Dissad av Grok

Under min förra post – jag lägger i regel upp samma texter även på Twitter – kontrade någon med denna bild, samt en fråga om jag inte skämdes.

Det är i sig rätt komiskt, för han insåg inte att han bevisade min poäng, när jag ordagrant skrev att Israel ”betalar enorma mängder pengar till propaganda och till att styra upp AI”, och vilka källor använder Grok? Jo, American Jewish Committee – ACJ som definierat som ett av sina mål att försvara Israel. Det är nu tredje eller fjärde gången ungefär samma sak händer – någon frågar Grok om jag har rätt, och Grok använder Israelvänliga källor för att säga att det har jag inte alls.

För att jämföra ställde jag samma fråga till chatgpt, och där var svaret helt annorlunda. Jag hade rätt i metodkritiken, men överdrev när jag beskrev författarnas avsikter, vilket är delvis fair – jag spetsar till det när jag skriver.

Jag frågade också Googles AI, som var helt neutrala.

Jag bryr mig förstås inte för egen del – har inte haft något behov av att vara omtyckt av en maskin sedan min Tamagotchi dog på nittiotalet – och så länge det ”bara” är Grok går inte världen under.

Clock Tower X har enligt relativt pålitliga uppgifter ett 6 miljoner USD-kontrakt med den israeliska regeringen. Syftet är att:

– Producera pro-israeliskt innehåll riktat mot Gen Z på TikTok, Instagram, YouTube, podcasts m.m.

– Uppnå minst 50 miljoner impressions per månad.

– Skapa webbplatser och innehåll som påverkar AI-modeller (t.ex. ChatGPT) så att de ger mer Israel-vänliga svar.

– Bekämpa antisemitism och stärka Israels narrativ i USA.

Leds av Trumps tidigare kampanjchef Brad Parscale, publicerar ingenting, jobbar under radarn.

Så jag vill vara tydlig med att de inte är ensamma om att försöka påverka AI-bottar och medier, och det är inte ens nödvändigtvis moraliskt fel så länge de inte den som försöker påverka sprider desinformation, men det blir problematiskt när ett land som så systematiskt ljuger – inte överdriver, inte vinklar, utan ljuger – använder dessa metoder.

Jag vet inte vad vi ska göra åt det. Känner mig maktlös.

Fler reseblogginlägg: #TourdelAmeriqueduSud2026


Följ diskussionen på Facebook:

Mer höger av att inte rösta höger

Någon ställde den här frågan på Twitter, och jag kände att den var ärligt menad, så jag svarade att jag under inga omständigheter kan tänka mig att rösta fram en regering med sverigedemokrater i.

Och då kom förstås frågan vilken skillnaden är mot nu, och svaret är att i en regering leder de departement och representerar mitt land. Riksdagsledamöter däremot representerar bara sitt parti. Vi skulle hamna i samma situation som alla de som låtsas att Smotrich och Gallant inte representerar Israel, när Björn Söder står där och svamlar om att man inte kan vara både svensk och jude.

Och då blir förstås svaret att en röst på t ex C innebär en röst på en regering med V i. Rent strategiskt är det ju faktiskt tvärtom, slog det mig när jag svarade. Med tanke på att gapen mellan blocken är enormt och – det kan ändra sig, men jag tror inte det – det därmed är helt kört för en högerregering är det ju strategiskt smartare för den som vill ha låt oss kalla det ”sossedriven högerpolitik” att se till att S inte blir beroende av V för regeringsbildningen och för att driva igenom sin politik.

Häromdan var det någon som skrev att det bästa sättet för M att vinna valet var att lova att inte hjälpa S om de vinner. Jag förstår tanken. Men det är också ett väldigt barnsligt uttalande – för skulle M säga något sådant visar de ju att de absolut inte vill Sverige väl.

Som jag sagt tidigare är det väldigt konstigt att för första gången i livet inte heja på Moderaterna. Min förhoppning är att budskapet från väljarna blir så tydligt att de aldrig mer i närtid försöker sig på en regeringsbildning med SD. Inte så länge de som gick med på nittiotalet sitter i ledningen och så länge de spyr ur sig muslimhat var och varannan dag. Partier har rätt att mogna och ändra sig, men jag tror inte det lär ske med SD under min livstid.


Följ diskussionen på Facebook:

De obevisade våldtäkterna – igen

Det blev väldigt långa diskussioner under inlägget om Lifvendals text, som jag även postade på Twitter. Totalt över 250 000 views, och ett par tusen interaktioner. Och igår var en resdag, så jag hann inte riktigt med att svara alla ilskna människor.

Och kanske skulle jag ha varit tydligare i inlägget – det mesta förklarades i min Syre-krönika, men många kunde inte läsa den bakom betalvägg. Jag står för innehållet, men jag hade lagt mer tid på att formulera mig om jag insett hur viral den skulle bli.

Det är så här:

I början av 2024 skickade FN en delegation ledd av experten Pramila Patten till Israel för att utreda 7 oktober. Och hon ville verkligen hitta sådana belägg. Många menar att ”man kan inte lita på FN för de hatar Israel”, typ, men oavsett om det stämmer gäller det absolut inte henne. Hon gick så långt att hon skrev att hon hittat rimliga grunder (reasonable grounds) för ”sexual violence” inklusive våldtäkter i sin första rapport. Men den rapporten var inte FNs formella rapport, utan i juni 2024 kom sedan den sammanfattande texten ut, och som ni ser nedan konstaterade de att belägg för våldtäkter och stympningar inte fanns:

”26. Kommissionen har granskat vittnesmål som inhämtats av journalister och israelisk polis angående våldtäkt men har inte kunnat verifiera sådana anklagelser på egen hand, på grund av bristande tillgång till offer, vittnen och brottsplatser samt på grund av att israeliska myndigheter hindrar dess utredningar. Kommissionen kunde inte granska en oredigerad version av dessa vittnesmål. Av samma skäl kunde kommissionen inte heller verifiera rapporter om sexualiserad tortyr och könsstympning. Dessutom fann kommissionen att vissa specifika anklagelser var falska, felaktiga eller motsägelsefulla med andra bevis eller uttalanden och uteslöt dessa från sin bedömning.”

Israel tillhandahöll alltså inga trovärdiga förstahandsvittnen, inga bilder, filmer, obduktionsprotokoll med mera som hade kunnat belägga deras påståenden om våldtäkter och stympningar. Dessutom ljög de.

Nu två år senare finns plötsligt helt nya förstahandsvittnen till våldtäkter som en partisk person för ett land som ljuger konsekvent intervjuat och kräver att vi ska tro på.

Var och en får göra sin bedömning.

FN kom däremot fram till att så kallad ”sexual violence” förekommit, och det översätts slarvigt till ”sexuellt våld”, men om man läser FNs definition ser man att ”sexuellt övergrepp/ofredande” kommer närmare. Och kommissionen kom fram till att Hamas-soldaterna inte visat respekt för den integritet kvinnor ska visas enligt internationella regler.

En del kvinnliga kroppar hade hittats helt eller delvis avklädda. Men det verkar inte finnas några belägg för att det var Hamas-soldater som klädde av dem. Vem annars? Yossi Landau, ledare för organisationen som tog hand om kropparna och som blåljög om ihopbuntade barn som eldats upp levande kanske inte drog sig för att stage:a kropparna också. Jag säger inte att det var så. Men jag håller det inte för omöjligt.

Detta klipp rekommenderas varmt:


Följ diskussionen på Facebook:

Grok är lurad

Jag hade ett långt ”gräl” med Grok, Twitters AI-bot, häromdan. Själv skulle jag aldrig använda Grok, förstås, men någon annan drog in … öh … ”hen” (?) i diskussionen. För er som inte vet kan man alltså i ett svar till någon lägga till @grok, som om det var en människa, och be ”hen” besvara något. Man gör det förstås på egen risk, för svaret kanske inte blir vad man vill. Vill man vara säker på svaret kan man dock chatta med Grok i förväg.

Och Grok presenterade det ena efter det andra proisraeliska argumentet, och till slut skrev jag ”show me your source”. Källan var en israelisk organisation. Det började nu kännas som om jag diskuterade med en mansplainande kristen sionist, för när jag svarade att källan var ”biased” fick jag till svar att det inte gjorde något, eftersom källans källor, som FN med flera, inte var det.

Jag förklarade då förstås att en ”biased” källa kan cherrypicka argument från ickepartiska källor, men Grok bedyrade att så inte var fallet.

Man får ju aldrig sista ordet mot en bot, så där någonstans slutade jag.

Så idag snubblade jag över detta poddavsnitt hos Ha’aretz:

”Making Israel’s Case to ChatGPT and Grok: Hasbara Meets AI in Multi-million Dollar PR Push”

Rekommenderas varmt i sin helhet till er som är intresserade av IT och webbstrategier.

För er som inte vet är ”hasbara” hebreiska för ”förklaring”, och syftar på israelisk diplomati och propaganda – ett nätverk av organisationer vars uppgift är att försvara och förklara allt Israel hittar på till omvärlden så att agerandet ska framstå som legitimt. Det är alltså inget skällsord som typ ”taqiyya”, vilket många helt felaktigt tror betyder att muslimer kan ljuga hur de vill för en ickemuslim, utan en reell israelisk funktion.

Och hasbara har nu fokus på att säkerställa att när AI får frågor om Israel och Palestina svarar de i enlighet med Israels version.

Jag trodde ju att Elon tweekat Grok, och så kan det förstås vara, men mer troligt är att Israels hasbara-gänget lurar Grok.


Följ diskussionen på Facebook:

Netanyahus näsbränna

Trump får väldigt sällan beröm av mig, men jag skrattade för mig själv när han skrev att Israel inte kommer att attackera Libanon mer – eftersom han förbjudit dem att göra det.

Påminner om när han tvingade Netanyahu att ringa kungen i Qatar och be om förlåtelse för bombningarna på deras territorium.

Ja, han gjorde det av självbevarelsedrift, förstås, och inte av någon djup insikt eller sällsynt godhet. Han behöver att kriget slutar för att inte förlora stort i höst, och för att kriget ska sluta måste Iran gå med på fred, och katten på råttan och råttan på repet. Som alltid när han gör något bra snubblar han liksom rätt av misstag.

Men ändå. Precis den makten har amerikanska presidenter. De försörjer Israel sedan tidernas begynnelse utan att ställa i princip några motkrav. Och ändå har varenda en misslyckats med att använda den genom alla år.

Allt annat med detta krig är helt åt helskotta korkat från början till slut men för den näsbrännan har Trumpedumpen min sällsynta cred. Ser framför mig hur Netanyahu, som ofta skryter – på hebreiska, inte engelska, för han tror inte det finns översättare – om att han vet precis hur man hanterar USA – krympte en smula när han läste Trumps låtsastwitter.

Tihi.


Följ diskussionen på Facebook:

Barnamördare i tre års tid

I intervju efter intervju har, som jag skrev igår, Aron Flam påstått att Marie Åkesdotter ”i tre års tid” kallat honom ”barnamördare”. Hon har därför behövt ägna en massa tid åt att skriva till inte bara Bulletin utan även SvD med flera att detta inte är sant. Jag skrev om detta igår.

Så i polisförhöret sa han samma sak, inte mindre än åtta gånger, varpå polisen kontrade med att de läst alla hennes tweets sedan 2024 och inte hittat något sådant.

Nu hade det förstås inte varit någon ursäkt ändå för det misstänkta olaga hotet, men jag menar att när han nu långt senare framhärdar är det inte så att han missminner sig eller blandar ihop henne med någon annan, utan det är en högst medveten lögn.

I en podd, där även jag nämns av någon anledning, menar han att han en gång twittrade att Greta Thunberg var lik Hitler och hon hade svarat med att fråga om han hållit upp en spegel, och enligt hans logik har han därför rätt att hävda att hon ”i tre års tid” kallat honom ”barnamördare” eftersom Hitler mördade barn (?!).

Jag menar att detta uppfyller rekvisiten för förtal. Till flera medier har han dessutom påstått att hon hotat honom.

Med tanke på att han vid detta laget är väl medveten om att det är en lögn och på spridningsgraden och att uppsåtet är att svartmåla henne som målsägare och potentiellt brottsoffer borde det enligt min mening faktiskt vara grovt förtal.

Både här och på Twitter finns massor av människor som nu tror detta om Marie, och jag hoppas ni som ser det kan hjälpa till och korrigera lögnen.


Följ diskussionen på Facebook:

Varför diskutera?

Som någon som ofta diskuterar i sociala medier kan jag absolut erkänna att ibland skriver jag sådant jag inte borde. Häromdagen kallade jag exvis någon för ”fjant”, och det var inte särskilt moget, även om hen absolut var en fjant. Personangrepp brukar vara en röd linje för mig, och när jag går över den har jag förlorat inför mig själv.

Men en annan bra regel är att även om man har temperament, vilket jag absolut har, stanna upp innan postningen och försöka fundera över vad man får ut av diskussionen.

Är det kul eller åtminstone intressant? För jag fram min poäng på ett sätt som gör att även om personen jag diskuterar med kanske inte ändrar uppfattning kan andra som läser göra det?

Ingen blir omvänd av påhopp. Ingen blir glad av dem heller, inklusive den som yttrar dem. Sociala medier är en väldigt kass ventil för frustration.

”Jag skäms”, säger han idag.

Mmm.


Följ diskussionen på Facebook:

Vad händer med Iran?

Jag brukar gå till Twitter för att se trender när något händer. Det är ett trubbigt och anekdotiskt verktyg, for sure, men det ger snabbast möjliga information om hur vanligt folk tänker.

Iranska konton postar glädjerop från Teheran, eftersom de tror att befrielsen påbörjats. Men efter att ha nördat in mig i regimbytesklipp och -artiklar ett tag nu kan jag som jag tidigare skrivit inte se det hända.

Fredspristagaraspiranten Trump vill inte alls ha ett riktigt krig, även om han säger att det kan bli nödvändigt. Han gillar wham-bam-thank-you-ma’am-attacker, som får honom att se stor och stark ut. Men hans politik, och en av hans få positiva egenskaper, är att USA inte ska fastna i forever wars. Och för att få till ett regimbyte krävs tålamod. Du kan döda ett lands ledning, men inte bomba bort en statsapparat och en konstitution. I sitt tal nyss sa han dels till iranier att gömma sig inomhus för bomber kommer att falla all over the place, samtidigt som han säger till dem att deras frihet nu är deras om de vill ta den. Mmm.

Inte heller Israel lär vilja se egna boots on the ground.

Pahlavi är förstås populär bland många exiliranier, och även bland en del iranier i Iran, men jag ställer mig tveksam till att tillräckligt många i landet är beredda att återinrätta sonen till deras avpolletterade brutala diktator.

Så min sammanfattning är densamma som i varje tidigare inlägg jag skrivit:

Pahlavi kommer aldrig att komma till makten. Jag ser inte hur det ska hända. Han har ju inte ens varit i landet på nästan femtio år, och han är väldigt polariserande.

Och jag tror inte vägen mot demokrati i Iran går via en blodig coup d’état till. Enda gångerna sådana historiskt lett till demokrati i någorlunda närtid har varit när länder slagit sig fria från kolonisatörer, som USA. Jag kommer inte på något undantag*. Sovjet, Kina, Frankrike, Kuba och diverse andra länder i Latinamerika, Iran – man bara byter en diktator mot en annan.

Så jag tycker synd om de kvinnor som ropar av glädje i Teheran. Deras välförtjänta frihet från mullornas förtryck kommer inte via bomber.

Mina cent.

Jag har haft fel förr, men jag tror inte jag har det denna gång.

*Någon påpekade att Rumänien faktiskt blev en demokrati genom en blodig revolution, och det stämmer. Dock hade i det fallet ju Sovjet fungerat som en sorts proxy-kolonisatör, så situationen var rätt lik hur USA blev till.

#IsraelUSIranKrig2026


Följ diskussionen på Facebook:

Huckabee har gått bananas

Mike Huckabee har gått bananas på sin Twitter. Jag scrollar mig igenom tjogtals med tweets om Carlson-intervjun. En del egna med diverse bortförklaringar, andra retweets av folk som berömmer honom.

Överst just nu ligger ett där han menar att Tucker pratade mer i hans intervju än i den med kristne palestiniern Farz, som jag berättade om häromdan.

Så. När man blivit intervjuad och är nöjd med sig själv lägger man liksom upp en länk till intervjun och låter den tala för sig själv.

Skojigast är när han försöker förklara att det virala klippet där han sa de ord han blivit mest kritiserad för, nämligen att det skulle vara ”fine” om Israel tog över halva Mellanöstern, är manipulerat, genom att visa en lite längre version av samma diskussion, där han vecklar in sig i att han inte tror det kommer att hända, vilket förstås inte förändrar innebörden av hans ord.

Nu har totalt över dussinet muslimska länder och organisationer, varav många allierade med USA och dessutom länder vars ledare Trump personligen gillar och behöver, gått ut och allvarligt kritiserat dessa ord. Och i kritiken bakar de in att Israel absolut inte får annexera Västbanken.

Många av dem är tänkta medlemmar i Trumps fredråd, nämligen:

Förenade Arabemiraten, Egypten, Jordanien, Republiken Indonesien, Pakistan, Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Kuwait, Bahrain.

Bara Oman, Libanon, Syrien och Palestina är undertecknare, men utanför ”fredsrådet”.

Jag har en känsla av att dessa tillsammans kan förklara för Trumpalumpa det olämpliga i att Huckabee sitter kvar, och även om han inte petar bort honom direkt lär det bita.

Så en bisarr konsekvens av detta kan mycket väl bli att Israels i högsta grad pågående annexering av Västbanken stoppas, nu när detta bubblat upp till ytan. Trump har redan sagt nej till den, men Israel gör som de gjort historiskt, och säger ”ok, vi hör dig”, och fortsätter ändå.

Vad tror ni?

Sitter Huckabee kvar?

Vad sa Francesca?

Är FNs rapportör Francesca Albanese skyldig till att ha sagt “Israel is the common enemy of humanity”?

Nej.

Ändå har halva världen anklagat henne för att ha sagt de orden. Lägger de exakta citaten sist, så får var och en bilda sin egen uppfattning. Dock kan vi konstatera att mellan orden ”Israel” och ”common enemy of humanity” pratade hon i en minut och fem sekunder. Detta har man löst genom klipp-och-klistra-teknik. ”Doctoring” på engelska. Eller, för oss över 40, en ”marjasin”.

Så hon har nu förklarat att det inte är landet Israel, utan det system världen byggt av kapital, algoritmer och vapen som är den gemensamma fienden. Men för att komma dit behöver man verkligen läsa alla ord. Hon uttrycker sig inte bara hyperakademiskt och snårigt, utan också rätt poetiskt och målande. Man har ”huggit internationell lag i hjärtat”. Mmm.

Så alla går förstås till sina go-to-positioner. Proisraeliska tyska och franska ministrar kräver hennes avgång. FN är förbannade på dem för att de ljuger om vad hon sagt och försvarar henne, förstås.

Och en grupp franska advokater stämmer landets utrikesminister Jean-Noël Barrot för att ha ljugit.

Rent generellt skulle jag vilja uppmana Madame Albanese att använda enklare ord. Det finns inget utrymme för yvigt filosoferande när så många hatar en och vill förvränga allt man säger.

Jag är vidare alltid av uppfattningen att går något att tolka på två sätt har förstås den som säger orden tolkningsföreträde.

Men det står också rätt klart för mig, när jag läser alla hennes ord, att hon de facto aldrig syftade på Israel. Det är inte en tolkningsfråga ens, utan ett faktum. Problemet är att jag, som också är rätt akademisk och filosoferande till min läggening, var tvungen läsa två gånger och begrunda ordentligt för att komma till den slutsatsen. Twittermobben och franska ministrar har inte det tålamodet.

”The fact that instead of stopping Israel, most of the world has armed, given it political excuses, political sheltering, economic and financial support. This is a challenge. The fact that most of the media in the Western world has been amplifying the pro-apartheid genocidal narrative is a challenge. And at the same time, here also lays the opportunity. Because if international law has been stabbed in the heart it’s also true that never before has the global community seen the challenges that we all face. We who do not control large amounts of financial capitals, algorithms and weapons. We now see that we as a humanity have a common enemy and freedoms, the respect of fundamental freedoms, is the last peaceful avenue, the last peaceful toolbox that we have to regain our freedom.”


Följ diskussionen på Facebook: