Hur blev svensk höger så feg och ohederlig?

Jag tappar helt respekten för alla borgerliga politiker som försvarar SDs avtalsbrott vad gäller kvittningen. Det finns absolut ingen ursäkt. Detta är vad man kommer släpande med:

”Sakfrågan var viktig!”

Demokratiförakt. Ingen sakfråga är viktigare än att beslut fattas demokratiskt.

”Vildar är odemokratiska!”

Också demokratiförakt. Ingen vet vad de medborgare som röstade på vildarna egentligen tyckte i sakfrågan, men de hade valt just dem, och enligt svenskt statsskick är det av dem de ska representeras, och inte av någon annan random sverigedemokrat.

”SD fick inte delta i kvittningssystemet jättelänge!”

Helt sant! Och med facit i hand har de nu genom sin oerhörda falskhet visat att det var rätt beslut! Det faktum att de står och skryter om sin ohederlighet visar att de har ingen plats i ett framtida kvittningssystem.

”Sossarna gjorde samma sak 2013!”

Jag vet inte varför folk tjatar om detta, för det är inte alls sant. Vänstersidan, indirekt tillsammans med SD, bröt ut delar ur Alliansbudgeten, och detta kan man vara kritisk mot – jag var det absolut – men det är INTE SAMMA SAK! Alls!

”MP hade mutat vildarna!”

Om mutbrott har skett ska det förstås polisanmälas, men det finns inga sådana argument. Om vänstersidan har övertalat dem genom att lova dem något annat är det fullt tillåtet. Har dock inte sett några sådana belägg, dock. Så dessa mutanklagelser är egentligen inget annat än förtal, och imo brottsliga.

Kanske dummast av allt:

”Det var inget avtal, det var en frivillig överenskommelse!”

Ett ”avtal” är definitionsmässigt synonymt med en ”frivillig överenskommelse”!

Jag har insett att SD inte har någon skam i kroppen. Det hade jag inte förväntat mig heller. Avtal är enligt dem till för att brytas när man känner för det, sedan skryter man om sin ohederlighet, och sedan kräver man ett nytt avtal, trots att man deklarerat att man tänker göra det igen. Pja. De är sådana.

Men jag är djupt besviken över hur många i regeringen som antingen tiger eller också jamsar med. Jag begär inga långa, svavelosande debattartiklar. Jag förstår att det är olämpligt nu när man bestämt sig för att regera ihop.

Bara ett enkelt ”SD gjorde fel – avtal ska hållas!”.

Ulf Kristersson låtsas att det är sånt som händer. Han tänker inte lägga förslaget en gång till, säger han, vilket för mig innebär att han skiter i svensk demokrati. ”Har man nio vildar och så små marginaler mellan blocken, tre mandat, så är det alldeles uppenbart att det kan slå hur som helst.”

Ebba Busch skyller också på vildarna (?!) och verkar mena att SD inte hade något val.

Jag har inte hittat något från Simona Mohamsson. Länka gärna om jag missat något.

Jag hade självklart varit precis lika förbannad om det varit vänstersidan som gjort samma sak, för för mig är demokratin alltid viktigare än enstaka sakfrågor, så länge inte sakfrågorna i sig utgör demokratibrott. Jag tycker för övrigt de nya reglerna för medborgarskap är bra. Har länge argumenterat för sådana. Jag har inga starka synpunkter på huruvida man inför undantagsregler eller ej. Jag hade förmodligen varit för dem, men kan leva utan dem.

För mig handlar detta enbart om det flagranta spottandet i demokratins ansikte och bristen på ryggrad hos regeringen. Vad har hänt med svensk traditionell höger, som brukade stå för lag och ordning?

Skämskudde.


Följ diskussionen på Facebook:

Fel om Åkesson

Hon är turkiska och muslim, fast inte särskilt troende, och har levat större delen av livet i Sverige, och pratar gärna politik. Hon är mot Israel, kurder och och Erdogan och för Palestina.

Jag frågar vad hon tänker rösta på i höst.

”Vet du! Jag har ändrat mig helt!”

Jag förstår vad som ska komma redan där.

Hon har kommit fram till att hon hade helt fel om Jimmie Åkesson. Han är inte alls rasist, och även om hon inte gillar allt har han väldigt bra idéer. Och han är inte antisemit, han är bara emot Israel.

Jag lyssnar en stund. Sedan upplyser jag henne om att Åkesson var inbjuden av Israel att hålla ett tal och att han är helt på deras sida. Hon blev förvånad. Jag glömde säga att han även sagt att man inte kan vara både muslim och svensk.

Men frågan är intressant, särskilt som Simona Mohamsson sagt att han inte är ”rasist”, för vad det kokar ner till är vilken definition man tillämpar. Hat mot religiösa grupper räknas normalt som rasism – sedan slutet av nittonhundratalet.

Vi har ingen anledning att tro att han är hudfärgsrasist. Däremot är han helt uppenbart muslimhatare, och både han, partiet och många väljare är besatta av att muslimer ska omskolas eller bort.

Jag kan absolut förstå varför den som lämnat islam och blivit ”islamkritiker” röstar på SD, enligt principen ”we hate the same people”.

Men det är rätt obegripligt att den som fortfarande är tillräckligt troende för att kalla sig muslim kan tänka sig det partiet. När Åkesson år 2009 för första gången fick skriva en debattartikel i etablerade svenska medier var fokuset på hur muslimer förstör Sverige.

På den tiden tog vanligt folk avstånd från den sortens rasism.


Följ diskussionen på Facebook: