Jobbigt att vara rasist

En rasist dök upp i en av mina twittertrådar. Han var en av flera, faktiskt – de är mycket vanligare i Musks värld än Zucks – även om de finns här är de betydligt färre.

Han var inte arg, snarare förtvivlad:

”Om 20-30 år finns det knappt västerländska kvar. Afrikaner och araber kommer ha sina länder och finnas överallt. Medans vita och västländerna i princip inte existerar.

Jag värnar om mångfald på riktigt. Inte bara att allt ska blandas i en gryta. Då finns inget gammalt kvar.”

Nu är ju detta tidsspann förstås våldsamt överdrivet, men i kommentar efter kommentar är han uppriktigt bekymrad över att blå ögon och vit hudfärg ska försvinna.

Idag har vi ju inte särskilt många vare sig araber eller afrikaner i Sverige egentligen, men på ett par hundra års sikt har han förstås rätt i att blå ögon blir ovanligare, och eftersom skandinaver är typ världens vitaste folk finns det bara en väg att gå. Vi kommer att bli mörkare.

Fram till 1950 var det vi som utvandrade, och sedan 1950 har folk flyttat hit – och tur är ju det, för annars hade vi fortfarande varit sju miljoner. Det var dock länge sedan världen slutade vara en plats där nästan alla människor föds och dör på samma plats. Och visst kan politiker sätta upp hinder för invandring, men i längden kommer det att bli – inte ett folkutbyte, kanske – men en folkuppluckring. Absolut.

Jag hör ju till dem som tycker det är superbra med nytt blod, bokstavligt och bildligt. Invandrare överlag gör oss bättre. #tackförattnivaldesverige

Och när jag läser hur han formulerar sig och hur förtvivlad han är inser jag att det måste vara väldigt jobbigt att vara rasist. Det är lite ”Lyckliga gatan, du finns inte mer”-längtan över hans resonemang, när han frågar varför jag så gärna vill att blå ögon ska försvinna.

Vill och vill. Det är inte upp till mig, förstås.

”De kommer inte att försvinna”, tröstar jag.

Det kommer att bli som i trakter med många vikingaättlingar. Recessiva anlag ligger och puttrar under ytan och plötsligt möts de i en bäbis född 15 april 2326, till sina föräldrars förvåning. Det vet vi, för det har vi sett på Star Trek.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att utöver alla uppenbara skäl till att det är bättre att inte vara rasist än att vara det kan vi lägga att vi ickerasister är gladare. Tänk att ligga sömnlös över blåögdhetens framtid.


Följ diskussionen på Facebook:

Att inte vara moderat

I hela mitt liv har jag läst opinionsundersökningar inför val och blivit glad när Moderaterna gått upp och tvärtom.

Det känns konstigt att för första gången i mitt liv inte vilja se en borgerlig seger. Om siffrorna i bilden stämmer har knappast en procentenhet SD-väljare gått till C, utan till M och en procentenhet M har gått till C, och hade jag svarat på Väljarbarometern hade jag funnits med i den gruppen.

”Jaha, men är du bekväm med en regering med V i då?”

Nej.

Man kan sammanfatta det så här: I nästan alla sakfrågor är jag solklart borgerlig.

Men mitt fosterland ska inte ha högerextrema statsråd, typ Björn Söder, som representerar Sverige och leder departement. Inte med hjälp av min röst. Det handlar mindre om att de var nazister på 1900-talet. De är det uppenbarligen inte idag. Man har rätt att utvecklas. Det handlar idag mer om deras rasistiska muslimhat. Förföljelsen av muslimer. Besattheten vid att håna dem och hitta på lagar som trakasserar dem. (Exemplet i länken är KD, men det är same same.)

Det handlar om hur de pratar om sina medmänniskor.

Deras unkna syn på en hel religiös folkgrupp, som de ju alltmer även delar med KD, ska inte genomsyra svensk politik, och de ska absolut inte föra Sveriges talan, och målet med mitt skrivande fram till valet kommer att vara på att säkerställa det.

Utöver detta vilar förstås Palestinafrågan tungt över detta val. Jag vill se tuffa sanktioner mot Israel, och det kommer aldrig att hända med SD och KD som glatt hejar på folkmordet, apartheiden på Västbanken, terrordåden i Palestina, Libanon och Iran och planerna på The Greater Israel genom utrotning av palestinier och numera även libaneser.

Så jag är motvilligt beredd att, förmodligen via C, rösta fram en rödgrön röra i förhoppningen att svensk partipolitik är sundare om fyra år. Vi har haft sosseledda regeringar större delen av mitt liv. Jag kan leva med det.

Men ändå.

Jag är inte bekväm med en regering med V i. Bara mindre obekväm.

”Bittersweet” är ett bra ord för hur jag känner inför dessa siffror.


Följ diskussionen på Facebook:

Pahlavi i Riksdagen

Jag har inga starka åsikter om Reza Pahlavis inbjudan till Riksdagen av SD och KD. Jag kanske missar något, men jag ser liksom inte att hans närvaro i Sverige skulle ha något symbolvärde eller innebära att Sverige tar ställning för honom på något vis. Så för närvarande hör jag inte till dem som slår på trummorna av upprördhet.

Svenskiranier, både de som gillar honom och de som inte gör det, tycker ibland att jag ska läsa på för att förstå vad han står för. Jag har inga sådana planer.

Vad jag vet är att folket i Iran hade det mycket bättre under hans far än under mullorna, men han var ändock en diktator, som fängslade oliktänkande. Vad jag vet är att Reza aldrig tagit avstånd från detta, och det är ett minus enligt min moral, men det betyder inte i sig att han är dålig totalt sett.

Vad jag säger är att Iran kommer inte att bli en demokrati nu.

Trump tänker inte fortsätta kriget, folket kommer inte att resa sig, och om de gör det blir det snarare inbördeskrig än demokrati. Pahlavi är polariserande, och det är inte nödvändigtvis hans fel. De som gillade hans far gillar honom, give or take. Och de är vad jag kan bedöma inte i majoritet i Iran. Argumentera gärna emot – men inga siffror finns mig veterligt, så vi gissar alla.

Min kristallkula säger att Iran kommer att bli en demokrati till slut, men det kommer att ta tio år, plus minus fem, inom ramen för det nuvarande statsskicket, där mullornas makt gradvis lagstiftas bort och de folkvaldas ökar. Samma väg som Sverige och nästan alla andra parlamentariska demokratier gått, om man byter ut mullorna mot kungen.

Det är därför jag är så emot detta krig. Barn dör. Infrastruktur slås ut. Många av iranierna som tidigare var kritiska blir nu solidariska med ledningen inför en yttre fiende.

Vad som behövs nu är en ny ”Iran deal”, och den behöver innehålla krav på demokratiska reformer, vilket inte den tidigare gjorde, för att lyfta sanktionerna. Det skyndade på demokratin i Sydafrika, och om det görs rätt kan det få samma resultat här.

Mina två dinarer.


Följ diskussionen på Facebook:

Ibland är rasism bara rasism

Jag brukar undvika att kalla folk rasister, eftersom det sällan går att leda i bevis att de är det, och det blir bara en diskussion om diskussionen.

Men ibland är rasism bara rasism.

Denna diskussion tog jag:

”Så du påstår alltså att åttio procent av svenska tonåringar är svarta?”

TS:”Det är du som påstår det.”

”Du visar upp en bild som har 80 procent svarta ungdomar och kallar det ett skolfoto från ”Sverige” idag, så nej, DU påstår det. Om du vill hävda att det inte är vad du vill framföra, vänligen förklara vad din egentliga mening är.”

Annan person: ”Vad jag förstår har du barn och borde vara djupt orolig för dina barns uppväxt! Givetvis är skolfotot lite överdrivet. Det är bara 40-50 procent migranter i vissa klasser. Hoppas du bor i ett bra område så dina barn får svenska klasskamrater 🥰”

Fler personer dök upp och skrev liknande kommentarer. Någon höll med mig, de flesta TS.

Jag kanske har fel, men jag känner att Sverige har nått en acceptans när det gäller rå rasism vi aldrig kunnat förutse vid nittonhundratalets slut, innan sociala medier, där människor som använder sina riktiga namn är bekväma med att hävda att Sverige är förstört för att svarta människor lever här.

Eller också fanns rasismen hela tiden där – vi slapp bara se den.


Följ diskussionen på Facebook:

Aldrig och inte

Sedan häromdagen är jag inte längre moderat, utan ”före detta moderat” eller ”nästan livslång moderat”, vad ni nu vill kalla det. För jag tänker inte rösta för en regering där sverigedemokrater är ministrar som leder departement och representerar Sverige.

Detta är första valet i mitt liv där jag inte mer eller mindre aktivt verkar för en borgerlig valseger.

Jag nämner detta för att klargöra att jag har inga partitaktiska skäl att påpeka att Ulf Kristersson mig veterligt aldrig sa ”aldrig” när det gäller att regera med SD.

I Sverige, som ju är en parlamentarisk demokrati, till skillnad från exvis USA, som är en republik, väljer vi inte politiker utan partier, och det är en enorm skillnad.

I USA är varje politiker för evigt ansvariga för sina besked till sina väljare. I Sverige talar politiker för partiet. Visst kan de bli personliga, och säga att ”om detta händer” och sedan rösta emot partiet eller avgå, men det är allt.

Av den anledningen är det för mig helt självklart att Ulf Kristersson aldrig lovat någon att, som påstods om Hédi Fried, ”aldrig aldrig aldrig” samarbeta med SD. Hon hävdade det en gång, men backade sedan. Han hade sagt ”inte” och hänvisat till regeringsbildningen 2018. Inte ”aldrig”.

Och jag vet att många hävdar att han sagt ”aldrig” i andra intervjuer, men jag är rätt säker på att så inte var fallet.

”Men då skulle han ha varit ärlig och sagt att det bara gällde valet 2018”.

Men varför då? Ska inte vi svenskar kunna förväntas begripa att en partiledare inte kan lova något utöver det som gäller inför den kommande mandatperioden? Borde vi inte inse att ingen partiledare någonsin haft makten att avgöra vilka beslut partiet ska fatta i framtiden?

Så länge våra politiker håller vad de lovar under den tiden måste det räcka. Ingen partiledare kan avge ett evighetslöfte som ska infrias av kommande partistyrelser och stämmor.

Så.

Jag önskar att forna Alliansen hade levat vidare, och att jag hade ett borgerligt alternativ utan nyssnazister att rösta på, men så är det inte. Moderaterna valde en väg jag inte kan vandra.

Men ”aldrig aldrig aldrig” att jag därmed anklagar dem för att ha ljugit i tidigare val.


Följ diskussionen på Facebook:

”Fritt fram för nazistreklam i T-banan”

Under rubriken ”Fritt fram för nazistreklam i T-banan” beskriver Susana Popova i en ledare i SvD hur hon chockades när hon i godan ro klev in i tunnelbanan och där fanns reklam för organisationen Islamic Relief.

Hon konstaterar, vilket är korrekt, att ”I januari stoppade Sida nya bidrag till organisationen.”. Hon fortsätter sedan, vilket är inkorrekt, med ”Vissa personer i Islamic Relief Sverige anses ha kopplingar till våldsbejakande extremism genom Muslimska brödraskapet.”.

”Anses”, ”kopplingar till” och ”våldsbejakande” är nyckelord här. Sida kom aldrig så långt som till ”anser”. De bara ”misstänker”. Och ”kopplingarna” ifråga handlar om anhöriga. Det är det enda vi vet. Islamic Relief, som har högt anseende världen över och hyllades av King Charles nyligen, har inte ens fått reda på vilka personer det skulle vara. Som jag skrivit många gånger är ”kopplingar till” ett flumbegrepp som kan betyda ”pappas mosters kusin” och ”våldsbejakande” ord som i princip enbart används för att kleta terrorism på muslimer. Du kan hylla vilket krig som helst och vara hur mycket stridstupp du vill så länge du inte står på muslimers sida, för då är du ”våldsbejakande”.

Israels bosättarterrorister och IDF mördar, fördriver och terroriserar oskyldiga kristna och muslimska familjer på Västbanken varje dag, och dessa terrordåd finansieras direkt och indirekt av kristna grupper i Västvärlden, men av någon anledning skulle Sida aldrig komma på tanken att undersöka om en kristen hjälporganisation har ”kopplingar till” – läs ”en moster till en medarbetare” – som stöttar israelisk terrorism – läs ”skänker pengar till Israels terrordåd på Västbanken”.

Eftersom Sida vägrar berätta vad de grundat sin slutsats på kan ingen avgöra huruvida den är saklig. Vad vi dock vet är att de hänvisar till ”försiktighetsprincipen”, vilket förstås betyder att de saknar bevis, men tar det säkra för det osäkra.

Det är alltså på denna grund Susana Popova anser att Islamic Relief ska förbjudas annonsering.

Så hur motiverar hon att hon drar upp nazister? Jo, för att Trafikförvaltningen deklarerar att de inte gör egna bedömningar av enskilda organisationer, och Popova menar att därför kan nazister annonsera. Pja, om de håller sig inom lagen för Hets mot folkgrupp kan de förstås det. Hur är detta nytt? Myndigheter i Sverige ska självklart inte sortera bort sådant som inte är olagligt. Företag kan göra det, men inte enheter som drivs av skattemedel. Den principen är själva urdefinitionen av yttrandefrihet.

Hon delar inlägget i sociala medier med kommentaren ”islamistflirt”, utan att öht precisera var ”islamismen” kommer in. Mmm.

Vad jag läser är en solkar dog whistle till Sveriges muslimhatare:

”Jag gick in i tunnelbanan och såg ordet ‘islam’ och tyckte det var läskigt, så i sann Karen-stil ringde jag ‘the manager’ och krävde en förklaring och när han sa att han inte tänker ta bort skylten skrev jag en arg ledare, och i sann Godwins-lag-anda såg jag till att ta med nazister i den.”

Vad jag begär, återigen, varken mer eller mindre, är att vi använder samma måttstock. Muslimer och muslimska organisationer ska granskas lika kritiskt som kristna eller religiöst obundna. Allt annat är rasism.

Man kan inte googla ”which are the issues with ___” om någon hjälporganisation utan att AI plockar fram en lång lista. Men för att kräva censur av en svensk myndighet måste självklart någon form av belägg för olaglighet finnas.

Zakat är en av de fem pelarna i islam – kravet att skänka en del av sin förmögenhet till de fattiga. Islamic Relief grundades för att hjälpa muslimer välja rätt ändamål för zakat, men har sedan utvecklats. De är numera helt neutrala i sitt val av mottagare, som kan ha vilken religion som helst. Eftersom de flesta av deras givare är muslimer betyder det i praktiken att de fördelar muslimska pengar till ickemuslimer.

Hur kan man som svensk ickemuslim störa sig på det?


Följ diskussionen på Facebook:

Översättning av MEDs politik

Daniel Sonesson, partiledare Medborgerlig Samling, har postat ett tweet, inom citationstecken nedan, och jag översätter det åt er:

”Antingen står du på det iranska folkets sida eller så står du på den brutala, mordiska och terrorstödjande sharia-diktaturens sida. Folket har lidit av förtryck och diktatur sedan den islamiska revolutionen 1979. Den andra sidan avfyrar skarp ammunition in i sitt eget folk. De avrättar sitt eget folk framför sina egna barn och familjer.”

=> Alla som inte tycker kriget var en smart idé hatar det iranska folket och älskar mullorna.

Vi måste lära av Iran. Vi får aldrig låta de radikala islamisterna få grepp om vår demokrati och skapa sitt förtryckarsamhälle mitt i Sverige och i Europa. Dessa terroristvänner, supporters och finansiärer av Hezbollah [sic], Hamas och av rörelser mitt i våra länder, är vårt främsta demokratihot.

=> Risken att vår treprocentiga muslimska befolkning tar över Sverige och inrättar mullor som ledare och avskaffar demokratin är lika stor som den var när mullorna tog över i Iran. Där de definitivt avskaffade en demokrati. Mmm.

”Kommer jag in i riksdagen så kommer jag göra allt jag kan för att Sverige en gång för alla ska förbjuda alla dessa rörelser och deras förgreningar att få sprida sin propaganda, rekrytera och radikalisera människor mitt i våra länder och vända dem emot oss alla – finansierat av våra naiva och förlegade bidrags- och skattesystem.

Det kräver mod. Det kräver Medborgerlig Samling i riksdagen.”

=> Snälla, rösta på mig så att jag kan avskaffa yttrandefriheten och religionsfriheten.


Följ diskussionen på Facebook:

Kopplingar till våldsbejakande vandel

Om vandel som etikettering tycker jag inte. Först och främst är det ett utdaterat ord. För tankarna till en tid när människor delades in i klasser, arbetare skulle vara ödmjuka, kvinnor lydiga, barn tysta.

Jag tänker på Sofia i boken Vävarnas barn. Hon hade inte begått något brott alls. Men hon umgicks med en ”idiot” som slog ihjäl en karl, och hon var uppstudsig mot kvinnan hennes urfattiga familj delade rum med. Så hon dömdes till tukthus, med flera år av svält och lidande.

Igen. Inget brott. Bristande vandel.

Jag har egentligen inget emot att vi utvisar fler som dömts till fängelse. Jag har länge tyckt ribban var för generös. Och jag har faktiskt även länge förespråkat att vi ska sluta ge PUT till den som invandrat som vuxen och aldrig jobbat. Asylskäl brukar ticka ut efter en tid, och det går att flytta hem igen.

Obehaget när det gäller ”vandel” ligger inte i att jag anser att den som en gång bosatt sig här aldrig ska kunna få ett stopp.

I listan över vad som ska ligga till grund för utvisningar i framtiden finns vissa delar som är enkla. Bidragsfusk är ju ett brott, arbeta svart är ett brott och ljuga för att få uppehållstillstånd är helt ok skäl för utvisning, om omständigheterna är allvarliga. Detta kallar jag inte ”vandel” utan ”laglydighet”.

Sedan kommer ”inte följa myndighetsbeslut” och jag vet inte vad de menar med det. Inte klippa häcken utan låta den växa över trottoaren?

Vidare får man inte ha skulder. Men är det inte korkat att utvisa den som har skulder? Hur får gäldenärerna då pengarna tillbaka? I mitt huvud kan människor – särskilt de som inte kommit in ordentligt i samhället – lätt hamna i en skuldfälla, och det gör dem inte till dåliga människor.

Slutligen kommer det där med ”kopplingar till våldsbejakande eller extremistiska organisationer”, och jag är allergisk till tre av orden i det uttrycket.

Först har vi ”kopplingar till”. Det kan betyda vad som helst. Och i dagens muslimhatklimat går det att kleta till i princip vem som helst från Mellanöstern, om man bara vill. Det finns alltid någon morbror som jobbar för IRGC eller what not.

Nästa ord är ”våldsbejakande”. Det är ett ord som ENBART används om muslimer. Alla andra folkgrupper får heja på både folkmordet i Gaza, fördrivningen och morden på Västbanken och Trumps idiotiska krig mot Iran utan att vara det minsta våldsbejakande. Men är du muslim och anser att palestinier och iranier har rätt att försvara sig … well.

Slutligen ”extremistiska”. Jag är gammal nog att minnas när partiet Sverigedemokraterna konsekvent benämndes ”högerextrema och främlingsfientliga Sverigedemokraterna”. Mmm. Den enes extremism är den andres samvete. Eller brist på.

Att åsikter eller ”kopplingar” ska ligga till grund för utvisning går helt i strid med alla de värderingar vi byggt vårt samhälle på de senaste femtio åren.

Och är är mina cent. Att vara en person som inte har vett att värna yttrandefriheten är att ha en väldigt taskig vandel.

#Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Varför min SD-gräns går här

Så jag röstade på M i alla val fram till det förra. Den gången gjorde jag det extremt motvilligt, eftersom jag visste att de skulle samarbeta med SD, och det var något jag absolut inte ville.

Så varför drar jag gränsen just här?

Det handlar egentligen inte så mycket om att jag är rädd för rasistisk politik. Det är trots allt riksdagen som beslutar om lagar, och SD kommer ju inte att få majoritet oavsett hur jag röstar.

Av de lagar som röstats igenom under de senaste 3½ åren som handlar om invandring har jag varit emot somligt, för annat och neutral till ytterligare annat.

Exempel:

1. Jag har inget emot att man höjer inkomstnivån för arbetskraftsinvandring, men jag tycker man höjde för mycket på ett bräde.

2. Jag har inget emot höjda krav för medborgarskap och PUT. Det har jag aldrig haft. Redan för över tio år sedan tyckte jag att vi ska sluta ge PUT till dem som invandrat som vuxna och aldrig jobbat.

3. Jag har inget emot att fler utvisas efter att ha begått brott.

4. Jag tycker inte om tramsandet om indragna medborgarskap.

5. Att betala invandrare stora belopp för att återvandra tycker jag är om inte rasistiskt så i alla fall apdumt. Det är en sak med en asylinvandrare som aldrig kommit in i samhället – där kan man t ex ge dem fortsatt försörjningsstöd några månader så att de kommer på plats – en helt annan att muta produktiva människor med stora belopp.

6. Jag gillade spårbytet och är sur för att de krånglat till det.

7. Att antalet asylinvandrare sjunkit beror ju på EU snarare än vem som regerar i Sverige, men jag är egentligen för att vi tar emot fler kvotflyktingar nu när inte så många flyr direkt till Europa. Tiotals miljoner bor i läger utan hopp, och vi har råd.

Så eftersom jag inte är vänster vill jag ju inte ha en sosseregering, och det är bara att konstatera att inget alternativ är perfekt. Jag kan leva med ovanstående, och jag hade förmodligen kunnat leva med en sosseregering också – dem har vi trots allt haft långt mer än borgerliga i mitt liv.

Så varför drar jag en gräns vid SD i en regering?

För att då blir de ministrar.

Det har varit plågsamt att se representanter för detta parti vars värderingar jag avskyr stå bredvid dem jag röstade på denna mandatperiod och uttala sig, men de har åtminstone inte varit ansvariga för departement.

En regering med nyssnazistiska ministrar, och i synnerhet om Jimmie Åkesson som jag verkligen avskyr blir statsminister, skulle vara en skam för Sverige.

Deras rasistiska, i synnerhet muslimhatande, retorik har ingen plats i ett civiliserat samhälle. De ska inte representera Sverige på en internationell arena.

Lägg till detta Åkessons flörtande med Netanyahu och hans hat mot det palestinska folket och valet – bildligt och bokstavligt – blir lätt.

Jag kommer inte att rösta på ett parti som släpper fram en regering med sverigedemokrater i. Sakpolitiken styrs inte av regeringen utan av Riksdagen, och jag kommer därför att lägga min röst på det högraste partiet som uppfyller det kravet.

Amen.

#Valet2026


Följ diskussionen på Facebook:

Svenskiranier och svenskpalestinier – vi ser er!

Idag tänker jag särskilt på alla er som har familj i Mellanöstern – i synnerhet svenskiranier och svenskpalestinier.

Vi andra ser er sorg. Vi känner er frustration och ilska. Vi förstår er förtvivlan över att vara övergivna och känna att era förluster inte räknas. Varje dödat barn borde vara en löpsedel och inte en siffra i en notis.

Jag känner en sorts skuld för att ha fötts i ett av världens tryggaste och rikaste länder. Ingen bomb har någonsin fällts över Sverige. Inga män med gevär har klivit in i våra hem och våldtagit våra döttrar och mördat våra söner. Våra bröder har inte fängslats utan dom och torterats till döds. Våra systrar har inte gråtit över att inte ha mat till sina svältande barn.

Vi ser tårarna ni håller tillbaka, käraste medmänniskor, och vi vet att hur mycket vi än försöker förstå hur ni mår kan vi aldrig lyckas.

Jag skrev den här dikten för många år sedan, och delar den ibland. Idag vill jag dedikera den till er som är våra medsystrar och -bröder från Mellanöstern. Vi är många som tänker på er.

#IsraelUSIranKrig2026


Följ diskussionen på Facebook: