Etikettarkiv: Sverige

Förtalet och försvaret av Neturei Karta

Publicerat den av

Så igår la jag upp en bild på några judar från Neturei Karta, och flera personer gick bananas på Facebook, trots att jag inte ens nämnde dem. Så jag tänkte passa på att möta några av de påståenden som framfördes. Jag har skrivit om gruppen tidigare, men mest i bisatser.

De är uppskattningsvis 5000 personer, och namnet betyder ”Stadens väktare”, och ”staden” är Jerusalem. De finns i huvudsak i och runt Jerusalem, och i London och New York. Jag har strölyssnat på intervjuer med några av dem av och till. Framförallt rabbinen Elhanan Beck deltar ofta och gärna. Han bor numera i London, men hans familj hör till en gammal palestinsk släkt – han nämner sju generationer. Han pratar ofta och gärna om hur det var när hans mor bodde i Palestina, och hur judar, kristna och muslimer levde i vänskap och respekt.

Neturei Karta är bokstavstroende, och deras tolkning av torahn är att judar som grupp är förbjudna att bilda ett land i Israel/Palestina. De får bo där, men det ska inte vara deras land förrän Messias kommer.

Ur detta följer att de anser att sionisterna begick ett brott mot Gud när Israel grundades.

En grundläggande tankefigur i judendom är ju att de är Guds utvalda folk, och att Gud alltid straffar – och belönar – dem direkt, vilket inte sker med oss ickejudar. Därför har de kommit fram till att förintelsen var ett straff från Gud, och att brottet, eller åtminstone ett av brotten, ifråga var sionismen, som ju då höll på att sprida sig. De grundades faktiskt före kriget – 1938.

Om detta kan man ju tycka vad man vill. Varje religiös människa eller grupp har ju rätt att göra sina egna tolkningar av sina religiösa skrifter så länge de inte skadar andra.

På 60- och 70-talet började de utveckla relationer med palestinska och andra ledare i Mellanöstern. Arafat gav till och med en av dem, Rabbi Moshe Hirsch, en position i hans kabinett.

Läs mer hos Ha’aretz.

Jag försvarar inte allt de hittar på, förstås. Alla bokstavstroende oavsett religion trampar fel här och var. Påven också.

Men eftersom deras existens är superfarlig för alla som stöttar den etniska rensningen av palestinier utsätts de till skillnad från andra ultrareligiösa för rätt extremt förtal, och det är de delarna jag vill rådda i här.

Från gårdagens kommentarsfält:

* ”Neturei Kerta är extrema judiska fundamentalister …”

Japp.

* ”… homofober …”

De tolkar torahn som att homosexualitet är synd. Precis som katoliker tolkar bibeln. Däremot har jag inte hittat några exempel på att de inte tycker om homosexuella eller vägrar befatta sig med dem. Så nej.

* ”… och kvinnohatare …”

Naturligtvis hatar de inte kvinnor. Alla religioner som bygger på gamla testamentet lär ut att kvinnor ska lyda sina män. Men det är våldsamt fel att därmed påstå att alla troende kristna, judar och muslimer HATAR kvinnor. Den här sortens tramsigt förtal ser jag normalt bara när det gäller muslimer.

* ”… samt stinker av hederskultur och barnförtryck.”

Jag googlade detta, och det har förekommit ett fall i Jerusalem för snart tjugo år sedan, där en kvinna påstods inte ge sitt barn tillräckligt med mat, och när hon skulle arresteras protesterade övriga. Det är allt. Och detta kletas alltså på hela gruppen.

Neturei Karta lever ungefär som Amish, och det kan man ha synpunkter på om man vill. Men om man är helt ok med Amish och ensidigt attackerar den grupp som vill se ett fritt Palestina har man fallit för hasbara.

* ”… Dessutom stöder de Irans regim och hamas …”

Ledarna har utvecklat vänskapsband med Irans regim och Hamas, det är riktigt, eftersom de har samma mål – en palestinsk enstatslösning, och de anser dessutom att allt bråk i regionen stammar från Israel, och att Hamas och Iran bara försvarar sig.

Det betyder självklart inte att de stödjer allt Hamas och Iran hittar på. Och igen. Låt oss använda samma måttstock. USA är polare med Saudi. De begår precis samma brott mot sin befolkning som Hamas och Iran. Att bara ensidigt fördöma Iran och Hamas, men inte andra diktaturer av samma kaliber, är hyckleri.

* ” …plus de är förintelseförnekare.”

