Från Hebron till delningen

Historiskt fotografi från Hebron 1929.

Ett kritiskt argument för varför Israel behövde skapas på palestinsk mark är pogromerna på judar i området, och då i synnerhet massakern i Hebron 1929. Netanyahu med flera fokuserar enormt på just den händelsen, som absolut var fruktansvärd. Närmare sjuttio judar mördades i ett upplopp som i grunden handlade om ett missförstånd.

Syftet med att älta massakern i Hebron är förstås att få palestinier att framstå som rasistiska barbarer. För att förstå varför jag anser att just denna händelse är irrelevant IDAG behöver vi rådda lite i hur Palestina såg ut under Mandatory Palestine.

Palestina var ockuperat av britterna. De ville förstås liksom alla ockuperade folk bli fria. I den frihetskampen valde många sionister att kämpa på britternas sida. Det var taktiskt rätt av dem – de hoppades att britterna en dag skulle ”ge” dem landet. Helst hela.

Notera att jag skriver ”sionister” och inte ”judar”, för långtifrån alla judar – särskilt de som levat där länge – var sionister. En hel del var helt nöjda med att kalla sig palestinier och leva sida vid sida med muslimska och kristna palestinier. Dem är det särskilt synd om.

Men det var självklart känt bland palestinierna oavsett religion att en stor grupp nyinvandrade judar avsåg ta deras land ifrån dem, och att det var anledningen till att dessa samarbetade med deras ockupationsmakt. Och det i sin tur ledde förstås till en groende aversion mot samtliga judar – inte bara sionisterna. Orättvist, javisst. Men inte olikt situationen i Sverige idag, där många menar att muslimer vill ta över Sverige. Skillnaden i Palestina under mandattiden var ju att palestinierna faktiskt hade rätt. Sionisterna VAR till skillnad från svenska invandrare faktiskt ute efter att mörda och fördriva dem.

Hebron brukar tas upp som det ursprungliga terrordådet. De som är emot ett fritt Palestina har en lista över ”terrordåd” begångna av palestinier.

De har förstås noll ”terrordåd” begångna av sionister/israeler med på den listan. Och vi vet varför. Det är inte terror när muslimer dödas av ickemuslimer. Inte ens när illegala bosättare mördar random palestinier används det ordet. Det är ”bosättarvåld” och inte ”terrorism”. See what I did there?

Den stora skillnaden mellan palestiniernas dödande av civila judar och sionisternas etniska rensning av palestinier var att de förstnämnda saknade ledning och plan. Det handlade i huvudsak om upprörda folkmassor eller små enklaver som ibland kände ett reellt hot och ibland var felinformerade, som i Hebron-massakern och i Jaffa-upploppen 1936, och agerade därefter. Och det var rätt strategiskt korkat, för det fick omvärlden att hålla med om att det judiska folket behövde ett eget land. Men min poäng är att det inte var ”det palestinska folket” som begick dåden, utan enstaka palestinier. Och det fanns också många icke-judiska palestinier som värnade om sina judiska grannar. Som gömde dem och som lät dem få bo i deras hem.

När sionisterna däremot gick från by till by och mördade och fördrev palestinier var britterna på väg bort. Få vittnen fanns. Och britterna hade ingen lust att bråka med dem. Morden och fördrivningen var planerade. Inte organisk.

Fotograferad boksida med ett avsnitt om Plan Dalet ur Ilan Pappés The Ethnic Cleansing of Palestine.
Ilan Pappé, The Ethnic Cleansing of Palestine.

Ingen vet förstås om Palestina hade kunnat bli ett tryggt land för judar om inte FN beslutat om delningen 1947. Vid det laget var redan hatet mellan folkgrupperna etablerat.

Men felet var inte delningen i sig, utan hur den genomfördes. Naturligtvis skulle inte État juif ha ritats över områden där nästan hälften av alla boende var muslimer och kristna. Och naturligtvis skulle inte FN och britterna, som visste att sionisterna var beväpnade till tänderna, ha lämnat landet utan att säkerställa att icke-judiska palestinier hade rätt att leva kvar i sina hem.

Det är det felet som behöver rättas till. De mördades historia behöver berättas, och de palestinier som fördrevs behöver få sina hem tillbaka, alternativt kompenseras om de rivits. Marken tillhör dem. Och självklart ska alla israeler lämna Palestina omgående.

Vi kan inte rädda de mördade judarna i Hebron eller Jaffa och inte heller de mördade palestinierna i Deir Yassin och Tantura.

Men vi kan ändra det fel FN begick 1947 och återbörda stulen mark och egendom till barn och barnbarn till dem som fördrevs för att de hade fel religion.

Fler artiklar:

Israel-Palestina · Samhällsdebatt


Följ diskussionen på Facebook:







Lämna ett svar