”Inte alla muslimer är terrorister, men alla terrorister är muslimer.”
Detta har förstås motbevisats många gånger, men aldrig så tydligt som för femton år sedan. Vi var i Verdun den dagen. Mitt i det som numera är Centre de la Paix och en gång var en av de blodigaste platserna i Europas historia vaknade vi till det obegripliga.
Och till Björn Söders med flera hetsande mot ”fredens religion”, innan det stod klart vem förövaren var.
Breivik drevs av invandrarhat, rå hudfärgsrasism, muslimhat och ”vänsterhat”, och han hyllade Israel samtidigt som han var konspiratorisk till vissa andra judar. Hans tankegods återfinns förstås till stora delar hos både Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna idag.
Betyder det att de är lika genomruttna som han?
Det är en intressant fråga.
”A thing is not necessarily true because a man dies for it”, skrev Oscar Wilde.
Det omvända måste också gälla: Ett ändamål är inte nödvändigtvis korrupt för att någon mördar för det.
Naturligtvis var Breiviks det. Jag tror inte det finns en enda idé han någonsin haft som jag inte avskyr.
Men min övergripande poäng är att rasisterna har inte fel för att Breivik mördade i rasismens namn, utan för att rasism är fel även utan hans dåd.
För om vi alla accepterar att Breiviks dåd inte i sig är argument mot SD och KD måste det omvända också gälla.
Hamas gärningar i det förflutna kan inte vara ett argument mot Palestinarörelsen.
Kom ihåg det nästa gång ni hör att propalestinier är ”hamaskramare” och ”för terror”.
Med #användsammamåttstock-principen blir därmed proisraeler ”Breivikkramare” och ”för terror”.
Antingen kör vi halmgubbeprincipen och alla som har en åsikt är ansvariga för alla stollar som delar den åsikten eller också är ingen det.
Muslimer är inte ansvariga för Akilov, kristna är inte ansvariga för Breivik, rasister ska mötas med motargument.
Låt oss idag tänka på alla offer för hat och terror.
Offren i Utøya och offren 7 oktober är bortom vår hjälp.
Barnen i Gaza och på Västbanken mördas fortfarande nästan varje dag.
Trotz allt 