Den här delen är absolut inte sann. Ja, några individer deltog FÖR TJUGO ÅR SEDAN i en konferens, som de borde låtit bli, eftersom där fanns både förintelseförnekare och David Duke. De är väl helt enkelt inte särskilt bra på att välja sina sammanhang – jag kan tänka mig att det blir så när man lever delvis avskärmade. Men jag har lyssnat på talet som hölls, och det handlade inte alls om att FÖRNEKA förintelsen, utan i huvudsak om hur förintelsen missbrukas för att försvara Israels etniska rensning och numera även folkmord på palestinierna.

Att kalla någon för ”förintelseförnekare” för att hen vistas i samma rum som förintelseförnekare är förstås inte bara direkt ohederligt, utan faktiskt förtal, eftersom förintelseförnekelse är ett brott i Sverige.

* De är ”KKKs allierade”

Också detta är förstås förtal. Det finns mig veterligt inga belägg för att någon från gruppen hälsade på David Duke, eller ens visste vem han var, men även om så vore blir inte alla femtusen medlemmar ”allierade” med Ku Klux Klan på grund av ett handslag. Igen. De borde vetat bättre, men vi måste minnas att de lever avskilt från världen, normalt utan TV och annan kommunikation med yttervärlden.

Ingen skulle komma på tanken att hetsa mot amish eller katoliker på det sätt som skedde i mitt kommentarsfält igår, och det visar hur lätt det är att lyfta fram det allra sämsta hos en grupp och sedan överdriva, förvränga och till och med fabricera en allians med Ku Klux Klan.

Neturei Karta liksom alla andra judar världen över som stöttar palestinierna är ett reellt hot, och därför utsatta för ständiga påhopp.

Det finns all anledning att vara kritisk mot kritiken mot dem.

Följ diskussionen på Facebook:

Fel om Åkesson

Publicerat den av

Hon är turkiska och muslim, fast inte särskilt troende, och har levat större delen av livet i Sverige, och pratar gärna politik. Hon är mot Israel, kurder och och Erdogan och för Palestina.

Jag frågar vad hon tänker rösta på i höst.

”Vet du! Jag har ändrat mig helt!”

Jag förstår vad som ska komma redan där.

Hon har kommit fram till att hon hade helt fel om Jimmie Åkesson. Han är inte alls rasist, och även om hon inte gillar allt har han väldigt bra idéer. Och han är inte antisemit, han är bara emot Israel.

Jag lyssnar en stund. Sedan upplyser jag henne om att Åkesson var inbjuden av Israel att hålla ett tal och att han är helt på deras sida. Hon blev förvånad. Jag glömde säga att han även sagt att man inte kan vara både muslim och svensk.

Men frågan är intressant, särskilt som Simona Mohamsson sagt att han inte är ”rasist”, för vad det kokar ner till är vilken definition man tillämpar. Hat mot religiösa grupper räknas normalt som rasism – sedan slutet av nittonhundratalet.

Vi har ingen anledning att tro att han är hudfärgsrasist. Däremot är han helt uppenbart muslimhatare, och både han, partiet och många väljare är besatta av att muslimer ska omskolas eller bort.

Jag kan absolut förstå varför den som lämnat islam och blivit ”islamkritiker” röstar på SD, enligt principen ”we hate the same people”.

Men det är rätt obegripligt att den som fortfarande är tillräckligt troende för att kalla sig muslim kan tänka sig det partiet. När Åkesson år 2009 för första gången fick skriva en debattartikel i etablerade svenska medier var fokuset på hur muslimer förstör Sverige.

På den tiden tog vanligt folk avstånd från den sortens rasism.

Följ diskussionen på Facebook:

Rasistkortet tillbaka

Publicerat den av

För tio-femton år sedan fanns en hel del personer, i huvudsak till vänster, som felaktigt anklagade dem som ville ”minska invandringen” för att vara rasister.

Visst fanns absolut många rasister bland dem, men ”rasistkortet” är ett så slött argument. Istället för att förstå nyanser och vad personen egentligen är ute efter stänger man bara hela diskussionen med ett ad hominem.

Jag är ju själv väldigt mycket för invandring, men menar att den som kommer hit ska kunna försörja sig själv, och kan man inte det får man flytta hem. Går inte det på grund av krig eller förföljelse ska man få tillfälligt uppehållstillstånd tills man antingen kan försörja sig själv eller det går att flytta hem. Redan den inte särskilt extrema åsikten räckte för att vissa skulle kalla mig rasist.

Det är därför så ytterst ironiskt – och jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas – att samma människor som ibland med rätta, ibland inte, rasade över att ”vänstern” drog ”rasistkortet” nu är precis lika svepande i sina antisemitism-anklagelser. Ingen kan på fullaste allvar tro att Sveriges alla Palestina-supportrar hatar judar. Men det är så hemskans lätt att bara stänga diskussionen med det ordet.

Alla svarta och bruna människor kan intyga att hudfärgsrasismen i Sverige är högst levande. Och förakt för andra kulturer, i synnerhet muslimska sådana, blomstrar också – fråga kvinnor i hijab hur de blir behandlade. Det finns verklig rasism i Sverige, och det finns ingen anledning att ducka för att kalla en spade för en spade.

Men bara när det verkligen stämmer.

Man är inte automatiskt rasist för att man är sverigedemokrat.

Man är inte automatiskt antisemit för att man är förbannad över Israels agerande.

Man är däremot rasist om man är fixerad vid att svenskar ska vara blonda och blåögda. Man är rasist – enligt den vedertagna utökade definitionen där hat mot kulturer ingår – om man anser att man inte kan vara både muslim och svensk.

Och man är självklart antisemit om man menar att ”judar” har vissa negativa egenskaper, eller om man håller det judiska folket ansvariga för vad Israel gör.

Följ diskussionen på Facebook:

Myten om vikten av det egna landet

Publicerat den av

Alla svenska partier och i princip alla så kallade ”västerländer” har ”en tvåstatslösning” som standardsvar på frågan vad man vill åstadkomma i Palestina och Israel. Det är PK och rätt enkelt.

”Vad vill ni?”

”Tvåstatsösning! Häpp!”

”Och hur ska det gå till?”

”Ja alltså Israel har rätt att förvara sig yadayada terrordåd yadayada måste sluta lära sina barn att hata judar yadayada. Men sen.”

Typ.

Nej.

Det finns nu bara två vägar framåt.

Antingen beslutar FN om Israels gränser, kickar ut bosättarterroristerna och skickar dit fredsbevarande trupper eller också behöver det bli en enstatslösning. I båda fallen måste Israel tvingas.

Inte alla israeler. Det finns många underbara individer – jag läser om dem och jag läser vad de skriver och lyssnar på vad de säger – men de är för få.

Men alltid när jag säger att jag egentligen förespråkar en enstatslösning får jag höra att då har ju inte längre judarna ett eget land. Och jag brukar då svara att ”varför behöver de ha det?”, och då blir svaret att de kan inte vara trygga annars.

Well. Låt oss jämföra med ett annat folk.

De finns i några tiotusental i Sverige sedan några hundra år, och de har behållit sina traditioner och i huvudsak gift sig med varandra fram tills nyss, och de har varit och är fortfarande utsatta. Massor av svenskar har en stereotyp, rasistisk syn på dem, och de förföljdes och mördades av nazisterna.

Romer.

Förklara för mig varför den ena folkgruppen behöver ett eget land för att ”vara trygga”, men inte den andra. Och kom inte dragande med att romer har olika religion sinsemellan. Israel har många ateister och de olika religiösa grupperna har inte särskilt stor samsyn – precis som vad gäller romerna. Det finns inget som säger att man måste ha ett eget land för att kunna utöva sin religion.

Vi kan fortsätta. Druser har inget eget land. De har en egen religion och är ett folk med en kulturell särart och en historia av förföljelse. Samma sak med sikher.

Samtidigt som Israel fortsätter mörda och fördriva palestinier och nu även har börjat med libaneser i sitt Greater Israel-projekt trasas alla möjligheter att skapa två länder sönder.

Det är dags att på allvar börja kräva en enstatslösning.

Vill ni ha hela Palestina? Visst! Och då ska varenda palestinier ha medborgarskap och fullständiga rättigheter.

Det finns israeli-palestinska samarbetsorganisationer som förespråkar detta. Vi behöver peta hål på myten ”måste ha ett eget land utan palestinier i” och börja stötta dem.

Tvåstatslöstningen är om inte död så åtminstone döende.

Leve enstatslösningen!

Följ diskussionen på Facebook:

Valet 2030

Publicerat den av

Ibland när jag säger att jag alltid röstat på Moderaterna får jag höra att jag är en sån som inte tänker själv. Jag förstår att det kan låta så, men självklart har jag inför de flesta valen satt mig in i de frågor som spelar roll.

Sanningen är att mina värderingar är allmänborgerliga. Jag brukar säga att jag är för RUT, friskolor och monarkin. Att jag alltid valt M även om det funnits år då de andra tre partierna haft bra idéer är för att jag vill ha ett starkt statsbärande parti. Det är inte konstigare än så. För stora småpartier skapar viss ryckighet.

Och som jag ofta påpekar är vänster och höger riktningar och inte platser, och i Sverige med en av världens högsta skatter vill jag till höger och i USA utan allmänfinansierad(e) sjukvård och universitet hade jag absolut röstat vänsterut.

Därför har det blivit Moderaterna. Höger plus statsbärande.

Sverige är dock inte ett av världens lyckligaste och bästa länder enbart på grund av ett parti och trots övriga, utan vi är det på grund av dragkampen mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i huvudsak och övriga i andra hand. Om ett av dessa partier genom att liera sig med ett av Europas extremhögerpartier gör sig ovalbart för en klar majoritet av svenska folket kommer den andra sidan att bli allt sämre med tiden. Det är mänskligt att bli lat. Det kan bli som på åttiotalet, minns Kjell-Olof Feldts Alla dessa dagar, där först Palme, sedan Carlsson ansåg sig kunna komma undan med löntagarfonder och allt möjligt annat impopulärt bara för att en så stor del av väljarbasen aldrig röstade annat än på dem.

Om L åker ur, vilket lär ske, skiljer idag mer än tio procentenheter mellan ”blocken”. Mig veterligt har ingen lyckats ta sig ur ett sådant underläge mindre än ett halvår före val. Moderaterna har nu kravlat under 17 procent, och i princip halverats sedan 2010.

Jag känner mig inte ”sviken” av M. Så ska man inte hålla på. Partier lovar vad som gäller inför kommande mandatperiod, och inför nästa val gäller nya löften. De har rätt att ändra sig.

Men jag undrar hur partiledningen tänker. Tror de verkligen att 51 procent av svenska folket vill se ett av Europas extremhögraste partier representera Sverige?

Ledningen i det partiet, och de som är de troligaste ministrarna, gick med när partiet ville förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla den svenska rasen ren. De är besatta av den helt påhittade ”islamiseringen”, vilket de för övrigt delar med många i KD, och de vill att fullt produktiva invandrare ska flytta härifrån genom att använda våra skattepengar som mutor.

Följ diskussionen på Facebook:

Jobbigt att vara rasist

Publicerat den av

En rasist dök upp i en av mina twittertrådar. Han var en av flera, faktiskt – de är mycket vanligare i Musks värld än Zucks – även om de finns här är de betydligt färre.

Han var inte arg, snarare förtvivlad:

”Om 20-30 år finns det knappt västerländska kvar. Afrikaner och araber kommer ha sina länder och finnas överallt. Medans vita och västländerna i princip inte existerar.

Jag värnar om mångfald på riktigt. Inte bara att allt ska blandas i en gryta. Då finns inget gammalt kvar.”

Nu är ju detta tidsspann förstås våldsamt överdrivet, men i kommentar efter kommentar är han uppriktigt bekymrad över att blå ögon och vit hudfärg ska försvinna.

Idag har vi ju inte särskilt många vare sig araber eller afrikaner i Sverige egentligen, men på ett par hundra års sikt har han förstås rätt i att blå ögon blir ovanligare, och eftersom skandinaver är typ världens vitaste folk finns det bara en väg att gå. Vi kommer att bli mörkare.

Fram till 1950 var det vi som utvandrade, och sedan 1950 har folk flyttat hit – och tur är ju det, för annars hade vi fortfarande varit sju miljoner. Det var dock länge sedan världen slutade vara en plats där nästan alla människor föds och dör på samma plats. Och visst kan politiker sätta upp hinder för invandring, men i längden kommer det att bli – inte ett folkutbyte, kanske – men en folkuppluckring. Absolut.

Jag hör ju till dem som tycker det är superbra med nytt blod, bokstavligt och bildligt. Invandrare överlag gör oss bättre. #tackförattnivaldesverige

Och när jag läser hur han formulerar sig och hur förtvivlad han är inser jag att det måste vara väldigt jobbigt att vara rasist. Det är lite ”Lyckliga gatan, du finns inte mer”-längtan över hans resonemang, när han frågar varför jag så gärna vill att blå ögon ska försvinna.

Vill och vill. Det är inte upp till mig, förstås.

”De kommer inte att försvinna”, tröstar jag.

Det kommer att bli som i trakter med många vikingaättlingar. Recessiva anlag ligger och puttrar under ytan och plötsligt möts de i en bäbis född 15 april 2326, till sina föräldrars förvåning. Det vet vi, för det har vi sett på Star Trek.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att utöver alla uppenbara skäl till att det är bättre att inte vara rasist än att vara det kan vi lägga att vi ickerasister är gladare. Tänk att ligga sömnlös över blåögdhetens framtid.

Följ diskussionen på Facebook:

Att inte vara moderat

Publicerat den av

I hela mitt liv har jag läst opinionsundersökningar inför val och blivit glad när Moderaterna gått upp och tvärtom.

Det känns konstigt att för första gången i mitt liv inte vilja se en borgerlig seger. Om siffrorna i bilden stämmer har knappast en procentenhet SD-väljare gått till C, utan till M och en procentenhet M har gått till C, och hade jag svarat på Väljarbarometern hade jag funnits med i den gruppen.

”Jaha, men är du bekväm med en regering med V i då?”

Nej.

Man kan sammanfatta det så här: I nästan alla sakfrågor är jag solklart borgerlig.

Men mitt fosterland ska inte ha högerextrema statsråd, typ Björn Söder, som representerar Sverige och leder departement. Inte med hjälp av min röst. Det handlar mindre om att de var nazister på 1900-talet. De är det uppenbarligen inte idag. Man har rätt att utvecklas. Det handlar idag mer om deras rasistiska muslimhat. Förföljelsen av muslimer. Besattheten vid att håna dem och hitta på lagar som trakasserar dem. (Exemplet i länken är KD, men det är same same.)

Det handlar om hur de pratar om sina medmänniskor.

Deras unkna syn på en hel religiös folkgrupp, som de ju alltmer även delar med KD, ska inte genomsyra svensk politik, och de ska absolut inte föra Sveriges talan, och målet med mitt skrivande fram till valet kommer att vara på att säkerställa det.

Utöver detta vilar förstås Palestinafrågan tungt över detta val. Jag vill se tuffa sanktioner mot Israel, och det kommer aldrig att hända med SD och KD som glatt hejar på folkmordet, apartheiden på Västbanken, terrordåden i Palestina, Libanon och Iran och planerna på The Greater Israel genom utrotning av palestinier och numera även libaneser.

Så jag är motvilligt beredd att, förmodligen via C, rösta fram en rödgrön röra i förhoppningen att svensk partipolitik är sundare om fyra år. Vi har haft sosseledda regeringar större delen av mitt liv. Jag kan leva med det.

Men ändå.

Jag är inte bekväm med en regering med V i. Bara mindre obekväm.

”Bittersweet” är ett bra ord för hur jag känner inför dessa siffror.

Följ diskussionen på Facebook:

Pahlavi i Riksdagen

Publicerat den av

Jag har inga starka åsikter om Reza Pahlavis inbjudan till Riksdagen av SD och KD. Jag kanske missar något, men jag ser liksom inte att hans närvaro i Sverige skulle ha något symbolvärde eller innebära att Sverige tar ställning för honom på något vis. Så för närvarande hör jag inte till dem som slår på trummorna av upprördhet.

Svenskiranier, både de som gillar honom och de som inte gör det, tycker ibland att jag ska läsa på för att förstå vad han står för. Jag har inga sådana planer.

Vad jag vet är att folket i Iran hade det mycket bättre under hans far än under mullorna, men han var ändock en diktator, som fängslade oliktänkande. Vad jag vet är att Reza aldrig tagit avstånd från detta, och det är ett minus enligt min moral, men det betyder inte i sig att han är dålig totalt sett.

Vad jag säger är att Iran kommer inte att bli en demokrati nu.

Trump tänker inte fortsätta kriget, folket kommer inte att resa sig, och om de gör det blir det snarare inbördeskrig än demokrati. Pahlavi är polariserande, och det är inte nödvändigtvis hans fel. De som gillade hans far gillar honom, give or take. Och de är vad jag kan bedöma inte i majoritet i Iran. Argumentera gärna emot – men inga siffror finns mig veterligt, så vi gissar alla.

Min kristallkula säger att Iran kommer att bli en demokrati till slut, men det kommer att ta tio år, plus minus fem, inom ramen för det nuvarande statsskicket, där mullornas makt gradvis lagstiftas bort och de folkvaldas ökar. Samma väg som Sverige och nästan alla andra parlamentariska demokratier gått, om man byter ut mullorna mot kungen.

Det är därför jag är så emot detta krig. Barn dör. Infrastruktur slås ut. Många av iranierna som tidigare var kritiska blir nu solidariska med ledningen inför en yttre fiende.

Vad som behövs nu är en ny ”Iran deal”, och den behöver innehålla krav på demokratiska reformer, vilket inte den tidigare gjorde, för att lyfta sanktionerna. Det skyndade på demokratin i Sydafrika, och om det görs rätt kan det få samma resultat här.

Mina två dinarer.

Följ diskussionen på Facebook:

Ibland är rasism bara rasism

Publicerat den av

Jag brukar undvika att kalla folk rasister, eftersom det sällan går att leda i bevis att de är det, och det blir bara en diskussion om diskussionen.

Men ibland är rasism bara rasism.

Denna diskussion tog jag:

”Så du påstår alltså att åttio procent av svenska tonåringar är svarta?”

TS:”Det är du som påstår det.”

”Du visar upp en bild som har 80 procent svarta ungdomar och kallar det ett skolfoto från ”Sverige” idag, så nej, DU påstår det. Om du vill hävda att det inte är vad du vill framföra, vänligen förklara vad din egentliga mening är.”

Annan person: ”Vad jag förstår har du barn och borde vara djupt orolig för dina barns uppväxt! Givetvis är skolfotot lite överdrivet. Det är bara 40-50 procent migranter i vissa klasser. Hoppas du bor i ett bra område så dina barn får svenska klasskamrater 🥰”

Fler personer dök upp och skrev liknande kommentarer. Någon höll med mig, de flesta TS.

Jag kanske har fel, men jag känner att Sverige har nått en acceptans när det gäller rå rasism vi aldrig kunnat förutse vid nittonhundratalets slut, innan sociala medier, där människor som använder sina riktiga namn är bekväma med att hävda att Sverige är förstört för att svarta människor lever här.

Eller också fanns rasismen hela tiden där – vi slapp bara se den.

Följ diskussionen på Facebook:

Aldrig och inte

Publicerat den av

Sedan häromdagen är jag inte längre moderat, utan ”före detta moderat” eller ”nästan livslång moderat”, vad ni nu vill kalla det. För jag tänker inte rösta för en regering där sverigedemokrater är ministrar som leder departement och representerar Sverige.

Detta är första valet i mitt liv där jag inte mer eller mindre aktivt verkar för en borgerlig valseger.

Jag nämner detta för att klargöra att jag har inga partitaktiska skäl att påpeka att Ulf Kristersson mig veterligt aldrig sa ”aldrig” när det gäller att regera med SD.

I Sverige, som ju är en parlamentarisk demokrati, till skillnad från exvis USA, som är en republik, väljer vi inte politiker utan partier, och det är en enorm skillnad.

I USA är varje politiker för evigt ansvariga för sina besked till sina väljare. I Sverige talar politiker för partiet. Visst kan de bli personliga, och säga att ”om detta händer” och sedan rösta emot partiet eller avgå, men det är allt.

Av den anledningen är det för mig helt självklart att Ulf Kristersson aldrig lovat någon att, som påstods om Hédi Fried, ”aldrig aldrig aldrig” samarbeta med SD. Hon hävdade det en gång, men backade sedan. Han hade sagt ”inte” och hänvisat till regeringsbildningen 2018. Inte ”aldrig”.

Och jag vet att många hävdar att han sagt ”aldrig” i andra intervjuer, men jag är rätt säker på att så inte var fallet.

”Men då skulle han ha varit ärlig och sagt att det bara gällde valet 2018”.

Men varför då? Ska inte vi svenskar kunna förväntas begripa att en partiledare inte kan lova något utöver det som gäller inför den kommande mandatperioden? Borde vi inte inse att ingen partiledare någonsin haft makten att avgöra vilka beslut partiet ska fatta i framtiden?

Så länge våra politiker håller vad de lovar under den tiden måste det räcka. Ingen partiledare kan avge ett evighetslöfte som ska infrias av kommande partistyrelser och stämmor.

Så.

Jag önskar att forna Alliansen hade levat vidare, och att jag hade ett borgerligt alternativ utan nyssnazister att rösta på, men så är det inte. Moderaterna valde en väg jag inte kan vandra.

Men ”aldrig aldrig aldrig” att jag därmed anklagar dem för att ha ljugit i tidigare val.

Följ diskussionen på Facebook: