Trump får väldigt sällan beröm av mig, men jag skrattade för mig själv när han skrev att Israel inte kommer att attackera Libanon mer – eftersom han förbjudit dem att göra det.
Ja, han gjorde det av självbevarelsedrift, förstås, och inte av någon djup insikt eller sällsynt godhet. Han behöver att kriget slutar för att inte förlora stort i höst, och för att kriget ska sluta måste Iran gå med på fred, och katten på råttan och råttan på repet. Som alltid när han gör något bra snubblar han liksom rätt av misstag.
Men ändå. Precis den makten har amerikanska presidenter. De försörjer Israel sedan tidernas begynnelse utan att ställa i princip några motkrav. Och ändå har varenda en misslyckats med att använda den genom alla år.
Allt annat med detta krig är helt åt helskotta korkat från början till slut men för den näsbrännan har Trumpedumpen min sällsynta cred. Ser framför mig hur Netanyahu, som ofta skryter – på hebreiska, inte engelska, för han tror inte det finns översättare – om att han vet precis hur man hanterar USA – krympte en smula när han läste Trumps låtsastwitter.
Ibland när jag säger att jag alltid röstat på Moderaterna får jag höra att jag är en sån som inte tänker själv. Jag förstår att det kan låta så, men självklart har jag inför de flesta valen satt mig in i de frågor som spelar roll.
Sanningen är att mina värderingar är allmänborgerliga. Jag brukar säga att jag är för RUT, friskolor och monarkin. Att jag alltid valt M även om det funnits år då de andra tre partierna haft bra idéer är för att jag vill ha ett starkt statsbärande parti. Det är inte konstigare än så. För stora småpartier skapar viss ryckighet.
Och som jag ofta påpekar är vänster och höger riktningar och inte platser, och i Sverige med en av världens högsta skatter vill jag till höger och i USA utan allmänfinansierad(e) sjukvård och universitet hade jag absolut röstat vänsterut.
Därför har det blivit Moderaterna. Höger plus statsbärande.
Sverige är dock inte ett av världens lyckligaste och bästa länder enbart på grund av ett parti och trots övriga, utan vi är det på grund av dragkampen mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i huvudsak och övriga i andra hand. Om ett av dessa partier genom att liera sig med ett av Europas extremhögerpartier gör sig ovalbart för en klar majoritet av svenska folket kommer den andra sidan att bli allt sämre med tiden. Det är mänskligt att bli lat. Det kan bli som på åttiotalet, minns Kjell-Olof Feldts Alla dessa dagar, där först Palme, sedan Carlsson ansåg sig kunna komma undan med löntagarfonder och allt möjligt annat impopulärt bara för att en så stor del av väljarbasen aldrig röstade annat än på dem.
Om L åker ur, vilket lär ske, skiljer idag mer än tio procentenheter mellan ”blocken”. Mig veterligt har ingen lyckats ta sig ur ett sådant underläge mindre än ett halvår före val. Moderaterna har nu kravlat under 17 procent, och i princip halverats sedan 2010.
Jag känner mig inte ”sviken” av M. Så ska man inte hålla på. Partier lovar vad som gäller inför kommande mandatperiod, och inför nästa val gäller nya löften. De har rätt att ändra sig.
Men jag undrar hur partiledningen tänker. Tror de verkligen att 51 procent av svenska folket vill se ett av Europas extremhögraste partier representera Sverige?
Ledningen i det partiet, och de som är de troligaste ministrarna, gick med när partiet ville förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla den svenska rasen ren. De är besatta av den helt påhittade ”islamiseringen”, vilket de för övrigt delar med många i KD, och de vill att fullt produktiva invandrare ska flytta härifrån genom att använda våra skattepengar som mutor.
Vad det ytterst handlar om är Trumps avundsjuka på Obama. Jag har aldrig riktigt fattat hans hat, men vi minns alla Trumps rasistiska birther-lögner. Så när Obamas team efter arton månaders detaljerade förhandlingar av experter skapade JCPOA ylade Trump hur hemsk dealen var, och 2018 klev han av den och införa sanktioner utan att tala om vad Iran skulle göra för att bli av med dem.
Det är så liksom dumt från början till slut att införa en permanent bestraffning utan vare sig brott eller väg ut.
Biden borde förstås ha gått tillbaka till dealen, och de höll på att förhandla om det när Israel bombade Natanz nuclear facility, och Iran svarade med att anrika till 60 procent. Det finns en lång och välskriven Wikipedia-artikel som heter ”Iran–United States relations during the Biden administration”. Man kan sammanfatta den med ”de försökte komma överens så bonkade Iran USA, de försökte igen komma överens men så bonkade USA Iran, de försökte igen komma överens men så bonkade Israel Iran”, typ.
Innan Trump och Netanyahu började sina illegala terrorbombningar av Iran för andra gången sägs det att Iran hade erbjudit en deal som var ”bättre” än JCPOA. Det betyder att Trump hade kunnat ta den och utropat seger i sin högst ensidiga tävling mot Obama. Men han trodde han kunde upprepa ”the 12-day war” och bara bomba lite och sen säga ”häpp, nu är jag beredd att skriva på”. FAAFO, svarade Iran.
Och jag förstår dem. De behöver visa världen priset av att attackera dem. Jag hade gjort likadant. Hormuz är världen strupe, som de håller i ett hårt grepp.
Många var förvånade när Trump kallade Irans ten point plan för ”workable”, med tanke på att den bl a innehöll kompensation till Iran, att USA drar sig tillbaka från MÖ helt och att Iran kan fortsätta ta ut tullar i Hormuz. Alla de tre är ju var för sig sånt som skriker ”vi har förlorat” om Trump går med på dem. Han måste absolut kunna säga att hans deal är bättre än Obamas.
Så där står vi nu. Trump vill därifrån. Han vill kunna utropa sig som segrare och slippa tänka på det kriget. Han är labil som en vindflöjel. Ena timmen skriker han om död och förintelse, nästa har han vunnit kriget helt och hållet och kan åka hem, och Hormuz är inte hans problem, andra får lösa det.
Men Iran har fortfarande sitt anrikade uranium kvar och strypgreppet om Hormuz. Och folken i Iran, Libanon och Palestina lider mer än någonsin.
Ruttes fjäskande för Trumpalumpa stör mig in i märgen. Han kan plocka hem amerikanska soldater från Europa – sure. Låt honom göra det då.
Formellt gå ur Nato kan han däremot inte utan två tredjedelar av Senaten.
Vad så mycket kokar ner till när det gäller stolligheterna i USA är den extrema makt de lagt i presidentrollen. Andra republiker, som Finland och Frankrike, har inte gjort så. Det finns mig veterligt inte någon annan demokrati där en enda person oavsett roll kan bestämma att bara för att ett land åtalar hans kompis ska det landet ha extra höga tullar, eller ”idag tänker jag utrota en civilisation”.
Och egentligen är detta bara delvis konstitutionens ”fel”. Kongressen har under 250 år gradvis själva lämnat över makt som formellt tillhör dem till presidenten, av olika skäl.
Vad som behövs är en president som är beredd att samarbeta med kongressen för att avskaffa rättigheter hen har. Vi får lägga det till allt annat Biden borde ha gjort medan tid fanns.
En sån där samvetsfråga från Palestinasupportrar som exvis Mamdani behövt svara på är ”har Israel rätt att existera?”.
Jag har alltid stört mig på det argumentet. Och Mehdi Hasan, vars inre logikmaskin funkar mycket likt min, även om han förstås är långt skickligare, har liksom jag tröttnat och lagt upp en suverän debunk i form av tre argument.
”Har Israel rätt att existera?”
1. Existera var?
Israel är det enda land i hela världen som vägrar definiera sina gränser. Så om du ska erkänna landets rätt att existera behöver den som begär det definiera huruvida Israel innehåller Västbanken, Gaza, Östra Jerusalem, Golanhöjderna med mera. Israel mångåriga och olagliga ockupation av dessa områden är vedervärdig, men Israels ledare idag hävdar att dessa landområden ingår i Israel, och sin rätt att mörda och fördriva områdenas urbefolkning. Sista bisatsen var inte Mehdis utan min.
2. Vad betyder ”rätt att existera”?
Människor har rättigheter. Stater har inga rättigheter. De ändrar sina gränser, sitt namn, sin struktur hela tiden. Hade Sovjet, Jugoslavien, Tjeckoslovakien rätt att existera? Har Storbritannien rätt att existera? Och om så är fallet, betyder det att Skottland aldrig kan bli fritt?
3. Om Israel ändå skulle ha rätt att existera, har Palestina samma rätt?
I en värld där Israel folkmördar och etniskt rensar palestinierna från sitt hemland och blockerar deras lagliga rätt att återvända efter flykt är tankefiguren alltså att Israels rätt att existera skulle vara den vi är bekymrade över, och inte rätten för det urfolk som snart är utrotat?
Det är både fånigt och rasistiskt.
Vad detta handlar om är att ge Israel ”a pass”, menar han. Rätt att fortsätta sina vidriga krigsbrott, folkmordet och den etniska rensningen av Palestinas urbefolkning.
Var det smart av Iran att bomba USAs allierade arabstater? Jag har ställt mig frågan sedan kriget började.
Om vi helt bortser från huruvida det var moraliskt försvarbart tyckte jag från början att det var väldigt ostrategiskt. De var ju inte med, och det är korkat att skapa fler fiender än man redan har.
Jag har ändrat uppfattning, genom att gå några steg i mullornas skor.
De skrev under ett avtal med USA under Obamas tid, och USA bröt det för tio år sedan, och la på dem tunga sanktioner utan att förklara vad de skulle göra för att bli av med dem. De hoppades i ett år att EU skulle hjälpa dem, men EU gjorde inget, och det gjorde att inget företag som hade något med USA att göra kunde handla med dem. Folket svalt och inflationen exploderade. Och av olika skäl misslyckades Biden helt med att återskapa Obamas deal.
Så de förhandlar igen, denna gång med Trump. De lovar honom ett ännu bättre avtal än Obamas, och mitt under förhandlingarna bombar han dem. De vill inte ha något krig, så de svarar med minsta lilla, och varnar Trump och Qatar i förväg, de förhandlar igen. Folket reser sig – dels finns alla de som tidigare varit förbannade för att de inte vill leva i en diktatur, men nu ansluter sig många fler, eftersom de inte har mat.
Israel beväpnar dem, oklart om USA visste om det. Och det blir ett blodbad. Jag har ingen anledning att misstro rapporter om att det var långt ifrån enbart beväpnade som dödades. Jag är osäker på huruvida det var dryga tretusen döda, vilket regimen hävdar, eller de trettiotusen som internationella experter påstå – men för min slutsats spelar det ingen roll.
Iran förhandlar vidare med nötterna Kushner och Witkoff, som enligt rapporter helt struntar i att ha med experter eftersom de har ”tillräckligt bra förståelse” för nuclear science. Och plötsligt, mellan möten och utan föregående krigsförklaring bombar USA och Israel dem. De utplånar en skola med småflickor och de dödar alla Irans ledare.
Det förstnämnda var säkert en olyckshändelse på grund av det slarv som omgärdar allt Trump gör, men det sistnämnda är faktiskt mord. Oavsett hur vidrig en diktator är är det ändå mord att avsiktligt döda någon man inte är i krig med.
Så vad har Iran lärt sig nu?
USA skiter fullständigt i internationella lagar, och när de gör det kommer inte ens ett fördömande från övriga Västländer eller deras grannar i regionen.
Vad vill de?
Klart de vill ha fred. Men en fred som ideligen bryts är värdelös. De måste alltså säkerställa att priset för detta krig är så högt att USA aldrig gör om det.
Detta är deras enda mål just nu. Allt de gör syftar till det.
Attacken på arabstaterna, stängningen av Hormuz, ända ner till deras bestämda förnekanden av att förhandling pågår, för varje sådant påstående från Trump ger börsen hopp. Och ja, Iran lider, men de är en diktatur. De kan fortsätta hur länge som helst. Men Trump lider personligen när börserna faller, och övriga världsledare likaså. Och arabledarna kritiserar absolut inte Trump utåt utan skyller helt på Iran, men man kan tänka sig att de ändå dragit öronen åt sig.
Det verkar som om Iran bombar civila strukturer, men de facto bombar de hotell där amerikanska soldater bor. Vad kallas sånt? ”Mänskliga sköldar!”
Att Trump ställer en massa ultimatum som han sedan backar från gör bara att han ser alltmer stressad ut. För visst. Han kan bomba sönder Irans oljefält, men då händer två ting. Dels har han öppet visat att han inte alls är på det iranska folkets sida genom att bryta mot internationella konventioner, och dels kommer Iran då att bomba avsaltningsfabrikerna för arabstaterna, och då ryker deras dricksvatten.
Iran har ett enda krav för fred. Internationella garantier för att USA och Israel aldrig kommer att bomba dem igen.
Så nu när jag tar av mig mullskorna är frågan: kommer de att lyckas? Kommer världen att tvinga Trump ner på knä och lova att aldrig mer ”bomb bomb bomb … bomb bomb Iran”.
Under rubriken ”Fritt fram för nazistreklam i T-banan” beskriver Susana Popova i en ledare i SvD hur hon chockades när hon i godan ro klev in i tunnelbanan och där fanns reklam för organisationen Islamic Relief.
Hon konstaterar, vilket är korrekt, att ”I januari stoppade Sida nya bidrag till organisationen.”. Hon fortsätter sedan, vilket är inkorrekt, med ”Vissa personer i Islamic Relief Sverige anses ha kopplingar till våldsbejakande extremism genom Muslimska brödraskapet.”.
”Anses”, ”kopplingar till” och ”våldsbejakande” är nyckelord här. Sida kom aldrig så långt som till ”anser”. De bara ”misstänker”. Och ”kopplingarna” ifråga handlar om anhöriga. Det är det enda vi vet. Islamic Relief, som har högt anseende världen över och hyllades av King Charles nyligen, har inte ens fått reda på vilka personer det skulle vara. Som jag skrivit många gånger är ”kopplingar till” ett flumbegrepp som kan betyda ”pappas mosters kusin” och ”våldsbejakande” ord som i princip enbart används för att kleta terrorism på muslimer. Du kan hylla vilket krig som helst och vara hur mycket stridstupp du vill så länge du inte står på muslimers sida, för då är du ”våldsbejakande”.
Israels bosättarterrorister och IDF mördar, fördriver och terroriserar oskyldiga kristna och muslimska familjer på Västbanken varje dag, och dessa terrordåd finansieras direkt och indirekt av kristna grupper i Västvärlden, men av någon anledning skulle Sida aldrig komma på tanken att undersöka om en kristen hjälporganisation har ”kopplingar till” – läs ”en moster till en medarbetare” – som stöttar israelisk terrorism – läs ”skänker pengar till Israels terrordåd på Västbanken”.
Eftersom Sida vägrar berätta vad de grundat sin slutsats på kan ingen avgöra huruvida den är saklig. Vad vi dock vet är att de hänvisar till ”försiktighetsprincipen”, vilket förstås betyder att de saknar bevis, men tar det säkra för det osäkra.
Det är alltså på denna grund Susana Popova anser att Islamic Relief ska förbjudas annonsering.
Så hur motiverar hon att hon drar upp nazister? Jo, för att Trafikförvaltningen deklarerar att de inte gör egna bedömningar av enskilda organisationer, och Popova menar att därför kan nazister annonsera. Pja, om de håller sig inom lagen för Hets mot folkgrupp kan de förstås det. Hur är detta nytt? Myndigheter i Sverige ska självklart inte sortera bort sådant som inte är olagligt. Företag kan göra det, men inte enheter som drivs av skattemedel. Den principen är själva urdefinitionen av yttrandefrihet.
Hon delar inlägget i sociala medier med kommentaren ”islamistflirt”, utan att öht precisera var ”islamismen” kommer in. Mmm.
Vad jag läser är en solkar dog whistle till Sveriges muslimhatare:
”Jag gick in i tunnelbanan och såg ordet ‘islam’ och tyckte det var läskigt, så i sann Karen-stil ringde jag ‘the manager’ och krävde en förklaring och när han sa att han inte tänker ta bort skylten skrev jag en arg ledare, och i sann Godwins-lag-anda såg jag till att ta med nazister i den.”
Vad jag begär, återigen, varken mer eller mindre, är att vi använder samma måttstock. Muslimer och muslimska organisationer ska granskas lika kritiskt som kristna eller religiöst obundna. Allt annat är rasism.
Man kan inte googla ”which are the issues with ___” om någon hjälporganisation utan att AI plockar fram en lång lista. Men för att kräva censur av en svensk myndighet måste självklart någon form av belägg för olaglighet finnas.
Zakat är en av de fem pelarna i islam – kravet att skänka en del av sin förmögenhet till de fattiga. Islamic Relief grundades för att hjälpa muslimer välja rätt ändamål för zakat, men har sedan utvecklats. De är numera helt neutrala i sitt val av mottagare, som kan ha vilken religion som helst. Eftersom de flesta av deras givare är muslimer betyder det i praktiken att de fördelar muslimska pengar till ickemuslimer.
Hur kan man som svensk ickemuslim störa sig på det?
De allra flesta av oss inser att varken Hamas eller Iran behandlar sina befolkningar särskilt väl. De är korrupta och fängslar oliktänkande, med mera.
Det är dock en myt att kvinnor behandlas ”sämre än djur”, som många insisterar på. Hamas har aldrig ens haft slöjtvång, och både palestinska och iranska kvinnor är mer högutbildade än i många andra länder, inklusive västländer. Inget land utom möjligen Afghanistan anser att kvinnor ”saknar värde”.
Och där finns återigen så mycket dubbelmoral, när krigen framställs som västerländska sekulära värden mot unket religiöst förtryck.
För ja. Det går att ha hur många synpunkter som helst på deras hantering av befolkningen. Men vilka är Västvärldens partners i Mellanöstern? Saudi, Bahrain, Oman med flera. Om vi bortser från att de tagit bort hijabtvånget (Saudi så sent som i år) är de knappast bättre än Iran vad gäller kvinnosyn och korruption.
Detta ogenomtänkta, olagliga krig har hittills bara mördat kvinnor och i någon mån enat nationen Iran inför ett yttre hot. Inte någon har fått det bättre. Och det har ökat hatet mot Israel och USA och indirekt resten av Västvärlden för kanske generationer.
Orsaken till kriget är imo att psykopaten Netanhyahu vill se ett inbördeskrig och undvika åtal, och fjanten Trump hatar Obama, så han var tvungen riva upp det välfungerande internationella avtalet med Iran för att kunna skapa ett nytt som det stod hans namn på, och någonstans lyckades Netanyahu och några krigshökar övertala honom att han skulle framstå som en hjälte om han bombade landet. Och nu vet han inte hur han ska komma ur detta, och Netanyahu tänker absolut inte sluta kriga.
Så – och jag säger detta med all empati med mina iranska vänner som hoppas på förändring – jag tror absolut att förändring kommer, men inte via bomber. Det faktum att Trump inte lagt två strån i kors för att förbättra för kvinnor i andra länder av förtryck, trots att han faktiskt har en relation med de ländernas ledare, måste väl visa att Grab them by the P-mannen inte drivs av något annat än rå egoism.
Bilden är en screenshot från en film. Jag la först upp den för över tre år sedan, och har av och till använt den som cover-bild. Den visar Astiyazh Haghighi och Amir Mohammad Ahmadi, båda dryga 20 – ett förlovat influencer-par som dansade en kväll och sedan dömdes till tio års fängelse var.
Deras situation är uppenbarligen inte ett smack bättre av detta krig. Men den hade kunnat vara det genom avtal och välriktade sanktioner.
Mehdi Hasan, som är en av mina favvopoddare – Zeteo heter hans podcast – har lyckats få en lång intervju med Esmaeil Baghaei, talesperson för Irans utrikesminister. Det är intressant att lyssna på deras version. Vissa delar har inte framkommit tydligt, vad jag vet. Så jag återger här okritiskt vad han sa. Ni får tro på det eller låta bli.
De har aldrig velat ha någon bomb, och det har de konsekvent sagt. Det går emot deras tro. De höll avtalet med Obama, och berikade inte mer än de kommit överens om.
När Trump för tio år sedan bröt avtalet och började sanktionera dem väntade de ett helt år innan de började berika till mer än vad avtalet sa, eftersom de hoppades på EUs hjälp.
Så varför berika mer än de behövde? För att sätta press på USA och tvinga tillbaka dem till förhandlingsbordet.
Två gånger förhandlade de med USA, två gånger bombade Trump dem mitt under förhandlingen, trots inbokade möten. Nu är loppet kört, och de vill inte ha något avtal med USA förrän omvärlden garanterar att de aldrig blir anfallna igen.
Han är övertygad om att det är Israel som övertalat Trump.
Varför anfalla arabländerna? För att de samarbetar med USA och Israel. Hur kan de samarbeta med ett land som mördat så många palestinier? Så länge de har amerikanska soldater i sina länder är de legitima mål, menar han.
Den nya ayatollan framträder inte eftersom de är oroliga att han ska dödas också.
På slutet ställer Mehdi de svåra frågorna. Hur många civila dog i januari? Han framför den officiella siffran på dryga tretusen, och anklagar Amnesty för att ljuga. Han menar att de publicerat samtliga namn på dem som dog och att det inte finns någon mer.
Mehdi frågar också om klusterammunition, som är olagliga och som dödat bland annat tre palestinska kvinnor, och Baghaei påpekar att de följer de internationella lagar de åtagit sig att följa.
Så vad tror jag? Jag tycker den första delen om varför de berikade bortom sitt behov mejkar sense. Huruvida ayatollan är frisk och glad är svårt att säga. Det verkar konstigt att inte visa upp honom i så fall. Jag menar. Det måste inte vara direktsändning. Vad gäller antalet döda civila har jag svårt att se att Amnesty skulle ha fel med en faktor tio.
Trotz allt 