Judehatande europeer

Under en tid skrev Jehoshua nästan dagligen här på min vägg, men det har gått några månader sedan han tog bort mig som vän. Jag pingade honom en gång efter det, för att påminna om att hans utsaga att den lag om dödsstraff för palestinier som låg på bordet aldrig skulle gå igenom, efter att den ändå gjorde det. Det var ett ”vad var det jag sa” moment för mig som jag inte kunde låta passera. Jag är inte större än så. Mmm.

Naturligtvis finns rasism mot judar i Europa. Så även svarta, araber, alla möjliga andra. Och för mig och alla andra konsekventa antirasister är allt lika förkastligt.

När jag först såg rubriken från Bulletin trodde jag att hans mål var att utmåla Palestinarörelsen som judehatande, för det hade varit i linje med hans vanliga formuleringar. Men nej. Palestina nämndes faktiskt inte ens.

”Det finns minst 150 miljoner människor i Europa som tycker illa om judar. Som säkert anats är hatarna ännu fler i de muslimska länderna Så vart ska jag ta vägen? Var är jag säker?”

Öhm. Europa har TVÅ muslimska länder. Albanien och Bosnien. Och, hör och häpna, ingen av dem är med på den lista HAN LÄNKAR TILL. Se bild.

Han drar sedan denna slutsats:

”Eller snarare, eftersom det verkligen är så illa, är emigration enda lösningen. Min familj och släkt har bott i Sverige i snart tvåhundra år, och trivts. Ingen i släkten, såvitt jag vet, har farit illa på grund av sin judiskhet. Vi har arbetat, haft semester, fått barn och firat våra helger i lugn och ro och gör det fortfarande. Numera tack vare massiv polisbevakning.”

Jag vill ingalunda förringa någons upplevelse av förföljelse. Men jag vill påminna om att enligt ADL, vars studie han citerar, har Sverige det tredje lägsta antalet antisemiter i världen. Vinner gör Laos, men de har 4-10 judar totalt i hela landet, så kanske förstod de inte ens frågan. Tvåa kom Filippinerna, som har 100-300 judar, och sedan vi på 4 procent. Det är förstås fyra procent för mycket, jag hävdar inget annat.

Jag vill inte egentligen prata OM folk utan MED dem, men skriver man en artikel måste den kunna ifrågasättas (gäller även mina), och jag kommer att tagga Jehoshua, som jag haft många givande om än griniga (från både min och hans sida, jag påstår inget annat) diskussioner med, i kommentarerna.

Även om varje form av rasism har sin särart vill jag att vi så långt möjligt lyfter hat mot folkgrupper till en generell nivå. Ingen ska behöva känna sig otrygg i religiösa symboler i Sverige. Gäller både kippa och hijab.

Alla har rätt till trygghet och respekt.

It’s not complicated.

Flytta inte, Jehoshua!

Fler reseblogginlägg: #TourdelAmeriqueduSud2026


Följ diskussionen på Facebook:

Mer höger av att inte rösta höger

Någon ställde den här frågan på Twitter, och jag kände att den var ärligt menad, så jag svarade att jag under inga omständigheter kan tänka mig att rösta fram en regering med sverigedemokrater i.

Och då kom förstås frågan vilken skillnaden är mot nu, och svaret är att i en regering leder de departement och representerar mitt land. Riksdagsledamöter däremot representerar bara sitt parti. Vi skulle hamna i samma situation som alla de som låtsas att Smotrich och Gallant inte representerar Israel, när Björn Söder står där och svamlar om att man inte kan vara både svensk och jude.

Och då blir förstås svaret att en röst på t ex C innebär en röst på en regering med V i. Rent strategiskt är det ju faktiskt tvärtom, slog det mig när jag svarade. Med tanke på att gapen mellan blocken är enormt och – det kan ändra sig, men jag tror inte det – det därmed är helt kört för en högerregering är det ju strategiskt smartare för den som vill ha låt oss kalla det ”sossedriven högerpolitik” att se till att S inte blir beroende av V för regeringsbildningen och för att driva igenom sin politik.

Häromdan var det någon som skrev att det bästa sättet för M att vinna valet var att lova att inte hjälpa S om de vinner. Jag förstår tanken. Men det är också ett väldigt barnsligt uttalande – för skulle M säga något sådant visar de ju att de absolut inte vill Sverige väl.

Som jag sagt tidigare är det väldigt konstigt att för första gången i livet inte heja på Moderaterna. Min förhoppning är att budskapet från väljarna blir så tydligt att de aldrig mer i närtid försöker sig på en regeringsbildning med SD. Inte så länge de som gick med på nittiotalet sitter i ledningen och så länge de spyr ur sig muslimhat var och varannan dag. Partier har rätt att mogna och ändra sig, men jag tror inte det lär ske med SD under min livstid.


Följ diskussionen på Facebook: