Men nu har väl ändå Katerina Janouch spårat ur helt …
Vad tror hon ”sharialagar” är? Ska vi förbjuda människor att donera till fattiga? Att be? Att resa till Mecka? Att fasta eller deklarera sin tro? För de är de fem grundbultarna i islam.
Muslimhatet var obehagligt före valet, och blir nu allt otäckare.
Varje dag som gått sedan valet visar bara på den muslimhatande röta som genomsyrat den höger jag alltid tillhört. Vi måste hitta en väg tillbaka till det underbara land där vår statsminister kunde säga ”tack för att ni valde Sverige”.
Det står alltmer klart att detta var poängen hela tiden. Vrid ”ni tänker regera med rasister”-vapnet ur händerna på vänstersidan genom att hålla fokus på den påstådda antisemitismen i Vänsterpartiet.
Jag tror också det funkade. Det gav moderater och liberaler som inte ville rösta på en regering med sverigedemokrater en ”jamen de andra är lika dåliga”-väg ut.
Det är därför det är så viktigt att bottna detta – för de är inte likadana. Muslimhatet och rasismen mot palestinier hos Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – och även terrorvurmandet (!) hos Kristdemokraterna – finns i toppen. Det handlar inte om företrädare långt ner på listorna, på i stor utsträckning icke valbara platser, som sopas bort när de hittas.
Och det är det det handlar om. Står partiet V för antisemitism?
Som jag visade igår, och tänker gräva vidare i: nej, absolut inte! De står för annan politik jag som bekant absolut inte håller med dem om, men det är fegt och ohederligt att säga att partiet är antisemitiskt.
Så varför dyker då dessa individer upp? Jo, för att till vänster, i Sverige, finns de som hyser antisemitiska konspirationsteorier, och dessa ska självklart aldrig få representera partiet. Samma sak med ”terrorvurmare” i form av dem som förespråkar våld mot civila. Partiet är inte ansvarigt för sina väljares åsikter, men de är ansvariga för att hålla dem borta från listor och talarstolar.
Jämför med valstugeskandalen 2002. Flera lokala politiker från Moderaterna avslöjades med rasistiska uttalanden, och partiet tog avstånd, pressade dem att lämna och uteslöt i något fall en företrädare. M var inte ett rasistiskt parti, men ett parti som gillades av rasister. Den gången var det, såvitt jag minns, vänstersidan som utnyttjade situationen till att anklaga partiet Moderaterna för att göda rasismen.
När det gäller KD och Sverigedemokraterna, däremot, finns, som redan konstaterats, muslimhatet och rasismen som en del av partiernas faktiska politik och av retoriken från toppen.
Och som två SOM-undersökningar visar är Sverigedemokraternas väljare de mest antisemitiska i Sverige, vilket gör att jag är rätt säker på att om någon orkade gräva sig igenom det partiets listor torde minst lika många judehatare dyka upp.
Vad gäller anklagelserna om terrorvurmande vill jag påstå – motbevisa mig gärna – att KD är Sveriges i särklass värsta parti. Ja, formellt tar man avstånd från bosättarterrorismen på Västbanken, men här är några exempel på hur ledamöter av betydelse ”vurmar” för vad FN-experter kallar ”settler terrorism”, utan att partiledningen tagit avstånd:
2019 – My Truth i riksdagen: Lars Adaktusson och Mikael Oscarsson medverkade till att ta in aktivister från den radikala israeliska bosättarrörelsen i riksdagen, däribland Avihai Shorshan, som senare dokumenterades beväpnad när han trakasserade ett palestinskt barn och skröt om att ha skjutit en palestinier.
Mikael Oscarsson: Oscarsson är det tydligaste återkommande individuella exemplet och förekommer både i samband med riksdagsevenemanget 2019 och i senare kontakter med bosättarnära aktörer.
KD-ledningen försvarade kontakterna: Acko Ankarberg Johansson avvisade kritiken och sade att politiker behöver ”träffa båda sidor”, i stället för att ta avstånd från kontakterna.
Jag vill inte härmed frita V från ansvar – de behöver förstås hålla precis samma fokus på ”sina” antisemiter som M behövde på sina rasister och antisemiter tills Sverigedemokraterna dök upp och enligt mig absorberade dem.
Jag har nu som sagt kommit fram till att det jag från början upplevde som allmänt hyckleri från högersidan snarare är en look-over-there-strategi. Jag kan inte bevisa det, men det känns som om åtminstone delar av högersidan kommit överens om att använda svenska judars trygghet som vapen mot ett parti som faktiskt kämpat för den i många år, och för att slippa ta ansvar för de verkliga rasisterna och terrorvurmarna som man nu omfamnar.
Vaknar ofantligt stolt över mitt fosterland som verkar ha vägrat Richard Jomshofs, Björn Söders, Jimmie Åkessons, Ebba Buschs och Alice Teodorescu Måwes vedervärdiga hetskampanj mot Sveriges muslimer. Det är min främsta känsla idag. Och jag hoppas deras partiers avskyvärda värderingar aldrig mer kommer att dominera en svensk valkampanj.
Därefter är jag ofantligt och rätt förvånat lycklig över hur Moderaterna blev så mycket större än Sverigedemokraterna. Vem hade vågat tro det? Från ett underläge på ett par procentenheter till det omvända. Jag tror inte egentligen mätningarna hade fel, utan att många gamla moderater återvände på sluttampen. Det kanske verkar irrelevant, men det ändrar dynamiken – Åkesson kan aldrig i närtid komma dragandes med sitt ”vi är Sveriges näst största parti” igen, och M kan fortsätta som ett av Sveriges två statsbärande partier.
I panelerna på Syres valvaka igår var jag uppenbart längst till höger, med en publik som trots det var intresserade av att höra hur jag resonerade. Jag gav min syn på utrikespolitiska frågor, framförallt Israel och Palestina, förstås, och på vad som händer härnäst. Det var särskilt kul att flera av er som läser vad jag skriver kom fram och hälsade. Det är fantastiskt att höra hur mina tankar påverkar människor jag tidigare aldrig mött. Det var en superkul kväll med både gamla och nya vänner. Även Sami var nöjd. Som ensamt djur bland över 200 humans blev han väldigt klappad och gullad med.
Jag började tro Liberalerna skulle klara sig kvar efter stjärnkuppen – och jag såg det på Twitter innan jag såg det i opinionsmätningarna. Jag har blandade känslor runt det – innan den där ökända kramen tyckte jag det var trist att ett av Sveriges äldsta partier såg ut att åka ur. Partiet som alltid varit mitt och många andras andrahandsval, och som alla andra moderater har jag förstås känt många folkpartister i mitt liv.
Men efter ödesvalet har jag absolut önskat dem nederlag. Detta parti som till min besvikelse år 2018 röstade ner en regering med M och Kristdemokraterna som ändå lovat att inte ens samarbeta med Sverigedemokraterna har nu gått all in vad gäller muslimhetsen. Inte lika illa som Sverigedemokraterna och KD, förstås, men de har underbyggt den. Falskheten hos Simona Mohamsson är stötande för mig. Men nu är de kvar, och vi får se vad de gör av det.
Så vad händer nu, om resultatet står sig? Vänsterpartiet kommer inte att sitta i en regering. Centerpartiet kommer aldrig att acceptera det. Så vi har absolut en ”who blinks first”-situation. Men på grund av beslutet på V:s partistämma kan de inte ge sig lätt, så det kommer att ta några veckor innan de oundvikligen ger upp.
Och när jag lyssnade på Ulf Kristersson inatt kändes det som om han absolut inte kommer att kämpa för att hålla fast vid Sverigedemokraterna – jag kan ha fel, men han verkade närmast lättad över deras kassa resultat. I mitt huvud är detta ett långt bättre resultat för M framledes än om högersidan vunnit med ett Sverigedemokraterna som var större än M.
Så det finns som jag ser det två alternativ:
Mest troligt är förstås en socialdemokratisk regering tolererad av V, kanske med Miljöpartiet och/eller C, som regerar med hoppande majoriteter, där KD, M och L av och till hjälper dem undan V.
Men det finns också på samma sätt en öppning för en alliansregering, tolererad av Sverigedemokraterna. Och med tanke på hur Kristersson om och om igen upprepade att det finns en tydlig majoritet för högerpolitik i Sverige känns det som om han vill dit. Felet i den tankefiguren är förstås att både C och Sverigedemokraterna visserligen kan kallas höger, men bara om man tillämpar helt olika definitioner. Sverigedemokraterna är höger som i ”nationalister” och C är ekonomisk- och socialpolitisk höger, medan Sverigedemokraterna där snarare är vänster. Eller. ”Nationalist-socialister”, skulle man kunna säga. Eller, förkortat, ”nationalsocialister”. Mmm.
Så ja. Jag röstade ju inte egentligen på en vänsterregering, utan på en långsiktig återgång till en stabil svensk politik, som aldrig mer kommer att erbjuda nyssnazister regeringsposter. Vi är absolut inte där idag, men vi har tagit ett första steg längs den vägen.
Det är rätt kaxigt från någon som delar religion med Hitler, Putin, Karadžić och Breivik att hävda att enbart muslimer av alla religiösa folkgrupper är kapabla till vedervärdiga dåd. Richard Jomshofs retweet är dessutom enligt mig självklart hets mot folkgrupp och brottsligt. En möjlig svensk demokratiminister postar detta några ögonblick innan ett avgörande val och det är inte ens en nyhet.
Någon påpekade nyligen triumferande att jag som självutnämnd Reinfeldtmoderat idag är en förlorare. Och han hade rätt. Under Reinfeldtåren var jag till nästan hundra procent alignad med Moderaterna. Sedan dess har det gått utför. Bit för bit har muslimhatarna vunnit och jag förlorat, tills jag nått fram till detta första val i mitt liv där jag inte längre kan förmå mig till att rösta på en svensk högerregering. Det har varit som att simma motströms.
Muslimer ska trakasseras – antingen genom att lyfta problem som knappt existerar bara för att peka finger, som burkor och den mytiska ”islamiseringen” som ingen kan definiera, eller böneutrop som äger rum på en handfull platser under synnerligen reglerade former, eller också genom att kräva sådant som faktiskt förstör för dem – som att straffa dem som bär sjal och riva moskéer.
Inget val har någonsin känts mer som ett ödesval än detta. Om högersidan vinner och Jomshof, Jimmie Åkesson och Björn Söder blir ministrar och därmed talespersoner och representanter för Sverige och chefer för departement blir vi enligt min moral ett av västvärldens retoriskt och kanske även politiskt vidrigaste länder.
Jag kommer att rösta på Centerpartiet idag. Men jag definierar mig inte som centerpartist. Jag hoppas kunna komma hem i nästa valrörelse. Vi är många som hoppas Moderaterna tar sitt förnuft till fånga och skaffar sig bättre sällskap.
Efter vad som hittills framkommit fanns bara en person bakom pride-attacken i Berlin. Det har förekommit mängder av andra attacker sedan pride uppstod, och vad jag hittat är detta den andra som utförts av en muslim (den första var Oslo 2022). Alla andra har haft förövare med kristen bakgrund, utom två i Jerusalem, som utfördes av en ortodox jude.
Ändå sitter företrädare för Sveriges två mest HBTQ-fientliga partier och åmar sig över hur muslimer inte respekterar ”västerländska värderingar” som pride tydligen nu är.
Tänk om vi skulle vända på detta och kalla manifestationer för Israel – det förekommer väl inte så många idag, men det fanns en del efter 7 oktober – för ”hat mot palestinier”, eller manifestationer för Ukraina för ”hat mot ryssar”?
Tänk om vi skulle kleta alla andra pride-relaterade dåd på judiskt eller kristet hat, som ”hämtar sin näring ur gamla testamentet”!
När det gäller Sverige har jag aldrig sett någon muslim protestera vare sig fysiskt eller verbalt mot pride. Om jag har missat någon, så rätta mig gärna. De som hetsar mot pride och transpersoner idag är uteslutande kristna och/eller nationalister.
Måwe fortsätter dock: ”Det är i denna kontext som attacken mot Pride, liksom mot julmarknader och pop-konserter ska ses; det dödliga våldet mot judar och homosexuella är inte en avvikelse, i strid med islamisternas världsbild, utan tvärtom helt i linje med deras föreställningar om ett islamiserat väst som, i likhet med Mellanöstern, inte har plats för varken judar, homosexuella, frigjorda kvinnor, sekulära eller ens dansande ungdomar.”
De terrordåd som skedde under ISIS-tiden var självklart tragiska, men bakgrunden var i regel politisk, dvs vedergällning för västerländska krigsdåd i Syrien och ibland privat hämnd för att man inte fick uppehållstillstånd, och inte en generell ovilja bland världens muslimer att acceptera ”judar, homosexuella, frigjorda kvinnor, sekulära eller ens dansande ungdomar”.
Hela texten är lång och djupt obehaglig – inte minst hur hon skjuter in ”judar” stup i kvarten, helt utan relation till övrig text. Jag har skrivit detta massor av gånger under många år:
Västvärldens muslimer har normalt inget alls behov av att vi icke-muslimer lever enligt islam. Det är inte muslimer som skjuter abortläkare eller kräver att korancitat ska sättas upp i samtliga skolsalar. Troende muslimer i kristna länder skiter fullständigt i koncerter och danser, bara de själva slipper delta.
Vad det ytterst handlar om är ju att mjölka en enskild händelse utförd av en såvitt vi vet idag ensam galning på så mycket muslimhat som möjligt.
Så det var en massa ilska under mitt inlägg om Hillelskolans polisbevakning i förrgår, och som vanligt var det många som inte läste innantill utan tolkade in både sånt som inte stod och sånt som direkt motsades av vad jag skrev. Så låt oss gå igenom detta sakligt:
Jag har aldrig uttalat mig om hur mycket eller lite bevakning skolan har, eller huruvida de hade bevakning under avslutningen. Vad jag däremot skrev var att Måwes påstående om ”massivt polispådrag” var lögn, och att bilden utanför Wedholms Fisk inte i sig visar något ”massivt polispådrag” kring avslutningen, eftersom polisen själva uppger att det samtidigt pågick omfattande förberedelser inför den kungliga kortegen
Självklart är det inte den absurda överdriften i att kalla ”en avdelad resurs” för ”massivt polispådrag” som var den egentliga poängen med min text, utan den implicita anklagelsen att Palestinarörelsen skadar judiska barn. För vad det kokar ner till är vem som bär ansvaret för det Måwe kallar ”den växande ofriheten bakom murar och beväpnade poliser”.
För jag håller naturligtvis med om att det är hemskt att poliser ska behöva bevaka skolor, och det är inte unikt för just denna skola. Det är placeringen av ansvar jag ifrågasätter.
Och som alltid när jag precis börjat skriva om ett ämne finns en risk att jag missat något, så jag ändrar mig gärna om fakta framkommer, men här är grejen: jag har inte hittat något konkret hot i närtid mot dessa barn. Istället hänvisar polisen till det allmänna läget i världen.
Inga bombhot, inget uttalande, inget som pekar på att barnen skulle vara måltavlor. Inte heller har jag hittat att något skulle ha inträffat på någon av Sveriges båda judiska skolor som har koppling till dem.
Någon i kommentarerna hänvisade till Säpos rapport där det står ”Den iranska regimen och dess säkerhetstjänster har även riktat sin säkerhetshotande aktivitet mot representanter för andra stater som uppfattas som regimens fiender, däribland Israel och judiska intressen. Det kan handla om att skada israeliska och judiska intressen, mål och verksamheter i Sverige.”
Ok, men det är väldigt långt från ”skada judiska intressen” till att attackera barn bara på grund av deras religion. Jag vill påminna om att Iran har en judisk minoritet som är skyddade av regimen. De terrordåd utanför Israel som Iran och proxies gjort sig skyldiga till de senaste 20 åren är en handfull, och de har varit riktade mot politiska mål – i alla fall vad jag lyckats hitta.
Kan det vara så att det finns hot vi inte vet om? Ja, kanske. Men det är den som hävdar att de existerar som har bevisbördan.
Så låt oss hålla dessa två tankar i huvudet samtidigt:
1. På grund av världsläget och för att skapa trygghet vaktar polisen Hillelskolan såvitt jag förstått nästan dagligen. Och det är bra. Ingen borde ha några synpunkter på det, förstås.
2. Alla försök att skuldbelägga Palestinarörelsen för detta är oacceptabla, så länge man inte kan visa vad exakt människor ur denna rörelse har gjort som utgör eller bidragit till hot mot skolan.
För som jag skrev igår: När jag försökt googla konkreta hot är det enda som kommer upp den demonstration som organisationen Judisk Antisionistisk Allians genomförde, och som föranledde ministrar att kalla dem ”odjur”. Vi tar det igen. Judar manifesterade utanför på grund av att en IDF-soldat bjöds in till lokalen efter skoltid, och det är det största ”hot” mot barnen i närtid Google kan hitta.
Israel är ett land som begår kontinuerliga brott mot mänskligheten, och att försöka stävja den fullt legitima kritiken genom att låtsas att den utsätter barn för fara är oacceptabelt. Målet nu måste vara att stoppa Israels aggressivitet i Palestina och Libanon.
Politiker som inte kan skilja på Israel och judar gör ingen någon tjänst. Både barnen i Sverige och barnen i Palestina och Libanon blir lidande av det.
Anledningen till att inte medierna skriver om det massiva polispådraget är för att de var utanför restaurangen ifråga på grund av förberedelser inför kungaparets guldbröllopsfirande. Judiska skolan ligger en bra bit därifrån.
Jag tror inte Alice Måwe ljög medvetet, men det är ofattbart trist med politiker som bara retweetar random anonyma konton och sedan skäller på journalister.
Jag vet att de har haft polisbevakning av och till – det har många skolor. Men jag har inte hittat några belägg för att hot uttalats mot den skolan, utan det verkar mer handla om ”an abundance of caution”. Och inte mig emot – även om syftet bara är att undanröja rädsla räcker det.
Det bisarra här är att använda polisbevakning som ett bevis för en hotbild.
Om man googlar hotbild mot skolan ifråga kommer artikeln om en demonstration i februari upp (jag skrev om den här):
För det första var de som demonstrerade själva judar. De hade förstås inga vapen och försökte inte gå in utan stannade utanför, och de protesterade mot en IDF-terrorist som var där på besök – efter skoltid.
Men detta, samt en generell oro på grund av ”omvärlden” är det som ligger bakom.
Om någon känner till något konkret hot får den gärna upplysa mig. Men jag har väldigt svårt att tro att det sitter människor i Sverige och planerar dåd mot barn på grund av deras religion. Jag kan inte se framför mig vem som skulle vilja göra det.
Vi ska ta oro på allvar. Jag har återigen inget emot poliserna. Jag reagerar mot politiker som sprider lögner och drar slutsatser det absolut saknas täckning för.
Det här är dagens KD. I ett och samma inlägg lyckas ATM baka in alla nyanser muslimhat hon kan hitta på. Rasismen sprakar.
Hon börjar med burkor och niqab, som ska bort. Ingen analys som utgår från de mycket få kvinnor det handlar om, några hundra totalt, utan kvinnorna ska straffas för att de inte är svenska nog. Denna fråga som berör så ynka få personer är tydligen den viktigaste vi har i Sverige idag.
Slöjor på barn ska också bort – detta har jag egentligen inget emot så länge det sker med respekt och för barnens skull – men inget i inlägget tyder på att hon bryr sig om dem. Hade hon gjort det hade det inte bara varit svepande formuleringar utan riktiga argument underbyggda med fakta och statistik.
Så ploppar muslimska brödraskapet upp och sedan terrorism och sedan ska muslimer tvingas visa respekt mot judar.
Slutligen ska yttrandefriheten inskränkas så att kritik mot det land som just nu begår fruktansvärda brott mot folkrätten ska hindras.
De sista meningarna är ändå värst: ”vi måste kunna adressera detta utan tvångs- och reflexmässiga inlagor om att antimuslimskt hat minsann är ett problem i samma paritet. Den judiska befolkningen har som en nationellt erkänd minoritet rätt till särskilt skydd.”
Ta in den logiken: Hon vill förbjuda eller åtminstone motarbeta oss som lyfter fram muslimhat som lika illa som judehat.
Hon låtsas inte ens längre.
Upplysningsvis: minoritetsstatusen innebär inte att hatet mot din folkgrupp är mer allvarligt än hat mot andra folkgrupper, utan handlar i huvudsak om rätten att prata ditt språk. Ingen skulle komma på tanken att hävda att det är allvarligare med hets mot sverigefinnar än andra folkgrupper. Ska inte en politiker veta det?
Flickor och kvinnor som kanske far illa förtjänar att deras rättigheter diskuteras av människor som bryr sig om dem och inte används som slagträn av dem som vill dem illa, i en seriös diskussion baserad på statistik och interjuer och fakta och inte en besatthet av ”det svenska rummet”.
Sveriges muslimer har exakt samma rättigheter att inte utsättas för hatbrott som Sveriges judar. Det gäller både moraliskt och juridiskt. Att någon försöker rycka av en kippa är precis lika illa som en hijab.
Jag vet inte vad som hänt med KD, men ATM och Ebba Busch är idag Sveriges värsta hycklare och rasister när det gäller människor med makt.
Flera personer har pekat på en rapport från Segerstedtinstitutet om antisemitism som kom ut i dagarna, så jag tänkte kommentera den en gång för alla.
Som ni kanske vet använder jag själv bara ordet ”sionist” när jag antingen pratar om det sionistiska projektet fram till maj 1948 ELLER pratar om kristna sionister, dvs evangelister typ Livets Ord som skänker pengar så att ryska judar som aldrig satt sig fot i området ska kunna flytta till Västbanken och mörda, våldta och fördriva kristna och muslimska palestinier från deras hemland och hem. Ni vet. I sann Jesus-anda – enligt Busch, Måwe med flera.
Utöver dessa kategorier säger jag Israel eller Israels regim eller IDF när jag pratar om folkmordet och krigsbrott med mera.
Men institutet bestämde sig för att det var konstigt (och kanske även kontraproduktivt, vad vet jag) att vi enligt alla mätningar är världens minst antisemitiska land, så de satte sig ut för att kolla vad som händer om man byter ut ”jude” mot ”sionist”. Är folk mer rasistiska då?
Vi tar det igen. En grupp förmodat seriösa forskare bestämmer sig för att svenska rasister använder ordet ”sionist” som kodord för ”judar” när de rasistar sig.
Här ligger det första felet. Oavsett hur man definierar sionist är det absolut inte en synonym för jude. Massor av judar är inte alls sionister och massor av sionister är inte alls judar. Så hela utgångspunkten är djupt ohederlig.
Det andra felet är förstås att väldigt många människor har sett Israel/IDF/Israels regim begå de mest avskyvärda brott mot mänskligheten i sionismens namn. Rapporten har med den delen, men mer som en eftertanke.
För utgångspunkten i rapporten är att om man kan visa att människor är beredda att säga ”ja” om meningar som ”sionister har för stor kontroll över media” – detta är för övrigt deras exempel redan i introduktionen – så har de visat att ”sionist” egentligen betyder ”jude”.
I kid you not.
Israel har sin hasbara-apparat, de betalar enorma mängder pengar till propaganda och till att styra upp AI, de har en specifik enhet avsatt för att dehumanisera palestinska journalister, och uppepå det har vi AIPAC, men om du svarar ja på frågan är du judehatare enligt dessa rent ut sagt sopprötter till forskare.
Här är grejen med antisemitiska troper. De finns absolut. Judar i Europa har lidit massor av alla dessa lögner om barnblodsdrickande med mera som kyrkan hittade på för tusen år sedan. Och det är bara att läsa Shakespeare för att få en blick över hur judar setts under det senaste millenniet.
Men de är INTE KÄNDA I SVERIGE! Jag kände inte till en enda förrän jag började skriva om rasism. Vi lär oss inte om dem i skolan, vilket kanske är dumt, jag vet inte, för när jag ställde frågan varför tyskarna hatade judarna så fick jag aldrig något svar. Men oavsett ingår inte troperna i normal allmänbildning för den som inte är intresserad av rasism, religion eller historia.
Antisemitism är rasism.
Antisionism är en FULLSTÄNDIGT legitim åsikt.
Du kan ha den ena åsikten, båda eller ingen. Men det är helt befängt att låtsas att den som inte gillar Israels propagandamaskin ska kallas antisemit.
När jag var studierektor på Karlstads universitet hade vi en fråga om huruvida ljuset var bra i lokalerna i våra kursutvärderingar. Och det var väldigt intressant att se hur studenter som var missnöjda med innehållet eller läraren också konsekvent var missnöjda med ljuset.
Min poäng är att för alla som kopplar ihop Israels folkmord och terrordåd med ordet ”sionist” spelar det ingen roll vad du frågar:
”Hjälper sionister tanter över gatan?” NEJ!
”Slår sionister sina fruar?” JA!
”Har sionister för stor kontroll över media?” JA!
Och någonstans i den långa och rätt förvirrade rapporten verkar någon ha tänkt den tanken, men det blir mer en ”visserligen, men”-grej av den. För mig som har viss forskningsbakgrund är det helt obegripligt. Om man kan konstatera att det finns en faktor som kontaminerar hela rapporten eftersom man inte kan beräkna den, nämligen att många är förbannade över Gaza, kan man inte som seriös forskare publicera rapporten och påstå sig ha hittat något meningsfullt.
Detta är mitt första inlägg. Jag vill bara skriva av mig. Ska kolla upp vilka jepparna är senare, om inte någon av er vet och kan upplysa mig.
Nedanstående text är hämtad från ungefär mitten av rapporten, och de verkar inte ens inse att detta stycke helt underkänner allt de kommit fram till. Jag har tagit bort referenserna för att öka läsbarheten, men det finns länk i blogginlägget 👇
”Att antisemitiska föreställningar är mer legitima när de uttrycks via en antisionistisk retorik ligger väl i linje med vad som visats i tidigare litteratur, men såvitt vi känner till, är vår studie den enda som har undersökt frågan med hjälp av denna typ av experimentell design, som enligt vår mening producerar ett vederhäftigt och generaliserbart resultat. Vår studie bidrar också till en möjlig förklaring av det samband mellan antisemitiska attityder och antiisraeliska attityder som har identifierats i tidigare forskning.
Resultaten indikerar att semantisk inramning kan utgöra en möjlig mekanism som bidrar till att binda samman dessa fenomen. Eftersom den samtida antisemitismen är notoriskt svår att avkoda, bör vi dock vara försiktiga med att beteckna någon som antisemit på basis av enskilda uttalanden eller attityder gentemot ”sionister.” Det är troligt att många som svarar instämmande på påståendena i enkätexperimentet kopplade till ”sionister” gör det utan kännedom om att påståendena har antisemitiska rötter. Det är också troligt att flera respondenter är upprörda och frustrerade över kriget i Gaza, vilket i vissa diskurser kopplas till negativa definitioner av ”sionism” och ”sionister.” När dessa individer ombeds att svara på påståenden kopplade till ”sionister”, är det möjligt att de svarar instämmande med dessa definitioner i åtanke. På det sättet är den samtida antisemitismen strukturell i den mening att dess myter och föreställningar kan delas mellan människor i kommunikativa handlingar utan intention eller medvetenhet om påståendenas rötter.”
Anledningen till att jag inte kommer att rösta på Moderaterna i år, för första gången någonsin, är ju att jag inte vill se sverigedemokratiska ministrar i regeringen.
Ytterligare en anledning är att jag vill se sanktioner mot Israel. För mig är det den i särsklass viktigaste frågan – vi måste sluta stötta folkmordet.
En tredje anledning som blommat upp är att representanter för både KD och SD, som lär vara i majoritet i en ny regering, nu rakt ut kräver stopp för moskéer i Sverige. Det är för mig lika avskyvärt som att kräva att synagogor försvinner med hänvisning till att judar inte kan integreras om de tillåts utöva sin religion. Vi ska alltså vara lika vedervärdiga som Afghanistan, som inte tillåter kyrkor.
Jag trodde länge att vi svenskar lämnat kvar rasismen i nittonhundratalet, och jag saknar Alf Svenssons KD och Fredrik Reinfeldts M. Jag saknar en tid när det var enkelt och självklart att vara borgerlig. När de enda politiska debatter jag tog var med ”Vänstern”.
Till skillnad från många av er vänstervänner här tycker jag inte illa om Ulf Kristersson. Jag tror han har en rättvisande moralkompass – och jag baserar det på att han avvek från partilinjen när det gällde partnerskap och samkönade äktenskap. Det krävde mod och moral. Jag gillar de flesta i Ms ledning. Samma sak med Sollentunamoderaterna, som är underbara människor.
Men en röst på M och L öppnar dörren för muslimhatande KD och SD, och det i en tid när muslimer redan är enormt utsatta. Jag skäms som svensk över hur dessa rasister formulerar sig. De som vill avskaffa religionsfriheten och trakassera en folkgrupp ska inte representera mitt land.
Jag har inte ändrat mina värderingar. Jag står kvar på samma punkt.
Jag är inte vänster. Jag kan inte längre vara höger.
Jag är en partilös, svävande blobb i den nya rasismens Sverige.
