”Israel har kämpat mot Hizbollah alldeles för länge, och alldeles för många människor har dödats. Och. Du måste inte ”knock down” ett lägenhetshus varje gång du letar efter någon.
Det är många människor i lägenhetshus.
Och de är inte alla Hizbollah, that I can tell you.”
Huh.
Plötsligt händer det.
Jag håller till hundra procent med Trump. Och förmodligen gör de flesta av er andra det också.
Vem hade det på sitt bingokort?
Synd han inte kom på detta innan 90 procent av Gazas hem jämnades med marken.
Påminner om Bill Burrs klockrena rant:
”Om jag är förbannad på min granne och han håller i en bäbis kan jag inte bonka honom genom bäbisen. You’ve gotta work around that!”
Så låt oss börja med att konstatera det självklara: det är väldigt synd om honom, och jag önskar absolut att det fanns en enkel väg att lösa situationen. Inga om eller men.
Full stop.
Det jag istället vill diskutera är hur reaktionen ser ut — för den kommer till stor del från människor som annars gärna argumenterar för att medborgarskap ska kunna dras in lite hursomhelst. Särskilt när det gäller personer man inte känner sympati för.
När han blev tysk medborgare var han inte 80 år, utan mitt i livet. Och jag var själv i 25–30-årsåldern och minns diskussionerna kring den här typen av fall, där Sverige ännu inte tillät dubbla medborgarskap. Det var till exempel en stor debatt kring Ulf Samuelsson som hade blivit amerikansk medborgare, vilket senare fick konsekvenser för hans möjligheter i landslaget.
Och jag tänkte redan då: är inte det det första man gör — att ta reda på vad som händer med det svenska medborgarskapet?
Eftersom Ucko själv var den som uppgav sitt tyska medborgarskap och därmed skapade dagens situation, kan vi dock utgå från att han faktiskt inte heller visste.
Men här är grejen. Migrationsverket har inte något fritt val när saken väl prövas. De tillämpar den lag som gällde vid tidpunkten — de skriver den inte.
Ingen annan än Ucko har gjort ett aktivt fel här. Ingen är direkt skyldig till att egenhändigt ha bestämt sig för att kasta ut honom av pur elakhet. Beslutet är en konsekvens av hur vårt rättssamhälle fungerar.
“Men då måste regeringen kliva in!”
Regeringen kan inte gå in och överpröva enskilda myndighetsbeslut som fattats enligt gällande lag. Om någon har en konstruktiv väg runt det uppdaterar jag gärna.
Ska riksdagen ändra lagen i efterhand? Det är inte troligt att det finns fler fall, så det låter enormt komplicerat och dyrt.
“Hur kunde Sverige missa detta?”
Hur skulle man ha kunnat veta det? Det finns inget system där man löpande samkör alla europeiska medborgarskap för att upptäcka sådana här situationer.
Till slut kommer alla de känslomässiga argumenten: hans bakgrund, hans familjehistoria, hans arbete, och så vidare. Och allt det är förståeligt. Men juridik funkar inte så att den viktas efter hur sympatisk en persons historia är.
Och det är egentligen där den viktiga lärdomen ligger.
Det som den här händelsen borde påminna oss om är att medborgarskap är en juridisk konstruktion som måste vara konsekvent — även när det leder till resultat som känns orimliga i enskilda fall.
Medborgarskap ska inte dras in. Den känsla vi alla får när detta händer en äldre, sympatisk människa är den rätta!
Det var den insikten som fick Sverige att börja tillåta dubbla medborgarskap, och den borde styra vår politik idag.
Jag har inget alls emot de nya tuffare reglerna för medborgarskap, även om jag inte gillade att de gäller retroaktivt, men lagt kort måste ligga.
Så nästa gång vi börjar diskutera huruvida Ahmeds medborgarskap ska upphöra att gälla bara för att hans föräldrar ljög i ansökan när han var minderårig — eller folk skriker att muslimers medborgarskap ska dras in för att stoppa den mytiska “islamiseringen” — kom ihåg känslan av indignation Ucko nu väckte, för det är den som är korrekt.
Trotz allt 