Israel-Palestina är ingen konflikt

”Hur ser en bra deal ut?”

Trump: ”Inga kärnvapen. Och jag tycker det redan har varit regimbyte, men vi hade aldrig det som kriterium. Inga kärnvapen. Det är 99 procent.”

Så. När tusentals, kanske tiotusentals, iranier dödades i januari och han lovade att hjälp var på väg – långsamt, för ”hjälpen” höll på att bomba fiskebåtar utanför Venezuela – så menade han det inte egentligen. Och nu är han nöjd med en ”Iran deal” som är identisk med den Obama skapade och som han klev bort ifrån för tio år sedan. Allt lidande för det iranska folket som kommit ur tio års sanktioner och den avskyvärda slakten på demonstranter i januari gav således ingenting.

Här är vad jag tror hände när det gällde eldupphöret:

Kushner och Witkoff lovade fred ”överallt” utan att fråga Netanyahu. Helt säker på att inte Iran missförstått något, utan ”missförståndet” ligger till hundra procent på Trumps sopprötter till förhandlare. När sedan Netanyahu fortsatte sitt illegala krig med Libanon blev Trump putt, för han måste öppna Strait of Hormuz bums, annars förlorar republikanerna i midterms, och så sa han till Netanyahu att sluta or else.

Och här är ironin: Hade Israel bara attackerat Libanon utan Irankriget hade de kommit undan med det. Trump hade aldrig brytt sig ett skvatt om mördade libanesiska familjer.

Varför gjorde de inte det?

Jo, för Israel vill ha en ursäkt, så att de kan leva upp till myten att alla krig har startat med att de är attackerade. Och Hezbollah hade innan Irankriget inte attackerat Israel på ett bra tag innan Israel attackerade Iran.

Israel, som är det enda land i världen som vägrar definiera sina gränser och som hela tiden kommer undan med illegala ockupationer, mördar och fördriver och trakasserar sina grannar tills de slår tillbaka och då, pang, slår de till och utökar sina gränser.

De var aldrig rädda för något iranskt kärnvapen. De vet att Iran aldrig velat ha något. Det bevisas av att Netanyahu hävdat att Iran varit två veckor från kärnvapen i fyrtio år och tjatat på alla presidenter att bomba Iran. De ville få ut tre ting av kriget. Dels inbördeskrig i Iran, dels roffa åt sig en del av Libanon till sitt Greater Israel-projekt och dels vända bort världens blick från deras terrordåd i Gaza och Västbanken.

Israel och Palestina har aldrig varit en ”konflikt” där fred varit möjlig, för Israels och tidigare sionisternas ledares mål har alltid, sedan Balfourdeklarationen, varit att ta över hela Greater Israel. Och vi i Väst har hjälpt dem genom att snällt terrorstämpla de folk de mördar och fördriver och upprepa ”Israel har rätt att försvara sig”.

Som jag skrev igår hade jag inte formulerat mig som jag gjorde morgonen den åttonde oktober 2023 idag, se bilden.

Dels har jag insett att Israel-Palestina inte är en ”konflikt”, utan högst medveten fördrivning som bara kan lösas på ett sätt, och det är att Väst inser att Israel är en terrorstat som inte vill ha fred, och sätter stopp genom sanktioner.

Och dels hade jag fel om att de unga vill ha fred. Ingen vet vad unga palestinier vill, mig veterligt, men unga israeler är enligt opinionsundersökningar som grupp värre folkmordsentusiaster och rasister än sina föräldrar.


Följ diskussionen på Facebook:

Marjorie har rätt

Fram fram tills nyssens hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag någonsin skulle komma att citera eller ens hålla med Marjorie Taylor Greene i någon fråga alls.

Men hon har inte bara rätt här rent moraliskt, utan även i sak.

Visserligen är det amerikanska mittenfolket inte särskilt nöjda med demokraterna, men de har börjat avsky republikanerna, och det kommer att kosta dem massor i november.

Och hon har helt rätt i att det är neocons som Loomer, Levin och Graham som har saboterat för partiet genom att lura in Trump i kriget mot Iran. Hans imo enda sympatiska position fram tills nyssens var just hans ovilja att kriga.

Jag tror hon känner sig lite som jag just nu.

Politiskt hemlös.

Hon är inte vänster alls, men kan inte heller försvara en höger som löpt amok.


Följ diskussionen på Facebook:

Palestina kostade Kamala 2024

När någon vinner eller förlorar ett jämnt val finns oftast flera separata ting som var för sig kan vara orsak.

I fallet Harris-Trump var nog det största skälet att hon och Biden fick skulden för inflationen efter covid, och att folk dessutom trodde Trump när han sa att inte bara skulle inflationen minska, utan priserna skulle gå tillbaka till vad de var när han lämnade Vita huset om han blev vald. Det är rätt absurt att de flesta väljarna inte hade några problem med att skylla alla problem, som arbetslöshet och ökad statsskulsd år 2020 på covid, vilket väl var i sin ordning, men sedan skyllde de fortsatta konsekvenserna av covid helt på Biden. Jag vet ärligt talat inte vad demsarna skulle ha kunnat göra åt denna skeva skuldbeläggning.

Men det jag tror spelade allra störst roll för att hon förlorade, och som jag inte såg komma trots att jag hade örat mot den politiska rälsen hela valrörelsen, var Gaza. Ja, de flesta amerikaner hade inte den frågan högst, men de som hade det hade den väldigt, väldigt hög, och de var tillräckligt många för att hyvla av ett antal procentenheter.

Man sägs ha frågat de väljare som röstade på Biden 2020 men Trump 2024 vad den avgörande frågan var, och majoriteten svarade Israel-Palestina. Jag hörde detta i en podd, men har inte hittat själva undersökningen, så jag vet inte mer.

Och här är den yttersta paradoxen:

Hon förlorade i båda ändarna.

Dvs Israelvänliga väljare kände att Trump skulle vara tuffare och republikanerna mer dedikerade, och Palestinavänliga väljare, som till klart övervägande delen var demokrater, stannade i regel hemma. Minns ”Uncommitted”-rörelsen. Detta är anekdotiskt, men jag har hört flera säga att de inte kunde förmå sig rösta på henne. I Michigan vann till och med Trump en massa röster bland de många araber som bor där för att han på något sätt fick dem att tro att han skulle sätta hårt åt Israel.

I ett av hennes viktigaste tal, under DNC-kongressen, sa hon följande:

Israel has the right to defend herself, and how she does so matters!

Och lyckades reta upp båda sidorna. Var det klantigt? Ja, i retrospekt.

Jag har funderat över detta av och till sedan valet.

Dels undrar jag förstås hur historien hade sett ut om hon blivit vald. Jag menar. Vi vet att kriget mellan Aberbajdjan och Albanien hade pågått … mmm … men hade hon fixat fred tidigare? Hur hade den freden sett ut? Hade den varit bättre för palestinierna, för israelerna, båda eller ingen? Jag har ärligt talat ingen aning. Trump är en klant, förstås, men klantar kan ibland snubbla in i rätt beslut. Hon är avsevärt smartare, förstås, men hade till skillnad mot Trump en livslång kärlek till Israel och därmed en oförmåga att se förbi landets fel.

Dels undrar jag vad hon kunde ha gjort för att inte förlora så många väljare.

Mehdi Hasan sa en gång att när hon hade sin DNC-kongress och hade föräldrarna till den amerikanska gisslan som sedan dog på scenen hade hon en option att även ha en palestinsk talare i hijab, som skulle ha vädjat till palestinier att rösta på henne och lyft fram fredsviljan, men hon tackade nej.

Hade det hjälpt, tror ni?

#US2024PresidentialElection


Följ diskussionen på Facebook:

Utökat USA

För mig finns ingen tvekan om att Trumps yttersta mål är att utöka amerikanskt territorium. Det framgår inte minst av hans fixering vid kartor med flaggor på.

Så det finns ett rykte om att han blivit lovad ägarskap över små områden runt baserna på Grönland (hittills en, men de ska bli fler), samt vissa mineralrättigheter.

Det tror jag säkert att HAN tror, men juridiskt är det grönlänningarna som fattar den sortens beslut, och de är såvitt jag förstått inte ens tillfrågade än. Det känns lite som om alla glömmer att det finns lagar och styrdokument och att varken EU eller NATO har makt över grönländsk mark. Inte ens danskarna har det längre.

En bra regel när man ska förhandla med någon är att förhandla med dem som har något att säga till om.

De flesta poddar och nyhetsprogram jag lyssnar på, särskilt amerikanska, tycker vi europeer överlag ska sluta jamsa med Trump. Det gäller tariffer, det gäller Grönland, det gäller allt annat.

Och jag håller med.

Krumbuktandet är stötande.

Han står där och påstår att Danmark har en skuld till honom och att de aldrig gjort något för NATO, när fler danskar per capita dog i Afghanistan än något annat NATO-lands medborgare. Han skäller på alla möjliga länder för att vi inte är tacksamma nog. Och när han kommer undan med det utan mothugg tror hans anhängare att vi respekterar honom, eftersom de inte kan skilja på den blandning av taktik och föraktfull nervositet som får Starmer att krusa sig med en inbjudan till Prince Charles och verklig respekt.

För ja. Vi respekterar honom ju på samma sätt som man respekterar en beväpnad chimpans.

Så vill jag att EU sätter hårt mot hårt för att jag är pissed off eller för att jag är strategisk?

Både och, påstår jag.

Vi såg faktiskt att Kinas no-nonsense-strategi funkade.

Trump Always Chickens Out.


Följ diskussionen på Facebook: