Bilden visar Hassan Badawi, libanesisk sjukvårdare för Röda korset, mördad av Israel när de bombade hans ambulans.
Igår mördade Israel även 11 palestinier, varav två barn, i Gaza.
För några dagar sedan mördade IDF en palestinsk man på Västbanken. Han är årets trettiotredje palestinska offer bara på Västbanken. Åtminstone åtta av dem har mördats av bosättarterrorister.
Alla dessa civila, samt alla Israel mördar i Iran, är offer för terrordåd. Israels attacker är olagliga, och när ett land eller en organisation mördar civila är det terror.
Vi måste sluta prata om offer för krig. Dessa människor är offer för en etnisk rensning som ytterst handlar om att Israel på ett eller annat sätt vill komma åt deras land.
Jag har ju sagt att jag förmodligen kommer att rösta på C.
Well. Mig veterligt vill inte C införa sanktioner mot denna terrorstat. Rätta mig om jag missat något i min googling. Så nu när jag ändå har bestämt mig för att spela för andra laget kan jag lika gärna gå all in och rösta på MP.
Såvitt jag förstått har de större mod i denna fråga.
I hela mitt liv har jag läst opinionsundersökningar inför val och blivit glad när Moderaterna gått upp och tvärtom.
Det känns konstigt att för första gången i mitt liv inte vilja se en borgerlig seger. Om siffrorna i bilden stämmer har knappast en procentenhet SD-väljare gått till C, utan till M och en procentenhet M har gått till C, och hade jag svarat på Väljarbarometern hade jag funnits med i den gruppen.
”Jaha, men är du bekväm med en regering med V i då?”
Nej.
Man kan sammanfatta det så här: I nästan alla sakfrågor är jag solklart borgerlig.
Men mitt fosterland ska inte ha högerextrema statsråd, typ Björn Söder, som representerar Sverige och leder departement. Inte med hjälp av min röst. Det handlar mindre om att de var nazister på 1900-talet. De är det uppenbarligen inte idag. Man har rätt att utvecklas. Det handlar idag mer om deras rasistiska muslimhat. Förföljelsen av muslimer. Besattheten vid att håna dem och hitta på lagar som trakasserar dem. (Exemplet i länken är KD, men det är same same.)
Det handlar om hur de pratar om sina medmänniskor.
Deras unkna syn på en hel religiös folkgrupp, som de ju alltmer även delar med KD, ska inte genomsyra svensk politik, och de ska absolut inte föra Sveriges talan, och målet med mitt skrivande fram till valet kommer att vara på att säkerställa det.
Utöver detta vilar förstås Palestinafrågan tungt över detta val. Jag vill se tuffa sanktioner mot Israel, och det kommer aldrig att hända med SD och KD som glatt hejar på folkmordet, apartheiden på Västbanken, terrordåden i Palestina, Libanon och Iran och planerna på The Greater Israel genom utrotning av palestinier och numera även libaneser.
Så jag är motvilligt beredd att, förmodligen via C, rösta fram en rödgrön röra i förhoppningen att svensk partipolitik är sundare om fyra år. Vi har haft sosseledda regeringar större delen av mitt liv. Jag kan leva med det.
Men ändå.
Jag är inte bekväm med en regering med V i. Bara mindre obekväm.
”Bittersweet” är ett bra ord för hur jag känner inför dessa siffror.
Vad det ytterst handlar om är Trumps avundsjuka på Obama. Jag har aldrig riktigt fattat hans hat, men vi minns alla Trumps rasistiska birther-lögner. Så när Obamas team efter arton månaders detaljerade förhandlingar av experter skapade JCPOA ylade Trump hur hemsk dealen var, och 2018 klev han av den och införa sanktioner utan att tala om vad Iran skulle göra för att bli av med dem.
Det är så liksom dumt från början till slut att införa en permanent bestraffning utan vare sig brott eller väg ut.
Biden borde förstås ha gått tillbaka till dealen, och de höll på att förhandla om det när Israel bombade Natanz nuclear facility, och Iran svarade med att anrika till 60 procent. Det finns en lång och välskriven Wikipedia-artikel som heter ”Iran–United States relations during the Biden administration”. Man kan sammanfatta den med ”de försökte komma överens så bonkade Iran USA, de försökte igen komma överens men så bonkade USA Iran, de försökte igen komma överens men så bonkade Israel Iran”, typ.
Innan Trump och Netanyahu började sina illegala terrorbombningar av Iran för andra gången sägs det att Iran hade erbjudit en deal som var ”bättre” än JCPOA. Det betyder att Trump hade kunnat ta den och utropat seger i sin högst ensidiga tävling mot Obama. Men han trodde han kunde upprepa ”the 12-day war” och bara bomba lite och sen säga ”häpp, nu är jag beredd att skriva på”. FAAFO, svarade Iran.
Och jag förstår dem. De behöver visa världen priset av att attackera dem. Jag hade gjort likadant. Hormuz är världen strupe, som de håller i ett hårt grepp.
Många var förvånade när Trump kallade Irans ten point plan för ”workable”, med tanke på att den bl a innehöll kompensation till Iran, att USA drar sig tillbaka från MÖ helt och att Iran kan fortsätta ta ut tullar i Hormuz. Alla de tre är ju var för sig sånt som skriker ”vi har förlorat” om Trump går med på dem. Han måste absolut kunna säga att hans deal är bättre än Obamas.
Så där står vi nu. Trump vill därifrån. Han vill kunna utropa sig som segrare och slippa tänka på det kriget. Han är labil som en vindflöjel. Ena timmen skriker han om död och förintelse, nästa har han vunnit kriget helt och hållet och kan åka hem, och Hormuz är inte hans problem, andra får lösa det.
Men Iran har fortfarande sitt anrikade uranium kvar och strypgreppet om Hormuz. Och folken i Iran, Libanon och Palestina lider mer än någonsin.
Trump: ”Inga kärnvapen. Och jag tycker det redan har varit regimbyte, men vi hade aldrig det som kriterium. Inga kärnvapen. Det är 99 procent.”
Så. När tusentals, kanske tiotusentals, iranier dödades i januari och han lovade att hjälp var på väg – långsamt, för ”hjälpen” höll på att bomba fiskebåtar utanför Venezuela – så menade han det inte egentligen. Och nu är han nöjd med en ”Iran deal” som är identisk med den Obama skapade och som han klev bort ifrån för tio år sedan. Allt lidande för det iranska folket som kommit ur tio års sanktioner och den avskyvärda slakten på demonstranter i januari gav således ingenting.
Här är vad jag tror hände när det gällde eldupphöret:
Kushner och Witkoff lovade fred ”överallt” utan att fråga Netanyahu. Helt säker på att inte Iran missförstått något, utan ”missförståndet” ligger till hundra procent på Trumps sopprötter till förhandlare. När sedan Netanyahu fortsatte sitt illegala krig med Libanon blev Trump putt, för han måste öppna Strait of Hormuz bums, annars förlorar republikanerna i midterms, och så sa han till Netanyahu att sluta or else.
Och här är ironin: Hade Israel bara attackerat Libanon utan Irankriget hade de kommit undan med det. Trump hade aldrig brytt sig ett skvatt om mördade libanesiska familjer.
Varför gjorde de inte det?
Jo, för Israel vill ha en ursäkt, så att de kan leva upp till myten att alla krig har startat med att de är attackerade. Och Hezbollah hade innan Irankriget inte attackerat Israel på ett bra tag innan Israel attackerade Iran.
Israel, som är det enda land i världen som vägrar definiera sina gränser och som hela tiden kommer undan med illegala ockupationer, mördar och fördriver och trakasserar sina grannar tills de slår tillbaka och då, pang, slår de till och utökar sina gränser.
De var aldrig rädda för något iranskt kärnvapen. De vet att Iran aldrig velat ha något. Det bevisas av att Netanyahu hävdat att Iran varit två veckor från kärnvapen i fyrtio år och tjatat på alla presidenter att bomba Iran. De ville få ut tre ting av kriget. Dels inbördeskrig i Iran, dels roffa åt sig en del av Libanon till sitt Greater Israel-projekt och dels vända bort världens blick från deras terrordåd i Gaza och Västbanken.
Israel och Palestina har aldrig varit en ”konflikt” där fred varit möjlig, för Israels och tidigare sionisternas ledares mål har alltid, sedan Balfourdeklarationen, varit att ta över hela Greater Israel. Och vi i Väst har hjälpt dem genom att snällt terrorstämpla de folk de mördar och fördriver och upprepa ”Israel har rätt att försvara sig”.
Som jag skrev igår hade jag inte formulerat mig som jag gjorde morgonen den åttonde oktober 2023 idag, se bilden.
Dels har jag insett att Israel-Palestina inte är en ”konflikt”, utan högst medveten fördrivning som bara kan lösas på ett sätt, och det är att Väst inser att Israel är en terrorstat som inte vill ha fred, och sätter stopp genom sanktioner.
Och dels hade jag fel om att de unga vill ha fred. Ingen vet vad unga palestinier vill, mig veterligt, men unga israeler är enligt opinionsundersökningar som grupp värre folkmordsentusiaster och rasister än sina föräldrar.
Jag har inga starka åsikter om Reza Pahlavis inbjudan till Riksdagen av SD och KD. Jag kanske missar något, men jag ser liksom inte att hans närvaro i Sverige skulle ha något symbolvärde eller innebära att Sverige tar ställning för honom på något vis. Så för närvarande hör jag inte till dem som slår på trummorna av upprördhet.
Svenskiranier, både de som gillar honom och de som inte gör det, tycker ibland att jag ska läsa på för att förstå vad han står för. Jag har inga sådana planer.
Vad jag vet är att folket i Iran hade det mycket bättre under hans far än under mullorna, men han var ändock en diktator, som fängslade oliktänkande. Vad jag vet är att Reza aldrig tagit avstånd från detta, och det är ett minus enligt min moral, men det betyder inte i sig att han är dålig totalt sett.
Vad jag säger är att Iran kommer inte att bli en demokrati nu.
Trump tänker inte fortsätta kriget, folket kommer inte att resa sig, och om de gör det blir det snarare inbördeskrig än demokrati. Pahlavi är polariserande, och det är inte nödvändigtvis hans fel. De som gillade hans far gillar honom, give or take. Och de är vad jag kan bedöma inte i majoritet i Iran. Argumentera gärna emot – men inga siffror finns mig veterligt, så vi gissar alla.
Min kristallkula säger att Iran kommer att bli en demokrati till slut, men det kommer att ta tio år, plus minus fem, inom ramen för det nuvarande statsskicket, där mullornas makt gradvis lagstiftas bort och de folkvaldas ökar. Samma väg som Sverige och nästan alla andra parlamentariska demokratier gått, om man byter ut mullorna mot kungen.
Det är därför jag är så emot detta krig. Barn dör. Infrastruktur slås ut. Många av iranierna som tidigare var kritiska blir nu solidariska med ledningen inför en yttre fiende.
Vad som behövs nu är en ny ”Iran deal”, och den behöver innehålla krav på demokratiska reformer, vilket inte den tidigare gjorde, för att lyfta sanktionerna. Det skyndade på demokratin i Sydafrika, och om det görs rätt kan det få samma resultat här.
Världen är på väg in i en ny fas, där Israel en dag kommer att hållas ansvariga för sin terror.
Det finns ingen annan väg framåt.
Palestiniernas rätt till sina hem och sin mark behöver återupprättas, palestinska flyktingar behöver välkomnas hem och israeliska ledare och IDF behöver dömas i internationella domstolar. Världen behöver erkänna att det palestinska folket har exakt samma rättigheter till sitt land och sin historia som alla andra fördrivna urfolk.
En dag hoppas jag att Israel och Palestina kan bli ett land, from the river to the sea, där både dagens israeler och världen alla palestinier kan leva i harmoni, men för att komma dit krävs sanktioner mot Israel. Och för att komma till sanktioner krävs en förändrad världsopinion, där vi väljare röstar fram ledare som vågar ta det steget.
Familjer mördas i Gaza nästan varje dag. Fortfarande. Inga journalister släpps in. Israel mördar och fördriver familjer från Västbanken. Israel mördar iranier och libaneser. Och världen tittar på.
Vi i Väst behöver rösta på politiker som stoppar detta.
”Vad jag vill är att ta oljan. För den är redo att tas, och det finns inget de kan göra åt det.
Tyvärr vill det amerikanska folket se oss komma hem. Om det var upp till mig hade jag tagit oljan. Jag skulle behålla oljan, och vi skulle tjäna massor på det.”
Samtidigt har han deklarerat att han ska bomba alla broar, avsaltningsanläggningar och energianläggningar.
Berätta för mig igen hur Trump håller på och räddar det iranska folket.
Eller, för den delen, det venezuelanska.
Det är nog den delen som är mest plågsam i allt detta. Alla de människor som lidit under förtryck och som tror på Trumps löften om att han ska rädda dem och accepterar att det egna folkets barn dödas och civil infrastruktur förstörs, bara för att snart se sig totalt övergivna i en långt sämre situation än förr.
Och de ska då leva med insikten att de var FÖR förstörelsen av barnaliv och av sitt land.
Jag brukade kolla på Realtime troget varje vecka. Bill Maher är lite som en omvänd Jan Guillou. Deras likhet är att ibland håller jag med dem fullständigt, annars inte alls. Sällan hamnar de längs en skala. Omvändheten ligger förstås att medan Guillou är vänster är Maher libertarian.
Men sedan i höstas pallar jag inte längre. Han är livslång muslimhatare och trots sin ateism fullständigt på Israels sida, vad de än hittar på.
Så jag blev så glad när en av mina favvopoddare Mehdi Hasan idag postat ett klipp som heter ”Bill Maher is wrong about Israel”.
Han tar upp en sekvens ur senaste avsnittet där Maher beklagar sig Maher över att dagens korkade unga får all sin information om Israel från TikTok. ”They don’t know shit.” Och han begär att Demokraternas ledare ställer sig up och säger ”kids, you don’t know what’s going on here!”.
Sedan fortsätter han med att förklara att varje krig Israel har utkämpat har varit ”a war of defense”. I varje krig var de attackerade först.
Mehdi går igenom de största krigen, 1956, 1967, 1982 och varför de tre krigen definitivt startades av Israel.
Och jag vill förstås lägga till myten att arabstaterna anföll helt oprovocerat i maj 1948, när sanningen är att då hade Israel redan mördat och fördrivit flera hundratusen palestinier från deras hem, mark, hemland sedan tusentals år.
Och vad gäller dagens krig är det väldigt magstarkt att påstå att det startades av Iran.
Jag skulle verkligen önska att Bill bjuder in Mehdi till sin show och tar en debatt med honom.
Var det smart av Iran att bomba USAs allierade arabstater? Jag har ställt mig frågan sedan kriget började.
Om vi helt bortser från huruvida det var moraliskt försvarbart tyckte jag från början att det var väldigt ostrategiskt. De var ju inte med, och det är korkat att skapa fler fiender än man redan har.
Jag har ändrat uppfattning, genom att gå några steg i mullornas skor.
De skrev under ett avtal med USA under Obamas tid, och USA bröt det för tio år sedan, och la på dem tunga sanktioner utan att förklara vad de skulle göra för att bli av med dem. De hoppades i ett år att EU skulle hjälpa dem, men EU gjorde inget, och det gjorde att inget företag som hade något med USA att göra kunde handla med dem. Folket svalt och inflationen exploderade. Och av olika skäl misslyckades Biden helt med att återskapa Obamas deal.
Så de förhandlar igen, denna gång med Trump. De lovar honom ett ännu bättre avtal än Obamas, och mitt under förhandlingarna bombar han dem. De vill inte ha något krig, så de svarar med minsta lilla, och varnar Trump och Qatar i förväg, de förhandlar igen. Folket reser sig – dels finns alla de som tidigare varit förbannade för att de inte vill leva i en diktatur, men nu ansluter sig många fler, eftersom de inte har mat.
Israel beväpnar dem, oklart om USA visste om det. Och det blir ett blodbad. Jag har ingen anledning att misstro rapporter om att det var långt ifrån enbart beväpnade som dödades. Jag är osäker på huruvida det var dryga tretusen döda, vilket regimen hävdar, eller de trettiotusen som internationella experter påstå – men för min slutsats spelar det ingen roll.
Iran förhandlar vidare med nötterna Kushner och Witkoff, som enligt rapporter helt struntar i att ha med experter eftersom de har ”tillräckligt bra förståelse” för nuclear science. Och plötsligt, mellan möten och utan föregående krigsförklaring bombar USA och Israel dem. De utplånar en skola med småflickor och de dödar alla Irans ledare.
Det förstnämnda var säkert en olyckshändelse på grund av det slarv som omgärdar allt Trump gör, men det sistnämnda är faktiskt mord. Oavsett hur vidrig en diktator är är det ändå mord att avsiktligt döda någon man inte är i krig med.
Så vad har Iran lärt sig nu?
USA skiter fullständigt i internationella lagar, och när de gör det kommer inte ens ett fördömande från övriga Västländer eller deras grannar i regionen.
Vad vill de?
Klart de vill ha fred. Men en fred som ideligen bryts är värdelös. De måste alltså säkerställa att priset för detta krig är så högt att USA aldrig gör om det.
Detta är deras enda mål just nu. Allt de gör syftar till det.
Attacken på arabstaterna, stängningen av Hormuz, ända ner till deras bestämda förnekanden av att förhandling pågår, för varje sådant påstående från Trump ger börsen hopp. Och ja, Iran lider, men de är en diktatur. De kan fortsätta hur länge som helst. Men Trump lider personligen när börserna faller, och övriga världsledare likaså. Och arabledarna kritiserar absolut inte Trump utåt utan skyller helt på Iran, men man kan tänka sig att de ändå dragit öronen åt sig.
Det verkar som om Iran bombar civila strukturer, men de facto bombar de hotell där amerikanska soldater bor. Vad kallas sånt? ”Mänskliga sköldar!”
Att Trump ställer en massa ultimatum som han sedan backar från gör bara att han ser alltmer stressad ut. För visst. Han kan bomba sönder Irans oljefält, men då händer två ting. Dels har han öppet visat att han inte alls är på det iranska folkets sida genom att bryta mot internationella konventioner, och dels kommer Iran då att bomba avsaltningsfabrikerna för arabstaterna, och då ryker deras dricksvatten.
Iran har ett enda krav för fred. Internationella garantier för att USA och Israel aldrig kommer att bomba dem igen.
Så nu när jag tar av mig mullskorna är frågan: kommer de att lyckas? Kommer världen att tvinga Trump ner på knä och lova att aldrig mer ”bomb bomb bomb … bomb bomb Iran”.
Trotz allt 