
“Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem.”
Har Sverigedemokraterna som parti rätt att slippa kallas nyssnazister? Är det orättvist att dra upp deras förflutna nu när Jimmie Åkesson gosar med Benjamin Netanyahu? Har han inte därmed bevisat att han inte är det minsta antisemit?
Det var diskussioner som bubblade under mitt inlägg igår.
Så jag vill försöka göra en rättvis analys, som baserar sig på vad jag lärt mig av att ha följt partiet i många år.
Har man rätt att ändra sig? Ta avstånd från tidigare ståndpunkter? Absolut. Men för att bli trodd behöver det finnas en resa. Man måste kunna förklara varför man inte längre har de åsikter man hade.
Sverigedemokraternas ledare, och nu syftar jag i huvudsak på Åkesson, Richard Jomshof, Söder och Mattias Karlsson, har rätt att inte kallas nazister idag, även om de en gång gick med i ett parti som startats av nynazister. Men det som saknas är resan. Hur tog de sig från förmodat judehat till klagomuren?
Det som följer nu är min analys, som till stor del baserar sig på hur de formulerat sig under åren. Det står alla fritt att inte hålla med.
Drivkraften bakom Sverigedemokraterna har alltid varit att bevara Sverige svenskt. Om man läser deras historiska partiprogram och lyssnar på deras uttalanden går det som en röd tråd. Ganska tidigt insåg de att en fixering vid etniskt svenska gener inte skulle funka, så de släppte etnonationalismen och bestämde att oavsett gener kan man vara svensk, men ska man bo i Sverige får man inte vara något annat alls.
De drevs aldrig egentligen av något veritablet hat mot judar, men de ville inte ha människor i Sverige som inte var ”svenskar” – inte ens de som levat här i 250 år. Ingen har formulerat detta bättre än Jomshof, när han deklarerade att judar inte är något problem, eftersom de är så få. Ta in det.
Jag tror att hade situationen varit den omvända, dvs vi hade haft 300 000 relativt nyinvandrade judar i Sverige, varav 10-30 procent ortodoxa (med täckt hår som inte handhälsar) hade Jomshofs bok handlat om judeniseringen av Sverige.
För mig är det rätt solklart. Allt som inte är Bullerby-lintott-svenskt ska egentligen väck, men prion ligger på det största hotet. Och Sveriges muslimer är 10-20 gånger fler än Sveriges judar.
Jag tror inte egentligen att Jomshof och Söder någonsin hatat judar, och jag tror inte heller att de idag älskar Israel. De hatar däremot muslimer för att de har fräckheten att bo i Sverige, och Netanyahu-regimen hatar muslimer, och därför gullar Åkesson med folkmordsentusiasterna.
I botten finns ju ingen karaktärsdanande resa. De har inte genomgått någon metamorfos och kommit fram till att judar är superbra.
De har enligt mig exakt samma syn nu som då: den som har traditioner som inte är pursvenska måste egentligen väck från vårt fosterland, men judarna är för få för att vara ”ett problem”.








