Kategoriarkiv: Feminism

Finns omvänd rasism?

Publicerat den av

”Det är lika illa med alla sorters rasism!”

Hm.

Finns omvänd rasism?

Det är en diskussion som ofta dyker upp. Den har samma mekanismer som ”finns kvinnor som föraktar män?”.

Och min uppfattning är att det är fel fråga att ställa.

Självklart finns människor som förtryckts av ett specifikt folkslag, och kvinnor som förtryckts av män, som kletar sitt hat på samtliga i förtryckargruppen, och självklart är det orättvist.

Men frågan som spelar roll är huruvida detta spelar roll och om så är, vad man gör åt problemet.

Rasism och sexism har det gemensamt att en grupp med makt på grund av förakt mot en grupp som saknar makt fortsätter förtrycka den gruppen. Vi behöver hitta de mekanismer som får förtrycket att fortsätta pågå och adressera dem.

Starka kvinnor lyfte oss ur vårt faktiska förtryck, där vi inte ens var myndiga och absolut inte hade samma rättigheter som våra bröder. Och när det arbetet var gjort och vi var jämställda ”på papperet” började de leta efter mer subtila problem som tiotusentals år av kvinnoförtryck resulterat i. Och där någonstans fanns självklart kvinnor som inte såg skillnad på män som inte var förtryckare och de som var det. Omvänd sexism.

Samma sak med de folkgrupper som utsatts för förtryck, som svarta i USA. Det finns förstås svarta som avskyr alla vita, eftersom de aldrig träffat någon bra vit person. Omvänd rasism.

Men medan traditionell rasism och sexism behöver lösas genom att föraktet för dem man förtryckt och nu fortfarande föraktar och som uttrycks med exvis ord som n-ordet och ”batikhäxor” adresseras på djupet genom utbildningsinsatser i skolor och på arbetsplatser med mera behöver den omvända rasismen och sexismen på kort sikt adresseras genom att förklara att det är ”inte alla vita”/”inte alla män”. Det är allt man kan göra. Offret för rasism eller sexism har rätt till sin upplevelse.

Den omvända rasismen/sexismen som problem löses på lång sikt genom att den traditionella upphör att existera. Det finns ingen annan väg. Du kan inte uppfostra en förtryckt folkgrupp till att inte avsky sina förtryckare.

Judar i Europa var utsatta för traditionell rasism, och den måste adresseras på samma sätt som rasism mot svarta och sexism, genom avståndstagande och erkännande av de mekanismer som fått judar att behandlas illa under över tusen år.

Palestiniernas rasism är omvänd.

Det är där alla går vilse.

Genom att ideligen upprepa att problemet i Israel-Palestina-konflikten är palestiniernas rasism – ”de får lära sig i skolorna yadayada” och inte israelernas, som är kopplad till ett verkligt och många gånger tydligt uttryckt förakt för palestinierna som människor, har vi agerat precis som om Martin Luther King bemötts med ett ”vi vita har inga problem med svarta, problemet är DIN rasism mot oss – om du, MLK, bara slutar hata oss vita kommer allt att lösa sig”.

Ingen rasism är rätt. Men omvänd rasism löses som sagt i första hand genom att adressera det förtryck som skapat det, och inte genom rasiststämpling.

Fler blogginlägg: Israel-Palestina-konflikten efter 7 oktober 2023

Följ diskussionen på Facebook:

Hanif Bali och batikhäxorna

Publicerat den av

Så Hanif Bali är tvärarg på Aftonbladets Karin Pettersson, eftersom hon – felaktigt – skrivit att han kallat henne ”batikhäxa” för kanske tio år sedan. Och rätt ska vara rätt. Han använder inte vad jag hittat det ordet som personangrepp på specifika kvinnor, utan det är bara ett sätt han rent generellt beskriver vissa kvinnor (som han inte håller med) på.

Aftonbladet har korrigerat texten, men jag tror inte han får några pengar till någon fond.

Men här är grejen:

Det är 2026, och det finns ingen jäkla ursäkt för någon man att kalla kvinnor för ”häxor”. Och om man gjorde det för 11 år sedan och inte skäms över det idag är man en solklar sexist. Poängen kan inte vara huruvida han kallade en specifik kvinna för det eller ej, utan att detta är inte ett ord en man – i synnerhet inte en pappa till döttrar – någonsin ska ta i sin mun. Eller skriva i ett tweet.

Balis kvinnoförakt är verkligen ett lågvattenmärke.

Starka kvinnor har mördats och förföljts för att gubbar kallat dem häxor.

Hanif Bali, som så ofta ondgör sig över hur muslimer inte förstår hur man beter sig i Sverige är gubbgrisigare än någon muslim jag någonsin mött i Sverige.

Följ diskussionen på Facebook:

Marie sa aldrig barnamördare

Publicerat den av

Marie Åkesdotter har förstås inte kallat Aron Flam ”barnamördare”, utan Aron Flam ljuger när han säger ”Jag har inte anmält henne för förtal för att hon kallar mig folkmördare och barnamördare i tre års tid”.

Vad hon skrev var, vilket är sakligt korrekt, att Daniella Weiss tycker det är i sin ordning att mörda barn. Jag länkar till klippet i inlägget nedan – se det gärna. Denna bosättarterrorist har givit mängder av intervjuer där hon propagerar för total etnisk rensning av alla palestinier från Palestina.

Men Bulletin hade gjort en marjasin och klippt bort den del som visar att hon pratar om Weiss.

Hon kontaktade dem, men de vägrade ändra. Först nu, efter hot om anmälan till mediaombudsmannen, gick de med på att korrigera.

Flams ursprungliga hittepå om att hon kallat honom ”barnamördare i tre års tid” står visserligen kvar, men nu finns åtminstone hennes dementi med, och marjasindumpen är borta.

Detta är egentligen inte konstigt. De som fortfarande är folkmordsförnekare idag är helt nöjda med obevisade påståenden så länge de kommer från någon de gillar. Det är en förutsättning för att kunna bortse från den överväldigande bevisning som finns från Gaza.

Vi övriga inser att hade en åtalad man haft belägg för personangrepp och trakasserier hade han förstås lagt fram dem.

Diskussionen i bilden börjar för övrigt med att Flam i sin vanliga eleganta still kallar henne ”nazistkärring”. Jag har inte hittat några personangrepp alls från henne. Hans däremot kallar kvinnor nazistf*tta, kommunistf*tta och en massa annat.

Jag antar att sexism sitter ihop med rasismen mot palestinier. Den som inte tycker de har rätt att existera som folk har nog nära att tycka detsamma om obekväma kvinnor.

Följ diskussionen på Facebook:

”Vi är inte förtryckta!”

Publicerat den av

Jag har fått något femtontal meddelanden sista veckorna från muslimer jag inte känner. Här är ett som jag delar med skribentens tillåtelse. Notera att nästan alla säger samma sak:

”Sluta säga att vi är förtryckta, och lyssna på oss istället!”

Ingen vet hur många vuxna kvinnor i Sverige som är tvingade, men det finns ingen anledning att tro att det andelsmässigt är fler än i USA, se bild, det vill säga en procent.

”Det värmer i hjärtat att läsa det du delar om kvinnor i hijab, hopp om att det finns medmänsklighet här i Sverige och att en människa verkligen ser det vi muslimska kvinnor känner för vår hijab och religion. Det är inte bara en tygbit som du kan ta på och av hur som helst.

Jag är så förbannat trött på att höra ordet ”förtryckt” i samband med en kvinna i hijab.

Det finns säkert sånt också lika väl som det finns förtryck av andra kvinnor i samhället. Så varför fokusera på oss kvinnor som själva väljer att täcka oss?!

Jag har levt båda livsstilarna och jag talar för mig själv och dömer varken den ena eller den andra. Jag respekterar alla.

När jag bestämde mig för att sätta på mig hijab och täcka min kropp var det fri vilja mitt EGET VAL. Och det är det BÄSTA jag gjort.

För vet ni varför? Det förstärkte mitt självförtroende och min självkänsla som det aldrig har gjort innan.

Vet ni varför? Det fanns inget press på hur jag borde se ut, att följa trender fanns inte, det var som att en tyngd föll från mina axlar. För det var en sån börda, och det insåg jag inte eftersom jag levde i det samhället.

Alla märkeskläder, operationer, livsstilen för att se ut som alla andra. Till slut hade man inte råd men kände sån jävla press, jag kände att jag inte dög, jag såg inte ut som de snygga tjejerna. Jag var utmattad psykiskt.

Den press från samhället på hur EN KVINNA ska se ut för att duga, bli sexualiserad pga sitt utseende, all hets som unga kvinnor har för att se bra ut, det är inte förtryck?

Att man måste bära vissa kläder för att känna att man duger och passar in?! Att man inte har råd att bära vissa kläder eller se ut på ett visst sätt sätter inte press på en kvinna? Att inte ha råd att utföra skönhetsingrepp sätter inte press på en kvinna?

VARFÖR ÄR DET INGEN som intervjuar en kvinna i hijab som älskar att täcka sig? Utan utgår ifrån det dom antar?

Så jävla okunniga i****** tala inte för oss kvinnor i hijab om att vi känner oss förtryckta om ni inte samtalat med oss om det. Det är ingen som någonsin intervjuat en kvinna som valt och älskar sin hijab, de man väljer att visa i tv, de som har rymt från det, oftast är det där inte Islam, det där är tradition som blandas med religon.”

Facebook

Hon kan strypas av hijaben

Publicerat den av

Sjalar hör inte hemma i svensk kultur!

Det är ett så historielöst argument.

De svartvita bilderna visar kvinnosakskämparna Emilie Flygare-Carlén och Fredrika Bremer. Den gulnade visar arbetare vid Münchens bryggeri, ca 1900-tal. Övriga tror jag ni känner igen.

Sjalar är absolut en del av vår kultur, som vi gått ifrån rätt nyss. Det borde inte spela någon roll. Vi borde kunna respektera andras klädval även om det aldrig funnits en sjal i Sverige. Men eftersom så många är så rädda för att Lönneberga är på väg bort vill jag bara peta hål på det argumentet. Lönneberga är snarare på väg tillbaka. 😎

Kvinnor i Europa har sedan kristendomen kom täckt håret utanför den privata sfären, precis som Jungfru Maria.

Följ diskussionen på Facebook:

Hijab på Securitas

Publicerat den av

Den här artikeln i SR har valsat runt några dagar. Storyn är enkel. Hon nekades jobba som Securitasvakt i hijab, folk blev förbannade och Securitas överväger nu att ändra sin policy.

Och sedan kommer en motvåg – det är minsann inte synd om henne, enligt den gamla vanliga rasselogiken: eftersom kvinnor i hijab är förtryckta ska vi hindra dem från att jobba. Mmm.

Jag tycker det är lite intressant att diskutera med dessa individer, för då ser man hur konstigt det ser ut i huvudet på delar av våra landsmän.

Ett annat argument är att hon som vakt kan stöta på en kvinna som är utsatt för hedersförtryck (?!) och den kvinnan skulle då må dåligt av att prata med en vakt i hijab (?!). Och jag säger då att denna förtryckta kvinna som av någon anledning behöver prata med en vakt säkert hellre pratar med henne än blonde Bosse Nyssnazist.

Det bästa argumentet, som alltid funkar, är att fråga om förbudet även ska gälla gifta ortodoxa judinnor.

Då slår det tilt. De googlar lite, kommer tillbaka på volley och säger att dessa minsann kan bära basker eller peruk, utan att ens höra hur korkat det låter.

Efter att jag svarat att inte alla accepterar vare sig att visa delar av håret eller att bära peruk som alternativ kommer de inte tillbaka mer.

Det finns bara ett egentligt argument, och det är muslimhat.

Följ diskussionen på Facebook:

Mattias Karlsson och Simon(e) de Beauvoir

Publicerat den av

IMG_3683Sverigedemokraternas Mattias Karlsson skrev ett toklångt facebookinlägg om vänsterpedofiler. Jag har stört mig på det sedan jag läste, eller snarare skummade, det, men haft svårt att sätta fingret på varför. I stora delar är det ett viktigt och bra ämne, och han är moraliskt på rätt sida, förstås. Men här ska jag nästa lite i varför han hamnar rätt och snett på samma gång, och vari det verkliga problemet med inlägget ligger.

Bakgrunden är en nyutgiven bok av Vanessa Springora, ett offer för prisade författaren och kulturpersonen Gabriel Matzneff. Boken heter ”Le Consentement”, dvs ”Samtycket”, och handlar om hur hon i nedre tonåren hade en helt öppen och välkänd ”relation” med Matzneff, som för övrigt skrivit en hel del om hur han förgrep sig på barn både i Frankrike och Ostasien. Och frågan hela Frankrike ställer sig är förstås hur detta kunde hända. Frankrike ligger långt efter när det gäller lagar mot övergrepp på barn. Medan de flesta västländer sedan länge förbjudit alla sexuella aktiviteter före en viss ålder har det där varit tillåtet så länge barnet kan anses vara med på noterna.

Så långt är jag förstås ense med Karlsson. Det är horribelt, det är bra att det kommer fram, barn behöver skyddas.

Det problematiska i hans text är själva skuldfrågan. I stycke efter stycke återkommer ordet ”vänster” i olika former. ”Vänstern” skyddar pedofiler och de hatade feministerna är medbrottslingar. Övergreppen är en konsekvens av ”vänsterkrafter”, och de hade till och med till någon sorts syfte att krossa borgerligheten:

”Hur kommer det sig att Jean-Paul Satre, Simon de Beavoire, Herbert Marcuse, Michel Focault mfl – Grundarna av dagens förhärskande vänsterliberala, feministiska, queer-teoretiska, post-koloniala och identitetspolitiska överideologi, fortfarande förbehållslöst hyllas som hjältar av det politiska, kulturella och mediala vänster-liberala etablissemanget, trots att samtliga utövade eller understödde pedofili?”

Jag säger inget om att han vimsar till bokstäverna i Simone de Beauvoirs efternamn. Han kan uppenbarligen inte stava till vare sig Sartre eller Gabriel heller. Men när han kallar henne Simon undrar jag om han vet vem han skriver om.

När jag läste franska på universitetet uppehöll vi oss förstås rätt länge vid just de Beauvoir, Sartre, Camus och andra samtida, på grund av det enorma avtryck de gjorde på hela västvärldens filosofiska och politiska utveckling. Jag har aldrig sett dem som ”vänster”. Existentialisternas kamp var mot det förtryck konventioner, framförallt kyrkans, utgjorde och inte mot kapitalet.

Simone de Beauvoirs ”Le deuxième sexe” blev ett av världens mest inflytelserika verk. I den mosar hon myt efter myt om kvinnor och kvinnlighet och tvingar läsaren att se hur kvinnor inte räknades och hur lagar, religion och förväntningar låste in och dödade vårt självförtroende och förvrängde vår självbild. Det var många år sedan jag läste den, men jag minns att jag förundrades över hur ingående hon berättade om sin tidiga sexualitet. Att skriva så självutlämnande redan på 40-talet var förstås fantastiskt modigt.

Och det var väl just där hon gick vilse. För hon skrev mycket riktigt på en petition på 70-talet mot en åldersgräns för samtycke, eftersom hon, liksom många andra på den tiden, verkligen trodde att barn kunde ha en sexuell relation och må bra av det. När konventionslocket lyfts undan under den sexuella frigörelsen och kvinnors sexualitet legitimerats fanns ingen insikt i hur unga flickor kan skadas av tidiga sexuella relationer, även när våld eller tvång inte förekommer. Den kom senare, med buller och bång, på 90-talet, men då hade hon lämnat jordelivet.

Gjorde hon och övriga stor skada genom sitt agiterande? Absolut. Springoras trasiga uppväxt hade kunnat räddats om de Beauvoir och övriga intellektuella inte hade argumenterat för barns ”rätt” att ha sex med vuxna. Hennes ansvar är glasklart.

Borde hon ha vetat bättre? Det är lätt att vara klok när vi sitter med facit i form av stora mängder vittnesmål. Var och en måste göra den bedömningen själv.

Mitt problem med Karlssons inlägg är ju inte att han rasar mot just detta ställningstagande, utan att han buntar ihop hela hennes, och andra nittonhundratalsfeministers, livsgärning med vad han menar var ett stöd för pedofiler, och drar slutsatsen att utan feminister hade världen varit så mycket bättre, lätt travesterat. Hans raseri riktar sig inte  alls mot pedofiler överlag, och de är ju uppenbarligen inte ”vänster” utan finns i alla åsiktsinriktningar, yrken, väljargrupper, samhällsklasser och religioner, utan mot feminismen. Det är dens fel. Och kommunismens. Kort sagt: ”vänstern”. Vänstern gillar pedofili, menar han, ungefär.

Jag är ju inte det minsta vänster, så jag kan säga detta helt utan att tala i egen sak: det finns en paradox i att se hur sverigedemokrater – både på riksdagsnivå och i facebookgrupper – hatar feminismen men älskar att tala om hur invandrare, särskilt muslimer, inte delar ”vår” kvinnosyn. Liksom. Var tror han den kommer ifrån?

Simone de Beauvoir hade fel om barns sexualitet. Det är helt uppenbart. Men hennes sammanlagda livsverk bidrog starkt till att lägga grunden till den kvinnosyn som Karlsson och andra sverigedemokrater berömmer som ”svensk”.

Vi behöver döma människor utifrån deras kontext.

Simone de Beauvoir utgick från att eftersom hon själv hade tidiga sexuella fantasier borde barn få ha sex.

Karlsson gick med i ett parti som nyligen grundats av nazister och som ville utvisa alla invandrare som kommit efter 1970 och förbjuda utomeuropeiska adoptioner för att hålla den svenska rasen ren. Och han gjorde det ett halvsekel efter andra världskriget.

Låt oss döma båda rättvist.

Vad vill vi bortom vänstervågen?

Publicerat den av

IMG_4281När jag växte upp var normbrytande norm. Som studentbarn i ett kaotiskt och revolutionärt Lund med liberalkonservativa föräldrar skapades en märklig identitetskris. Det gamla och det nya kraschade in i varandra hela tiden, och eftersom jag var ett tämligen introvert, avigt och reflekterande barn ägnade jag stora delar av min självvalda ensamhet åt att grubbla över vad som var rätt och vad som var fel i ett ständigt pusslande där bitarna inte passade i varandra.
”Morfar är direktör, men säg inte det till dina kompisar, för det tycker alla är fult.”

Min första fröken var gift med en präst. Vi började varje dag med en psalm. Samtidigt som vi sjöng om fädernas kyrka och pratade om Jesus brändes studentmössor och BH:ar, könsnormer hånades, ”rika” kallades utsugare och barn skulle danas och formas till kollektivister.

Sprätten satt på toaletten, Ville, Valle och Viktor ifrågasatte orättvisor och så småningom gick hela Sverige vilse i Pannkakan.

Kontrasten mellan samhället och familjen blev än större när reaktionerna på det reaktionära blev mer traditioner och konservatism.

Ingen slapp undan politiken. Den trängde sig på, pyste ut ur radion och TVn. I kvartershörnet hade Lunds lokala FNL sitt högkvarter, demonstrationståg och fritidspersonal hetsade mot USA och Nixon medan en hånleende Palme förklarade död åt kapitalismen.

Alla hade en agenda, upplevde jag.

Säkert var det inte så, men det var min känsla.

Idag kan jag se på den tiden som enormt karaktärsdanande. Jag har insett i efterhand hur viktigt det är att höra olika budskap, reflektera och sedan bilda en egen uppfattning.

Mina barn, som är mellan tretton och tjugonio, har aldrig utsatts för den sortens påträngande politiska budskap. Även om många älskar att påpeka hur vänstervridet SVT är kommer inga program idag ens i närheten av sjuttiotalsfostrandet.

Istället för att diskutera verkliga politiska reformer som gör skillnad har vi fastnat i ett gnäll om skolor som kanske inte firar lucia, huruvida ett jämställdhetscentrum med några tiotal anställdas nedläggande kommer att förstöra Sverige för gott, vilka enorma skador eller fördelar en flygskatt ger, och om det inte är så att motioner och propositioner som SD röstar på kontamineras av rasism och hur man undviker detta genom att skapa konstlade konstellationer av partier som inte alls vill samma sak utan att riktigt veta vari den fara man blåser upp egentligen ligger.

70-talet var absurt och förvirrande. Men det ville något. Människor ville framåt, även om det fanns olika syn på åt vilket håll ”framåt” låg.

Idag har vi glömt det som är viktigt.

Här är vad jag hoppas vi ska börja jobba med istället för dagens ickefrågor:

1. Hur bidrar Sverige till att världen blir en fredligare plats?

2. Hur säkerställer vi på bästa sätt att människor kan migrera säkert och rättvist, och så att de som flytt sina hem omhändertas och ges en möjlighet till en ny tillvaro?

3. Hur skapar vi ett system för att undsätta dem som saknar inkomst som ser till hela människan? Vi behöver bygga om Arbetsförmedlingen, akassesystemet och Försäkringskassan. Hur?

4. Hur står vi upp mot det växande muslimhatet i Sverige?

5. Hur tar vi som älskar mångkultur och invandrare ansvar för de problem som uppstått i invandringens kölvatten, som hedersproblematik och gängkriminalitet?

6. Hur lär vi svärjevännerna att älska Sverige igen?

7. Hur börjar vi prata med varandra istället för att twitterkriga, skrika in i youtube-klipp eller skriva ettriga facebookkommentarer?

Ett halvsekel åt fel håll?

Publicerat den av

Dr. Christine Blasey-Ford är lika gammal som jag, född 1966. Det spelar viss roll, för det betyder att vi på något sätt levt parallella liv. Vietnamkriget, Nixons fall, ungefär samma frisyr med utsvängd lugg formad av locktång, 70-talets skarpa färger och mönster övergavs för mesig pastell, kalla krigets slut, Clinton och Monica Lewinsky, vår första mobiltelefon när vi var närmare 30, Internets erövring av världen, och slutligen #metoo – allt har färgat oss i samma åldrar.

Vi har sett synen på kvinnor och övergrepp förändras under våra liv. Ett halvsekel av världshändelser har format oss.

Jag hade samma känsla när jag läste om Elisabeth Fritzl.

De är mina medsystrar i tiden.

Igår lyssnade jag live på Blasey Fords berättelse om vad hon varit med om sommaren 1982 via youtube. Det finns inte skuggan av tvivel hos mig att hon upplevt det hon berättade om. Jag kände hennes förtvivlan och skräck när hon återupplevde sitt livs värsta stund som en kall knut i magen och jag beundrade hennes mod.

Samtidigt forsade kommentarerna vid sidan av clippet i en rasande takt. De var surrealistiska, och de flesta präglades av ett absurt ursinne och en vilja att kränka, skada, krossa kvinnan som redan var så plågad. Krokodil-emojis för att håna hennes tårar. Pistoler, massor av pistoler.

För när alla i hela världen kan skriva precis vad de vill blir det så. Att se hennes torterade ansikte och samtidigt läsa främmande människors nakna hat gjorde mig uppriktigt rädd.

Jag vill så gärna tro att mina döttrar och min sondotter lever i en bättre värld än vi gjorde. Att nu är en tid där offer för sexuellt våld kan vara trygga, kan berätta och bli hörda och att vi går framåt för varje år.

Men idag undrar jag om det inte är tvärtom.

Har vi i själva verket gått bakåt sedan 80-talet?

Abortmotstånd och handhälsningar

Publicerat den av

generic-fence-treeIcke-handhälsningar och samvetsfrihet för abortmotståndare är två frågor som sitter hårt ihop i mitt huvud.

Här är de gemensamma nämnarna:
1. Det handlar om djupt religiösa personers val.
2. Valet påverkar deras yrkesutövning, men de vill att samhället ska acceptera deras val och låta dem jobba.
3. Valet upplevs irrationellt och stötande för oss andra.
4. Många drar långtgående slutsatser om dem utifrån deras val, och de utsätts för massor av hat.

När något är komplicerat är det bra att börja med att bena ut vad som är självklart.

För mig är det självklart så att om du inte vill anpassa dig efter rådande norm får du stå konsekvenserna. Dvs du kan inte ha en kundnära roll om du inte handhälsar och du kan inte kräva att få jobba som barnmorska om du inte vill utföra aborter.

Men detta sagt behöver vi inte gå över ån för att sätta upp hinder för dessa religiösa personer bara för att jävlas. Ge barnmorskan en roll med sämre lön och möjligheter att avancera om det går, och låt ickehandhälsarna jobba borta från kunderna.

Religion är komplicerat. Religiös övertygelse får människor att välja sådant som inte är rationellt för den som inte är religiös. Religiös övertygelse genomsyrar värderingar och klibbar ihop sig med människans övriga egenskaper på ett sätt som gör det svårt för den ickereligiösa att förhålla sig. Många säger ”jag hatar inte muslimer, bara islam”, men någonstans blir det samma sak. På samma sätt säger den som hatar abortmotståndare att det är motståndet den är ute efter, inte personerna, men ändå blir det sällan så. Det märkte jag när jag tog diskussionen om samvetsfrihet.

Vi måste sluta vara så förbannat snäva i vår tolerans av andra människors livsval. Debatten är så svartvit.

”Handhälsningar” handlar om att inte beröra människor av andra könet om man inte är familj eller det är nödvändigt. Detta är ett religiöst påbud. Det går inte att dra någonsomhelst annan slutsats av den som följer det påbudet än att den är religiös. Alla övriga egenskaper vi pådyvlar personen är gissningar.

Sedan kan man förstås anta att den muslim som är religiös nog att följa detta påbud förmodligen även följer andra påbud. Den dricker förmodligen inte alkohol. Den ber förmodligen fem gånger om dagen, och den har förmodligen köpt in sig i tesen att kvinnor och män ska leva efter olika regler.

Precis som vi kan dra exakt samma slutsats av det faktum att om någon är Jehovas vittne har den också en syn på kvinnor som underordnade män, med andra rättigheter och skyldigheter än män. Faktum är att alla bokstavstroende från abrahamitiska religioner (judendom, kristendom och islam) har ungefär samma grundläggande bild på könsroller. Och den bilden kan man absolut ha synpunkter på – även jag har det – men då ska de synpunkterna gälla samtliga och inte bara muslimer.

Så många är så ivriga att dissekrera muslimers syn på kvinnor. Jag ser absolut ingen diskutera katolikers syn på kvinnor. Ändå är de ungefär lika många i Sverige, katolikerna och muslimerna. En bokstavstroende katolik och en bokstavstroende muslim har som sagt give or take samma syn på könsrollerna. Denna syn ska absolut ifrågasättas eftersom varje människa som vill ställa olika krav på män och kvinnor enligt mig tänker fel, men den har sällan något med förakt att göra, utan med en konservativ syn på familj, samhälle, ansvar och omsorg.

Vi säger inte att det faktum att någon inte tar emot blod eller vägrar använda preventivmedel eller ha sex före äktenskapet är ett bevis på att den är för ett patriarkaliskt samhälle, och då ska vi inte heller säga att det faktum att någon inte berör någon av andra könet betyder det, bara för att det går att observera ett samband.

De är helt enkelt olika konsekvenser av en djup religiositet.

A ger inte B.

A och B är konsekvenser av C.

A = patriarkalisk syn på samhället
B = ickeberöring av andra könet
C = bokstavstroende

Vi går helt vilse om vi börjar hävda att icke-handhälsningar är ett uttryck för förakt eller förtryck.

Återigen: Jag anser inte att vi ska ändra någon lag. Jag anser dock att vi ska sluta vara så fruktansvärt hånfulla och hatiska mot dem som valt att leva enligt andra religiösa regler än vi.

Debatten idag är inte nyanserad, rättvis eller konsekvent på någon fläck.

Ena sidan hatar muslimer – i alla fall de som är religiösa.

Andra sidan hatar abortmotståndare.

Båda är apförbannade på dem som är beredda att ge minsta lilla frikort till den hatade kategorin.