Anti-Defamation League, ADL, har länge stått för ”urdefinitionen” av antisemitism. Eftersom jag skrivit om rasism i så många år har jag ofta hänvisat till dem. Citerat dem. Lärt mig av dem.
Men sedan en tid tillbaka har jag gjort helt slut med dem.
De grundades så tidigt som 1913, alltså före första världskriget, och har länge haft som mål att stå upp mot all rasism.
Och visst har de alltid varit pro-Israel, och pigga på att ta med kritik av landet Israel i antisemitism-definitionen, men de har tidigare stannat vid att man fick kritisera Israel så länge man inte ansåg att staten Israel skulle upphöra att existera. Just den delen har alltid skavt för mig, för eftersom antisemitism är en sorts rasism anser jag att dess definition ska vara helt ren från politiska åsikter. Men jag tyckte de hade bra material i övrigt, så jag lät det passera.
Men 2022 deklarerade CEO Jonathan Greenblatt för första gången rakt ut att antisionism är antisemitism, och det är vad som styr deras arbete idag.
Och efter 7 oktober 2023 har de knölat in mycket mer antisionism i antisemitism-definitionen, för att kunna attackera Palestinarörelsen. ”From the river to the sea”, t ex.
Jag har ju skrivit om rasism och främlingsfientlighet sedan 2009, och det gör mig konsekvent förbannad när rasismkort dras för att tysta fullt legitima diskussioner. Jag har haft samma åsikt när många framförallt till vänster kallat alla ändringar i migrationslagstiftningen för rasistiska, och jag menar att många av de retoriska överdrifterna runt 2010 var anledningen till att folk slutade ta verklig rasism på allvar. Om vi är överens om att rasism inklusive antisemitism är allvarliga företeelser ska vi inte tunna ut begreppen genom att kleta dem på fullt legitima åsikter bara för att vi inte delar dem.
När Zohran Mamdani fick frågan om huruvida han ”recognizes Israel as a Jewish state” under sin valkampanj för att bli borgmästare i New York svarade han:
I’ve said time and again that I recognize Israel’s right to exist, but I would not recognize any state’s right to exist with a system of hierarchy on the basis of race or religion.
Det är precis vad jag också alltid svarar. Ingen religiös eller etnisk grupp borde vara garanterad ett eget land.
Under förra borgmästaren Eric Adams hade ADL lyckats klämma in en antisemitismdefinition i stadens styrdokument, som förbjöd kritik av Israel, vilket förstås Mamdani inte förlängde när han tillträdde.
Detta, kombinerat med att han kallat kriget i Gaza för folkmord, har fått Greenblatt att anklaga honom för antisemitism, och installera en ”Mamdani monitor”, vilket gjort den tredjedel av NYs judar som röstade på honom rasande.
Jag vet inte om ADLs förfall, som jag vill kalla det, beror på Greenblatt som individ eller om det är hela rörelsen, men här är en lista över vad han åstadkommit:
utvidgning av antisemitismbegreppet till att omfatta kritik av Israel
uttryckt hat mot palestinier
uppblåst statistik av antisemitiska incidenter – 360 procent – genom att ta med propalestinska protester
polare med högerextrema som Musk, medan han hetsar mot svarta och homosexuella
jämförelse av palestinasjalar med svastikor
Det tog många år att bygga upp ett medvetande i USA och världen om det judiska folkets lidande, och att förklara hur tusenåriga stereotyper skapat hat och utanförskap.
Det är plågsamt att se detta arbete korrumperas och missbrukas för att hindra engagerade människor att ta ställning mot etnisk rensning och folkmord.
Medier världen över har tagit upp historien om de tre israeliska kvinnorna, varav en förintelseöverlevare, som tillsammans med en spanjorska besökte Reina Sofia för att titta på Guernica. De hade ”judiska symboler” på sig, och antisemiter kallade dem därför ”barnamördare”, och då bad vakterna dem att lämna lokalen istället för att försvara dem.
De var alltså tvungna lämna museet grund av deras ”judiska identiet”.
Det låter ju fruktansvärt. Så jag rotade lite.
En av dem var insvept i en fullskalig israelisk flagga.
Och de fick visst stanna kvar, men de var tvungna sluta gå omkring med flaggan. Om det kan man tycka vad man vill – förmodligen såg museichefen det som en sorts politisk manifestation – men det är förstås trams att kalla en fullskalig israelisk flagga för ”judisk symbol”. Ja, det finns en judisk symbol på flaggan, men det är ju inte den som upprör.
Det är ju uppenbart att syftet med besöket inte var att se Guernica, utan att provocera fram just den reaktion de fick.
Och det är fine. Men stå då för det.
Varje gång medier skriker ”antisemitism” åt Israelkritik förstörs empatin med verklig antisemitism. Den som faktiskt sitter ihop med den judiska identiteten.
Jag har aldrig röstat på Kristdemokraterna, men flera mig närstående har gjort det. Ibland för att de tyckte de var bäst, ibland i form av stödröstning. Känner även många kristdemokrater. Underbara människor. Och jag gillade Alf Svensson massor. Höll inte alls alltid med honom, men han var en sorts ”hedersman”, som gubben Noak. Empatisk och engagerad.
Inte heller är jag längre formellt kristen. Jag tror på Gud, men jag tror inte att Jesus var hans son. Jag tror inte heller att Gud är en han, utan snarare en hen. Mmm. Min religion är numera min egen.
Men jag var upp i trettioårsåldern en väldigt troende kristen, och jag uppskattar religiösa av alla sorter för deras omtänksamhet och vilja att leva ett rättrådigt liv.
Deras mål är uppenbarligen att trakassera och sabotera för Sveriges muslimer. Deras rasism mot denna folkgrupp är gränslös. Hätsk. Hånfull. Deras politiska makt ska användas till att så långt möjligt förstöra för varenda en. Ingen pretens av att försöka hitta gemensamma nämnare mellan de abrahamitiska religionerna och bygga på dem.
De skriker ”antisemitism” åt alla som värnar om det palestinska folket, och de vill lagstadga om att det ska vara förbjudet att kritisera Israel – ett land som illegalt ockuperar ett annat sedan årtionden, med apartheid på Västbanken och som, även om man inte vill kalla det folkmord, åtminstone begått vidriga krigsbrott, och som sätter barn i fängelse utan dom och torterar dem.
Jag var faktiskt ett par gånger själv nära att stödrösta på KD.
Nu står partiet för en rasism som nästan överträffar SDs.
Jag är inte vänster. Jag är i allt väsentligt mittfåremoderat.
Men jag börjar känna mig som Never-Trumpers. Oerhört besviken och desillusionerad.
Hur kunde detta hända med den höger jag alltid tillhört? Hur kunde den tas över av människor med så vidrig moralisk kompass?
Tove Lifvendahl, vars ledare jag brukar uppskatta, skriver idag att polisen måste ändra sig när det gäller demonstrationerna för Gaza.
Hon är förstås mer påläst än Måwe, vars tweet jag kommenterade för en vecka sedan, där denna fick det att låta som om Palestinademonstrationerna liksom med flit var förlagda så att de trakasserar synagogsbesökare i Stockholm. Tove konstaterar istället att arrangörerna inte hade något inflytande över rutten, utan att polisen helt bestämt detta.
Case closed, tycker jag. Om de inte valt vägen finns naturligtvis heller inte något antisemitiskt motiv. Ingen vilja att störa eller förstöra för judar när de utövar sin religion.
Men nej. Under rubriken ”Nu måste polisen tänka om” listar hon varför denna rutt är oacceptabel.
Dels menar hon att det kommer att störa judar på sabbaten. Men de gudstjänsterna äger rum på förmiddagen, och tågen kommer att passera vid tretiden på eftermiddagarna på Hamngatan, två kvarter, alltså trehundra meter, från synagogan. Och nu vet jag inte hur långsamt de går, men det kan inte handla om många minuter de är där. Det är alltså inte så att en eventuell eftermiddagsbesökare måste tränga sig förbi demonstranterna för att ta sig till synagogan. Men tydligen menar Tove att blotta risken att de råkar se dem när de är på väg dit är oacceptabel.
Hon fortsätter med att konstatera att ”Palestinademonstrationer i Sverige liksom i hela västvärlden regelbundet används till såväl öppna terrorhyllningar som antisemitiska uttryck”.
Är det sant?
Det beror på hur man ser på det.
Det har förekommit – enstaka Hamasflaggor, även om arrangörerna säger nej – ”from the river to the sea” – slagord som även Netanyahu använder sig av – uttryck för hat mot Israel, såsom ”krossa sionismen” och ”småbarnsslaktare”
Det finns vittnesmål om att judehat någon enstaka gång skanderats på arabiska, vilket förstås skulle falla i den kategorin, men såvitt jag vet är dessa obekräftade.
Och jag vill förstås inte att någon människa ska känna sig illa till mods på grund av sin religion eller sitt ursprung, men det är en sådan absurd obalans mellan vad man förväntas bli skyddad från.
Hur känner sig palestinier när de ser Israels flagga? Har de rätt att slippa se symbolen för det land som illegalt ockuperat deras i årtionden?
Hur känner sig muslimer när de blir spottade på för att de bär hijab?
Och ja, det finns en hotbild mot synagogor, och det finns också en enligt SÄPO större hotbild mot moskéer, men de nämns aldrig. Istället sitter mängder av pyshatande svenskar och hetsar mot deras existens utan någon krönika i SvD. Jag har aldrig sett någon enda individ ifrågasätta varför vi har synagogor i Sverige, men hatet mot moskéer drivs av politiker som sitter i regeringen tillsammans med det parti jag röstade på. För övrigt samma parti som vill lagstadga om förbud mot kritik mot landet Israel.
Vår palestinska och muslimska befolkning måste ha exakt samma rättigheter och skyldigheter som vår judiska. Varken mer eller mindre. Hur är det inte självklart?
Till slut vill jag påminna om Alexandra Esser, se bild. Hon och en grupp andra svenska judar demonstrerade utanför Judiskt kulturcenter där föreningen bjudit in en IDF-soldat och misstänkt krigsförbrytare, och de utsattes för massor av hat.
Flera ministrar från det parti jag röstade på anklagade dem för att vilja ”skapa skräck och rädsla hos barn som bor i Sverige vars familjer i generationer blivit förföljda”, de kallades antisemiter och ”odjur”.
Vilket visar att när du som jude står upp för det palestinska folket upphör din rätt att leva tryggt och avskärmad från hat i detta land.
Jag läste detta och tyckte det var lite konstigt att de förlägger en demonstration ”ett stenkast” från Stockholms synagoga.
I själva verket är det en marsch från Odenplan till Raoul Wallenbergs torg, och ja, den passerar Hamngatan som är två kvarter från synagogan – det blir liksom så när synagogan ligger precis mitt i Stockholm – så en väldigt bra stenkastare kan teoretiskt nå dit. Men det verkar inte alls finnas någon avsikt att trakassera synagogsbesökare. Sabbatgudstjänsten är på morgonen och tåget startar först 1330.
À propos kasta sten …
Det är klart att man inte kan protestera mot folkmord och apartheid utan att kallas ”hatisk”, för det är uppenbarligen fenomen som förtjänar att hatas.
Men Sverige har åtskilliga judar som också avskyr Israels dåd, och som går i tågen. Hennes tankefigur att judar i Sverige generellt inte ska klara av att beskåda kritiken mot ett helt annat land bara för att dessa delar religion med majoriteten av det landets folk är helt absurd. Som om svenskar boende i Frankrike skulle bli ledsna över kritik mot exvis UK bara för att de också är protestanter.
Jag har många gånger frågat dem som hävdar att demonstrationstågen är antisemitiska om de kan ge exempel på hur. Och det kokar alltid ner till att någon någonstans skrikit något om judar på arabiska, men ingen vet vem, så hur kan man polisanmäla?
ADL, som jag menar har blivit en parodi på sig själva på sistone med bland annat sitt Mamdani-hat (vi tar det en annan gång), säger så här:
Antisemitism i Sverige utgör en paradox: medan offentliga uttryck för hat i allmänhet är tabu och ADL-studier ofta rankar Sverige bland de minst antisemitiska länderna vad gäller attityder (cirka 4-5 % av befolkningen), finns det en betydande, kraftigt ökande realitet av incidenter. Efter Hamas-attacken den 7 oktober 2023 ökade rapporterade antisemitiska hatbrott i Sverige med över 450 %.
Och det går ju tillbaka till vad jag skrev i mitt förra inlägg och vad ATM skriver. Muslimhatare stör sig på Palestinatågen och anmäler allt de inte gillar. Flaggor, Israelkritik, påstådda rop på arabiska. Och eftersom BRÅ loggar polisanmälningar och inte domar blir det förstås en explosion, men ingen vet om den är verklig eller ej. Notera nu att jag inte säger att det inte finns en ökning. Jag säger att ökningen är ”obevisad”. (Igen.)
Notera också att jag inte läst polisanmälningarna, men jag har läst uttalanden från dem som säger sig ha polisanmält, vilket gör att jag tror mig veta att många är okynnesanmälningar.
Om Sverige har 4-5 procent verkliga judehatare, och jag tror den siffran stämmer, och kanske hälften av dem är nassar och andra hälften typ Palestinasupportrar är det förstås möjligt att någon av dessa två procentenheter ropat något antisemitiskt i ett tåg – jag säger inget annat. Men jag tror inte att antalet antisemiter i Sverige ökat de senaste två åren.
Och paradoxen är att medan muslimer som grupp lider av underrapportering av hatbrott lider indirekt judar som grupp av överrapportering, för när människor som jag och många andra antirasister som normalt automatiskt vill tro offer för rasism läser om hur folk kallar Palestinas flagga för antisemitisk blir det till slut ett rop på varg.
When antisemitism is everywhere, it is nowhere.
Samma sak med hyperboliska uttalanden som ”enbart spillror återstår av det judiska liv som en gång fanns i Sverige”, när antalet judar i Sverige i stort sett stått still sedan ökningen vid holocaust.
Så till er som tycker ATM har rätt:
Varje dag mördas barn i Gaza av en armé som uppvisar en grymhet vi sällan skådat i modern tid, och som har stöd av Sverige och EU.
Igår skrev jag att jag tyckte vi borde gå ihop och börja polisanmäla hets mot folkgrupp, eftersom det exploderat på nätet.
Och flera av er påpekade att Näthatsgranskaren redan gör det. Jag kände konstigt nog inte till dem, men nu har vi pratat och kommit fram till att samarbete vore kanon. De har redan en struktur och mallar och kunskap. Vi tänker oss en liten grupp som gör det faktiska jobbet, och som andra kan tipsa. Vi fokuserar på sådant som är uppenbara brott och inte gränsfall, och ser till så att polisanmälningarna är välformulerade dels för att lyckas och dels för att inte äta polisens tid. Vi följer upp och berättar hur det gått.
Jag har sparat namnen på er som sa er vilja hjälpa till, så vi återkommer när vi känner att vi är redo. Förhoppningsvis snart.
Den folkgrupp jag menar utsätts för flest brott av det här slaget är i särklass muslimer, men självklart ska även annat anmälas också. Ingen folkgrupp ska utsättas för hets.
Under de inlägg jag skrev sista dagarna, först om Nagham som inte fick jobba i hijab och sedan om reaktionerna på det inlägget, skrevs åtminstone fyra kommentarer som jag bedömer är uppenbart brottsliga (dem har jag gömt för att inte vara medansvarig), och ytterligare en handfull som var gränsfall. Jag lät dem stå för att visa hur illa det är.
De som inte gillade idén anklagade mig för att vilja skapa ett projekt för angiveri och ”åsiktsregistrering” (?!). Och då är ju frågan när polisanmälan av brott kan kallas ”angiveri”. Jag kan förstå dem som tycker att lagen om hets mot folkgrupp ska bort helt och hållet, men om man hejar på Alice T Måwe när hon vill göra kritik av landet Israel olagligt har man ju liksom inte ett case här. Det är som att kalla grannsamverkan mot inbrott för ”angiveri”.
Någon menade att BRÅs statistik visar att muslimer inte alls är mest utsatta, vilket är en paradox i sammanhanget. Den grundar sig på anmälningar. Och min ståndpunkt är ju att anledningen till att hets mot just muslimer gått så långt är bristen på anmälningar. Jämför med exvis installationen i Umeå och uttalandena om judar i en skola i Malmö där polisen fick motta drösvis trots att de fallen näppeligen uppfyllde rekvisiten. Hetsen mot muslimer har pågått så länge att vi alla blivit avtrubbade.
Jag tror alla kvinnor i hijab jag pratat med berättar att de åtskilliga gånger varit med om att folk inte bara hånar dem utan fysiskt försöker rycka av dem hijaben eller spottar på dem. Och värst verkar det vara för etniska svenskor.
Var är alla de anmälningarna?
Jag antar att det är samma människor som anklagar muslimer för att förtrycka kvinnor och tvinga på dem hijab som spottar och sliter i muslimska kvinnor. Det räcker med att läsa alla förvirrade kommentarer som menar att Nagham ska förbjudas jobba eftersom hon är förtryckt för att inse hur illa ihopskruvad deras logikprocessor är.
När våra folkvalda, och nu inte bara SD, öppet pratar om ”islamisering” som ett enormt hot mot Sverige måste vi ta tag i hatet mot muslimer. Så jag ser fram emot att få göra något konkret.
Så jag skrev igår att sionisterna innan bildandet av Israel hela tiden hade för avsikt att etniskt rensa Palestina på dess urbefolkning. Några höll inte alls med, så därför tänker jag utveckla varför jag påstår detta.
Låt oss först bena i vad en sionist är. Jag undviker rent generellt att använda det ordet när jag pratar om tiden efter Israels bildande (undantaget ”kristen sionism/sionist”, som är en sorts religiös avart som bygger på att Gud vill ha judar i Israel för att Jesus ska komma tillbaka). Anledningen är att termen ”sionist” efter Israels grundande kan vara allt från den som vill att Israel ska fortsätta existera till den som vill att alla palestinier ska väck.
Så nu pratar vi om de människor, judar och andra, som fram till 1947 ville se skapandet av en judisk stat i Palestina. Ja, jag vet att det fanns sionister som nosade på andra platser, men dem skippar vi i denna diskussion. Från 1914, när UK förklarade krig mot Osmanska riket var målet för sionisterna att skapa det judiska landet i Palestina.
Det övergripande argumentet bland dem som tycker jag liksom förtalar sionisterna och utmålar dem som onda kolonisatörer är att det fanns sionister som inte alls ville se någon etnisk rensning av kristna och muslimska palestinier. De var helt nöjda med att leva sida vid sida med dem. Och då är mitt svar att då är man inte ”sionist”.
Jag brukar säga att man är vad man definierar sig som tills annat bevisats och omvänt. Om jag kallar mig ”kommunist” men inte vill att staten ska äga produktionsmedlen har jag feletiketterat mig. Den var inte sionist som inte strävade efter en judisk stat. Den jude som var nöjd med att leva i ett Palestina där muslimer var i majoritet var något annat. Och det fanns absolut en stor grupp sådana – särskilt bland dem som levat där länge. Jag har inga siffror, men jag har hört många ankedoter från deras barn och barnbarn om hur förtvivlade de var när Israel bildades. Om ni vill ha länkar, säg till.
Men den som var sionist och ville skapa en judisk stat i ett land där judar var väldigt långt från i majoritet kunde självklart inte göra det utan att ha en plan för den befintliga befolkningen.
Så det finns mängder av exempel på uttalanden från sionister som visar att planen hela tiden var etnisk rensning. Och min poäng här är att just det faktum att det var känt sedan åtminstone Balfour-deklarationen 1917, egentligen sedan flera år tidigare, att det var deras mål är en fullgod förklaring till de pogromer som följde, utan att man behöver peka på antisemitism.
Varför spelar det roll?
Det är en hönan och äggetfråga.
De som menar att palestinier är terrorister och att det är helt omöjligt att låta dem bo kvar i sitt hemland grundar detta påstående på de pogromer som skedde före Israels bildande. Särskilt då massakern i Hebron, men även andra. Som jag skrev häromdan finns en lång lista som Palestinahatare gärna klistrar in för att förklara att det inte fanns någon annan väg framåt än att mörda och fördriva palestinierna från deras hem. De var helt enkelt judehatare hela bunten.
Och ja. Det var väldigt länge vad jag också tänkte, får jag erkänna. I den mån jag tänkte alls.
Men vi behöver sätta oss in i palestiniernas situation under de där åren från första världskriget till 1947. De intellektuella visste att sionisternas mål var deras utrotande. Den fråga jag ställer mig är inte varför det var så många upplopp, utan snarare varför det inte var fler. Deras frihetskamp under ockupationen motarbetades av sionisterna, som ju kände sig lovade Palestina av britterna.
Med detta i åminne är det viktigt att minnas att väldigt många palestinier kände stor empati med de flyende judarna och välkomnade dem in i sina hem. Även andra flyende folk, som t ex armenier, vittnar om den stora generositeten hos det palestinska folket. Jag tror att särskilt de i byarna utanför städerna helt enkelt inte kände till sionisternas planer för deras hem. De odlade sin lott och tog hand om sin familj i godan ro tills en dag det stod beväpnade blivande israeler och gav dem två timmar att lämna sina hem sedan generationer. Ibland. Ibland radade de upp dem och sköt dem. I ett känt fall förgiftade de en hel by. Det vet vi, för en brittisk läkare råkade finnas kvar. Hur många fler har vi ingen aning om.
Och självklart var som jag redan påpekat inte alla judiska flyktingar, och i synnerhet inte den judiska urbefolkningen, ute efter att fördriva palestinier heller.
Och notera nu att jag självklart inte försvarar mord på civila, åt båda hållen. Det som hände i Hebron var extra tragiskt, för Hebrons judiska befolkning var gammal och förmodligen inte särskilt sionistiskt lagd, även om massakern vad jag läst började med en sionistisk demonstration där.
Vad jag däremot säger är att förklaringen till pogromerna ligger i insikten i att sionisterna ville ta deras hemland ifrån dem och inte i att muslimska och kristna palestinier rent generellt var obotliga judehatare och blodtörstiga terrorister. Minns att även palestinier dödades av sionister. Och mitt i soppan fanns britterna och bar sig rätt klantigt åt.
Och det spelar som sagt roll, eftersom Netanyahu et al hela tiden pekar på Hebron som någon sorts startskott för insikten i att den fina kumbaya-plan sionisterna hade från början inte funkade, ty palestinier är infödda terrorister.
Så nu till de utlovade uttalandena. Ni som hävdar att det fanns sionister (enligt min defnition, dvs judar som under tiden 1914-1947 ville skapa en judisk stat i Palestina) som tänkte skapa denna stat genom att inte på ett eller annat sätt fördriva palestinier får gärna kontra med egna citat.
One of the most enduring and deceptive slogans of Zionism was coined by Israel Zangwill almost 100 years ago: Palestine was a “land without people for a people without land.” After paying a visit to Palestine in 1891, the Hebrew essayist Achad Ha-Am commented: ” Abroad we are accustomed to believe that Israel is almost empty; nothing is grown here and that whoever wishes to buy land could come here and buy what his heart desires. In reality, the situation is not like this. Throughout the country it is difficult to find cultivable land which is not already cultivated.”
The removal of Arabs bodily from Palestine is part of the Zionist plan to “spirit the penniless population across the frontier by denying it employment…Both the process of expropriation and the removal of the poor must be carried away discreetly and circumspectly.” Theodore Herzl, founder of the World Zionist Organization Complete Diaries, June 12, 1895 entry.
In 1899, Davis Triestsch wrote to Herzl: ” I would suggest to you to come round in time to the “Greater Palestine” program before it is too late… the Basle program must contain the words “Great Palestine” or “Palestine and its neighbouring lands” otherwise it’s nonsense. You do not get ten million Jews into a land of 25,000 Km2″.
Vladimir Jabotinsky: “Has any People ever been seen to give up their territory of their own free will? In the same way, the Arabs of Palestine will not renounce their sovereignty without violence.” Quoted by Maxime Rodinson in Peuple Juif ou Problem Juif. (Jewish People or Jewish Problem).
David Ben Gurion (the first Israeli Prime Minister): ” If I were an Arab leader, I would never sign an agreement with Israel. It is normal; we have taken their country. It is true God promised it to us, but how could that interest them? Our God is not theirs. There has been Anti-Semitism, the Nazis, Hitler, Auschwitz, but was that their fault? They see but one thing: we have come and we have stolen their country. Why would they accept that?” Quoted by Nahum Goldmann in Le Paraddoxe Juif (The Jewish Paradox), pp. 121-122.
Ben Gurion also warned in 1948 “We must do everything to insure they (the Palestinians) never do return.” Assuring his fellow Zionists that Palestinians will never come back to their homes, “The old will die and the young will forget.”
Also Ben Gurion stated ” The present map of Palestine was drawn by the British mandate. The Jewish people have another map which our youth and adults should strive to fulfill — From the Nile to the Euphrates.”
“A voluntary reconciliation with the Arabs is out of the question either now or in the future. If you wish to colonize a land in which people are already living, you must provide a garrison for the land, or find some rich man or benefactor who will provide a garrison on your behalf. Or else-or else, give up your colonization, for without an armed force which will render physically impossible any attempt to destroy or prevent this colonization, colonization is impossible, not difficult, not dangerous, but IMPOSSIBLE!… Zionism is a colonization adventure and therefore it stands or falls by the question of armed force. It is important… to speak Hebrew, but, unfortunately, it is even more important to be able to shoot – or else I am through with playing at colonizing.”Vladimir Jabotinsky, founder of Revisionist Zionism (precursor of Likud), The Iron Wall, 1923.
Anthony Aguilar, som jag skrev om häromdan, kan bli mannen som ändrar allt.
Många nyhetskanaler och poddare visar intervjuer med honom nu. Från Tucker Carlson till Bernie Sanders.
25 år i armén, åkte till Gaza genom det amerikanska företag Israel kontrakterat för att hjälpa GHF dela ut mat, är helt rasande över vad han sett.
Hans historia kan inte trollas bort som Hamaspropaganda. Och han har filmer och bilder.
Han berättar:
”En israel sköt rakt in i en grupp människor. Han skrek ”wooohooo!” En annan skrek ”I think you hit one!” Han svarade, jublande, ”hell yeah, boy!”.”
Han har detta på film. Den skjutna mannen föll till marken, och reste sig aldrig. Detta är bara en av flera fruktansvärda händelser han berättar om.
”Dessa dödsfall är vårt ansvar, som amerikaner. Vi är medbrottslingar.”
På bara några dagar har han givit tiotals intervjuer.
När opinionen vänt i Väst har världsledarna följt med. Alla länder av betydelse är nu äntligen antingen beredda till sanktioner eller på väg dit.
Utom USA.
Men jag ser en förflyttning. Den ser ut ungefär så här:
Demsarna går ungefär samma raka väg som jag. Började i Israels hörna och inser sedan alltmer hur mycket Israels ledare blåljuger, slutar tro dem, börjar lyssna på alla andra och är idag chockade och förbannade in i märgen.
Vad gäller republikanerna ser det annorlunda ut.
En grupp, de som jag vill kalla ”normala”, går ungefär samma väg.
Sedan har vi evangelikerna. De är de värsta sionisterna, och de har en religiös övertygelse om att Jesus kommer tillbaka bara judar flyttar till Israel. De må vara stolliga på ett sätt, sorry to say, men de börjar ändå känna avsmak. En del. Lång ifrån alla. Det lite äckliga med dem är att de enbart blir rasande när palestinska kristna drabbas. Men vi får ta medkänslan där vi ser den.
Så har vi den grupp i MAGA vars främsta önskan är America First. De är förbannade över att skattemedel går till detta krig. Dels för pengarnas skull, dels för att de inte gillar krig, dels för att kristna drabbas, och också för att en del av dem är antisemiter, sorry to say. Alltså riktiga, gammeldags judar-mördade-Jesus-antisemiter. Denna grupp är aktiva i alternativa medier, och när Tucker intervjuar Aguilero och Joe Rogan är förbannad över kriget ger det effekt.
Slutligen har vi en stor grupp som inte är intresserade av politik. De vill inte heller se detta.
Så det är bara de mest hårdnackade kvar. De flesta amerikanska judar hör INTE dit, nota bene.
Vägen till en fred där båda folken kan leva i trygghet går genom att Trump slutar stödja Netanyahu. För att det ska ske behöver han höra tillräckligt mycket från sina supportrar för att ändra sig. Tyvärr är han omgiven av extrema Israelvänner, som Marco Rubio, men han har alltid spröt ute bland magaiterna.
Därför kan Anthony Aguilar, opolitisk, trovärdig, den sort amerikaner i alla led älskar, med sitt massiva filmmaterial i bagaget, bli den som puttar folket till att se att de stöttar ett folkmord, så att de i sin tur puttar Trump till att stoppa stödet, verbalt, ekonomiskt och krigsmateriellt, till Netanyahu, som då blir bortputtad av sitt folk.
När ISIS härjade som värst var det svårt för Sveriges muslimer. Vad de än skrev dök det upp människor som krävde att de skulle ta avstånd, trots att de inte hade det minsta med den regionen att göra.
Jag har alltid sagt att jag sällan eller aldrig ser hat mot judar, men det blir nu alltmer vanligt att judar behandlas som muslimer för tio år sedan. Kollektivt ansvariga. Är det judehat? Om inte så är det åtminstone ett första steg. Minns att muslimer inte var särskilt hatade före 11 september. Dagens muslimhat började imo med att världen ansåg att de var medskyldiga.
De kanske mest kända fiktiva judarna i Sverige har nog för min generation varit Rebecca och hennes pappa Isaac i Ivanhoe. Varje år såg vi hur de red bort mot … Granada.
”Det är inte längre tryggt för oss i England.”
Så jag vill påminna om att Granada i Spanien var ett moriskt emirat. Den plats i Europa där judar kände sig som mest trygga år 1194 var den som styrdes av muslimer.
Emiratet Granada föll tvåhundra år senare och så småningom utvisades alla judar som vägrade konvertera till kristendomen.
Antisemitism är ett kristet påfund, raktigenom, och Ivanhoe-filmen, baserad på en roman från 1819 av Walter Scott, stämmer också när Isaac säger ”inte längre tryggt”, för det var just under medeltiden kyrkan började sprida de myter vi idag kopplar med antisemitism.
Den antisemitism som finns bland världens muslimer idag sitter nästan helt ihop med Israel. Så i flera fall har muslimer trampat snett och råkat uttrycka sig antisemitiskt av okunskap. Och det gäller framförallt ”judar styr världen”-tropen.
Denna myt uppstod i en tid när judar i Europa verkligen inte hade någon egentlig makt alls, minoritet som de var, men de hade pengar. Så därför kunde avundsjuka kristna, med kyrkans stöd, anklaga dem för allt möjligt, till och med pesten, genom att hävda att de styrde i smyg.
Ilan Omar twittrade en gång ”Israel has hypnotized the world”, och en annan gång ”it’s all about the benjamins” (”benjamin” är slang för pengar eftersom Benjamin Franklin finns på hundradollarsedeln). När hon fick skäll (inte lite, det blev ramaskri) förklarade hon att hon inte kände till att detta kunde tolkas som antisemitiska troper. Och det är inte bara möjligt, utan till och med troligt. Hon har och hade ett stort stöd bland sina judiska väljare, och det finns ingen anledning att tro att hon hatar dem i smyg. Men hon gjorde avbön och lovade att lära sig mer om antisemitism, och det är imo vad man kan begära.
Men troper om pengar och makt används för att stoppa fullt legitim kritik mot the American Israel Public Affairs Committee (AIPAC).
AIPAC är en lobbyorganisation, ungefär som NRA. Den utnyttjar en gråzon för att stötta politiker som är pro-Israel, och de betalar 98 procent av alla kongressledamöter. Ta in detta. 523 av 535 är betalda av AIPAC. Kampanjpengar, middagar och en betald resa till Israel.
De som inte tagit emot stöd är en republikan, Thomas Massie, en independent, Bernie Sanders, och tio demokrater.
Och det handlar inte bara om att de får betalt för hur de röstar, det finns också ett hot att om de röstar emot Israel i någon fråga kommer AIPAC att stötta deras motståndare i nästa val.
Stödet för ”rätt” ledamot går till på två sätt:
1. Stötta rätt demokrat i primärvalen. Medan republikaner nästan alltid är pro-Israel är demokrater splittrade.
2. Om inte ”rätt” demokrat vinner primärvalet, stötta republikanen.
3. Om det inte är jämnt, stötta den som ser ut att vinna.
Joe Biden, Hillary Clinton, Kamala Harris har alla fått AIPAC-pengar när de var senatorer. Och jag tror hennes feghet när det gäller Gaza delvis beror på detta, och att den i sin tur kostade henne valet genom att propalestinier inte röstade på vare sig henne eller Trump.
Så vad är gråzonen? Well. De påstår sig inte lobba för Israel utan ”for the advancement of the US-Israel relationship in ways that enhance security for both countries”. Mmm. För det är inte tillåtet att lobba för ett land och betala politiker. Så man jobbar för the advancement of the relationship. Och donationerna kommer inte från AIPAC per se, utan från de personer som styr AIPAC. Dvs ”om du lovar att rösta som vi vill kommer följande tio personer att donera det max tillåtna beloppet till din kampanj”.
Nu är det inte bara judar som stödjer AIPAC, utan även en hel del kristna, oftast för att de tror att Jesus kommer tillbaka om judar flyttar till Israel. Story for another day.
AIPAC använder alltså hot och mutor – inom lagens ramar, jag hävdar inget annat – till att se till att politiker som röstar för veto mot precis alla försök till att hålla Israel ansvariga för något öht väljs i USA. De ska också ställa upp på att anklaga Israelkritiker för antisemitism, gärna i resolutioner. Och de ska ställa upp på att sponsra Israels krig.
Och jag påstår att detta är anledningen till att folkmordet i Gaza kan fortsätta pågå. AIPAC styr kongressen, politiker vågar inte rösta emot Israel, USA har veto, och det kvittar hur arga resten av världen är, FNs Säkerhetsråd behöver USA.
Och för den som sätter likhetstecken mellan AIPAC = Israel = Judar blir förstås detta påstående automatiskt antisemitiskt. ”Domination and Control” * och ”Wealth and Greed” **.
Men AIPAC representerar inte det judiska folket. Förstås.
Detta hindrar dock inte att kritiker av AIPAC, som Ilan Omar, tystas trots att det hon säger i allt väsenligt stämmer. Hon skulle inte ha använt ordet ”hypnotiserat”, visst. Men hon har rätt i sak. Israellobbyn styr de facto kongressen.
Och ni kan aldrig gissa vem som plötsligt tagit ställning i detta.
”Everybody has an AIPAC person. It’s like your babysitter who is always talking to you for AIPAC, and when they come to DC, you have lunch with them, and you have conversations”, säger Thomas Massie, kongressens ende icke-AIPAC-mottagare-republikan, och lägger till ”that’s how it works on the republican side. ”I’ve had four members say to me ‘I’ll talk to my AIPAC person’.”
Tucker: ”That’s crazy!”
Och plötsligt håller jag med Tucker. Hell hath frozen over.
Så igen. Israellobbyn (vissa kristna och vissa judar) styr AIPAC, AIPAC styr kongressen, kongressen styr hur USA röstar, USA har veto, och därför kommer Israel undan med folkmord, vilket är en annan judisk trop. ”Blood libel” ***.
Och en del av AIPACs finurliga självförsvar är som sagt att skjuta ner all kritikr genom att påpeka att den, i sig korrekt, rimmar med antisemitiska troper.
– Säger du att vi har makt? Domination and Control! – Säger du att vi betalar politiker? Wealth and Greed! – Kallar du 57 000 döda för folkmord? Blood Libel!
Massie: ”I mean, these are the guys—my colleagues want to sanction everybody, declare them terrorist states, come up with these strongly worded resolutions.”
* Domination and Control
Accusations and theories that Jewish people are trying to take, or have taken, over the world have been in circulation for hundreds of years, though they gained particular prominence in the early twentieth century due to a fabricated antisemitic text called The Protocols of the Elders of Zion.
** Wealth and Greed
One of the most persistent antisemitic tropes is the depiction of Jewish people as wealthy and greedy. This millennia-lasting myth accuses Jews of being naturally good with money, but stingy and willing to seek profits by any means. The origins of this trope date back to medieval times when Christians were forbidden from lending money for interest (in Christianity, it was considered a sin), and Jews, due to discrimination on account of their status as a religious minority, were banned from owning land and serving in many professions.
*** Blood Libel
The Blood Libel is an antisemitic trope that accuses Jews of the murder of non-Jewish children, particularly Christian children, and the use of their blood for ritualistic purposes. Stories based on this myth go as far back as the twelfth century, when the monk Thomas of Monmouth blamed local Jews for the murder of a young boy in Norwich.
Helena Trotzenfeldt 