
Det står alltmer klart att detta var poängen hela tiden. Vrid ”ni tänker regera med rasister”-vapnet ur händerna på vänstersidan genom att hålla fokus på den påstådda antisemitismen i Vänsterpartiet.
Jag tror också det funkade. Det gav moderater och liberaler som inte ville rösta på en regering med sverigedemokrater en ”jamen de andra är lika dåliga”-väg ut.
Det är därför det är så viktigt att bottna detta – för de är inte likadana. Muslimhatet och rasismen mot palestinier hos Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – och även terrorvurmandet (!) hos Kristdemokraterna – finns i toppen. Det handlar inte om företrädare långt ner på listorna, på i stor utsträckning icke valbara platser, som sopas bort när de hittas.
Och det är det det handlar om. Står partiet V för antisemitism?
Som jag visade igår, och tänker gräva vidare i: nej, absolut inte! De står för annan politik jag som bekant absolut inte håller med dem om, men det är fegt och ohederligt att säga att partiet är antisemitiskt.
Så varför dyker då dessa individer upp? Jo, för att till vänster, i Sverige, finns de som hyser antisemitiska konspirationsteorier, och dessa ska självklart aldrig få representera partiet. Samma sak med ”terrorvurmare” i form av dem som förespråkar våld mot civila. Partiet är inte ansvarigt för sina väljares åsikter, men de är ansvariga för att hålla dem borta från listor och talarstolar.
Jämför med valstugeskandalen 2002. Flera lokala politiker från Moderaterna avslöjades med rasistiska uttalanden, och partiet tog avstånd, pressade dem att lämna och uteslöt i något fall en företrädare. M var inte ett rasistiskt parti, men ett parti som gillades av rasister. Den gången var det, såvitt jag minns, vänstersidan som utnyttjade situationen till att anklaga partiet Moderaterna för att göda rasismen.
När det gäller KD och Sverigedemokraterna, däremot, finns, som redan konstaterats, muslimhatet och rasismen som en del av partiernas faktiska politik och av retoriken från toppen.
Och som två SOM-undersökningar visar är Sverigedemokraternas väljare de mest antisemitiska i Sverige, vilket gör att jag är rätt säker på att om någon orkade gräva sig igenom det partiets listor torde minst lika många judehatare dyka upp.
Vad gäller anklagelserna om terrorvurmande vill jag påstå – motbevisa mig gärna – att KD är Sveriges i särklass värsta parti. Ja, formellt tar man avstånd från bosättarterrorismen på Västbanken, men här är några exempel på hur ledamöter av betydelse ”vurmar” för vad FN-experter kallar ”settler terrorism”, utan att partiledningen tagit avstånd:
- 2019 – My Truth i riksdagen: Lars Adaktusson och Mikael Oscarsson medverkade till att ta in aktivister från den radikala israeliska bosättarrörelsen i riksdagen, däribland Avihai Shorshan, som senare dokumenterades beväpnad när han trakasserade ett palestinskt barn och skröt om att ha skjutit en palestinier.
- Återkommande KD-kontakter med extrema bosättarprofiler: En DN-granskning 2025 visade att KD-företrädare vid upprepade tillfällen träffat eller bjudit in extrema bosättare och israeliska högerextremister, bland andra Ohad Tal och Eugene Kontorovich.
- Mikael Oscarsson: Oscarsson är det tydligaste återkommande individuella exemplet och förekommer både i samband med riksdagsevenemanget 2019 och i senare kontakter med bosättarnära aktörer.
- KD-ledningen försvarade kontakterna: Acko Ankarberg Johansson avvisade kritiken och sade att politiker behöver ”träffa båda sidor”, i stället för att ta avstånd från kontakterna.
Jag vill inte härmed frita V från ansvar – de behöver förstås hålla precis samma fokus på ”sina” antisemiter som M behövde på sina rasister och antisemiter tills Sverigedemokraterna dök upp och enligt mig absorberade dem.
Men vi behöver minnas att till och med det uttalat pro-israeliska Judiska centralrådet har konstaterat att V-ledningens ställningstagande mot antisemitism är ”tydligt och genuint”. Det gör det svårt att försvara hur exempelvis Alice Teodorescu Måwe nu uttrycker sig om dem. Jag har inte hittat något engagemang mot antisemitism från henne förrän hon började hetsa mot Palestinarörelsen.
Jag har nu som sagt kommit fram till att det jag från början upplevde som allmänt hyckleri från högersidan snarare är en look-over-there-strategi. Jag kan inte bevisa det, men det känns som om åtminstone delar av högersidan kommit överens om att använda svenska judars trygghet som vapen mot ett parti som faktiskt kämpat för den i många år, och för att slippa ta ansvar för de verkliga rasisterna och terrorvurmarna som man nu omfamnar.
Och att döma av hur snabbt gapet mellan blocken försvann under de sista veckorna har man enligt mig lyckats.
Fler artiklar:
Svensk partipolitik · Rasism · Israel-Palestina










