Religion

  • Terrorklassat brödraskap?

    Skärmdumpsgrafik av ett inlägg från Gunnar Hansson (@Boden1900) om Helena och Muslimska brödraskapet.

    Jag svarade att jag får betalt i silverpenningar.

    Faktum är att jag en tid tänkt skriva om just Muslimska brödraskapet, men jag har inte fått tummen ur riktigt. Så låt oss börja här:

    EU kriterier är inte komplicerade. Man ska ha deltagit i eller meningsfullt bidragit till [försök till] terrordåd, och det är förstås svårt att kleta på hela organisationen, som är bred med många grenar. Det verkar dock inte spela någon större roll för dem som hatar muslimer. ”Muslimska brödraskapet” låter ju för många muslimhatare läskigt i sig, och med termer som ”infiltrerar” och ”radikaliserar” och ”islamiserar”, följt av ”hot mot demokratin” är det inte svårt att bli superrädd och skrika ”gör något!”.

    Sedan finns också uttrycket ”kopplingar till terrorism”.

    Som ni vet som hängt med ett tag är just ”kopplingar till” ett uttryck jag verkligen avskyr, för det säger absolut ingenting, men kan göra stor skada. Jag har sällan eller aldrig hört det användas meningsfullt, utan alltid för att gömma undan att man inte har något konkret att komma med.

    För i princip alla i världen har kopplingar till alla. De flesta av Europas muslimer utanför Balkan och Frankrike är 1–3 generationens invandrare, och har därför ofta ”kopplingar till” muslimska brödraskapet i form av någon mosters mans kusin som jobbar på ett universitet i Istanbul eller på ett partikansli i Tunisien, och kan man terrorstämpla hela muslimska brödraskapet för att de har ”kopplingar till” exvis Hamas kan man ju hävda att en stor del av Sveriges och övriga Europas muslimer har ”länkar till terrorism”, med alla konsekvenser det kan innebära för dem som individer och för deras familjer.

    Häpp!

    Poängen är att ”terrorism” har blivit ett ord vi i Väst alltmer bara använder för muslimska illdåd. Exempel: När ligor i Afghanistan mördar, kidnappar, spränger med mera kallas det ”terrordåd” och de skyldiga är inte bara ”terrororganisationer”, utan ”islamistiska terrororganisationer”, så även om deras motiv inte har ett smack med religionen att göra blir de bevis för att muslimer är läskiga och islam farligt. När latinamerikanska ligor begår exakt samma brott är det dock sällan terror och definitivt inte ”kristen terror”.

    Terrorklassificering används alltmer som ett sätt att slippa argumentera och för att kunna fortsätta bygga ut islamiseringsmyten. Vi som tänker själva behöver sätta ner en fot här. Det är enligt mig inte längre Sverigedemokraterna som är mest drivande här – KD, som en gång stod för religionsfrihet och sunda kristna värderingar, håller på att gå om dem när det gäller hyckleri.

    Fler artiklar:

    Religion · Samhällsdebatt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Hur saknade barn blev könsstympade

    Liberalernas Facebookinlägg om 850 elever som saknas i svenska skolor

    ”190 kommuner har svarat på Ekots fråga om hur många elever som de fortfarande inte fått kontakt med. Hälften svarar att det finns en eller flera elever som inte kommit tillbaka till skolan, och i många fall finns misstankar om att barnen är utomlands.”

    Utifrån denna information har Simona Mohamsson et al dragit slutsatsen att dessa 850 barn eller åtminstone en hel del av dem blivit hedersförtrycksbortförda och könsstympade och dessutom bortgifta.

    Historien bakom Liberalernas inlägg från igår är extremt typisk för hur islamiseringsmyten blir alltmer mainstream. För visst. Islam nämns inte, men för svensk rassehöger är hundvisslorna megatydliga. Mohamsson vet att ”barn som skulle ha suttit bredvid sina kompisar i klassrummet har i stället, mot sin vilja, förts ut ur landet i hederns namn, till könsstympning, så kallade uppfostringsresor eller tvångsäktenskap” får hela skocken att associera till Sveriges muslimer.

    För det enda skolorna rapporterat till Ekot är ju att det finns barn de inte fått tag på. Vi vet inte hur det har sett ut förr om åren. Brukar de dyka upp så småningom? Det verkar så enligt dagens rapportering. Är de fler än vanligt? Färre? Utan den jämförelsen är det svårt att dra några slutsatser alls.

    Undersökningen gjordes en månad efter skolstart, men det framgår inte hur noga de varit. Kan barnen bara ha flyttat till en annan kommun? Kan de ha bytt skola men meddelandesystemet inte funkat?

    Det finns självklart en lång rad skäl som inte innebär könsstympning.

    Hemmasittare, sjuk men inte sjukanmäld, men också familjer som faktiskt flyttar utomlands. ”Flyttar” är nämligen det ord vi brukar använda när människor byter hem. Inte ”i många fall finns misstankar om att barnen är utomlands”, som om familjer begår brott när de lämnar landet, eller, à la Liberalerna, ”förts ut ur landet i hederns namn” – vad betyder det uttrycket ens?

    Jag har haft massor av kollegor som bott i Sverige med sina familjer i några år, och sedan flyttat tillbaka eller till något annat land. Jag kan mycket väl tänka mig att inte alla kom ihåg att meddela barnens skolor vid ett snabbt beslut under sommaren.

    Könsstympning är självklart verkligt och fruktansvärt. Vi har många invandrade kvinnor i Sverige som är drabbade. Samtidigt är det ett faktum att det inte finns något dokumenterat fall av könsstympning utförd i Sverige någonsin, och att det finns två flickor vars föräldrar dömts för att ha könsstympat dem utomlands, och båda domarna kom 2006. Det kan självklart finnas mörkertal. Men om vi ska hålla oss till vad vi faktiskt vet har ingen könsstympats på 20 år, och ändå verkar Liberalerna övertygade om att en väsentlig del av de 850 råkat ut för det.

    All respekt till alla eldsjälar som verkligen bryr sig om och lägger tid på de barn som drabbas av bortgifte och könsstympning.

    Men när jag ser inlägg som Simonas nedan känner jag inget annat än att japp, ytterligare en utsatt grupp hon kan piggybacka på i sin iver att fortsätta exploatera islamiseringsmyten.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Religion · Rasism


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Sharia vs. svensk lag

    Venndiagram över hur sharia och svensk lag kan överlappa

    Så jag skrev att svensk lag inte utgör något hinder för den som vill leva enligt sharia, och fick sedan ägna dagar åt att förklara att jag aldrig påstått att allt som är tillåtet enligt sharia också är lagligt i svensk lag, utan bara att det är möjligt att leva enligt båda.

    Så för er som fortfarande inte begripit vad jag försökte säga har jag skapat detta venndiagram. Varför spelar det roll? Jo, för att en del av islamiseringsmyten bygger på att muslimer måste leva i ett land där sharia är lag. Islamiseringsmytomanerna blandar helt enkelt ihop sharias krav på individen med de delar som förutsätter statlig rättslig makt för att tillämpas – som till exempel hudud, de föreskrivna straffen för vissa brott.

    Många påpekade att svensk arvsrätt med laglotter och orubbat bo krockar, och det stämmer, men det går att lösa med testamenten. I de sällsynta fall en dotter skulle ärva mindre än sin del enligt svensk lag kan hon, efter förälderns död, absolut begära jämkning, men föräldern ifråga har ju fortfarande levat enligt sharia.

    Så ett sidospår här: Många anser, fullt förståeligt, att sharia är diskriminerande och drar slutsatsen att lagarna betyder att kvinnor är ”mindre värda”. Troende muslimska kvinnor ser det enligt min erfarenhet inte så. Gud via Muhammed stipulerade tydligt att kvinnors pengar – genom arv eller arbete – är helt deras egna. Hur mycket pengar hon än har ska hennes man försörja henne. Så om man tänker sig ett syskonpar som är gifta med ett annat syskonpar och deras respektive föräldrar dör och lämnar efter sig 150 000 var får döttrarna 50 000 och bröderna 100 000. Men sedan ska bröderna dela med sig av sina pengar, vilket resulterar i att döttrarna disponerar över 100 000 och bröderna 50 000. Detta är förstås förenklat. Männen behöver inte ge sina fruar hälften så länge de uppfyller försörjningskravet, så se det mer som ett exempel. Men min poäng är att man kan liksom inte bara lyfta ut en komponent ur sharia och klanka ner på den, utan måste se till hela systemet.

    Ytterligare en komponent i islamiseringsmyten är att peka på hur många muslimer som enligt Pews undersökning från 2013 ville leva i ett land där sharia är lag. Detta ses som ett bevis för att Sveriges muslimer säkert som synden har samma strävan. Argumentet är att eftersom 99 % av de tillfrågade muslimerna i Afghanistan svarade ja betyder det att Sveriges alla afghaner också vill det. Men det är en sak att som god muslim svara ja på en fråga i en opinionsundersökning och en helt annan att driva en aktiv kamp för något.

    Bland det dummaste jag hört senaste dagarna är dock att eftersom det bara fanns tre muslimska länder (fel – det fanns tre imperier, men dussintals länder) för fem-sexhundra år sedan, och det nu minsann finns 53, skulle vara ett tydligt tecken på den livsfarliga islamiseringen. De allra flesta av dagens muslimska länder hade muslimsk majoritetsbefolkning även då, men de var inte självständiga länder. Och visst finns ny muslimsk majoritet, framförallt söder om Sahara och i Sydostasien, men om vi jämför med kristendomen, som sedan dess spridits inte bara i Subsahara och Asien utan även till båda de amerikanska kontinenterna, är det med samma logik kristeniseringen vi ska vara rädda för.

    Andelen muslimer har sedan ~1500 gått från 16 % till en fjärdedel, medan andelen kristna gått från 18 % till en tredjedel, även om kristendomen nu på grund av sekularisering tappat några procentenheter.

    Where is the outrage?!

    Fler artiklar:

    Religion


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Islamiseringsmyten debunkad

    Islamister

    Efter de senaste dagarnas diskussioner har jag insett att det är mer relevant än någonsin att definiera vad som menas med ”islamister”, eftersom de påstås vara så farliga, och det har nu gått så långt att regeringen tillsatt en ”islamiseringsutredning”.

    Så låt oss bena ut detta en gång för alla.

    När Sveriges muslimhatare, som Richard Jomshof, talar om ”islamister” brukar de börja med att konstatera att vi har ”runt en miljon invånare med muslimsk bakgrund”, vilket är relativt korrekt – jag räknade på det häromveckan. Men sedan sker glidningen. Man går från siffran ”en miljon” och lägger sedan svepande till att ”inte alla är islamister” och får det därmed att, utan att säga det, låta som om det är nästan en miljon svenska muslimer som strävar efter att införa sharia i Sverige för alla som bor här.

    I själva verket är det så här:

    Av de runt en miljon svenskar som har muslimsk bakgrund är runt 700 000 inte muslimer längre, om de någonsin var.

    Runt 90 000 medlemmar i muslimska samfund, det vill säga runt en procent av alla vuxna svenskar, har besökt en moské senaste året enligt SOM-institutet. Förhållandet mellan muslimer som ber fem gånger om dagen och muslimer som besöker en moské åtminstone några gånger om året är i USA ungefär 1:1,75. Om vi applicerar samma förhållande på Sverige får vi omkring 51 400 som utför salah fem gånger om dagen.

    Skulle dessa rösta för särlagstiftning om något parti föreslog det? En fingervisning ges av att Nyans i förra valet fick 28 000 röster, men det de i huvudsak ville förändra vad gäller lagstiftning var att ge muslimer minoritetsstatus, förbjuda koranbränningar och införa islamofobi som separat brottsrubricering. Skulle Sveriges praktiserande muslimer vilja införa exempelvis hudud, det vill säga de fasta straffen inom klassisk islamisk straffrätt, i Sverige? Förmodligen är de som vill det ynka få, men det har ingen praktisk betydelse på grund av hur få de är totalt.

    Hur många strävar efter att införa särlagstiftning?

    Om vi med ”strävar” menar ”skriver brev”, ”kampanjar”, ”propagerar” så att det märks är antalet såvitt jag kan hitta noll idag. År 2006 skrev Mahmoud Aldebe, då ordförande för Sveriges muslimska förbund, ett öppet brev till riksdagspartierna där han krävde särregler för muslimer. Detta dras fortfarande, tjugo år senare, ideligen upp som exempel på den fasansfulla islamiseringen i Sverige. Men vad som hände var att Sveriges muslimska råd, paraplyorganisation för nio muslimska förbund, tog avstånd från kraven, och flera muslimska företrädare kritiserade dem öppet. Aldebe själv backade dessutom från formuleringen om särlagstiftning och sade att han inte ville ha parallella lagar utan anpassningar av svensk lag.

    Sedan dess finns inget känt exempel på någon som vågat sig på något liknande. Jag har letat. Och eftersom han fortfarande är Sveriges alla muslimhatares goto-exempel på hur muslimer försöker ta över Sverige utgår jag från att ingen mer finns. Så. Noll kända personer idag.

    Och nu kommer vi till de verkliga islamisterna. De som inte nöjer sig med särlagar, utan aktivt propagerar för att alla svenskar ska leva efter sharia. Det är de som är de verkligt farliga. De som alla muslimhatare ligger vakna om nätterna och oroar sig för. De som ska ta över Sverige säkert som ögat.

    Vilka är de? Jag har frågat detta hur många gånger som helst och aldrig fått svar. Upplys mig! För jag har aldrig hittat någon enda sådan person.

    Så har vi det där med de våldsbejakande islamisterna. Någon påstod idag att de är ”flera tusen”. Faktum är att det vet ingen. Den siffran kommer från år 2017, mitt under IS-tiden. Dåvarande Säpochefen Anders Thornberg:

    “Vi pratar om ungefär 3 000 personer, av dem är drygt 2 000 våldbejakande islamistiska extremister. Det innebär inte att det är 3 000 personer som ska begå terrorattentat, det innebär att det är individer som kan stödja, samla in pengar, rekrytera och på olika sätt vara behjälpliga med logistik.”

    Det är allt. Det finns ingen senare siffra, så låt oss sluta säga ”tusentals” och konstatera att ingen vet. Det var en annan tid med andra förutsättningar.

    Säpo menar idag att våldsbejakande islamism tillsammans med högerextremism utgör Sveriges främsta terrorattentatshot. Men. Den gigantiska tankevurpan bland så många islamismalarmister är att de inbillar sig att det finns grupper i Sverige vars mål är att göra Sverige till ett kalifat. Det är inte så Säpo beskriver hotet. Istället menar de att hotet kommer från att i huvudsak ensamma eller små grupper av individer kan få för sig att ”straffa” Sverige (min sammanfattning) för att vi är ”islamfientliga”:

    ”Terrorattentatshotet från våldsbejakande islamism bedöms i huvudsak utgöras av ensamagerande unga aktörer som har radikaliserats på nätet och som planerar att utföra attentat med enkla medel mot lättillgängliga mål.”

    Så här har vi det. Islamiseringsmyten sammanfattad: ”Vi har en miljon människor med muslimsk bakgrund (korrekt), och inte alla är islamister (nähä, men kanske åttahundratusen) som vill göra Sverige till ett muslimskt kalifat där vi alla tvingas leva under sharia. Och jättemånga av dem är våldsbejakande och dessutom föder de superdupermånga barn.”

    Fler artiklar:

    Religion · Samhällsdebatt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Vilka är Åkessons islamister?

    Koranen och Sveriges rikes lag.

    Jag tycker jag har framfört detta så många gånger, men efter alla kommentarer och framförallt twitterreplies jag fått under gårdagens inlägg är det tydligt att det inte räcker:

    Svensk lag utgör inget hinder för den som vill leva enligt sharia.

    Om man förstår detta självklara inser man också varför den så kallade ”islamiseringen” är en myt. Det har förekommit enstaka individer som har velat se särlagstiftning, men de är ynka få. Den enda lag som över huvud taget har diskuterats seriöst är förbud mot att elda upp religiösa symboler. Och det är inte i sig islamistiskt att vilja det – många som inte är muslimer har också den åsikten, och det finns förbud mot religiösa förolämpningar i merparten av Europa.

    Jimmie Åkesson har definierat en islamist som någon som ”sätter islam före demokratiskt stiftade lagar och individuell frihet”. Så när han säger att ”mycket tyder på att Vänsterpartiet primärt men också Socialdemokraterna har varit väldigt bra på att mobilisera de islamistiska rösterna som tidigare hade andra partier att rösta på” syftar han rimligtvis på de 28 000 väljare som röstade på Nyans i förra valet.

    Trehundratusen vuxna svenskar identifierar sig som muslimer, och av dem har 90 000 besökt en moské senaste året. Menar han alltså att en tredjedel av moskébesökarna inte vill ha demokrati och individuell frihet? Eller gäller det bara ett subset av dessa 28 000? Hur många ”islamister” kan förändra ett valresultat?

    Vi kan inte fortsätta acceptera att ”islamist” används som nedsättande epitet på svenska muslimer som bara vill vara ifred i sitt utövande av sin religion och som inte gör en fluga förnär. För självklart är det så att alla som är djupt troende följer sin guds påbud i första hand. Det var för övrigt precis den egenskapen hos kristna tyskar som fick dem att gå emot Nazitysklands lagar.

    Den som anklagar sina medmänniskor för att inte vilja följa ”demokratiskt stiftade lagar” eller för att inte vara för ”individuell frihet” ska inte kunna komma undan med det. Åkesson behöver förklara vilka i helskotta lagar han menar att Sveriges troende muslimer vägrar följa på grund av sin religion.

    Fler artiklar:

    Religion · Svensk partipolitik · Rasism


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Urspårad Janouch

    Fyra kvinnor i hijab står framför en bro i en stadsmiljö. De representerar olika svenska politiska partier: Nooshi Dadgostar (Vänsterpartiet), Magdalena Andersson (Socialdemokraterna), Amanda Lind (Miljöpartiet de gröna), och Elisabeth Thand Ringqvist (Centerpartiet).

    Men nu har väl ändå Katerina Janouch spårat ur helt …

    Vad tror hon ”sharialagar” är? Ska vi förbjuda människor att donera till fattiga? Att be? Att resa till Mecka? Att fasta eller deklarera sin tro? För de är de fem grundbultarna i islam.

    Muslimhatet var obehagligt före valet, och blir nu allt otäckare.

    Jimmie Åkesson skyller valförlusten på att de mytiska ”islamisterna” har använt sin rösträtt, medan Alice Teodorescu Måwe skyller på ”antisemitiska väljare med utrikes bakgrund”.

    Varje dag som gått sedan valet visar bara på den muslimhatande röta som genomsyrat den höger jag alltid tillhört. Vi måste hitta en väg tillbaka till det underbara land där vår statsminister kunde säga ”tack för att ni valde Sverige”.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Religion · Valet 2026


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Två tredjedelar muslimhat

    Som jag skrev igår, och som många av er noterade, fick jag enorma mängder hatkommentarer under inlägget om trettonåriga Yasmine som polisanmält hur hon knuffades av sin elsparkcykel på väg hem från fotbollsträningen av en blond man som skrek ”jävla muslimjävel” till henne. Rätt många påstod att hon kört på en gångbana, vilket det inte finns belägg för. Många tyckte hon förtjänade det bara genom att vara muslim.

    ”Mannen som knuffade henne bör vi bygga en staty av. Hatten av till en sån legend 👏🏻👏🏻”

    Många tvivlade på händelsen och krävde att polisrapporten publiceras (?!), men Helsingborgs Dagblad har rapporterat att polisen försöker identifiera mannen, och jag ser inte horder av rassar skrika ”det är säkert inte sant” när svenska tjejer rapporterar brott.

    Störst motargument var whataboutismen, förstås.

    ”Jösses, men när en svensk flicka blev nedslagen bakifrån med en väska av en musselman, vad tyckte du om det?”

    Och här är grejen. Man kan absolut argumentera för att en svala gör ingen sommar, men det större syftet med mitt inlägg var inte att rapportera händelsen, utan att visa att så här kan det gå med den hatretorik vi ser från riksdagsledamöter i Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och delvis Liberalerna. De har legitimerat hatet.

    Och för att möta detta påstående sitter alltså nästan två tredjedelar av alla som skriver – och notera att detta är människor som följer mig, dvs Helena, inte Richard Jomshof eller Alice Teodorescu Måwe – och skriver kritiskt eller fientligt. Många hatar flickebarnet. Några hatar mig.

    Och det är ett långt större bevis på den glidning samhället gjort än ett enstaka fall av misshandel. För alla dessa hatare hade ju alternativet att bara bläddra vidare. Inte skriva något alls. Låta hatet stanna i tanken. De skrev ju hos mig, inte tvärtom.

    Det borde finnas en megaspärr hos varje vuxen individ att inte tycka att en trettonåring som misshandlats på grund av sin religion förtjänar det.

    Vi som samhälle måste vara bättre än så här.

    AI har gått igenom alla kommentarer och twitter replies, som efter drygt två dygn var 926, om man räknar bort mina egna. Klassificeringen framgår av fliken ”Kodade kommentarer”, och vissa är tveksamt klassificerade, men fel har gjorts åt båda hållen.

    Fler artiklar:

    Rasism · Svensk partipolitik · Religion


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Jävla muslimjävel!

    “Jävla muslimjävel!”

    Hon är tretton år och en okänd man knuffade henne av elsparkcykeln så att hon for in i en påle.

    Dit har muslimhatet från högerpartierna tagit oss. Legitimiseringen av muslimer som måltavla. Utpekandet av dem som roten till allt ont. Richard Jomshofs vedervärdiga retorik om hur muslimer kan sluta vara muslimer, och Ebba Buschs hetsande runt slöjor.

    Jag försöker undvika att dra paralleller till Tyskland – Godwins lag, ni vet – men likheterna är så slående, hundra år senare. Hatet mot muslimer från makthavare har uppenbarligen givit Sveriges rasister ett frikort att misshandla flickor.

    Igår skrev jag om Christer Sfeir, som ser ett demokratiproblem när muslimer anser att hotet mot den egna gruppen är en viktigare valfråga än vård, skola och skatter. Tänk er den artikeln i en tysk tidning för hundra år sedan. “De får inte väga in hotet mot sin folkgrupp när de bestämmer hur de ska rösta!”

    Jag är tacksam för Näthatsgranskaren som har polisanmält tretton inlägg av Jomshof för hets mot folkgrupp. Men även om han blir dömd lär han bli minister om de vinner – Sverigedemokraterna brukar ha högre tolerans för kriminalitet när det gäller de egna.

    Tove Lifvendahl skrev nyss att demokratin överlever oavsett vem som vinner. Men när en blivande regering har som målsättning att införa särlagstiftning i syfte att trakassera muslimer – som förbud mot sjal på allmän plats om den är muslimsk, men inte, vad jag hittat, om den är judisk eller kristen eller om man bara fryser om öronen, och Sverigedemokraternas förslag om att stoppa moskébyggen utan motsvarande krav på andra religiösa byggnader – då har vi börjat ta steg bort från demokratin.

    Som ~1926.

    Och vi har sett hur fort det kan gå sedan.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Rasism · Religion


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Svenskt kalifat

    Muslimerna kommer att vara i majoritet i Sverige i mitten av seklet, säkert som ögat, och då kommer vi alla att få leva i ett kalifat.

    Jag har hört det i bortemot femton år, och skrev om det redan 2015 – två år innan Pew Research hällde vatten på kvarnen genom en synnerligen feltolkad rapport.

    Men jag ser påståendet ploppa upp lite nu och då, så det är dags för en ny mytknäckare.

    Vem räknar vi som muslim? Den som har muslimska föräldrar, den som kallar sig muslim, den som är troende eller den som aktivt vill införa straff för konvertiter? Vi kan inte räkna dem innan vi vet vilka vi syftar på.

    Låt oss börja med den ofta citerade Pew-undersökningen. Kom ihåg att året var 2017 mitt i en av Europas största flyktingkriser sedan andra världskriget:

    “Sverige, som också har tagit emot ett relativt stort antal flyktingar, skulle påverkas ännu mer om migrationsnivåerna från 2014 till mitten av 2016 fortsatte på obestämd tid: Sveriges befolkning (8 procent muslimer 2016) skulle i högscenariot kunna öka till 31 procent muslimer år 2050, jämfört med 21 procent i mellanscenariot och 11 procent utan ytterligare muslimsk invandring.”

    De förutsätter alltså att den extrema invandring vi hade de åren hade fortsatt och fortsätter fram till 2050, med oförminskad styrka. Det scenariet är förstås redan borta.

    Sedan har vi muslimhatarräknenissarna som satt sig ner med Excel.

    De brukar börja med att räkna alla som har minst en förälder från ett muslimskt land som muslimer, sedan utgå från att de föder massor av barn och sedan extrapolera därifrån, genom att anta att alla muslimer föder massor av barn, medan den icke-muslimska befolkningen står helt still.

    Så för att Sverige ska bli ett kalifat behöver således två ting vara sanna. 1) Alla som har en muslimsk förälder växer automatiskt upp som troende muslim och 2) alla muslimer är så extrema att de vill införa sharialagar i Sverige och avskaffa demokratin.

    Låt oss börja med att titta på den större gruppen – de med rötter i muslimska länder. Man brukar säga att de är “runt en miljon”. Jag tog fram lite färska siffror från förra året. Fullständig uträkning finns i det länkade kalkylarket.

    Landets procentandel muslimer enligt Pew multiplicerade jag med invandrargruppen från det landet. Så då räknas nästan alla afghaner och nästan inga sydkoreaner.

    Jag tittade på tre grupper:

    • Utrikes födda plus inrikes födda med båda föräldrarna från samma land: 1 142 000
    • Sedan la jag till dem med två föräldrar födda utomlands, men i olika länder, genom att lägga till dem som halvor: 1 213 000
    • Slutligen la jag till dem med en inrikesfödd förälder, också som halvor: 1 275 000

    Vad vi vet är dock att kristna minoriteter från muslimska länder i Mellanöstern flytt hit i högre utsträckning än muslimer. Vår iranska, syriska och libanesiska befolkning är långt mer kristen än siffrorna visar. Irans befolkning är till 99,5 procent muslimsk enligt Pew, men en svensk undersökning från 2020 av personer med bakgrund i Iran, Irak, Turkiet och Bosnien/f.d. Jugoslavien visade att religionsfördelningen i Sverige skiljer sig tydligt från ursprungsländerna.

    Bland iranier identifierade sig bara omkring en åttondel som muslimer, och även bland irakier, turkar och bosnier var andelen muslimer lägre än ursprungsländernas nivåer, medan kristna och icke-religiösa var överrepresenterade. Och skillnaden mellan 99,5 procent och en åttondel när det gäller en grupp på omkring 120 000 personer visar hur enormt mycket en sådan beräkning kan överskatta antalet muslimer bara när det gäller Iran.

    Jag känner att det fortfarande finns belägg för att säga “runt en miljon svenskar har muslimska rötter”.

    Men nu glider vi in i nästa område: Även om du har muslimska rötter är du förstås inte nödvändigtvis muslim själv.

    Så en bättre fråga än muslimska rötter är hur många som identifierar sig som muslimer.

    Två SOM-undersökningar har de senaste åren landat på omkring 2,5–3 procent.

    En väljarbarometer från Novus pekade också på 2,6% bland svarande röstberättigade.

    Mindre trovärdiga är dels ISSP 2016, som fick 1,1 procent men bara besvarades av totalt 1 140 personer, dels Pews undersökningar och uppskattningar. Pew påpekar själva att vanliga befolkningsundersökningar lätt missar just muslimska invandrargrupper och deras svenska uppskattningar bygger därför på en kombination av undersökningar, register och migrationsdata.

    Sammantaget tycker jag därför att runt 300 000 som själva identifierar sig som muslimer är en rimlig uppskattning.

    Men sedan kommer vi till frågan hur många som är troende.

    203 663 är medlemmar eller regelbundna deltagare i de statsbidragsberättigade muslimska trossamfunden, men bara omkring 90 000 är både medlemmar i en muslimsk församling och har besökt en moské det senaste året.

    Och det är ju rimligtvis i den gruppen vi hittar dem som medelst barnafödande planerar att göra Sverige till ett kalifat genom att bli tio miljoner till antalet på tjugo år.

    Här är tabellen i sin helhet:

    Fler artiklar:

    Religion · Samhällsdebatt


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Islam är inte problemet

    Någon hävdade precis att problemet med islam är att det är en patriarkalisk religion idag, till skillnad från kristendomen som slutat vara det. Det är förstås bara trams. Det är framför allt regionen, inte religionen, som avgör hur patriarkaliskt ett land är. Alla religioner går att anpassa.

    Så igår skrev jag om hur AI felanvänds. Idag vill jag påpeka hur lätt det är att använda AI rätt. Bara fråga vilket index som bäst mäter ojämställdhet, och be sedan din favvo-AI-chat jämföra Europas två muslimska länder (Kosovo har inga data) med sina grannar, och du får detta. Här finns landpoängen och rankingen i 2025 års rapport.

    Alla religioner går att anpassa. Det är regioner, inte religioner, och deras traditioner, historia, ekonomi, grad av självständighet och frihet från förtryck som i huvudsak avgör vilka rättigheter kvinnor har.

    Islam är inte ett större hinder för detta än kristendom.

    Fler artiklar:

    Religion


    Följ diskussionen på Facebook: