Igår kväll åt jag 24 ostron. När de kostar 80 kr dussinet kunde jag inte låta bli. Jag skulle kunna leva på ostron. Efter 34 år som ”vegetarian som efter sjutton år bestämt sig för att musslor och ostron inte har någon hjärna och därmed inte någon själ” kan jag konstatera att umamin och proteinet i den lilla skärva av djurvärlden jag äter är en fantastisk upplevelse.
Kommer jag att äta kött när produktionen inte längre innebär dödande? Jag vet inte. Tanken att efter alla år stoppa en biff i munnen är både lockande och otäck på samma gång.
Idag ska jag försöka bada i havet. När jag var liten gick min syster och jag i simskola i 15-gradigt vatten, men ju äldre jag blir desto krukigare, så vi får se hur det går. Har fortfarande bara doppat knäna i poolen jag har här, för den är för kall, men det är ju höst här, så Atlanten borde vara någorlunda varm efter sommaren, tänker jag.
Imorgon åker jag till Caminho da Costa da Lagoa ao Canto dos Araçás för lite hiking. Därefter vet jag inte. Det finns lagunhiking här på ön Santa Catarina också, men det är en bit dit, och jag är inte säker på om det är mödan värt.
Citronträdet växer på tomten här. Tänker knycka en idag.
95 procent eller fler skakar på huvudet. Inte ens hotellreceptionerna går att prata med. Så jag kör på spanska och slänger in de enstaka portugisiska glosor jag kan.
Och man kan ju tycka att det är skruttigt att nästan alla är enspråkiga. Du hittar få människor i Europa som inte kan göra sig åtminstone någotsånär förstådda på minst ett språk utanför modersmålet. Men om vi jämför med USA, som ju faktiskt, om vi räknar bort Alaska, är till ytan mindre än Brasilien är det nog lika illa där. Det är bara det att vi inte lider av det, eftersom vi pratar deras modersmål.
Så igår skulle jag boka en buss till Torres, som ligger vid kusten, men insåg att här går det inte att betala med kreditkkort online om man inte har ett personnummer. Reddit hänvisade mig till ett internationellt bussbolag, men när jag väl petat in alla uppgifter för en annan buss hade någon knipit sista platsen. Så då blev jag sur och bestämde mig för att göra som många av er rekommenderade och åka till Florianopolis istället. Hade tänkt ta mig dit senare, men nu blev det en lång busstur – drygt sex timmar – direkt istället.
Jag käkade lunch på stationen. De vinkade in mig till något som liknade ett hamburgeri, och jag sa ”vegetariana” till nissen och han svarade ”sim, sim”, och med viss tvekan gick jag in. Hittade ingenting utan kött i menyn, utom en omelett med grönsaker i. Så jag frågade för säkerhets skull igen ”vegetariana” (det betyder ju både ”vegetarisk” och ”vegetarian”) och han försäkrade att så var fallet. Men det var förstås skinka i den.
”Sou vegetariana. Não como carne.”
”Det finns inget kött i! Det där är skinka!”
Han såg lite ledsen ut, men hans kollega blängde argt på mig. Hon visade mig vad jag tror var kyckling och frågade om jag kunde äta det. När jag svarade nej vände hon ilsket på klacken medan hon skakade på huvudet.
Min lunch igår bestod av pommes frites, ketchup och en halv burk öl.
Kom fram till Florianopolis kvart i sju igår kväll, och checkade in på hotellet jag bokat. Och nu börjar resan kännas billig. Första veckan i Buenos Aires och Montevideo var priserna på restauranger med mera ungefär i nivå med Sverige och Frankrike, och jag började bli allvarligt orolig för resebudgeten när pengarna rann mellan fingrarna, men här bor jag nu i två nätter i en härligt stor tvåa med balkong (se reelen jag postade nyss) mitt i stan med frukost inkluderad för några hundralappar per natt.
Ön Santa Catarina påminner en del om Öland. Den knyts ihop med ett par broar med fastlandet, och det är där staden Florianopolis ligger.
Det är populär på sommaren, men nu är det ju senhöst och det är nog därför boendena är så billiga. Har spanat in flera strandhotell på andra delav av ön som också går för kaffepengar.
Idag ska jag sightsee:a lite, och sedan fundera över vart jag ska åka i morgon. Tar gärna tips.
Grabbarna på bilden bor på samma hotell. Tog bilden i smyg för att kunna googla klubben – var lite orolig att de är typ Hells Angels, trots att de såg väldigt snälla och civiliserade ut, men nejdå. Det är tydligen en av världens största MC-klubbar, med någon sorts samhällsengagemang i sociala frågor. Så där fick jag för mina fördomar mot dödskallesymboler.
”Den största svårigheten”, förklarade jag för optikern, ”uppstår på grund av att jag är vegetarian. Jag står vid spisen och ska klura ut om det är köttextrakt i halvfabrikatet jag håller i handen, men bokstäverna är tre punkter höga, och de går inte att läsa.”
Jag vill bara vara tydlig med det, att hade jag varit 47 år och köttätare hade jag förmodligen klarat mig ytterligare ett par år utan läsglasögon.
Trotz allt 