Etikettarkiv: Våldtäkt

Våldtäktsmyten

Publicerat den av

generic-bssEftersom jag diskuterat migrationspolitik i något decennium, och eftersom myten om den svartmuskige muslimske våldtäktsmannen som angriper blonda svenskor i sommarklänningar för att de tycker att man får göra så när kvinnor inte bär niqab har enormt fäste har jag grävt en del i både domar och statistik. Jag tänker inte dra siffror, men ungefär så här ser det ut:

I de fall en gärningsman överfaller en helt okänd kvinna är utrikesfödda lite överrepresenterade. Det är också de fall som har lägst mörkertal, eftersom det inte finns något incitament för kvinnan att inte gå till polisen. Och om gärningsmannen väl hittas finns en god chans att få honom dömd. Detta gör att ser man till det totala antalet dömda våldtäktsmän finns det en överrepresentation när det gäller utrikes födda män.

I fallet gruppvåldtäkter är utrikesfödda och andra generationens invandrare enormt överrepresenterade. Det är mycket sällan etniska svenskar som är gärningsmän. MEN. Dessa våldtäkter är en handfull per år. Det är alltså ett mycket, mycket litet antal, med tanke på att det bor 2,5-3 miljoner människor i Sverige som har den bakgrunden.

Så om man läser domar finns en kärna av sanning i påståendet att ”nyanlända våldtar för de förstår inte svensk kultur”, men jag skulle säga att det oftast handlar om att gärningsmännen inte känner till eller respekterar svenska lagar. Det är inte tillåtet att sätta på kvinnor som är berusade eller sover i Sverige, eller kvinnor som valt att vara ensamma med flera män i en lägenhet, och det är nästan alltid vad som hänt i de här fallen. Den här sortens våldtäkter förekom oftare i Sverige förr också, innan vi ändrade våra lagar och slutade fråga kvinnor vad de hade på sig. Hade man transporterat tiotusen unga, svenska män från femtiotalet till nutid hade några av dem också våldtagit däckade kvinnor. Det är inte kulturen, utan kunskapen om lagarna som skiljer, påstår jag.

Men i den kategori som begår flest överfallsvåldtäkter, dvs män 18-27 år, har 39 procent av de folkbokförda invånarna utländsk härkomst, dvs minst en utrikesfödd förälder. Till dessa ska läggas alla som inte är folkbokförda här, men vistas i Sverige. Gästarbetare, som Lisas mördare. Asylsökande. Papperslösa. Turister. Om man tar ett tvärsnitt av alla unga män som VISTAS i Sverige under ett givet ögonblick lär bortemot hälften ha utländsk härkomst. När man räknar på överrepresentation bör man ha detta i åtanke.

Detta är nu inget försök att ursäkta dem, utan bara en förklaring. En utländsk våldtäktsman har inget här att göra, oavsett bakgrund. Utvisning direkt om han inte är svensk medborgare, och går det inte pga flyktingkonventionen får han hållas i förvar tills det går. Jag känner inget medlidande. Alls. Off you go.

Men igen. Dessa män är extremt få. Och det är där diskussionen går vilse. Man tror att överrepresentationen när det gäller överfallsvåldtäkterna går att överföra på samtliga våldtäkter, även mörkertalen.

Men när det gäller våldtäkt av barn i familjer, dvs incest eller styvföräldrar eller motsvarande, är män med utomvästerländsk bakgrund faktiskt enormt underrepresenterade. Män från Afrika och MÖ våldtar sällan sina döttrar eller nära, minderåriga släktingar. Jag har läst mängder av domar, men inte hittat ett enda fall. Inte något alls! Men det gör vi svenskar och övriga västlänningar. Tänker du protestera? Varför då? Om samtliga mellanöstare ska äga SIN överrepresentation när det gäller överfallsvåldtäkter måste vi svenskar ta ansvar för att vårt manfolk våldtar sina döttrar, i konsekvensens namn. Vi måste acceptera att våldtäkt på barn är en del av den svenska kulturen. #svenskavärderingar

Eller också konstaterar vi att våldtäkter inte är en del av någon kultur. Vare sig svensk eller annan.

För det stora mörkertal vi tror finns när det gäller våldtäkter handlar sällan eller aldrig om okända gärningsmän. Det handlar om partners, expartners och familjemedlemmar i första hand, och i andra hand om vänner och bekanta. Där har kvinnor en anledning att hålla tyst. Rädsla, skuld eller skam eller en ovilja att utsätta sig för polisförhör och läkarundersökningar.

Och där finns ingen anledning att tro att män från MÖ eller Afrika skulle vara överrepresenterade. Så när SD och KD (jag saknar dig enormt, Göran!) nu driver myten att hundratusen svenska kvinnor årligen våldtas av mörkhyade flyktingar är det lögn, medveten förvrängning eller bara inkompetens.

Orden förefaller ju vara vetenskapliga med förankring i fakta, men den bild man försöker skapa av svarta och bruna män som testosteronstinna, hänsynslösa och farliga är grovt, grovt rasistisk och syftar till att skapa en rädsla för invandrare.

Den sortens rädsla som all nationalism bygger på.

Potentiella våldtäktsmäns rätt att besluta över kvinnors kroppar

Publicerat den av

Jag vaknar tidigt varje morgon och lyssnar igenom amerikanska nyheter medan jag spelar Brick pop. För det mesta handlar det antingen om the Mueller Probe eller om något moget och genomtänkt som presidenten twittrat.

Men de senaste veckorna har fokus varit Brett Kavanaugh, domaren som skulle lyftas till Supreme courten, där en kvinna, professor i psykologi, nu mycket motvilligt dykt upp och berättat om ett våldtäktsförsök när hon var femton och han var sjutton.

Det finns många perspektiv runt detta.

– Politiska konsekvenser, där republikanerna har 52 senatorer plus vice-presidenten och bara två av dem därför kan rösta emot, och det faktum att man verkligen vill få en konservativ person konfirmerad innan valen om några veckor.

– Vem ska man tro? Hur sannolik måste hennes berättelse vara för att senatorerna ska säga nej? I en domstol måste hennes berättelse bevisas ”beyond reasonable doubt”, men här räcker det kanske med 50/50.

– Vad händer med kvinnor som berättar? Media återberättar oavbrutet om Anita Hill – kvinnan som på nästan exakt samma sätt berättade om sexuella trakasserier 1991 – och hur extremt illa hon blev behandlad av dåtidens senatorer, vilket resulterade i att massor av kvinnor valdes till både senaten och kongressen året efter. Clarence Thomas blev dock konfirmerad.

– Hur många både där och här tror att det är svartmuskiga män som kommer utifrån som kvinnor behöver försvaras mot, medan övergrepp, särskilt de orapporterade, sker från alla kategorier. Det har jag själv berättat om i flera år, och det har #metoo visat, men i många fall hjälper det inte. I USA vill vissa tro att bara latinamerikaner är våldtäktsmän, här vill man tro att bara afghaner och afrikaner är det.

– Det absurda systemet i USA, där justices väljs for life. Och har därmed möjlighet att styra vilka lagar som ska få gälla i kanske trettio år. De är bara nio, och Kavanaugh skulle kunna bli den utslagsröst som river upp Roe v. Wade, beslutet som gör det olagligt för en stat att förbjuda abort. I alla andra demokratier är rätten till abort något som bestäms av de folkvalda, men i USA avgörs den så här: ”En person ville göra abort, fick inte det, stämde staten, supreme courten beslutade att ge henne rätt 5 mot 4 på grund av hur de tolkar 250-åriga dokument som inte kan ändras, därmed får alla andra kvinnor rätt att göra abort, men om en president väljer en domare som inte tycker den rätten ska vara kvar och senaten godkänner den domaren och den domaren därmed skiftar balansen får kvinnor inte längre göra abort”. Detta i sig är så bisarrt att det förtjänar att diskuteras på längden och tvären.

Men det som gör mig allra mest ledsen i denna soppa är hur vissa människor, både män och kvinnor, beter sig. Vad de säger. Hur de tänker. Allt från ”boys will be boys” och varför ska ett fjuttigt våldtäktsförsök i det förflytna förstöra en mans chanser att få styra över kvinnors rätt till abort och mycket annat i trettio år? Sedan alla de som svärtar henne med konspirationsteorier. Dessutom går en vän till honom ut i Twitter och media, där Fox News snabbt hakar på, och sprider det uppenbart falska påståendet att en helt annan man, en lärare, skulle vara skyldig. Med namn och bild.

Jag pratar nu inte om dem som inte vill döma honom ohörd, utan om dem som hånar och trakasserar henne och om dem som säger att det inte spelar någon roll vad hon säger, för lite våldtäktsförsök får man väl tåla.

Republikanen och kongressledamoten Ralph Norman tyckte det var läge att skämta. ”Did you hear about this? Ruth Bader Ginsburg came out saying she was groped by Abraham Lincoln.”

Och så har vi denna tweet från President Pussygrabber, som ju skryter med att han brukar gå in och kolla på femtonåriga modeller när de byter om:

”as bad as she says”, skriver han.

”as bad as she says”.

Och håren i nacken krullar sig på mig.

Detta handlar inte om män vs. kvinnor.

De finns gott om män som klarar att empatisera med kvinnor, det finns män som själva varit utsatta för sexuella övergrepp och våldtäkter, och det finns kvinnor som ivrigt hetsar mot andra kvinnor som träder fram.

Det handlar om offer för sexuella övergrepp och människor med empati och rättspatos som kan sätta sig in i hur det är att leva ett liv med en fruktansvärd upplevelse i bagaget vs. förövare och deras försvarare.

Det handlar om rätt vs. fel.

En dag kommer våra barnbarnsbarn att läsa om den här tiden i historieböckerna.

På vilken sida av historien vill du vara?

Vi som blev grabbed by the pussy

Publicerat den av

bssHan kallade sig ”Andersson”. Han var tillfälligt inlejd för att ta in hö åt en bekant till familjen. Det var 1978, och jag var tolv år. Han ropade på mig inifrån en lada, och när jag kom dit drog han ner mig i höet, höll ena handen över min mun och vred in sin andra hand innanför mina trosor och stoppade upp sina fingrar i min vagina.

Jag skakade och kämpade medan han kluckande av skratt väste i mitt öra: ”Jaså du har aldrig haft någon som pillat på dig va?!” Mitt sprattlande verkade roa honom.

Jag var bokstavligt talat ”grabbed by the pussy”. För mig tog det en hel sommar innan jag kunde sova en hel natt, och flera år innan jag bearbetat det som hände. Jag kände mig smutsig och förstörd. Jag kände skuld. Jag låg inne på mitt rum, stirrade upp i taket och gick inte ut. Någon polisanmälan förekom inte. Jag visste inte ens att det var ett brott jag var utsatt för. Det kanske var lika bra, för på den tiden hade det inte klassats som våldtäkt.

Det jag minns mest är känslan av maktlöshet. Sedan paniken som följde, oron och osäkerheten. Då var jag rädd. Min självbild gick sönder. Jag hade blivit något jag inte valt själv.

Idag är jag istället rasande vid blotta minnet. Bara att skriva denna text gör att adrenalinet flödar. Många, kanske hälften, av alla kvinnor jag känner ur min åldersgrupp har varit med om någon form av övergrepp under sina första 20 år, och kan relatera.

Senare i tonåren och emellanåt i vuxen ålder hände det vid ett antal tillfällen, säkert fler än jag minns, att fulla killar kom fram och nöp i bröst och rumpa på mig och mina kompisar. Det är samma sorts ”jag gör vad jag vill med dig, hahaha”-mentalitet som ligger bakom, förstås. Vi polisanmälde aldrig. Det fanns ingen mobiltelefon, det fanns ingen kamera, och jag tror inte ens vi insåg att tafsande var brottsligt. Jag har berättat om detta förut. Sexuellt ofredande i form av tafsande har alltid förekommit – i synnerhet där det sups.

Jag bodde i Genève under en tid. Jag tågluffade under fyra somrar. Ingenting hände någonsin utomlands. Samtliga ofredanden jag varit med om i mitt liv begicks av etniska svenskar. Jag kan inte heller påminna mig någon jämngammal kompis som varit utsatt av någon ickesvensk.

Flash forward till USA idag.

Donald Trump ser på 10-12-åringar och beskriver hur han ser fram emot att få dejta dem. Han skrattar åt att komma undan med det jag drabbades av. Tolv kvinnor har berättat att han gjort just detta – tvingat sig på dem och i flera fall skrattat åt dem när de kämpade emot. De berättade det då, för sina nära och kära, som i sin tur kommer ut och stödjer deras historier, vilket gör dem trovärdiga. Han skryter om att kunna kliva in i omklädningsrummet vid skönhetstävlingar, och det finns vittnen som berättar att han gjort detta när flickor ner i femtonårsåldern står halvnakna eller nakna utan möjlighet att värja sig eller täcka sig. Redan det i sig är ett sexuellt övergrepp, på samma sätt som det skulle vara det om vaktmästaren på ett högstadium skrävlar om att han brukar kliva in i omklädningsrummet till gympasalen för att glutta på din dotter och andra barnakroppar.

Det finns ett antal filmer där han uppenbart ovälkommet pressar sin medelålders kropp mot unga kvinnor och flickor och pussar dem och kramar dem. Han är polisanmäld för våldtäkt på en okänd, tolvårig flicka. Jag läser och lyssnar och knyter min näve, samma näve som en gång förtvivlat försökte lossa greppet av handen över min mun samtidigt som jag med den andra försökte slita bort den arm som gjorde mitt underliv illa. Trump och Andersson glider ihop till en figur. En hånskrattande, medelålders man som anser sig ha rätt att göra vad han vill med våra kroppar.  Jag känner avsky och heligt raseri.

Låt oss byta kontinent.

Sedan en tid diskuteras huruvida Sverige utsätts för en våldtäktsvåg och om stora mängder kvinnor blir tafsade på under festivaler. Polisen har gjort en utredning om gärningsmännen bakom sexuella ofredanden. Där kom man, som jag skrev i Ensamkommande på festivaler, fram till att den övervägande delen sexuella övergrepp, dvs de som begås av ensamma gärningsmän, utförs av en grupp som inte är homogen – det finns både utrikes och inrikes födda i gruppen. En hel del av övergreppen begås av äldre män. Och trots att man letade gick det alltså inte att knyta dessa övergrepp till utländska medborgare – i alla fall inte enligt rapporten.

Men så har det förekommit att grupper av unga män eller pojkar i simhallar och i folksamlingar omringar tjejer för att kunna tafsa på dem i grupp, och de killarna är i huvudsak nyligen inflyttade till Sverige. Det betyder förstås att samhället måste jobba med den här kategorin unga män och deras attityder, och gärna också utvisa dem som begått övergrepp. Det är inget att hymla om.

Statistik som hjälper samhället med insatser för att minska flickors och kvinnors utsatthet är alltid, alltid välkommen, vad den än visar. Och det verkar finnas en skillnad i hur sexuella övergrepp tar form. En mycket liten grupp unga killar från Mellanöstern och Nordafrika tafsar alltså på tjejer på badhus och på festivaler. En liten grupp etniskt svenska killar väntar tills de fått i sig brännvin. De allra, allra flesta unga killar begår inga övergrepp alls. Men informationen om vilka som faktiskt gör det är viktig, för att komma fram med rätt sorts åtgärder.

Men såväl ultranationalister som mer resonabla svenskar påstår nu med allt högre röst att medan Sverige tidigare varit i det närmaste befriat från sexuella övergrepp (?!) invaderas vi nu av testosteronstinna och kvinnohatande 20-30-åriga muslimer, som samtidigt som de vägrar ta kvinnor i hand på något märkligt sätt lyckas begå våldtäkter, ”look, no hands!”, i parti och minut medan svenska PK-samhället tittar på och låtsas som om det regnar. Det heter att koranen tillåter dem, eller till och med uppmuntrar dem, att våldta.

Det är inte sant.

Det är inte sant att Sverige ”skakas av en våldtäktsvåg” eller att muslimer generellt inte begriper att våldtäkt är ett lagbrott, eller att de saknar empati med kvinnor. Det är inte sant att muslimer överlag ägnar sig åt hedersvåld eller könsstympningar och föraktar svenska kvinnor. Det är inte sant att koranen uppmanar till våldtäkt.

Jag välkomnar fler undersökningar och mer statistik – gärna forskningsrelaterad. Jag tror att vi, om vi fortsätter, kommer att kunna konstatera att djupt religiösa människor, som ofta inte dricker alkohol eller är ute och festar, begår övergrepp i långt mindre utsträckning än ickereligiösa. Skulle jag ha fel, dvs skulle det visa sig att troende jehovaner, shiamuslimer eller buddhister är mer benägna att våldta än andra kan informationen användas för att förebygga brott. Dock måste sådana undersökningar också ta hänsyn till både ålder och socioekonomiska parametrar, annars blir de oanvändbara som underlag för åtgärder.

Jag hör med stor förundran hur det nu påstås att våldtäkter och övriga sexuella övergrepp aldrig förekom förrän vi fick en invandring från Afrika och Mellanöstern. Att Andersson, och för den delen även Pettersson och Lundström när de vinglade fram och tafsade på mig och mina kompisar, var en sorts extremt sällsynta undantag. När jag och flera med mig påpekar att så inte alls är fallet anklagas vi för att vara naiva och verklighetsfrånvända (se Tomas Gür) och för att ”relativisera”, som om det på något sätt skulle vara en helt ovidkommande distraktion från ”sakfrågan” att komma dragande med övergrepp begångna av andra än muslimer. Mina och andra kvinnors berättelser om övergrepp utförda av etniska svenskar avfärdas som hittepå stammande från vänstervridna batikhäxor drivna av en politisk agenda, och medelålders män i media och sverigedemokratiska politiker basunerar ut sitt ägarskap över både frågeställning, diskussion och lösning med en självgodhet som närmast känns Trumpsk. Vi som faktiskt genomlevt sexuella övergrepp och våldtäkter begångna av svenskar reduceras till att beskrivas som i bästa fall korkade, i sämsta fall bisarrt sekteristiska, besatta av att försvara muslimer, offrande våra döttrars väl, ve och säkerhet på vårt ideologiska altare.

Så har det varit en tid. Först var det ultranationalisterna. Nu letar sig denna kvinnosyn in i rumsrena läger. För jo, det är en sorts ”kvinnosyn”, det också. Att inte ta oss på allvar och att håna oss och våra upplevelser är i högsta grad ett uttryck för en ”kvinnosyn”. Eller varför inte kalla det ”kvinnofientlig kultur”, när vi nu är i farten?

Men nu till paradoxen: Den ena efter den andra av dessa självpåtagna försvarare av svenska kvinnors frid och dygd går ut offentligt och stöttar Donald Trump. De ser en stor statsman i den medelålders karl som tvingar sig på oss, som dreglar över våra nakna femtonåringar, som grabbar oss by the pussy och fantiserar högt om att snart få dejta våra tioåriga döttrar.

Well. Här är min dom över dig, som är en Trumpsupporter, och som likt en klanhövding under stenåldern gärna drar ut i strid jämte dina kamrater mot främlingar i påstådd iver att försvara ”era kvinnor”, men sedan vänder bort blicken när vi och våra döttrar antastas och våldtas av ”våra egna”. Du som håller samtliga muslimer ansvariga för vad ett fåtal gjort sig skyldiga till samtidigt som du helt bortser från de faktiska ord och gärningar Donald Trump i egen person utfört. Du har nu bevisat att våra underliv bara är ett verktyg för din främlingsfientliga agenda.

Jag och tolvåringen inom mig har synat ditt hyckleri.

Varför vi inte röstar på SD

Publicerat den av

Jan Sjunnesson, chefredaktör för SD-tidningen Samtiden, efterlyste en åttiosjuprocentare som ville läsa och möta ett inlägg skrivet av Gunnar Sandelin.

Här är mitt svar.

Mina generella kommentarer är att det finns mycket som väger in när vi väljer parti. Exempelvis finns det de som hävdar att om alla röstar på vad de tjänar mest på blir det bra, rent demokratiskt. Men då skulle ett parti som lovar att beslagta all egendom för alla som bor i Göteborg och dela ut den bland resten av oss vinna, eftersom göteborgarna är i minoritet. Vi röstar ju inte bara av egoism, utan också för att vi tycker något är rätt, och för det samhälle vi vill leva i, oavsett om vi är vänster eller höger.

Så när Sandelin räknar upp nio små och stora, reella och hypotetiska nackdelar med invandring och indirekt säger ”håller ni med om detta måste ni rösta SD” blir det lite bisarrt, eftersom han inte har med en enda fördel med invandring.

Jag tycker faktiskt att den mest klockrena meningen i Sandelins text är inte hans egen, utan ett citat han framför: ”Om man dessutom anser att invandring är en alltför våldsam omvandling av Sverige och därför en ödesfråga …”.

Det är precis där, enligt min subjektiva mening, efter att ha följt nationalism på nära håll i fem år, som den fundamentala skillnaden mellan trettonprocentare och åttiosjuprocentare ligger:

Nationalister ser invandrare och invandring primärt som problem, och så finns det undantag. Goda invandrare, som bidrar. Men resten förstör, kostar pengar och trasar sönder det homogena, vackra samhälle vi hade för ett halvsekel sedan. Man ser integrationsproblemen som ett bevis på att man har rätt, och hoppar i analysen helt över det faktum att de allra flesta invandrare faktiskt smält in perfekt i det svenska samhället.

Vi övriga ser invandrare och invandring primärt som något bra, och så finns det undantag. Människor som kommer hit, utnyttjar systemen och förstör. Men resten är en tillgång, antingen direkt, som med arbetskraftsinvandrare eller kärleksinvandrare, eller på sikt, som i fallet flyktingar. Vi ser integrationsproblemen som något som vi alla har ett ansvar för att åtgärda, men är ändå glada över att de allra flesta invandrare faktiskt har smält in perfekt i det svenska samhället.

Flyktingsituationen

Jag och många med mig ser dock allvaret i den situation som råder idag. Det är inte där skillnaden ligger mellan nationalister och övriga svenskar. Vi fattar. Det är illa. Men jag kan inte svara för alla, utan beskriver hur jag resonerar.

Den absolut största frågan för mig är hur vi får Europa att ta ansvar för dem som flyr från ISIS. Det är inte humant att låta miljoner människor bo i tältläger i Libanon och Jordanien, när de inte kommer att kunna flytta hem på flera år, om någonsin. Jag anser att EU gemensamt successivt borde tömma lägren på de flyktingar vars hem är förstörda, och dela upp flyktingarna solidariskt mellan de rikare länderna, dvs Västeuropa. Fokus ska vara på dem som har minst chans att återvända under de kommande fyra åren.

Jag inser att den som hatar flyktinginvandring får hicka av att läsa ovanstående, men ärligt talat tror jag inte det för Sveriges del skulle innebära någon större antal i reda tal räknat, med tanke på hur många vi ändå planerar att ta emot.

Att vilja ”hjälpa på plats” är en sorts hån för mig. Visst ska UNHCR ha pengar så de kan klara mat, medicin och tak över huvudet för flyktingar i flyktingläger, men det löser ingenting på sikt. När människors hem inte går att återvända till existerar inte ”på plats”. Det som finns är istället ”på en annan plats som inte är här”. Jag önskar SD kunde säga det istället. ”Vi vill hjälpa flyktingar på en annan plats.” Det skulle vara ärligare.

Det är för övrigt en vitt spridd missuppfattning bland SD-anhängare att enbart SD vill ge pengar till UNHCR. I själva verket har Sverige skänkt pengar via biståndet i alla år. Jag har läst flera bisarra inlägg i olika SD-fora där någon hört någon icke-SD-person uttrycka att vi behöver ge mer pengar till flyktinglägren, och reaktionen blivit ”Men kolla de snor SDs idé vaddå det har ju Jimmie sagt hela tiden och inte någon fattar det!”, följt av typ hundra medhållande kommentarer. Jävla PK-människor som aldrig kan erkänna att SD visste bäst.

Att det optimala är att människor lämnar flyktinglägren och flyttar till helt andra länder gäller förstås inte generellt i alla konflikter. Finns det möjlighet att den klaras upp kan det vara bättre att folk väntar i närheten för att sedan kunna återvända. Men det gäller för ISIS-området just nu. Och med ISIS-området menar jag inte hela Syrien och Irak, utan de delar där ISIS härjar.

Hjälpa på plats kan man däremot med fördel tillämpa på exempelvis tiggare. De har hem. De är ”bara” utfattiga. Att via EU stötta dem till försörjning där de bor, i Bulgarien och Rumänien, är det mest meningsfulla. Men medan de är här behöver de tak över huvudet och mat för dagen.

Nå. Detta ovan är min inställning. Hur representativ den är för övriga åttiosjuprocentare vet jag inte. Vi är liksom inte så homogena, och de flesta har uppenbarligen inte den koll på siffror jag har – inte för att de inte bryr sig om landet eller sina medmänniskor, utan för att de helt enkelt har andra frågor som upptar deras intresse.

Så sammanfattningsvis kan sägas att vi väljer inte parti för en och endast en fråga. Vi väljer en helhet.

På något sätt känns det som om ni sverigedemokratiska väljare hela tiden missar det när ni försöker förstå oss andra.

Listan

att under de närmaste fyra åren beräknas ytterligare en halv miljon människor att beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige

De som kommer till Sverige under de närmaste fyra åren är:

  • 320 000 flyktingar och deras anhöriga
  • 120 000 övriga anhöriga, främst kärleksinvandrare, som redan har bostad och försörjning
  • 80 000 arbetsmarknadsinvandrare, som redan har försörjning
  • 40 000 studenter, som i regel lämnar landet efter något eller några år
  • Något tusental adoptivbarn
  • 80 000 EU-medborgare som ansvarar för arbete och försörjning

De första två siffrorna är Migverkets prognos. För de övriga har jag grovt dragit ut linjerna.

Samtidigt har vi en utvandring på ungefär 200 000, om vi drar ut linjerna.

Det är därför lite meningslöst att prata om PUT, för det är en stor skillnad på vilka krav de som flyttar hit ställer på samhället. För ”sådana som jag” är människor, med vissa undantag, tillgångar på sikt, men jag ser också att en flyktingrelaterad invandring på 320 000 personer är problematisk, och ställer krav på samhället. Jag vill se svar från politikerna på hur de ska lösa den. Men det svar SD ger är inte min lösning.

att en majoritet av dessa är lågutbildade muslimer som aldrig tidigare levt i en demokrati

Nu blir jag lite elak, och hänvisar till den vallokalsundersökning som gjordes 2010, och som säger att SDs väljare hade lägre utbildning än Sveriges invandrare. Huruvida det var så 2014 vet jag inte.

Hursomhelst gäller frågeställningen inte SD, utan de som får permanent uppehållstillstånd.

Och eftersom ni även räknar in arbetskraftsinvandring när ni skriver PUT och femhundratusen vill jag ju påpeka att de som arbetskraftsinvandrar från länder utanför EU (för EU får inte PUT) har inte generellt låg utbildning. Dessutom har de, för att få PUT, bott flera år i Sverige och visat att de kan försörja sig.

Men låt oss i stället fokusera på de 320 000 flyktingarna med anhöriga, av vilka vissa får PUT men inte andra, för jag tror det egentligen är dem ni egentligen avser.

Problemet med att visa siffror runt utbilsning är att det inte går att särskilja dem från övrig invandring i statistiken.

Istället har jag gjort så här:

Migrationsverkets prognos, sid 7, visar vilka länder asylsökande kommer att komma ifrån:

asylsökandeländer

Jag hoppar över Balkan, eftersom de visserligen söker asyl, men de får det inte. Dessutom är ju Balkan uppenbarligen inget land.

Om man går in på SCB, finns där tabellen ”Utbildningsnivå efter födelseland och kön 2013, 25–64 år”. Där kan vi hitta utbildningsnivå på dem som kommit tidigare. En bra handle, tycker jag.

Så här ser tabellen ut, rensad på övriga länder:

utbildning

Om vi nu viktar ihop tabellen ovan med förväntat antal asylsökande 2015 får vi tabellen nedan.

Födelseland Förgymnasial utb. Gymnasial utb. Eftergymnasial utb. kortare än 3 år Eftergymnasial utb. 3 år eller längre Andel 2015
Eritrea 37% 43% 9% 7% 15%
Somalia 51% 25% 6% 5% 6%
Afghanistan 36% 28% 12% 14% 4%
Irak 31% 28% 15% 22% 19%
Iran 10% 37% 17% 33% 1%
Jordanien 18% 34% 20% 21% 19%
Libanon 35% 39% 11% 12% 19%
Syrien 38% 27% 17% 12% 19%
Viktad summa 33% 33% 14% 15%

Enkelt uttryckt: en tredjedel förgymnasial utbidlning, en tredjedel gymnasial, en sjättedel universitet under tre år, och en sjättedel verkligt högutbildade.

Mot detta kan förstås hävdas att de utrikes födda kan ha skaffat sig utbildningen i Sverige, men jag tycker ändå tabellen är relevant, eftersom den i så fall visar potential. Man kan också hävda att Afghanistan och Somalia har hög analfabetism bland sina invånare, även om det enligt vad jag läst inte gäller dem som kommer till Sverige, men med tanke på hur få de beräknas bli spelar det mindre roll.

Vad gäller deras religionstillhörighet är det riktigt att ungefär 80 % av flyktingarna är muslimer, men för mig är detta inte ett problem, eftersom jag skiljer på muslimer och militanta islamister. Jag drar också slutsatsen att den som lämnar ISIS-området gör det för att den inte är jihadist. Jag vet att många nationalister istället tänker sig att bland flyktingarna finns ISIS-representanter som har en långsiktig plan att ta över Sverige, men jag delar inte den gissningen av den anledningen att jag tror de ISIS-anhängare som befinner sig i området har häcken full ändå. Att långsiktigt infiltrera Sverige borde inte ligga jättehögt på priolistan.

Att det skulle vara ett problem att människor från tredje världen inte tidigare levat i en demokrati är jag inte med på alls.

att inströmningen inte är tillfällig utan kommer att öka ytterligare

Mja. Om vi pratar flyktingrelaterad invandring (dvs flyktingar och deras anhöriga) räknar Migrationsverket med en minskning år 2018. Denna siffra är förstås vansklig. Det kan bli en minskning både förr och senare. Men om vi ska gå efter vad vi har idag är det den som gäller.

att Migrationsverket begärt ytterligare 48 miljarder för att under de närmaste fyra åren kunna hantera asylansökningar och ordna med flyktingförläggningar och att detta bara är en bråkdel av den verkliga kostnaden

Det var en mystisk mening. Ökning eller eller minskning av vad de begär är inte på något sätt relevant – det visar ju bara att de underestimerat tidningare – det som är relevant är huruvida beloppet kommer till meningsfull användning.

att det inte finns jobb för nykomlingarna (Sverige har extremt få jobb tillgängliga för lågutbildad arbetskraft jämfört med snittet inom EU)

Nu är de för det första inte lågutbildade, för det andra är inte arbetsmarknaden statisk, och för det tredje är det både arbetslöshet och brist på arbetskraft i Sverige.

Jag har alltid svårt att argumentera människor som ser arbetsmarknaden och landets ekonomi som en säck med jobb. När de är slut är de slut. Jag vet inte hur jag ska börja förklara ens, när man resonerar på den grovt förenklade nivån. Sorry.

Vad jag däremot kan säga är att jag håller med om att vi behöver bli bättre, rent generellt, på att få en arbetsmarknad som matchar vår befolkning. Jobb ska finnas där folk bor, och människor ska ha utbildning som passar de jobb som finns. Det är ALLTID en utmaning för de styrande. Oavsett invandring. Betyder det att jag inte är bekymrad över hur 320 000 nya invånare, varav kanske 250 000 är vuxna, ska fogas in i Sverige? Absolut inte. Jag ser svårigheten.

att bostadsbristen redan nu är mycket svår

Bostadsbrist är ett tillfälligt problem. Det löser man inte genom att reglera befolkningen, utan genom att bygga bostäder. Såvitt jag förstått har vi byggt oss ur den värsta krisen redan om några månader.

att mer än 550.000 människor bor i 186 utanförskapsområden, som inte fanns för 25 år sedan. (I ett utanförskapsområde förvärvsarbetar färre än 60 procent av de boende i arbetsför ålder och färre än 70 procent går ut grundskolan med fullständiga betyg eller färre än 70 procent röstande i senaste kommunalvalet)

En del av dem fanns för 25 år sedan. Men absolut. Utanförskapsområdena är något för politikerna att ta tag i. Dock ser jag inte att SD har ett enda svar på det problemet. Peka gärna på relevanta motioner eller avsnitt i partiprogrammet om jag har fel.

att Sverige enligt polisens rapportering nu har 55 ”no-go-zoner” dvs. områden där uppgörelsen bland kriminella kan resultera i skottlossning på öppen gata, där invånarna inte törs avge vittnesmål och där polisen inte är välkommen

Se ovan.

att svensk kriminalitet i en europeisk jämförelse är skämmande hög, uppklaringsprocenten skrämmande låg och invandrare är starkt överrepresenterade, i synnerhet när det gäller vålds- och sexualbrott

Svensk kriminalitet i europeisk jämförelse är INTE skrämmande hög. Vad jag tror du far efter är istället våldtäktsstatistiken. Men där är ju BRÅ fullständigt tydliga med att vi inte alls är värre än andra länder, men att vi dels räknar fler brott till våldtäkt, och dels har en högre andel kvinnor som anmäler. Har skrivit mer om detta här.

Invandrare är överrepresenterade vad gäller brott, det är riktigt. Därför är det bra om Migrationsverket i det fall det är möjligt blir bättre på att kolla bakgrund på dem som får uppehållstillstånd, och jag har inget emot att vi blir hårdare med att utvisa brottslingar som inte är svenska medborgare.

Vem våldtar egentligen?

Publicerat den av

PrästkrageSverige är Europas främsta våldtäktsland.

Det har inte spridits särskilt mycket i det nationalisterna kallar ”gammelmedia”, av den anledningen att ingen, särskilt inte BRÅ, egentligen tror att det är så illa. Vi har dels strängare våldtäktslagar i Sverige än många andra länder, dvs mer räknas som våldtäkt, men kanske framför allt en högre benägenhet att anmäla.

”Medan polisanmälningar om sexualbrott har ökat i flera decennier, har andelen personer som i NTU uppger att de blivit utsatta för sexualbrott varit relativt stabil, motsvarande cirka 0,8 procent av samtliga tillfrågade. Sexualbrott är en av de brottstyper som polisanmäls i minst utsträckning – 23 procent av sexualbrotten anmäls (NTU 2011). Allt fler uppger däremot att de har anmält brottet till polisen, vilket motsvarar ökningen i kriminalstatistiken.”

Enkelt uttryckt: Om mängden kvinnor som säger att de blivit utsatta för våldtäkt är konstant, medan mängden anmälda våldtäkter ökar, betyder det att det är mörkertalet som sjunker och inget annat.

Men Sveriges nationalister har en annan tolkning. Trots att de i särklass flesta våldtäkterna inte är överfallsvåldtäkter tror de att muslimer från främst Somalia lurar i var och varannan buske i hopp om att en blond svenska ska passera.

De håller denna illusion levande med hjälp av en rad myter:

  • Varje våldtäkt begången av en afrikan eller muslim läggs upp i alla deras media – nättidningar såväl som sociala. När jag säger ”varje” menar jag verkligen samtliga. Men deras media ger intryck av att detta bara är ett litet axplock och att många fler finns att tillgå. Efter ett tag får dessa spridning igen, och igen och igen.
  • Sedan har vi den direkt felaktiga informationen, som helt okritiskt sprids, som exemplet med den italienska tidningen där tusen Stockholmsvåldtäkter var begångna av muslimer (!).
  • Även information om våldtäkter utanför Sverige, såsom t ex de i Indien, sprids på samma sätt. Är förövaren muslim blir det ett bevis för att alla muslimer våldtar hela tiden. För det är en del av deras religion. De får våldta kristna. Allah säger varsågod till dem.
  • I mitten av 00-talet intervjuade man i Norge en somalisk våldtäktsman om varför han våldtagit, och han svarade bland annat att det var för kvinnornas lättkläddhet. Självklart för oss ickenationalister är att man får exakt lika rationella svar om man frågar någon av de många svenska våldtäktsmän vi har, såsom Hagamannen, men nationalisternas tolkning är: ”Så här säger somalierna om varför de våldtar nordiska kvinnor”. Notera pluralformen.
  •  För några år sedan gick norsk polis ut och berättade att samtliga överfallsvåldtäkter i Oslo år 2010 hade genomförts av ickevästliga personer. När man grävde lite i detta visade det sig att det handlade om totalt fem (!) uppklarade överfallsvåldtäkter. Två av våldtäktsmännen var minderåriga, och två svårt psykiskt störda. Men denna information rabblas också som ett mantra, med jämna mellanrum. ”Norrmännen har sett sanningen. De törs säga det ‘man’ inte får säga i Sverige.”
  • Ingen gång någonsin har jag sett något nationalistforum prata om motsatsen, dvs svenska män som våldtar utländska kvinnor, exempelvis kvinnor de tagit hit från andra länder. Det är som om de våldtäktsmännen inte existerar.
  • Så fort media skriver om en våldtäkt där förövarens signalement inte anges blir detta ett bevis för att det egentligen är en färgad människa, men media och även polisen vill inte att vi ska veta. De tycker nämligen att det är viktigare att hålla hudfärgsinformationen borta från ”allmänheten” än att brottet klaras upp.

Researchgruppen har gjort en genomgång av våldtäktsdomar. Den lämnar en del att önska – särskilt som en del flicknamn finns med – men slutsatsen är desto mer intressant:

”Som en personlig reflektion. Jag läser de flesta våldtäktsdomar som meddelas i landets alla domstolar. Jag läser de flesta domar som handlar om grova brott. Jag ser att det är en stor skillnad i den verklighet som rasistbloggarna beskriver och de domar jag läser. Ska man tro högermupparna pågår det en krigsföring där invandrare är ute och letar svenska flickor för att våldta. När jag läser domar är det mycket ovanligt med ”utländska” tilltalade och ”svenska” målsägande. Invandrare gör precis som svenskar, våldtar i närmiljön. Någon man känner.”

Jag börjar alltmer känna att det nog är läge att ta den här tjuren vid hornen. Rundgången bland nationalisterna kommer inte att upphöra förrän någon verkligen sätter sig ner och går igenom en rad domar från ett visst tidsintervall och publicerar resultatet.

Data: Våldtäktsmannens födelseland, offrets födelseland, typ av våldtäkt (överfall eller känd).

Självklart kan man inte få med religion, men med ovanstående data kan man göra antaganden utifrån födelseland.

Det är med tvekan och viss oro jag skriver detta, för jag vill verkligen inte slå in fler de-versus-vi-kilar mellan människor i vårt land, men jag tror inte det finns något annat sätt. Nationalisterna är rädda, och vi måste ta deras rädsla på allvar, och möta den med fakta.

Jag är för övrigt rätt säker på att Jimmie Åkesson et al är helt medvetna om hur förvriden deras medlemmars och väljares världsbild är. Men de behöver hatet för att få röster.

Det är nog den ultimata cynismen.

Stå även upp för Assanges potentiella våldtäktsoffer

Publicerat den av

assange-poster2Jag har en ganska bred samling vänner från olika delar av livet. Många har ett starkt samhällsengagemang.

Bland dem märker jag två återkommande trådar som lever parallella liv, trots att de egentligen i botten handlar om samma sak.

Den ena är den samtyckesdebatt som nu pågår, och som med rätta engagerar många.

Den andra är temat ”släpp Julian Assange fri”, som sipprat sedan han lämnade Sverige 2010.

Den våldtäkt Assange främst är häktad i sin frånvaro för handlar om att han, efter att ha fått ett tydligt nej till sex utan kondom, ändå hoppat på kvinnan ifråga medan hon sov. Om detta går att bevisa är det våldtäkt, och så inte bara i Sverige, vilket många felaktigt tror, utan i större delen av västvärlden. Ett nej upphör inte att vara ett nej för att man sover. 

För att förekomma vilda protester: Nej, det är inte bevisat. Det är det vi har rättegångar till. Detta inlägg handlar inte om att han är skyldig till brottet, utan om att det brott han är misstänkt för är allvarligt.

Att världen inklusive Sverige är full av foliehattsbeklädda integritetsentusiaster med teorier om att kvinnorna är CIA-agenter och att Sverige styrs av Manshatande Feminister är en sak, men nu har de fått sällskap av medelålders manliga jurister som tycker ”det är dags att lägga ner” och att ”det har gått prestige i fallet”, och som med pragmatism som ursäkt gör gällande att detta med en våldtäkt egentligen inte är en sån väldigt big deal, och att det är dags att sluta tjafsa. 

Svenskan håller till och med en tyck-till-session om fallet. Så egentligen kan man ju fråga sig vad vi behöver lagstiftning till när vi kan ha direktverkande domslut via media. Och domen var rätt tydlig. Det spelar ingen roll hur många gånger man sagt nej. Har man somnat får man skylla sig själv, anser merparten den representativa grupp votörer som också kan kallas ”de svensktalande läsare av Svenskan som anser en länk om Assange vara tillräckligt intressant för att klicka på”. 

Det behövs en motkraft till dem som nu ropar efter nedläggning av fallet, och den behöver vara minst lika tydlig och klar som den röst som vill ha en samtyckeslag. 

Sveriges rättssystem får aldrig ge sig i denna fråga.

Kvinnorna har rätt till en rättegång.

Kvinnor och skuld

Publicerat den av

skuggaJag läser Martins polisblogg, och känner med analysen.

Jag brukar inte ropa på lagändringar i första taget, men det är mycket viktigt att försöka ta reda på om den omformulering från ”hjälplöst tillstånd” till ”särskilt utsatt situation” som gäller från 1 juli hade räckt till fällande dom. Om inte måste något göras.

Är dock tveksam till en samtyckesparagraf. Två vuxna människor på samma nivå, dvs ingen är ung, berusad, rädd eller liknande, ska inte behöva skriva kontrakt på väg till sängkammaren.

Att unga tjejer som drabbas främst har sig själva att skylla verkar vara djupt rotat i det mänskliga medvetandet, och de hårdaste domarna kommer ofta från andra kvinnor. Jag läser uttalandena från de andra tjejerna i slutet av artikeln nedan, och känner på något sätt igen dem från min egen tonårstid. Så pratar vi om varandra, vi tjejer. Så etiketterar vi varandra.

”Den där, hon är ett jävla luder. Vet vad hon gjorde i fredags?”

Jag skriver mycket om den sortens skuld i Ferrum. Jag är inte riktigt säker på varför. Det var inte en del av min synopsis – inte planerat. Det bara kom, när jag målade porträttet av Kajsa-Stina.

Det behövde vara med.