Pahlavi i Riksdagen

Jag har inga starka åsikter om Reza Pahlavis inbjudan till Riksdagen av SD och KD. Jag kanske missar något, men jag ser liksom inte att hans närvaro i Sverige skulle ha något symbolvärde eller innebära att Sverige tar ställning för honom på något vis. Så för närvarande hör jag inte till dem som slår på trummorna av upprördhet.

Svenskiranier, både de som gillar honom och de som inte gör det, tycker ibland att jag ska läsa på för att förstå vad han står för. Jag har inga sådana planer.

Vad jag vet är att folket i Iran hade det mycket bättre under hans far än under mullorna, men han var ändock en diktator, som fängslade oliktänkande. Vad jag vet är att Reza aldrig tagit avstånd från detta, och det är ett minus enligt min moral, men det betyder inte i sig att han är dålig totalt sett.

Vad jag säger är att Iran kommer inte att bli en demokrati nu.

Trump tänker inte fortsätta kriget, folket kommer inte att resa sig, och om de gör det blir det snarare inbördeskrig än demokrati. Pahlavi är polariserande, och det är inte nödvändigtvis hans fel. De som gillade hans far gillar honom, give or take. Och de är vad jag kan bedöma inte i majoritet i Iran. Argumentera gärna emot – men inga siffror finns mig veterligt, så vi gissar alla.

Min kristallkula säger att Iran kommer att bli en demokrati till slut, men det kommer att ta tio år, plus minus fem, inom ramen för det nuvarande statsskicket, där mullornas makt gradvis lagstiftas bort och de folkvaldas ökar. Samma väg som Sverige och nästan alla andra parlamentariska demokratier gått, om man byter ut mullorna mot kungen.

Det är därför jag är så emot detta krig. Barn dör. Infrastruktur slås ut. Många av iranierna som tidigare var kritiska blir nu solidariska med ledningen inför en yttre fiende.

Vad som behövs nu är en ny ”Iran deal”, och den behöver innehålla krav på demokratiska reformer, vilket inte den tidigare gjorde, för att lyfta sanktionerna. Det skyndade på demokratin i Sydafrika, och om det görs rätt kan det få samma resultat här.

Mina två dinarer.


Följ diskussionen på Facebook:

Tvåstatslösningen är död

Tvåstatslösningen är i princip död.

Nu gäller ”From the river to the sea”.

Israel har snart byggt för mycket på stulen mark för att det ska gå att reparera. Västvärlden borde därför ge upp sina krav på 1967 års gränser och istället kräva att Israel ger medborgarskap till alla palestinier.

I ett första steg till dem som fortfarande bor i Palestina. I förlängningen till dem de fördrivit. Och ja. Då kommer människor att återvandra, helt säkert. Skillnaden är att dessa återvandrare, till skillnad från de nuvarande, faktiskt levat i området inom 1-2 generationer.

Och ja, jag vet att den judiska befolkningen då blir i minoritet. Det skulle sionisterna ha tänkt på innan de började kolonisera Palestina.

Idag kan Israel fortsätta sin människorättsvidriga kolonisation genom att låtsas att Palestina ”tackat nej” till en tvåstatslösning, trots att både Hamas och PA sagt ja sedan länge. Den ursäkten försvinner om vi alla slutar kräva en tvåstatslösning och istället håller samma linje som i Sydafrika:

Ni har lagt under er land som inte var ert. Det är inte acceptabelt att det landets urbefolkning inte har rösträtt på grund av sin etnicitet, och tills ni ger palestinierna fullvärdigt medborgarskap gäller sanktioner.

Ni som inte håller med:

Ge mig en enda anledning till varför det var rätt att kräva fullvärdigt medborgarskap för svarta sydafrikaner, men att det är fel för palestinier, pls.

Ovanstående är min egen slutsats. Men i boken ”Israel on the Brink”, av min hjälte Ilan Pappé, argumenterar även han för åtta minirevolutioner som leder fram till ett enda land där alla kan leva i fred. Nej, jag har inte läst den än, men jag har lyssnat på honom prata om den.

Rekommenderas varmt för den som letar efter ljus i mörkret.

#IsraelGazaKrig2023


Följ diskussionen på Facebook:

Registrerade döda i Gaza

À propos antalet registrerade döda i Gaza:

Men det skrivs ofta i sociala medier att det skulle ligga massor med döda kroppar under rasmassor. Det verkar osannolikt eftersom civila byggnader är evakuerade långt innan IDF bombar och hamas försåtsminering detonerar. Narrativet får det att framstå som att IDF bombar bostadshus full med civila som sitter och äter middag.

1. Det stämmer inte att de evakuerar bostadshus. Ordet ”evakuera” förutsätter att man faktiskt kollar att huset är tomt och hjälper människor därifrån.

Däremot brukar de påstå att de ropar ut till folk att de ska lämna vissa områden, men dels händer det långt ifrån alltid och dels luras de oftast – typ ”ni har två timmar på er”, sedan smäller det direkt.

En fråga man också behöver ställa sig i sammanhanget är VARFÖR det är nödvändigt att bomba sönder nittio procent av alla bostadshus i Gaza för att komma åt ”Hamas”.

2. Det är etablerat att stora släktträd är helt utplånade. Man vet vilka de är.

3. Långt ifrån alla som begravt sina egna utan att först ta dem till sjukhus går till en domare för att få ett dödscertifikat, utan det sker oftast när pappan i en familj dött, för att få änkepension. Det är därför det är en obalans mellan dödade män vis-à-vis kvinnor och barn.

4. Israel fraktar ofta bort lik. De har heller inte återbördat många hundra av de fångar de torterat och mördat. Dessa är alltså inte heller räknade.

Vi kan välja att tro att det är några tiotusental som är oräknade, eller mer än en halv miljon. Ingen har rätt, så länge vi inte vet.

Israels plan har hela tiden varit att försöka få andra länder att ta emot flyktingar. De skickade ett plan till Sydafrika i ett barnsligt försök att hämnas för anmälan till ICJ, och försök att skylla sitt folkmord på Egypten och Jordanien för att de inte släpper in palestinier har pågått genom hela kriget och än idag.

Vad som nu behövs är en folkräkning, som sedan matchas mot folkbokföringen före kriget, så att vi får veta vilka som inte längre existerar.

Och tack vare att så få kunnat lämna Gaza blir det omöjligt att hävda något annat än att de många saknade är döda.