SD vill straffa vuxna kvinnor som har sjal på sig på allmän plats.
Det är inte mer komplicerat än så. Det är hela kärnan.
Och hur mycket förespråkarna än försöker peka på ayatollor och hedersmord och skrika ”skäms som försvarar förtryck” till oss är dessa förstås inget försvar för den som tillämpar ett uns logik. Det är de som hävdar att det fåtal vuxna kvinnor som är tvingade att bära sjal på något sätt blir fria och lyckliga av det straff SD vill introducera som har bevisbördan.
Själv hoppas jag att vi får till en undersökning i Sverige bland hijabbärande kvinnor likt dem de regelbundet genomför i USA, för jag tror en sådan skulle visa ungefär samma sak: En procent bär den på grund av tvång. Och värnar vi dessa vuxna kvinnor som lever i destruktiva relationer kan vi, som jag skrev igår, inte gå en bisarr genväg genom att skapa ytterligare en bestraffning, utan det är uppsökande insatser, kvinnojourer, samarbeten vård/polis/soc som gäller.
Den här bilden är en alldeles utmärkt illustration över rasismen hos den hijab-besatta tokhögern i Sverige.
Man låtsas att man bryr sig om alla de kvinnor som är ”tvingade”, men visar en bild på en kvinna som är både svart och aggressiv för att appellera till Sveriges alla rasister. Ironin är skriande.
Sofie Löwenmark har gått igenom en massa domar som hon påstår visar på det utbredda slöjtvånget i Sverige. Mmm.
Det är inte så komplicerat. Kvinnor i destruktiva relationer utsätts för övergrepp som motsvarar den kultur de lever i. En pursvensk svartsjuk man tvingar inte ”sin” kvinna att bära hijab, men kan mycket väl lägga sig i andra klädval. Kjolen för kort, urringningen för djup.
De domar jag har läst där slöjor förekommit har aldrig enbart handlat om slöjtvång, utan det har bara varit en komponent bland mycket annat. Tanken att svartsjuka, kontrollerande män enbart skulle bry sig om huruvida deras fru bär hijab och i övrigt varit fullt resonabla är absurd.
”Ja, men även om det bara är ett fåtal är det viktigt att rädda dem!”
Från vad? Om du blir misshandlad av din man behöver du räddas ur relationen, och det finns inga genvägar till det. Kvinnojourer, uppsökande, samarbeten mellan soc och vårdpersonal med mera. Hela tankefiguren att dessa kvinnor räddas genom att Sverige bötfäller dem när de går ut är så dum att ingen på allvar kan tro på den. Inte ens en så världsfrånvänd muslimhatare som Sofie Löwenmark.
Vi har mig veterligt aldrig gjort någon egentlig analys av hur många av de vuxna kvinnor som bär hijab som gör det frivilligt, men det finns undersökningar från USA som visar att det handlar om 99 procent mot 1 procent som inte gör det. Det finns ingen anledning att tro att det är en stor skillnad i Sverige.
Eftersom jag skrivit mycket om hijab under årens lopp har jag fått tjogtals av PM från kvinnor som tackar mig. Några är etniska svenskor. Jag har läst och lyssnat på berättelser om svenska gubbgrisar som skriker rasistiska slagord och ”åk hem!” åt democh som i vissa fall försöker fysiskt slita av dem hijaberna. Det finns kvinnor som vill bära hijab – av kulturella eller religiösa skäl – men inte orkar på grund av det hat de möter.
SDs lagförslag kommer förstås aldrig att gå igenom – de vill bara dreva mot muslimer i största allmänhet – för hur ska man lagstadga om att vi kvinnor inte får knyta en sjal runt huvudet? Det är bara till för att ge rassar som Henrik Jönsson något att veva om.
Ingen har lyckats förklara för mig hur någon enda kvinna av dem som faktiskt lever under tvång ska räddas av förbud mot att gå ut. Det finns inget underlag – ingen statistik, inga intervjuer, ingen trovärdig tes som säger att deras liv blir en gnutta bättre av detta korkade förslag. Sunt förnuft pekar snarare på motsatsen.
Jag skulle verkligen uppskatta att SD slutar låtsas vara kvinnobeskyddande riddare i lans och rustning och istället säger som det är: syftet med lagförslaget är att skapa obehag hos Sveriges muslimska kvinnor så att de flyttar.
Go for it. Ni förlorar inga väljare på det – alla som gillar Löwenmark och Jönsson är helt tillfreds med det argumentet.
Poängen med gårdagens inlägg om rassefamiljen som varit på Skara sommarland var att den rena hudfärgsrasismen där människor döms efter utseende – som säkert aldrig varit död, bara puttrat under ytan – nu kommit tillbaka med en aldrig förr skådad skamlöshet. Kommentarerna i bilden är bara en bråkdel av det hat mot invandrare som postades bara under det inlägg jag skrev. Till dessa kommer alla tweets under samma inlägg på X, som var om möjligt än värre, för att inte tala om allt hat i grupper och under andras poster.
Några tyckte att jag skulle låta bli att kalla rasister för rasister.
Men det finns förstås inget annat ord för den som hetsar mot människor enbart baserat på deras hud- och hårfärg.
Andra menade att jag missade poängen med inlägget som var att människor bar sig illa åt.
Så ok – låt oss studera det igen.
Först konstateras att det var ”fem procent svenska medborgare” där. Med andra ord: Folk var mörka och det var läskigt.
Rå rasism.
Sedan var det en massa kritik mot hur parken skötte sig – det var för få vakter, för långa köer, det luktade urin. Inget av detta är förstås invandrarnas fel, men det kletades ändå på dem.
Sedan var det ”arabisk musik” och ”niqaber”, och slutligen några ord om att dessa utlänningar inte respekterade kösystemet och att tanter tog badringar från barn (?!).
Den som utan att ha genomfört en passkontroll inte har några problem med att skriva att bara fem procent var svenska medborgare blir inte trodd av mig, men det är förstås upp till var och en att avgöra huruvida denna pappa kan litas på när det gäller badringar och köande.
För det räcker egentligen med ”bara fem procent var svenska medborgare” för att konstatera den rasism som nu helt klivit ur PK-korridoren.
En annan grupp som kommenterade igår under mitt inlägg var svenskar och invandrare som inte ser svenska ut. Oron för hur den här sortens hat mot utländskt utseende ska påverka dem och deras barn var påtaglig, och det gör ont att läsa.
Vad kan jag säga.
I hear you. Och jag skäms för mina medsvenskar.
Och jag tror benhårt att vi som är på er sida är långt fler än rassarna.
Familj åkte till Skara Sommarland och blev förtvivlade över att övriga där var brunhåriga.
Ungefär så borde rubriken ha skrivits till det inlägg som halkat omkring i sociala medier i några dagar och till slut blev en artikel i både Sverigedemokraternas Samnytt och Fria Tider.
”Sverige är inte Sverige längre!” gråter de, efter att ha tillbringat en hemsk dag där.
Så vilka var problemen?
1. Det var lång kö. En hel timme. Mmm.
2. Det såg ut som om de kommit till ”Mellanöstern/Afrika” och fem procent var svenskar och resten ”utländska medborgare”, insåg de när de väl kom in.
Alldeles bortsett från det faktum att medborgarskap uppenbarligen inte framgår av hudfärgen visar faktiskt bilderna faktiskt få om någon mörkhyad – se själva. Inte för att det borde spela någon roll, förstås – men det visar på de överdrifter denna familj ägnar sig åt.
3. De påstår att poolerna stinker urin – låter konstigt – det finns ingen kultur där man kissar i badvatten.
4. Kvinnor i niqab finns där tydligen också.
Sure.
5. Musik på arabiska.
6. Ännu fler köer. Bråk om badringar ”likt ett inbördeskrig”. Flera timmar får de köa inför varje attraktion. Det konstiga är att de också var där i totalt tre timmar och fick åka i tjugo sekunder. Få ihop det …
Han har i alla fall kommit fram till att Sverige inte är Sverige längre, utan Mellanöstern, och han känner sig ”som en minoritet i sitt eget land”. Och kräver pengarna tillbaka, oklart på vilken grund.
Jag tror de flesta i min generation minns hur Bert Karlsson satte upp en skylt där han förbjöd z*nare och rabaldret runt det. Det verkar finnas en längtan hos dagens nya generation bertar att komma tillbaka till den tid när man bara kunde slänga ut människor med fel hudfärg och/eller ursprung från nöjesparker och andra inrättningar.
Men detta inlägg, och den spridning det fått och den upprördhet det väckt, visar att den råa hudfärgsrasismen fortfarande frodas i Sverige.
Nostalgin efter Berts vithetsnorm har nog egentligen aldrig dött ut – den gick bara under jorden – och nu med SD på väg in i de verkligt fina salongerna låtsas de inte ens längre.
Dessa barn har inte mördats i Gaza, utan på Västbanken, i sitt hemland Palestina där deras förfäder levat i tusentals år.
Dessa barn har mördats av en terrorstat som vi i Sverige stöttar. Av kolonisatörer som på grund av sin ”ras” – eller religion – det beror på vem du frågar – anser sig ha rätt att stjäla deras hem, land och boskap. Som spottar på dem, fängslar dem, torterar dem, våldtar dem. Som hånskrattande deklarerar att även barnen är ”skyldiga”. Till vad? Att vara födda i sina förfäders land?
Glöm aldrig det. Om tio år, när världen förhoppningsvis kommit ikapp Israels vidriga brott mot mänskligheten, låt aldrig henne och övriga svenska ”proisraeler” glömma deras del i dessa barns mord.
”Detta får aldrig hända igen!” händer nu.
B’Tselem, som sammanställt rapporten, skapades och drivs av judiska israeler. Precis som Ebba Busch och hennes anhängare representerar de sämsta av oss är de de bästa av oss. De modigaste. De starkaste. #Godbless
Läs deras ord:
Det omfattande dödandet av palestinska barn och tonåringar på Västbanken är inte en serie isolerade incidenter. Det är en praxis som stöds av alla grenar av den israeliska regimen.
Från den 7 oktober 2023 till den 29 juni 2026 dödade Israel 1 087 palestinier på Västbanken, inklusive 242 barn och tonåringar.
Bara under 2025 dödades 54 minderåriga. Vår nya rapport, ”Oskyddad barndom”, berättar deras historier.
Det israeliska rättssystemet hjälper till att försköna dessa mord, ger förövarna straffrihet och undandrar sig sin skyldighet att kräva ansvar från de ansvariga. Den israeliska allmänheten förblir i stort sett likgiltig, medan vissa delar öppet stöder våldet.
För att legitimera detta rutinmässiga dödande i den israeliska allmänhetens och världens ögon avhumaniserar Israel systematiskt palestinier. När militären nästan automatiskt stämplar palestinska barn och tonåringar som inte utgjorde något hot som ”terrorister” eller ”inblandade i terrorism”, skapar det en verklighet där deras liv behandlas som helt engångsförbrukning och att skada dem ses som legitimt och tillåtet.
Medan världen tittar bort och ger Israel internationell straffrihet, är verkligheten på plats tydlig: under den israeliska regimen är ingen palestinier skyddad, och alla israeler som skadar dem åtnjuter full straffrihet.
Jag tyckte ordet ”cardápio” istället för ”menu” som i princip alla andra europeiska språk (inklusive portugisiska i Portugal) använder någon variant av var konstigt, så jag googlade var det kommer ifrån. Mmm. En brasiliansk nisse i slutet av artonhundratalet bestämde sig för att deras språk hade för mycket franska i sig, så han skapade ordet från latin: charta + dapum. Alltså karta/dokument över god mat.
Har nu varit snart sex veckor i Brasilien, och min vardagsportugisiska har gått från helt obefintlig till fullt tillräcklig för att kunna kommunicera. Jag pratar spanska med portugisiskt uttal och de glosor jag kan. Jag kör Duolingo dagligen, och jag har aktivt läst på hur bokstäver ska uttalas och jag memorerar kontinuertligt de glosor jag behöver. Just uttalet är faktiskt viktigare än orden. Inte för deras skull – de fattar spanskt uttal – utan för min. Uttalsreglerna är nyckeln till att förstå vad de svarar. Många ord heter likadant, men låter helt olika.
Exempel: ”De” uttalas ju ”de” på spanska, men ”dji” på brasilianska, fast det skrivs likadant. Och det heter inte ”Rio de Janeiro” utan ”Hio dji Janeiro”.
Jag ska inte överdriva. Kan förstås inte underhålla en meningsfull konversation, men jag känner mig inte längre helt hjälplös.
Det har inte blivit värst mycket backpackande, men jag har verkligen fått massor gjort. Jobbar varje dag från restaurangerna på prayan, till musik och pladder. De har vant sig vid att jag hänger där – jag är absolut den enda som har dator med mig och stannar i timmar.
Dricker Corona cero – har aldrig gillat det tidigare, men det känns som om man sitter med en drink, fast med fördelen att hjärnan fortsätter funka. Och de har inte te här av någon anledning.
Andra konstigheter:
De har inte saltkar. Man får såna där små papperspåsar med salt i, ungefär som på McDonalds, och man måste oftast be om det. Jag gissar att det hänger ihop med luftfuktigheten, men vet inte.
Peppar finns inte alls, men jag brukar be om tabasco.
Och man får inte slänga toa‑papper i toaletterna, om inte byggnaden är ny. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att jag ställde till det för mina hotell innan jag insåg detta. Och de var för artiga för att säga något.
När det är match har – utan att överdriva – hälften av alla brassar gula fotbollströjor på sig. Ofta även när det inte är det.
De enda andra språk jag hört sedan jag kom hit är spanska (ibland), engelska (inte ofta), franska (sällsynt), kinesiska (två gånger). Nu är det ju vinter, så det kanske inte är så konstigt. Pratade nyss med en dam som jobbar på franska skolan i Rio. Hon tyckte jag skulle komma på sommaren. Då är det bortemot 40 grader. Jag förklarade att dagens 25 är helt ok för mig som svensk.
När åker jag hem? Vi får se. Om jag får ett kul uppdrag, eller om jag blir bjuden på bröllop kan det gå fort. Annars har jag sikte på Pantanal snart. Så fort jag är klar med alla mina projekt.
Här är den rätt självklara sanningen: Det finns ingen möjlighet att en majoritet av svenska folket röstar på en regering med sverigedemokratiska ministrar i. Kristersson kunde ha varit världens perfektaste – det han säljer vill sextio procent av svenskarna, varav mer än tio procentenheter allmänborgerliga väljare, inte ha.
In all fairness tror jag inte M hade haft så stor chans även om SD skulle ha kunnat övertalas till att acceptera att vara hängparti en mandatperiod till. Men det hade kanske räddat kvar en del av mina gelikar och förlusten hade varit mindre. Nu är det förstås möjligt att den dörren var stängd. Kan på sätt och vis förstå att SD som ”Sveriges näst största parti” känner sig berättigade. Det hade nog jag också gjort.
Eftersom detta är det första val jag inte befinner mig längs en skala mellan ”hejar på Moderaterna” och ”lägger en massa tid på att jobba aktivt för moderat valseger” utan istället är en blobb som svävar ovanför politiken har det varit intressant att se hur korkade de är som försöker övertala oss.
”Titta här vad hemsk Magdalena Andersson är!”
”Titta här hur partiska public service är!”
”Muslimer i slöja ska inte få gå ut!”
”Du är vänsterbliven!”
”Vänstern är antisemiter!”
Liksom. Om målet är att övertala oss som saknar blocktillhörighet är detta väldigt fel metoder.
Nu förekommer den här sortens icke-argument från vänster också, men jag märker dem mindre eftersom jag är van att ignorera dem, sorry to say.
Ni har redan alla muslim-, public service-, Andersson-hatare. De som får tuppjuck av att se en moské är redan era. Ni har alla hudfärgsrasister och alla som vill plocka medborgarskap av vartenda otacksamt invandrarbarn.
Händerna borde sträckas åt andra hållet. Det icke-extrema, det där sunt-förnuft-folket bor, vi allmänborgerliga som inte hatar sossar och invandrare utan är vän med dem, och inte vaknar svettiga och oroar oss över ”islamiseringen”.
Vi har på längden och tvären diskuterat hijaber här, och jag kan bara konstatera att de som anser att kvinnors rätt att klä sig som de vill aldrig låter sig övertygas om något annat än att nästan alla är tvingade, även om de inte vet om det, och att även om de inte är det måste de ta av den eftersom den är en ”symbol för förtryck”.
Om du flyttar till en kultur där alla kvinnor går barbröstade och de är arga på dig för att du inte gör det – vad är ditt svar då?
– Jag täcker mig för att jag vill.
– Nej, det gör du inte! Du är förtryckt!
– Nej, men på allvar! Jag tycker inte om att visa mina bröst. Det får mig att känna mig obekväm!
– Du gömmer dem bara för att undvika männens lystna blickar! Det är det det handlar om!
– Pja, det kanske också finns med, men vad spelar det för roll? Jag vill inte visa dem. Kan inte jag få bestämma det själv?
– I detta landet är vi frigjorda!
– Men hur kan det vara frihet att jag inte får klä mig som jag själv vill? Jag hindrar ju inte dig från att klä dig som du vill!
– Det finns kvinnor som dör för rätten att visa sina bröst! Du ska vara solidarisk mot dem!
– Men de dör väl inte mindre om jag klär av mig?!
– Åk hem!
Det faktum att de ändå går ut med detta visar två ting: Det är fortfarande ett enormt omoget parti, som nu tydligen kräver att få utgöra halva regeringen. Och de är fortfarande besatta av muslimhat. Det har snarare blivit värre med tiden.
Så låt oss börja med att konstatera det självklara: det är väldigt synd om honom, och jag önskar absolut att det fanns en enkel väg att lösa situationen. Inga om eller men.
Full stop.
Det jag istället vill diskutera är hur reaktionen ser ut — för den kommer till stor del från människor som annars gärna argumenterar för att medborgarskap ska kunna dras in lite hursomhelst. Särskilt när det gäller personer man inte känner sympati för.
När han blev tysk medborgare var han inte 80 år, utan mitt i livet. Och jag var själv i 25–30-årsåldern och minns diskussionerna kring den här typen av fall, där Sverige ännu inte tillät dubbla medborgarskap. Det var till exempel en stor debatt kring Ulf Samuelsson som hade blivit amerikansk medborgare, vilket senare fick konsekvenser för hans möjligheter i landslaget.
Och jag tänkte redan då: är inte det det första man gör — att ta reda på vad som händer med det svenska medborgarskapet?
Eftersom Ucko själv var den som uppgav sitt tyska medborgarskap och därmed skapade dagens situation, kan vi dock utgå från att han faktiskt inte heller visste.
Men här är grejen. Migrationsverket har inte något fritt val när saken väl prövas. De tillämpar den lag som gällde vid tidpunkten — de skriver den inte.
Ingen annan än Ucko har gjort ett aktivt fel här. Ingen är direkt skyldig till att egenhändigt ha bestämt sig för att kasta ut honom av pur elakhet. Beslutet är en konsekvens av hur vårt rättssamhälle fungerar.
“Men då måste regeringen kliva in!”
Regeringen kan inte gå in och överpröva enskilda myndighetsbeslut som fattats enligt gällande lag. Om någon har en konstruktiv väg runt det uppdaterar jag gärna.
Ska riksdagen ändra lagen i efterhand? Det är inte troligt att det finns fler fall, så det låter enormt komplicerat och dyrt.
“Hur kunde Sverige missa detta?”
Hur skulle man ha kunnat veta det? Det finns inget system där man löpande samkör alla europeiska medborgarskap för att upptäcka sådana här situationer.
Till slut kommer alla de känslomässiga argumenten: hans bakgrund, hans familjehistoria, hans arbete, och så vidare. Och allt det är förståeligt. Men juridik funkar inte så att den viktas efter hur sympatisk en persons historia är.
Och det är egentligen där den viktiga lärdomen ligger.
Det som den här händelsen borde påminna oss om är att medborgarskap är en juridisk konstruktion som måste vara konsekvent — även när det leder till resultat som känns orimliga i enskilda fall.
Medborgarskap ska inte dras in. Den känsla vi alla får när detta händer en äldre, sympatisk människa är den rätta!
Det var den insikten som fick Sverige att börja tillåta dubbla medborgarskap, och den borde styra vår politik idag.
Jag har inget alls emot de nya tuffare reglerna för medborgarskap, även om jag inte gillade att de gäller retroaktivt, men lagt kort måste ligga.
Så nästa gång vi börjar diskutera huruvida Ahmeds medborgarskap ska upphöra att gälla bara för att hans föräldrar ljög i ansökan när han var minderårig — eller folk skriker att muslimers medborgarskap ska dras in för att stoppa den mytiska “islamiseringen” — kom ihåg känslan av indignation Ucko nu väckte, för det är den som är korrekt.
Så det var en massa ilska under mitt inlägg om Hillelskolans polisbevakning i förrgår, och som vanligt var det många som inte läste innantill utan tolkade in både sånt som inte stod och sånt som direkt motsades av vad jag skrev. Så låt oss gå igenom detta sakligt:
Jag har aldrig uttalat mig om hur mycket eller lite bevakning skolan har, eller huruvida de hade bevakning under avslutningen. Vad jag däremot skrev var att Måwes påstående om ”massivt polispådrag” var lögn, och att bilden utanför Wedholms Fisk inte i sig visar något ”massivt polispådrag” kring avslutningen, eftersom polisen själva uppger att det samtidigt pågick omfattande förberedelser inför den kungliga kortegen
Självklart är det inte den absurda överdriften i att kalla ”en avdelad resurs” för ”massivt polispådrag” som var den egentliga poängen med min text, utan den implicita anklagelsen att Palestinarörelsen skadar judiska barn. För vad det kokar ner till är vem som bär ansvaret för det Måwe kallar ”den växande ofriheten bakom murar och beväpnade poliser”.
För jag håller naturligtvis med om att det är hemskt att poliser ska behöva bevaka skolor, och det är inte unikt för just denna skola. Det är placeringen av ansvar jag ifrågasätter.
Och som alltid när jag precis börjat skriva om ett ämne finns en risk att jag missat något, så jag ändrar mig gärna om fakta framkommer, men här är grejen: jag har inte hittat något konkret hot i närtid mot dessa barn. Istället hänvisar polisen till det allmänna läget i världen.
Inga bombhot, inget uttalande, inget som pekar på att barnen skulle vara måltavlor. Inte heller har jag hittat att något skulle ha inträffat på någon av Sveriges båda judiska skolor som har koppling till dem.
Någon i kommentarerna hänvisade till Säpos rapport där det står ”Den iranska regimen och dess säkerhetstjänster har även riktat sin säkerhetshotande aktivitet mot representanter för andra stater som uppfattas som regimens fiender, däribland Israel och judiska intressen. Det kan handla om att skada israeliska och judiska intressen, mål och verksamheter i Sverige.”
Ok, men det är väldigt långt från ”skada judiska intressen” till att attackera barn bara på grund av deras religion. Jag vill påminna om att Iran har en judisk minoritet som är skyddade av regimen. De terrordåd utanför Israel som Iran och proxies gjort sig skyldiga till de senaste 20 åren är en handfull, och de har varit riktade mot politiska mål – iaf vad jag lyckats hitta.
Kan det vara så att det finns hot vi inte vet om? Ja, kanske. Men det är den som hävdar att de existerar som har bevisbördan.
Så låt oss hålla dessa två tankar i huvudet samtidigt:
1. På grund av världsläget och för att skapa trygghet vaktar polisen Hillelskolan såvitt jag förstått nästan dagligen. Och det är bra. Ingen borde ha några synpunkter på det, förstås.
2. Alla försök att skuldbelägga Palestinarörelsen för detta är oacceptabla, så länge man inte kan visa vad exakt människor ur denna rörelse har gjort som utgör eller bidragit till hot mot skolan.
För som jag skrev igår: När jag försökt googla konkreta hot är det enda som kommer upp den demonstration som organisationen Judisk Antisionistisk Allians genomförde, och som föranledde ministrar att kalla dem ”odjur”. Vi tar det igen. Judar manifesterade utanför på grund av att en IDF-soldat bjöds in till lokalen efter skoltid, och det är det största ”hot” mot barnen i närtid Google kan hitta.
Israel är ett land som begår kontinuerliga brott mot mänskligheten, och att försöka stävja den fullt legitima kritiken genom att låtsas att den utsätter barn för fara är oacceptabelt. Målet nu måste vara att stoppa Israels aggressivitet i Palestina och Libanon.
Politiker som inte kan skilja på Israel och judar gör ingen någon tjänst. Både barnen i Sverige och barnen i Palestina och Libanon blir lidande av det.
Helena Trotzenfeldt 