Vi har på längden och tvären diskuterat hijaber här, och jag kan bara konstatera att de som anser att kvinnors rätt att klä sig som de vill aldrig låter sig övertygas om något annat än att nästan alla är tvingade, även om de inte vet om det, och att även om de inte är det måste de ta av den eftersom den är en ”symbol för förtryck”.
Om du flyttar till en kultur där alla kvinnor går barbröstade och de är arga på dig för att du inte gör det – vad är ditt svar då?
– Jag täcker mig för att jag vill.
– Nej, det gör du inte! Du är förtryckt!
– Nej, men på allvar! Jag tycker inte om att visa mina bröst. Det får mig att känna mig obekväm!
– Du gömmer dem bara för att undvika männens lystna blickar! Det är det det handlar om!
– Pja, det kanske också finns med, men vad spelar det för roll? Jag vill inte visa dem. Kan inte jag få bestämma det själv?
– I detta landet är vi frigjorda!
– Men hur kan det vara frihet att jag inte får klä mig som jag själv vill? Jag hindrar ju inte dig från att klä dig som du vill!
– Det finns kvinnor som dör för rätten att visa sina bröst! Du ska vara solidarisk mot dem!
– Men de dör väl inte mindre om jag klär av mig?!
– Åk hem!
Det faktum att de ändå går ut med detta visar två ting: Det är fortfarande ett enormt omoget parti, som nu tydligen kräver att få utgöra halva regeringen. Och de är fortfarande besatta av muslimhat. Det har snarare blivit värre med tiden.
Så låt oss börja med att konstatera det självklara: det är väldigt synd om honom, och jag önskar absolut att det fanns en enkel väg att lösa situationen. Inga om eller men.
Full stop.
Det jag istället vill diskutera är hur reaktionen ser ut — för den kommer till stor del från människor som annars gärna argumenterar för att medborgarskap ska kunna dras in lite hursomhelst. Särskilt när det gäller personer man inte känner sympati för.
När han blev tysk medborgare var han inte 80 år, utan mitt i livet. Och jag var själv i 25–30-årsåldern och minns diskussionerna kring den här typen av fall, där Sverige ännu inte tillät dubbla medborgarskap. Det var till exempel en stor debatt kring Ulf Samuelsson som hade blivit amerikansk medborgare, vilket senare fick konsekvenser för hans möjligheter i landslaget.
Och jag tänkte redan då: är inte det det första man gör — att ta reda på vad som händer med det svenska medborgarskapet?
Eftersom Ucko själv var den som uppgav sitt tyska medborgarskap och därmed skapade dagens situation, kan vi dock utgå från att han faktiskt inte heller visste.
Men här är grejen. Migrationsverket har inte något fritt val när saken väl prövas. De tillämpar den lag som gällde vid tidpunkten — de skriver den inte.
Ingen annan än Ucko har gjort ett aktivt fel här. Ingen är direkt skyldig till att egenhändigt ha bestämt sig för att kasta ut honom av pur elakhet. Beslutet är en konsekvens av hur vårt rättssamhälle fungerar.
“Men då måste regeringen kliva in!”
Regeringen kan inte gå in och överpröva enskilda myndighetsbeslut som fattats enligt gällande lag. Om någon har en konstruktiv väg runt det uppdaterar jag gärna.
Ska riksdagen ändra lagen i efterhand? Det är inte troligt att det finns fler fall, så det låter enormt komplicerat och dyrt.
“Hur kunde Sverige missa detta?”
Hur skulle man ha kunnat veta det? Det finns inget system där man löpande samkör alla europeiska medborgarskap för att upptäcka sådana här situationer.
Till slut kommer alla de känslomässiga argumenten: hans bakgrund, hans familjehistoria, hans arbete, och så vidare. Och allt det är förståeligt. Men juridik funkar inte så att den viktas efter hur sympatisk en persons historia är.
Och det är egentligen där den viktiga lärdomen ligger.
Det som den här händelsen borde påminna oss om är att medborgarskap är en juridisk konstruktion som måste vara konsekvent — även när det leder till resultat som känns orimliga i enskilda fall.
Medborgarskap ska inte dras in. Den känsla vi alla får när detta händer en äldre, sympatisk människa är den rätta!
Det var den insikten som fick Sverige att börja tillåta dubbla medborgarskap, och den borde styra vår politik idag.
Jag har inget alls emot de nya tuffare reglerna för medborgarskap, även om jag inte gillade att de gäller retroaktivt, men lagt kort måste ligga.
Så nästa gång vi börjar diskutera huruvida Ahmeds medborgarskap ska upphöra att gälla bara för att hans föräldrar ljög i ansökan när han var minderårig — eller folk skriker att muslimers medborgarskap ska dras in för att stoppa den mytiska “islamiseringen” — kom ihåg känslan av indignation Ucko nu väckte, för det är den som är korrekt.
Så det var en massa ilska under mitt inlägg om Hillelskolans polisbevakning i förrgår, och som vanligt var det många som inte läste innantill utan tolkade in både sånt som inte stod och sånt som direkt motsades av vad jag skrev. Så låt oss gå igenom detta sakligt:
Jag har aldrig uttalat mig om hur mycket eller lite bevakning skolan har, eller huruvida de hade bevakning under avslutningen. Vad jag däremot skrev var att Måwes påstående om ”massivt polispådrag” var lögn, och att bilden utanför Wedholms Fisk inte i sig visar något ”massivt polispådrag” kring avslutningen, eftersom polisen själva uppger att det samtidigt pågick omfattande förberedelser inför den kungliga kortegen
Självklart är det inte den absurda överdriften i att kalla ”en avdelad resurs” för ”massivt polispådrag” som var den egentliga poängen med min text, utan den implicita anklagelsen att Palestinarörelsen skadar judiska barn. För vad det kokar ner till är vem som bär ansvaret för det Måwe kallar ”den växande ofriheten bakom murar och beväpnade poliser”.
För jag håller naturligtvis med om att det är hemskt att poliser ska behöva bevaka skolor, och det är inte unikt för just denna skola. Det är placeringen av ansvar jag ifrågasätter.
Och som alltid när jag precis börjat skriva om ett ämne finns en risk att jag missat något, så jag ändrar mig gärna om fakta framkommer, men här är grejen: jag har inte hittat något konkret hot i närtid mot dessa barn. Istället hänvisar polisen till det allmänna läget i världen.
Inga bombhot, inget uttalande, inget som pekar på att barnen skulle vara måltavlor. Inte heller har jag hittat att något skulle ha inträffat på någon av Sveriges båda judiska skolor som har koppling till dem.
Någon i kommentarerna hänvisade till Säpos rapport där det står ”Den iranska regimen och dess säkerhetstjänster har även riktat sin säkerhetshotande aktivitet mot representanter för andra stater som uppfattas som regimens fiender, däribland Israel och judiska intressen. Det kan handla om att skada israeliska och judiska intressen, mål och verksamheter i Sverige.”
Ok, men det är väldigt långt från ”skada judiska intressen” till att attackera barn bara på grund av deras religion. Jag vill påminna om att Iran har en judisk minoritet som är skyddade av regimen. De terrordåd utanför Israel som Iran och proxies gjort sig skyldiga till de senaste 20 åren är en handfull, och de har varit riktade mot politiska mål – iaf vad jag lyckats hitta.
Kan det vara så att det finns hot vi inte vet om? Ja, kanske. Men det är den som hävdar att de existerar som har bevisbördan.
Så låt oss hålla dessa två tankar i huvudet samtidigt:
1. På grund av världsläget och för att skapa trygghet vaktar polisen Hillelskolan såvitt jag förstått nästan dagligen. Och det är bra. Ingen borde ha några synpunkter på det, förstås.
2. Alla försök att skuldbelägga Palestinarörelsen för detta är oacceptabla, så länge man inte kan visa vad exakt människor ur denna rörelse har gjort som utgör eller bidragit till hot mot skolan.
För som jag skrev igår: När jag försökt googla konkreta hot är det enda som kommer upp den demonstration som organisationen Judisk Antisionistisk Allians genomförde, och som föranledde ministrar att kalla dem ”odjur”. Vi tar det igen. Judar manifesterade utanför på grund av att en IDF-soldat bjöds in till lokalen efter skoltid, och det är det största ”hot” mot barnen i närtid Google kan hitta.
Israel är ett land som begår kontinuerliga brott mot mänskligheten, och att försöka stävja den fullt legitima kritiken genom att låtsas att den utsätter barn för fara är oacceptabelt. Målet nu måste vara att stoppa Israels aggressivitet i Palestina och Libanon.
Politiker som inte kan skilja på Israel och judar gör ingen någon tjänst. Både barnen i Sverige och barnen i Palestina och Libanon blir lidande av det.
Anledningen till att inte medierna skriver om det massiva polispådraget är för att de var utanför restaurangen ifråga på grund av förberedelser inför kungaparets guldbröllopsfirande. Judiska skolan ligger en bra bit därifrån.
Jag tror inte Alice Måwe ljög medvetet, men det är ofattbart trist med politiker som bara retweetar random anonyma konton och sedan skäller på journalister.
Jag vet att de har haft polisbevakning av och till – det har många skolor. Men jag har inte hittat några belägg för att hot uttalats mot den skolan, utan det verkar mer handla om ”an abundance of caution”. Och inte mig emot – även om syftet bara är att undanröja rädsla räcker det.
Det bisarra här är att använda polisbevakning som ett bevis för en hotbild.
Om man googlar hotbild mot skolan ifråga kommer artikeln om en demonstrationi februari upp (jag skrev om den här):
För det första var de som demonstrerade själva judar. De hade förstås inga vapen och försökte inte gå in utan stannade utanför, och de protesterade mot en IDF-terrorist som var där på besök – efter skoltid.
Men detta, samt en generell oro på grund av ”omvärlden” är det som ligger bakom.
Om någon känner till något konkret hot får den gärna upplysa mig. Men jag har väldigt svårt att tro att det sitter människor i Sverige och planerar dåd mot barn på grund av deras religion. Jag kan inte se framför mig vem som skulle vilja göra det.
Vi ska ta oro på allvar. Jag har återigen inget emot poliserna. Jag reagerar mot politiker som sprider lögner och drar slutsatser det absolut saknas täckning för.
Det här är dagens KD. I ett och samma inlägg lyckas ATM baka in alla nyanser muslimhat hon kan hitta på. Rasismen sprakar.
Hon börjar med burkor och niqab, som ska bort. Ingen analys som utgår från de mycket få kvinnor det handlar om, några hundra totalt, utan kvinnorna ska straffas för att de inte är svenska nog. Denna fråga som berör så ynka få personer är tydligen den viktigaste vi har i Sverige idag.
Slöjor på barn ska också bort – detta har jag egentligen inget emot så länge det sker med respekt och för barnens skull – men inget i inlägget tyder på att hon bryr sig om dem. Hade hon gjort det hade det inte bara varit svepande formuleringar utan riktiga argument underbyggda med fakta och statistik.
Så ploppar muslimska brödraskapet upp och sedan terrorism och sedan ska muslimer tvingas visa respekt mot judar.
Slutligen ska yttrandefriheten inskränkas så att kritik mot det land som just nu begår fruktansvärda brott mot folkrätten ska hindras.
De sista meningarna är ändå värst: ”vi måste kunna adressera detta utan tvångs- och reflexmässiga inlagor om att antimuslimskt hat minsann är ett problem i samma paritet. Den judiska befolkningen har som en nationellt erkänd minoritet rätt till särskilt skydd.”
Ta in den logiken: Hon vill förbjuda eller åtminstone motarbeta oss som lyfter fram muslimhat som lika illa som judehat.
Hon låtsas inte ens längre.
Upplysningsvis: minoritetsstatusen innebär inte att hatet mot din folkgrupp är mer allvarligt än hat mot andra folkgrupper, utan handlar i huvudsak om rätten att prata ditt språk. Ingen skulle komma på tanken att hävda att det är allvarligare med hets mot sverigefinnar än andra folkgrupper. Ska inte en politiker veta det?
Flickor och kvinnor som kanske far illa förtjänar att deras rättigheter diskuteras av människor som bryr sig om dem och inte används som slagträn av dem som vill dem illa, i en seriös diskussion baserad på statistik och interjuer och fakta och inte en besatthet av ”det svenska rummet”.
Sveriges muslimer har exakt samma rättigheter att inte utsättas för hatbrott som Sveriges judar. Det gäller både moraliskt och juridiskt. Att någon försöker rycka av en kippa är precis lika illa som en hijab.
Jag vet inte vad som hänt med KD, men ATM och Ebba Busch är idag Sveriges värsta hycklare och rasister när det gäller människor med makt.
Jag är fortfarande kvar i São Paulo. Har helt enkelt kärat ner mig i staden och i brassar överlag – det är underbara människor. Så här lär man känna en brasilianare:
1. Man sätter sig bredvid dem i en bar eller på en restaurang.
2. De börjar prata med dig.
3. Ni blir vänner på WhatsApp.
Igår, när det var karaoke night på min favvo-bar och jag hör ”and there is Helena” från scenen när jag kommer upp för trappan blev jag lite varm om hjärtat.
Jag gillar egentligen inte stora städer – tyckte Buenos Aires var för mycket. Och São Paulo är amerikanska kontinentens och södra halvklotets största stad. Fler invånare än Sverige. Men … det känns inte stort. Det känns gemytligt.
Jag och brassar är som opposites attract-vänner. Jag
Så jag lägger upp bilder och filmer och länkar i blogginlägget nedan för den som är nyfiken. Vill inte spamma er.
Jag beställde ett par events via Tripadvisor. Det första var en guidning runt gamla stan. När jag beställt den googlade jag namnet på arrangören, Concrete Jungles, kollade deras webbsida och såg att de hade en food tour senare på eftermiddagen, så jag bokade den också. Jag råkade bli ensam på den första turen. Giuliano, som guidade mig, var italienare och hade bara bott i São Paulo i tio år, men han pratade om Brasilien som ”vi” hela tiden. Hint till svenska nationalister som brukar låtsas att man inte är svensk förrän i tredje led, minst.
Jag lärde mig mer sydamerikansk historia under hans tvåtimmars rundtur än jag visste när den började. Jag vill verkligen rekommendera alla som ska dit att kolla upp hans företag – boka direkt – han är oerhört kunnig. Det fanns ingen fråga jag hade som han inte kunde svara på. Den andra turen gällde street food. Det var jag och en bunter jänkare och en aussie. Också intressant. Vi hade supertrevligt. Avslutade kvällen hemma hos ett kanontrevligt Ericsson-par tack vare en gemensam vän.
Jag bokade ytterligare ett event via Tripadvisor – en barrunda. Det var också rätt annorlunda. Ett av stoppen dansade de. Alla fantastiskt bra – satan i gatan. Filmade en del – finns i blogginlägget.
Igår var världens störta pride-parad. Det var en helt fantastisk rytm och stämning. Så jag satte mig på en street pub, beställde en IPA och väntade. Paret som satte sig bredvid mig, Arlindo och Alexandro, hade varit gifta i 33 år. Jag har sedan dess googlat same-sex marriage in Brazil, och får inte riktigt ihop det, men who cares – de var underbart trevliga.
I diskussioner med alla mina nya vänner har jag kommit fram till följande:
Jag kan inte hoppa över Pantanal – det måste ses! Men jag ska ta Rio först, sedan Pantanal, sedan Manaus i Amazonas och efter det blir det Peru.
Just nu sitter jag på en restaurang som jag nog får kalla min favorit. Yamaga i den japanska delen av staden. Äter ramen och dricker saké. Cheers.
Flera personer har pekat på en rapport från Segerstedtinstitutet om antisemitism som kom ut i dagarna, så jag tänkte kommentera den en gång för alla.
Som ni kanske vet använder jag själv bara ordet ”sionist” när jag antingen pratar om det sionistiska projektet fram till maj 1948 ELLER pratar om kristna sionister, dvs evangelister typ Livets Ord som skänker pengar så att ryska judar som aldrig satt sig fot i området ska kunna flytta till Västbanken och mörda, våldta och fördriva kristna och muslimska palestinier från deras hemland och hem. Ni vet. I sann Jesus-anda – enligt Busch, Måwe med flera.
Utöver dessa kategorier säger jag Israel eller Israels regim eller IDF när jag pratar om folkmordet och krigsbrott med mera.
Men institutet bestämde sig för att det var konstigt (och kanske även kontraproduktivt, vad vet jag) att vi enligt alla mätningar är världens minst antisemitiska land, så de satte sig ut för att kolla vad som händer om man byter ut ”jude” mot ”sionist”. Är folk mer rasistiska då?
Vi tar det igen. En grupp förmodat seriösa forskare bestämmer sig för att svenska rasister använder ordet ”sionist” som kodord för ”judar” när de rasistar sig.
Här ligger det första felet. Oavsett hur man definierar sionist är det absolut inte en synonym för jude. Massor av judar är inte alls sionister och massor av sionister är inte alls judar. Så hela utgångspunkten är djupt ohederlig.
Det andra felet är förstås att väldigt många människor har sett Israel/IDF/Israels regim begå de mest avskyvärda brott mot mänskligheten i sionismens namn. Rapporten har med den delen, men mer som en eftertanke.
För utgångspunkten i rapporten är att om man kan visa att människor är beredda att säga ”ja” om meningar som ”sionister har för stor kontroll över media” – detta är för övrigt deras exempel redan i introduktionen – så har de visat att ”sionist” egentligen betyder ”jude”.
I kid you not.
Israel har sin hasbara-apparat, de betalar enorma mängder pengar till propaganda och till att styra upp AI, de har en specifik enhet avsatt för att dehumanisera palestinska journalister, och uppepå det har vi AIPAC, men om du svarar ja på frågan är du judehatare enligt dessa rent ut sagt sopprötter till forskare.
Här är grejen med antisemitiska troper. De finns absolut. Judar i Europa har lidit massor av alla dessa lögner om barnblodsdrickande med mera som kyrkan hittade på för tusen år sedan. Och det är bara att läsa Shakespeare för att få en blick över hur judar setts under det senaste millenniet.
Men de är INTE KÄNDA I SVERIGE! Jag kände inte till en enda förrän jag började skriva om rasism. Vi lär oss inte om dem i skolan, vilket kanske är dumt, jag vet inte, för när jag ställde frågan varför tyskarna hatade judarna så fick jag aldrig något svar. Men oavsett ingår inte troperna i normal allmänbildning för den som inte är intresserad av rasism, religion eller historia.
Antisemitism är rasism.
Antisionism är en FULLSTÄNDIGT legitim åsikt.
Du kan ha den ena åsikten, båda eller ingen. Men det är helt befängt att låtsas att den som inte gillar Israels propagandamaskin ska kallas antisemit.
När jag var studierektor på Karlstads universitet hade vi en fråga om huruvida ljuset var bra i lokalerna i våra kursutvärderingar. Och det var väldigt intressant att se hur studenter som var missnöjda med innehållet eller läraren också konsekvent var missnöjda med ljuset.
Min poäng är att för alla som kopplar ihop Israels folkmord och terrordåd med ordet ”sionist” spelar det ingen roll vad du frågar:
”Hjälper sionister tanter över gatan?” NEJ!
”Slår sionister sina fruar?” JA!
”Har sionister för stor kontroll över media?” JA!
Och någonstans i den långa och rätt förvirrade rapporten verkar någon ha tänkt den tanken, men det blir mer en ”visserligen, men”-grej av den. För mig som har viss forskningsbakgrund är det helt obegripligt. Om man kan konstatera att det finns en faktor som kontaminerar hela rapporten eftersom man inte kan beräkna den, nämligen att många är förbannade över Gaza, kan man inte som seriös forskare publicera rapporten och påstå sig ha hittat något meningsfullt.
Detta är mitt första inlägg. Jag vill bara skriva av mig. Ska kolla upp vilka jepparna är senare, om inte någon av er vet och kan upplysa mig.
Nedanstående text är hämtad från ungefär mitten av rapporten, och de verkar inte ens inse att detta stycke helt underkänner allt de kommit fram till. Jag har tagit bort referenserna för att öka läsbarnheten, men det finns länk i blogginlägget 👇
”Att antisemitiska föreställningar är mer legitima när de uttrycks via en antisionistisk retorik ligger väl i linje med vad som visats i tidigare litteratur, men såvitt vi känner till, är vår studie den enda som har undersökt frågan med hjälp av denna typ av experimentell design, som enligt vår mening producerar ett vederhäftigt och generaliserbart resultat. Vår studie bidrar också till en möjlig förklaring av det samband mellan antisemitiska attityder och antiisraeliska attityder som har identifierats i tidigare forskning.
Resultaten indikerar att semantisk inramning kan utgöra en möjlig mekanism som bidrar till att binda samman dessa fenomen. Eftersom den samtida antisemitismen är notoriskt svår att avkoda, bör vi dock vara försiktiga med att beteckna någon som antisemit på basis av enskilda uttalanden eller attityder gentemot ”sionister.” Det är troligt att många som svarar instämmande på påståendena i enkätexperimentet kopplade till ”sionister” gör det utan kännedom om att påståendena har antisemitiska rötter. Det är också troligt att flera respondenter är upprörda och frustrerade över kriget i Gaza, vilket i vissa diskurser kopplas till negativa definitioner av ”sionism” och ”sionister.” När dessa individer ombeds att svara på påståenden kopplade till ”sionister”, är det möjligt att de svarar instämmande med dessa definitioner i åtanke. På det sättet är den samtida antisemitismen strukturell i den mening att dess myter och föreställningar kan delas mellan människor i kommunikativa handlingar utan intention eller medvetenhet om påståendenas rötter.”
Under en tid skrev Jehoshua nästan dagligen här på min vägg, men det har gått några månader sedan han tog bort mig som vän. Jag pingade honom en gång efter det, för att påminna om att hans utsaga att den lag om dödsstraff för palestinier som låg på bordet aldrig skulle gå igenom, efter att den ändå gjorde det. Det var ett ”vad var det jag sa” moment för mig som jag inte kunde låta passera. Jag är inte större än så. Mmm.
Naturligtvis finns rasism mot judar i Europa. Så även svarta, araber, alla möjliga andra. Och för mig och alla andra konsekventa antirasister är allt lika förkastligt.
När jag först såg rubriken från Bulletin trodde jag att hans mål var att utmåla Palestinarörelsen som judehatande, för det hade varit i linje med hans vanliga formuleringar. Men nej. Palestina nämndes faktiskt inte ens.
”Det finns minst 150 miljoner människor i Europa som tycker illa om judar. Som säkert anats är hatarna ännu fler i de muslimska länderna Så vart ska jag ta vägen? Var är jag säker?”
Öhm. Europa har TVÅ muslimska länder. Albanien och Bosnien. Och, hör och häpna, ingen av dem är med på den lista HAN LÄNKAR TILL. Se bild.
Han drar sedan denna slutsats:
”Eller snarare, eftersom det verkligen är så illa, är emigration enda lösningen. Min familj och släkt har bott i Sverige i snart tvåhundra år, och trivts. Ingen i släkten, såvitt jag vet, har farit illa på grund av sin judiskhet. Vi har arbetat, haft semester, fått barn och firat våra helger i lugn och ro och gör det fortfarande. Numera tack vare massiv polisbevakning.”
Jag vill ingalunda förringa någons upplevelse av förföljelse. Men jag vill påminna om att enligt ADL, vars studie han citerar, har Sverige det tredje lägsta antalet antisemiter i världen. Vinner gör Laos, men de har 4-10 judar totalt i hela landet, så kanske förstod de inte ens frågan. Tvåa kom Filippinerna, som har 100-300 judar, och sedan vi på 4 procent. Det är förstås fyra procent för mycket, jag hävdar inget annat.
Jag vill inte egentligen prata OM folk utan MED dem, men skriver man en artikel måste den kunna ifrågasättas (gäller även mina), och jag kommer att tagga Jehoshua, som jag haft många givande om än griniga (från både min och hans sida, jag påstår inget annat) diskussioner med, i kommentarerna.
Även om varje form av rasism har sin särart vill jag att vi så långt möjligt lyfter hat mot folkgrupper till en generell nivå. Ingen ska behöva känna sig otrygg i religiösa symboler i Sverige. Gäller både kippa och hijab.
Någon ställde den här frågan på Twitter, och jag kände att den var ärligt menad, så jag svarade att jag under inga omständigheter kan tänka mig att rösta fram en regering med sverigedemokrater i.
Och då kom förstås frågan vilken skillnaden är mot nu, och svaret är att i en regering leder de departement och representerar mitt land. Riksdagsledamöter däremot representerar bara sitt parti. Vi skulle hamna i samma situation som alla de som låtsas att Smotrich och Gallant inte representerar Israel, när Björn Söder står där och svamlar om att man inte kan vara både svensk och jude.
Och då blir förstås svaret att en röst på t ex C innebär en röst på en regering med V i. Rent strategiskt är det ju faktiskt tvärtom, slog det mig när jag svarade. Med tanke på att gapen mellan blocken är enormt och – det kan ändra sig, men jag tror inte det – det därmed är helt kört för en högerregering är det ju strategiskt smartare för den som vill ha låt oss kalla det ”sossedriven högerpolitik” att se till att S inte blir beroende av V för regeringsbildningen och för att driva igenom sin politik.
Häromdan var det någon som skrev att det bästa sättet för M att vinna valet var att lova att inte hjälpa S om de vinner. Jag förstår tanken. Men det är också ett väldigt barnsligt uttalande – för skulle M säga något sådant visar de ju att de absolut inte vill Sverige väl.
Som jag sagt tidigare är det väldigt konstigt att för första gången i livet inte heja på Moderaterna. Min förhoppning är att budskapet från väljarna blir så tydligt att de aldrig mer i närtid försöker sig på en regeringsbildning med SD. Inte så länge de som gick med på nittiotalet sitter i ledningen och så länge de spyr ur sig muslimhat var och varannan dag. Partier har rätt att mogna och ändra sig, men jag tror inte det lär ske med SD under min livstid.
Anledningen till att jag inte kommer att rösta på Moderaterna i år, för första gången någonsin, är ju att jag inte vill se sverigedemokratiska ministrar i regeringen.
Ytterligare en anledning är att jag vill se sanktioner mot Israel. För mig är det den i särsklass viktigaste frågan – vi måste sluta stötta folkmordet.
En tredje anledning som blommat upp är att representanter för både KD och SD, som lär vara i majoritet i en ny regering, nu rakt ut kräver stopp för moskéer i Sverige. Det är för mig lika avskyvärt som att kräva att synagogor försvinner med hänvisning till att judar inte kan integreras om de tillåts utöva sin religion. Vi ska alltså vara lika vedervärdiga som Afghanistan, som inte tillåter kyrkor.
Jag trodde länge att vi svenskar lämnat kvar rasismen i nittonhundratalet, och jag saknar Alf Svenssons KD och Fredrik Reinfeldts M. Jag saknar en tid när det var enkelt och självklart att vara borgerlig. När de enda politiska debatter jag tog var med ”Vänstern”.
Till skillnad från många av er vänstervänner här tycker jag inte illa om Ulf Kristersson. Jag tror han har en rättvisande moralkompass – och jag baserar det på att han avvek från partilinjen när det gällde partnerskap och samkönade äktenskap. Det krävde mod och moral. Jag gillar de flesta i Ms ledning. Samma sak med Sollentunamoderaterna, som är underbara människor.
Men en röst på M och L öppnar dörren för muslimhatande KD och SD, och det i en tid när muslimer redan är enormt utsatta. Jag skäms som svensk över hur dessa rasister formulerar sig. De som vill avskaffa religionsfriheten och trakassera en folkgrupp ska inte representera mitt land.
Jag har inte ändrat mina värderingar. Jag står kvar på samma punkt.
Jag är inte vänster. Jag kan inte längre vara höger.
Jag är en partilös, svävande blobb i den nya rasismens Sverige.
Trotz allt 