Måwe mjölkar prideattacken

Efter vad som hittills framkommit fanns bara en person bakom pride-attacken i Berlin. Det har förekommit mängder av andra attacker sedan pride uppstod, och vad jag hittat är detta den andra som utförts av en muslim (den första var Oslo 2022). Alla andra har haft förövare med kristen bakgrund, utom två i Jerusalem, som utfördes av en ortodox jude.

Ändå sitter företrädare för Sveriges två mest HBTQ-fientliga partier och åmar sig över hur muslimer inte respekterar ”västerländska värderingar” som pride tydligen nu är.

Måwe: ”hatet mot judar som vi sett öppet manifesteras på gator och torg sedan den 7 oktober år 2023 är samma hat som islamister uppbådar jämte homosexuella, västerländska kvinnor, ateister, religionskritiker och religiösa minoriteter, ja mot friheten som sådan. Hatet hämtar sin näring ur islams urkunder, det motiveras med islam, och det görs i islams namn”

Tänk om vi skulle vända på detta och kalla manifestationer för Israel – det förekommer väl inte så många idag, men det fanns en del efter 7 oktober – för ”hat mot palestinier”, eller manifestationer för Ukraina för ”hat mot ryssar”?

Tänk om vi skulle kleta alla andra pride-relaterade dåd på judiskt eller kristet hat, som ”hämtar sin näring ur gamla testamentet”!

När det gäller Sverige har jag aldrig sett någon muslim protestera vare sig fysiskt eller verbalt mot pride. Om jag har missat någon, så rätta mig gärna. De som hetsar mot pride och transpersoner idag är uteslutande kristna och/eller nationalister.

Måwe fortsätter dock: ”Det är i denna kontext som attacken mot Pride, liksom mot julmarknader och pop-konserter ska ses; det dödliga våldet mot judar och homosexuella är inte en avvikelse, i strid med islamisternas världsbild, utan tvärtom helt i linje med deras föreställningar om ett islamiserat väst som, i likhet med Mellanöstern, inte har plats för varken judar, homosexuella, frigjorda kvinnor, sekulära eller ens dansande ungdomar.”

De terrordåd som skedde under ISIS-tiden var självklart tragiska, men bakgrunden var i regel politisk, dvs vedergällning för västerländska krigsdåd i Syrien och ibland privat hämnd för att man inte fick uppehållstillstånd, och inte en generell ovilja bland världens muslimer att acceptera ”judar, homosexuella, frigjorda kvinnor, sekulära eller ens dansande ungdomar”.

Hela texten är lång och djupt obehaglig – inte minst hur hon skjuter in ”judar” stup i kvarten, helt utan relation till övrig text. Jag har skrivit detta massor av gånger under många år:

Västvärldens muslimer har normalt inget alls behov av att vi icke-muslimer lever enligt islam. Det är inte muslimer som skjuter abortläkare eller kräver att korancitat ska sättas upp i samtliga skolsalar. Troende muslimer i kristna länder skiter fullständigt i koncerter och danser, bara de själva slipper delta.

Vad det ytterst handlar om är ju att mjölka en enskild händelse utförd av en såvitt vi vet idag ensam galning på så mycket muslimhat som möjligt.

Fler inlägg: #Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Muslimernas nazism?

Jag fortsätter väl min miniserie om varför judehat inte är en historiskt muslimsk företeelse. För muslimhatare i Sverige och världen har aldrig riktigt kunnat acceptera att det om inte största så i alla fall mest kända brottet mot mänskligheten någonsin, dvs Holocaust, utfördes av kristna nationalister.

Viljan att kleta Hitler på världens muslimer är stor. Och varje gång jag pekar på att muslimer inte alls har ett nedärvt eller religiöst hat mot judar kommer stormuftin i Jerusalem upp. Så låt oss bena lite i hans livsval genom att backa tillbaka till 1930-talet.

Vi som lever idag växte ju alla upp i efterkrigstiden, och har lärt oss om andra världskriget utifrån ett ”hur kunde detta hända”-perspektiv, där judeutrotningen var det centrala. Jag har sett många – inte bara muslimhatare – på fullaste allvar tro att syftet med kriget var att stoppa den. Men i själva verket var judarnas situation både ganska okänd och nästan helt irrelevant för alla politiska och strategiska beslut som fattades under kriget. Vad som hänt i Tyskland och Polen rullades upp åren efter 1945, och allierade styrkor och andra vittnar om chock och förundran när de upptäckte de utmärglade fångarna och gaskamrarna. USA med flera gick alltså inte med för att rädda judar – inte ens för att rädda England och Frankrike, vill jag påstå, utan för att det var rätt beslut för dem rent strategiskt. För när länder valde vilka makter de skulle stödja handlade det om politik. Om vänner och fiender och vad som gynnade deras medborgare.

Och det var förstås naturligt för ett ockuperat Palestina att stödja ockupationsmaktens fiender i hopp om att bli fria. Vi måste återigen klara av att gå i palestinska skor. Situationen i Palestina i slutet av trettiotalet var rätt komplicerad. Inte nog med att de var ockuperade. Judar hade fullt förståeligt flytt dit från i huvudsak Tyskland och Östeuropa, där de mördades, trakasserades och fördrevs, och den judiska andelen av populationen hade gått från tre procent 1850 till nästan trettio procent vid krigets slut.

Och det ironiska är ju att de som delar bilder som den i detta inlägget nästan alltid är Sveriges största invandrarhatare.

För hur reagerade palestinierna på den stora influxen av flyktingar? Precis som vi svenskar. En del med varmt mottagande, där de öppnade sina hem för de flyende, och andra var förbannade och trötta på dem.

Men den stora skillnaden var att de som var förbannade där hade rätt.

Se ironin i detta:

Dagens muslimhatare i Sverige menar att muslimerna vill ta över Sverige och införa sin religion här, och att de ”snart” kommer att vara i majoritet, och då kommer vi svenskar att behöva liksom underkasta oss både dem och deras religion – och det är förstås direkt trams – både matematiskt och politiskt. Men deras palestinska nationalistiska motsvarighet hade läst Balfourdeklarationen och de hade rätt.

Sionisterna var där för att ta över landet och hade en konkret plan för att mörda och fördriva palestinierna från deras hemland i det syftet – allt det muslimhatarna anklagar muslimer för idag. Jag säger ”sionisterna”, för vi måste komma ihåg att de avskyvärda brott mot mänskligheten sionisterna begick månaderna innan Israel bildades, under den första fasen av Nakba, inte hade stöd bland alla judar – i synnerhet inte de som levat där länge och var integrerade med kristna och muslimska palestinier. Men sionisterna var många och politiskt och vapenmässigt starka och de judar som inte var på deras sida hade inte mycket att sätta emot.

Så om vi backar till början av kriget hade vi denna situation: Storbritannien ockuperade Palestina, palestinierna ville bli fria, och det fanns dessutom ett hot, som skulle visa sig korrekt, från den enorma mängden nyinvandrade judiska flyktingar – och dessa samarbetade dessutom med ockupationsmakten mot de palestinier som ville bli fria. I Europa, långt från Palestina, fanns en ledare som förklarade krig mot deras ockupationsmakt.

I det läget valde stormuftin Haj Amin al-Husseini att liera sig med Hitler och till och med bli SS-general. Var han antisemit? Medan han självklart var antisionist – vem hade inte varit det i hans kläder – naturligtvis ville han inte att det skulle bildas ett judiskt land i Palestina – hittar jag inga belägg för något konkret hat mot judar som inte var sionister innan han lierade sig med Hitler. Han hade t ex studerat under en judisk lärare.

Och här har vi igen dubbelmoralen. Vi svenskar har sedan länge accepterat att tyska soldater som inte var involverade i holocaust normalt inte visste vad som hände i Auschwitz, och ingen lägger heller skulden på det italienska folket för att Mussolini var polare med Hitler, men palestinier ska idag på någon fläck hållas ansvariga för sin sedan länge avlidna stormuftis stöttande av Hitler. Det lyfts fram som bevis för att inte bara palestinier utan även samtliga muslimer står bakom holocaust (!).

Muslimska ledare i Nordafrika och Mellanöstern återfanns faktiskt på båda sidorna i kriget. Och precis som europeiska och övriga ledare världen över valde de som sagt alla sida efter hur det gagnade dem politiskt. De som stödde Tyskland gjorde det inte för att Muhammed sagt till dem att mörda judar. Hela den tankefiguren är så fånig att det inte ens borde behöva sägas.

Nazismen är inte Islams kors att bära utan vårt. Vi kristna, nationalistiska europeer skapade denna lära helt utan muslimers hjälp. Och den började inte med Hitler, utan med tusen år av judehat som genomsyrat vår del av världen, inklusive Sverige.

Fler inlägg: Israel-Palestina-konflikten efter 7 oktober 2023


Följ diskussionen på Facebook:

Hundratals arga, noll faktafel

Flera hundra kommentarer fick jag igår under mitt inlägg om dhimmi. Men trots att jag skrev rakt ut att jag självklart inte är expert och att jag är öppen för att korrigera eventuella fel i sak hade inte någon enda av alla arga något konkret att komma med.

Kritikerna kan delas in i tre grupper:

De som tycker att jag inte borde skriva eftersom ämnet är irrelevant.

De som menade att jag hade fel i sak, och sedan hävdade att jag skrivit sådant jag inte skrivit, alternativt inte skrivit sådant jag faktiskt skrivit.

De som bara tyckte jag hade fel, men aldrig svarade på frågan om vad.

Så jag förstår oviljan att läsa långa inlägg. Och jag kan själv ibland påpeka faktafel i långa texter utan att lusläsa hela texten, men det förutsätter ju att det finns ett konkret faktafel!

Det är för mig helt obegripligt att så många är så slöa! Varför lägga tid på att formulera så meningslösa kommentarer? Vad driver dem?

Nåja. Mina konklusioner från igår står kvar oemotsagda:

1. Dhimmisystemet var absolut diskriminerande, men Europas system var långt värre. Dels riktade de in sig på judar specifikt, medan dhimmi var lika för alla ickemuslimer, och dels gav de inte skydd till judar, som i många fall var fredlösa. Europas lagar var rasistiska.

2. Judar var ”fredade” enligt Svenska Akademiens definition, eftersom regenterna i muslimska länder åtagit sig att beskydda dem. Trots detta skedde pogromer, varav tre större, men det ska ses i ljuset av att tidsspannet var trettonhundra år, och vi pratar totalt 20 miljoner judar i hela Nordafrika och Mellanöstern. Många menar att man inte kan säga att de var fredade eftersom de var diskriminerade, men de orden är inte i motsats till varandra.

3. Antisemitiska troper är ett europeiskt fenomen. Det betyder inte att inte judehat fanns i muslimska länder – så fort en mindre grupp individer i ett land inte beblandar sig med den övriga befolkningen – som romer, samer med flera – uppstår en vi och de-känsla som kan resultera i hat, när minoriteten anses få fördelar. Men det var inte så utstuderat som i Europa, med myter om drickande av bäbisblod med mera.

Syftet med inlägget var att en gång för alla sätta stopp för påståendet att Islam överlag kräver att muslimer dödar judar, för hade det varit så hade förstås inte stora mängder judar som sagt levat fredade i muslimska länder. Alla religioner har förstås avarter, som ISIS och talibanerna, och det har även historiskt funnits muslimska grupperingar som tvångskonverterat, mördat eller fördrivit judar, men de har varit ynka få, jämfört med de kristna europeiska motsvarigheterna.

Judehatet i muslimska länder idag, som är verkligt, är inte historiskt. Det stammar ur Israels behandling av palestinierna. Detta är ingen ursäkt, bara ett krasst konstaterande.

Och det ironiska är ju att de muslimer som hatar judar har samma förvrängda syn som Busch och Måwe – de kan inte skilja på landet Israel och folkgruppen judar.


Följ diskussionen på Facebook:

Judar var fredade av muslimer

Judar levde fredade i muslimska länder fram till nittonhundratalet, skrev jag igår, och som vanligt dök det upp folk i kommentarsfälten som ivrigt vill påpeka att så inte alls var fallet.

Och jag känner att jag förklarat och utvecklat detta så många gånger i just kommentarsfält att det är lika bra att göra det här i en post en gång för alla.

Varför spelar det roll? Därför att en viktig komponent i dagens västerländska muslimhat är påståendet att muslimer hatar judar på grund av att islam på något sätt skulle kräva det av dem, och det motbevisas av historien.

Först och främst: Vad betyder ”fredad”? Att du är skyddad från angrepp – varken mer eller mindre. Och just att de var fredade var nog den främsta anledningen till att 80-90 procent av världens judar levde i muslimska länder år 1000.

”Men det skedde massor av pogromer!”

Gjorde det verkligen det? De flesta – även före Hitler – skedde i kristna länder, av kristna. Framförallt i Ryssland och Ukraina, men även i övriga Europa. I Tyskland fick de t ex bära ansvaret för pesten, vilket ledde till fruktansvärda massmord.

Jag är ingen expert på judisk/muslimsk historia, förstås, så det jag framför här är till stor del vad jag hittat när jag sökt på nätet. Om jag har fel i sak uppdaterar jag gärna. Jag har tittat på åren 600-1900 och funnit totalt tre pogromer – en i Granada och två i Fez – som dödade totalt fler än hundra judar – några tusen i alla tre fallen. Det har också funnits en handfull andra otäcka händelser med färre döda och några fall av tvångskonverteringar och utvisning.

Men notera nu att jag tittat på totalt trettonhundra år och på hela Nordafrika och Mellanöstern. Om det bodde i genomsnitt 400 000 judar i muslimska länder under dessa år och vi räknar fyra generationer per sekel betyder det att bortemot tiotusen av över tjugo miljoner totalt dödades i pogromer. En halv promille.

Låt oss jämföra med Europa. Vi hade religionskrig på religionskrig. Inte nog med att judar mördades och fördrevs – de var inte ens välkomna i Sverige förrän för 250 år sedan – och katoliker och protestanter hade också ihjäl varandra. Att vi europeer ska sitta på höga hästar och åma oss över muslimers bristande tolerans genom historien med den bakgrunden är verkligen magstarkt.

I Europa fanns hat mot judar, som spreds av kyrkan. Verklig antisemitism, med alla de troper vi känner till idag, fanns inte i Nordafrika och MÖ. Däremot fanns grupper av muslimer som ansåg att judar inte skulle tolereras och som fördrev dem eller tvingade dem till konvertering. Visst. Men de var väldigt sällsynta, jämfört med kristna.

Men så har vi dhimmi-systemet, som ideligen dras upp som exempel på antisemitism, vilket förstås är trams, eftersom det även gällde kristna. I botten var det ett regelverk för att ge en lägre standard och ställa högre krav på dem som inte var muslimer. I dess strängaste mening fick de inte äga hästar eller vapen och skulle bära vissa kläder, även om det inte tillämpades överallt. De fick betala en särskild skatt, men behövde ju å andra sidan inte betala zakat (allmosor) eller göra militärtjänst, och de garanterades därmed skydd av ledarna. Dhimmi med alla sina brister gjorde att judar och kristna var just ”fredade”, som var vad jag hävdade i inledningen.

Var särskiljandet snällt? Nope. Förstås inte, med våra mått mätt.

Men till skillnad från i muslimska länder hade det kristna Europa oftast särskilda lagar för just judar.

Även i Europa skulle de bära kläder som gjorde att de lätt kändes igen – kon-hatten, t ex, och de fick inte delta i skrån, de fick bara bo på vissa ställen och förödmjukades när de skulle avge vittnesmål, för att ta några exempel.

Den största skillnaden mellan de två systemen ligger i konceptet med permanent uppehållstillstånd. Den islamiska dhimmi-statusen garanterade en laglig rätt att existera och utöva sin religion på obestämd tid. Landets ledning hade åtagit sig att skydda dem, och även om de misslyckades ibland fanns i alla fall den ambitionen.

I Europa hade de inga rättigheter. De kunde angripas av en skränande mobb utan att någon ingrep, och de kunde utvisas när andan föll på. De var inte ”fredade”.

Och framförallt:

Medan dhimmi fanns till för att upphöja just muslimer till en särställning samtidigt som man skyddade ickemuslimer var syftet med de europeiska motsvarigheterna i huvudsak att jävlas med just judar.

Dhimmi var för muslimer. Europeisk lag var mot judar.


Följ diskussionen på Facebook:

Muslimer hatar inte judar

Vem tror Gad Saad et al att de vinner över med den här sortens retorik?

Redan frälsta delar friskt, men de de försöker övertyga – de som fortfarande inte tagit ställning – blir rimligtvis bara äcklade.

Det pågår ingen kamp mellan muslimer och judar.

Har aldrig gjort.

Jag vet inte hur många gånger – i diskussioner på nätet – jag påpekat det uppenbara: Det är historiskt sett kristna som mördat, tvångskonverterat och fördrivit judar, medan de levat fredade, precis som kristna, under muslimska ledare.

Och ja, det finns idag antisemitism i mångamuslimska länder, absolut, men den är inte religiöst betingad. Muhammed sa till sina följare att respektera Bokens folk.

Min fråga till dem som hävdar att ”det står i koranen att judar ska utrotas” är alltid: Om det varit så, varför har miljoner judar levat fredade i muslimska länder i fjortonhundra år? Hade det inte varit praktiskt att påbörja utrotningen genom att mörda dem som – pja – redan bodde där?

Fler blogginlägg: Israel-Palestina-konflikten efter 7 oktober 2023


Följ diskussionen på Facebook:

Bara muslimer måste flytta

Så denna bild delas av någon som kallar sig ”a proud Jew and Zionist” och som dagligen postar lika delar muslimhat och Palestinahat i en rad grupper.

Och jag ställer frågan till honom:

”Hade det varit i sin ordning att uppmana alla judar som vill leva enligt torahn att flytta till Israel?”

”Nej, eftersom vi judar hör mer hemma här än islamisterna samt så har islamisterna som sagt mer utrymme att vara på än vi judar.”

Nu gäller ju iofs citatet nedan USA och inte Sverige, och mer ”utrymme” per capita ställer jag mig tveksam till utan att orka räkna på det, men för denna övnings skull spelar det ingen roll.

För det är verkligen slående när man tillämpar mitt motto #användsammamåttstock hur logiken totalhavererar i den här sortens inlägg. Jag är ju liksom de flesta av er som läser mig av uppfattningen att troende människor ska kunna leva sina liv och utöva sin religion var som helst. Djupt troende muslimer gör inte normalt en fluga förnär, utan är exemplariska invånare. De super inte och deltar därmed aldrig i krogbråk eller kör rattfulla, de stjäl inte, de våldtar inte – tar inte ens kvinnor i hand – och de är populära medarbetare när det är jul och midsommar eftersom de gärna jobbar när svenskar vill vara lediga. De är artiga och vänliga, och i övrigt vill de ofta mest bara bli lämnade ifred.

Inte olikt Jehovas vittnen och ortodoxa judar.

Och ja, de har värderingar som inte är ”svenska” (dvs ”svenska på tvåtusentalet”), där homosexualitet är synd och kvinnan ska vara underordnad mannen, men det gäller även de båda andra grupperna, och de som hetsar mot pride och transpersoner i svensk debatt är som bekant inte troende muslimer utan … pja … ni vet vilka.

Så jag fortsätter med att fråga på vilket sätt judar hör mer hemma i USA än muslimer, och svaret blir ”Islamisternas värderingar och trosuppfattning passar inte in i västvärlden samt så har dom som sagt sina länder dom kan hålla sig till”.

Min sista fråga, som jag hoppas få svar på idag, är:

”Vilken är skillnaden mellan en judiskortodox familj och en troende muslimsk familj som gör att den förra ”passar in” men inte den senare?”

Vi får se om han svarar, men – det finns ingen. Kvinnorna täcker håret. Man tar inte varandra i hand om man är av olika kön.

De abrahamitiska värderingarna – både bra och dåliga – genomsyrar alla tre religionerna, och vi behöver hjälpas åt att peka på hyckleriet här.

”Whataboutism!” skriker många. Nope. Whataboutism är ett argumentationsfel som förutsätter att man försöker förflytta en diskussion från något genom att dra en falsk parallell till något irrelevant.

Tänk dig att en studentkorridor har tre inneboende flickor: Judith, Kristina och Islin, och alla tre bär sig ungefär likadant åt – både bra och dåligt – men hela tiden klagar alla bara på Islin, trots att de andra två också lämnar disken i vasken och luddet i torktumlaren.

Att peka på hyckleriet i detta är att vara rättvis och konsekvent, och att känna igen mobbing och ta ställning för den utsatta.

#Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Vikten av att säga folkmord

Det förekommer ett intressant val ikväll i USA. Det är ett primärval (alltså där partimedlemmar väljer vem som ska delta i det riktiga valet i höst) för Demokraterna gällande en stol i kongressen. Det finns 435 sådana, så varför spelar denna roll? Dels är det ett prestigefyllt distrikt, NYs tionde. Södra Manhattan – crème de la crème, med lite inslag av Brooklyn.

Men framförallt beror det på den puttelilla skillnaden mellan kandidaterna Brad Lander och sittande Dan Goldman. De är båda 50+ högutbildade judar från New York, med nästan identiska inrikespolitiska agendor.

Skillnaden ligger i attityden mot Israel. Även den kan tyckas liten. De identifierar sig båda som ”progressive Zionists” och vill se en tvåstatslösning.

Men.

Goldman menar att felet med Israel är, lite tillspetsat, bara Netanyahu, och han är ensamt ansvarig för alla dumheter, så bara han försvinner blir allt solsken. Goldman vägrar ta ordet ”folkmord” i sin mun.

Lander kallar Gaza ”folkmord”, och vill stoppa all vapenexport till Israel. Och han har Mamdani på sin sida.

Jag har själv en ambivalent ”relation” till Goldman. Jag har gillat honom massor – han och polarna Raskin och Moskowitz har varit en fröjd att se de senaste åren – pålästa, snabbtänkta, roliga och alltid fram tills nyssens på rätt sida, imo.

Tills Goldman började slira om ”right to defend itself” och liknande tror jag aldrig jag hade inte hållit med honom. Och han är uppenbart obekväm. I debatten med Lander försökte han halka undan och byta samtalsämne, vilket fick honom att framstå som i underläge, trots att han är sittande kongressledamot.

Det intressanta med valet, som i skrivande stund är på väg att räknas, är att se vad som händer när ordet ”folkmord” är den huvudsakliga skillnaden mellan två kandidater. Jag är inte ensam om analysen. Om Lander vinner, vilket han ser ut att göra, lär det skicka en megastark signal inför höstens val.

För här är grejen: Distriktet har mer än en fjärdedel judiska väljare.

Se debatten från början av juni nedan.


Följ diskussionen på Facebook:

Tusen libanesiska mödrar måste gråta

Israels säkerhetsminister Itamar Ben Gvir skriver detta efter att två soldater dödats i Libanon, där Israel mördar tusentals civila och fördriver hundratusentals för att fortsätta sin etniska rensning och expansion.

Han som tidigare sagt att det är en judisk tradition att spotta på kristna. Han som filmar sig själv när han förnedrar fångar. Han som krävde svält av befolkningen i Gaza.

Detta är Israels ledning. En av de personer de har utsett till sina företrädare. Kan vi inte bara sluta upp med tramsandet om att de bara försvarar sig själva?

Att de 90 procenten plattade hem i Gaza och tiotusentals mördade barnen, de bombade skolorna och sjukhusen, är en konsekvens av att Hamas gömde sig i precis vartenda hus?

Ben Gvir är Israels representant och hans uttalanden står landet bakom. De är i Libanon för att mörda och fördriva libaneser. De mördar barn som hämnd.

KD-väljare – läs vad han skriver och minns hur KDs åsikt är att ”Israel gör hela världen en tjänst”.

Fundera sedan på hur du får ihop spottandet på kristna och längtan efter att libanesiska mödrar får sina barn mördade med din kristna tro.

Palestina efter 7 oktober 2023


Följ diskussionen på Facebook:

Palestinarörelsens ansvar för hotbilden

Så det var en massa ilska under mitt inlägg om Hillelskolans polisbevakning i förrgår, och som vanligt var det många som inte läste innantill utan tolkade in både sånt som inte stod och sånt som direkt motsades av vad jag skrev. Så låt oss gå igenom detta sakligt:

Jag har aldrig uttalat mig om hur mycket eller lite bevakning skolan har, eller huruvida de hade bevakning under avslutningen. Vad jag däremot skrev var att Måwes påstående om ”massivt polispådrag” var lögn, och att bilden utanför Wedholms Fisk inte i sig visar något ”massivt polispådrag” kring avslutningen, eftersom polisen själva uppger att det samtidigt pågick omfattande förberedelser inför den kungliga kortegen

Självklart är det inte den absurda överdriften i att kalla ”en avdelad resurs” för ”massivt polispådrag” som var den egentliga poängen med min text, utan den implicita anklagelsen att Palestinarörelsen skadar judiska barn. För vad det kokar ner till är vem som bär ansvaret för det Måwe kallar ”den växande ofriheten bakom murar och beväpnade poliser”.

För jag håller naturligtvis med om att det är hemskt att poliser ska behöva bevaka skolor, och det är inte unikt för just denna skola. Det är placeringen av ansvar jag ifrågasätter.

Och som alltid när jag precis börjat skriva om ett ämne finns en risk att jag missat något, så jag ändrar mig gärna om fakta framkommer, men här är grejen: jag har inte hittat något konkret hot i närtid mot dessa barn. Istället hänvisar polisen till det allmänna läget i världen.

Inga bombhot, inget uttalande, inget som pekar på att barnen skulle vara måltavlor. Inte heller har jag hittat att något skulle ha inträffat på någon av Sveriges båda judiska skolor som har koppling till dem.

Någon i kommentarerna hänvisade till Säpos rapport där det står ”Den iranska regimen och dess säkerhetstjänster har även riktat sin säkerhetshotande aktivitet mot representanter för andra stater som uppfattas som regimens fiender, däribland Israel och judiska intressen. Det kan handla om att skada israeliska och judiska intressen, mål och verksamheter i Sverige.”

Ok, men det är väldigt långt från ”skada judiska intressen” till att attackera barn bara på grund av deras religion. Jag vill påminna om att Iran har en judisk minoritet som är skyddade av regimen. De terrordåd utanför Israel som Iran och proxies gjort sig skyldiga till de senaste 20 åren är en handfull, och de har varit riktade mot politiska mål – iaf vad jag lyckats hitta.

Kan det vara så att det finns hot vi inte vet om? Ja, kanske. Men det är den som hävdar att de existerar som har bevisbördan.

Så låt oss hålla dessa två tankar i huvudet samtidigt:

1. På grund av världsläget och för att skapa trygghet vaktar polisen Hillelskolan såvitt jag förstått nästan dagligen. Och det är bra. Ingen borde ha några synpunkter på det, förstås.

2. Alla försök att skuldbelägga Palestinarörelsen för detta är oacceptabla, så länge man inte kan visa vad exakt människor ur denna rörelse har gjort som utgör eller bidragit till hot mot skolan.

För som jag skrev igår: När jag försökt googla konkreta hot är det enda som kommer upp den demonstration som organisationen Judisk Antisionistisk Allians genomförde, och som föranledde ministrar att kalla dem ”odjur”. Vi tar det igen. Judar manifesterade utanför på grund av att en IDF-soldat bjöds in till lokalen efter skoltid, och det är det största ”hot” mot barnen i närtid Google kan hitta.

Israel är ett land som begår kontinuerliga brott mot mänskligheten, och att försöka stävja den fullt legitima kritiken genom att låtsas att den utsätter barn för fara är oacceptabelt. Målet nu måste vara att stoppa Israels aggressivitet i Palestina och Libanon.

Politiker som inte kan skilja på Israel och judar gör ingen någon tjänst. Både barnen i Sverige och barnen i Palestina och Libanon blir lidande av det.

openai-domain-verification=dv-W1GK7EkgWlYAVrMlvprXEjt8


Följ diskussionen på Facebook:

Alice Måwe ljuger igen

Anledningen till att inte medierna skriver om det massiva polispådraget är för att de var utanför restaurangen ifråga på grund av förberedelser inför kungaparets guldbröllopsfirande. Judiska skolan ligger en bra bit därifrån.

Jag tror inte Alice Måwe ljög medvetet, men det är ofattbart trist med politiker som bara retweetar random anonyma konton och sedan skäller på journalister.

Jag vet att de har haft polisbevakning av och till – det har många skolor. Men jag har inte hittat några belägg för att hot uttalats mot den skolan, utan det verkar mer handla om ”an abundance of caution”. Och inte mig emot – även om syftet bara är att undanröja rädsla räcker det.

Det bisarra här är att använda polisbevakning som ett bevis för en hotbild.

Om man googlar hotbild mot skolan ifråga kommer artikeln om en demonstrationi februari upp (jag skrev om den här):

För det första var de som demonstrerade själva judar. De hade förstås inga vapen och försökte inte gå in utan stannade utanför, och de protesterade mot en IDF-terrorist som var där på besök – efter skoltid.

Men detta, samt en generell oro på grund av ”omvärlden” är det som ligger bakom.

Om någon känner till något konkret hot får den gärna upplysa mig. Men jag har väldigt svårt att tro att det sitter människor i Sverige och planerar dåd mot barn på grund av deras religion. Jag kan inte se framför mig vem som skulle vilja göra det.

Vi ska ta oro på allvar. Jag har återigen inget emot poliserna. Jag reagerar mot politiker som sprider lögner och drar slutsatser det absolut saknas täckning för.


Följ diskussionen på Facebook: