Muslimers krav är alltid ”politik”

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna försöker nu överträffa varandra i att hetsa mot muslimer i syfte att svartmåla dem och trakassera dem, till nivåer som påminner om hur tyskar hetsade mot judar, romer och funktionshindrade på trettiotalet.

Sameh Egyptson är en av rassehögerns absoluta favoriter att citera, och han kandiderar nu för KD, så låt oss bara gå igenom denna lista över de fem pelarna i Islam med min favoritprincip #användsammamåttstock som redskap och se var vi landar.

Vi börjar med presuppositionen: ”krav på andra är politik”.

Stämmer det? Självklart inte. Påståendet är superlöjligt. Rent generellt skulle jag säga att alla krav som har stöd i befintlig lagstiftning knappast kan kallas politiska – det är först när man vill ändra lagen eller kräver bidrag ur statskassan med mera som det möjligen kan kallas så.

Hör själv:

Jag kräver att …

  • få byta denna tröja jag köpte på öppet köp
  • du inte blockerar vägen till mitt hus
  • få hålla en demonstration i enlighet med yttrandefriheten

Så låt oss anta att Egyptson inte är dum som ett spån och tror att det är politik när man vill att andra följer gängse regler och behandlar en i enlighet med svensk lag eller ingångna avtal, utan att vad han försöker säga är att ”krav på andra som förutsätter att vi förändrar vår befintliga lagstiftning är politik”, och låt oss studera vad han skriver ur det perspektivet:

1. ”Krav på böneutrop är politik.”

– Den här besattheten från muslimhatare vid just böneutrop, som sker vid några ynka få ställen i Sverige och stör i det närmaste noll personer är en tragisk påminnelse om hur ynkliga en del av Sveriges troende kristna är när det gäller hänsyn mot andra. Vi har tusentals kyrkor med kyrkklockor som ljuder över tusentals kvarter, men trots att vi har trehundratusen muslimer i Sverige unnar de inte några få moskéer fem minuter i veckan i avsevärt lägre ljudnivå. Det är ett faktum att de som vill ha böneutrop inte alls är politiska. Tvärtom. De tillämpar befintlig lagstiftning – samma regler som för utomhuspredikningar, idrottsevenemang, auktioner, båten Elida, Frälsis. De förväntar sig ingen särbehandling, bara likabehandling.

De som gör det till ”politik” är SD och KD, som vill särbehandla muslimer genom att inskränka deras och endast deras rättigheter.

2. ”Krav på särskilda regler under fastan är religion.”

Jag har ingen aning om vilka ”särskilda regler” han syftar på. En snabb googling säger att det finns muslimer som ber arbetsgivare om viss flexibilitet, men inget mer än så. Ni som vet vilka lagändringar muslimer krävt för att kunna fasta får gärna upplysa mig.

3. ”Pilgrimsfärd är religion. Krav på särskilda regler under aid al-adha är politik.”

Igen: va?! Vilka lagkrav har muslimer framfört gällande Eid? Jag har sett synnerligen enstaka personer vilja göra Eid till helgdag, men de har uteslutande varit etniska svenskar.

4. ”Allmosor är religion. Krav på offentlig finansiering är politik.”

Igen frågar jag mig vad han syftar på. Är det avdraget för gåvor till välgörenhet? Det är redan lag, och den som var drivande var Alf Svensson, i en annan tid, när KD var ett helt annat parti.

5. ”Bekännelsen är religion. Krav på att religionen ska styra samhället är politik.”

Ehm. Vilket parti var det du ville representera nu igen?

Slutligen:

”När man vill ha en samhällsordning enligt sharia talar vi om politisk islam.”

Jag har skrivit om detta många gånger förut, men det tål att upprepas. Sveriges troende muslimer har inga förväntningar på att Sverige ska styras enligt sharia. Jag har knappt sett någon muslim någonstans i Väst ha det, förutom att en del vill inrätta blasfemilagar – vilket jag är emot, men som sagt. Det är det enda undantaget. De som är djupt troende kräver inte att samhället hugger händerna av tjuvar eller förbjuder homosexualitet. De som istället kräver hårdare straff och hetsar mot pride och transsexuella är, som jag skrev igår, Egyptsons medpolitiker. Så snacka om att kasta sten.

Det de muslimer vill som är djupt troende är att kunna följa Islams (Sharias) fem pelare: Bön, fasta, pilgrimsfärd, allmosor, trosbekännelse.

”Religion blir politik när den ställer krav på andra!” är hans slogan.

Well.

#Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Kvinnoförakt i islam?

”Jag tycker att ni ska studera Koranen och sunna och se hur livet är i muslimska länder, speciellt för kvinnor. För mig är islam en totalitär ideologi precis som kommunism och fascism.”

Jag fick denna kommentar nyss, och jag har fått liknande många, många gånger.

För det första blandar man här ihop skrifter med religiös utövning.

Alla tre abrahamitiska religioner har samma kvinnosyn. Det finns ingen skillnad av betydelse. Kvinnan är underordnad mannen och ska stenas om hon är otrogen, hon ska klä sig blygsamt, där finns månggifte och slaveri.

Det är en sorts märklig tankevurpa att kristna och judar har rätt att välja och vraka bland våra religiösa skrifter, men den rätten saknar muslimer. Och jag har haft ändlösa diskussioner med dem som menar att det beror på islams konstruktion, man har inte rätt att välja bort, och det är förstås nonsens. Hade koranen varit så entydig hade det inte funnits grenar av islam, förstås, men framförallt har alla rätt att skräddarsy sin religion efter sitt huvud.

I Sverige har vi en miljon människor med muslimsk bakgrund, men bara trehundratusen kallar sig muslimer idag. Övriga lär hamna på samma skala som vi etniska svenskar – någonstans mellan semi-sekulär och ateist. Och bland Sveriges troende muslimer finns de som inte ber eller bär hijab och sällan går till moskéer, men firar muslimska högtider och det finns en liten grupp som ber fem gånger om dagen och lever enligt sharia. Vem kan säga till alla dessa att vi som inte är muslimer har rätt att kleta kvinnoförakt på dem, utan andra belägg än deras tro?

Så när det gäller länder finns Gender Inequality Index, och där hamnar 2023 UAE på trettonde plats (!), före nästan alla kristna länder inklusive USA. Även Albanien (35), Bosnien (43), Bahrain (44) och Qatar (52) ligger långt före de flesta länder i Sydamerika och Ostasien och även många europeiska.

Bahrain och Qatar är förstås länder som ligger nära botten av Democracy Index – detta är ingen generell kärleksförklaring till dem – utan bara ett generellt påpekande att det går att kombinera djup egen religiositet oavsett religion med en respekt för andra människors fria val.

I topp ligger Danmark, Norge och Sverige. Vi skandinaver är för närvarande världsbäst, och det ska vi vara stolta över. Det är därför dags att vi slutar sätta likhetstecken mellan islam och kvinnoförakt. Det är en fördummande generalisering och ett hån mot våra medsystrar.

Bilden är från ett hyllande av emeratiska kvinnors bidrag.


Följ diskussionen på Facebook:

Översättning av MEDs politik

Daniel Sonesson, partiledare Medborgerlig Samling, har postat ett tweet, inom citationstecken nedan, och jag översätter det åt er:

”Antingen står du på det iranska folkets sida eller så står du på den brutala, mordiska och terrorstödjande sharia-diktaturens sida. Folket har lidit av förtryck och diktatur sedan den islamiska revolutionen 1979. Den andra sidan avfyrar skarp ammunition in i sitt eget folk. De avrättar sitt eget folk framför sina egna barn och familjer.”

=> Alla som inte tycker kriget var en smart idé hatar det iranska folket och älskar mullorna.

Vi måste lära av Iran. Vi får aldrig låta de radikala islamisterna få grepp om vår demokrati och skapa sitt förtryckarsamhälle mitt i Sverige och i Europa. Dessa terroristvänner, supporters och finansiärer av Hezbollah [sic], Hamas och av rörelser mitt i våra länder, är vårt främsta demokratihot.

=> Risken att vår treprocentiga muslimska befolkning tar över Sverige och inrättar mullor som ledare och avskaffar demokratin är lika stor som den var när mullorna tog över i Iran. Där de definitivt avskaffade en demokrati. Mmm.

”Kommer jag in i riksdagen så kommer jag göra allt jag kan för att Sverige en gång för alla ska förbjuda alla dessa rörelser och deras förgreningar att få sprida sin propaganda, rekrytera och radikalisera människor mitt i våra länder och vända dem emot oss alla – finansierat av våra naiva och förlegade bidrags- och skattesystem.

Det kräver mod. Det kräver Medborgerlig Samling i riksdagen.”

=> Snälla, rösta på mig så att jag kan avskaffa yttrandefriheten och religionsfriheten.


Följ diskussionen på Facebook:

Sharia eller svensk lag?

”Troende muslimer följer sharia istället för svensk lag!” deklarerade någon nyss.

Alltså.

Människor följer sitt lands lagar av två skäl. Man sympatiserar med dem och/eller man vill inte uppleva konsekvenserna.

Så det finns lagar vi gillar: jag har ingen lust att döda någon och hade inte gjort det även om det inte varit lag.

Det finns de vi är neutrala till: deklarationen ska vara inne i tid – jag deklarerar för att jag inte vill få böter, men för mig hade tidpunkten lika gärna kunnat vara en annan.

Och så finns det lagar många inte gillar, men de följer dem för de vill inte ta konsekvenserrna. Fortkörning är ett vanligt exempel.

Svensk lag och sharia har förstås ett stort överlapp, dvs man får inte stjäla eller döda med mera, och sedan finns lagar som bara är svenska – fortkörningslagar återfinns liksom inte i koranen – och så finns lagar som bara är sharia, som gåvor till fattiga, inte betala ränta, inte äta viss mat, bön, testamenten.

Det är ett venn-diagram, uppenbarligen.

Men det finns ingen svensk lag som den som lever efter sharia inte kan följa, med lite vilja. Och omvänt.

”Dual loyalty” är en antisemitisk myt som bygger på att judar inte skulle vara lojala mot sitt hemland, utan mot Israel och/eller judendomen.

Detta är precis samma sak.

Facebook

Kristenistmaken

generic-church”Tager du denne Jan Willy Andersson till din äkta make, att älska honom i nöd och lust?

Jag svarade ja.”

Så började Yvonne Andersson, KD, sitt anförande i riksdagen 2009, när hon och hennes partikamrater med synnerligen tilltrasslade argument försökte övertyga övriga sex partier att guds lag borde ha större tyngd än invånarnas väl, och att därför skulle inte samkönade par få gifta sig.

I England finns sedan länge Beth Din, en sorts låtsasdomstol, som används av ortodoxa judar för att döma i tvister. Enligt brittisk lag kan man nämligen bestämma att en tredjepart ska lösa en konflikt, om båda i förväg förbinder sig att följa domslutet.

Så när muslimer ville ha samma konstruktion gick det förstås inte att neka dem.

Och så fick landet sina vitt omtalade och djupt hatade ”sharia courts”.

Ingen bryr sig förstås om vad ortodoxa judar håller på med. Knappt någon vet ens att de har sina egna ”domstolar”. Men i en nyansbefriad värld är sharia synonymt med handavhuggningar och dödande av konvertiter. Den som i någon liten mån vill leva enligt Allahs ord är en förtäckt samhällsomstörtare, som närsomhelst kommer att vända sig emot övriga invånare och tvinga på oss hijaber och böner.

generic-jew-davidEn hel del frikyrkliga kristna, enligt traditionell byäldsteprincip, väljer förstås också att lösa konflikter inom sitt samfund.

Är det bra? I en dimension är det förstås inte det. De tre abrahamitiska religionernas lagar är i stora delar patriarkaliska och framförallt kvinnor far ofta illa när gamla testamentet blir rättesnöre. Men samtidigt inser de flesta av oss att vuxna människor måste få fatta sina egna beslut.

Kristna Världen idag kallade för några år sedan, i en artikel som nu blivit viral, Ebtisam Aldebe för ”islamistfru”.

Anledningen var att hennes man Mahmoud uttryckt att det är bekymmersamt att, enligt honom, muslimer konverterar för att bättra på sin asylansökan. Han säger sig ha bevis för att detta sker. Huruvida han har rätt eller fel blir i artikeln irrelevant – man gör inga försök att komma till botten med frågeställningen.

Han har sagt så, alltså är han islamist (?), och så blir hans fru ”islamistfru”.

Fundera lite över det ordet, och vad det innebär. Hade hennes man under motsvarande omständigheter kallats för ”islamistmake”?

Själv ser jag ju inte islamismen i hans påstående. Om han har rätt ÄR det bekymmersamt, uppenbarligen, för man ska inte konvertera för att få asyl. Har han fel är problemet förstås att han har fel, och inte att han anser att agerandet skulle ha varit problematiskt om han haft rätt.

Jag vill inte för ett ögonblick försvara den absurda domen i Solna, och jag anser sedan jag var tonåring att svenska nämndemannasystemet är fel, och oavsett om Aldebe faktiskt varit partisk mot kristna konvertiter eller ej är det uppåtväggarna att det ens ska gå att misstänka att så skett.

Men det är också märkligt att vi har en benämning på den som vill inrätta ett samhälle enligt muslimsk lag, men inte på den som vill det enligt kristen eller judisk lag.

Anledningen är förstås att svensk lag från början vilar på biblisk grund. Att vi fram till helt nyligen inte var ett smack ”bättre” än islamister, utan hade inrättat vårt samhälle efter hur vi uppfattade att vår gud ville att vi skulle leva.

Det finns fortfarande många kristna som vill se mer av bibeln i våra samhällsregler. Det tog ända till 2009 innan vi fick samkönade äktenskap i Sverige, och anledningen var nästan enbart att vissa kristna inte ville gå emot hur man uppfattade att gud definierat ordet. KD röstade emot motionen som de övriga sex partierna stod bakom, men kunde förstås aldrig förklara på vilket sätt homoäktenskap skulle hota samhället.

Vad är då Yvonne Andersson, som anser sin gudstro vara viktigare än medmänniskors rätt att leva som de vill?

”Kristenist”?

Är hennes man, Jan Willy Andersson, då en ”kristenistmake”?

Om en person hade sagt ”det är bekymmersamt att imamer försöker konvertera kristna för att de ska få asyl” hade knappast någon kallat vederbörandes partner för ”kristenistfru”, utan de som överhuvudtaget hade brytt sig hade istället fokuserat på huruvida det var sant eller ej.

Jag är emot nämndemannasystemet för att det är farligt för rättssäkerheten – och läs gärna Viktor Bankes artikel för goda exempel. De allra flesta nämndemännen gör säkert ett kanonjobb, och det finns självklart lagfarna domare som är färgade av sin politiska, religiösa eller kulturella bakgrund, men de är avsevärt färre. Interasistmen har under årens lopp hittat nazister, rasister och övriga främlingsfientliga bland i huvudsak SD-utsedda nämndemän.

The takeaway från Aldebe-debaklet behöver vara att nämndemannasystemet behöver ses över.

Inte att inte religiösa ska få ta plats i samhället.

För ska vi diskutera problemet med islamister behöver vi samtidigt diskutera problemet med kristenister. Det är ingen relativisering. De är fler och de har större makt. De har ett eget parti, och även om många sunda människor återfinns i KD – jag känner åtskiliga kristdemokrater, och de är alla varma och engagerade medmänniskor som vill världen väl – kan ingen neka till att partiet i stora delar drivs av kristenism.

Men den diskussionen tar vi inte. För vi inser att i en demokrati måste väljarna även få välja representanter som står för ett samhälle vi absolut inte vill se, så istället för att fokusera på personernas rätt att uttrycka sina åsikt, och istället för att etikettera angriper vi deras argument när de förespråkar en politik vi inte vill se.

Men i övrigt låter vi dem vara ifred att leva efter de regler de själva valt.

Även om det innebär att man låter en präst, imam eller byäldste medla i eller avgöra en tvist, och även om jag själv tycker vederbörande ”dömer” på ett sätt jag anser fel.

Är jag för sharia? Inte alls. Sharia omfattar mycket som är vackert, som hur man tar hand om fattiga och gamla, men det faktum att sharia förespråkar dödande av bland annat homosexuella förtar förstås en del av skönheten.

Men den ”regeln” stammar från Tredje mosebok 20:13, och är gemensam även för judar och kristna: ”Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.”

Vi utgår inte från att Yvonne Andersson vill döda homosexuella bara för att hon inte vill att de ska gifta sig, och vi behöver ge samma benefit of a doubt till muslimer.

Se nyanser.

Dra inte ut alla linjer till extrempunkter, utan sluta med halmgubbetänket.

Det är allt jag begär.