiktigt stärkande av jiddisch och den judiska minoritetens rättigheter.
    • 2023–2024: V fortsatte driva frågor om antisemitism, hatbrott och skyddet för judiskt liv i motioner och riksdagsdebatter.
    • 2024: V hänvisade till sitt tidigare krav på en nationell strategi och välkomnade att regeringen gått vidare med arbete på området.
    • 2025: V föreslog 60 miljoner kronor mer än regeringen till genomförandet av den nationella strategin för att stärka judiskt liv.
    • Sammanfattning: Före 2026 hade V en dokumenterad nationell meritlista av egna initiativ särskilt inriktade på judiskt liv i Sverige, inte bara allmän antirasism eller stöd till gemensamma regeringsåtgärder.

    Så jag vill nu betona att denna jämförelse mellan V och L är precis i sin linda, och jag kan ha missat massor. Jag uppmanar er alla att korrigera mig om jag är orättvis.

    Men om det stämmer påminner detta närmast om när Donald Trump skriker ”No one has done more for black people / Israel / the military / veterans / Christians / evangelicals / religion / Puerto Rico / farmers …” Inte nog med att det är lika bombastiskt – det är också lika falskt.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Rasism


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Palestiniernas ursprung

    Kanaans ungefärliga utbredning. Området sträckte sig även in i dagens Libanon, Jordanien och Syrien.

    Palestiniernas förfäder har bott i tusentals år i dagens Palestina och Israel. De är ättlingar till de judar och samariter som aldrig lämnade området. Vi vet det dels genom historien och dels genom DNA-tester.

    Historiskt vet vi att även om romarna i omgångar dödade och fördrev en hel del judar blev många kvar. Under århundradena efter Jesus kristnades stora delar av befolkningen – en del självmant och en del under tvång – men genetiskt var de förstås fortfarande ättlingar till judar och samariter.

    På 600-talet erövrades området av arabiska muslimska arméer. Många har fått för sig att då skedde minsann ett folkutbyte och att de judar och kristna judeättlingar som bodde där försvann. Men erövringen ledde inte till någon massfördrivning eller utrotning av den gamla befolkningen. Under de följande århundradena konverterade visserligen många till islam och började tala arabiska, men det innebar inte att den gamla befolkningen ersattes.

    Senare kom korsfararna. De genomförde massakrer och fördrivningar, framför allt när Jerusalem intogs 1099, men ersatte inte Palestinas befolkning med någon ny.

    Inte heller under mamlukerna eller Osmanska riket skedde något folkutbyte.

    Så sammanfattningsvis finns inga historiska belägg för något senare folkutbyte som skulle ha ersatt jude- och samaritättlingarna med en ny befolkning.

    Men flyttade andra folkgrupper in?

    Självklart flyttade nya härskare in varje gång ockupanterna byttes ut, men det handlade inte om bosättarkolonisation, som i Nord- och Sydamerika, utan om mer traditionell kolonisation, av den typ europeer ägnade sig åt i vissa delar av Afrika. Ledare, soldater och administratörer kom, liksom mindre grupper av andra människor.

    Det har också funnits inflyttningar av arabiska stammar och andra grupper från omgivande områden, men inte i en omfattning som kan förklara något folkutbyte. Så rent historiskt tyder inget på att palestiniernas förfäder skulle komma utifrån.

    Så vad vet vi om palestiniers DNA? 2020 publicerades en stor studie i Cell där forskare analyserade DNA från 73 människor som levde i södra Levanten under brons- och järnåldern och jämförde med dagens befolkningar. Den visade att palestinier har en stor del av sitt genetiska ursprung hos kanaaniterna, som levde i området, och som judarna är en del av. Bilden visar ungefär var de levde.

    Detta är förstås inte i sig bevis för att palestinierna är ättlingar till just judar. Rapporten kan inte säga om en viss förfader var jude, samarier eller någon annan del av den gamla kanaaneiska befolkningen. Och detsamma gäller alla som stammar från området, inklusive dagens judar, libaneser och jordanier. Vad genetiken däremot visar är att palestinierna i huvudsak har sitt ursprung i Levanten, och inte på Arabiska halvön.

    Så när vi sätter ihop områdets historia med genforskningen blir det rätt tydligt att palestinierna till övervägande delen härstammar från den befolkning som levt i området sedan långt före den arabiska erövringen.

    Vet ni vem mer som drog den slutsatsen?

    Israels första premiärminister David Ben-Gurion. Tillsammans med Yitzhak Ben-Zvi, som senare blev Israels andra president, skrev han 1918 i Eretz Israel in the Past and Present att fellaherna, alltså palestinska bönder, inte härstammade från de arabiska erövrarna, utan från den äldre jordbrukande befolkning som redan bodde i landet. Ben-Gurion hade redan året innan uttryckligen hävdat att mycket judiskt blod flöt i de muslimska fellahernas ådror.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Anti-antisemitismen som skenmanöver

    Gunnar Hökmark: ”I Sveriges tredje största stad talar kommunens företrädare för arbetet mot islamofobi om att bränna en svensk partiledare för att hon bär en Davidsstjärna, den råa antisemitismen har nått innanför, det är inte bara V som har problem.”

    Han retweetar Fredrik Johansson, som anser att det nuvarande styret i Malmö måste bytas ut (!) för att skapa trygghet för ”stadens judiska befolkning”, och retweetar i sin tur Kvartal, som berättar att Moderaterna i Malmö ifrågasätter kommunens handlingsplan pga att Valley Ghanem som jag skrev om igår varit med och tagit fram den.

    Först det absurda i att Hökmark nu utnämnt henne till ”företrädare”. Liksom. Hon var med.

    Sedan finns det ju inga belägg för att hon är antisemit. Hennes ilska gällde att någon hon ser som landsmaninna sviker sitt lidande folk genom att bära en symbol som ett fiendeland använder för att brännmärka deras landsmän. Om detta kan man tycka vad man vill, men det är ju helt absurt att ledande svenska politiker och mediaprofiler lyfter fram denna privatperson för vad hon skrev under sitt eget inlägg på Instagram som ett bevis för att styret i Malmö ska bytas ut. Politiseringen av antisemitismen har blivit oerhört otäck.

    Här är vad vi vet. Sverige är världens minst antisemitiska land. Det är ingen åsikt, det är vad ADL säger. Sveriges mest judehatande parti är Sverigedemokraterna. De grundades av BSS, som var nynazister.

    I en tid när nyssnazisterna för första gången någonsin har en chans att sitta i en svensk regering går hela den sidan ut med storsläggan för att ta tag i antisemitismen till vänster. Inte till höger. Den spelar ingen roll. Bara till vänster.

    Och samtidigt sprider man så mycket muslimhat man kan. Valspurtens budskap är busenkelt: Muslimer är läbbiga och de finns till vänster. Vi till höger tänker visserligen regera med ett nyssnazistiskt parti som rymmer fler judehatare än något annat, men genom att hela tiden anklaga Vänsterpartiet för att vara antisemiter vrider vi smidigt rasistkortet ur händerna på vänstern!

    Så ja. Det står alltmer klart att anti-antisemitismen är en skenmanöver.

    Davidsstjärnan är ju inte Israels symbol. Men alltför många både till höger och vänster ser den så. Det är det faktiska problemet med halsbandskalabaliken, samt det faktum att hon rakt ut sa att hon tagit på sig halsbandet för att ”V skriver kärleksbrev till Hamas”.

    Jag har själv svårt att veta hur stort problem vi har med antisemitism i Sverige, och jag har verkligen försökt hitta fakta här. Judiska centralrådet har fått medel av regeringen för att polisanmäla hatbrott, men enbart när folkgruppen är judar. Allt som är brottsligt ska självklart polisanmälas, men när Brå mäter anmälningar och inte domar leder förstås detta till skev statistik. Jag kan bara se rubrikerna framför mig:

    ”Antalet polisanmälningar ökar lavinartat!”

    Jag har aldrig kallat Sverigedemokraterna för nazister. Många i mitt antirasistnätverk gör det, men jag tycker inte man ska använda det ordet lättvindigt. Nyssnazister ja, men inte utan ”nyss”. Ändå har jag de senaste dagarna själv blivit kallad nazist under mina inlägg rätt många gånger. Ironin.

    Hökmark, som ju fått min röst alla gånger han blivit vald till något, är ett djupt obehagligt bevis för att den enorma anti-antisemitismkampanj högersidan nu bedriver bara är ett verktyg för att få oss att titta bort från det faktum att man går till val på att regera med människor som Björn ”judar är inte svenskar” Söder.

    Det finns förstås judar som röstar på Vänsterpartiet, och det finns förstås också judar som är engagerade mot Israels folkmord och för ett fritt Palestina.

    Vilken hänsyn visar mitt forna parti dem?

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • ”Må hon brännas”

    Arwah Sheikh Ali med blåmärken och märken på vänster kind efter ett gripande av israelisk polis 2023.

    – Medan sionister bränner in denna symbol på hennes landsbarns kinder, väljer hon att bära den som en koppel.
    – Må hon brännas…

    Det är för mig obegripligt att etablerade medier hänger ut en privatperson som skrev en visserligen synnerligen olämplig men ändå inte olaglig kommentar under sitt eget inlägg, och dessutom låtsas att det handlar om hat mot judar och inte ilska över att Simona Mohamsson stödjer Israel som driver henne. Detta är inte ett försvar av ordvalet. Igen. Det är en reflektion över en fullständigt absurd debatt.

    För nu ska alla ”stå upp” för Mohamsson och det heter att hon är ”utsatt” och att hatet från den palestinska kvinnan visar hur judar är utsatta. Say what? När blev Mohamsson jude?

    ”Avsikten var att avslöja det rabiata hatet och rasismen bland V’s väljare, o de lyckades ganska bra med det.” skrev en skadeglad nisse nyss till mig.

    Jo tjena.

    En okänd privatperson skrev ”må hon brännas” i bemärkelsen ”brännmärkas” och hela Sveriges rassehöger löper amok.

    Jag är inte minister, inte ens politiker, jag är liksom hon bara en privatperson om än med relativt många läsare, och här är grejen:

    Under enbart de inlägg jag skrev i förrgår fick jag här och på twitter kanske femtio till hundra grova påhopp – nästan alla från män, nästan alla från folk som inte ville något annat än skriva att jag var dum, ful, idiot, antisemit, what not. Efter femton år av denna gegga bryr jag mig inte alls – jag låter allt stå kvar. Men detta med att Mohamsson nu visat ”det rabiata hatet ” bland Vänsterpartiets väljare är ju patetiskt. Jag är helt säker på att det finns. Alla politiker är hatade av någon. Ingen kommer undan. Och alla läger har folk som skriver djupt obehagliga saker. Jag kan bara säga att trots att jag i alla år propagerat för RUT, sänkta skatter och nästan all annan moderat politik är det hat jag själv, som högerväljare, fått från andra högerväljare långt, långt värre än det jag fått från någon vänsterväljare.

    Vänstern stör sig på idéerna. De går aldrig någonsin över i rå sexism och annat otyg. Påhopp från vänstern handlar om att jag är olika synonymer till egoist, eller möjligen rasist när jag förespråkat reglerad invandring. Det är min erfarenhet, det kanske hade varit annorlunda om jag inte varit så mångas ”favoritmoderat”, så make of that what you will.

    Men när det gäller perspektivet på palestinskan som skrev ”må hon brännas” och det ramaskri vi nu ser vill jag bara säga en sak:

    Jag har under årens lopp av skrivande fått minst hundra kommentarer och tweets från okända män under mina texter som utan föregående diskussion bara velat framföra en sak:

    Att de hoppas innerligt att jag blir våldtagen av en muslim, n*ger, invandrare, arab, hamasterrorist eller annan svartmuskig karl. Gärna gruppvåldtagen. Gärna också mördad på kuppen.

    Och jag är återigen inte ens minister. Var är alla stödaktioner? Nej, jag vill inte ha någon – det är inte synd om mig. Hatkommentarer ingår i det liv jag valt att leva som halvoffentlig, och de bekommer mig inte.

    Jag utgår från att även Mohamsson klarar dessa, utan stå-uppande.

    Bilden visar mannen som israelisk polis påstås ha brännmärkt.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Davidsstjärnan för att bonka V

    Efter att ha läst de flesta av de många hundra kommentarerna och tweetsen under mitt inlägg om Simona Mohamssons halsband imorse har jag funderat vidare på vad det är som skaver.

    Låt oss börja med det minst viktiga – att det var just ett halsband. Det är inte i sig oetiskt, mest konstigt. Man bär inte religiösa symboler från en religion man inte har – undantag om de tillhörde någon älskad mormor, typ. Religiösa halsband är ett sätt att känna igen varandra inom en religion. Så. En pin hade varit mer traditionsenligt och mindre iögonfallande. Men vi kan lämna placeringen därhän.

    Och problemet var ju inte heller att hon ville visa sympati med utsatta judar. Det är tvärtom bra. Den första och sista meningen är helt i sin ordning.

    Det verkliga problemet var att hon också gjorde det för att jävlas med Vänstern. Och oavsett vad man tycker om v-breven är det rätt avskyvärt att använda en symbol för en religion och folkgrupp man inte själv tillhör som politisk rekvisita i en valrörelse för att göra billiga poäng. Särskilt som många judar inte alls sympatiserar med vare sig hennes politik eller hennes inställning till Palestina. Dessutom är det barnsligt och ologiskt att säga att antisemitismen ökar pga att breven skickades till några personer som inte borde fått dem.

    Så sammanfattningsvis blir det rätt enkelt:

    Placeringen: konstig och otraditionell, men inte i sig oetisk.

    Budskapet om att visa sympati med judar: bra!

    Att använda en davidsstjärna som politisk rekvisita för att bonka V: horribel appropriering och ett hån mot alla de judar som är engagerade för ett fritt Palestina.

    Där har jag landat.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Mohamsson i davidsstjärna

    Simona Mohamsson intervjuas iklädd ljusrosa kavaj och ett halsband med davidsstjärna.

    Min första reaktion när jag ser Simona Mohamsson i davidsstjärna är att denna nya trend är fånig. Kors och stjärnor i ett halsband runt halsen har alltid varit symboler för ens egen tro. Jag bar själv ett kors i tonåren som jag fick när jag konfirmerades, liksom de flesta av mina döttrar. Man använder inte en annan religions symbol för att demonstrera sympati med människor som har den tron.

    Men nästa tanke är att det är mer än fånigt. Det är helt fel. Hon valde inte en symbol för Israel för att visa sina sympatier utan en generell symbol för en folkgrupp hon inte tillhör och där många inte håller med henne.

    ”Men tänk om det verkligen bara är judar hon syftar på då?”

    Nope. Hon bar den enligt egen utsaga, lätt travesterad, för att håna Nooshi Dadgostar för att Vänsterpartiet skickat dessa enligt mig uttjatade brev. Agerandet var politiskt, mot Palestina, för Israel, och hennes ursäkt, att judar i Sverige behöver skyddas pga Vs agerande, saknar inneboende logik.

    Det kan vara så att hon bara inte begriper bättre. Då är hon en klant. Jag tror det.

    Men om vi verkligen vill skydda varandra är det sista debatten behöver nu – från båda sidor – fortsatt ihopblandning av judar och landet Israel.

    Låt oss börja med en ordningsregel: Symbolisk sympati visar man med en dekal på rockslaget, och inte med ett halsband som i åtminstone hela mitt liv varit sättet att visa sin religion på. Alla som håller på #SvenskaTraditioner borde åtminstone stå upp för det.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Handskakningstjat

    Skärmdump av Magnus Ranstorps inlägg om islamism och handskakning, med ett citerat inlägg från Bawar Ismail och en TV4-bild.

    Det är för mig helt obegripligt att vuxna människor fortfarande kan sitta och åma sig över huruvida deras medmänniskor tar andra i hand. Alla måste ju veta idag att det inte har något med förakt att göra, utan handlar enbart om att inte vidröra det andra könet utanför familjen – och för de flesta troende muslimer handlar det ironiskt nog om respekt.

    Och helt ärligt – efter covid finns det mängder av människor som avstår helt, och jag själv skakar mycket mer sällan hand idag än förr. Insikten om vad vi delar med oss av när handflator möts sitter kvar.

    Islamism är förstås ingen ”trosriktning” som hävdas i klippet, utan ett fluffigt definierat ord man kan använda för att hetsa mot muslimer utan att bryta mot svensk lag.

    Tänk om de hade suttit och tjafsat om judiska kvinnor som vägrar ta män i hand och vilket gigantiskt problem det är för Sverige.

    Fler artiklar:

    Religion · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Sharia är inte ondska

    Igår delade jag en tweet där Ted Cruz deklarerade att muslimska kandidater i USA vill införa ”sharia” där. Mmm.

    Att ordet ”sharia” skulle vara mer eller mindre synonymt med ondska har blivit något av ett axiom.

    ”Detta är sharialagar” delade någon igår om Irans vedervärdiga avrättningar av män som deltog i protesterna i början av året. När jag och flera med mig påpekade att så inte var fallet fick vi höra ungefär att eftersom Irans lagar bygger på sharia är allt Irans lagar stödjer därmed sharia, lite tillspetsat.

    Så skulle vi aldrig formulera oss om någon annan religion – men de som försvarade påståendet var inte alls svensk rassehöger, utan människor som kallar sig antirasister. Och det vill jag rådda i här.

    Vi låter ju inte andra mordiska, fundamentalistiska regimer hitta på lagar som inte återfinns i deras religiösa skrifter för att sedan använda dessa till att hetsa mot religionen ifråga. Om Ryssland skulle hitta någon sorts långsökt stöd i bibeln för invasionen av Ukraina skulle vi inte säga ”japp, detta är kristendom!”. Och aldrig någonsin skulle vi acceptera att någon som titulerar sig antirasist använder Israels agerande som exempel på judisk lag – i alla fall inte i Sverige.

    Detta görs bara mot muslimer.

    Ursäkten är ofta att sharia är en ”lag” som muslimer ”måste” följa och att det inte finns någon sådan i andra religioner. Nu är det ju semantik, men jag tycker ”ramverk” är ett bättre uttryck – och visst stämmer det att bibeln och toran är flummigare i sina regelverk än sharia, men ”tora” betyder bokstavligt ”lag” eller ”guide”.

    Irans lagstiftning och sharia är förstås ett venndiagram. Det finns lagar som ingår i båda och lagar, som t ex att be fem gånger om dagen, som inte är iransk lag, och så finns avrättningarna av dem som protesterar som förstås saknar faktiskt stöd, även om Irans regim hittat en passage om ”krig mot gud” de tillämpar. Det är inte komplicerat.

    Och det finns förstås delar av sharia när den införs som lag som förtjänar stark kritik – framförallt de stränga straffen – särskilt för sådant som vi idag inte anser vara brott, som hädelse och otrohet. Det är dock värt att minnas att även i kristna länder har detta fram till rätt nyss varit brott som bestraffats hårt, i kristendomens namn – det står exvis rakt ut i Moseböckerna att den som är otrogen ska straffas med döden, och att många muslimska länder inte alls har kvar dessa straff, och av dem som ändå har det är det bara Iran och möjligen Afghanistan som faktiskt formellt fortfarande tillämpar dem.

    Så då är frågan vad det är som gör att ”sharia” är synonymt med ondska för så många, när det för troende muslimer i huvudsak handlar om att be, ge gåvor till fattiga och att göra en pilgrimsresa.

    Är antirasisterna egentligen rasister?

    Inte nödvändigtvis. De bara tänker inte tillräckligt långt, menar jag.

    Det faktum att bara två länder bestraffar otrohet med döden trots att det står så klart i sharia att det är vad som gäller visar att islam som religion är precis lika adaptivt när det gäller att skippa de dåliga lagarna som kristendomen varit – muslimska länder är bara lite senare på bollen.

    Och när vi inser att det går utmärkt att behålla de goda delarna och avskaffa de dåliga behöver vi sluta acceptera det ensidiga hatet mot ordet ”sharia”.

    Det gör ont i troende muslimer, och det är helt onödigt. Om man måste, skriv åtminstone ”Irans tolkning av sharia” istället för bara ”sharia”.

    Fler artiklar:

    Religion


    Följ diskussionen på Facebook: