Det här är dagens KD. I ett och samma inlägg lyckas ATM baka in alla nyanser muslimhat hon kan hitta på. Rasismen sprakar.
Hon börjar med burkor och niqab, som ska bort. Ingen analys som utgår från de mycket få kvinnor det handlar om, några hundra totalt, utan kvinnorna ska straffas för att de inte är svenska nog. Denna fråga som berör så ynka få personer är tydligen den viktigaste vi har i Sverige idag.
Slöjor på barn ska också bort – detta har jag egentligen inget emot så länge det sker med respekt och för barnens skull – men inget i inlägget tyder på att hon bryr sig om dem. Hade hon gjort det hade det inte bara varit svepande formuleringar utan riktiga argument underbyggda med fakta och statistik.
Så ploppar muslimska brödraskapet upp och sedan terrorism och sedan ska muslimer tvingas visa respekt mot judar.
Slutligen ska yttrandefriheten inskränkas så att kritik mot det land som just nu begår fruktansvärda brott mot folkrätten ska hindras.
De sista meningarna är ändå värst: ”vi måste kunna adressera detta utan tvångs- och reflexmässiga inlagor om att antimuslimskt hat minsann är ett problem i samma paritet. Den judiska befolkningen har som en nationellt erkänd minoritet rätt till särskilt skydd.”
Ta in den logiken: Hon vill förbjuda eller åtminstone motarbeta oss som lyfter fram muslimhat som lika illa som judehat.
Hon låtsas inte ens längre.
Upplysningsvis: minoritetsstatusen innebär inte att hatet mot din folkgrupp är mer allvarligt än hat mot andra folkgrupper, utan handlar i huvudsak om rätten att prata ditt språk. Ingen skulle komma på tanken att hävda att det är allvarligare med hets mot sverigefinnar än andra folkgrupper. Ska inte en politiker veta det?
Flickor och kvinnor som kanske far illa förtjänar att deras rättigheter diskuteras av människor som bryr sig om dem och inte används som slagträn av dem som vill dem illa, i en seriös diskussion baserad på statistik och interjuer och fakta och inte en besatthet av ”det svenska rummet”.
Sveriges muslimer har exakt samma rättigheter att inte utsättas för hatbrott som Sveriges judar. Det gäller både moraliskt och juridiskt. Att någon försöker rycka av en kippa är precis lika illa som en hijab.
Jag vet inte vad som hänt med KD, men ATM och Ebba Busch är idag Sveriges värsta hycklare och rasister när det gäller människor med makt.
Bilden är från Norrstrandskyrkan i Karlstad 2008. Näst yngsta dotter, fem år gammal, till höger.
I Dar Abu Faza’a Ka’abna i Palestina fanns tretton urgamla herdebyar. Nu finns bara en kvar. Bosättarterroristerna har fördrivit tolv. De flesta av dessa byar lovade att de skulle stå emot och stanna kvar, men fick till slut ge upp, när våldet och morden blev för mycket.
Så jag vill bara påminna om att det visserligen är Israel som är ytterst ansvariga för denna synnerligen vidriga terrorism mot ett urfolk, som är ättlingar till de första kristna, men vi i Väst är det också. Många kristna samfund skänker pengar till dessa terrorister.
Livets ord hör dit. Deras ursäkt är att de inte öronmärker pengarna till bosättarna, bara till att migrera ryska judar till Israel, men eftersom många av dessa, kanske en majoritet, bosätter sig på Västbanken blir resultatet detsamma.
Ebba Busch har visserligen formellt gått ur Livets Ord, men aldrig mig veterligt tagit avstånd. I mina ögon gör det henne till terrorsupporter.
Det går fort nu. Snart finns inga kvar av herdarna i din julkrubba. Tacka Ebba för det.
Kvinnan heter Hiyam Ayyash. För trettio år sedan dödades hennes man Yahya Ayyash, som var palestinsk soldat, närmare bestämt befäl, av IDF. (Han var faktiskt född dagen efter mig, den 6 mars 1966.)
Och jag har nu bestämt mig för att så måste vi kalla palestinier som strider. Ett folk som är illegalt ockuperat har enligt internationella lagar rätt att slåss för sin frihet, och det är åt helskotta att vi kallar ockupanterna för ”soldater” och de ockuperade för ”terrorister” när de kämpar mot varandra. Om palestinier dödar civila är det rent juridiskt ett krigsbrott och inte ett terrordåd. Och omvänt: när civila dödas av IDF är det ett terrordåd, för de har inte rätt att mörda ett försvarslöst folk.
Terroretiketten har väldigt länge givit IDF ett carte blanche att göra vad de vill. Det är dags att ta bort det kortet.
Ur detta följer att Hamas enligt mig inte är en terrororganisation. Jag vet att EU med flera klassat dem så. Jag har tidigare konsekvent kallat dem så. Till och med ”vidrig terrororganisation” har jag sagt, många gånger.
Härmed slutar jag med det. Det är ingen kärleksförklaring. Jag är fortfarande djupt kritisk både till morden på civila israeler och till korruption och förtryck med mera mot sina egna. Men om man drar slutsatsen att de har juridisk rätt att slåss för att befria sitt land måste man också komma fram till att när de bryter mot konventioner ska det kallas krigsbrott och inget annat.
Hiyams illdåd är att hon postade en bild av sin man till hans minne på hans dödsdag.
Brottet är att hon därmed ”hyllar terrorism och uppmanar till våld”. Det fanns ingen sådan uppmaning, förstås, bara en hyllning av en fallen soldat.
Hennes man var en militär ledare som dödade runt hundra illegala bosättare som svar på en massaker på palestinier. Det var ett krigsbrott om de var barn och han dödade dem med flit eller oaktsamhet, precis som IDF begått mängder av krigsbrott i Gaza. Om alla var vuxna var det ett helt legitimt försvar av hans hemland, som de invaderat i strid mot folkrätten.
Samma måttstock.
Männen på bilden är förstås också terrorister. De har rest in i ett land som inte är deras, i syfte att stötta bosättarterroristerna, och nu är de superstolta över att de lyckats övermanna och förnedra en sextioårig änka i hennes hem.
Jag blev lite paff när jag såg IDF för en gångs skull twittra att de tar avstånd från sitt allmängrisiga beteende, men det handlar förstås om ett angrepp på kristendomen och inget annat, när en soldat krossar Jesus’ huvudi Libanon.
Bakgrunden är att så många – med all rätt – bryr sig om hur de behandlar kristna minoriteter. De håller ju på att utrota de sista kristna byarna på Västbanken, genom mord och fördrivning.
De första kristna. De som följde Jesus.
Påven börjat agera på allvar mot bosättarterrorismen på Västbanken, han har tidigare uttalat sig med emfas om både Gaza, Iran och Libanon och många kristna reagerade när IDF inte gav kristna tillträde till kyrkor under påsken.
Till detta hör Tucker Carlson med flera, som nått miljoner med sina reportage om attacker på kristna.
Och som jag skrivit tidigare: Bra att IDF och bosättarterroristerna äntligen får motstånd, men ytterst deprimerande att det bara är kristna som ska vara fredade.
Nedan IDFs post, översatt. Tänk er att byta ut ordet ”kristen” mot ”muslimsk”.
===
”Efter att en inledande undersökning av ett fotografi som publicerades tidigare idag på en IDF-soldat som skadar en kristen symbol, fastställdes det att fotografiet avbildar en IDF-soldat som opererar i södra Libanon.
IDF ser allvarligt på händelsen och betonar att soldatens uppförande helt strider mot de värderingar som förväntas av dess trupper.
Händelsen utreds av Norra kommandot och hanteras för närvarande genom befälsordningen. Lämpliga åtgärder kommer att vidtas mot de inblandade i enlighet med resultaten.
Dessutom arbetar IDF för att hjälpa samhället att återställa statyn på sin plats.
IDF arbetar för att avveckla den terroristinfrastruktur som Hizbollah etablerat i södra Libanon och har ingen avsikt att skada civil infrastruktur, inklusive religiösa byggnader eller religiösa symboler.”
Nu och då pekas det på The Global Terrorism Index (GTI) – för att belägga att, som någon uttryckte det, 98 procent av världens terrorister är ”islamister”. Detta index produceras av Institute for Economics and Peace, och presenterar en årlig rapport.
Jag har inte följt denna organisations arbete tidigare, men vid en snabbkoll står detta klart:
Terror är brott som har internationell karaktär.
Inga terrordåd utförda av IDF räknas dock, och i regel räknas inte heller bosättarterrorismen, eftersom Israel är en stat, och staters terrordåd är inte terrordåd. Men alla former av palestinskt motstånd räknas.
Om man ser på de länder som toppar deras lista är 13 bland topp 20 muslimska.
Men. Om vi istället tittar på ”List of countries by intentional Homicide”, dvs mordfrekvensen i världens länder, är de första 27 länderna kristna. De flesta finns i Latinamerika, några i Afrika. Och ja – vissa av länderna är väldigt små, men åtminstone 20 av dessa 27 är det inte.
Således: Långt fler mord begås i kristna länder än i muslimska, men de muslimska morden räknas som terror i långt högre grad än kristna gör det.
Därför kan så många fortsätta leva i tron att just muslimer är sjusärdeles mordiska, och framföra trams som att nästan alla terrorister är muslimer.
Under rubriken ”Fritt fram för nazistreklam i T-banan” beskriver Susana Popova i en ledare i SvD hur hon chockades när hon i godan ro klev in i tunnelbanan och där fanns reklam för organisationen Islamic Relief.
Hon konstaterar, vilket är korrekt, att ”I januari stoppade Sida nya bidrag till organisationen.”. Hon fortsätter sedan, vilket är inkorrekt, med ”Vissa personer i Islamic Relief Sverige anses ha kopplingar till våldsbejakande extremism genom Muslimska brödraskapet.”.
”Anses”, ”kopplingar till” och ”våldsbejakande” är nyckelord här. Sida kom aldrig så långt som till ”anser”. De bara ”misstänker”. Och ”kopplingarna” ifråga handlar om anhöriga. Det är det enda vi vet. Islamic Relief, som har högt anseende världen över och hyllades av King Charles nyligen, har inte ens fått reda på vilka personer det skulle vara. Som jag skrivit många gånger är ”kopplingar till” ett flumbegrepp som kan betyda ”pappas mosters kusin” och ”våldsbejakande” ord som i princip enbart används för att kleta terrorism på muslimer. Du kan hylla vilket krig som helst och vara hur mycket stridstupp du vill så länge du inte står på muslimers sida, för då är du ”våldsbejakande”.
Israels bosättarterrorister och IDF mördar, fördriver och terroriserar oskyldiga kristna och muslimska familjer på Västbanken varje dag, och dessa terrordåd finansieras direkt och indirekt av kristna grupper i Västvärlden, men av någon anledning skulle Sida aldrig komma på tanken att undersöka om en kristen hjälporganisation har ”kopplingar till” – läs ”en moster till en medarbetare” – som stöttar israelisk terrorism – läs ”skänker pengar till Israels terrordåd på Västbanken”.
Eftersom Sida vägrar berätta vad de grundat sin slutsats på kan ingen avgöra huruvida den är saklig. Vad vi dock vet är att de hänvisar till ”försiktighetsprincipen”, vilket förstås betyder att de saknar bevis, men tar det säkra för det osäkra.
Det är alltså på denna grund Susana Popova anser att Islamic Relief ska förbjudas annonsering.
Så hur motiverar hon att hon drar upp nazister? Jo, för att Trafikförvaltningen deklarerar att de inte gör egna bedömningar av enskilda organisationer, och Popova menar att därför kan nazister annonsera. Pja, om de håller sig inom lagen för Hets mot folkgrupp kan de förstås det. Hur är detta nytt? Myndigheter i Sverige ska självklart inte sortera bort sådant som inte är olagligt. Företag kan göra det, men inte enheter som drivs av skattemedel. Den principen är själva urdefinitionen av yttrandefrihet.
Hon delar inlägget i sociala medier med kommentaren ”islamistflirt”, utan att öht precisera var ”islamismen” kommer in. Mmm.
Vad jag läser är en solkar dog whistle till Sveriges muslimhatare:
”Jag gick in i tunnelbanan och såg ordet ‘islam’ och tyckte det var läskigt, så i sann Karen-stil ringde jag ‘the manager’ och krävde en förklaring och när han sa att han inte tänker ta bort skylten skrev jag en arg ledare, och i sann Godwins-lag-anda såg jag till att ta med nazister i den.”
Vad jag begär, återigen, varken mer eller mindre, är att vi använder samma måttstock. Muslimer och muslimska organisationer ska granskas lika kritiskt som kristna eller religiöst obundna. Allt annat är rasism.
Man kan inte googla ”which are the issues with ___” om någon hjälporganisation utan att AI plockar fram en lång lista. Men för att kräva censur av en svensk myndighet måste självklart någon form av belägg för olaglighet finnas.
Zakat är en av de fem pelarna i islam – kravet att skänka en del av sin förmögenhet till de fattiga. Islamic Relief grundades för att hjälpa muslimer välja rätt ändamål för zakat, men har sedan utvecklats. De är numera helt neutrala i sitt val av mottagare, som kan ha vilken religion som helst. Eftersom de flesta av deras givare är muslimer betyder det i praktiken att de fördelar muslimska pengar till ickemuslimer.
Hur kan man som svensk ickemuslim störa sig på det?
Ett vanligt argument för rasism mot palestinier är att ”de” har haft massor av tillfällen att bli en tvåstatslösning, men väljer terrorism istället.
Även om det hade varit sant innebär det förstås inte att Israels illegala ockupation och återkommande terrordåd mot palestinier varit berättigade, men påståendet i sig är en myt. Det har aldrig funnits något tillfälle där palestinierna hade kunnat bli en stat utan antingen mord och fördrivning av delar av dem eller ockupation eller båda.
1947 förstod ledande palestinier att Israel skulle fördriva den befolkning som levde i État juif, och vägrade gå med på delningen, vilket fick sionisterna att tycka att fint, då kan vi ta mycket mer än den dryga halva vi fick oss tilldelade. Men även OM de hade tackat ja stod det helt klart att de åtminstone hade mördat och fördrivit människor i État juif.
Det ”bästa” fredsavtalet gavs palestinierna 2000-2001, och med facit i hand kanske Arafat borde ha sagt ja till det, men de uppfattade det som fortsatt ockupation, som nu skulle bli etablerad, eftersom de hade godkänt den. Inte heller skulle palestinier som fördrivits få rätt att återvända, och det rasistiska argumentet för detta var att då skulle palestinierna bli för många.
För mig är dock allt detta ett ickeargument. Jag anser att samtliga palestinier har rätt att återfå den mark som var deras 1947, och om deras hem blivit förstörda ska de kompenseras. Helst bör Israel och Palestina bli ett land – men jag förstår att det inte går i närtid, så då är någon sorts tvåstatslösning nödvändig, och freden övervakas av en neutral part.
Och bosättarterroristerna och IDF-soldaterna behöver åtalas för sina terrordåd och krigsbrott och omedelbart lämna Palestina.
Lindsey Graham, sluddrig som vanligt, har koll på historien.
Om vi alldeles bortser från vilka som utgjorde USA för tvåtusen år sedan är detta med att det varit krig i Mellanöstern i tusentals år något även Trump kör med.
Och föralldel. Det har varit krig av och till – inte minst när korsriddarna härjade där – men absolut inte oavbrutet. Muslimerna skapade nästan undantagslöst fred. Kristna, däremot, mördade, fördrev och tvångskonverterade judarna. Först romarna, sedan korsriddarna. Englands härjningar trasade sönder regionen. USA stoppade den demokratiska processen i Iran och återinförde diktaturen.
Det finns så mycket rasism i de där orden. Vi i Europa har krigat långt mer med varandra under dessa tvåtusen år än muslimska länder någonsin gjort. Ändå sitter det gubbgrisar – och gumgrisar – och pekar finger och låtsas att det bara är muslimer som bråkar. Räkna hur du vill – konflikterna mellan muslimska länder i Mellanöstern är långt långt färre än konflikterna mellan kristna länder här. Och USA har under sitt korta liv lyckats med konststycket att kriga med sig självt.
Jag vet att Iran är en bråkstake idag. Men det finns inget de gör som inte andra också kan beskyllas för.
Tvingar kvinnor att bära hijab? Det gjorde även Saudi fram till helt nyss, och de är The Good Guys.
Mördar, fängslar och torterar oliktänkande och opposition? Saudi också. Minns Jamal Khashoggi.
Finansierar terrorism? USA med flera sponsrar Israels vidriga bosättarterrorism.
Visst kommer folket att kunna resa sig en dag, säger han, men nu ska Saudi och Israel först erkänna varandra, och avsluta ”the Arab-Israeli conflict”.
Jag kom inte på ordet ”nyssnazister”, men det är fyndigt, och jag använder det ibland. Rent generellt är jag dock inte så mycket för att använda glåpord om någon, och jag känner människor som sympatiserar med SD och som jag inte vill såra i onödan. Det är partiet, inte väljarna, jag tycker illa om. Så jag väljer mina tillfällen.
Och jag får två sorters reaktioner när jag använder det. En del tycker det är onödigt och elakt, medan andra tycker det är fegt. ”Varför kan du inte säga att de är nazister idag?”
För mig är en viktig princip att vi är vad vi definierar oss som och omvänt tills annat bevisats. Dvs om jag säger att jag är kommunist är jag det såvida jag inte förespråkar företagande, och om jag säger att jag INTE är det gäller det såvida jag inte förespråkar att staten ska äga produktionsmedlen.
SD var nazister på nittonhundratalet eftersom de sa att de var det.
”Men tycker du inte att deras politik är nazistisk?”
Nej. Nazismen är en väldigt specifik lära kopplad till hat mot judar. Vi ska inte utöka den definitionen genom att slentrianmässigt kalla all rasism för nazism.
Det är precis som med ”antisemitism”, som nu kletas på kritik mot Israel, och ”terrorism”, som nu används för exvis knarkhandel. Laddade termer missbrukas.
SD har inte hatat judar på rätt länge. De står dessutom bakom Israels folkmord och apartheid i Palestina, och Åkesson var nyligen där, inbjuden som talare av Netanyahu.
Jag kan inte idag heller säga att SD är hudfärgsrasister enligt den traditionella definitionen. Många av deras supportrar är det absolut, men partiprogram och retorik från företrädare speglar inte den synen. Däremot är de absolut rasister enligt den utökade definitionen där även hat mot religiösa och kulturella folkgrupper räknas, på grund av deras massiva muslimhat.
Men sa jag inte att jag var emot utökning av definitioner?
Den utökningen gjordes för länge sedan, och är rätt vedertagen idag. Men jag hade egentligen föredragit om det funnits ett annat ord för fördomar mot utövare av religioner.
Så sammanfattningsvis: Mitt problem med SD är inte egentligen att de var nazister på 1900-talet, utan att de är muslimhatare idag. Men det faktum att dagens ledning gick med i ett parti som var nazistiskt eller åtminstone nyss hade varit det, och som ville förbjuda blandäktenskap och utomeuropeiska adoptioner, visar att det enda man gjort idag är att förflytta hatet mot judar och svarta till världens muslimer.
Jag fick frågan igår hur jag tänker om krigen mellan Israel och Palestina på 60- och 70-talet, och mitt svar är ”inte alls”. Jag undviker medvetet alla diskussioner om vem som började och vem som erbjöds vad och sedan tackade nej, för det saknar relevans för de poänger jag försöker göra och leder bara vilse.
Det enda som spelar roll är hur det började och var vi är nu.
Och det började med att hundratusentals palestinier mördades och fördrevs från sina hem i en välplanerad etnisk rensning. När man väl dragit den slutsatsen blir allt annat irrelevant. Jag anser självklart att alla attacker på civila är förkastliga, och det gäller både på Västbanken och sjunde oktober och allt annat som skett. Men palestinierna som folk är inte ansvariga för vad andra palestinier gör. Det gäller massakern i Hebron och det gäller 7 oktober. Och det är märkligt att det är så lätt för många att anse att bosättarvåld inte är terrorism och att bara individerna är skyldiga, trots att Israel sanktionerar detta direkt och indirekt, men alla dåd på judar i Israel är varenda palestinier skyldig till. Inklusive Hebron för hundra år sedan.
I grund och botten har vi att göra med en ockupationsmakt och ett illegalt ockuperat folk. Allt börjar och slutar där. Det är därför jag så sällan diskuterar Hamas. De är inte problemet. De är ett symptom.
Jag känner att de som ivrigt försvarar Israels ”rätt” till Palestina egentligen saknar förmåga att överhuvudtaget se vad palestinierna gått igenom. Så jag vill att vi istället tänker oss Sverige under liknande förhållanden. Jag har gjort denna övning förut, men det var länge sedan och jag har fått många nya läsare.
Vi antar att Sverige är ockuperat av ett främmande land, precis som Palestina var under mandattiden mellan krigen. Vi vill bli fria. I Sverige i min analogi lever många muslimer, och de har flyttat hit för att ta över vårt land. Det vet några av oss, för de har skrivit ett avtal med vår ockupationsmakt där de krävt det. Men det finns inget Internet och ingen TV så många känner inte till det. Istället sprids rykten, en del korrekta, andra felaktiga.
Ibland blir det bråk mellan oss och ockupationsmakten, och då står muslimerna på deras sida mot oss. Folk dör i upplopp på båda sidor.
Några gånger genomför svenskar attacker mot muslimer för att försöka få dem att lämna landet. Attackerna är inte organiserade av den ledning vår ockupationsmakt tillåter oss att ha, men vi får alla skulden ändå. Särskilt när civila dör. Det heter att vi är terrorister som inte kan litas på. Det heter att vi hatar muslimer, trots att vi egentligen inte alls har något emot dem som personer – vi vill bara inte att de ska ta över vårt land eller sabotera vår frihetskamp.
Så kommer en dag när vår ockupationsmakt har insett att det är fel att ockupera andra länder, och lovar att dra sig tillbaka, och vi är lyckliga, för äntligen ska vi få vår efterlängtade frihet.
Då kräver muslimerna att få hela vårt land, och menar att vi kan flytta till Tyskland eller Finland istället, men de måste bo i just vårt land, för en del av deras förfäder var vikingar. Det var ju våra också, föralldel, men det har alla glömt.
Inte alla muslimer, men en majoritet. De som levat här länge blir många gånger förtvivlade, men de är i underläge.
I det här läget ställer jag mig inte frågan varför det skedde så många pogromer, utan varför de inte var fler. Återigen – detta är inget försvar, bara en reflektion.
Jag antar att palestinierna helt enkelt litade på att ockupationsmakten skulle ge dem deras land. För engelsmännen hade ju lovat dem landet också. De var rätt fula på det viset. Och palestinierna naiva.
Åter till analogin: FN gav mer än halva vårt land till muslimerna, trots att de bara var en tredjedel av befolkningen och nästan alla kommit de senaste årtiondena. Många bara de senaste åren. Och trots att de bara ägde sju procent av marken.
De visste att de skulle behöva ge medborgarskap till dem av oss som fortfarande bodde i ”deras” del, och de ville ha den mark vi ägde, och de hade en plan för det. Under det halvår som gick tills ockupationsmakten formellt dragit sig tillbaka och de kunde utropa sin islamistiska stat tågade de genom Värmland, Dalsland, Småland osv, från by till by och från gård till gård och mördade och fördrev alla invånare. När de kom till Vimmerby förgiftade de hela byn. I andra byar radade de upp alla och sköt dem. Ibland roade de sig med att våldta kvinnorna. En del körde de till Norge, och sa ”gå över gränsen eller dö”. Andra körde de till Blekinge. Hela Blekinge var till slut fullt av människor som levat i många generationer i Småland och vars hus de nu stulit.
”Det finns inget som heter svenskar!” sa de. ”Ni har ingen historia. Ni är bara ett folk som råkar vara här. Landet är vårt. Hela landet. Men vi tar denna del först.”
När deras nya land väl bildas har de blivit av med mer än hälften av alla svenskar i området, genom mord eller fördrivning.
Sedan gick årtiondena. En del svenskar begick terrordåd. Ibland startades krig, och efter varje krig slutade det med att muslimerna la under sig mer och mer mark, tills vi inte hade någon frihet kvar alls. Den lilla yta som var vår fyllde de med soldater, och sedan började de tillåta nya muslimer från världens alla hörn att flytta dit. Ty för att få rätt att leva i Sverige krävdes att du hade den religionen. Du kunde bo varsomhelst i världen, och bara du var muslim hade du rätt att flytta till det som fortfarande var kvar av Sverige och ringa på dörren till en familj och säga ”jag är muslim och härmed kräver jag ditt hus och dina saker, gå härifrån annars skjuter vi dig”, och peka på de muslimska soldaterna som står bredvid och flinar.
Hela omvärlden tittade på och suckade och skakade på huvudet, för det kunde ju alla se att svenskar var hemska människor som inte bara kunde acceptera att Sverige inte var vårt. Hur svårt ska det vara att acceptera att andra bor i ditt familjehem? Att din familjs mark och äppelträden din mormor planterade och den röda stuga du växte upp i i Katthult, Småland inte längre tillhör dig. Den tillhör nu en muslimsk familj. Deras barn gungar i gungan du älskade när du var liten.
Varje gång en svensk dödar en muslim straffas alla svenskar direkt eller indirekt. Varje gång en muslim dödar en svensk rycker alla på axlarna, och inget händer. Svenska barn fängslas och torteras. Muslimerna hånskrattar åt detta. Vi får skylla oss själva, för vi har uppfostrat våra barn att hata muslimer. Vi är rasister. Muslimhatare. Det är det som är problemet. Och omvärlden håller med. Muslimhatet bland svenskarna är verkligen fruktansvärt.
Inte alla utomlands. Inte ens alla muslimer. Många muslimer i andra länder är på vår sida. De tycker det som händer är hemskt. De får höra att de är självhatande muslimer, och deras vänner tar avstånd.
Så kommer till slut den dag när en grupp bestämmer sig för att attackera de muslimska baser som används för att göra räder in i Blekinge och mörda oss, ofta barn och gamla, och dessutom vill de ta så många muslimer tillfånga som möjligt för att kunna byta mot de svenskar som sitter i muslimska fängelser utan dom och torteras, och efter det har vi inga rättigheter kvar alls. Dag efter dag i två år bombas alla våra blekingska hem. Stora familjer dör ut. Och i Småland firar muslimerna. De dansar medan våra barn svälter ihjäl. De riggar kikare så att de kan se hur bomberna faller över oss.
Och världen är i princip överens. Svenskarna måste nu bort. ”Vi kan inte ha sådana grannar”, säger muslimerna, och sluter avtal med Sudan om att skicka dit oss. Bill Effing Clinton berättar att han hade minsann fixat en kanonbra fred en gång i tiden och den ville inte svenskarna ha så där ser ju alla att de får skylla sig själva. Case closed.
Men då händer något. Världens unga generation, som aldrig lärt sig hata svenskar och som ännu inte hunnit avtrubba sin empati inser vad som håller på att hända.
Och de reser sig och ropar NEJ.
Det tog mig femtionio av mina snart sextio år att inse ovanstånde.
Men världens 20-åringar är bättre än jag. Bättre än vi.
Trotz allt 