”Det är lika illa med alla sorters rasism!”
Hm.
Finns omvänd rasism?
Det är en diskussion som ofta dyker upp. Den har samma mekanismer som ”finns kvinnor som föraktar män?”.
Och min uppfattning är att det är fel fråga att ställa.
Självklart finns människor som förtryckts av ett specifikt folkslag, och kvinnor som förtryckts av män, som kletar sitt hat på samtliga i förtryckargruppen, och självklart är det orättvist.
Men frågan som spelar roll är huruvida detta spelar roll och om så är, vad man gör åt problemet.
Rasism och sexism har det gemensamt att en grupp med makt på grund av förakt mot en grupp som saknar makt fortsätter förtrycka den gruppen. Vi behöver hitta de mekanismer som får förtrycket att fortsätta pågå och adressera dem.
Starka kvinnor lyfte oss ur vårt faktiska förtryck, där vi inte ens var myndiga och absolut inte hade samma rättigheter som våra bröder. Och när det arbetet var gjort och vi var jämställda ”på papperet” började de leta efter mer subtila problem som tiotusentals år av kvinnoförtryck resulterat i. Och där någonstans fanns självklart kvinnor som inte såg skillnad på män som inte var förtryckare och de som var det. Omvänd sexism.
Samma sak med de folkgrupper som utsatts för förtryck, som svarta i USA. Det finns förstås svarta som avskyr alla vita, eftersom de aldrig träffat någon bra vit person. Omvänd rasism.
Men medan traditionell rasism och sexism behöver lösas genom att föraktet för dem man förtryckt och nu fortfarande föraktar och som uttrycks med exvis ord som n-ordet och ”batikhäxor” adresseras på djupet genom utbildningsinsatser i skolor och på arbetsplatser med mera behöver den omvända rasismen och sexismen på kort sikt adresseras genom att förklara att det är ”inte alla vita”/”inte alla män”. Det är allt man kan göra. Offret för rasism eller sexism har rätt till sin upplevelse.
Den omvända rasismen/sexismen som problem löses på lång sikt genom att den traditionella upphör att existera. Det finns ingen annan väg. Du kan inte uppfostra en förtryckt folkgrupp till att inte avsky sina förtryckare.
Judar i Europa var utsatta för traditionell rasism, och den måste adresseras på samma sätt som rasism mot svarta och sexism, genom avståndstagande och erkännande av de mekanismer som fått judar att behandlas illa under över tusen år.
Palestiniernas rasism är omvänd.
Det är där alla går vilse.
Genom att ideligen upprepa att problemet i Israel-Palestina-konflikten är palestiniernas rasism – ”de får lära sig i skolorna yadayada” och inte israelernas, som är kopplad till ett verkligt och många gånger tydligt uttryckt förakt för palestinierna som människor, har vi agerat precis som om Martin Luther King bemötts med ett ”vi vita har inga problem med svarta, problemet är DIN rasism mot oss – om du, MLK, bara slutar hata oss vita kommer allt att lösa sig”.
Ingen rasism är rätt. Men omvänd rasism löses som sagt i första hand genom att adressera det förtryck som skapat det, och inte genom rasiststämpling.
Fler blogginlägg: Israel-Palestina-konflikten efter 7 oktober 2023
Trotz allt 