Sverige

  • Värna muslimskt liv

    Muslimsk familj firar midsommar i Sverige

    ”Från vänster till höger – alla säger sig värna om judiskt liv och judar. Så passande då att lägga skulden för antisemitismen på svenska muslimer. Den högerradikala rörelsens omformulering av sig själv, från antidemokratisk till demokratins fanbärare, möjliggör ironiskt nog att positionera sig mot antisemitism och spela ut en stereotyp bild av judar mot en lika konstruerad grupp muslimer.

    Vad är det för slags judiskt liv som man i så fall vill främja och lyfta fram? Och vilkas? Omfattas även våra liv? Trots att nya forskningsrapporter från både Forum för levande historia och Segerstedtinstitutet tydligt visar att antisemitism och negativa attityder mot judar är mest utbredda hos moderata och sverigedemokratiska väljare – och minst förekommande hos miljöpartistiska och vänsterpartistiska dito – fortsätter det dominerande narrativet vara att antisemitism är något som enbart ”vänstern” ägnar sig åt. Därför kan också våra liv och symboler användas som partipolitiska slagträn av liberaler och dess högerradikala vänner.”

    — Channa Riedel: ”Varför skulle jag och mina vänner vara lojala med Israel?”

    Varje gång jag ser orden ”främja judiskt liv” tänker jag att absolut, det är precis vad alla partier är helt överens om, och även nästan alla svenskar i världens minst antisemitiska land. Alla judar ska kunna gå trygga i sina religiösa symboler överallt i Sverige. Ingen av rang säger emot. Antisemiterna stryks och puttas bort när de visar sitt fula tryne.

    Men vi har två partier vars enda målsättning är att sabotera, hetsa mot, läbbigförklara, hata muslimskt liv, och ytterligare två som accepterar detta utan protester.

    Inte nog med att de inte vill att muslimer ska kunna vara trygga när de bär sin religiösa symbol – de vill straffa dem när de gör det.

    Svenskar kan överlag delas in i två grupper:

    Vi som anser att båda de abrahamitiska folkgrupperna förtjänar exakt samma stöd och respekt. Ingen ska bli ifrågasatt för sitt religiösa val och alla ska vara trygga i att visa sin tro och tillhörighet offentligt.

    De som har samma syn på den ena folkgruppen som nazisterna hade på den andra. Inkräktare, snyltare, ohederliga, farliga, organiserade mot fosterlandet, strävar efter att ta över, måste bort.

    Jag ser fram emot den dag det blir lika självklart att vilja värna muslimskt liv i Sverige som övrigas.

    Fler artiklar:

    Rasism · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Sharia vs. svensk lag

    Venndiagram över hur sharia och svensk lag kan överlappa

    Så jag skrev att svensk lag inte utgör något hinder för den som vill leva enligt sharia, och fick sedan ägna dagar åt att förklara att jag aldrig påstått att allt som är tillåtet enligt sharia också är lagligt i svensk lag, utan bara att det är möjligt att leva enligt båda.

    Så för er som fortfarande inte begripit vad jag försökte säga har jag skapat detta venndiagram. Varför spelar det roll? Jo, för att en del av islamiseringsmyten bygger på att muslimer måste leva i ett land där sharia är lag. Islamiseringsmytomanerna blandar helt enkelt ihop sharias krav på individen med de delar som förutsätter statlig rättslig makt för att tillämpas – som till exempel hudud, de föreskrivna straffen för vissa brott.

    Många påpekade att svensk arvsrätt med laglotter och orubbat bo krockar, och det stämmer, men det går att lösa med testamenten. I de sällsynta fall en dotter skulle ärva mindre än sin del enligt svensk lag kan hon, efter förälderns död, absolut begära jämkning, men föräldern ifråga har ju fortfarande levat enligt sharia.

    Så ett sidospår här: Många anser, fullt förståeligt, att sharia är diskriminerande och drar slutsatsen att lagarna betyder att kvinnor är ”mindre värda”. Troende muslimska kvinnor ser det enligt min erfarenhet inte så. Gud via Muhammed stipulerade tydligt att kvinnors pengar – genom arv eller arbete – är helt deras egna. Hur mycket pengar hon än har ska hennes man försörja henne. Så om man tänker sig ett syskonpar som är gifta med ett annat syskonpar och deras respektive föräldrar dör och lämnar efter sig 150 000 var får döttrarna 50 000 och bröderna 100 000. Men sedan ska bröderna dela med sig av sina pengar, vilket resulterar i att döttrarna disponerar över 100 000 och bröderna 50 000. Detta är förstås förenklat. Männen behöver inte ge sina fruar hälften så länge de uppfyller försörjningskravet, så se det mer som ett exempel. Men min poäng är att man kan liksom inte bara lyfta ut en komponent ur sharia och klanka ner på den, utan måste se till hela systemet.

    Ytterligare en komponent i islamiseringsmyten är att peka på hur många muslimer som enligt Pews undersökning från 2013 ville leva i ett land där sharia är lag. Detta ses som ett bevis för att Sveriges muslimer säkert som synden har samma strävan. Argumentet är att eftersom 99 % av de tillfrågade muslimerna i Afghanistan svarade ja betyder det att Sveriges alla afghaner också vill det. Men det är en sak att som god muslim svara ja på en fråga i en opinionsundersökning och en helt annan att driva en aktiv kamp för något.

    Bland det dummaste jag hört senaste dagarna är dock att eftersom det bara fanns tre muslimska länder (fel – det fanns tre imperier, men dussintals länder) för fem-sexhundra år sedan, och det nu minsann finns 53, skulle vara ett tydligt tecken på den livsfarliga islamiseringen. De allra flesta av dagens muslimska länder hade muslimsk majoritetsbefolkning även då, men de var inte självständiga länder. Och visst finns ny muslimsk majoritet, framförallt söder om Sahara och i Sydostasien, men om vi jämför med kristendomen, som sedan dess spridits inte bara i Subsahara och Asien utan även till båda de amerikanska kontinenterna, är det med samma logik kristeniseringen vi ska vara rädda för.

    Andelen muslimer har sedan ~1500 gått från 16 % till en fjärdedel, medan andelen kristna gått från 18 % till en tredjedel, även om kristendomen nu på grund av sekularisering tappat några procentenheter.

    Where is the outrage?!

    Fler artiklar:

    Religion


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Stolt över mitt fosterland

    Vaknar ofantligt stolt över mitt fosterland som verkar ha vägrat Richard Jomshofs, Björn Söders, Jimmie Åkessons, Ebba Buschs och Alice Teodorescu Måwes vedervärdiga hetskampanj mot Sveriges muslimer. Det är min främsta känsla idag. Och jag hoppas deras partiers avskyvärda värderingar aldrig mer kommer att dominera en svensk valkampanj.

    Därefter är jag ofantligt och rätt förvånat lycklig över hur Moderaterna blev så mycket större än Sverigedemokraterna. Vem hade vågat tro det? Från ett underläge på ett par procentenheter till det omvända. Jag tror inte egentligen mätningarna hade fel, utan att många gamla moderater återvände på sluttampen. Det kanske verkar irrelevant, men det ändrar dynamiken – Åkesson kan aldrig i närtid komma dragandes med sitt ”vi är Sveriges näst största parti” igen, och M kan fortsätta som ett av Sveriges två statsbärande partier.

    I panelerna på Syres valvaka igår var jag uppenbart längst till höger, med en publik som trots det var intresserade av att höra hur jag resonerade. Jag gav min syn på utrikespolitiska frågor, framförallt Israel och Palestina, förstås, och på vad som händer härnäst. Det var särskilt kul att flera av er som läser vad jag skriver kom fram och hälsade. Det är fantastiskt att höra hur mina tankar påverkar människor jag tidigare aldrig mött. Det var en superkul kväll med både gamla och nya vänner. Även Sami var nöjd. Som ensamt djur bland över 200 humans blev han väldigt klappad och gullad med.

    Jag började tro Liberalerna skulle klara sig kvar efter stjärnkuppen – och jag såg det på Twitter innan jag såg det i opinionsmätningarna. Jag har blandade känslor runt det – innan den där ökända kramen tyckte jag det var trist att ett av Sveriges äldsta partier såg ut att åka ur. Partiet som alltid varit mitt och många andras andrahandsval, och som alla andra moderater har jag förstås känt många folkpartister i mitt liv.

    Men efter ödesvalet har jag absolut önskat dem nederlag. Detta parti som till min besvikelse år 2018 röstade ner en regering med M och Kristdemokraterna som ändå lovat att inte ens samarbeta med Sverigedemokraterna har nu gått all in vad gäller muslimhetsen. Inte lika illa som Sverigedemokraterna och KD, förstås, men de har underbyggt den. Falskheten hos Simona Mohamsson är stötande för mig. Men nu är de kvar, och vi får se vad de gör av det.

    Så vad händer nu, om resultatet står sig? Vänsterpartiet kommer inte att sitta i en regering. Centerpartiet kommer aldrig att acceptera det. Så vi har absolut en ”who blinks first”-situation. Men på grund av beslutet på V:s partistämma kan de inte ge sig lätt, så det kommer att ta några veckor innan de oundvikligen ger upp.

    Och när jag lyssnade på Ulf Kristersson inatt kändes det som om han absolut inte kommer att kämpa för att hålla fast vid Sverigedemokraterna – jag kan ha fel, men han verkade närmast lättad över deras kassa resultat. I mitt huvud är detta ett långt bättre resultat för M framledes än om högersidan vunnit med ett Sverigedemokraterna som var större än M.

    Så det finns som jag ser det två alternativ:

    Mest troligt är förstås en socialdemokratisk regering tolererad av V, kanske med Miljöpartiet och/eller C, som regerar med hoppande majoriteter, där KD, M och L av och till hjälper dem undan V.

    Men det finns också på samma sätt en öppning för en alliansregering, tolererad av Sverigedemokraterna. Och med tanke på hur Kristersson om och om igen upprepade att det finns en tydlig majoritet för högerpolitik i Sverige känns det som om han vill dit. Felet i den tankefiguren är förstås att både C och Sverigedemokraterna visserligen kan kallas höger, men bara om man tillämpar helt olika definitioner. Sverigedemokraterna är höger som i ”nationalister” och C är ekonomisk- och socialpolitisk höger, medan Sverigedemokraterna där snarare är vänster. Eller. ”Nationalist-socialister”, skulle man kunna säga. Eller, förkortat, ”nationalsocialister”. Mmm.

    Så ja. Jag röstade ju inte egentligen på en vänsterregering, utan på en långsiktig återgång till en stabil svensk politik, som aldrig mer kommer att erbjuda nyssnazister regeringsposter. Vi är absolut inte där idag, men vi har tagit ett första steg längs den vägen.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik · Valet 2026


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Mörkhyad och oönskad

    Moderaternas Facebook-annons om att grovt kriminella med dubbelt medborgarskap ska kunna bli av med sitt svenska medborgarskap, med ett polisfoto av Ismail Abdo.

    Bilden visar Ismail Abdo, och ja, han är även turkisk medborgare, och han har förmodligen begått många hemska brott som han är häktad för i Turkiet, och det är absolut bättre för oss alla i Sverige om han inte är välkommen tillbaka efter dom.

    Men det vet långt ifrån alla.

    Vad vi ser är en mörkhyad man som får representera alla gängkriminella och vad vi läser är att den mörkhyade mannen inte är välkommen i Sverige eftersom han är en hemsk människa.

    Alldeles oavsett vad vi tycker om indragna medborgarskap är annonsen ofantligt rasistisk. Och jag kan inte begripa att det inte är ramaskri om den. Om Sverigedemokraterna lagt upp något dylikt i Fredrik Reinfeldts dagar hade vi garanterat reagerat. Men nu finns denna på Moderaternas officiella Facebooksida.

    Är vi så kokta grodor att detta inte ens registrerar längre?

    Fler artiklar:

    Migrationspolitik · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Fyra liter medusin mot brott

    Jag har avsiktligt avstått från att ha en massa åsikter om de så kallade ”straffrabatterna”, för det är en sån fråga där jag ser båda sidorna, och även om jag inser att frågan är viktig för både brottsoffer och förövare tar liksom sidorna ut varandra i mitt huvud.

    Å borgarnas sida: Det känns fel i magen att brott nr 2, 3 och 4 ska bli ”billigare”. I synnerhet när det handlat om unga förövare som dessutom fått åldersrabatt. Det har ju liksom öppnat dörren för dem att inte bekymra sig om konsekvenserna, eller än värre för dem som utnyttjar dem för brott att inte göra det.

    Å andra sidan: Ett av syftena med ett straff är att förbereda för ett bättre liv. Det finns inget självändamål i extremt långa straff – det är en diskussion jag tagit förr. En inlåst människa kostar i alla ändar.

    Så där har vi kanske svaret. Jag tycker diskussionen från högersidan är onödigt raljerande. Det låter som om man hittat en fiffig lösning ingen tänkt på tidigare och nu ska den blåsas upp som universalbotemedel. Som Pippis fyra liter medusin.

    Vänstersidan är å andra sidan onödigt kuvad. Det är väl klart att det är svårt att ställa sig på bovars och banditers sida, men det behöver man inte. Man behöver bara lugnt efterfråga vad målet är.

    För det är fullt möjligt att rabatterna gör skada, och det är också möjligt att de inte gör det, och nästan säkert finns sanningen däremellan.

    Så rätt väg framåt behöver ju vara något så tråkigt som att utreda. Låt statistiker och kriminalvårdsexperter och ekonomer klura.

    I alla fall tänker inte jag bestämma mig förrän efter det.

    Fler artiklar:

    Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Måwe mjölkar prideattacken

    Efter vad som hittills framkommit fanns bara en person bakom pride-attacken i Berlin. Det har förekommit mängder av andra attacker sedan pride uppstod, och vad jag hittat är detta den andra som utförts av en muslim (den första var Oslo 2022). Alla andra har haft förövare med kristen bakgrund, utom två i Jerusalem, som utfördes av en ortodox jude.

    Ändå sitter företrädare för Sveriges två mest HBTQ-fientliga partier och åmar sig över hur muslimer inte respekterar ”västerländska värderingar” som pride tydligen nu är.

    Måwe: ”hatet mot judar som vi sett öppet manifesteras på gator och torg sedan den 7 oktober år 2023 är samma hat som islamister uppbådar jämte homosexuella, västerländska kvinnor, ateister, religionskritiker och religiösa minoriteter, ja mot friheten som sådan. Hatet hämtar sin näring ur islams urkunder, det motiveras med islam, och det görs i islams namn”

    Tänk om vi skulle vända på detta och kalla manifestationer för Israel – det förekommer väl inte så många idag, men det fanns en del efter 7 oktober – för ”hat mot palestinier”, eller manifestationer för Ukraina för ”hat mot ryssar”?

    Tänk om vi skulle kleta alla andra pride-relaterade dåd på judiskt eller kristet hat, som ”hämtar sin näring ur gamla testamentet”!

    När det gäller Sverige har jag aldrig sett någon muslim protestera vare sig fysiskt eller verbalt mot pride. Om jag har missat någon, så rätta mig gärna. De som hetsar mot pride och transpersoner idag är uteslutande kristna och/eller nationalister.

    Måwe fortsätter dock: ”Det är i denna kontext som attacken mot Pride, liksom mot julmarknader och pop-konserter ska ses; det dödliga våldet mot judar och homosexuella är inte en avvikelse, i strid med islamisternas världsbild, utan tvärtom helt i linje med deras föreställningar om ett islamiserat väst som, i likhet med Mellanöstern, inte har plats för varken judar, homosexuella, frigjorda kvinnor, sekulära eller ens dansande ungdomar.”

    De terrordåd som skedde under ISIS-tiden var självklart tragiska, men bakgrunden var i regel politisk, dvs vedergällning för västerländska krigsdåd i Syrien och ibland privat hämnd för att man inte fick uppehållstillstånd, och inte en generell ovilja bland världens muslimer att acceptera ”judar, homosexuella, frigjorda kvinnor, sekulära eller ens dansande ungdomar”.

    Hela texten är lång och djupt obehaglig – inte minst hur hon skjuter in ”judar” stup i kvarten, helt utan relation till övrig text. Jag har skrivit detta massor av gånger under många år:

    Västvärldens muslimer har normalt inget alls behov av att vi icke-muslimer lever enligt islam. Det är inte muslimer som skjuter abortläkare eller kräver att korancitat ska sättas upp i samtliga skolsalar. Troende muslimer i kristna länder skiter fullständigt i koncerter och danser, bara de själva slipper delta.

    Vad det ytterst handlar om är ju att mjölka en enskild händelse utförd av en såvitt vi vet idag ensam galning på så mycket muslimhat som möjligt.

    Fler artiklar:

    Religion · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Jag har inte förflyttat mig

    När alla argument är slut dras rasistkortet, fick jag alltid höra när jag skrev om migrationspolitik för 10-15 år sedan. Och visst fanns det sanning i det. Även om jag själv är en globalist och för en relativt fri invandring blev även mitt skrivande ofta attackerat av dem som inte accepterade att en enda asylsökande avvisades.

    Det gällde särskilt när jag – före de flesta borgerliga politiker – konstaterade att jag inte tyckte vi skulle ge permanent uppehållstillstånd till någon som inte visat att den kan försörja sig själv. Den åsikten var närmast högerradikal när jag först presenterade den.

    När jag ser tillbaka på alla år av skrivande känns det som om jag stått i princip still – med samma värderingar – hela tiden, men dåtidens höger startade till vänster om mig, passerade mig för fem-sex år sedan, möttes av välkomnande före detta BSS-medlemmar som är verkliga rasister och har nu samlats i en invandrarföraktande, muslimhatande sörja. Jag ser dagligen människor jag respekterat och trott mig dela värderingar med göra mig besviken.

    ”Jaså du föredrar kommunister?!”

    Framför fullblodsrasister?

    Ja.

    Detta val är bara ledsamt. Om fyra år önskar jag mig ett borgerligt alternativ som inte förutsätter att jag lägger min röst på en regering med den här sortens avskyvärda åsikter.

    #Valet2026

    Fler artiklar:

    Migrationspolitik · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Muslimer hatar inte judar

    Vem tror Gad Saad et al att de vinner över med den här sortens retorik?

    Redan frälsta delar friskt, men de de försöker övertyga – de som fortfarande inte tagit ställning – blir rimligtvis bara äcklade.

    Det pågår ingen kamp mellan muslimer och judar.

    Har aldrig gjort.

    Jag vet inte hur många gånger – i diskussioner på nätet – jag påpekat det uppenbara: Det är historiskt sett kristna som mördat, tvångskonverterat och fördrivit judar, medan de levat fredade, precis som kristna, under muslimska ledare.

    Och ja, det finns idag antisemitism i mångamuslimska länder, absolut, men den är inte religiöst betingad. Muhammed sa till sina följare att respektera Bokens folk.

    Min fråga till dem som hävdar att ”det står i koranen att judar ska utrotas” är alltid: Om det varit så, varför har miljoner judar levat fredade i muslimska länder i fjortonhundra år? Hade det inte varit praktiskt att påbörja utrotningen genom att mörda dem som – pja – redan bodde där?

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Religion


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Ansvarig för Breivik

    ”Inte alla muslimer är terrorister, men alla terrorister är muslimer.”

    Detta har förstås motbevisats många gånger, men aldrig så tydligt som för femton år sedan. Vi var i Verdun den dagen. Mitt i det som numera är Centre de la Paix och en gång var en av de blodigaste platserna i Europas historia vaknade vi till det obegripliga.

    Och till Björn Söders med flera hetsande mot ”fredens religion”, innan det stod klart vem förövaren var.

    Breivik drevs av invandrarhat, rå hudfärgsrasism, muslimhat och ”vänsterhat”, och han hyllade Israel samtidigt som han var konspiratorisk till vissa andra judar. Hans tankegods återfinns förstås till stora delar hos både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna idag.

    Betyder det att de är lika genomruttna som han?

    Det är en intressant fråga.

    ”A thing is not necessarily true because a man dies for it”, skrev Oscar Wilde.

    Det omvända måste också gälla: Ett ändamål är inte nödvändigtvis korrupt för att någon mördar för det.

    Naturligtvis var Breiviks det. Jag tror inte det finns en enda idé han någonsin haft som jag inte avskyr.

    Men min övergripande poäng är att rasisterna har inte fel för att Breivik mördade i rasismens namn, utan för att rasism är fel även utan hans dåd.

    För om vi alla accepterar att Breiviks dåd inte i sig är argument mot SD och KD måste det omvända också gälla.

    Hamas gärningar i det förflutna kan inte vara ett argument mot Palestinarörelsen.

    Kom ihåg det nästa gång ni hör att propalestinier är ”hamaskramare” och ”för terror”.

    Med #användsammamåttstock-principen blir därmed proisraeler ”Breivikkramare” och ”för terror”.

    Antingen kör vi halmgubbeprincipen och alla som har en åsikt är ansvariga för alla stollar som delar den åsikten eller också är ingen det.

    Muslimer är inte ansvariga för Akilov, kristna är inte ansvariga för Breivik, rasister ska mötas med motargument.

    Låt oss idag tänka på alla offer för hat och terror.

    Offren i Utøya och offren 7 oktober är bortom vår hjälp.

    Barnen i Gaza och på Västbanken mördas fortfarande nästan varje dag.

    #Valet2026

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Muslimers krav är alltid ”politik”

    Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna försöker nu överträffa varandra i att hetsa mot muslimer i syfte att svartmåla dem och trakassera dem, till nivåer som påminner om hur tyskar hetsade mot judar, romer och funktionshindrade på trettiotalet.

    Sameh Egyptson är en av rassehögerns absoluta favoriter att citera, och han kandiderar nu för KD, så låt oss bara gå igenom denna lista över de fem pelarna i Islam med min favoritprincip #användsammamåttstock som redskap och se var vi landar.

    Vi börjar med presuppositionen: ”krav på andra är politik”.

    Stämmer det? Självklart inte. Påståendet är superlöjligt. Rent generellt skulle jag säga att alla krav som har stöd i befintlig lagstiftning knappast kan kallas politiska – det är först när man vill ändra lagen eller kräver bidrag ur statskassan med mera som det möjligen kan kallas så.

    Hör själv:

    Jag kräver att …

    • få byta denna tröja jag köpte på öppet köp
    • du inte blockerar vägen till mitt hus
    • få hålla en demonstration i enlighet med yttrandefriheten

    Så låt oss anta att Egyptson inte är dum som ett spån och tror att det är politik när man vill att andra följer gängse regler och behandlar en i enlighet med svensk lag eller ingångna avtal, utan att vad han försöker säga är att ”krav på andra som förutsätter att vi förändrar vår befintliga lagstiftning är politik”, och låt oss studera vad han skriver ur det perspektivet:

    1. ”Krav på böneutrop är politik.”

    – Den här besattheten från muslimhatare vid just böneutrop, som sker vid några ynka få ställen i Sverige och stör i det närmaste noll personer är en tragisk påminnelse om hur ynkliga en del av Sveriges troende kristna är när det gäller hänsyn mot andra. Vi har tusentals kyrkor med kyrkklockor som ljuder över tusentals kvarter, men trots att vi har trehundratusen muslimer i Sverige unnar de inte några få moskéer fem minuter i veckan i avsevärt lägre ljudnivå. Det är ett faktum att de som vill ha böneutrop inte alls är politiska. Tvärtom. De tillämpar befintlig lagstiftning – samma regler som för utomhuspredikningar, idrottsevenemang, auktioner, båten Elida, Frälsis. De förväntar sig ingen särbehandling, bara likabehandling.

    De som gör det till ”politik” är SD och KD, som vill särbehandla muslimer genom att inskränka deras och endast deras rättigheter.

    2. ”Krav på särskilda regler under fastan är religion.”

    Jag har ingen aning om vilka ”särskilda regler” han syftar på. En snabb googling säger att det finns muslimer som ber arbetsgivare om viss flexibilitet, men inget mer än så. Ni som vet vilka lagändringar muslimer krävt för att kunna fasta får gärna upplysa mig.

    3. ”Pilgrimsfärd är religion. Krav på särskilda regler under aid al-adha är politik.”

    Igen: va?! Vilka lagkrav har muslimer framfört gällande Eid? Jag har sett synnerligen enstaka personer vilja göra Eid till helgdag, men de har uteslutande varit etniska svenskar.

    4. ”Allmosor är religion. Krav på offentlig finansiering är politik.”

    Igen frågar jag mig vad han syftar på. Är det avdraget för gåvor till välgörenhet? Det är redan lag, och den som var drivande var Alf Svensson, i en annan tid, när KD var ett helt annat parti.

    5. ”Bekännelsen är religion. Krav på att religionen ska styra samhället är politik.”

    Ehm. Vilket parti var det du ville representera nu igen?

    Slutligen:

    ”När man vill ha en samhällsordning enligt sharia talar vi om politisk islam.”

    Jag har skrivit om detta många gånger förut, men det tål att upprepas. Sveriges troende muslimer har inga förväntningar på att Sverige ska styras enligt sharia. Jag har knappt sett någon muslim någonstans i Väst ha det, förutom att en del vill inrätta blasfemilagar – vilket jag är emot, men som sagt. Det är det enda undantaget. De som är djupt troende kräver inte att samhället hugger händerna av tjuvar eller förbjuder homosexualitet. De som istället kräver hårdare straff och hetsar mot pride och transsexuella är, som jag skrev igår, Egyptsons medpolitiker. Så snacka om att kasta sten.

    Det de muslimer vill som är djupt troende är att kunna följa Islams (Sharias) fem pelare: Bön, fasta, pilgrimsfärd, allmosor, trosbekännelse.

    ”Religion blir politik när den ställer krav på andra!” är hans slogan.

    Well.

    #Valet2026

    Fler artiklar:

    Religion · Svensk partipolitik


    Följ diskussionen på Facebook: