Månadsarkiv: juni 2026

Judehatande europeer

Publicerat den av

Under en tid skrev Jehoshua nästan dagligen här på min vägg, men det har gått några månader sedan han tog bort mig som vän. Jag pingade honom en gång efter det, för att påminna om att hans utsaga att den lag om dödsstraff för palestinier som låg på bordet aldrig skulle gå igenom, efter att den ändå gjorde det. Det var ett ”vad var det jag sa” moment för mig som jag inte kunde låta passera. Jag är inte större än så. Mmm.

Naturligtvis finns rasism mot judar i Europa. Så även svarta, araber, alla möjliga andra. Och för mig och alla andra konsekventa antirasister är allt lika förkastligt.

När jag först såg rubriken från Bulletin trodde jag att hans mål var att utmåla Palestinarörelsen som judehatande, för det hade varit i linje med hans vanliga formuleringar. Men nej. Palestina nämndes faktiskt inte ens.

”Det finns minst 150 miljoner människor i Europa som tycker illa om judar. Som säkert anats är hatarna ännu fler i de muslimska länderna Så vart ska jag ta vägen? Var är jag säker?”

Öhm. Europa har TVÅ muslimska länder. Albanien och Bosnien. Och, hör och häpna, ingen av dem är med på den lista HAN LÄNKAR TILL. Se bild.

Han drar sedan denna slutsats:

”Eller snarare, eftersom det verkligen är så illa, är emigration enda lösningen. Min familj och släkt har bott i Sverige i snart tvåhundra år, och trivts. Ingen i släkten, såvitt jag vet, har farit illa på grund av sin judiskhet. Vi har arbetat, haft semester, fått barn och firat våra helger i lugn och ro och gör det fortfarande. Numera tack vare massiv polisbevakning.”

Jag vill ingalunda förringa någons upplevelse av förföljelse. Men jag vill påminna om att enligt ADL, vars studie han citerar, har Sverige det tredje lägsta antalet antisemiter i världen. Vinner gör Laos, men de har 4-10 judar totalt i hela landet, så kanske förstod de inte ens frågan. Tvåa kom Filippinerna, som har 100-300 judar, och sedan vi på 4 procent. Det är förstås fyra procent för mycket, jag hävdar inget annat.

Jag vill inte egentligen prata OM folk utan MED dem, men skriver man en artikel måste den kunna ifrågasättas (gäller även mina), och jag kommer att tagga Jehoshua, som jag haft många givande om än griniga (från både min och hans sida, jag påstår inget annat) diskussioner med, i kommentarerna.

Även om varje form av rasism har sin särart vill jag att vi så långt möjligt lyfter hat mot folkgrupper till en generell nivå. Ingen ska behöva känna sig otrygg i religiösa symboler i Sverige. Gäller både kippa och hijab.

Alla har rätt till trygghet och respekt.

It’s not complicated.

Flytta inte, Jehoshua!

Fler reseblogginlägg: #TourdelAmeriqueduSud2026

Följ diskussionen på Facebook:

Mer höger av att inte rösta höger

Publicerat den av

Någon ställde den här frågan på Twitter, och jag kände att den var ärligt menad, så jag svarade att jag under inga omständigheter kan tänka mig att rösta fram en regering med sverigedemokrater i.

Och då kom förstås frågan vilken skillnaden är mot nu, och svaret är att i en regering leder de departement och representerar mitt land. Riksdagsledamöter däremot representerar bara sitt parti. Vi skulle hamna i samma situation som alla de som låtsas att Smotrich och Gallant inte representerar Israel, när Björn Söder står där och svamlar om att man inte kan vara både svensk och jude.

Och då blir förstås svaret att en röst på t ex C innebär en röst på en regering med V i. Rent strategiskt är det ju faktiskt tvärtom, slog det mig när jag svarade. Med tanke på att gapen mellan blocken är enormt och – det kan ändra sig, men jag tror inte det – det därmed är helt kört för en högerregering är det ju strategiskt smartare för den som vill ha låt oss kalla det ”sossedriven högerpolitik” att se till att S inte blir beroende av V för regeringsbildningen och för att driva igenom sin politik.

Häromdan var det någon som skrev att det bästa sättet för M att vinna valet var att lova att inte hjälpa S om de vinner. Jag förstår tanken. Men det är också ett väldigt barnsligt uttalande – för skulle M säga något sådant visar de ju att de absolut inte vill Sverige väl.

Som jag sagt tidigare är det väldigt konstigt att för första gången i livet inte heja på Moderaterna. Min förhoppning är att budskapet från väljarna blir så tydligt att de aldrig mer i närtid försöker sig på en regeringsbildning med SD. Inte så länge de som gick med på nittiotalet sitter i ledningen och så länge de spyr ur sig muslimhat var och varannan dag. Partier har rätt att mogna och ändra sig, men jag tror inte det lär ske med SD under min livstid.

Följ diskussionen på Facebook:

Dag 32 – Karaoke i São Paulo

Publicerat den av
En av arrangörerna spelar luftgitarr medelst stativ.

Jag tog nattbussen till São Paolo. Jag gillar det, för jag spar en hotellnatt på det sättet, och jag är såpass kort att jag sover bra på bussar. Bredvid mig satt en stackars superlång kille. Vi kunde knappt prata alls. Jag fick gestikulera när jag skulle på toaletten. Och här är det komiska: strax innan vi var framme insåg jag att han var från Haiti. Vi försökte kommunicera på ett språk ingen av oss pratade, och hade kunnat prata franska hela tiden.

Jag hade bokat ett hotell nära stationen för att kunna gå dit, men taxi är megabilligt här. Uber ännu billigare. Man kan åka två mil för 60-70 kronor. När jag kom fram fick jag mitt rum direkt, trots att klockan bara var strax efter nio, och det var himmelskt att duscha, borsta tänderna och nappa lite. Och det rummet förtjänar ett eget inlägg! Är övertygad om att hotellet var en bordell på 70-talet. Återkommer om det. Med bilder. Inklusive speglarna i taket och tjock-TVn och luckan i väggen genom vilken de serverar frukost.

Så jag köper ju grisen i säcken när jag bokar det billigaste hotell som ligger närmast stationen, och området är verkligen sunkigt, sorry to say. Men när en uber till centrum kostar några tior är det ok. Så jag reseplanerade in två grupp-event till imorgon, och skrotade runt lite på egen hand. Googlade vilka pubar expats går till och hamnade på en härlig irländsk krog. Satt där någon timme eller två och det var ont om folk, men till slut satte sig en tjej bredvid mig, och vi började prata. Hennes engelska var riktigt bra, och hon berättade att hon kommer dit varje måndag för att sjunga karaoke. Hennes grandparents var italienare. Hon såg italiensk ut, dessutom. Tills rätt nyss hade jag inte fattat hur många i Latinamerika som kommer därifrån.

När karaoken började gick vi upp, och det var en fantastisk stämning. Jag var nog en av de äldsta där – övriga var i mina ungars ålder – men alla var trevliga och glada. Och här är grejen med många brasilianare: de är nyfikna på utlänningar och har sällan något emot att göra bort sig på medioker eller kass engelska. Det skiljer dem från oss europeer, enligt min erfarenhet.

Och alla sjöng superproffsigt. Inte en enda skrålade falskt. Jag förklarade att när svenskar, norrmän och finnar ska sjunga karaoke finns det kanske två av tio som kan hålla sig till en tonart. Nordbor sjunger heller än bäst, och sällan nyktra.

Jag var lite blyg ett tag, men tänkte att jag borde ha ”sjunga karaoke i São Paulo” på min bucket list, så till slut gick jag fram och bad om ”Freedom’s just another word”. Jag började skriva ner titeln, men DJn sa direkt: ”I know this song.” ”You do?” ”Yes, it’s a classic. If I didn’t know this song, I would be bad at my job!”

He had a point.

Det var inte ett av mina bästa uppträdanden, men de applåderade snällt. Jag hade varit på väg att gå innan jag träffade Monique, men det blev min roligaste kväll hittills i Brasilien.

Idag hade jag tänkt åka på en hike, men jobbade lite för länge, så jag bestämde mig för att flytta hiken till torsdag och istället åka till de asiatiska kvarteren och käka japanskt, se bild.

Uberchaffisen hit var bara en av alla dessa underbara brasilianare som verkligen vill kommunicera. I början körde vi google translate, men sedan insåg jag att han var ungefär lika bra/medioker som jag på spanska, så vi övergick till det språket. Trots språksvårigheter pratade han hela vägen.

Jag börjar bli lite kär i det brasilianska folket. Kanske för tidigt för ett definitivt utlåtande, men ändå.

Just nu sitter jag på en indisk krog och skriver. Kyparen är från Tanzania. Hans far bor i Stockholm sedan fem år, och han var också jätteglad att få prata med mig om Sverige och hans pappas uppehållstillstånd.

Så mitt intryck av Brasilien hittills är: mycket skräp, smuts, fattigdom och graffiti, maten och jag har nästan inget venn-överlapp, men det kompenseras av en underbar befolkning och fantastisk natur och arkitektur.

Fler reseblogginlägg: #TourdelAmeriqueduSud2026

Följ diskussionen på Facebook:

Lögnerna om 7 oktober

Publicerat den av

Så jag har av många personer, med viss rätt, ombetts belägga mina påståenden att Israel ljög om sjunde oktober veckorna efter.

Det finns förstås många källor till detta, men det enklaste för mig är att gå till det klipp som först öppnade mina ögon och fick mig att sluta tro på ett enda ord Israels regim och talespersoner säger om påståendena inte kan beläggas på annat sätt, och det klippet kommer från Al Jazeera.

Och jag hör protesterna: ”De är betalda av Qatar” (sant), ”de är islamister” (neh), ”de ljög om socialtjänsten” (det är inte så enkelt, fast jag möter inte det nu), men jag vill påstå att mig veterligt har de aldrig ljugit om något som har med Israel och Palestina att göra, och den som påstår något annat har bevisbördan. Jag kan leda er till vattnet, men inte tvinga någon att dricka. Den sekvens jag hänvisar till här bygger dock helt på uttalanden från israeliska talespersoner. Ni behöver inte tro ett ord av vad AJ säger.

Egentligen förtjänar klippet att ses i sin helhet, men om man vill gå rakt på lögnerna börjar de vid 34:00.

Många menar också att de inte menade att ljuga, utan de råkade bara säga fel när det var kaos. Men det var inte kaos längre när de mötte journalister veckorna efter, när de ringde Bidens administration och ljög, eller när de stod på presskonferenser och återgav hittepå-historier.

Här är listan, och ja, inget av nedanstående är det minsta sant:

1. ”Bäsisar med avhuggna huvuden.”

2. ”40 bästisar mördades.”

3. ‘I detta hus brändes femton människor till döds, varav åtta bäbisar.”

4. ”10 barn bands ihop och brändes till döds.”

5. Netanyahu till Biden: ”e tog dussintals barn, buntade ihop dem och brände dem till döds.”

6. ”En kvinna ligger på golvet i en blodpöl. Hon var gravid, och de hade skurit upp hennes mage och huggit barnet med en kniv.”

7. ”Dessa bastards placerade bäbisar i ugnar och satte på ugnen.

Vi hittade barnet några timmar senare.”

8. Secretary Blinken (återger vad Israel berättat): ”En familj på fyra personer, en ung pojke och en flicka, sex och åtta år gamla, och deras föräldrar, runt frukostbordet. Fadern, med ögat utstucket framför sina barn. Moderns bröst avskuret. Flickans fot, amputerad. Pojkens fingrar avskurna, innan de avrättades. Och sedan satte sig deras bödlar ner och åt. Det är vad det här samhället har att göra med, och ingen nation skulle kunna tolerera det.”

Totalt dödades två spädbarn den dagen. Den ena blev skjuten genom en dörr, oklart av vem, den andra var dödfödd efter att mamman dödats.

Någon påstod nyss att bäbisen i ugnen var en myt som uppstått pga en journalist som slarvat med källor, och jag vill uppmana vederbörande att lyssna på det IDF-befäl som påstod sig varar ögonvittne till detta. Det fanns inget organiskt i det ryktet. Det var ett direkt vittnesmål från en företrädare för Israel som blåljög.

Jag vet att skräcken för att anklagas för att vara ”antisemit” och ”Hamaskramare” och annat gör det jobbigt att erkänna vad som borde vara så uppenbart, men det är viktigt att vi inte tittar bort. Jag trodde själv länge på en del av lögnerna ovan, och jag trodde att de som debunkats uppstått organiskt. Det var för mig en chock när jag förra året såg det klipp jag så varmt rekommenderar och inser hur, förutom extremt perversa, genomtänkta och strategiska lögnerna var.

Båda dessa tankar går att ha i huvudet samtidigt:

7 oktober var en fruktansvärd dag, och de faktiska krigsbrott som begicks den dagen ska aldrig sopas under mattan. Civila mördades, och män, kvinnor och barn fraktades till Gaza för att paraderas under grymma former.

OCH

Israels lögner, som syftar till att dehumanisera det palestinska folket för att motivera sina soldater att se inte bara män utan även palestinska kvinnor och barn som monster och för att få omvärlden att titta bort när de genomförde ett imo välplanerat folkmord är också något vi måste klara att fördöma med all kraft.

Bilderna visar byggnader som Israel påstår att Hamas, som var beväpnade med lättare handeldvapen, demolerat den dagen. Lägg till dem bilderna på alla bombade bilar vid festivalen.

Ytterligare ett klipp som är väl värt att se är nedanstående, som berättar hur ovanstående kom till.

Följ diskussionen på Facebook:

Antisemitismkortet är överspelat

Publicerat den av

Israels och Israelvänners censur klättrar allt högre, och i motvind. Vi har nått en sorts brytpunkt när alltmer desperata Israelapologeter vidtar åtgärder de tidigare undvikit.

Först var det Francesca Albanese, FNs utredare av brott mot mänskligheten och expert på Israel-Palestina. Hon har absolut varit superkritisk, och man skulle kunna säga ”partisk”, på samma sätt som jag önskar att världen varit ”partiska” under andra brott mot mänskligheten, men hon har inte gjort något annat än sitt jobb, och ändå har Israel övertalat USA (gissar jag, fast det är möjligt att de kom på det själva) att sanktionera henne. Det är en åtgärd som annar bara används mot grova brottslingar som ryska oligarker, inte mot en italienska som i egenskap av sitt jobb säger sådant de inte gillar. Nu har hon inga konkreta tillgångar i USA, men de har ändå ställt till det ordentligt för henne och använder henne för att skrämma andra till tystnad.

Sedan har vi flotilla-folket, som kidnappas på internationellt vatten i strid med all foklkrätt, och även de som annars är böjda att hålla med Israel har svårt att motivera hur detta kan vara ok.

Så har vi Zohran Mamdani, NYs borgmästare, som är väldigt populär långt utanför de egna leden, och som för första gången på 60 år inte vill gå i en parad som hyllar landet Israel. Inte det judiska folket, utan landet. Och varför skulle han det?

Först och främst är det inte normalt att borgmästare årligen hyllar ett helt annat land som inte har med det egna att göra. Så redan där blir det konstigt.

Sedan har vi ju den bagatellen att Israel i mångas ögon inklusive mina just nu begår krigsbrott, terrordåd, apartheid och framförallt folkmord, och att då tåga med Israel skulle vara att ta ställning för allt detta och mot palestinierna. Ungefär som att tåga med Ryssland.

Men vad gör då Israel? De läser situationen helt fel och drar antisemitkortet fullt ut utan att fatta att de redan i en majoritet av New Yorkers’ ögon överspelat det fullständigt, och de är så klantiga att de skickar dit en delegation ledd av Knessets talesman Amir Ohana, som många gånger sagt att palestinier inte har någon rätt till ett eget land, och propagerar för deras utplåning från Västbanken och Gaza. Alldeles bortsett från det vidriga i detta är det ju också kontraproduktivt. Knappt någon som inte är die-hard pro-Israel är längre på landets sida i New York.

Jerusalem Post: ”Mamdanis val att behandla judisk nationell identitet som skamlig är bara ytterligare ett mönster: En borgmästare som inte står tillsammans med sina judiska väljare på deras stoltaste offentliga dag, eftersom det skulle knyta honom till Israels existens att stå där, har tydligt sagt till dem vad han tycker om dem.”

Tror de verkligen de orden går hem i de New Yorkska stugorna, där en tredjedel av de judiska väljarna röstade på Mamdani, väl medvetna om var han stod?

Så slutligen kom en artikel i Haaretz.com, Israels äldsta tidning, idag, som berättar hur deras högsta domstol haft förhandling gällande israeliska myndigheters rätt att bojkotta dem. Inte annonsera, inte låta sig intervjuas, inte prenumerera med mera, på grund av att tidningen kritiserar styret och ”tar fiendens sida”. USA under Vietnamkriget, Tyskland på 30-talet, Ryssland idag – Israel går längs väl bevandrad stig.

De skulle ha bara suttit still i båten. Inte slängt sig med en massa genocida uttalanden, inte ljugit om 7 oktober, inte ha köpt en armé av influencers så hade de inte varit där de är idag, utan kunde ha folkmördat i godan ro nästan helt under radarn. Ju mer de drunknar i sina egna lögner och desinformation, desto mer sprattlar de och desto fortare drunknar de.

Israel har nu bara en väg framåt, och det är att göra som Tyskland post WW2: total avbön, sluta med all självömkan, ta ansvar, sluta yla om att utrota palestinierna från deras hemland och visa att de verkligen vill ha fred. Då först kan omvärlden förlåta och börja en väg mot helande och fred för alla from the river to the sea.

Följ diskussionen på Facebook: