Jag är fortfarande kvar i São Paulo. Har helt enkelt kärat ner mig i staden och i brassar överlag – det är underbara människor. Så här lär man känna en brasilianare:
1. Man sätter sig bredvid dem i en bar eller på en restaurang.
2. De börjar prata med dig.
3. Ni blir vänner på WhatsApp.
Igår, när det var karaoke night på min favvo-bar och jag hör ”and there is Helena” från scenen när jag kommer upp för trappan blev jag lite varm om hjärtat.
Jag gillar egentligen inte stora städer – tyckte Buenos Aires var för mycket. Och São Paulo är amerikanska kontinentens och södra halvklotets största stad. Fler invånare än Sverige. Men … det känns inte stort. Det känns gemytligt.
Jag och brassar är som opposites attract-vänner. Jag
Så jag lägger upp bilder och filmer och länkar i blogginlägget nedan för den som är nyfiken. Vill inte spamma er.
Jag beställde ett par events via Tripadvisor. Det första var en guidning runt gamla stan. När jag beställt den googlade jag namnet på arrangören, Concrete Jungles, kollade deras webbsida och såg att de hade en food tour senare på eftermiddagen, så jag bokade den också. Jag råkade bli ensam på den första turen. Giuliano, som guidade mig, var italienare och hade bara bott i São Paulo i tio år, men han pratade om Brasilien som ”vi” hela tiden. Hint till svenska nationalister som brukar låtsas att man inte är svensk förrän i tredje led, minst.
Jag lärde mig mer sydamerikansk historia under hans tvåtimmars rundtur än jag visste när den började. Jag vill verkligen rekommendera alla som ska dit att kolla upp hans företag – boka direkt – han är oerhört kunnig. Det fanns ingen fråga jag hade som han inte kunde svara på. Den andra turen gällde street food. Det var jag och en bunter jänkare och en aussie. Också intressant. Vi hade supertrevligt. Avslutade kvällen hemma hos ett kanontrevligt Ericsson-par tack vare en gemensam vän.
Jag bokade ytterligare ett event via Tripadvisor – en barrunda. Det var också rätt annorlunda. Ett av stoppen dansade de. Alla fantastiskt bra – satan i gatan. Filmade en del – finns i blogginlägget.
Igår var världens störta pride-parad. Det var en helt fantastisk rytm och stämning. Så jag satte mig på en street pub, beställde en IPA och väntade. Paret som satte sig bredvid mig, Arlindo och Alexandro, hade varit gifta i 33 år. Jag har sedan dess googlat same-sex marriage in Brazil, och får inte riktigt ihop det, men who cares – de var underbart trevliga.
I diskussioner med alla mina nya vänner har jag kommit fram till följande:
Jag kan inte hoppa över Pantanal – det måste ses! Men jag ska ta Rio först, sedan Pantanal, sedan Manaus i Amazonas och efter det blir det Peru.
Just nu sitter jag på en restaurang som jag nog får kalla min favorit. Yamaga i den japanska delen av staden. Äter ramen och dricker saké. Cheers.
Fler reseblogginlägg: #TourdelAmeriqueduSud2026
Trotz allt 