USA

  • Blue-nami

    Illustration av en kostymklädd man i närbild med TIME-text och ett amerikanskt “I Voted”-klistermärke över munnen.

    Det är vad många analytiker kallar tisdagens val.

    👉 Read in English

    (Blue = Demokraternas färg, blue wave är vad man brukar kalla val där de vinner stort, och nu var det inte bara en våg, utan en blå tsunami.)

    Jag har lyssnat mig igenom en rad analyser, och de flesta kör med sina käpphästar, som vanligt. Få analytiker klarar saklighet utan agenda.

    Vicepresidenten JD Vance skrev ett låångt tweet, som kokar ner till fyra punkter:

    1) Avsluta kriget
    2) Fokusera på levnadskostnaderna och inflationen
    3) Sätt USA först
    4) Förändra vår relation till Israel

    Det var vad deras interna opinionsundersökningar kommit fram till.

    Och att kriget är extremt impopulärt är ju i princip alla överens om, och det i sin tur driver ju inflationen, så den punkten glider över i den andra punkten. Och Vance insisterar på att han och Donald Trump är ense om detta, men de säger inte samma sak. Trump säger att kriget var helt nödvändigt, medan Vance säger att “man kan argumentera för huruvida det var värt att förlora senaten för de kommande sex åren”. En vicepresident ska ju egentligen stå till hundra procent bakom presidenten, så detta har fått en del att tycka att han är illojal, men jag tror inte Trump insett det än. För Vance, som lever efter Groucho Marx’ “detta är mina principer, och gillar du dem inte har jag andra” vill ju ge sken av att han var emot kriget hela tiden. Förmodligen är det sant. Han är slirig som satan, men inte korkad.

    Men det är ju inte bara kriget som driver inflationen, utan även de apfjantiga tarifferna. Det blir intressant att se om kongressen lyckas stoppa dem. Domstolarna har redan sagt nej till flera av dem, men USA:s politiska system, som de tycker är så extraordinärt fenomenalt, är inte byggt för presidenter som rycker på axlarna åt lagar och domstolsbeslut.

    Den sista punkten är ju mest intressant – att den var så viktig att han tog med den förvånade mig. Annars brukar de flesta förståsigpåare framhålla att visserligen har det skett ett skifte i attityd till Israel, men det är ändå en lågprioriterad fråga. Och visst. De flesta republikaner som är sura på partiet och väljer soffan eller Demokraterna gör det inte främst för att de bryr sig om palestinierna – det kan vi utgå från. Men de vill inte längre ge Israel blodspengar.

    Ytterligare en anledning till att det gick så åt pepparn för republikanerna är vad man kallar “candidate quality”. I race efter race stöttade Trump kassa kandidater för att de var lojala mot honom. En del, som Lindsey Grahams syster Darline, var enligt mig rätt korkade, andra, som Ken Paxton, skurkaktiga, och några var mest lata – särskilt i områden, som Mississippi, som de är vana att vinna i. Så har han alltid hållit på, men nu när han är så impopulär som han är funkade det inte alls. De kom igenom primärvalen, där Trumpnissarna utgör en stor andel, men klarade sig inte när alla fick rösta.

    Många säger att “det gick inte egentligen bra för Demokraterna, för de är inte heller omtyckta – det gick bara dåligt för Republikanerna”. Jag köper inte det. Då vinner man inte så superdupermegastort. Tidigare har det varit sant – men i detta val var faktiskt många av kandidaterna riktigt poppis. James Talarico och Jon Ossoff, men även Abdul El-Sayed.

    Fördelen med jordskredssegern är att nu kan de faktiskt genomföra vad de vill, utan att behöva bekymra sig om surpellar som tidigare Joe Manchin och nu John Fetterman.

    Jag tror mycket kommer att ändras under de första månaderna nästa år.

    Men först måste som sagt kriget avslutas.

    Fler artiklar:

    Amerikansk politik · Kriget mellan Israel, USA och Iran 2026 · Mellanårsvalet i USA 2026


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Vad händer efter valet?

    Illustration av en valsedel som läggs i en amerikansk valurna framför USA:s kongressbyggnad.

    Allt tyder på att dagens val blir en dunderseger för Demokraterna. Och om inte alla opinionsundersökningar haft tokfel kommer det att innebära rätt stora förändringar på några plan.

    👉 Read in English

    Jag har dammat av min kristallkula.

    Jag är rätt övertygad om att Iran har inväntat valet innan de går med på seriösa fredssamtal. De har säkert insett att ju fler demokrater i kongressen, desto mindre pengar och support för kriget, och att det vore korkat att gå med på en fred innan valet.

    Så min första spådom är att det kommer att bli en resonabel fred ganska snart.

    Sedan är frågan hur en betydligt mer israelkritisk kongress kommer att se på de enorma summor skattemedel USA försörjer Israel med. Det amerikanska folket är inte alls pigga på att fortsätta med detta, men ledamöterna är äldre och därmed mer konservativa än väljarna. Men mindre medel och tydligare krav kan vi definitivt räkna med.

    Sedan borde en mindre mesig kongress kunna stoppa tarifferna som tillsammans med Irankriget plågar världsekonomin, och i bästa fall blir det bättre tider efter det.

    Säkert som ögat blir det dessutom en rad utredningar om korruption och andra oegentligheter: Trumpfamiljens kryptoverksamhet och utländska investeringar, statliga kontrakt och förmåner till politiskt närstående företag och donatorer, privata förvars- och säkerhetsbolags kontrakt med DHS, och medie- och teknikbolagens uppgörelser med Trumpadministrationen. Och om Senaten ryker tror jag Samuel Alito tänker avgå för att säkerställa att en ny Trumpvänlig ledamot av supreme-court:en hinner väljas in innan januari. Han nekar dock till den planen, så vi får väl se.

    Mest spännande med denna valrörelse har varit att se hur sådant som var helt omöjligt att säga för bara några år sedan, i synnerhet vad gäller Palestina, nu är mainstream. Till och med Nancy Pelosi röstade i juli för ett förslag om att stoppa 3,3 miljarder dollar i militärt stöd till Israel, eftersom hon stödde budskapet:

    USA:s politik måste förändras.

    Fler artiklar:

    Amerikansk politik · Mellanårsvalet i USA 2026


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Sharia är inte ondska

    Igår delade jag en tweet där Ted Cruz deklarerade att muslimska kandidater i USA vill införa ”sharia” där. Mmm.

    Att ordet ”sharia” skulle vara mer eller mindre synonymt med ondska har blivit något av ett axiom.

    ”Detta är sharialagar” delade någon igår om Irans vedervärdiga avrättningar av män som deltog i protesterna i början av året. När jag och flera med mig påpekade att så inte var fallet fick vi höra ungefär att eftersom Irans lagar bygger på sharia är allt Irans lagar stödjer därmed sharia, lite tillspetsat.

    Så skulle vi aldrig formulera oss om någon annan religion – men de som försvarade påståendet var inte alls svensk rassehöger, utan människor som kallar sig antirasister. Och det vill jag rådda i här.

    Vi låter ju inte andra mordiska, fundamentalistiska regimer hitta på lagar som inte återfinns i deras religiösa skrifter för att sedan använda dessa till att hetsa mot religionen ifråga. Om Ryssland skulle hitta någon sorts långsökt stöd i bibeln för invasionen av Ukraina skulle vi inte säga ”japp, detta är kristendom!”. Och aldrig någonsin skulle vi acceptera att någon som titulerar sig antirasist använder Israels agerande som exempel på judisk lag – i alla fall inte i Sverige.

    Detta görs bara mot muslimer.

    Ursäkten är ofta att sharia är en ”lag” som muslimer ”måste” följa och att det inte finns någon sådan i andra religioner. Nu är det ju semantik, men jag tycker ”ramverk” är ett bättre uttryck – och visst stämmer det att bibeln och toran är flummigare i sina regelverk än sharia, men ”tora” betyder bokstavligt ”lag” eller ”guide”.

    Irans lagstiftning och sharia är förstås ett venndiagram. Det finns lagar som ingår i båda och lagar, som t ex att be fem gånger om dagen, som inte är iransk lag, och så finns avrättningarna av dem som protesterar som förstås saknar faktiskt stöd, även om Irans regim hittat en passage om ”krig mot gud” de tillämpar. Det är inte komplicerat.

    Och det finns förstås delar av sharia när den införs som lag som förtjänar stark kritik – framförallt de stränga straffen – särskilt för sådant som vi idag inte anser vara brott, som hädelse och otrohet. Det är dock värt att minnas att även i kristna länder har detta fram till rätt nyss varit brott som bestraffats hårt, i kristendomens namn – det står exvis rakt ut i Moseböckerna att den som är otrogen ska straffas med döden, och att många muslimska länder inte alls har kvar dessa straff, och av dem som ändå har det är det bara Iran och möjligen Afghanistan som faktiskt formellt fortfarande tillämpar dem.

    Så då är frågan vad det är som gör att ”sharia” är synonymt med ondska för så många, när det för troende muslimer i huvudsak handlar om att be, ge gåvor till fattiga och att göra en pilgrimsresa.

    Är antirasisterna egentligen rasister?

    Inte nödvändigtvis. De bara tänker inte tillräckligt långt, menar jag.

    Det faktum att bara två länder bestraffar otrohet med döden trots att det står så klart i sharia att det är vad som gäller visar att islam som religion är precis lika adaptivt när det gäller att skippa de dåliga lagarna som kristendomen varit – muslimska länder är bara lite senare på bollen.

    Och när vi inser att det går utmärkt att behålla de goda delarna och avskaffa de dåliga behöver vi sluta acceptera det ensidiga hatet mot ordet ”sharia”.

    Det gör ont i troende muslimer, och det är helt onödigt. Om man måste, skriv åtminstone ”Irans tolkning av sharia” istället för bara ”sharia”.

    Fler artiklar:

    Religion


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Är jag orättvis mot amerikanerna?

    Den fråga jag ställer mig är huruvida synen på USA bland kanadensarna som ett vedervärdigt land kommer att försvinna med Trump, eller om den lever kvar.

    Om jag bara går till mig själv skulle jag säga så här: Jag förlät det amerikanska folket 2016. Trump vann pga electoral college och många blev nog lurade, resonerade jag.

    Den här gången är det svårare. Jag tycker oändligt synd om den sunda halvan av befolkningen, men det kommer att ta tid innan jag återfår respekten för dem överlag. De må vara trötta på Trump i alla nuvarande opinionsundersökningar, och visst – Harris var inte perfekt, liksom Hillary – men de har ändå valt honom. Igen.

    Är jag orättvis?

    Fler artiklar:

    Amerikansk politik


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Bara muslimer måste flytta

    Så denna bild delas av någon som kallar sig ”a proud Jew and Zionist” och som dagligen postar lika delar muslimhat och Palestinahat i en rad grupper.

    Och jag ställer frågan till honom:

    ”Hade det varit i sin ordning att uppmana alla judar som vill leva enligt torahn att flytta till Israel?”

    ”Nej, eftersom vi judar hör mer hemma här än islamisterna samt så har islamisterna som sagt mer utrymme att vara på än vi judar.”

    Nu gäller ju iofs citatet nedan USA och inte Sverige, och mer ”utrymme” per capita ställer jag mig tveksam till utan att orka räkna på det, men för denna övnings skull spelar det ingen roll.

    För det är verkligen slående när man tillämpar mitt motto #användsammamåttstock hur logiken totalhavererar i den här sortens inlägg. Jag är ju liksom de flesta av er som läser mig av uppfattningen att troende människor ska kunna leva sina liv och utöva sin religion var som helst. Djupt troende muslimer gör inte normalt en fluga förnär, utan är exemplariska invånare. De super inte och deltar därmed aldrig i krogbråk eller kör rattfulla, de stjäl inte, de våldtar inte – tar inte ens kvinnor i hand – och de är populära medarbetare när det är jul och midsommar eftersom de gärna jobbar när svenskar vill vara lediga. De är artiga och vänliga, och i övrigt vill de ofta mest bara bli lämnade ifred.

    Inte olikt Jehovas vittnen och ortodoxa judar.

    Och ja, de har värderingar som inte är ”svenska” (dvs ”svenska på tvåtusentalet”), där homosexualitet är synd och kvinnan ska vara underordnad mannen, men det gäller även de båda andra grupperna, och de som hetsar mot pride och transpersoner i svensk debatt är som bekant inte troende muslimer utan … pja … ni vet vilka.

    Så jag fortsätter med att fråga på vilket sätt judar hör mer hemma i USA än muslimer, och svaret blir ”Islamisternas värderingar och trosuppfattning passar inte in i västvärlden samt så har dom som sagt sina länder dom kan hålla sig till”.

    Min sista fråga, som jag hoppas få svar på idag, är:

    ”Vilken är skillnaden mellan en judiskortodox familj och en troende muslimsk familj som gör att den förra ”passar in” men inte den senare?”

    Vi får se om han svarar, men – det finns ingen. Kvinnorna täcker håret. Man tar inte varandra i hand om man är av olika kön.

    De abrahamitiska värderingarna – både bra och dåliga – genomsyrar alla tre religionerna, och vi behöver hjälpas åt att peka på hyckleriet här.

    ”Whataboutism!” skriker många. Nope. Whataboutism är ett argumentationsfel som förutsätter att man försöker förflytta en diskussion från något genom att dra en falsk parallell till något irrelevant.

    Tänk dig att en studentkorridor har tre inneboende flickor: Judith, Kristina och Islin, och alla tre bär sig ungefär likadant åt – både bra och dåligt – men hela tiden klagar alla bara på Islin, trots att de andra två också lämnar disken i vasken och luddet i torktumlaren.

    Att peka på hyckleriet i detta är att vara rättvis och konsekvent, och att känna igen mobbing och ta ställning för den utsatta.

    #Valet2026

    Fler artiklar:

    Amerikansk politik · Religion


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Tokreligiös kristendom

    Nikki Haley, som egentligen är uppvuxen som sikh och konverterade i samband med att hon gifte sig, är bara en i raden av ledande amerikanska republikaner som uttrycker detta.

    Och dels är det förstås, oavsett hur religiös man än är, helknäppt att utgå från att bibelns Israel, som ju syftar på personen Jakob och hans tolv söners stammar, skulle ha något alls med den nation som bildades 1948 att göra. Ungefär som om de som idag är döpta till Jesus skulle göra anspråk på bibelcitat som gäller Messias.

    Men framförallt är det den här sortens politiserad religiositet samma personer som stöttar Haley med flera kallar fundamentalism/extremism/islamism/jihadism när den uppträder hos muslimer.

    Jag säger ofta att allt det man kan kritisera i islam, som t ex att kvinnan ska vara underordnad mannen, också finns i övriga abrahamitiska religioner – och omvänt: allt det som är vackert, som gåvor till fattiga med mera, också finns i alla tre.

    Men det hindrar inte stora mängder svenskar, som nu har stöd hos tunga politiker i SD och KD, är besatta av att stoppa den mytiska ”islamiseringen”, där muslimer påstås vilja inrätta ett Sverige där deras religion styr över svensk lag.

    Det finns säkert sådana individer någonstans. Som vi säger i Värmland: ”det finns fôlk te allt”.

    Men det finns inga tokreligiösa muslimer i vare sig USA eller Sverige som har ett så oerhört skadligt och obehagligt inflytande över realpolitik som de tokreligiösa kristna.

    Bevare oss.

    Fler artiklar:

    Amerikansk politik · Israel-Palestina · Religion


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Vikten av att säga folkmord

    Det förekommer ett intressant val ikväll i USA. Det är ett primärval (alltså där partimedlemmar väljer vem som ska delta i det riktiga valet i höst) för Demokraterna gällande en stol i kongressen. Det finns 435 sådana, så varför spelar denna roll? Dels är det ett prestigefyllt distrikt, NYs tionde. Södra Manhattan – crème de la crème, med lite inslag av Brooklyn.

    Men framförallt beror det på den puttelilla skillnaden mellan kandidaterna Brad Lander och sittande Dan Goldman. De är båda 50+ högutbildade judar från New York, med nästan identiska inrikespolitiska agendor.

    Skillnaden ligger i attityden mot Israel. Även den kan tyckas liten. De identifierar sig båda som ”progressive Zionists” och vill se en tvåstatslösning.

    Men.

    Goldman menar att felet med Israel är, lite tillspetsat, bara Netanyahu, och han är ensamt ansvarig för alla dumheter, så bara han försvinner blir allt solsken. Goldman vägrar ta ordet ”folkmord” i sin mun.

    Lander kallar Gaza ”folkmord”, och vill stoppa all vapenexport till Israel. Och han har Mamdani på sin sida.

    Jag har själv en ambivalent ”relation” till Goldman. Jag har gillat honom massor – han och polarna Raskin och Moskowitz har varit en fröjd att se de senaste åren – pålästa, snabbtänkta, roliga och alltid fram tills nyssens på rätt sida, imo.

    Tills Goldman började slira om ”right to defend itself” och liknande tror jag aldrig jag hade inte hållit med honom. Och han är uppenbart obekväm. I debatten med Lander försökte han halka undan och byta samtalsämne, vilket fick honom att framstå som i underläge, trots att han är sittande kongressledamot.

    Det intressanta med valet, som i skrivande stund är på väg att räknas, är att se vad som händer när ordet ”folkmord” är den huvudsakliga skillnaden mellan två kandidater. Jag är inte ensam om analysen. Om Lander vinner, vilket han ser ut att göra, lär det skicka en megastark signal inför höstens val.

    För här är grejen: Distriktet har mer än en fjärdedel judiska väljare.

    Se debatten från början av juni nedan.

    Fler artiklar:

    Amerikansk politik · Israel-Palestina · Mellanårsvalet i USA 2026


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Rio och Hamas

    Köpte en heldagstur genom Rio, som börjar om några timmar. Bussen hämtar utanför hotellet, och jag behöver inte planera en massa, så det blir bra. Kanske kan lära känna lite nytt folk.

    Jag har fått ganska många kommentarer sista dagarna, och nu kommer jag ju inte att hinna svara förrän bortemot midnatt svensk tid, så jag får be om ursäkt i förväg.

    Någon har i några dagars tid återkommande ”krävt” att jag ska läsa FNs rapport om Hamas’ behandling av palestinier och skriva om den. Annars är jag inte trovärdig menar han.

    Det är så tragikomiskt.

    Dels har jag aldrig någonsin försvarat Hamas när det gäller den aspekten. Jag har jämfört dem med Putin vad gäller behandlingen av sitt eget folk. Eller, för att ta en USA-allierad part, med Saudi.

    Dels är min vägg inte en upplysningscentral. Jag föredrar ämnen där det finns en kontrovers eller en filosofisk vinkel, som kan få igång en diskussion och få folk att tänka i nya banor. Jag har aldrig sett en enda läsare hävda att Hamas’ inte är korrupta diktatorer. Så det är rätt magstarkt att kräva att jag ska lägga timmar här i Copacabana på att läsa och analysera en rapport ni alla kan läsa själva, om ni vill.

    Men framförallt är Hamas på väg bort. Jag kan inte nog upprepa detta – de har gått med på att avveckla sin organisation och att lämna över sina vapen till en fredsbevarande styrka. Den som laggar nu är ju Trump som ju, som jag tidigare skrivit, hijackade den fred många andra ledare samt FN försökte få till, bara för att skapa sitt personliga ”board of peace” där såvitt jag vet inget hänt på sex månader. Det är där bollen ligger.

    Rapporten handlar för övrigt bara till en del om Hamas. Även IDF och bosättarterroristernas våld och övergrepp finns med. Det är inte så att den saknar läsvärde – jag har skummat den. Det palestinska folket kläms från alla håll.

    Men oavsett hur dåliga Hamas än är är Gazas problem just nu att vårdpersonal, hjälporganisationer och journalister vägras inträde och att Israel i över ett halvår trots eld upphör fortsätter mörda familjer. Infrastrukturen är utslagen, mediciner saknas, folk bor i tält och skjul, barn saknar skolgång och absolut ingen har kunnat räkna befolkningen så att vi ens vet hur många som överlevt.

    Lägg till detta tortyren av fångar, ofta barn, och lägg till detta bosättarterroristernas mord och fördrivningar på Västbanken. Och låt oss inte flytta fokus från det faktum att vi i Väst stöttar Israel i detta. Jag har skrivit detta många gånger förut: Våra far- och morföräldrar visste inte vad som hände på andra sidan Östersjön.

    Vi har inte den ursäkten.

    Vi är delansvariga.

    Nu frukost, sedan Christ the Redeemer!

    Reseblogginlägg: #TourdelAmeriqueduSud2026

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Dissad av Grok

    Under min förra post – jag lägger i regel upp samma texter även på Twitter – kontrade någon med denna bild, samt en fråga om jag inte skämdes.

    Det är i sig rätt komiskt, för han insåg inte att han bevisade min poäng, när jag ordagrant skrev att Israel ”betalar enorma mängder pengar till propaganda och till att styra upp AI”, och vilka källor använder Grok? Jo, American Jewish Committee – AJC som definierat som ett av sina mål att försvara Israel. Det är nu tredje eller fjärde gången ungefär samma sak händer – någon frågar Grok om jag har rätt, och Grok använder Israelvänliga källor för att säga att det har jag inte alls.

    För att jämföra ställde jag samma fråga till chatgpt, och där var svaret helt annorlunda. Jag hade rätt i metodkritiken, men överdrev när jag beskrev författarnas avsikter, vilket är delvis fair – jag spetsar till det när jag skriver.

    Jag frågade också Googles AI, som var helt neutrala.

    Jag bryr mig förstås inte för egen del – har inte haft något behov av att vara omtyckt av en maskin sedan min Tamagotchi dog på nittiotalet – och så länge det ”bara” är Grok går inte världen under.

    Clock Tower X har enligt relativt pålitliga uppgifter ett 6 miljoner USD-kontrakt med den israeliska regeringen. Syftet är att:

    – Producera pro-israeliskt innehåll riktat mot Gen Z på TikTok, Instagram, YouTube, podcasts m.m.

    – Uppnå minst 50 miljoner impressions per månad.

    – Skapa webbplatser och innehåll som påverkar AI-modeller (t.ex. ChatGPT) så att de ger mer Israel-vänliga svar.

    – Bekämpa antisemitism och stärka Israels narrativ i USA.

    Leds av Trumps tidigare kampanjchef Brad Parscale, publicerar ingenting, jobbar under radarn.

    Så jag vill vara tydlig med att de inte är ensamma om att försöka påverka AI-bottar och medier, och det är inte ens nödvändigtvis moraliskt fel så länge den som försöker påverka inte sprider desinformation, men det blir problematiskt när ett land som så systematiskt ljuger – inte överdriver, inte vinklar, utan ljuger – använder dessa metoder.

    Jag vet inte vad vi ska göra åt det. Känner mig maktlös.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook:
  • Antisemitismkortet är överspelat

    Israels och Israelvänners censur klättrar allt högre, och i motvind. Vi har nått en sorts brytpunkt när alltmer desperata Israelapologeter vidtar åtgärder de tidigare undvikit.

    Först var det Francesca Albanese, FNs utredare av brott mot mänskligheten och expert på Israel-Palestina. Hon har absolut varit superkritisk, och man skulle kunna säga ”partisk”, på samma sätt som jag önskar att världen varit ”partiska” under andra brott mot mänskligheten, men hon har inte gjort något annat än sitt jobb, och ändå har Israel övertalat USA (gissar jag, fast det är möjligt att de kom på det själva) att sanktionera henne. Det är en åtgärd som annars bara används mot grova brottslingar som ryska oligarker, inte mot en italienska som i egenskap av sitt jobb säger sådant de inte gillar. Nu har hon inga konkreta tillgångar i USA, men de har ändå ställt till det ordentligt för henne och använder henne för att skrämma andra till tystnad.

    Sedan har vi flotilla-folket, som kidnappas på internationellt vatten i strid med all folkrätt, och även de som annars är böjda att hålla med Israel har svårt att motivera hur detta kan vara ok.

    Så har vi Zohran Mamdani, NYs borgmästare, som är väldigt populär långt utanför de egna leden, och som för första gången på 60 år inte vill gå i en parad som hyllar landet Israel. Inte det judiska folket, utan landet. Och varför skulle han det?

    Först och främst är det inte normalt att borgmästare årligen hyllar ett helt annat land som inte har med det egna att göra. Så redan där blir det konstigt.

    Sedan har vi ju den bagatellen att Israel i mångas ögon inklusive mina just nu begår krigsbrott, terrordåd, apartheid och framförallt folkmord, och att då tåga med Israel skulle vara att ta ställning för allt detta och mot palestinierna. Ungefär som att tåga med Ryssland.

    Men vad gör då Israel? De läser situationen helt fel och drar antisemitkortet fullt ut utan att fatta att de redan i en majoritet av New Yorkers’ ögon överspelat det fullständigt, och de är så klantiga att de skickar dit en delegation ledd av Knessets talesman Amir Ohana, som många gånger sagt att palestinier inte har någon rätt till ett eget land, och propagerar för deras utplåning från Västbanken och Gaza. Alldeles bortsett från det vidriga i detta är det ju också kontraproduktivt. Knappt någon som inte är die-hard pro-Israel är längre på landets sida i New York.

    Jerusalem Post: ”Mamdanis val att behandla judisk nationell identitet som skamlig är bara ytterligare ett mönster: En borgmästare som inte står tillsammans med sina judiska väljare på deras stoltaste offentliga dag, eftersom det skulle knyta honom till Israels existens att stå där, har tydligt sagt till dem vad han tycker om dem.”

    Tror de verkligen de orden går hem i de New Yorkska stugorna, där en tredjedel av de judiska väljarna röstade på Mamdani, väl medvetna om var han stod?

    Så slutligen kom en artikel i Haaretz.com, Israels äldsta tidning, idag, som berättar hur deras högsta domstol haft förhandling gällande israeliska myndigheters rätt att bojkotta dem. Inte annonsera, inte låta sig intervjuas, inte prenumerera med mera, på grund av att tidningen kritiserar styret och ”tar fiendens sida”. USA under Vietnamkriget, Tyskland på 30-talet, Ryssland idag – Israel går längs väl bevandrad stig.

    De skulle ha bara suttit still i båten. Inte slängt sig med en massa genocida uttalanden, inte ljugit om 7 oktober, inte ha köpt en armé av influencers så hade de inte varit där de är idag, utan kunde ha folkmördat i godan ro nästan helt under radarn. Ju mer de drunknar i sina egna lögner och desinformation, desto mer sprattlar de och desto fortare drunknar de.

    Israel har nu bara en väg framåt, och det är att göra som Tyskland post WW2: total avbön, sluta med all självömkan, ta ansvar, sluta yla om att utrota palestinierna från deras hemland och visa att de verkligen vill ha fred. Då först kan omvärlden förlåta och börja en väg mot helande och fred för alla from the river to the sea.

    Fler artiklar:

    Israel-Palestina


    Följ diskussionen på Facebook: