Etikett: Palestina 1948

  • Sionisternas avsikt

    Så jag skrev igår att sionisterna innan bildandet av Israel hela tiden hade för avsikt att etniskt rensa Palestina på dess urbefolkning. Några höll inte alls med, så därför tänker jag utveckla varför jag påstår detta.

    Låt oss först bena i vad en sionist är. Jag undviker rent generellt att använda det ordet när jag pratar om tiden efter Israels bildande (undantaget ”kristen sionism/sionist”, som är en sorts religiös avart som bygger på att Gud vill ha judar i Israel för att Jesus ska komma tillbaka). Anledningen är att termen ”sionist” efter Israels grundande kan vara allt från den som vill att Israel ska fortsätta existera till den som vill att alla palestinier ska väck.

    Så nu pratar vi om de människor, judar och andra, som fram till 1947 ville se skapandet av en judisk stat i Palestina. Ja, jag vet att det fanns sionister som nosade på andra platser, men dem skippar vi i denna diskussion. Från 1914, när UK förklarade krig mot Osmanska riket var målet för sionisterna att skapa det judiska landet i Palestina.

    Det övergripande argumentet bland dem som tycker jag liksom förtalar sionisterna och utmålar dem som onda kolonisatörer är att det fanns sionister som inte alls ville se någon etnisk rensning av kristna och muslimska palestinier. De var helt nöjda med att leva sida vid sida med dem. Och då är mitt svar att då är man inte ”sionist”.

    Jag brukar säga att man är vad man definierar sig som tills annat bevisats och omvänt. Om jag kallar mig ”kommunist” men inte vill att staten ska äga produktionsmedlen har jag feletiketterat mig. Den var inte sionist som inte strävade efter en judisk stat. Den jude som var nöjd med att leva i ett Palestina där muslimer var i majoritet var något annat. Och det fanns absolut en stor grupp sådana – särskilt bland dem som levat där länge. Jag har inga siffror, men jag har hört många ankedoter från deras barn och barnbarn om hur förtvivlade de var när Israel bildades. Om ni vill ha länkar, säg till.

    Men den som var sionist och ville skapa en judisk stat i ett land där judar var väldigt långt från i majoritet kunde självklart inte göra det utan att ha en plan för den befintliga befolkningen.

    Så det finns mängder av exempel på uttalanden från sionister som visar att planen hela tiden var etnisk rensning. Och min poäng här är att just det faktum att det var känt sedan åtminstone Balfour-deklarationen 1917, egentligen sedan flera år tidigare, att det var deras mål är en fullgod förklaring till de pogromer som följde, utan att man behöver peka på antisemitism.

    Varför spelar det roll?

    Det är en hönan och äggetfråga.

    De som menar att palestinier är terrorister och att det är helt omöjligt att låta dem bo kvar i sitt hemland grundar detta påstående på de pogromer som skedde före Israels bildande. Särskilt då massakern i Hebron, men även andra. Som jag skrev häromdan finns en lång lista som Palestinahatare gärna klistrar in för att förklara att det inte fanns någon annan väg framåt än att mörda och fördriva palestinierna från deras hem. De var helt enkelt judehatare hela bunten.

    Och ja. Det var väldigt länge vad jag också tänkte, får jag erkänna. I den mån jag tänkte alls.

    Men vi behöver sätta oss in i palestiniernas situation under de där åren från första världskriget till 1947. De intellektuella visste att sionisternas mål var deras utrotande. Den fråga jag ställer mig är inte varför det var så många upplopp, utan snarare varför det inte var fler. Deras frihetskamp under ockupationen motarbetades av sionisterna, som ju kände sig lovade Palestina av britterna.

    Med detta i åminne är det viktigt att minnas att väldigt många palestinier kände stor empati med de flyende judarna och välkomnade dem in i sina hem. Även andra flyende folk, som t ex armenier, vittnar om den stora generositeten hos det palestinska folket. Jag tror att särskilt de i byarna utanför städerna helt enkelt inte kände till sionisternas planer för deras hem. De odlade sin lott och tog hand om sin familj i godan ro tills en dag det stod beväpnade blivande israeler och gav dem två timmar att lämna sina hem sedan generationer. Ibland. Ibland radade de upp dem och sköt dem. I ett känt fall förgiftade de en hel by. Det vet vi, för en brittisk läkare råkade finnas kvar. Hur många fler har vi ingen aning om.

    Och självklart var som jag redan påpekat inte alla judiska flyktingar, och i synnerhet inte den judiska urbefolkningen, ute efter att fördriva palestinier heller.

    Och notera nu att jag självklart inte försvarar mord på civila, åt båda hållen. Det som hände i Hebron var extra tragiskt, för Hebrons judiska befolkning var gammal och förmodligen inte särskilt sionistiskt lagd, även om massakern vad jag läst började med en sionistisk demonstration där.

    Vad jag däremot säger är att förklaringen till pogromerna ligger i insikten i att sionisterna ville ta deras hemland ifrån dem och inte i att muslimska och kristna palestinier rent generellt var obotliga judehatare och blodtörstiga terrorister. Minns att även palestinier dödades av sionister. Och mitt i soppan fanns britterna och bar sig rätt klantigt åt.

    Och det spelar som sagt roll, eftersom Netanyahu et al hela tiden pekar på Hebron som någon sorts startskott för insikten i att den fina kumbaya-plan sionisterna hade från början inte funkade, ty palestinier är infödda terrorister.

    Så nu till de utlovade uttalandena. Ni som hävdar att det fanns sionister (enligt min defnition, dvs judar som under tiden 1914-1947 ville skapa en judisk stat i Palestina) som tänkte skapa denna stat genom att inte på ett eller annat sätt fördriva palestinier får gärna kontra med egna citat.

    Samt förklara hur det skulle gå till.

    Ur Zionist Quotes on Palestine

    One of the most enduring and deceptive slogans of Zionism was coined by Israel Zangwill almost 100 years ago: Palestine was a “land without people for a people without land.” After paying a visit to Palestine in 1891, the Hebrew essayist Achad Ha-Am commented: ” Abroad we are accustomed to believe that Israel is almost empty; nothing is grown here and that whoever wishes to buy land could come here and buy what his heart desires. In reality, the situation is not like this. Throughout the country it is difficult to find cultivable land which is not already cultivated.”

    The removal of Arabs bodily from Palestine is part of the Zionist plan to “spirit the penniless population across the frontier by denying it employment…Both the process of expropriation and the removal of the poor must be carried away discreetly and circumspectly.” Theodore Herzl, founder of the World Zionist Organization Complete Diaries, June 12, 1895 entry.

    In 1899, Davis Triestsch wrote to Herzl: ” I would suggest to you to come round in time to the “Greater Palestine” program before it is too late… the Basle program must contain the words “Great Palestine” or “Palestine and its neighbouring lands” otherwise it’s nonsense. You do not get ten million Jews into a land of 25,000 Km2″.

    Vladimir Jabotinsky: “Has any People ever been seen to give up their territory of their own free will? In the same way, the Arabs of Palestine will not renounce their sovereignty without violence.” Quoted by Maxime Rodinson in Peuple Juif ou Problem Juif. (Jewish People or Jewish Problem).

    David Ben Gurion (the first Israeli Prime Minister): ” If I were an Arab leader, I would never sign an agreement with Israel. It is normal; we have taken their country. It is true God promised it to us, but how could that interest them? Our God is not theirs. There has been Anti-Semitism, the Nazis, Hitler, Auschwitz, but was that their fault? They see but one thing: we have come and we have stolen their country. Why would they accept that?” Quoted by Nahum Goldmann in Le Paraddoxe Juif (The Jewish Paradox), pp. 121-122.

    Ben Gurion also warned in 1948 “We must do everything to insure they (the Palestinians) never do return.” Assuring his fellow Zionists that Palestinians will never come back to their homes, “The old will die and the young will forget.”

    Also Ben Gurion stated ” The present map of Palestine was drawn by the British mandate. The Jewish people have another map which our youth and adults should strive to fulfill — From the Nile to the Euphrates.”

    “A voluntary reconciliation with the Arabs is out of the question either now or in the future. If you wish to colonize a land in which people are already living, you must provide a garrison for the land, or find some rich man or benefactor who will provide a garrison on your behalf. Or else-or else, give up your colonization, for without an armed force which will render physically impossible any attempt to destroy or prevent this colonization, colonization is impossible, not difficult, not dangerous, but IMPOSSIBLE!… Zionism is a colonization adventure and therefore it stands or falls by the question of armed force. It is important… to speak Hebrew, but, unfortunately, it is even more important to be able to shoot – or else I am through with playing at colonizing.”Vladimir Jabotinsky, founder of Revisionist Zionism (precursor of Likud), The Iron Wall, 1923.

    Fler inlägg: Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Vad är terrorism?

    I grunden är det att utföra våldsdåd i syfte att sätta skräck i motståndare. Den ursprungliga terrorregimen var faktiskt franska revolutionens ledare.

    För mig har ordet blivit ett av många jag undviker att använda, eftersom det har olika betydelser för olika människor. Som ”socialism” och ”islamism”.

    Och det känns alltmer som om ordet kletas på allt rika, vita länder vill solka för att stoppa alla diskussioner.

    Den senaste termen är ”narco terrorists”, som Marco Rubio et al kallar Venezuela för. Det är ett så klockrent exempel, för även OM vi köper in oss i påståendet att Venezuela faktiskt är ett land som satt i system att exportera knark till USA är det ju ändå inget TERRORDÅD. Syftet med knarkexport är förstås aldrig att ”sätta skräck”. Det handlar ju enbart om att tjäna pengar. Illa nog, men inte terrorism.

    Någon anklagade mig häromdan för att ha sagt att Hamas inte är terrorister. Det är inte sant. Däremot har jag pekat på det skeva i att terrorstämpla Hamas och därmed indirekt Palestina, men låta Israel komma undan med ”de har kanske begått krigsbrott, men”.

    Israelernas dåd mot palestinier är genomgående många, många gånger värre än något palestinier gjort mot israeler, oavsett vad vi mäter. Antal döda, antal fängslade oskyldiga, antal torterade, svält, våldtäkter, bomber, civila mål. Lägg till detta den etniska rensningen. Hur de år för år sedan januari 1948 fördrivit miljoner palestinier från sina hem, tills bara en liten, förtryckt skärva återstår.

    Men av någon anledning har EU och en mängd andra länder enbart terrorstämplat Hamas, men låter Israel komma undan med ett ”aja baja”.

    Som ni vet som följer mig är jag inte det minsta intresserad av att försvara Hamas. Jag pekar bara på det absurda hyckleriet.

    Ordet ”terrorism” har inte bara förlorat sin betydelse. Det används för att slippa argumentera i sak. Istället för att försvara sitt agerande kan man bara svepande säga ”du försvarar terrorister om du inte är på min sida”, och sen är det bara att fortsätta bomba Gaza och venezuelanska fiskebåtar.

    Fler inlägg: Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Att försvara Hamas

    Jag får ofta höra att jag ”försvarar Hamas”.

    Och ja, på sätt och vis är det sant. Om någon säger ”Hitler låg bakom 9-11” och jag säger att det inte stämmer försvarar jag ju Hitler.

    Anledningen till att det är så viktigt för mig att sätta saker på sin plats vad gäller Hamas är att ”Hamas” och ”terrorism” är ord som används för att dehumanisera palestinier.

    7 oktober var en fruktansvärd dag, men mycket av det som sägs om den dagen var bisarra lögner, avsiktligt framförda av dem vars uppgift var att berätta. Dessa lögner syftar till att få ”Hamas” att framstå som omänskliga bestar och sedan klistrar man ”Hamas” på hela Gaza genom att säga ”hamasstyrda hälsomyndigheten” och vips är alla läkare och sköterskor också bestar. ”Hamas attackerade israeliska styrkor” låter helt annorlunda än ”palestinier attackerade den illegala ockupationsmakt som förstört hela deras tillvaro i decennier”.

    Vi gör inte så med andra länder. Vi kallar dem inte för deras regeringsparti. Vi håller inte heller exvis ryska medborgare ansvariga för Putins dåd.

    Dels behöver vi börja säga Palestina, Gaza eller Västbanken om länderna och folket, och sluta säga ”Hamas” om vi inte syftar på partiet och dess ledning. Man behöver inte säga ”Hamas’ hälsomyndighet”, utan det går utmärkt att säga ”Gazas”.

    Dels behöver vi lägga korten rätt när det gäller vad Hamas är skyldiga till. Varken försköna eller fula ner.

    Jag har ofta sagt att jag tycker Hamas har mycket gemensamt med Putin. De blev en gång demokratiskt valda, men har sedan klamrat sig fast. De är korrupta. De förföljer sina motståndare. Mördar, fängslar. Det finns ingen yttrandefrihet, och deras respektive ledare är besatta av att ta tillbaka land de anser tillhör dem. Och de har begått fruktansvärda dåd mot civila i det respektive land de vill ta tillbaka.

    Men Hamas är inte ”värre än ISIS”. ISIS var en religiös, sadistisk kult.

    Och nu kommer den del som många anser vara ”försvar”.

    Hamas drivkraft är inte alls religiös. Ja, de vill ha ett religiöst styre av sitt land, men det gäller ju även Israel och många Trumpsupportrar, för att ta några exempel. De har aldrig trakasserat sin kristna befolkning, som ISIS gjorde.

    Hamas’ drivkraft har alltid varit dels att stoppa blockaden och dels att återta det land mer än hälften av deras äldre generationer ägde och brukade tills de blev brutalt fördrivna 1948. Däri ligger skillnaden mellan dem och Putin. Inga ryssar fördrevs från Ukraina, mig veterligt. Han vill inte ta tillbaka Ukraina för att kunna låta folk återvandra till sina hem, utan för att härska över landet.

    Så jag har inga problem att förstå och sympatisera med de palestinier som anser att Israel ska upphöra att existera. Det är ord jag aldrig trodde att jag skulle skriva. Jag håller inte med, men om en massa vikingaättlingar hade kommit till Sverige, som är mitt hemland sedan årtusenden, och fördrivit mina mor- och farföräldrar till ett koncentrationsläger i Blekinge hade jag också tyckt att det landet inte borde finnas. Att kräva att palestinier ska erkänna ”Israels rätt att existera” är magstarkt. Särskilt som mycket få israeler anser att Palestina har rätt att existera.

    Nu finns Israel. Och vägen framåt är att hjälpa palestinierna till ett liv i frihet utan ockupation, inte genom att ta bort Israel, utan genom att hålla Israel ansvariga för deras brott sedan 70 år, och återupprätta palestiniernas rätt till sin historia och sitt land. Helst hade jag sett en enstatslösning, där både palestinier och israeler lever tillsammans, men den drömmen lär inte bli verklighet på ett bra tag.

    Och när folk i indignation utbrister ”Hamas anser inte att Israel ska existera” och sedan insinuerar att det beror på att de hatar judar är det bara trams. Judehat, för ja, det finns, är en konsekvens, inte en rot.

    Hamas ändrade faktiskt sina styrdokument 2017 till att ha en tvåstatslösning som mål istället för ett utplånat Israel. Det är betydligt bättre än man kan säga om Netanyahus anhang.

    Gazaborna under Hamas’ ledning har faktiskt försökt fredliga sätt att återfå sin frihet. De har demonstrerat, med plakat. Och israeliska snipers mördade dem från muren. Särskilt barn. Så hatet mot Israel är fullt förståeligt.

    Många judar har varit i Gaza. Inte israeler dock, för det förbjuder Israel. De vittnar om enorm omtanke och ett varmt välkomnande.

    Men åter till Hamas.

    Jag fick frågan häromdagen vad jag tror hände sjunde oktober. Och detta är min teori och inget annat.

    Jag tror INTE ledningens order var att mörda så många civila som möjligt. Istället var den ena ordern att ta gisslan som kunde bytas mot fångar – Sinwar hade suttit länge i israeliskt fängelse och hade lovat att göra allt han kunde för att släppa ut så många av sina gamla medfångar som möjligt. Den andra var att attackera baserna, för att lyfta moralen hos det palestinska folket. Visa att de fortfarande kämpade. Däremot tror jag inte de sagt till dem att INTE döda civila heller.

    Det var nog snarare en konsekvens dels av den förvirring som uppstod när det gick så oväntat bra för dem och dels av att många civila Gazabor tog sig ut genom hålen i muren och gick bärsärk. De drevs nog av en kombination av hat mot israeler och av rädsla, är min teori.

    Igen. Jag kan ha fel. Hamas har själva sagt att de beklagar de döda civila, dock.

    Inte heller tror jag på någon order om tortyr eller våldtäkter. Dels är Hamas’ ledning pragmatiska, och sådant tjänade inget syfte, dels hade de inte tid. De trodde åttio procent skulle dö och att IDF skulle komma pronto. Det blev tjugo, och IDF masade sig i många timmar.

    Förekom tortyr? Det beror på vad man lägger i ordet. De var brutala, hänsynslösa och hårdhänta, men alla historier om hur de utstuderat karvade ut ögon och skar av fingrar har visat sig falska.

    Förekom våldtäkter? Det är möjligt, men de är obevisade. Jag vet att många reagerar när jag säger så, men det kommer en artikel från mig på det ämnet snart.

    Hamas mördade 1200 israeler sjunde oktober!

    Låt oss bena i siffrorna.

    Först har vi soldaterna. De var 379. Och det är naturligtvis tragiskt när människor, i huvudsak unga, dör. Men ska vi räkna deras död som terrordåd är även varenda död palestinsk krigare ett terrordåd. Så fungerar inte internationell rätt.

    Du kan tycka att det inte var krig den dagen. Pja. Dels säger många att ”Hamas startade kriget 7 oktober”, så då var det ju det. Och dels har ett ockuperat folk rätt att döda soldater från sin ockupationsmakt. Faktiskt.

    Vad jag är ute efter är dubbelmoralen i meningarna ”Hamas dödade 1200 israeler i det värsta terrordådet yadayada” och sedan kalla dödandet av palestinier för ”Israel har rätt att försvara sig”.

    Sedan har vi de civila.

    736 israeler och 79 utländska gästarbetare dog. Naturligtvis var gästarbetarnas död lika fruktansvärd som israelernas, men varför kallas de ”israeler”? Nåja.

    Av de 736 döda israelerna dödades en del av IDF. Detta är helt bevisat, men ändå blir många superarga när man säger det.

    Dels genom det så kallade hannibaldirektivet där IDF dödade dem som tagits som gisslan, och dels genom väldigt klantig moteld.

    Så där har vi det.

    Försvaret av Hamas.

    Allt dödande av civila är oacceptabelt. Men låt oss använda korrekta siffror.

    Jag vill två ting.

    Dels att vi slutar säga ”Hamas” när vi menar Gaza, Palestina eller det palestinska folket. Det är dehumaniserande. Dels att vi hjälps åt att korrigera inkorrekta beskrivningar av vad de är skyldiga till. Det räcker gott med vad de faktiskt är ansvariga för.

    Fler inlägg: Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Tulsis Obamagate

    Så egentligen borde ingen behöva möta det nya tramset med Obama som förrädare, men det letar sig in här och där, och som någon som följde detta ganska slaviskt när det begav sig gör jag här ett försök att förenkla denna långa och röriga historia till något begripligt, för att svara på frågan: Vad är det Trump och Tulsi Gabbard påstår sig ha hittat?

    Först: Tulsi Gabbard är en rätt konstig filur. Från början demokratisk kongressledamot från Hawaii, ställde upp i demokraternas primärval 2016 och förlorade mot Hillary Clinton, som för övrigt kallade henne ”Russian asset”. Sedan dess har hon gått all in och blivit MAGA, med en touch av konspirationsteoretiker. Hon poddade ett tag med Tucker ”testicle tanning” Carlson.

    Så med tanke på det där med ”Russian asset” är det många som kände stort obehag när Trump utsedde henne till Director of National Intelligence.

    För ett par månader sedan sa hon att Iran inte var på väg att bygga en bomb, och när Trump sedan så att säga bombade bomben och hennes ord vändes mot honom blev han apsur på henne. Och hon har varit i onåd sedan dess. Tills nu.

    Så vad vi har är en konspirationsteoretisk Tulsi vars chef inte pratar med henne och en Trumpalumpa som desperat försöker få medierna att glömma att han varit bästis med en megapeddo. Det är bakgrunden.

    För ett par veckor sedan går hon då ut och deklarerar att hon i någon sorts byrålåda hittat bevis för att Obama, Trumps och MAGAs favorithatobjekt, begått högförräderi genom att i december 2016 beordra CIA att ljuga om att Trump kollaborerade med Ryssland för att vinna valet. Och plötsligt blir allt bra igen. Trump tycker om henne. Maga älskar henne. Det hålls presskonferenser och intervjuer och hon visar ett konstigt diagram komplett med bild på Obama och pilar och bös. Och deklarerar att hon gjort en ”referral”, på svenska tror jag man säger ”hänvisning”, till FBI om att arrestera honom. Jepp.

    Så jag har försökt begripa vad det är hon menar vara ”treason”, och det är inte lätt.

    Låt oss gå tillbaka till 2016 och titta på vad som var känt innan detta. Kortfattat, ur mitt minne:

    Under våren/sommaren 2016 förekom täta kontakter mellan Trumpkampanjen och människor associerade med den och Ryssland. Detta upptäckte CIA, och eftersom det var val på gång och känsligt läge informerades Obama.

    De som var närvarande vid de möten som hölls med honom har vittnat om att han var väldigt noga med att göra allt by the book. De startade en utredning. Notera nu att han visste om detta innan valet. Han läckte ingenting.

    Tänk för ett ögonblick om det varit Trump. Hur snabb hade han varit att twittra att motståndarsidans kandidat var under polisutredning? Presidenten har faktiskt formell rätt att avklassificera vad som helst. Han hade inte gjort något fel om han gjort det. Men han vägrade. #integritet

    Om jag minns rätt informerade han även Hillary, som, om jag minns rätt, försökte övertala honom att gå ut med det, men fick nej. #integritet Fatta vad det måste ha kliat i fingrarna på henne. Alla pratade om hennes email-utredning och hur hon inte kunde anförtros med något hemligt vid den tiden.

    Så i december, och nu hade Obama ju bara någon månad kvar, hölls ett möte där CIA sa att de inte hittat belägg för att Trump själv samarbetade med Ryssland. Och i det mötet gav han order om att de skulle sammanställa allt de olika enheterna hade innan han avgick så att de kunde lämna över detta till Trumps blivande Department of Justice.

    Vad som hände sedan vet vi. Trump tillträdde, FBI utredde, Trump sparkade de båda James:arna Comey (FBI), och Clapper (CIA), för övrigt samma roll som Gabbard har idag, och då startade Mueller-utredningen, tillsatt av Trumps Justice Department, han utredde i ett par år, och kom fram till, och detta är viktigt:

    1. Det fanns massor av kontakter mellan trumpnissar och Ryssland.
    2. Ryssland försökte få Trump vald genom sociala medier, vilket är olagligt, och genom diverse hacking. En rad människor runt Trump dömdes (och benådades), och diverse ryssar åtalades, men de fick inte fatt på dem.
    3. Det gick inte att belägga att Trump visste om detta.

    Och just punkt 3 är kanske viktigast. Trump hävdar att det är bevisat att allt var ett hoax. Men utredningen sa bara att de inte kunde avgöra detta. Ser ni skillnaden? Vi kommer tillbaka till den.

    Och sedan tillsattes Durham, av Trumps Justice Department. Han skulle nu göra den omvända utredningen och ta reda på om det begåtts brott när utredningen startade. Han höll på i flera år, och notera nu att Biden inte gjorde något försök att stoppa honom trots att detta spillde över på hans mandatperiod. Efter att ha spenderat flera miljoner dollar på sin utredning hittade han om jag minns rätt två smärre fel som begåtts av tjänstemän. Detta var ett enormt antiklimax för MAGA som skrikit ”where’s Durham” i åratal. Han var ju den som skulle avslöja både Obama och the deep state.

    Så med tanke på hur extremt rådbråkat allt material CIA hade var kan man ju tänka sig vidden av dumhet hos alla dem som tror att Gabbard bara kan valsa in på CIA, rota lite och plötsligt hitta helt nya bevis för högförräderi. Särskilt som nästan allt som hade med ”the Russia Russia Russia hoax” ägde rum efter att Trump tillträtt.

    Vi behöver gå tillbaka till det där mötet i december 2016 och Obamas order att alla CIAs enheter skulle samla ihop allt material de hade innan han avgick.

    Vad Gabbard nu säger är att han visste att de sagt att det inte fanns någon koppling till Trump.

    Vad de som var med säger är att de inte hittat belägg för att det fanns någon koppling till Trump och att de ville att någon skulle utreda vidare.

    Notera skillnaden.

    Vad Gabbard vidare påstår är att han beordrat dem att ljuga. Mmm. Obama sa typ ”jag hör att ni har bevisat att Trump inte samarbetar med Ryssland, men jag kräver nu att ni tar fram material som visar att det ändå var så som jag kan överlämna till Trumps nya administration”.

    Det är det de kallar för en ”coup”.

    Hon har självklart inte uppvisat några belägg för detta, och det är så korkat så det borde falla på sin egen orimlighet. Varför skulle han, som hade så mycket integritet att han vägrade släppa detta före valet, och som var på väg ut genom dörren, ge en sådan order, och om han gjort det, varför hittade inte Durham detta vid sin finkamning?

    Det ska till en extraordinär brist på sunt förnuft för att gå på detta, imo. Men det hindrar inte hela magaträsket från att gapa om att nu kommer Obama att hamna i finkan när som helst.

    Och Trump postar ett AI-klipp där Obama arresteras, förnedras och hamnar bakom galler, medan han själv sitter bredvid och hånflinar.

    Det är liksom nivån.

    Följ diskussionen på Facebook:

  • ”Det är judarnas land”

    Så detta är ett inlägg jag undvikit att skriva.

    Det handlar om argumentet att fördrivningen av palestinierna från deras hem från november 1947 och framåt var legitim eftersom ”det är judarnas land”.

    Jag tycker egentligen det argumentet faller på sin inneboende dumhet. Ingen annan kommer undan med att säga att ”mina förfäder bodde här för tvåtusen år sedan, så därför har jag rätt att slänga ut dig ur ditt hus där dina förfäder bott så länge någon kan minnas”.

    Det finns många andra länder, i synnerhet i Mellanöstern där tre kontinenter möts och vår civilisation grundades, där olika folk bott i omgångar. Anledningen till det väldigt speciella undantaget för just judar är ju att kristendomen helt bygger på deras historia. Vi i Väst har växt upp med uttåget ur Egypten och alla andra delar, mytiska eller sanna, ur Israels historia, och tycker det mejkar sense att de ska kunna bo där idag. Jag själv innan jag började tänka efter är inget undantag. Hade det varit en annan grupp människor som krävt att ett lands befolkning hade flyttat och de hade fått överta deras hem baserat på gener hade vi aldrig köpt det.

    Men om vi nu låtsas att argumentet är legitimt skulle det innebära att varje människa som kan bevisa att dens förfäder i viss utsträckning bodde på ett område har rätt att slänga ut de nu boende därifrån.

    Och det i sin tur väcker frågan: Har de judar som nu flyttar till Israel och automatiskt blir medborgare där bevisat detta?

    De arabiska palestinska araberna är också ättlingar till de judar som bodde i landet, och till Kaananiter, som bodde där för fyratusen år sedan. Romarna utvisade nämligen långt ifrån alla. Många bodde kvar och tros ha konverterat till islam eller kristendom efter det. Fyrahundra år senare var judendom fortfarande majoritetsreligion.

    Det är klart att de inte är ”renrasiga”. De har gift sig eller åtminstone fått barn med araber och säkert även andra.

    Men det finns inget som säger att de judar som levat i tvåtusen år i andra länder är det heller. Även om judar i Europa och arabländerna i stor utsträckning gifte sig med varandra har det under årtusendena funnits gott om undantag.

    Så ingen vet egentligen vem som är mest släkt med de judar bibeln berättar om. Palestinierna eller dagens israeler. Och det gör att även för den som är besatt av att den historiska urbefolkningen är den som ska leva där funkar inte det argumentet.

    Som sagt. Det är lite plågsamt att skriva detta. Gillar inte alls att diskutera ”rasrenhet”.

    Men som min favorit Ilan Pappé sa: Om människor vill känna att de stammar från någon tycker jag man ska låta dem hållas, så länge de inte använder den känslan till att mörda och fördriva andra människor från deras hem.

    Fler inlägg: Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Varför tackade så många palestinier nej till israeliskt medborgarskap?

    ”Israelerna gav palestinierna möjlighet att bli medborgare, men bara en liten del tackade ja, för resten ville fortsätta kriga.”

    Igår förstod jag varför detta är en myt. Om du inte orkar läsa hela inlägget, scrolla till sista tredjedelen. Eller lyssna på Ilan Pappé längst ner.

    Jag har ju hört och läst detta påstående massor med gånger. Och det mejkar förstås inte sense, rent logiskt. Men det är en del av ett narrativ, där Israel gång på gång givit palestinierna en olive branch, och eftersom de är så hatiska och ociviliserade och drivna av antisemitism har de föredragit att låta sina familjer dö.

    Well. I have done my own research, och min världsbild har vänts uppochner på. Lite av en tillfällighet. Jag började för ett par veckor sedan lyssna på judiska, i huvudsak israeliska, experter som har en alternativ vy. För vem är mer saklig än de? De har svikit sitt land och förlorat vänner, kollegor, familj, ofta jobb, bara för att föra fram en version de inte tjänar på. Det betyder förstås inte att de oundvikligen har rätt. Jag har exvis sett många före detta muslimer prata om ”sanningen om islam”, men skrapar man lite på ytan är det sanningen om deras personliga upplevelse och hat de sprider, så nej. Man har inte automatiskt rätt för att man är kritisk mot en grupp man lämnat. Men man är värd att lyssnas på. Och det har jag gjort. Många timmar, senaste veckorna.

    Ilan Pappé är min favorit. Professor i historia. Mild, hyperintellektuell, filosofisk och superinsatt. Dessutom förvånansvärt rolig att lyssna på.

    Och igår snubblade jag över ett omskakande klipp, där han berättar om sin resa som landande i debunkande av myten ovan.

    Han började som ett typiskt israeliskt barn, född 1954 i Haifa. Han var patriot och gjorde militärtjänst och deltog i striderna vid Golan Heights.

    Tidigt 70-tal var han kandidatstudent (BA) vid The Hebrew University. Läste Middle Eastern history, Under tredje året blev han konfunderad över hur historia undervisades i Israel, på alla nivåer.

    Å ena sidan var Israel ”an empty place”. Men när man kom till 1948 fick man höra att palestinierna lämnade Israel frivilligt.

    Och han frågade sin lärare: ”om dessa människor lämnade landet, vilka var de, om landet var tomt”, Han fick svaret att han var en ”trouble maker” och borde välja en annan karriär.

    Han flyttade till Oxford för sin PhD, därför att han ville titta på båda sidorna av argumentet, och fick rådet att titta på den brittiska sidan, eftersom båda hatade britterna. Så han åkte dit för att studera ”British policy”.

    Han valde 1948, på grund av den gigantiska skillnaden i israelisk och palestinsk version. Han valde en supervisor som var libanes och hade vittnat ”on behalf of the Palestinians in the Anglo-American committee of 1948”. Han blev varnad. ”Detta kommer att förändra dig för alltid.”

    Dokument avklassificerades efter 30 år, och året var 1980, så det fanns en batch från 1948 som var rätt färsk och ostuderad att gå igenom.

    Intervjun är över en timme plus frågestund. Den är väl värd att se, eftersom han ger detaljer och exempel och filosoferar och väcker tankar och nya insikter.

    Men jag nöjer mig här med att svara på min inledande fråga:

    Varför är det en myt att palestinierna tackade nej till medborgarskap och ”valde att bli terrorister istället”?

    Det handlar om en tid på några månader efter att FN fattat beslut om uppdelningen mellan Israel och Palestina 29 november 1947 och innan beslutet vann så att säga laga kraft i april 1948, och Israel skulle komma att skapas i maj, och alla som bodde på området, som var helt oproportionerligt stort jämfört med Palestina i förhållande till befolkning – detta var ju innan de flesta judar från övriga Mellanöstern hade anlänt – skulle ges medborgarskap. Eftersom judarna ville skapa en demokrati blev det helt nödvändigt att araberna var i minoritet.

    Tiden mellan mars och maj 1948, alltså innan arabländerna anföll Israel, ägnades åt en febril ”ethnic cleansing” av palestinier från det område som var på väg att bli Israel. Araber fördrevs och mördades en masse. 500 byar och städer utplånades.

    Det var detta som var den stora insikten. Arabländerna anföll inte Israel för att de hatade judar, utan för att palestinska flyktingar kom till deras länder i stora mängder. De hade inte ens lust, men det fanns ett internt tryck från deras folk.

    Det han hittade i arkiven var bevis för detta.

    Så ja, många lämnade hem de bott i sedan generationer, kanske årtusenden för att slippa dö. Inte det minsta frivilligt.

    Detta var planerat av The Zionist Movement sedan länge. ”They wanted as much of Palestine as possible with as few Palestinians as possible in it.”

    Varför agerade inte Västvärlden? Två skäl. Dels var inte omfattningen känd. Inte olikt holocaust, som också var en chock för omvärlden vid den tiden. Och dels ville man på grund av holocaust inte anklaga detta folk, som både Europa och Nordamerika nu till slut kände enorm – och självklart befogad – skam och empati för, för samma sak som de själva utsatts för.

    Fördrivning av och massmord på familjer baserat på deras etnicitet och religion.

    Se hela klippet nedan, eller gå direkt till 28:30.

    Fler inlägg: Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

  • Arabiska judar

    Sveriges muslimhatare älskar att använda muslimers behandling av judar som slagträ. Två påståenden återkommer hela tiden:

    1. Muslimer vill egentligen döda alla kristna och judar. Många menar att det står i koranen att de ska göra det.

    2. Muslimerna har på grund av antisemitism fördrivit nästan alla judar från arabländerna.

    Avi Shlaim kallar sig själv ”Arab Jew”. Han föddes i Bagdad 1945, och 1950 tvingades han och hans föräldrar flytta till Israel. Han är idag professor i historia och lever i UK.

    Judar fanns i Irak i 2½ tusen år. När han föddes var nästan halva Bagdads befolkning judisk. De var en tid så många som en miljon. Idag är de enligt Wikipedia fyra. Alltså fyra personer. Hur gick det till?

    Det jag nu återger är Shlaims ord, inte mina åsikter:

    I arabvärlden fanns ingen antisemitism. Det är ett medeltida, kristet, europeiskt påfund, som hänger ihop med att kyrkan ansåg att judarna mördat Jesus. Men efter första världskriget, när The Zionist Movement började ta form (1917) och Hitler publicerade Mein Kampf, letade sig antisemitisk litteratur och därmed tankar till Mellanöstern. ”Den fanns inte där. Den var tvungen översättas till arabiska.”

    Shlaims föräldrar levde gott. De hade många muslimska och kristna vänner, och var helt integrerade. De var rika med många tjänare. Kung Faisal I var mån om att judar skulle leva väl i landet, och hade tidigare besökt hans mors franska flickskola med landets främsta rabbin.

    Men under trettiotalet eskalerade den importerade antisemitismen och nationalismen, och så kom nakba och 1948, när arabländerna förklarade krig mot Israel, och Irak led ett pinsamt nederlag. Och nu blev tongångarna att eftersom judarna slänger ut palestinierna ska vi slänga ut er. Efter 2½ tusen år av fredligt samexisterande.

    Det var efter detta som hans föräldrar inte längre kände sig trygga. De bestämde sig för att, via Operation Ezra and Nehemiah som flög judar från Irak till Israel, lämna landet. De fick ha med sig en resväska och en mycket liten summa kontanter. Hans farmor och mormor följde med.

    Var de tvingade? Nej. Det var ett ”erbjudande” från både Israel och Irak. De blev av med sitt irakiska medborgarskap, fick ett tillfälligt visum för att kunna lämna landet och fick sedan israeliskt medborgarskap när de kom till Israel.

    De ville absolut inte. Men fem bomber sprängdes i judiska egendomar. Detta, tillsammans med att de styrande hotade med åtgärder, fick 125 000 judar att flytta till Israel, och bara tiotusen blev kvar.

    Det fanns ett obekräftat rykte att Mossad låg bakom bomberna. Oavsett om det var sant eller ej trodde de irakiska judarna överlag på det, och det ökade förstås deras avsmak för sitt nya hemland.

    Shlaim anser sig idag ha belägg för att det faktiskt var sant. Mossad sprängde husen för att skynda på judarnas exodus. De såg visserligen ner på dem, men behövde bli fler.

    När de anlände till Israel blev de besprutade med DDT, och placerade i läger under mycket torftiga förhållanden. De serverades mat som för dem var konstig. De europeiska judarna behandlade dem föraktfullt. Hans far, som var 25 år äldre än hans mor, pratade bara arabiska, och fick aldrig något jobb. Äktenskapet sprack till slut.

    Hans mor, farmor och mormor slutade aldrig längta tillbaka till Bagdad, som de kallade ”paradiset”. Får mig att tänka på Kristina från Duvemåla.

    Och trots att han bara var fem när han övergick från att vara irakier till att vara israel anser han sig fortfarande vara irakier i hjärtat. Hans memoar heter ”Three worlds”. Irak, Israel, Storbritannien.

    Han menar att skolan han gick i när han växte upp indoktrinerade honom med fördelarna med ”the Zionist movement”, och att holocaust använts som ursäkt för allt Israel gjort mot palestinierna.

    Han är lika stolt över sitt arabiska ursprung som sitt judiska. De fyra kärnvärderingarna (core values) inom judendomen är altruism, sanning, rättvisa och fred, och han menar att Israel nu bryter mot alla dessa genom sitt svar på 7 oktober.

    ”As a Jew, I feel deeply ashamed and angry about what Israel is doing.”

    ”They speak in the name of Jews. But they have nothing in common with me.”

    Jag visste sedan tidigare att judar i dagens Spanien behandlades bättre under morerna än under kristna kungar (de fördrevs till slut från landet), men jag kände inte till att det gällde generellt i arabvärlden.

    Min slutsats: Medan den kristna antisemitismen är nedärvd är den muslimska nästan helt kopplad till Israels agerande. Troper som ”styr världen”, gnidenhet, äter barn med mera finns bara hos oss. Vi har ägnat tusen år åt att bygga dessa myter. De genomsyrar vår litteratur. Vår antisemitism är så mycket vidrigare, eftersom den är dehumaniserande och kopplad till en bild av ”juden” som en ond och farlig person.

    Muslimsk antisemitism är inte ens hundra år gammal, och kan överbryggas genom att förklara att judar som individer inte är ansvariga för vad Israel gör och gjort. De judar som engagerat sig för Palestina har aldrig upplevt något obehag, vad jag hittat. Araber och judar är kusiner genom Abraham. Alla är egentligen semiter. Hatet sitter inte ihop med något annat än sakfrågan. Det är inte alls personligt.

    Kom ihåg det nästa gång någon påstår att Islam oundvikligen innebär judehat.

    Det är inte deras utan vår religion som historiskt fört med sig judehat.

    Fler inlägg: Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook:

  • Uppehållstillstånd för antisemiter

    Högerextrema Bulletin säger sig ha frågat socialminister Jakob Forssmed om huruvida det är tänkbart, och enligt dem svarade han ja. Har inte hittat detta någon annanstans, så jag skriver detta med en brasklapp.

    Om regeringen vill dra in uppehållstillstånd för dem som uttrycker antisemitism ska det förstås ske genom att lagföra dem för hets mot folkgrupp, och sedan yrka på utvisning vid fällande dom. Jag är själv sedan länge för att sänka ribban för utvisningar.

    Att som nu verkar föreslås utvisa den som INTE är dömd är helt rättsvidrigt och helt oacceptabelt. Det luktar trumpfascism. Om man inte kan döma personen betyder det förstås att bevis för brott saknas.

    Jag la inte min röst på M för den här sortens avsteg från alla de rättsprinciper vi byggt vårt land på. M ska vara partiet FÖR lag och ordning.

    Godtycke ska inte styra juridiska beslut.

    För om vi börjar så här, vad hindrar en kommande S-regering från att dra in uppehållstillstånd för dem som stödjer SD? Det är ett före detta nazistiskt parti. Eller för dem som stödjer Israel? Eller för Sveriges alla invandrade muslimhatare. Vem ska underhålla listan med vad som får eller inte får framföras?

    Det är sedan 1948 olagligt att uttrycka antisemitism. Men man ska gå rätt väg.

    Due process.

    Bevisa brott, döm, utvisa.

    Fler inlägg: Israel–Palestina-konflikten efter den 7 oktober 2023

    Följ diskussionen på Facebook: